LIETUVIŲ KALBOS GRAMATINĖ SANDARA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

STRUKTUREN HOS DE LITAUISKA LITTERÄRSPRÅKETS SAMMANSATTA VERBFORMER

N. ŠLIŽIENĖ

§ 1. De sammansatta verbformerna för tempus och modus i litauiskan består av nominativ av presens- eller preteritumparticip av ett verb med självständig lexikal betydelse, i aktiv eller passiv form, samt personböjda former av hjälpverbet būti. Med aktiva particip bildas aktiva former, med passiva particip — passiva.

Sammansatta former bildade med aktiva particip av preteritum och passiva preteritumparticip kallas perfektiva former, t.ex.: esu pasiuntęs, -usi, esu pasiųstas, -a; buvau pasiuntęs, -usi, buvau pasiųstas, -a; būčiau pasiuntęs, -usi, būčiau pasiųstas, -a.

Sammansatta former bildade med aktiva presensparticip som har affixet be- kallas inceptiva former, t.ex.: buvau besiunčiąs, -ianti, būsiu besiunčiąs, -ianti, būčiau besiunčiąs, -ianti.

Utöver passiva perfektiva former finns det även sammansatta passiva former som bildas med passiva presensparticip, t.ex.: esu siunčiamas, -a, buvau siunčiamas, -a, būdavau siunčiamas, -a.

De sammansatta verbformernas beståndsdelar och deras inbördes samband

§ 2. Den viktigaste och mest betydelsefulla beståndsdelen i sammansatta verbformer är presens- eller preteritumparticipet, eftersom det har en självständig lexikal betydelse och anger vilket verb den sammansatta formen tillhör. De sammansatta formernas typ och delvis även tempusbetydelsen hos de sammansatta perfektiva formerna beror på participen, och är därför knuten till två tidsplan¹. De övriga sammansatta formernas tempusbetydelse beror endast på hjälpverbet.

¹ Sammansatta perfektiva former uttrycker ett resultativt tillstånd som varar vid en viss tidpunkt och som uppkommit till följd av en tidigare handling. Det resultativa tillståndet hör till ett, primärt, tidsplan, vilket anges av hjälpverbets former, medan handlingen som markeras av participets rot och genom vilken tillståndet uppnåtts hör till ett annat, tidigare tidsplan, som är sekundärt och underordnat. Förhållandet mellan det resultativa tillståndet och det tidigare tidsplanet bestäms av preteritumparticipet som ingår i de sammansatta formerna. Om denna primära betydelse, liksom om andra betydelser hos de sammansatta perfektiva formerna, se N. Šližienė, Om sammansatta perfektiva verbformer för tempus och modus i det litauiska litteraturspråket, i: Litauiska språkets morfologiska struktur och dess utveckling, Vilnius, 1964, s. 81—95.

63

Presens- och preteritumparticip som ingår i sammansatta verbformer skiljer sig till formen i regel inte från presens- och preteritumparticip som används i andra sammanhang och i en sats uttrycker en sekundär handling, fungerar som attribut, predikativ eller som en nominal del av ett sammansatt predikat. De har alltid markörer för genus, numerus och kasus. Det är visserligen så att de längre nominativformerna av maskulina presensparticip i aktiv form oftast används som attribut (t.ex. avgående tåg), medan sammansatta former vanligen bildas med kortformer (t.ex. hade just varit på väg att avgå), men detta är bara en tendens och inte en etablerad språkregel.

Particip som ingår i sammansatta former skiljer sig i betydelse från attributiva presens- och preteritumparticip. Particip med attributiv funktion betecknar en egenskap hos ett föremål som härrör från en pågående eller avslutad handling, medan samma particip, när de förenas med hjälpverbet būti till en sammansatt form, inte betecknar en egenskap hos föremålet utan endast anger vad föremålet gjorde, har gjort, vad som görs med det osv. Här har egenskapsbetydelsen bleknat, medan handlingsbetydelsen har trätt fram. Som ett spår av egenskapsbetydelsen återstår vid sidan av handlingsbetydelsen i många fall endast en mer eller mindre märkbar betydelse av ett tillstånd som uppkommit genom handlingen.

§ 3. Particip i sammansatta former kongruerar i satsen med subjektet, t.ex.: fadern har rest, dottern var på väg att gå ut, gästerna kommer att bli inbjudna, böckerna skulle läsas osv. Denna kongruens innebär dock inte någon kvalitativ relation mellan subjektet och predikatet, eftersom sammansatta former anger inte hurudant ett föremål är, utan vad det gör eller att det självt utsätts för en handling.

