LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGINĖ SANDARA IR JOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

ATTRIBUTIV-PREDIKATIV ANVÄNDNING AV LITAUISKA PARTICIP

V. AMBRAZAS

Av alla levande indoeuropeiska språk har litauiskan bäst bevarat ett varierat och komplext system av participens betydelser och användningstyper. Denna mångfald i användningen grundar sig på participens dubbla morfologiska natur, deras mellanställning mellan verb och adjektiv, vilken i sin tur är resultatet av en utveckling som pågått i årtusenden. Participen, som till sitt ursprung är nominalformer, införlivades så småningom delvis i systemet av verbala kategorier för tempus, diates och aspekt. Därför framträder i dag, beroende på syntaktisk funktion, position, betoning, grad av utvidgning och andra omständigheter, i vissa fall participens verbala drag tydligare och i andra deras nominala drag.

På grund av den mycket varierande användningen och det stora antalet övergångsfall är det svårt att klart definiera participets syntaktiska funktion i varje mening. Med hänsyn till de syntaktiska relationerna till andra ord och de dominerande betydelserna kan man dock urskilja följande huvudtyper av participanvändning: attributiv, attributiv-predikativ och predikativ användning. En och samma morfologiska participform kan, använd i olika sammanhang, tillhöra olika användningstyper.

A t t r i b u t i v a p a r t i c i p står i förbindelse med nominala ord och betecknar egenskaper hos föremål och företeelser som härrör från en handling, t.ex.: Hagel är frusen snö, rund som ärter. Plv. De bergiga sluttningarna, bevuxna med buskar, skiftade vackert i ljusare och mörkare grönt. ŽemR I 132.

A t t r i b u t i v-p r e d i k a t i v a p a r t i c i p står samtidigt i förbindelse både med nominala ord eller pronomen och med verb. De betecknar en sekundär handling i satsen eller ett tillstånd som uppkommit till följd av denna sekundära handling, t.ex.: Han steg upp, tittade efter vilka vedträn det var där och lade sig sedan igen. BsP IV 115.

P r e d i k a t i v a p a r t i c i p har predikatsfunktion i satsen och står i förbindelse med nominala ord och pronomen som fungerar som subjekt. När de uttrycker satsens huvudsakliga handling skiljer sig vissa av dem från motsvarande finita verbformer endast genom vissa modala nyanser och bildar den så kallade indirekta modusformen (modus relativus), t.ex.: N e š ė s

47

djävulen en sten stor som grybės. BaranAS 20. Andra ingår i sammansatta verbtempus.

Dessa typer av participanvändning är inte strikt åtskilda. I många konstruktioner kan particip ha egenskaper från båda typerna. Dessutom är de här uppräknade användningstyperna inte lika karakteristiska för alla particip. Exempelvis är det aktiva participet i dåtidens frekventativa tempus nästan alltid enbart predikativt, medan passivparticipet i futurum endast är attributivt. Endast i vissa konstruktioner har presens aktiv participform bevarat en attributiv-predikativ användning. På grund av skillnader i betydelse och användningsvillkor har det inom participens system, liksom mellan particip och andra närbesläktade verbformer (t.ex. halvparticip), uppstått komplexa korrelationsförhållanden, som ännu knappast har undersökts. Särskilt liten uppmärksamhet har hittills ägnats åt participens attributiv-predikativa användning.

Den attributiv-predikativa användningen är komplex och heterogen och omfattar många olika fall av participanvändning. Hit hör först och främst de så kallade appositionella participen, som betecknar en sekundär handling och ofta står i olika adverbiella relationer till de finita verbformer som fungerar som satsens predikat (t.ex.: Vargen kom förbi och skrämde bort fåren. Er). Attributiv-predikativa particip kan också beteckna subjektets tillstånd under den handling som uttrycks av predikatet och därmed vara ännu närmare knutna till finita verbformer (t.ex.: Husbonden gick åt sidan, rasande. BaltPV I 99). I hittillsvarande grammatiker betraktas sådana particip som delar av ett sammansatt predikat. Till de attributiv-predikativa räknas även particip med betydelsen av en sekundär handling i konstruktioner med nominala ord eller pronomen i ackusativ och genitiv (t.ex.: Han hörde ett bi surra. JD II 1203) m.fl. Det är deras dubbla syntaktiska relationer och betydelsen av en sekundär handling eller det resulterande tillstånd som uppstått till följd av den som gör det möjligt att föra samman alla dessa particip i en grupp.

Syftet med denna artikel är att beskriva den attributiv-predikativa användningen av nominativformerna av litauiska particip. Övriga kasusformer av particip (utöver nominativ) har betydelsen av en sekundär handling oftast endast i vissa konstruktioner med nominala ord eller pronomen, särskilt efter verb som betecknar tal, sinnesförnimmelser eller psykiska tillstånd (accusativus, genetivus cum participio). Dessa konstruktioner har särskilda egenskaper och utgör ett separat forskningsområde. Till dem ansluter sig också de mycket nära förbindelserna mellan particip i nominativ och reflexiva verb (nominativus cum participio), vilka inte heller kommer att behandlas i denna artikel.

Utan att gå in på en mer detaljerad analys av enskilda konstruktioner tas här tills vidare de viktigaste fallen av attributiv-predikativ användning av participens nominativformer upp, och material från det moderna litteraturspråket och vardagligt folkspråk anförs för att illustrera dem. Data från äldre språkminnesmärken och från dialekter som inte är karakteristiska för litteraturspråket används huvudsakligen endast där avsikten är att fästa uppmärksamheten på förhållandet mellan det moderna systemet av participbetydelser och det tidigare systemet¹.

¹ Exempel ur 1800- och 1900-talens skrifter och dialekter återges enligt det moderna litteraturspråkets normer. Stavning och interpunktion i exempel hämtade ur äldre skrifter har bevarats; endast de ”gotiska” bokstäverna har ersatts med motsvarande latinska.

48

I

§ 1. I dagens litauiska litteraturspråk är attributiv-predikativ användning typisk för nominativformerna av aktiva particip i preteritum, passiva particip i presens och passiva particip i preteritum. Nominativformer av attributiv-predikativa particip används ofta för att skilja mellan en huvudhandling och en sidohandling som utförs av samma aktör. Den handling som man vill framhäva uttrycks med en finit verbform, medan den mindre betonade handlingen, som står i tidsmässigt, kausalt eller annat samband med huvudhandlingen, uttrycks med participets nominativform. Exempel:

Kurmelis vaknade och rullade med sina bleknade ögon. ŽemR I 207. Stočkaus Julė smög sig fram och kvittrade ljuvt. Gud-GuzKIT 264—265. Vilius teg under tystnad när han blev hånad. SimonVK I 79. Den uppbrutna jorden rasar samman medan den plöjs. Tl. Den skrämda vargen återvänder inte till samma plats. Val (DŽ I 457). Den släppta stenen dunsade över taket. Rm.

I dessa meningar ser vi tydligt participens syntaktiska relationer på två nivåer. De är förbundna både med substantiviska ord som fungerar som subjekt och med verb som fungerar som predikat.

Nominativformerna av attributiv-predikativa particip intar en mellanposition mellan motsvarande attributiva och predikativa participformer. De semantiska sambanden mellan attributiv-predikativa particip och attributiva particip är särskilt tydliga. Även för aktiva particip i preteritum, vilkas betydelser är starkast differentierade, är attributiv-predikativ och attributiv användning i vissa kontexter svåra att skilja åt. När dessa particip är obestämda och står före det ord de bestämmer, är det ibland nästan omöjligt att utan intonation och ett vidare sammanhang avgöra om de ska betraktas som attributiva eller attributiv-predikativa. Exempel:

Den stillastående bussen skramlar, och hästarna backar och vägrar gå, fast man kunde slå ihjäl dem. An. Den skrämda gråhästen sprang till sin mor. CvR II 61. Ändå kände den vuxna Darata att det inte räckte att inte göra någon något ont. VaižgR VII 41. De uppsluppna barnen vill inte ens sova S (DŽ II 570). När de församlade gubbarna väl kom i gång med sitt prat, tog skämten aldrig slut. Sss. Den arga flickan slog till kalven med en klubba så hårt att pengarna föll ut. BsP II 201.

Ibland har aktiva particip i preteritum en sådan mindre tydligt differentierad betydelse även när de står efter satsens subjekt, antingen ensamma eller utvidgade med andra ord. Exempel:

Potatisen knastrar när den äts eftersom den inte är genomkokt. J I 478. Osten är porös och har många hål. Er. Änderna pickar snabbt i sig fodret när de är mycket hungriga. J (DŽ I 87). Ett brännskadat barn kommer att vara rädd för eld. B (DŽ I 665). Han springer som en häst, till och med efter att ha fått ett slag under svansen. Žvr. Hon är glad som en höna när hon har kläckt änder. Mrk. Varför gråter du som en käring, som har tappat en tand? Vlk.

Gränsen är ibland ännu svårare att urskilja mellan passiva particip som uttrycker en egenskap respektive en sidohandling; i allmänhet har dessa fler substantiviska egenskaper. Därför, när man betecknar en sidohandling,

4. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida

49

de behåller mycket ofta samtidigt också en viss nyans av attributiv betydelse. Sådana passiva particip kan i satsen stå både före och efter subjektet. T.ex.:

De oomhändertagna smultronen gav sig ut i det vilda. Alk. Brödet gråter, uppätet av en latmask. BaltPV I 265. Jamrar som en katt med svansen bruten. Als. Den bortjagade vargen återvänder till skogen. Šim (DŽ III 324). Den skjutne soldaten hann inte ens ropa till. LzP (DŽ I 31). Morrar som en slagen björn. Šim (DŽ I 566). Stenen, slungad från kastmaskinen, far iväg med ett vinande ljud. J (DŽ I 67).

Även om gränsen mellan attributiva och attributiv-predikativa particip ibland är otydlig, är den grundläggande skillnaden mellan dessa typer, grundad på de syntaktiska relationer och betydelser som nämnts ovan, otvivelaktig. Den framträder särskilt tydligt i de satser där attributiva och attributiv-predikativa particip av samma tempus och diates står bredvid varandra. T.ex.: Hans grubblande, djupa ögon, som plötsligt blivit intresserade av något, slocknade genast igen. CvR III 257. Dalen tystnade, liksom en bikupa som dött ut efter att ha förlorat sitt vardagliga, välbekanta ljud. CvR III 44.

§ 2. När de uttrycker en sekundär handling kan attributiv-predikativa particip ibland spela en liknande roll i satsen som finita verbformer. Låt oss till exempel ta följande sats: Och just då återvände den gamle till vedboden, efter att ha tänkt efter och funderat. KrėvR 93. Här skulle vi kunna ersätta de aktiva participen i preteritum med verb i preteritum utan att förvränga satsens betydelse (jfr: Och just då tänkte den gamle efter, funderade och återvände till vedboden. Trots detta är participens och verbens funktion i dessa satser inte densamma. Om vi i den första satsen redan genom att ställa participen mot verben ser vilken handling som betraktas som huvudsaklig och vilka handlingar som är sekundära, framställs i den andra satsen alla tre handlingarna som likvärdiga.

Presens- och preteritumpassivparticip som uttrycker en sekundär handling förhåller sig på liknande sätt till motsvarande sammansatta tempusformer i passiv, t.ex.: Köpmannens son, väl omhändertagen, växte upp fint och var efter några år redan ett klokt barn. LTR (jfr: Köpmannens son blev väl omhändertagen och växte upp fint...). Vägarna, beströdda av regn, blev fårade av små bäckar, men höll dem liksom i små skålar och blev själva inte genomblöta. VaižgRR I 277 (jfr: Vägarna blev beströdda av regn och fårade av små bäckar...). En annan sten krossades och exploderade, så att gnistor flög ut. ŽemR I 145 (jfr: En annan sten hade krossats och exploderade...) En gren, som huggits av, växte ut igen. Lp (jfr: En gren hade huggits av och växte ut igen).

I dessa fall skiljer sig attributiv-predikativa particip också tydligt från finita verbformer som fungerar som samordnade predikat genom att uttrycka en sekundär handling.

§ 3. Det är dock bara en liten del av de attributiv-predikativa participen som förhåller sig på detta sätt till finita verbformer. I synnerhet icke-

50

passiva particip kan relativt sällan ha verbala motsvarigheter. Detta förklaras först och främst av den ovan nämnda närheten mellan attributiva och attributiv-predikativa particip, vilket gör att de senare ibland också har en viss nyans av attributiv betydelse. Dessutom är particip som betecknar en sekundär handling ofta förbundna med verb i predikatsställning genom kausala, villkorliga, sätts- och andra adverbiella relationer. Låt oss till exempel ta satsen De främmande männen, som hade stuckit ihjäl hunden, lämnade den i ett hörn bland bänkarna och gick själva därifrån med bössorna slängda över axeln. SimonOBT 42. Här anger det första participet, samtidigt som det betecknar en sekundär handling, endast en viss tidsrelation till satsens huvudsakliga handling, vilken följer av själva participets tidsbetydelse. Det andra participet (persimetę) förklarar däremot tillsammans med sina bestämningar också huvudhandlingens karaktär².

Som vi ser kännetecknas attributiv-predikativa particip av en viss betydelsesynkretism: de har ofta nyanser av attributiv, predikativ och adverbiell betydelse³. Beroende på olika syntaktiska villkor (position, avskiljning, satsstruktur osv.) framträder ibland den ena och ibland den andra av deras semantiska egenskaper tydligare. I vissa konstruktioner (se §§ 26—27) närmar de sig också predikativa particip som bildar indirekt modus (modus relativus). När vi skiljer attributiv-predikativa particip från de två andra huvudsakliga användningstyperna utgår vi från de två viktigaste kriterier som nämnts ovan: dubbelheten i de syntaktiska relationerna och betydelsen av en sekundär handling eller av det tillstånd som uppkommit till följd av den.