Om satsen saknar ett subjekt i nominativ har den sammansatta formen ett neutrumparticip, t.ex.: Det hade samlats mycket folk; Det höll på att börja bli kallt; Det talas på alla möjliga sätt; Inget mer kommer att sägas osv. Sammansatta former med neutrumparticip i aktiv form används också ganska ofta intill subjekt i femininum plural, t.ex.: Hönorna hade krafsat upp plantorna; Flickorna hade just börjat skratta osv.²

För att bilda sammansatta former används vanligen korta nominativformer av maskulina particip i aktiv form: har gått, höll på att gå osv. I dialekterna förekommer dock sammansatta former med längre former av presensparticip.

Fadern höll på att börja äta när någon plötsligt knackade på fönstret. Skp (DAK). Rågen hade vuxit så kraftigt (sedan hösten), att den redan var på väg upp i ax (agnarna) . Grg (LKŽ VI 824). Lägg undan något föremål, så kommer barnen strax att hålla på och pilla på det. Vvr (LKŽ VI 208)³

² Även historiskt sett saknar particip i maskulinum plural kongruens med subjektet; till sitt ursprung är de neutrum singularis nominativformer, se J. Endzelynas, Baltų kalbų garsai ir formos, Vilnius, 1957, s. 205.

³ J. Balčikonis använder många sådana former från dialekterna i sina översättningar (t.ex.: höll på att springa BalčHP₁ 49, höll på att klättra BalčHP₁ 330, höll på att göra BalčHP₁ 15 m.fl.).

64

§ 4. Particip är bärare av egenskaper hos både verb och adjektiv. När de adjektiviska egenskaperna överväger de verbala saknar participen betydelser av såväl handling som verbkategorier och likställs med adjektiv, t.ex.: en dålig kniv, en misslyckad uppsats, ett nöjt barn, en listig människa, ett lämpligt klädesplagg osv.

Ganska ofta har samma particip i ett fall tydliga verbala egenskaper och i ett annat tydliga adjektiviska egenskaper, jfr.: ištįžęs (dvs. förfallen, overksam) människa och ištįžęs molis (dvs. lera som har runnit ut), nuleisti (dvs. fogliga) axlar och nuleista lovatiesė (dvs. ett överkast som någon har sänkt), ariama žemė (dvs. 1. jord som lämpar sig för plöjning, som kan plöjas; 2. jord som plöjs just nu).

Particip med tydliga adjektiviska egenskaper bildar inga sammansatta former med verbet būti. De betecknar en egenskap hos ett föremål och uttrycker, när de fungerar som predikativ eller som predikativets nominaldel, kvalitativa relationer till subjektet.

Participens betydelsemässiga mångfald är särskilt viktig för att avgränsa sammansatta former: de bildas inte av alla presens- och preteritumparticip, utan endast av sådana som har tydliga verbala egenskaper, vilka framträder ännu tydligare och överskuggar de adjektiviska egenskaperna när participen förenas med hjälpverbet būti.

§ 5. Den andra beståndsdelen i de sammansatta formerna är verbet būti i finit form. Denna beståndsdel har enbart en hjälpande funktion: utan att påverka de sammansatta formernas lexikala betydelse ger den dem verbets modus, person, numerus⁴ och den grundläggande tidsbetydelsen.

Verbet būti är det mest abstrakta av alla verb och genomgår därför lättare än andra desemantiseringsprocessen. Därför används det i litauiskan, liksom dess motsvarigheter i andra språk, inte bara med sin självständiga betydelse utan också som kopula i ett sammansatt predikat; när det förlorat sin lexikala betydelse bidrar det till att uttrycka den predikativa relationen mellan subjekt och predikat⁵. Litauiskans sammansatta verbformer, liksom de slaviska språkens, har sannolikt en gång utvecklats ur sammansatta predikat⁶, och därför är verbet būti också en beståndsdel i de sammansatta formerna.

Till sin funktion står hjälpverbet nära ändelserna i verbets finita former, men det har en självständig ordstruktur: det består av en rot och personändelser, som anger kategorierna tempus, modus, person och numerus, och är således också en separat

⁴ Particip har också numerusbetydelse, men den är nominal och knuten till kasus, medan verbens numerus är av ett annat slag och knuten till personbetydelsen.

⁵ Plg. А. С. Пешковский, Русский синтаксис в научном освещении, Москва, 1956, p. 220; Из трудов А. А. Шахматова по современному русскому языку, Москва, 1952, p. 77; Грамматика русского языка, т. II, ч. II, Изд-во АН СССР, Москва, 1960, p. 414; K. Brugmann, Die Syntax des einfachen Satzes im Indogermanischen, Berlin und Leipzig, 1925, p. 69—77.

⁶ Plg. А. А. Потебня, Из записок по русской грамматике, т. I—II, Москва, 1958, p. 119; К. А. Тимофеев, К истории форм прошедшего времени русского глагола, «Ученые записки Благовещенского гос. пед. и учит. ин-та им. М. И. Калинина», т. 2, Благовещенск, 1941, p. 73.

5. Lietuvių kalbos gramatinė sandara

65

ord, liksom det fullvärdiga verbet būti. Endast formerna av det fullvärdiga verbet būti är självständiga, medan formerna av hjälpverbet būti anger de grammatiska kategorierna hos hela den sammansatta formen. Såsom O. Achmanova har påpekat bevarar hjälpverbet ur teknisk synvinkel ordets egenskaper, men förlorar dem ur semantisk synvinkel och blir en ”formant” för andra ord⁷.

Hjälpverbet būti är den främsta, men inte den enda, markören för den grammatiska betydelsen hos sammansatta former. Sammansatta former som bildas med samma hjälpverb men med olika participformer har olika grammatiska betydelser; den grammatiska betydelsen hos den sammansatta formen beror alltså också på participet.

§ 6. Bland alla former av hjälpverbet būti skiljer sig formerna i presens esti, būna, būva och formen i frekventativ preteritum būdavo åt i viss mån. De nämnda presensformerna har, utöver presensbetydelsen, ofta också betydelsen av upprepad handling, medan denna betydelse alltid utmärker formerna i frekventativ preteritum.

Formen būdavo får, liksom alla former i frekventativ preteritum, betydelsen av upprepad handling genom suffixet -dav-. Denna betydelse hos suffixet -dav- är grammatikaliserad och skiljer former i frekventativ preteritum från former i enkel preteritum. Būdavo är en form av verbet būti och kan, liksom formerna yra, buvo, bus av samma verb, bilda sammansatta verbformer tillsammans med particip och motsvara de relevanta enkla formerna (pasiųsdavo — būdavo pasiunčiamas, būdavo pasiųstas, būdavo pasiuntęs)⁸.

Betydelsen av upprepad handling hos presensformerna esti, būna, būva beror på sammanhanget.

Sammansatta former som bildas av hjälpverbformerna esti, būna, būva, būdavo och particip har oftast betydelsen av upprepad handling. Det bör sägas att formerna esti, būna, būva, būdavo, som i vissa fall står som första led, är mindre nära knutna till det andra ledet. När particip i preteritum bildar sammansatta perfektiva former med dessa hjälpverbformer har de, jämfört med de fall då de bildar samma sammansatta former med andra presens- och preteritumformer av hjälpverbet, en betydligt mindre framträdande

⁷ O. S. Achmanova, Om frågan om ordkombinationer i modern engelska, ”Izvestija AN SSSR”, nr 6, 1950, p. 470.

⁸ S. Gruzdeva hävdar att formen būdavo i litauiskan har lexikal betydelse och därför inte kan fylla hjälpverbets funktioner; se hennes Синтаксические функции причастий в современном литовском языке, kand. диссертация, Ленинград, 1949, p. 132 (maskinskrift). Den ryska verbformen бывал, som till betydelsen liknar det litauiska būdavo, betraktas i själva verket inte som ett hjälpverb. Den är emellertid en form av verbet бывать, inte av быть. Förhållandet mellan ryskans быть och бывать liknar förhållandet mellan de litauiska verben šokti och šokinėti, nešti och nešioti, och så vidare. Alltså är litauiskans būdavo och ryskans бывал olika företeelser.

66

betydelsen av en tidigare handling och en betydligt tydligare betydelse av det resultativa tillstånd som uppnåtts genom handlingen, jfr:

Det ljusnar och Rapolienė avslutar grälet nästan med en bön, om Rapolas vid den tiden har gått ut. VaizgDD 94. En (son) har gift sig in i Stakliškės. Nmj (DT).

I det bergiga norra Georgien, där marken är täckt av snö nio månader om året,... stod det gamla, rika klostret tillägnat den heliga Nina. VienR I 25. Alla dessa lager har uppenbarligen bildats av havets vågor. D (LKŽ VI 158).

Kvinnorna är, sanningen att säga, mycket prydliga här: i kyrkan brukar de vara klädda i jackor, med sjalar runtom, i brokigt färgade kjolar, vävda av dem själva. ValPJ 26. Jag är ordentligt påklädd. Šts (LKŽ II 198).

Folk brukade gärna handla av henne, eftersom hon brukade vara prydligt klädd och kunde lägga fram och visa sina varor på ett tilltalande sätt. BalčHP I 140. Männen var klädda i pälsar eller grå vadmalsrockar, sydda med livstycke. ValPJ 26.