II

§ 4. Attributiv-predikativ användning är särskilt karakteristisk för aktivparticip i preteritum, vilka över huvud taget används mest i modern litauiska. Det bör noteras att aktivparticip i preteritum betecknar en sekundär handling flera gånger oftare än en egenskap. Betydelsen av sekundär handling kan betraktas som den grundläggande, dominerande betydelsen hos dessa particip.

Aktivparticip i preteritum används oftast attributivt när de bildats av intransitiva inkoativa verb. Däremot är den sekundära

²På grund av de olika adverbiella betydelserna, som inte stöds lika starkt av formella egenskaper (se §§ 24—25), hänförs vissa attributiv-predikativa particip i de litauiska grammatiker som hittills utkommit till adverbialen, jfr J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1957, p. 478 tt; J. Žiugžda, Lietuvių kalbos gramatika, II, Sintaksė, Kaunas, 1961, p. 33 tt; J. Balkevičius, Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius, 1963, p. 205, 212, 223, 230 t.t. För particip som betecknar en sekundär handling används även termen adverbiellt attribut (przydawka okolicznikowa), se T. Buch, Użycie participiów w utworach Ch. Donelaitisa, „Biuletyn Polskiego towarzystwa językoznawczego“, 21, Wrocław—Warszawa—Kraków, 148 tt., 157; på samma ställe värderas uppfattningen om gerundier och particip som adverbial kritiskt.

³Förbindelserna med attributiva particip och de vanliga adverbiella betydelserna gör det svårt att betrakta particip som betecknar en sekundär handling som enbart sekundära predikat, vilket vissa företrädare för den ryska grammatiska skolan föreslår, jfr С. И. Груздева, Атрибутивные и предикативные функции причастия на -ęs в литовском языке в сравнении с русскими конструкциями, «Исследования по грамматике русского языка», I, Л., 1958, p. 242—245.

4*

51

handlingsbetydande aktivparticip i preteritum tenderar man däremot att bilda av transitiva eller intransitiva icke-inkoativa verb. Sådana particip betecknar en sekundär handling som inträffat innan den handling som uttrycks med den finita verbformen börjar, och de står vanligtvis i perfektiv aspekt.

När adelsmannen kom in fann han flickan söt sovande på den största garnhögen. CvR III 231. Bocken rusade fram och stångade svärmodern med sin hornpanna mot staketet. Db. Misströsta inte, broder! När det går dig illa ska jag springa dit och rädda dig. CvR V 124. Romas lossade kvarnvingarna och satte fart på dem med en ansats. CvR V 89. Lärkan hoppar upp, flaxar lite, flaxar lite till och faller sedan åter till marken. ŽemR I 407. Rukinas var den förste som vaknade; han hoppade upp, tittade ut genom fönstret, tog pälsrocken på ryggen och sprang ut till hästarna. ŽemR II 145. Gå och väck honom, han sover i ladan. Jnšk. Nu hade de tolv bröderna återvänt, men kungasonen blev kvar och gick ensam vidare. BsMt II 89. Den gamle vände sig om och sprang igen. BsMt II 85. Hunden gick fram till prinsessan och lade huvudet i hennes knä. BsP I 7. En hund skällde till på gården och lade sig sedan tyst. Brt. Nu reste sig också Grigas, kom fram, bugade sig och kysste Žemaitukas hand. KrèvR 52. Dröj inte vid marknaden — när du har sålt, vänd om och kör. Svn. Änderna blev modiga och gick in i stugan. Svnč. När jag hade samlat mod gick jag fram till en port och knackade. BaltPV I 156. Han kom, satt en stund och försvann sedan som bortblåst. Gs. Den lilla fågeln flög fram, kvittrade lite och flög sedan iväg med ett flax. Gs. Jag hoppade också fram och gav ett par örfilar. Gs.

I de citerade exemplen betecknas en avslutad tidigare handling av obestämda particip bildade av intransitiva verb. Particip bildade av transitiva verb förekommer oftast tillsammans med ett substantiv eller pronomen i ackusativ. Obestämda particip av transitiva verb används relativt sällan i denna betydelse. Exempel:

Ingen kommer längre med kringlor eller sötsaker från staden efter att ha köpt dem åt honom. BilR I 158. (Kungen) lockade in dem i salongen och lämnade dem där inlåsta. CvR V 34. Marcelle och jag hade lite bröd här; ta en bit och ät, så kan du hjälpa till att bygga sedan. ŽemR I 150.

När particip som betecknar en sekundär handling och har bestämningar förekommer, bildar de fristående participkonstruktioner i satsen.

a) Utbyggda particip bildade av transitiva verb:

Herren blev så rasande över sådana ord att han grep en yxa och slungade den med all kraft mot drängen. CvR V 31. Den gamla kvinnan lyfte blicken och såg sig omkring i stugan. ŽemR II 145. Janulis blev rädd när han, efter att ha gått runt trädgården, blickade mot bodarna, ladugårdarna och logen och bara såg kala väggar och läckande tak. VienR I 152. Janulis gick fram till fönstret, suckade djupt och lyssnade till nattens tystnad efter att ha dragit in den doftande trädgårdsluften i sina sjuka lungor. VienR I 148. Se, Enskys drar genast fram en stor kniv och börjar skära upp det kokta och stekta köttet. DonR 129. Tušė kom genast med tunna dukar och dukade, som sig bör, ett stort bord i bondstil. DonR 67. Räven, som fångat gummans höna, sprang fram till vakaröppningarna och

52

säger. Švnč. Simukas säger, efter att ha kliat sig på smalbenet. Den gamla märren, efter att ha simmat runt sjöudden ett par gånger, steg i land och vältrade sig i sanden. CvR II 15. När du samlat ihop stenarna från åkern, lägg dem på gärdsgården. Rt. Ännu en gång efter att ha överblickat fälten gick kvinnan in i huset. CvR III 105.

b) Utvidgade particip bildade av intransitiva icke-självständiga verb:

Herdepojken, efter att ha satt sig vid stacken, blev förstummad, och tankarna for iväg till sommarens skörd. Kp. En morgon förde barnen oväsen sinsemellan när de samlats i skolan. VencIR II 36. Drängen, som ställt sig mitt i stugan, såg sig omkring och tog av sig mössan. KrėvR 144. Hela högsta ledningen, som kommit ut genom platsens stora port tillsammans med prästerna, hälsade Gediminas. Dauk (DŽ I 110). Jag fruktade att Perkūnas, när han genast rest sig, skulle krossa sådana fienders hus mot landsvägen. DonR 132. Röda myror, som krupit uppför hans ben, krälade på ryggen. CvR II 78. När jag kom ut på landsvägen mötte jag en grupp elever med läraren i spetsen. VienR I 212. Efter att ha smugit mig bakom vävstolen ställde jag mig vid fönstret. SimonOBT 83. Jag har kommit en bit för långt, så jag går ut och plockar svamp. Alk. När han kom hem precis vid midnatt bankade han på dörren. Šil. Efter att ha färdats ungefär en mil var han tvungen att vända tillbaka. Jnšk.

Betydelsen av en sekundär handling uttrycks mycket mer sällan av aktiva particip i preteritum bildade av intransitiva självständiga verb. Exempel:

Sonen, vred, körde ut honom på marken. Er. Det torra halmen börjar till och med rodna. ŽemR I 212. Den där lille pojken började valla när han blivit åtta år. BM 257. Perkūnas, mycket vred, klöv honom med svärdet. KlvD 334. Elena, röd som en häggblomma och utan att ännu ha sett trebocken, flydde ut ur stugan som om hon skållats med vatten. KrėvR 38. Jag skulle hellre, förvandlad till en anka, simma på havets vågor. JV 28. Därför är det knappast märkligt att jag ibland inte förmår betala den kära avgiften, och då skäller husbonden ut mig eller, om han blir alldeles utom sig av ilska, slår mig över örat. DonR 52.

När det gäller förhållandet till transitivitet–intransitivitet och de mest allmänna lexikala betydelserna skiljer sig alltså de aktiva particip i preteritum som betecknar en sekundär handling tydligt från de attributiva.

§ 5. En sekundär handling betecknas oftast av prefigerade aktiva particip i preteritum. Former utan prefix används mer sällan och vanligen endast sådana som kan beskriva handlingen som en fullbordad helhet och har perfektiv aspektbetydelse. Exempel:

Men inte ens det räcker; han tog en stor kniv, skar redan upp halsen med matstrupen och sträckte ut handen. DonR 28. Där det lutar nedåt är det torrt, där det lutar uppåt är det ännu torrare; försök torka ut de sumpiga ställena och vattna höjderna. VaižgRR I 260. Han reste sig genast och sade. ValVK 66. När mannen satt sig vid sängen sade han. ValPŽK 123. Som vanligt kom smedens yngsta barn också denna gång med en brödskiva bredd med honung till Mike efter att ha hunnit äta lunch. CvR II 85. Efter att ha tagit av sig nätet och köpt en eka tillbringade Bebenčiukas dag efter dag med att fiska i sjön. CvR V 7. Vagnen, som skakade till när den lämnade stranden, gick sönder, och ändarna på störarna började falla ner i vattnet. BsP III 105. Utan att göra någon affär av det gick jag till grannen. Kv.

53

I vissa fall kan dock icke-prefixala particip av aktivum i imperfektum även beteckna en sekundär handling som en process som pågick en tid i det förflutna. Particip av rörelseverb och vissa andra verb utan prefix har denna betydelse, som är typisk för imperfektiva aspektformer, jämförelsevis sällan. Exempel:

När den andra systern inte kunde vänta tills den äldsta systern kom tillbaka, gick hon ut för att leta efter Bebenčiukas. Hon som var på väg kom fram till ett äppelträd. CvR V 11. Efter att ha ridit i tre dagar nådde igelkotten den andre herrens gods. CvR V 72. Efter att ha färdats i en timme fick de syn på en man som gnagde på en björk. CvR V 32. Den människa som, efter att ha slitit hårt och tröttat ut sig, alltid äter sin enkla mat med njutning... den bedrar den som varje dag, alltid uppklädd, men suckande och ständigt sjuk, tar till skeden. DonR 41. Jag hade svävat ovanför ängarna en stund; solen gick snabbt ner. CvR III 190. Efter att länge ha snörvlat genom näsan och granskat föremålet från alla håll brukade marskalken dra pipan ur munnen för att fråga om priset. CvR III 54.

§ 6. Particip av aktivum i imperfektum, som i meningen står i relation till finitformerna av verbet i predikatsställning och skiljer den sekundära handlingen från den huvudsakliga, gör det möjligt att ange handlingarnas ordningsföljd (sekvens). De är därför ett lämpligt medel för att föra berättelsen vidare. Handlingar som äger rum efter varandra betecknas i det nutida litterära språket ofta med en hel kedja av particip av aktivum i imperfektum och finita verbformer. Exempel:

Antanas, efter att ha skrapat fötterna med en kvast och knackat isen från stövelskaften, satte sig och talade. ŽemR I 231. Onikė, efter att ha bäddat om den gamla kvinnan, satte sig vid fotändan och slumrade. ŽemR II 142. Och just när Dūdonis kom in genom dörren, blev han alldeles till sig, ropade ut förbannelser över paddor och djävlar, drog fram ett helt paket tändstickor ur korgen och slungade det med all kraft mot hörnet av bänkarna. SimonOBT 130. Rūkinas lade ifrån sig pipan, vek ihop pälsen och sträckte sedan ut sig på bänken vid bordet med den under huvudet. ŽemR II 145. Efter att ha stigit upp tidigt på morgonen, lagt ost och bröd i knytet och reglade husdörren gick de ut ur staden. CvR III 28. Han (sonen) tackade henne för hennes gåvor och gick sedan åter för att göra upp eld. BsP III 154 (Brt). Efter att ha flugit ett varv runt gården kraxade korpen ett par gånger och slog sig ner i samma poppel. Den såg sig omkring och tänkte (32) att den kanske hade gått vilse, men när den tittade noggrannare kände den igen samma hustak, täckta med tegelpannor. CvR II 32–33.

Särskilt karakteristiska i detta avseende är följande rader ur K. Donelaitis ”Årstiderna”:

Se, Dočys, så snart han känt lukten av salvorna Och anat det hemska i käringars spådomskonst, For han upp ur sängen som om blixten slagit ner, Och grep en stor påk ur spisen, Och efter att ha slagit sönder mängder av husgeråd Och kastat ut tegelpannor och medicin genom dörren, Gav han sig på barnen, som hade ätit hans kadaver, Och slog dem nästan ihjäl, rasande och skrikande. DonR 85.