Det innebär att particip i preteritum i sammansatta perfektformer med esti, būna, būva och būdavo till sin betydelse ligger närmare attributiva particip i preteritum, och att sådana sammansatta former är mindre grammatikaliserade.

§ 7. Sammansatta former av konditionalis bildas inte bara med enkla, utan också med sammansatta perfektformer av hjälpverbet, t.ex.: skulle ha sänt, skulle ha sänts, skulle ha blivit sänd⁹. Dessa former kännetecknas av en tydlig betydelse av en overklig handling eller ett overkligt tillstånd i det förflutna; därigenom skiljer de sig från motsvarande sammansatta konditionalisformer som bildas med enkla hjälpverbsformer och som antingen inte alls används med denna betydelse eller endast kan ha den i en viss kontext¹⁰, jfr:

Om han hade blivit bättre behandlad, skulle han inte ha sprungit därifrån för att söka bröd. JablRR I 319. I vårt land skulle det finnas många fler ankor, om de fick skydd. IvanLP II 73.

O, vilken lycka, hans mål efter många år var så nära och så möjligt att det bara återstod att göra något litet och obetydligt, och då skulle det ha uppnåtts. VienR V 403. Om någon av de stora hade varit där, skulle barnet ha fått hjälp... ŽemR I 371. Om de tyska proletärerna tog makten i sina händer i dag, skulle ockupationen genast vara avskaffad. Gud-GuzKIT 158.

⁹ I J. Jablonskis grammatik finns också sådana initiala konditionalisformer med denna typ av bildning: skulle ha varit på väg, skulle ha suttit och skrivit, se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1957, s. 319.

¹⁰ För en utförligare diskussion av betydelsen hos de båda typerna av sammansatta konditionalisformer, se N. Sližienė, Sudurtinės veiksmažodžių formos lietuvių literatūrinėje kalboje, doktorsavhandling, Vilnius, 1964, §§ 91—98, 125, 130 (maskinskrift).

5*

67

Ingen minns att de (hundarna) någonsin skulle ha gått till angrepp på något på det sättet, skällande och gläfsande, som om någon hade lärt dem det. CiurlRR III 73. I allas ansikten kunde man se en viss lättnad, som om de hade samlats till en majfest. CvR VIII 44. — Du talar som om du hade läst Traušys ”Brev”, skämtar Gervinas. SimonVK I 333.

Sådana sammansatta former av indikativ förekommer också, men de är mycket sällsynta.

Jag har varit hos flickorna. Klp (DAK). Flickorna i den åldern har alla redan varit förälskade, lyckligt eller olyckligt. SimonVK I 217. Jag har levt till i år, men har ännu aldrig blivit slagen. Plng (LKŽ III 378). Troligen har de (portarna) inte varit öppna sedan dess, sedan Šalteikių-Vilkienė dog. SimonVK II 110.

För att bilda sammansatta former av indirektivens neutrum används ibland passiva particip i neutrum av hjälpverbet i presens eller preteritum, till exempel: det är avfärdat, det var räddat och så vidare.

§ 8. Flera sammansatta former i en sats som har samma person, modus och tempus har oftast en enda gemensam form av hjälpverbet.

Liksom det där bladet från sitt födande träd är jag av stormen nedbruten och slungad i smutsen MairRR II 225. Ugnen hade redan brunnit ut, men luckorna var ännu inte stängda. VienR I 306. Efter några dagar blev musie Šatas avskedad från sin tjänst, och senare även ställd inför rätta för att ha försökt ta livet av sin chef. CvR III 81. Studierna var inte särskilt lockande för kvinnan, och hon skulle mycket hellre ha spunnit eller tröskat hela natten än stoppat huvudet fullt av döda tecken. CvR VIII 60.

I dialogiskt tal kan hjälpverbet vara användas elliptiskt — utan particip, när det ändå är klart för de samtalande vilken handling som avses.

— Har du varit i Klaipėda? — Ja, men det var länge sedan. Slnt (LKŽ V 40). — Säg mig, broder, har du verkligen aldrig gjort någon något ont? — Jo, nog har jag väl gjort det, kanske många. KrėvRg 259¹¹.

§ 9. Konstruktioner bestående av particip och verben ha, bli, förbli används ibland med en betydelse som ligger nära de sammansatta formernas.

Jureliai har plöjt Subačius åker. Lp (LKŽ I 256). Jonas hade redan tagit en andra hustru och hade med henne fått två söner och en dotter. VienR V 12. Och vilka kläder hon har sytt om! SimonVK I 184.