54

§ 7. Particip av aktivum i imperfektum med attributiv-predikativ funktion kan beteckna inte bara en föregående sekundär handling, utan också det resultativa tillstånd som uppstått till följd av den och som varar medan handlingen som predikatet betecknar pågår. Sådana particip är mer än de som diskuterats ovan knutna till predikatet, både till sin betydelse och till sin position. De står oftast i perfektiv aspekt och kommer efter predikatet. När participet utvidgas med bestämningar märks ofta, vid sidan av det resultativa tillståndet, även betydelsen av en föregående sekundär handling.

a) Particip bildat av transitiva verb i perfektiv aspekt:

Veronika satt länge med blicken fäst vid den mystiska skogsmörkret och tänkte hela tiden på något. VienR I 175. Grigienė släppte inte sländan utan satt länge med händerna lagda på knäna. KrėvR 34. Vargen ligger med benen omfamnande en skogsgalt. BsP IV 284. Den arma flickan grät med händerna knäppta. Srj. Vi sprang så att hälarna yrde och pölarna torkade. Alk. Om du tillbringade en natt med en sådan sjukling skulle du springa därifrån med händerna för huvudet. Slnt. Bit ihop tänderna och uthärda; olyckan som varit kommer att gå över. M (DŽ II 796). Stepukas och jag hade redan kommit så långt att vi, med huvudet bakåtkastat, tittade upp. BaltPV I 114. Stepukas lyssnade med andan hållen. CvR III 199.

b) Particip som bildats av intransitiva verb med punktuell akt:

Han låg nu på sidan, utsträckt med hela kroppen, med huvudet vilande vid frambenen. CvR II 41. Stepukas och jag snidade visselpipor av pil och spelade när vi satt mitt emot varandra någonstans på en sten. BaltPV I 55.

Det bör noteras att utvidgade particip som används på detta sätt ibland inte avskiljs genom intonation och inte bildar självständiga satsdelar, t.ex.:

Petras såg ännu mer förvånad på farbrors medresenär och visste inte vad han skulle säga. Myk-PutS 55. Den som ännu hade ett öre på sig drack öl och köpte sig en bulle, medan den som inte hade något drog in magen och led. ŽemR II 25—26. Jag stod mållös inför moderns ord. BaltPV I 74. Herren gick omkring med händerna i sidorna. J (DŽ II 341).

Obestämda particip i dåtid av aktivum som inte är utvidgade och anger ett resultativt tillstånd knyter sig ännu närmare till de finita verbformer som fungerar som predikat. Sådana particip med punktuell akt bildas, till skillnad från dem som behandlats i §§ 4—6, ofta av intransitiva, icke-avledda verb, särskilt resultativa verb. Deras betydelse av en sekundär handling är endast svagt märkbar och bleknar ofta helt bort. Exempel:

Sergeanten tystnade och såg sig böjd mot fjärran, dit karavanen hade gått. CvR VI 270. Jag låg hopkrupen och lyssnade på vad de skulle säga. Srv. Vad gör du här, liggande? BsMt II 99. Kom när du har ätit dig mätt, så får du här också. B (DŽ II 773). Hans hustru mötte honom långt bortifrån, tårögd. CvR V 137. Alyzas såg omtöcknad på dessa pengar. BaltPV I 245. Luften blev kvav, alla örtblad vissnade

55

och låg på marken. ŽemR I 144. De lever tillsammans, hopflyttade. Rdm. De där slarviga kvinnorna och barnen går omkring ovårdade. Nmn. Han återvände från jakten alldeles utsvulten. J (DŽ I 87).

Som exemplen visar har en del av dessa particip en kvalitativ betydelse och beskriver predikatets handling ungefär som adjektiv som fungerar som predikativa attribut (jfr: Folkmassan gick allvarlig och samlad. Vien.). Sådana aktiva particip i dåtid med imperfektiv akt, trots att de har en annan funktion än de som nämndes i § 1, närmar sig också de attributiva till sin betydelse.

I vissa fall kan även aktiva particip i dåtid med imperfektiv akt ha betydelsen av ett resultativt tillstånd (vanligen när de används tillsammans med verb som betecknar rörelse). Exempel:

Kattungen kom hem från skogen jamande; den hittade inte tuppen – den grät och grät. LTR. De unga herrarna kom hem efter att ha vadat genom vattnet och jagat. Plng. Dottern kom hem efter att ha räfsat ihop rågen, mycket trött. Žal. Jag kom hem efter att ha rensat trädgårdslanden. Sts. Om jag kommer hem efter att ha druckit på krogen, får du se var du ska göra av dig. KlvD 144. När kommer du tillbaka efter att ha ridit till krigarlägret? KlvD 250. Herdinnan dröjer länge med att komma efter att ha vallat. Ds. Knappt hade Kazys öppnat dörren, medan han kom in efter att ha huggit ved, förrän modern ropade svagt på honom. VaizgRR I 200.

Dessa particip med imperfektiv akt behåller, till skillnad från motsvarande former med punktuell akt, alltid betydelsen av en tidigare handling och blir inte adjektiviska. De förekommer ganska sällan i litterärt språk.

Till formerna som betecknar ett resultativt tillstånd bör även aktiva particip i dåtid med båda aspekterna räknas, när de används i förbindelser med adjektivet frisk. Exempel:

Välkommen hem, käre svärson. JV 255. Välkommen, din krokbente usling! Välkommen hem, din långnäbbade! LzPR II 17. Välkommen. N (DŽ II 773). Välkommen, brokiga värld, som har firat vårens högtid! Välkommen också du, människa, som har fått uppleva den ljuva sommaren! DonR 41.

§ 8. Aktiva particip i dåtid som uttrycker en sekundär handling kännetecknas av specifika korrelativa förhållanden till andra verbformer. Liksom attributiva aktiva particip i dåtid står i relation till motsvarande aktiva particip i nutid, står nominativformerna av aktiva particip i dåtid med betydelsen av en sekundär handling i relation till gerundier. Om den sekundära handlingen sker samtidigt med huvudskeendet uttrycks den med ett gerundium; om den sekundära handlingen har ägt rum före huvudskeendet uttrycks den med nominativ av ett aktivt particip i dåtid. Jfr:

Vargen, som såg att den inte skulle fånga ekorren, ylade så kraftfullt. LTR. Men haren, när den såg att vargen jagade ekorren, säger... LTR.

När Veronika gick genom skogen skrämde hon något slags litet djur, som fick syn på en människa, for iväg med ett brak och prasslade i löven; det var allt flickan hann se av det. När hon kom ut ur skogen stannade Veronika till och med upp. VienR I 175.

Ett lamm springer och tillägger något springande. Srj. Hunden sprang fram, skällde bara till, bet i hasen och sprang iväg. Plv.

36

Vi ser att vi ändå inte kan fånga dem (regnbågarna) och beundrar dem medan vi betraktar de underbara färgerna. CvR II 16. När Anelė hade sett på mig började hon också gråta. SimonOBT 175.

När du äter fisk, se upp så att du inte sväljer ett fiskben. Vlk. När jag har ätit ska jag gå och lägga mig (sova). Rm.

När männen hörde hennes berättelser skrattade de bara, medan kvinnorna lugnade henne. KrėvR 67. När de hörde Balsys efternamn spetsade gendarmen och polismannen öronen. Myk-PutS 313.

Vad kan jag göra åt att jag blir förkyld när jag åker dit? Alv. ”Stanna här!” sade Janulis när han kom fram till sin egen gård. VienR I 145.

Motsättningen mellan particip i dåtid aktivum och halvparticip märks mycket tydligt också i de fall då de bildas av verb med olika rötter men förekommer i samma mening (eller i närliggande meningar). Exempel:

Jonas tog lieorvet och började ställa in lien; medan han lyssnade till sin fars tal blev han allt mer vred. KrėvR 93. När kvinnan fick syn på barnen stannade hon och började, ännu mer bedrövad och nära att gråta, jämra sig. KrėvR 65. Den röda tuppen går ut med en flock hönor på vedbacken och gal högt medan den stoltserar med sin rosenröda kam. ŽemR I 81. Och solen, när den åter drar sig bort från oss, rullar också vidare och går snabbt ned mot kvällen efter att ha lämnat oss. DonR 63. Liksom en dröm som vi ser medan vi sover och som vi efter uppvaknandet bara nämner i förbigående (63), så snabbt försvann glädjen med sommaren för oss. DonR 63–64. Men vargen, när han hörde alltför mycket som gjorde honom ursinnig, blev mycket vred och svällde upp helt av hämndlystnad. DonR 124. Vi blev bröder med hunger och köld medan vi bodde på herrgården; med hunger och köld blev vi släkt när vi fick jord. CvR III 114. Medan hon såg sig omkring (änkan) fick hon syn på en mycket stor sten. När hon kom fram till stenen såg hon en grotta. LTR.

Nominativformer av particip i dåtid aktivum som betecknar ett resultativt tillstånd och åtminstone delvis har bevarat betydelsen av en tidigare sekundär handling ställs också i motsats till halvparticip, jfr:

Petras betraktade herden med vidöppna ögon, som om han inte förstod hans ord. KrvR 197. Och de båda gamla grannkvinnorna börjar viska, med huvudena tätt ihop, som om de sade saker rakt i den andras ansikte. VaižgRR I 193. På flodbranten låg en flicka hopkrupen till en boll, med knäna nästan ända upp till hakan. CvR III 266.

Däremot kan de particip i dåtid aktivum vars betydelse av sekundär handling har bleknat också ställas i motsats till particip i presens aktivum. Låt oss till exempel jämföra följande meningar:

Helt skräckslagen och darrande steg Veronika upp, och hon kunde inte alls förstå om hon verkligen hade talat med sin mor eller bara gjort det i en dröm. VienR I 197. En vintermorgon steg Burokienė upp utan att kunna göra något, och på dagen rasade snöstormen utomhus! ŽemR II 8.

57

Det första satsens halvparticip, kombinerat med ett aktivt particip av preteritum, används här på ett sätt som är helt likt det presensaktiva participet i den andra satsen, vilket i sin tur skulle kunna ersättas med ett motsvarande halvparticip.

Halvparticip kan också ställas mot nominativformer av aktiva particip i preteritum, som förekommer tillsammans med vissa reflexiva verb (särskilt med verbet džiaugtis) och har en mer eller mindre tydlig nyans av en förklarande (explikativ) satsbetydelse. Exempel:

Troligen gläder hon (katten) sig över att ha kommit undan barnens klor. SimonVK I 219. Men han gladde sig över att ha återvänt till sin egen hemgård. CvR II 73. Den prinsen gladde sig åt att ha köpt en så vacker häst. BsP II 260. Föräldrarna gläder sig över att ha fostrat goda barn. Dkš. Och han gladde sig över att ha klarat sig levande. Jabl. Pranaitis lugnade och tröstade Balsys och gladde sig själv över att ha kommit undan lyckligt. Myk-PutS 230. Jag gladde mig över att ha blivit av med storkarna. Šll. Ångra inte att du gav; gläd dig åt att du fick. Rz.

Den gamle gläder sig medan han stönar, ynglingen medan han åker omkring, någon medan han tröskar. VP 41. Under kriget gladde sig folk åt att få gul hästfoder-socker av tyskarna. Ds. Poeter, gläd er när ni ser vad kärleken kan göra! (Kudirk (DŽ III 60). Gläd dig inte åt att vara först med att skära; gläd dig åt att vara först med att köra till ladan. Al (Ppr 47). Herdinnan förtretas, eftersom hon inte kan driva ut gässen ur havren. Sr.

När denna betydelse framträder tydligare närmar sig participkonstruktionerna med de nämnda reflexiva verben konstruktioner av typen nominativus cum participio. I sådana fall används tillsammans med reflexiva verb också aktiva particip i presens och futurum. Exempel:

Jag är så glad att jag till och med hoppar högt över att ha en sådan systersläkting någonstans. ŽemR IV 311. När räven hörde en människa komma (med höns) gladde den sig åt att få en läcker frukost.

Nominativformer av aktiva particip i preteritum och halvparticip ställs mot varandra på grundval av olika tids- och aspektbetydelser. Nominativformer av aktiva particip i preteritum betecknar en handling som föregår huvudsakshandlingen och oftast är avslutad. Halvparticip, som obemärkta former, har en betydelse av samtidighet och uttrycker pågående aspekt.

I de fall då aktiva particip i preteritum betecknar en sekundär handling som en process som pågick under en viss tid i det förflutna (se exemplen i § 5), ställs de mot halvparticip endast på grundval av olika relativ tidsbetydelse. Jfr:

Medan hon gick för att dansa lagade hon vävstolen. KlvD 295. — Efter att ha gått i flera dagar träffade han en människa. LTR.

§ 9. Motsättningen mellan aktiva particip i preteritum och halvparticip är uppenbarligen inte ursprunglig. Det finns skäl att anta att halvparticip i de ovan nämnda fallen har intagit presensaktiva participens plats. I dialekter och äldre skrifter förekommer fortfarande meningar där presensaktiva particip har en betydelse som ligger nära halvparticipens och kan ställas mot aktiva particip i preteritum. Jfr:

Den som tänker hela dagen går omkring i skogen, och utan att ha hittat något beklagar han sig över sin belägenhet. Slk (LTR). När den sörjande Stonė och den som kommer till henne

58

En mätande skottunge grymtade: han grep den brinnande kolbiten och slog honom över ryggen. VaičE 98⁴.

Arkaismen i användningen av sådana presensaktiva particip visas av motsvarande konstruktioner i många besläktade språk⁵. Presensaktiva particip används i dialekterna ofta också tillsammans med olika konjunktioner i en betydelse som ligger nära den hos halvparticip⁶.

§ 10. Aktivparticip i preteritum frekventativ används inte för att beteckna en sekundär handling. I satser vars predikat betecknar en upprepad handling uttrycks den frekventativa betydelsen av aktiva particip i preteritum. Exempel:

De unga, som rusade in i stugan, brukade få tag på något att äta och smet ut på gatan. Myk-PutS 35. När (Janulis) kom hem från gymnasiet på sommaren brukade han lägga brädor på grenarna, täcka dem med halm och, efter att ha bundit fast dem med rep på sidorna, ordna sig en bädd. VienR I 152. Sent på natten, sedan hon dragit ner lampveken och lutat sig mot bänken bara en stund för att vila, somnade flickan stilla där på plats med ett nystan eller en oskalad potatis som hon ännu inte hunnit skala i handen. CvR III 26. De gamla åldringarna, som annars sällan syntes till, dök upp i solen och, sedan de satt sig någonstans i lä och lagt hakan på käpparna, blev de sittande orörliga i timmar, med bleka ögon fästa på något föremål. CvR III 18.

Sådana aktiva particip i preteritum frekventativ står, på grundval av tids- och aspektbetydelserna, i motsatsförhållande till halvparticip på samma sätt som i de fall som behandlades i § 8 (jfr: När jag gick över ängarnas brokiga matta brukade jag skrämma och reta fåglarna mer än jag jagade dem. CvR II 53).

§ 11. Attributiva aktiva particip i preteritum står, med avseende på tidsbetydelsen, inte bara i relation till presensparticip utan även till futurumparticip (aktiva particip i preteritum frekventativ har endast undantagsvis attributiv betydelse), jfr: ett tåg som färdas: ett tåg som färdats: ett tåg som kommer att färdas. Futurumparticipens nominativformer används inte för att uttrycka en sekundär handling, och litauiskan har inte heller några särskilda participformer som betecknar en senare handling (dvs. en handling som äger rum efter den finita verbformens handling). En sådan sekundär handling eller ett sådant tillstånd som följer av huvudhandlingen som dess resultat uttrycks dock ofta med halvparticip. Exempel:

⁴För fler exempel med presensaktiva particip med betydelse av sekundär handling, se V. Ambrazas, Absoliutinis naudininkas XVI—XVII a. lietuvių kalbos paminkluose, LKK, bd 5, s. 7. Jämför även följande exempel ur J. Bretkūnas och B. Chylinskis skrifter: Bei ios skubei ischejo isch grabo bijadamos ir didei dzaugenčzies ir tėkeia. BrP I 401₂₅. Sztey Karalus tawo ateyt sedins and astildyčio asliczios. ChB NT Jon 12, 15. O kad prasžoro tris Menasis taydemes Akrutu isz Alexandrios, hursęy žiemawo anoy Jewoy, beturins ziankta Kastora ir Polluxa. ChB NT Apd 28, 11. Teyp karoju [<kar>auju] ne kaupo (pd weia) ora muszans. ChB NT I Korint 9, 26.

⁵Jfr fornkyrkslaviska: obъchodъzdaše gradъbę uče Zogr Marc. 6, 6; gotiska: bitauh weihsa bi-sunjane laisjands GB ib.— καὶ περιῆγεν τὰς κώμας κύκλῳ διδάσκων ”han gick omkring i byarna och undervisade”; latin: flens me obsecravit Pl. Trin. 154 ”gråtande bad han mig” och liknande.

⁶Se P. Skardžius, Dėl pusdalyvių raidos, ”Archivum Philologicum”, bd 6 (1937), s. 102 ff.

59

En vägg av träd hade vuxit upp och stod likt en verklig mur som skydd för gården Sakalynė mot de bitande, skadliga nord- och ostvindarna. VaižgP II 29. Under tiden hade också fönstret öppnats och släppt in frisk luft. Simon OBT 126. Min hustru dog och lämnade efter sig tre små barn. LTR.

En liknande betydelse kan ibland också uttryckas av presensaktiva particip, till exempel: Som skjuten ur en kanon rusade hon (Veronika) ut ur den lilla byggnaden, tog en hink vatten och hällde det över dörren för att tvätta bort tjäran, men vattnet rann av som från en gås, gjorde dörren ännu fulare och stänkte ned förstugan. VienR I 197. Både unga och gamla samlades för att följa gamle Dirdas kista, och fyllde gården och gränden intill den. BaltPV I 285. Men helt i onödan vadade jag omkring en halv dag utan att hitta något, och det var allt. Grž.

I sådana fall neutraliseras motsättningen mellan attributiva-predikativa presensaktiva particip och gerundier delvis.

§ 12. I de exempel som hittills har behandlats bildar presensaktiva particip och gerundier, när de utvidgas med andra ord, slutna syntaktiska konstruktioner, som oftast avskiljs från satsens huvudled genom intonation. I dialekter, folkloristik och ibland även i litteraturspråket förekommer det emellertid också exempel där satsens subjekt införlivas i en utvidgad participkonstruktion. Till exempel:

En gång fick en herre syn på så vacker råg och befallde sina drängar att skära ned den. BsMt II 109. När kungen fick höra sådana nyheter blev han mycket bedrövad. BsMt II 86. När tjuvarnas äldre fick höra talas om sådana pojkstreck skrattade han gott, belönade honom rikligt med guld och släppte honom fri. CvR V 197. När kvinnorna förstod att hackspetten lurade dem gick de till krukorna, men fann dem tomma och måste återvända hem. LTR. Då kan du ta de där gåvorna och buga för far och mor. BsMt II 104. När männen fann vargen i gropen slog de ihjäl den. Vlk. Den som bränt sig blåser både varmt och kallt. Ūd. När Jurka inte fick några pengar lunkade han hem igen. 'BsP II 198. När den lilla dumma flickan kom hem berättade hon allt för sina systrar. CvR V 9. Ibland stannade människor, när de hörde en så skicklig sångare, och började tala med honom. CvR II 13.

På precis samma sätt används också motsvarande konstruktioner med gerundier, till exempel:

När Tupikis tog farväl av sin bror började han gråta och beklaga sig över sin olycka. ŽemR I 280. Som ung kunde Jonelis inte passa till något annat än att valla boskap. BsP II 253. När fadern såg att sonen hade sin egen vilja och inte längre kunde hålla honom tillbaka, räknade han upp tolv tusen dollar åt honom och sade. BsP II 208 (Klp.) Då han inte kunde komma på något bättre nästa morgon, innan gryningen gått upp, sprang han till vetefältet för att se sig omkring. CvR V 136.

I dessa konstruktioner, som uppenbarligen är vissa syntaktiska arkaismer, kan man urskilja element av en äldre, mindre centraliserad typ av satsstruktur. Particip och gerundier med sina bestämningar bildar här ännu inte en sluten ordgrupp som är underordnad satsens huvudsakliga predikativa centrum. Att subjektet är knutet till participet eller gerundiet och inte till en finit verbform som fungerar som predikat, utgör å ena sidan

66

å ena sidan visar en tydlig predikativitet hos dessa particip och halvparticip, och å andra sidan avsaknaden av en strikt satscentralisering samt mindre utvecklade subordinationsförbindelser inom satsen.

§ 13. Presens- och preteritum passiva particip

en sekundär handling eller det resultativa tillstånd som uppkommit till följd av den betecknas mycket mer sällan än med halvparticip och aktiva particip i preteritum. Oftast har de attributiv betydelse eller bildar sammansatta tempus tillsammans med finita former av verbet būti. Generellt sett står passiva particip, på grund av sina utvecklingshistoriska särdrag, adjektiven mycket närmare. Presens- och preteritum passiva particip införlivades i verbets kategorisystem långt senare än motsvarande aktiva particip och har därför bättre bevarat sin ursprungliga adjektiviska användning. I många fall saknar dessa particip, särskilt presensformerna, både betydelse av diates och tempus och används som vissa adjektiv bildade av verb. En sekundär handling kan däremot betecknas endast av de passiva particip som har passiv betydelse och andra verbala drag.

Attributiv-predikativa passiva particip bildas oftast av transitiva verb. Dessutom bildas de ibland också av sådana intransitiva verb vars passiva former kan ha passiv betydelse, t.ex.:

Den gamla stugan knakar och brakar, piskad av vinden. J. Kvinnorösterna hörs, örat väver tunna linnedukar. JD 1000. Kom medan du är efterlängtad, gå medan du är älskad. B (DŽ II 773). Då pyntade alltså äktenskapsmäklaren Vaurus, trots att han själv var nykterist, genast bordet med flaskor av märklig form, när den unge brudgummen blinkade åt honom. VaizgRR I 322.

§ 14. Presens passiva particip betecknar

en sekundär passiv handling som åtminstone under en viss tid pågår samtidigt med den huvudsakliga handling som predikatet betecknar. De bildas oftast av icke-prefixerade verb och har imperfektiv aspektbetydelse. När de utvidgas med andra ord bildar de participkonstruktioner som fungerar som avskilda satsdelar.

a) Presens passivt particip outvidgat:

Elena försvarade sig inte när hon blev slagen, utan fångade bara hennes händer och kysste dem. KrėvR 26. Och katten spinner när den blir klappad på ryggen. Škn. Elden blir arg när den släcks. Nj. Stoet springer inte när det piskas, utan stegrar sig bara. LTR. Hinkarna skramlade när de ställdes ner. Erž. Mor småmuttrade när hon blev ombedd, drog på munnen och gav med sig. BaltPV I 280. Maskinen snurrar när den vevas. Er.

b) Presens passivt particip utvidgat med bestämningar:

Mikė, retad av sina vänner, kräver att Juozapėlis prövar sina krafter mot honom. CvR II 92. Den landade korpen började hacka på tvären, knuffad av vinden i kopplet. CvR II 36. Anklagad av alla, förföljd av alla, kände Petras att hans smärta hade förvandlats till bitterhet. ŽemR I 201. Du kommer att vackla, lilla syster, bannad av din käresta. Krs. Värmd av svärmodern blir jag inte varm. KlvD 197. Jag somnade först långt in på natten, plågad av sorg och tunga tankar. SluckGMN 116. När den blivande författaren förflyttades från Kaunas till fängelset i Šiauliai lyckades han få med sig en del av sina anteckningar och

61

gömma sig i vadmal och i mössan. VencIEV 211. Kaziukas for omkring, pinad av smärta. CvR VIII 176.

Liksom de aktivt böjda participen i preteritum, vilka anger ett resultativt tillstånd (se § 7), kan presensparticip i passivum sluta sig till finita verbformer som fungerar som predikat och bilda täta syntaktisk-semantiska förbindelser med dem. Exempel:

Gå ut älskad, kom tillbaka efterlängtad. SchG 318. Plötsligt hörde örat ett märkligt ljud, som om någon jagad sprang genom tallhedarna. SimonR I 62. De unga trängde sig oombedda in för att hjälpa till. CvR III 35.

§ 15. Nominativformerna av de attributivt-predikativa presensparticipen i passivum motsvarar helt gerundierna i fråga om tids- och aspektbetydelse, men skiljer sig från dem till sin art. Gerundierna har aktiv betydelse, medan presensparticipen i passivum har passiv betydelse. Jfr:

Räven, jagad, hann ännu slinka mellan hjulen. Suva, som jagades, fastnade mellan dem och blev svårt tilltygad av mannen. LTR. Lärd av Mikė vrider Juozapelis på tungan och lägger till ”ver” efter varje stavelse i varje ord. CvR II 86. Jag drog kvarnstenarna utan att vila och gjorde upp eld utan att bli tillsagd. LT III 438. Mannen, följd av skriande tofsvipor, hoppade hela tiden från tuva till tuva och gick åt sidan. CvR III 105. När de tog sig an något annat arbete eller tvingades utföra något ärende utanför vardagslivets gränser, brukade var och en av dem förbereda sig länge och överväga länge. KrėvR 151. Katten piper när den biter musen i fällan, och musen piper när den blir biten. J (DŽ II 88)⁷

Betydelserelationen mellan presensparticip i passivum och gerundier framträder särskilt tydligt i formen duodamas (”medan man ger”), som, använd med aktiv betydelse, förstås som ett presensparticip i passivum, men med passiv betydelse som ett gerundium. Exempel:

När du får, ta; när du blir slagen, spring. Erž (presensparticip i passivum). — Om du ger bort all din egendom kommer du ändå inte att kunna dela ut den till alla. Al (gerundium).

Detta förhållande visar dock ingalunda att användningen av presensparticip i passivum och gerundier som betecknar en sekundär handling är parallell. Om betydelsen av sekundär handling är grundläggande för gerundierna, har presensparticipen i passivum den betydligt mer sällan.

§ 16. Passiva particip i preteritum betecknar en sekundär passiv handling som ägt rum innan huvudsatsens handling började. Till skillnad från motsvarande presensparticip bildas de oftast av verb med prefix och har perfektiv aspektbetydelse.

a) Det passiva participet i preteritum är outbyggt: Vargen skrämdes bort och kommer inte tillbaka till samma plats. Val (DŽ I 457). Även en gödd oxe drar oket bättre. Myk PutS 134. Stenen ha-

⁷I de sällsynta fall då presensparticip i passivum som betecknar en sekundär handling används i aktiv betydelse, försvinner skillnaden mellan dem och gerundier helt, exempelvis: …De bodde tätt i Pentepolė, men här flyttade de till en annan plats, eftersom de inte fick plats. ŽS 104. I äldre skrifter betecknas en pågående sekundär handling ibland också med presensparticip i passivum bildade av opersonliga verb, exempelvis: När dina fäder och mödrar också är sjuka (boleją W 111), gick vi ut för att hämta dig. DP 632... Denne tog då medicin..., efter att inte ha blivit tillsagd något om det. DP 553 (Bez żadnej potrzeby W 86).

62

flög som en kula över taket. Rm. En annan sten exploderade när den träffades, och till och med gnistor flög iväg. ŽemR I 145. Den nedtrampade och blåslagna herrn svimmade, och när han vaknade fann han sig sittande på samma stack. CvR V 111.

b) Particip i preteritum passiv, utvidgat med bestämningar:

För bara en stund sedan var den lugna byn vid landsvägen, översvämmad av sorl, en bullrig lägerplats. CvR III 208. Efter att ha tvättats med kallt vatten öppnade Juozas ögonen. LzPR II 55. Utsläppt från stallet kom herrn till sin hustru och sade. BsP III 303. Är det möjligt, att du inte kunde tala välartat med faddrarna, så frikostigt smickrad av dina svågrar? DonR 84. Efter att ha blivit undfägnad och fått nattlogi av en människa gav sig den gamle vidare. CvR V 61. Uppmuntrade av muntra samtal smet även de andra ut på gatan. Myk-PutS 35.