Männen rusade fram, grävde upp jorden och lade jordkokor runt den gulaktiga graven — Usninis hade hedrats av grannarna. TilvU 133. Och republikens stora fiender

¹¹ Jfr elliptisk användning av hjälpverbet i stället för hela futurumformen i ryskan, se В. В. Виноградов, Русский язык, Москва, 1947, p. 569; likaså i engelskan i stället för hela perfektformen, se А. И. Смирницкий, Морфология английского языка, Москва, 1959, p. 66.

68

huvuden blev avhuggna... Gud-GuzKIT 284. — Racijal — instämde förvaltaren, och på en minut var jättens öde beseglat. VienR I 380. Så blev de båda dragna från stallet, och ändå såg de ingenting. BsV 327.

Sådana nådegåvor blev beviljade Martynienė, som under ett och samma år fick genomgå två begravningar och ta emot två lik. ŽemR II 419. Så blev på unge herrns initiativ lindarna beskurna, tallskogen gallrad för lotterna och ett djupt dike grävt genom ängen från kärret... VienR I 351. Och de (borgar) som ännu vågade trotsa Vytautas makt, blev jämnade med marken. DaukRR 144.

Verbet ha ligger minst nära hjälpverbet vara. Det behåller sin lexikala betydelse och används därför endast med aktiva particip av transitiva verb samt styr objektets kasus. Därför är en konstruktion med verbet ha och particip inte likvärdig med sammansatta former¹².

Verben bli och förbli (”bli, förvandlas till”) bildar tillsammans med passiva particip konstruktioner vars betydelse ligger mycket nära sammansatta passivformer. Dessa konstruktioner, liksom sammansatta passivformer, betecknar en handling som äger rum vid en viss tidpunkt och riktas mot det som anges av satsens subjekt. De skiljer sig emellertid genom att de, när de bildas med ett passivt particip i preteritum, aldrig uttrycker ett resultatstillstånd som uppnåtts genom handlingen; den grundläggande betydelsen hos sammansatta perfektiva passivformer saknas således helt. Verben bli och förbli används i dessa fall sannolikt analogt med uttryck där de står intill adjektiv eller particip med adjektivisk betydelse (blev mänskligare, blev talför, förblev sjuklig osv.). Att använda dem med passiva particip i en betydelse som ligger nära sammansatta former tycks inte vara karakteristiskt för nutida litauiska, med undantag för de västligaste litauiska språkområdena (Klaipėda, Priekulė, Pagėgiai m.fl.), där verbet bli är ganska vanligt i dessa fall. I standardspråket är en sådan användning av verben bli och förbli inte att rekommendera¹³.

§ 10. När det gäller placeringen står de båda leden i sammansatta former ganska fritt. Även om hjälpverbet oftast står först och participet efter det, kan ordningen också vara den omvända, dvs. participet kan stå före hjälpverbet.

Skulle någon vilja meddela hur detta ord (alpėti) uttalas i talspråkets dialekter? BūgKS 119. Inte så, utan det sades

¹² J. Jablonskis tycks ha ansett att konstruktioner med verbet ha motsvarade sammansatta former; jämför de exempel han citerar, där former av verbet vara anges inom parentes bredvid verbet ha, t.ex.: Även jag har (är) köpt mark. JablRR I 315. Han hade (var) också köpt en häst. JablRR I 316. Fiskarna är i trakten och har (är) fångat mycket fisk. JablRR I 315.

¹³ J. Jablonskis ansåg att användningen av konstruktionen med verbet bli och particip i en betydelse nära sammansatta former var felaktig; se hans Rinktiniai raštai, II, Vilnius, 1959, p. 243, 303, 325, 430.

69

tyst, så att ingen skulle ha hört. LzPR II 35. En annan i hennes ställe skulle ha glatt sig. Blv (LKŽ II 728).

Ofta skiljs leden i sammansatta former från varandra av ett, två eller flera ord.

Han hade redan kommit nära sjön. Grž (LKŽ II 777). Det kanske hade sagts tydligare och med fler ord, men i den betydelsen. ŽemR II 267. Men den där kiselgrynsgröten, så god med den kära skinkan, hade redan tagit slut helt på våra bord. DonR 60. Vilius skulle gärna ha frågat lite till om ditt och datt. SimonVK I 168.

§ 11. Till skillnad från prefix som modifierar verbets lexikala betydelse (t.ex. at-, nu-, iš-, su- osv.), och som endast förekommer hos particip som bildar sammansatta former, kan negationen ne- och affixen te-, be-, tebe-, nebe- förekomma såväl framför det ena som det andra ledet.