Particip i preteritum passiv kan, liksom motsvarande aktiva particip (jfr § 7), beteckna ett resultant tillstånd som uppkommit till följd av en tidigare underordnad passiv handling. T.ex.:

Ona växte upp i Zelvys hem utan att få uppleva någon barndom; från första dagen av sitt liv var hon satt i arbete för en brödbit. CvR III 30. Hästen står betsad. Kp. Pojkarna retas och skrattar med flickorna, medan linet står obundet. Rdm. — Och malten blev kvar osådd, suckade den gamle. BaltPV I 269. Men se, Nötgläntan tog slut, skogen glesnade, och en lång, grå landsväg, täckt av trädskuggor på ena sidan, visade sig framför dem. VienR I 173. Korpens tankar var tunga och mörka, liksom själva jorden, som låg genomdränkt av de sena höstregnen. CvR II 33. Männen närmar sig tyst och väntar obemärkta. GirušD 95.

§ 17. Liksom presensparticip passiv, som betecknar en underordnad handling, förhåller sig till gerundier, så förhåller sig motsvarande particip i preteritum passiv till particip i preteritum aktiv. De har liknande tids- och aspektbetydelser och skiljer sig åt i diates. Förhållandet mellan aktiva och passiva particip i preteritum framgår bland annat av följande exempel:

Herren, utan att tveka ens ett ögonblick, gripen av girighet, hoppade upp och omfamnade säcken med guld medan han ropade. CvR V 111. Vargen, ordentligt piskad, sprang sin väg med svansen avsliten. BsP III 310. Utsläppt på betesmarken brukade Syuojį rusa över fälten som galen, så snart hon fick syn på en vagn långt borta eller betande hästar. CvR II 59. — ”Jag vet inte vad det är du hittar där!” säger Simukas till kon, men efter att den slickat sig om munnen börjar den följa efter honom, och på så vis bortskämd tittar den bara mot köksträdgården. CvR II 11.

Attributivt-predikativa particip i preteritum passiv skiljer sig från motsvarande particip i preteritum aktiv också genom ett betydligt snävare användningsområde (jfr § 15).

Å andra sidan ställs particip i preteritum passiv, på grundval av sina relativa tidsbetydelser och oftast även aspektbetydelser, mot presensparticip passiv. Presensparticip passiv betecknar en underordnad handling som varar åtminstone en viss tidsperiod

63

samtidigt som huvudhandlingen. Passiva particip i preteritum betecknar en tidigare avslutad handling. Jfr:

Men den som blir piskad sade inte ett knyst, och den som släpptes fri fortsatte åter med sitt arbete. Val (DŽ I 26). Den som skyndas på bakar inte, den som glöms bort bränns vid. R₁ 73 (DŽ II 251). När svärsonen skäller på dig, gå ut genom dörren; när sonen skäller på dig, klättra upp på ugnen. An. — När sonen skäller på dig — klättra upp på ugnen, när svärsonen gör det — gå ut genom dörren. Pl.

§ 18. En översikt över användningen av nominativformer av attributiv-predikativa particip och halvparticip visar att dessa former kontrasteras på grundval av två relativa tidsbetydelser och två betydelser av diates. Deras korrelation kan återges i följande schema:

Attributiv-predikativ användning

Betydelse av samtidighet | Betydelse av en tidigare (vanligen avslutad) handling | Aktiv betydelse | halvparticip | passivt particip i preteritum med perfektiv aspekt | Passiv betydelse | passivt particip i presens med imperfektiv aspekt | passivt particip i preteritum med imperfektiv aspekt

Attributiv-predikativa particip skiljer sig avsevärt i sina inbördes relationer från attributiva particip, vilka kontrasteras på grundval av tre tidsbetydelser och två betydelser av diates.

Attributiv användning

Betydelse av presens (samtidighet) | Betydelse av preteritum (tidigare handling) | Betydelse av futurum (senare handling) | Aktiv betydelse | aktivt particip i presens | aktivt particip i preteritum med perfektiv aspekt | aktivt particip i futurum | Passiv betydelse | passivt particip i presens med imperfektiv aspekt | passivt particip i preteritum med imperfektiv aspekt | passivt particip i futurum med imperfektiv aspekt

När vi jämför dessa scheman ser vi att halvparticipet, som helt saknar korrelativa relationer till attributiva particip, bland nominativformerna av attributiv-predikativa particip fungerar som en fullvärdig medlem av systemet med två särskiljande semantiska drag: betydelsen av samtidighet och aktiv diates.

64

III

§ 19. Den sekundära handlingens betydelse hos litauiska particip bygger dels på deras morfologiska natur — samspelet mellan verbala och nominala kategorier — dels på deras dubbla syntaktiska relationer i satsen. Men även andra omständigheter bidrar till att denna betydelse framträder tydligare; särskilt bör nämnas position, avskiljning och utbyggnad med beroende ord.

a) Attributivt-predikativa particip står vanligtvis intill predikatet i satsen och skiljer sig därigenom från attributiva particip, som tenderar att ansluta sig till substantiv och pronomen som fungerar som subjekt eller objekt. Den typiska positionen för particip och participkonstruktioner (D) som betecknar en sekundär handling i förhållande till satsens subjekt (V) och predikat (T) är följande: V — D — T (t.ex.: Ponas atėjęs nučiupo jo taukus ir prarijo. BM 29). Satsens subjekt kan vara outtryckt eller underförstått (t.ex.: Paėmęs apynasrį, parveš arklį. Skd), och mellan participet och predikatet kan ett objekt eller ett adverbial som hör till det senare skjutas in (t.ex.: Motina, mergaitę apkabinusi, kūlvertina išbėgo į virtuvę. SimonOBT 42). Även positionen D — V — T förekommer ofta (t.ex.: Dar kartą apžvelgusi laukus, moteriškė ėjo pirkion. CvR III 105). I sådana fall har participet, särskilt om det är obestämt, ofta en nyans av egenskapsbetydelse (se § 1). Positionen V — T — D ger participets betydelse en helt annan funktion. (Pamatysiu, ant ko jūs bekabinsit liežuvį, manęs nebetekusios? ŽemR II 338). I denna position är participet vanligen mycket nära knutet till predikatet (se § 7). Positionen T — V — D (— Stai, štai! — šaukia merginos, pamačiusios vanagą. CvR II 56) förekommer relativt sällan, medan positionen T — D — V är helt atypisk. I allmänhet framträder de dubbla syntaktiska relationerna mellan particip som betecknar en sekundär handling och subjektet respektive predikatet tydligast när participet står mellan dem eller åtminstone före predikatet.

b) Attributivt-predikativa particip som byggts ut med beroende ord fungerar oftast som parentetiska satsdelar. Den intonatoriska avskiljningen understryker och framhäver ytterligare predikativiteten hos sådana participkonstruktioner och ger dem en tydlig nyans av tilläggsvis påstående eller förnekande. I vissa fall (till exempel när ett utbyggt particip står före satsens subjekt) spelar den intonatoriska avskiljningen en avgörande roll för att den sekundära handlingens betydelse ska framträda tydligt. Jämför följande meningar:

Utsläppt ur ladugården kom herrn till sin hustru. BsP III 303. — På sina håll svartnade redan helt kala kulltoppar mellan fälten. Gud-GuzKIT 566.

Om participkonstruktionen i den första meningen paleistas iš tvarto uttalades med oavskiljande intonation, skulle vi göra den till ett utbyggt attributivt bestämningsord. I den andra meningen skulle vi däremot, genom att avskilja den attributiva participkonstruktionen vietomis jau visai nunuogintos, samtidigt ge den betydelsen av en sekundär handling. Den intonatoriska avskiljningen spelar en särskilt stor roll för att den sekundära handlingens betydelse ska framträda när participet, på grund av sin position samt sina morfologiska och lexikala egenskaper, kan förstås på två sätt (jfr exemplen av övergångstyp som citerats i § 1).

5. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida

65

Begreppen parentetiska respektive attributivt-predikativa particip sammanfaller dock långt ifrån. För det första kan även attributiva particip fungera som parentetiska satsdelar, oftast när de byggts ut med andra ord, t.ex.:

De bergiga sluttningarna, bevuxna med buskar, skiftade vackert i ljusare och mörkare grönt. ŽemR I 132. Men en och annan olyngel drar sig inte för att kritisera även våra rätter, tillagade på litauiskt vis. DonR 51.

Å andra sidan avskiljs particip som uttrycker en sekundär handling ofta inte med pauser (i skriftspråket: skiljetecken) när de står ensamma, utan att vara utbyggda med andra ord. Ändå har de även i sådana fall en särskild modulering av tonhöjd och betoning som skiljer dem från motsvarande attributiva particip. T.ex.:

Efter att ha spanat omkring återvände pojken och lade sig raklång i hösträngen när han hörde sin farfar berätta. CvR III 192. När han vaknat ligger han kvar och slöar en timme eller så, och först därefter stiger han upp. Gs.

De flesta particip som betecknar ett resultativt tillstånd och är nära knutna till predikatet skiljs inte alls åt med intonationsmedel (se exemplen i §§ 7, 14, 16).

c) Att participet byggs ut med beroende ord skapar också gynnsammare förutsättningar för att den sekundära handlingens betydelse ska framträda. När nominativformen av participet inte är utbyggd och inte bildar en parentetisk satsdel, tenderar den i relativt hög grad att ingå antingen i attributiva eller i predikativa ordgrupper. Utbyggda participkonstruktioner, som kan innefatta hela bisatser, har vanligen en betydligt självständigare roll i satsen. T.ex.:

Kanske är det därför modern gråter, när hon minns att hon inte längre har något fädernehem. SimonOBT 26. Veronika fick barn, drog en lättnadens suck nära den heliga platsen och smet ut bland träden efter att ha sett sig omkring för att försäkra sig om att ingen fanns på landsvägen eller vid korset. VienR I 174. Men den sonen, tillfrågad var han hade varit, säger. Bsp II 130.

IV

§ 20. Attributivt-predikativa particip, som betecknar en sekundär handling i satsen, anger samtidigt ofta också olika omständigheter kring den huvudsakliga handlingen. Sådana particip, särskilt när de utvidgas med bestämningar, kan till sin betydelse ligga nära bisatser för tid, orsak, villkor eller medgivande.

Halvparticipen fungerar som fullvärdiga korrelat till nominativformer av attributivt-predikativa particip som anger omständigheter och förhåller sig till dem på samma sätt som i de fall som behandlas i § 18. Därför ges nedan, vid sidan av nominativformer av particip med omständighetsbetydelse, även exempel på motsvarande halvparticip.

Attributivt-predikativa particip och halvparticip används mycket ofta för att ange tiden för den handling som uttrycks med en finit verbform.

66

Halvparticip: På väg dit, ta med dig en käpp — deras hund skäller. Sv. Dauždamas maniau, kad daugiau ataduos. Kp. Skaffa dig fönster medan du ligger. Grg. Den som inte gick bärsärkagång som ung, gör det på ålderdomen. Kp. När du arbetar, se inte efter vart kråkorna flyger. Ppr 32. När du kör genom vattenpölar, akta dig för ofrusna hål. Skn. När jag såg på någon fågel som tumlade runt på himlen, tänkte jag på framtida bragder. CvR II 47. Om du är rädd för vargen när du går in i skogen, blir du skrämd också av haren. Kp.

Preteritum aktiv particip: När vi värmt oss reser vi vidare, vi kommer ju inte att riva vargens hus. CvR V 119. När var och en kommit hem ser han sig om för att hitta någonstans att lägga sig och sova. KrėvŠP 140. Sådan ordning fann han när han kom dit, och det föll honom inte in att den behövde ändras. KrėvR 8. När jag avslutat min tjänst på godset kunde jag också hitta på något för egen del. Grž. När humlen skördats, lägg humlestängerna på stigen så att den inte blir våt. Er. Lärkan slutar sjunga när den ser en stackpamates (under rågskörden). Kp. Säg inte att vargen haltar förrän du slagit sönder dess ben.nepadaužęs Dauk (DŽ II 229).

Presens passiva particip: Om du inte gråter när du får en fläta, kommer du att gråta när din man kammar dig. Sln. Saulius var ännu inte duglig vare sig till arbete eller till att valla boskap. Om han ombeds att arbeta, arbetar han men blir inte färdig; om han befalls att gå, går han men kommer inte fram. VaižgP III 121. (Jonas) ser ingenting omkring sig och svarar inte ens när han blir tilltalad. BaltPV I 66. Du behöver sova lite; jag såg själv hur du svimmade när du väcktes på morgnarna. BaltPV I 60. (Invånarna) försökte nå kvarnen eller staden endast när de tvingades därtill av blodigt tvång. CvR III 105. En människa kunde där endast lära sig när hon höll på att dö. DB 111.

Preteritum passiva particip: Hunden Pliuškis vågade sällan, och bara när han blev ombedd, gå in i rummet. CvR III 155. Kusken kom först med undanflykter, men när han till slut blev trängd hade han inget annat val än att visa det. BsP II 96. Gammalt vin får inte ny smak bara för att det hälls i en ny flaska. VenclEV 11. En tjuv som grips hårdhänt erkänner genast. SInt. När pojken fördes till kungen sade han att han och hans kamrater gick med på att utföra tre svåra arbeten. CvR V 33.