Negationen ne- står oftast vid hjälpverbet. Vid particip sätts den främst i aktiva perfektformer i konjunktiv, vilka uttrycker en handling som i det förflutna varit möjlig eller önskvärd. Där förekommer den vid participet till och med oftare än vid hjälpverbet, och betydelsen är helt densamma i båda fallen, jfr:

Jag skulle aldrig ha trott att en så liten unge skulle klå en sådan karl. Alvt (LKŽ III 396). Det fanns ingen man, inget barn, ingen ung mö, som inte hade känt till Kunots namn. KrėvP 148.

Du tittade inte ens snett på mig, som om jag inte hade funnits, som om du aldrig hade känt mig... SimonVK II 197.

Sammansatta perfektformer med en relativ-resultativ betydelse knuten till två tidsplan får, när negationen sätts till participet, en starkare betydelse av resultattillstånd. Jfr:

Han, stackarn, hade inte heller förtjänat en sådan sak från er nåd, förvaltare. VaičRn 160. Och jag hade inte spänt för hästarna: när jag kom hem från den unga frun med hemgiften ställde jag dem i Pesys stall, och där stod de kvar. CvR III 253. Jag är ännu inte säker på att de mjuka g och k i zemgalernas språk inte hade övergått till ljuden dz och c. BūgKS 85.

Skogarna har inte tilldelats er ens till ett enda fots längd. ŽemR II 82.

Hela trakten kring Aužbikai sover ännu, eller har ännu inte gått ut på fälten. VaižgDD 59. Rapolas hade nästan aldrig arbetat under hela sitt liv. VaižgDD 83.

I passiva perfektformer med betydelsen av en passiv handling (t.ex. Inte ens under revolutionen blev så mycket skog skövlad som han själv skövlade. Lkš (LKŽ II 202), har inget fall påträffats där negationen står vid participet.

Sammansatta passivformer med presensparticip skiljer sig inte betydelsemässigt när negationen står vid participet från former där negationen står vid hjälpverbet; den förstnämnda typen uttrycker dock oftast en mer kategorisk negation av handlingen. Jfr:

Den där tråget är inte urholkat, utan tillverkat på gautiskt vis – lindat inifrån marken. Vrn (LKŽ III 694). Och du, gamle man, om du vill, tjäna som dräng hos den nye husbonden, för från den där herrns gård var det inte tillåtet att gå någon annanstans... ŽemR II 373.

70

Och på den tiden räknades ju en fattig människa inte ens som en människa. CvR III 277. Grytan som stod inomhus var inte övertäckt, så att man kunde dricka vatten eller koka det. VaižgDD 38.

§ 12. Affixen te-, be-, tebe-, nebe- fogas nästan likadant till den ena och den andra leden i sammansatta former. Endast affixet be- förekommer oftare vid participet (i sammansatta infinitivformer står det endast vid participet), medan affixet te- oftare återfinns vid hjälpverbet. Oavsett om de står vid den ena eller den andra leden modifierar dessa affix betydelsen hos hela den sammansatta formen på samma sätt. Jfr:

Med affixet te-: Och fader Simonis har ännu bara en gång suttit på tåget. SimonR I 217. De var dåligt cementerade, och alla grundvalarna rasade. Vvr (LKŽ II 7). I byn talades det nu bara om fiskaren. CvR III 127.

Därför användes denna metod länge sällan inom tekniken och i laboratorier. MatKCh 24.

Med affixet be-: För det andra, vad hade hon väl kvar bland människorna utan en man, även om han var en åldring? VaižgDD 101. Katten, som slumrade på muren, hörde de läckra rätterna nämnas och slickade sig om munnen: det var länge sedan den hade smakat kött. CvR III 159.

Hur skulle jag ha kunnat ta dem om hösten, när herrn ju hade täckt över dem (klövern) med havre, och när jag, som hade ont om foder, bad om lite, hade jag bara några enstaka strån kvar. VienR V 38. Tack, lilla mor, det var länge sedan jag sörplade i mig en så god soppa! ValPJ II. Ni skulle knappast ha fått se ens det utlovade landet som ministern själv hade lovat, om jag inte hade fått ämbetsmännen att böja sig. LzPR II 86.

Här har man inte sått; marken luckras fortfarande—vi är fortfarande rädda för värmen. Nt (LKŽ I 456). Om han fortfarande hade varit vid liv, skulle han ha fört mig in i de rikaste och mest välkända hemmen. BalčHP₁ 45.

”Vad kan man göra, vad kan man göra, stackars människa!” mumlade Juras nästan ohörbart och gestikulerade med händerna, som om han fortfarande hade talat med godsägaren. CvR VIII 150. Om det bara fortfarande hade varit gömt, hade det inte varit någon olycka—det var ju inte det sista som skulle ha sprungit sönder. ŽemR I 144.