§ 21. Tidsbetydelsen är nära besläktad också med betydelserna orsak, villkor och medgivande.

a) Orsaksbetydelse.

Halvparticip: Eftersom jag blev överhettad av att springa, bröt jag till och med ut i svett. Vv. Fadern slår barnet av kärlek, men främlingar gör det utan att blinka. An. Den ene gick vilse av okunskap, den andre medan han letade efter honom. Šim (DŽ I 137). Katten såg ett ljus i skogen, eftersom den hade god syn. LTR. När jag bor i Vilnius kan jag inte prata med mina föräldrar ansikte mot ansikte, utan håller kontakt med brev. Sn. Eftersom hon inte gör något dag efter dag har hon till och med för mycket tid. SimonVK I 9. Patienten kan inte gå, eftersom han är svag. Kr (DŽ III 60).

Preteritum aktiv particip: Jag fick en rejäl tillsägelse efter att ha berömt någon som inte förtjänade det. Sr. Brudgummen äter inte fläsk, eftersom han har vant sig vid hästkött. NS 821. Eftersom vi inte hann på vintern, körde vi hem alla återstående stockar från skogen på sommaren. Grž. Efter att ha härjat i ungdomen var han lugn som vuxen.

5*

67

Jnšk. Den som bränner sig på varmt spottar på kallt. Pln. Aldrig tidigare i livet hade den gamla kvinnan haft så mycket kött att äta, och hon sparade inte alls på det. CvR V 59. Gustis kastade sig glupskt över maten, som en hungrig varg, men åt ändå väldigt lite, eftersom han hade vant sig av med att äta sig mätt. VaižgP II 244.

Presens passiva particip: En get som blir utskälld blir fet. MŽ I 186. En sten som ständigt rullas över växer inte över. Pn. Även en trång stickad tröja töjs ut när den bärs. Vvr. Herrgården, som ingen tog hand om, förföll helt. TŽ III 323. Hunden, som ofta retades, började bli likgiltig. Sl. Mikučis redan så ljusa hår blektes av att ständigt sköljas av regnet och brännas av solen. CvR III 137. Bortskämd hemma som den yngsta av alla (Aleksys) vande sig vid att härska och att helt enkelt kräva det han ville ha. VaižgP III 10.

Preteritum passiva particip: I skogen torkar träden, när de fått skägg av mossa. O (DŽ I 839). Eken svartnar när den har beskurits. Šts. När han gått över fältet och vinden blåst på honom, blev hans ansikte rött. Jabl (DŽ II 771). Upphettad av striden märkte jag inte vad som hände omkring mig. Tsp (DŽ V 80).

Som exemplen visar framträder orsaksbetydelsen mot bakgrund av en mer allmän betydelse av samtidighet eller föregående handling. Den förekommer oftare hos utvidgade participfraser som står före satsens predikat. När participet saknar bestämningar uppfattas orsaksbetydelsen svagare.

b) Villkorsbetydelse.

Halvparticip: Springer du hinner du till slut fram. Ds. Om vi lever träffas vi väl någon gång igen. Grž. Har du grisögon kan du tränga dig in överallt. Kps. Om du vill ha för mycket får du ingenting. Prk. Hur ska du lära andra när du själv inte kan något? SimonVK I 185. Vilka människor vi än må vara, när vi ger oss in i sådan misär. LzPR II 74. Om du inte vill bli berusad, smaka inte ens. VP 33.

Preteritum aktivt particip i konditionalis: Jag kände mig så övergiven och så sjuk att jag, om jag hade fått en idé, tycktes vara beredd att krypa levande ner i jorden. BiIR I 209. Om han bara kom på det skulle han dränka honom i en sked. Plv.⁸ Du ska väl lägga dig, du ska väl lägga dig – vart skulle du ta vägen om du inte lade dig? BaltPV I 18. Jag berättar det för att han ska kunna snärja varje flicka och linda henne runt sitt lillfinger, om han vill, som en tråd. KrėvR 150. Vad gör du om du inte lägger något – jag lovar att ge bort min dotter. Grž. Du hittade väl ingen plats att sova på, eftersom du kröp in här i detta helvete, vår herrgård! ŽemR I 325. När du väl fallit i leran blir du inte torr igen. Krp. Om du inte lurar dig själv kan du inte älska någon annan. Šts. När det gryr på morgonen, bekymra dig inte om pälsen. Ndz.

Presens passiva particip: Fettet härsknar om det inte äts. BaltPV I 36. Vad ska det bli av barnen om de inte får aga? Lp. Drivs du, spring; ges det, ta; blir du slagen, tig. Vkš.

Preteritum passiva particip: Den där boken går sönder om den inte blir lagad. J (DŽ II 493). Det är så eländigt att inte ens en fördriven hund skulle gå dit. Alvt. Salt, om det tillsätts i rätt mängd, förhöjer smaken; om det blir för mycket förstör det den. Vj.

Particip har vanligen villkorsbetydelse i generaliserande satser, där predikatet står i futurum, konditionalis eller imperativ—

⁸ Jfr.: Om han bara kom på det skulle han dränka honom i en sked. Mrk, Rm, Dkš.

68

verb säger. Participen, som kan vara både utvidgad och outvidgad, står ofta med negation. Bland de passiva participen, som endast sporadiskt används i denna betydelse, är konstruktioner med participet dėtas ganska typiska. Exempel:

Om jag hade varit Zosė skulle jag inte ens ha kastat en blick på den där Topylis. ŽemR I 121. Och om hon hade varit Petrone skulle hon ha handlat på samma sätt. ŽemR II 215. Om jag hade varit lika lång skulle jag inte ha tagit emot en sådan. J (DŽ II 308). Om jag hade varit du skulle jag ha handlat annorlunda. Jabl. Om jag hade varit i ditt ställe skulle jag ha spottat honom i ansiktet. Skd. Om jag hade varit i hennes ställe skulle jag inte ha gift mig med den där slusken. Ss.

c) Koncessiv betydelse.

Halvparticip: Du springer och kommer ändå inte undan, du går men kan inte ta dig fram, och har ändå ingenting. KrėvŠP 273. Džiugas sitter... med små barn och tänker utan att komma på något. CvR V 54. Men flickorna, som själva ännu behövde barnflickor, gjorde redan brokiga dockor åt sig av trasor. DonR 30. Medan han själv grät lugnade han och tröstade Grėtė. SimonVK I 207. Det är märkligt hur vi två, trots att vi hade de mest olikartade åsikter och lynnen, förenades. VienR I 212. Här fanns nu en prins, som inte längre hade någon far och någon riktig mor, men han hade en styvmor. BsMt II 105. Alla möjliga kungar besegrade och erövrade mig trots att de hade minst krigsmakt. Dkš (BsP II 82).

Aktiva particip i preteritum. Han letar utan att ha tappat bort något. Dbk. Efter att bara ha arbetat ett ögonblick fick han en stor lön. Sr. Man får inget förstånd av att ha ätit upp tänderna. Slnt. Efter att ha gått en sådan väg fick jag bara ont i benen. Zp. Jag blir inte trött; jag har kommit hem från rågåkern, varför blir du trött? Skr. Men den här (herren): född här, uppvuxen här, uppfödd på brödet från dessa trädesåkrar, förmår inte och vill inte uttala ett ord från sin hembygd! LzPR II 16. Kommunen, som inte hade gett Niaura någon nytta, lämnade ändå efter sig ett outplånligt märke av hans väsen. VaizgP III 48. I den kvarnen arbetade en mjölnare, som jag blev förälskad i utan att ännu ha sett honom. SimonOBT 183.

Presens passiva particip: Kullarna störtade samman utan att störta samman, den lilla linden böjde sig utan att böjas. JV 912. Min far kommer att gråta utan att bli driven till gråt. JV 460. Oinbjuden och oanmodad går han överallt och kommer tillbaka. Ds. Vad blir inte gjort? JablRR 304. Jag tog osten utan att den gavs till mig. J (DŽ III 591). Humlen växte där utan att planteras. Dauk (DŽ I 111). De som (337) blev slagna och jagade bort bevarade beslutsamheten i sina hjärtan att fortsätta kämpa och någon gång, kanske inte snart, segra! Myk-PutS 337—338.

Preteritum passiva particip: Den föräldralösas lilla huvud ligger okammat. NS 1317. Den svarta korpen är svart, omålad. KlvD 160. Jag stiger upp om morgonen, utan att bli väckt, och arbetar utan att bli ombedd. NS 175. Den svarta korpen är svart, inte gjord. NS 104. Lammet är givet, men ändå tar den efter tuppen. Kv.

I meningar med predikat i positiv form markeras koncessionen ofta av particip i negativ form, och omvänt. Den koncessiva betydelsen uppfattas här genom participet eller participkonstruktionen och innehållet i meningens återstående del

69

motsats, men är oftast ganska obestämd. För att uttrycka den tydligare och differentiera den används sambandsorden och, fastän, även om.

§ 22. I konstruktioner som betecknar omständigheter bevaras vanligen de relativa tidsbetydelser som är karakteristiska för particip- och halvparticipformer. Endast när orsakssambanden särskilt betonas uppfattas tidsförhållandet mellan huvudhandlingen och den underordnade handlingen ibland mindre tydligt. I sådana fall neutraliseras den semantiska motsättningen mellan particip och halvparticip i presens passiv till viss del. Jfr betydelserna hos particip och halvparticip i presens passiv i följande meningar:

Utan att svettas gör du inget gott. Dauk (DŽ II 303). — När du köper en gammal sak får du på tisdagen lägga till kostnaden för reparationen. Gs. Jag skulle handla vansinnigt genom att ge mig på ett sådant rövarband. Š (DŽ III 168). — Jag skulle synda svårt om jag tänkte annorlunda: ni var föräldrar för mig, den föräldralöse! LzPR II 64.

Omständighetsbetydelsen påverkar ibland också participens aspekt. Så är det till exempel så att aktiva particip i preteritum, som betecknar orsak, villkor eller medgivande, oftare än i andra fall bildas av verb utan prefix och saknar betydelse av avslutad handling. Exempel: Vitėaus brunnar var en omtyckt plats för byns flickor, eftersom de stod nära vägen. CvR III 223. Jag vet det alltjämt, efter att ha ridit så många år och sett många tårar bland livegna. DonR 132 (orsaksbetydelse). Den som har druckit vatten blir inte berusad. Rr. Om du rider på en annans häst kommer du ändå att slå dig i diket. Sim (villkorsbetydelse). En människa som fallit ur ett träd får vila, men jag, som gått så långt, ska inte få vila! Ėr. Vi skulle inte finna någon annan sådan beskyddare, även om vi letade både på tvären och längden! LzPR II 90 (medgivandebetydelse).

§ 23. När particip och halvparticip betecknar en underordnad handling eller det tillstånd hos subjektet som följer av den, förklarar de ofta också huvudhandlingens karaktär.

Halvparticip: Vad far satte ihop med suckar, det förlorade sonen med skrik. Ppr 245. Jag trampade upp en stig medan jag gick omkring, jag bröt den lilla bron medan jag red. LTR. Katrė gick med på allt i tysthet. SimonVK I 136. Oxen, som du hör, tjänar sitt foder genom att arbeta. DonR 36. Hemma tog Grigas emot dem och kisade ilsket. KrėvR 31. Steponas Brička rökte girigt och blåste ut röken genom näsan. VencIGD 398.

Aktiva particip i preteritum: Djävulen kastar säcken med stenar över axeln och går iväg med den väl fastspänd. Pšš. Katten går hukande mot musen. Tr. Rozalija satt bredvid mig med armbågarna brett utspärrade. BaltPV I 37. Långsamt gick han, försjunken i tankar... Maš (DŽ I 190). Men Snarjukes, med läpparna utdragna, tutade på pipan. DonR 69.

Passiva particip i presens: Denna röst hörs när ankorna, ostörda, pickar eller simmar i någon lugn vrå av sjön. IvanLP II 88. Varje vecka gick hon från gård till gård genom sin by, ledd av någon liten flicka. BilR I 243. Flickan växte upp i fattigdom, hånad, öknamnad och hatad av alla. Myk-PutS 26.

70

Particip i nödvändig modus, passiv form: Pojken som de andra kände tävlade och försökte smita förbi dem obemärkt. AvyžlSK 41. Mot staketet lutad stod en piska, och i handen höll pojken en gammal kalender. VencIR II 17—18. Staplade i skivor låg kakorna. SimonVK I 11. (Jfr även exemplen citerade i §§ 7, 14, 16).

§ 24. De betydelser som nämnts här och som attributiv-predikativa particip och gerundier kan ha i en mening är inte tydligt åtskilda. Såväl i litterärt språk som i talspråk finner vi mycket ofta meningar där particip har nyanser av flera adverbiella betydelser eller kan tolkas på olika sätt. Exempelvis anger participet med sina bestämningar i meningen Klädd i en fårskinnspäls med tjock ull blir du inte frusen (Svn) inte bara tid, utan även villkor, och förklarar dessutom huvudhandlingens beskaffenhet. Tid och orsak uttrycks tillsammans av participkonstruktionen i meningen Bikakornas ögon, tilltäppta av honung, täpptes igen. J. Sådana konstruktioner gör det möjligt att beskriva handlingen i huvudsatsen samtidigt ur flera synvinklar, utan att tydligt ange någon enskild omständighet. Exempel:

Betydelser av tid och orsak: När människan är i stugan blir hon blek. Kp. Efter att ha grälat och skällt ut varandra på vägen hade den gamle mannen mot slutet av resan redan lugnat ner sig betydligt. VaižgR VII 191. Efter att ha utstått så många oförrätter beslöt tysken på allvar att hämnas på samogiten. CvR V 66. Vederkvickta av daggen gläds alla ting. PG (DŽ III 333). Tre dog medan de piskades. ŽemR II 17.

Betydelser av tid, orsak och villkor: Är man själv hungrig kan man inte mätta en annan hungrig. Pnd. När människan får en gåva blir hon glad. Simon DŽ II 741. Ni ska inte dö av att äta, utan era ögon ska öppnas. Val (DŽ II 200).

Betydelser av tid och villkor: Ni kommer inte att hitta honom genom att leta, inte att få svar genom att ropa, inte att få honom att komma genom att vänta! ŽemR II 49. Har du handlat illa, misströsta inte; har du handlat väl, skryt inte. TŽ III 38. Ni ska få höra mer när ni har talat med honom längre. KrėvŠP 13.

Betydelser av villkor och sätt: Går du långsamt kommer du längre. Ppr 223. När han har vadat upp till armhålorna kommer han inte att kunna vada vidare mot strömmen här. Grg.

Betydelser av medgivande och sätt: Men en morgon, oförmögen att stå ut med att jag alltid var sist, steg jag upp utan att bli väckt. SimonNTP 20.

Betydelser av tid, medgivande och sätt: Är jag dum, eftersom jag skulle gå dit utan att någon tvingade mig, till en plats där det, som folk säger, inte kommer att gå så bra för mig? KrėvR 257.

§ 25. De adverbiella betydelserna hos litauiska particip är inte grammatikaliserade och har inga definierade uttrycksmedel. Positionen, relationerna till satsens predikat, participets aspekt och andra formella villkor kan ibland bidra till att en eller annan betydelse framträder tydligare, men spelar ingen avgörande roll. Alla adverbiella betydelser beror framför allt på den lexikala betydelsen hos participet och de andra ord som ingår i participkonstruktionen, på hela meningens innehåll och på kontexten. När particip anger huvudhandlingens tid, orsak, villkor eller medgivande, eller förklarar dess beskaffenhet, behåller de dubbla syntaktiska relationer till subjektet och predikatet och till den sekundära handlingens

71

eller ett tillstånd. Användningen av particip för att ange olika omständigheter kring den handling som uttrycks av predikatet utgör alltså en integrerad del av den attributiv-predikativa användningen.

V

§ 26. Till den attributiv-predikativa användningen ansluter sig också några mer speciella fall av användningen av presensparticip och preteritumparticip i aktivum.

a) Ett preteritumparticip i aktivum som direkt fogas till ett verb med samma rot framhäver den handling som verbet betecknar. T.ex.:

Det finns så många olika sorters rönnar att man kan gå och gå hela dagen utan att de jordkällare som grävts blir färdiga. Blv (DŽ II 771). Han går och går här hela tiden. PP 330. Varför gå och springa, jag släpar på en varg. Blv (DŽ II 771). Spring och spring. ŽemR I 31. Så bra du dricker och dricker, du blir både full och säljer mössan från huvudet. JV 46. Drick på, käre bror, rök och gå hem. JD 72. Du får arbeta och arbeta, och efter arbetet kan du vila. BsMt II 16. Han vaknar efter att ha varit uppe en stund, och sedan tar han vilken han vill. Skr.

Även frekventativa particip som används under samma omständigheter framhäver den handling som betecknas av verbets finita form och ligger betydelsemässigt nära motsvarande preteritumparticip i aktivum. T.ex.:

Min jungfru, min unga kära, gå och gå framför mig. BsO 110. Vi springer och springer över dessa myrar. Pžt 63. Arbeta och arbeta, bry dig inte om vem som pratar var. Må han komma hem till slut, medan han kommer och kommer tillbaka och för med sig hundra par oxar. KlpD 35. Göken gal och gal medan den sitter i den höga björken. JD II 821. Jag såg och såg mitt folks förtryck. GNT Apd 7, 34.

Den relativa tidsbetydelsen hos preteritumparticip i aktivum och frekventativa particip med emfatiskt värde är mycket svag eller helt utsuddad; därför är inte heller den semantiska kontrasten mellan dem tydligt märkbar. I dagens standardspråk är sådana particip ganska improduktiva.

b) Ett nekande preteritumparticip som står tillsammans med imperativformer av ett verb med samma rot betecknar ett alternativ och framhäver en handling som talaren avfärdar som meningslös. T.ex.:

Tänk hur mycket du vill, det blir ändå samma sak — det kommer att behövas, och du går. Lp. Gå och vanka hur mycket du vill, du får ändå inte tag i den. Skr. Svimma hur mycket du vill — du kommer definitivt inte att svimma mer (du får den inte). Krtn. Så hur mycket du vill av sådant korn, om det inte gror (inte skjuter upp eller vissnar)! Rs. Sörj hur mycket du vill — den döde får du inte tillbaka. Š (DŽ III 25).

När nekande preteritumparticip i aktivum däremot förekommer tillsammans med verb i preteritum har de ingen tydligare alternativ betydelse och framhäver, liksom de ovan nämnda participen utan negation, helt enkelt predikatets handling. T.ex.:

De (älvorna) vävde utan att väva, men kom inte ens lite längre. BsMt II 196. Den mannen led och led, till slut tog hans tålamod slut. ŽemR II 15.

På liknande sätt kan även motsvarande frekventativa particip användas, t.ex.: Folkmassor... gladde sig så att de inte kunde få nog. LzPR III 3.

72

c) I konstruktioner med verb med en annan stam (oftast i imperativ eller konjunktiv) betecknar en nekad form av aktivt particip i preteritum talarens oönskade, förbjudna eller helt enkelt predikatets motsatta handling. T.ex.:

Sluta genast gråta, utan dina tårar är det muntert! BaltPV I 59. Var tyst utan att mumla, du får ändå ingenting för det. V kš. Gå och ät utan att dröja kvar i trädgården. Ūd. Gå och ät, stå inte ute och huttra. Vj. Res dig utan att ligga och slöa. Jn. Sök hellre efter nätet utan att klaga. Blv (DŽ II 262). Gå din väg utan att blinka åt dörren. Klvr. Sluta spela på den där pipan här vid mitt öra. Gs. Släpp katten, håll den inte hårt. Sn. Fånga munnen utan att kyla den. Grž. Gå till affären, stå inte kvar utanför krogen! Mrs. Kryp upp i sängen utan att dröja! Rdm. Du, mor, vänta utan att spotta... KrėvR 18. Ge oss kvällsmat utan att gråta! KapsAA 97. Gå till arbetet utan att gräla! Rs. Må du kvävas, din hund som inte ens skäller! Lnkv. Tystnar du någon gång utan att stamma? Grž. Varför blev du sen, utan att komma tillsammans med de andra? LzPR II 92.

Sådana aktiva particip i preteritum har inte heller någon tydlig tidsbetydelse och kontrasteras inte mot gerundier. Gerundieformer kan i sin tur ibland också uttrycka en oönskad eller förbjuden handling, t.ex.: Ack, om ni ändå blev korpar och inte mina barn! (DŽ I 995).

I de fall som anges här (a, b och c) används aktiva particip i preteritum av båda aspekterna. De betecknar en tidigare avslutad handling och ligger betydelsemässigt nära de finita verbformer som de är förbundna med. När de används tillsammans med imperativverb uttrycker de en uppmaning eller befallning; tillsammans med futurumverb uttrycker de en framtida, förutsedd handling osv., jfr: Säg honom det utan att säga det — han låter det gå in genom ena örat och ut genom det andra. Jnšk. — Man kan säga det om och om igen, men han gör ändå alltid som han vill. Vvr. Dessa particip har alltså redan fjärmat sig avsevärt från andra attributiv-predikativa particip och närmat sig predikativa.

§ 27. En övergångslänk mellan attributiv-predikativ och predikativ användning är konstruktioner med nominativformer av particip tillsammans med partiklar, relativa pronomen och andra konnektorer. I en del av dessa preciserar konnektorerna (särskilt partiklarna) endast participets adverbiala betydelse utan att i grunden förändra dess funktion i satsen, t.ex.: Elden brinner även utan att underhållas. Šim. Här åter trasslar fölet in sig i nätet, knappt hemkommet från de främmande hästarna. CvR II 63. I andra framträder participets verbala egenskaper särskilt tydligt, och det blir en motsvarighet till en finit verbform, t.ex.: Flickan skulle vara bra, men hon hänger upp vad hon just har fångat. Sml. Vart han än gick eller steg, upphörde Petras missnöje inte. ŽemR I 204. Förhållandet mellan sådana particip och presensparticip samt gerundier är också något annorlunda. Sådana konstruktioner med konnektorer intar en specifik, ganska isolerad plats i den moderna litauiskans system av syntaktiska uttrycksmedel och utgör ett särskilt studieobjekt.

73

Slutsatser

1. Attributiv-predikativa particip utgör en särskild typ av participanvändning och intar en mellanposition mellan attributiva och predikativa particip. Deras viktigaste kännetecken är: a) dubbla syntaktiska relationer till substantiv och pronomen och b) betydelsen av en underordnad handling eller ett underordnat tillstånd. Denna betydelse framträder med hjälp av särskilda morfologiska (transitivitet, aspekt) och lexikala egenskaper hos participet, liksom syntaktiska villkor såsom position, avskiljning och utbyggnad med bestämningar.

2. Attributiv-predikativ användning är mest karakteristisk för nominativformer av aktiva particip i preteritum och gerundier, och betydligt mindre för nominativformer av passiva particip i presens och preteritum. Nominativformer av andra particip (t.ex. aktiva presensparticip) har attributiv-predikativ betydelse endast i sällsynta konstruktioner av reliktartad eller övergångsartad karaktär.

3. Nominativformerna av attributiv-predikativa particip uppvisar specifika inbördes relationer som skiljer sig från motsvarande attributiva och predikativa particip. De kontrasteras med utgångspunkt i två relativa tidsbetydelser och två diatesbetydelser. Gerundiet, som inte har några korrelativa relationer vare sig till attributiva eller predikativa particip, fungerar bland nominativformerna av attributiv-predikativa particip som en fullvärdig medlem av systemet med två särskiljande semantiska drag: samtidighet och aktiv diates.

4. Nominativformer av aktiva particip i preteritum kontrasteras mot gerundier som markerade former med betydelsen av en underordnad handling som föregår huvudsakshandlingen och oftast är avslutad. Denna semantiska kontrast mellan aktiva particip i preteritum och gerundier neutraliseras delvis i följande fall: a) när den relativa tidsbetydelsen hos dessa former försvagas, medan betydelsen av orsak, villkor, medgivande eller handlingens resultat träder i förgrunden; b) när nominativformen av ett aktivt particip i preteritum eller ett gerundium används för att betona den handling som betecknas av ett finit verb.

5. Gerundiernas korrelativa relationer till nominativformerna av attributiv-predikativa particip är sannolikt inte ursprungliga. I äldre skrifter och dialekter finner vi belägg som visar att gerundier i systemet av attributiv-predikativa particip trängde undan och ersatte tidigare använda nominativformer av aktiva presensparticip.

6. Attributiv-predikativa particip betecknar en underordnad handling (ett tillstånd) och anger ofta samtidigt huvudsakshandlingens tid, karaktär, orsak, villkor eller medgivande. Dessa adverbiala betydelser hos attributiv-predikativa particip och gerundier är svagt differentierade, saknar bestämda uttrycksmedel och beror framför allt på de lexikala betydelserna hos participet (gerundiet) och andra ord som ingår i participkonstruktionen, på hela satsens innehåll och på kontexten. När particip och gerundier anger tid, orsak, villkor eller medgivande behåller de sina grundläggande attribut-

74

egenskaper hos attributiv-predikativ användning — dubbla syntaktiska relationer och betydelsen av en sekundär handling (ett tillstånd).

7. Övergången mellan attributiv-predikativ och predikativ användning utgörs av particip- och gerundiumkonstruktioner med emfatiska betydelser samt konstruktioner med konjunktioner.

FÖRKORTNINGAR

Al — Alytus

Alk — Alksnėnai, Vilkaviškisdistriktet⁸

Als — Alsėdžiai, Plungėdistriktet

Alv — Alovė, Daugųdistriktet

Alvt — Alvitas, Kybartųdistriktet

An — Anykščiai.

Arm — Armōniškės, Vitryska SSR, Grodno oblast, Varanava distrikt.

Aru — Litauische mundartliche Texte aus der Wilnaer Gegend. Mit grammatischen Anmerkungen von P. Arum a a. Dorpat, 1930.

AvyžISK — J. Avyžius, Į stiklo kalną, Vilnius, 1961.

B — Lexicon Germanico Lithvanicum et Lithvanico Germanicum... von Jakobo Brodowsky... I—II (LTSR MA bibliotekoje saugojamas rankraštis).

BaltPV — J. Baltušis, Parduotos vasaros, I, Vilnius, 1957.

BaranAŠ — A. Baranauskas, Anykščių šilelis, Vilnius, 1956.

BilR — J. Biliūnas, Raštai, I—II, Vilnius, 1954.

Blv — Jono Balvočiaus-Geručio skrifter.

BM — Litauische Mundarten, gesammelt von A. Baranowski, Bd. I: Texte aus dem Weberschen Nachlass herausgegeben von Dr. F. Specht... Leipzig, 1920.

BrP I—II — Postilla tatai esti Trumpas ir Prastas Išchguldimas Euangeliv... Per Janą Bretkuną... Karaliaučiužie... 1591.