Med affixet nebe-: Jag har inte hört honom tala på länge, men jag kan sätta handen i elden på att också han har sänkt de unga i helvetes avgrund. SimonR I 249. Det föreföll henne som om Anskis aldrig mer skulle ha kunnat återvända till ett sådant hus; därför är han också borta. SimonVK II 169. Sånger från gamla tider sjungs inte längre lika ofta som förr: ju längre tiden går, desto mer sällan hörs de. DaukRR 255.

Det finska språket på 600–700-talet hade redan förlorat ljud, eftersom det redan hade genomgått ljudförändringar. BūgKS 208. Om det inte vore för de gamla lindarna och några bevarade björkar, skulle jag inte längre ha känt igen min trädgård. VienR I 227.

Affixet tebe- visar att den handling som verbet betecknar fortfarande pågår; därför förekommer det vid sådana verbformer som uttrycker en pågående handling. Eftersom perfektiva former vanligtvis uttrycker en redan fullbordad och inte längre pågående handling, fogas affixet tebe- inte till dem, med undantag för aktiva konditionalformer som uttrycker en möjlig eller

71

den önskade handlingen i det förflutna. I andra fall bildar verbet būti med affixet tebė- och en perfektparticip i preteritum ingen sammansatt form, utan anger hur föremålet var och fortfarande är.

Vilken tvätt du har gjort — alla hörn är fortfarande smutsiga! Grg (LKŽ III 424). Kycklingen är fortfarande inte hopkrupen — den behöver fortfarande gömmas under hönan. Žgč (LKŽ III 768). Spegeln är också fortfarande täckt; Greitė är rädd för att se sitt ansikte i den. SimonVK II 115. Och jag minns genast: när trädgården ännu var orörd, var detta då vår verkliga jord? ŽemR II 78.

Affixet nebe- skiljer sig från affixet tebe- genom att det fogas inte bara till konjunktivens utan också till indikativens perfektformer, när dessa har en mycket tydlig betydelse av en obestämd handling i det förflutna och en mycket svag betydelse av ett generaliserat resultattillstånd som uppnåtts genom denna handling (jfr exemplen ovan med affixet nebe-).

§ 13. Av det som sagts ovan kan man dra slutsatsen att sammansatta verbformer är en fast förbindelse av ett självständigt betydelsebärande ord och ett formord, som inte kan delas upp vare sig lexikalt eller grammatiskt. Lexikalt är förbindelsen odelbar på grund av hjälpverbets desemantisering: det senare saknar lexikal betydelse och kan inte fungera självständigt. Grammatiskt kan sammansatta former inte delas upp på grund av sin betydelse, vilken inte är summan av de grammatiska betydelserna hos verbet būti och participet, utan en helt ny grammatisk betydelse som beror på förhållandet mellan de båda leden.

Eftersom sammansatta former omfattar alla verb eller åtminstone en stor del av dem (exempelvis omfattar passivformer transitiva verb), och deras grammatiska betydelse står i motsvarande förhållande till betydelsen hos enkla former (skickar — har skickat — är skickad, skickade — höll på att skickas etc.), ingår de sammansatta formerna i verbens böjningssystem.

Förhållandet mellan sammansatta former och verbens enkla finita former är det viktigaste kännetecknet som visar att det inte rör sig om en fri ordkombination utan om en grammatisk ordform¹⁴.

¹⁴ Om sammansatta verbformer och deras viktigaste kännetecken i andra språk, se M. M. Гухман, Глагольные аналитические конструкции как особый тип сочетаний частичного и полного слова (На материале истории немецкого языка), кн.: Вопросы грамматического строя, Москва, 1955; Л. В. Кузьмичева, К вопросу об «аналитических конструкциях» как лексикограмматическом явлении (На материале глагольных сочетаний немецкого языка), «Иностранные языки в школе», 1962, № 5; А. И. Смирницкий, Аналитические формы, «Вопросы языкознания», 1956, № 2; Л. А. Бармина, К вопросу об аналитических формах глагола в современном английском языке, «Ученые записки» (I-й Моск. гос. пед. ин-т иностр. яз.), 1961, т. 25; В. М. Жирмунский, О границах слова, «Вопросы языкознания», 1961, № 3, р. 15—18; Аналитические конструкции в языках различных типов (Тезисы докладов), Ленинград, 1963; О. И. Москальская, Устойчивые словосочетания с грамматической направленностью, «Вопросы языкознания», 1961, № 5; О. И. Москальская, Грамматический идиоматизм и синтагматика, «Иностранные языки в высшей школе» (I-й Моск. гос. пед. ин-т иностр. яз.), 1962; А. А. Потебня, Из записок по русской грамматике, т. I—II, Москва, 1958, р. 119, 145.