Brt — Barfininkai, Vilkaviškisdistriktet

BsMt — J. Basanavičius. Litauiska sagor, I—II, Shenandoah Pa, 1898—1902.

BsO — Ožkabalų dainos, surinko Dr. J. Basanavičius, Shenandoah Pa, 1902.

BsP — Olika litauiska sagor, insamlade av Dr. J. Basanavičius, I—IV. Chicago, 1903—1905.

ChB NT — Versionis Bibliorum in Lingvam Lithvanicam. Tomus VII. Novum Testamentum... Lithvanicā Lingvā donatum (B. Chilinskis handskrift till bibelns Nya testamente, publicerad i utgåvan: Biblia litewska Chylińskiego, Nowy Testament, t. II — Text, utgiven av Cz. Kudzinowski—Jan Otrębski, Poznań, 1958).

CvR — P. Cvirka, Skrifter, I—XI, Vilnius, 1949—1953.

Dauk — S. Daukantos skrifter.

DB — Budą Senoves-Lëtuwiû Kalnienû ir Zamajtû iszrasze Pagal Senowes Rasztû Jokub’s Laukys, Petropilie, 1845.

Dbk — Debeikiai, Anykščiai kommun.

Dkš — Daukšiai, Simnas kommun.

DonR — K. Donelaitis, Raštai, Vilnius, 1950.

DP — Katolsk postilla... av prästen Mikaloiv Dauksza, kanik i Mėdnikai, översatt från polska... i Vilnius... 1599.

⁸ Distriktsnamnen är angivna enligt den tidigare administrativa indelningen (före 1962).

75

Ds — Dusetos.

DŽ — Litauiska språkets ordbok, I—VI, Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid LSSR:s vetenskapsakademi, Vilnius, 1941—1962.

Ėr — Ėriškiai, Ramygalos distrikt.

Erž — Eržvilkas, Skaudvilės distrikt.

GB — Den gotiska bibeln, utgiven av W. Streitberg, 2:a uppl., Heidelberg, 1919.

Grg — Gargždai, Klaipėdas distrikt.

GrušD — J. Grušas, Dūmai, Vilnius, 1956.

Grv — Gervėčiai, Vitryska SSR, Molodečnos län, Astravos distrikt.

Grž — Grūžiai, Joniškėlis distrikt.

Gs — Geistarai (Didvyžiai), Vilkaviškis distrikt.

Gud-GuzKIT — A. Gudaitis-Guzevičius, Kalvio Ignoto teisybė, Vilnius, 1952.

IM — L. Ivinskis, Kalender eller årsbok, 1846—1877.

IvanLP — T. Ivanauskas, Litauens fåglar, Vilnius.

J — A. Juškevičius litauiska ordbok med förklaringar av orden på ryska och polska, I—III, Petrograd, 1897—1922.

Jabl — J. Jablonskis skrifter.

JablRR — J. Jablonskis, Valda skrifter, I—II, red. J. Palionis, Vilnius, 1957—1959.

JD — Litauiska sånger upptecknade av Antanas Juškevičius... I—III, Kazan, 1880—1882.

Jnšk — Joniškėlis.

JV — Lietuviškos svotbinės dainos, užrašytos par Antaną Juškevičę... Petropylė, 1883.

K — Littauisch-deutsches Wörterbuch von F. Kurschat, Halle a. S., 1883.

Kin — Kintai, Šilutės distrikt.

KlpD — Klaipėdiškių dainos, surinko J. Pakalniškis, Vilnius, 1908.

KlvD — Prusijos lietuvių dainos, surinko V. Kalvaitis, Tilžėje, 1905.

Klvr — Kalvarija.

Kn — trakten kring Kaunas.

Kp — Kupiškis.

Kps — Kapsūkas.

KrėvR — V. Krėvė, Raganius, Vilnius, 1958.

KrėvSP — V. Krėvė, Šiaudinėj pastogėj, Kaunas, 1940.

Krk — Krakės, Dotnuvos distrikt.

Krp — Kruopiai, Žagarės distrikt.

Krtn — Kretinga.

Kudirk — V. Kudirkas skrifter.

Kv — Kvėdarna, Šilalės distrikt.

LKK — Frågor i litauisk språkvetenskap, Vilnius (sedan 1957).

Lp — Leipalingis, Veisiejų distrikt.

LT — Det litauiska folket, I—V, Vilnius, 1907—1936.

LTR — Litauiska folklorens manuskriptsamling vid Institutet för litauiska språket och litteraturen.

LzPR — Lazdynų Pelėdas skrifter.

LzP — Lazdynų Pelėda, Skrifter, I—VII, Vilnius, 1954—1955.

M — M. Miežinis, Lietuviszkai-latviszkai-lenkiszkai-rusiszkas žodynas, Tilžėje, 1894.

Maš — Prano Mašiotos skrifter.

Myk. PutS — V. Mykolaitis-Putinas, Sukilėliai, I, Vilnius, 1957.

MPs — Sagosamling. Handskrift, som K. Būga fått av J. Murka.

Mrk — Merkinė, Varėna kommun.

Mrs — Miroslavas, Alytus kommun.

76

MŽ — Litauisk-tyskt och tysk-litauiskt ordboksverk... av Christian Gottlieb Mielcke... Königsberg, 1800.

N — Wörterbuch der Littauischen Sprache von G.H.F. Nesselmann, Königsberg, 1851.

Ndz — Nedingė, Varėna kommun.

Nj — Naujamestis, Panevėžys kommun.

Nmn — Nemunaitis, Alytus kommun.

NS — A. R. Niemi ir A. Sabaliauskas, Lietuvių dainos ir giesmės, Ryga, 1911.

O — K. Aleknavičius (Olechnowicz) skrifter.

Pc — Pociūnėliai, Šeduva kommun.

PG — Pagėrintos Giesmių Knygos... omarbetad av F. Kurszat, Königsberg, 1888.

Pl — Palėvenė, Kupiškis kommun.

Pln — Plungė.

Plng — Palanga.

Plv — Pilviškiai, Vilkaviškis kommun.

Pn — Panevėžys.

PP — Pasakos apie paukščius... hrsg. von H. Scheu... und A. Kurschat, Heidelberg, 1913.

Ppr — Patarlės ir priežodžiai, Vilnius, 1958.

Prk — Priekulė.

Pšš — Pašušvys, Radviliškio r.

Pžt — Pajūrio žvejų tarmė.

R₁ — Ph. Ruhig, Betrachtung der Littauischen Sprache, Königsberg, 1747.

Rdm — Rudamina, Lazdijų r.

Rm — Ramygala.

Rs — Raseiniai.

Rz — Rozalimas, Pakruojo r.

SchG — A. Schleicher, Litauische Grammatik, Prag, 1856.

Sim — Simučio patarlių rinkinys (F. Sragio šaltinis).

Simon — I. Simonaitienės raštai.

Simon NTP — I. Simonaitýtė, Ne ta pastogė, Vilnius, 1962.

SimonOBT — I. Simonaitýtė, O buvo taip, Vilnius, 1960.

SimonR — I. Simonaitýtė, Raštai, I—VI, Vilnius, 1957—1958.

SimonVK — I. Simonaitýtė, Vilius Karalius, I—II, Vilnius, 1956.

Skd — Skuodas.

Skp — Skapiškis, Pandėlio r.

Skr — Skirsnemunė, Jurbarko r.

Sl — Sālos, Rokiškio r.

Slk — Šalakas, Dūkšto kommun.

Slnt — Salantai.

SluckGMN — M. Sluckis, Geriau mums nesusitikti, Vilnius, 1961.

Sml — Smilgiai, Šeduvas kommun.

Sn — Seinai, Folkrepubliken Polen, Suwałki län.

Snt — Sintautai, Kudirkos Naumiestis kommun.

Ss — Sasnava, Kapsukas kommun.

Sr — Material insamlat av Feliksas Sragys, förvarat i Lietuvių kalbos žodynas excerpteringsarkiv.

Srj — Seirijai, Lazdijų kommun.

Srv — Surviliškis, Dotnuvos kommun.

Sv — Svėdasai, Anykščių kommun.

Svn — Suvainiskis, Pandėlio kommun.

Š — J. Šlapelis, Lietuvių ir rusų kalbų žodynas, Vilnius, 1921. Ta pačia santrumpa žymimi ir kiti J. Šlapelio raštai.

77

Šil — Šilavōtas, Prienų kommun.

Škn — Šakýna, Žagarės kommun.

Šll — Šilalė.

Šn — Šunskai, Kapsuko kommun.

Šts — Šatės, Skuodo kommun.

Švnč — Švenčionys och Švenčionėliai.

Tl — Telšiai.

Tr — Traupis, Troškūnų kommun.

Tsp — Sovjetpressen.

TŽ — Nation och Ord, Humanistiska fakultetens publikation, I—VII, Kaunas, 1923—1931.

Ūd — Ūdrija, Simno kommun.

W — Postille... Prez D. Jakoba W v y k a... w Krakowie... 1617.

VaičR — P. Vaičaitis, Rinktinė, Vilnius, 1956.

VaižgP — Vaizgantas, Pragiedruliai, Kaunas, 1942.

VaižgR — Vaižgantos skrifter.

VaižgRR — Vaizgantas, Samlade skrifter, Vilnius, 1957.

Val — M. Valančius skrifter.

ValPŽK — Bokhäfte för vuxna människor, Joteiko, 1868.

ValVK — Barnbok med bilder, 1868.

VenclEV — A. Venclova, Epochos vėjas, Vilnius, 1962.

VenclGD — A. Venclova, Gimimo diena, Vilnius, 1959.

VenclR — A. Venclova, Raštai, I—III, Vilnius, 1955.

Vien — A. Vienuolis skrifter.

VienR — A. Vienuolis, Skrifter, I—VII, Vilnius, 1953—1955.

Vj — Vajasiškis, Zarasai distrikt.

Vkš — Viekšniai, Akmenė distrikt.

Vlk — Valkininkai, Eišiškės distrikt.

Vp — M. Valančius, Patarles Zemajcziu, Tilžėje, 1867.

Vv — Veiveriai, Kazlų Rūda distrikt.

Vvr — Veiviržėnai, Priekulė distrikt.

Zogr — Quattuor evangeliorum codex glagoliticus olim Zographensis nunc Petropolitanus... edidit V. Jagić, Berolini, MDCCCLXXIX.

Zp — Zapyškis, Kaunas distrikt.

Žal — Žalioji, Vilkaviškis distrikt.

ŽemR — Žemaitė, Skrifter, I—VI, Vilnius, 1956—1957.

ŽemR₁ — Žemaitės skrifter, Kaunas—Marijampolė, 1924.

ŽS — Żiwataj szwętuj... Wilnuj 1861.

Zvr — Žvirgždžiai, Kudirkos Naumiestis distrikt.

ATTRIBUTIV-PREDIKATIV ANVÄNDNING AV LITAUISKA PARTICIP

В. АМБРАЗАС

Sammanfattning

Den attributiv-predikativa användningen av particip kännetecknas av följande huvuddrag: a) dubbla syntaktiska relationer till substantiv eller pronomen och till verbets finita former i predikatsfunktion; b) betydelsen av en sekundär handling eller ett tillstånd. Particip av denna typ uppvisar stor semantisk variation. Till denna typ hör de så kallade appositiva participen med betydelsen av en sekundär handling, konstruktioner av typen accusativus cum participio, nominativus cum participio m.fl. Oftast används i attributiv-predikativ funktion

78

participformer i nominativ, vilka också undersöks i föreliggande artikel.

Attributiv-predikativ användning är mest typisk för aktiva particip i preteritum med engångsbetydelse och för de så kallade halvparticipen, och betydligt mindre vanlig för passiva particip i presens och preteritum. Nominativformer av aktiva presensparticip i attributiv-predikativ användning förekommer endast i sällsynta konstruktioner av relikt- eller övergångskaraktär (t.ex. med konjunktioner).

Nominativformerna av attributiv-predikativa particip bildar ett specifikt system av motsättningar, som skiljer sig från systemet för attributiva och predikativa particip. De står i opposition till varandra på grundval av relativa tidsbetydelser (betydelsen samtidighet – betydelsen anterioritet) och diates (betydelsen aktiv – passiv diates). Halvparticipet, som inte alls har några korrelativa samband vare sig med attributiva eller predikativa particip, fungerar i systemet av attributiv-predikativa particip som en likvärdig medlem med två särskiljande drag: betydelserna samtidighet och aktiv diates (se oppositionstabellerna på s. 64).

Korrelationen mellan halvparticip och nominativformer av particip i attributiv-predikativ användning är uppenbarligen inte ursprunglig. Uppgifter från forntida skrivna monument och dialekter tyder på att halvparticip i denna funktion ersatte och trängde undan äldre former av aktiva presensparticip.

Attributiv-predikativa particip betecknar en sekundär handling (ett sekundärt tillstånd) och anger ofta även den huvudsakliga handlingens karaktär eller dess kausala samband (betydelser av orsak, villkor och medgivande). Dessa betydelser är svagt differentierade, saknar bestämda uttrycksmedel och beror framför allt på den lexikala betydelsen hos participet (halvparticipet) och andra ord som ingår i participkonstruktionen, på hela satsens innehåll och på kontexten. När particip och halvparticip används med de ovan nämnda betydelserna bevarar de de grundläggande dragen hos attributiv-predikativ användning: dubbla syntaktiska relationer och betydelsen av en sekundär handling (ett sekundärt tillstånd).

En övergångslänk mellan attributiv-predikativ och predikativ användning utgörs av particip och gerundier med emfatiskt värde samt konstruktioner med konjunktioner.

79