72

M. Guchman har lagt fram följande huvudkriterier för tyskans sammansatta verbformer (författaren kallar dem analytiska konstruktioner): 1) ledenas oskiljaktiga sammanhållning, 2) idiomatik som grund för denna oskiljaktighet, 3) täckning av hela verbets lexikala system och 4) införlivande i systemet av verbets korrelerande former¹⁵. Författaren utgår från tyska språkdata, men enligt hennes uppfattning bör dessa kriterier i större eller mindre utsträckning också gälla andra språk. Samtidigt påpekar hon att exempelvis ledenas sammanhållning och idiomatik kan vara olika starka i olika språk, det vill säga att leden i vissa språk är friare och mer självständiga, i andra mindre fria.

M. Guchmans kriterier för sammansatta former är i större eller mindre utsträckning också tillämpliga på litauiskans sammansatta verbformer. Att deras beståndsdelar är särskilt tätt sammanfogade och idiomatiska framgår av hela förbindelsens grammatiska betydelse, som inte är summan av de enskilda beståndsdelarnas betydelser, utan en ny betydelse som beror på förhållandet mellan båda beståndsdelarna. Till betydelsen står de sammansatta formerna i relation till motsvarande enkla verbformer. Och även om vissa grupper av sammansatta former, till exempel sammansatta passivformer, inte omfattar hela verbets lexikala system, är de ändå karakteristiska för många verb med olika lexikal betydelse¹⁶.

§ 14. Litauiskans sammansatta verbformer har ännu inte slutgiltigt kristalliserats och avskilts från de analoga konstruktioner med verbet būti och particip som fungerar som sammansatt predikat, ur vilka de en gång har utvecklats. Particip med vissa lexikala betydelser bildar i vissa fall sammansatta former tillsammans med verbet būti, men inte i andra fall, beroende på i vilket sammanhang en sådan förbindelse används. Dessutom beror betydelsen hos sammansatta former i många fall mer eller mindre på participets betydelse; därför har sammansatta former ofta, utöver handlingens betydelse, också betydelsen av ett till handlingen knutet tillstånd¹⁷, vilket förbinder dem med motsvarande konstruktioner som fungerar som sammansatt predikat. Ju tydligare tillståndsbetydelsen är, desto mindre grammatikaliserad är den sammansatta formen; omvänt gäller att ju tydligare betydelsen av den beskrivna handlingen är, desto högre är hela förbindelsens grammatikaliseringsgrad och desto större grund finns det att betrakta den som en verbform.

Trots att litauiskans sammansatta verbformer ännu inte har slutgiltigt kristalliserats, ingår de på grund av de redan nämnda egenskaperna i verbens böjningssystem och står i förhållande till motsvarande enkla former.

¹⁵ Se М. М. Гухман, ovannämnda arbete, s. 359.

¹⁶ På ett annat ställe i den nämnda artikeln (s. 348) hävdar M. Guchman att det faktum att sammansatta former omfattar stora verbgrupper redan placerar dem jämsides med enkla verbformer och leder till att de införlivas i böjningsparadigmen.

¹⁷ Jfr N. Sližienė, Om sammansatta perfektiva verbtempus- och modusformer i det litauiska litteraturspråket, i: Litauiskans morfologiska struktur och dess utveckling, s. 86—87.

73

Aktiva och passiva sammansatta former

§ 15. De sammansatta verbformernas diatesbetydelse beror på diatesen hos participet som ingår i de sammansatta formerna. Om participet står i aktiv diates har också den sammansatta formen aktiv betydelse, och omvänt.

I litauiskan förekommer passiva finita former endast som sammansatta former. De utgör grunden för diateskategorin bland verbets finita former.

Alla verbets tempus- och modusformer, utom de sammansatta inkoativa formerna, kan stå i aktiv och passiv diates, t.ex.: slår — blir slagen, slog — blev slagen, har slagit — är slagen, slog ut — blev utslagen, skulle slå — skulle bli slagen, skulle ha slagit — skulle vara slagen, slå — var slagen, må slå — må bli slagen osv. Sammansatta inkoativa former står endast i aktiv diates, t.ex.: hade just börjat slå, ska just börja slå, skulle just börja slå.

Finita verbformer i aktiv diates betecknar en handling som utförs av den person eller sak som uttrycks av satsens subjekt, medan former i passiv diates betecknar en handling riktad mot den sak eller person som uttrycks av subjektet, jfr.: Jag läser boken och Boken läses av mig; Jag har läst boken och Boken är läst av mig. Eftersom passiva former anger att den sak eller person som uttrycks av satsens subjekt inte själv handlar utan påverkas av någon annan, uttrycker de samtidigt också ett visst tillstånd som denna sak befinner sig i.

Former i båda diateserna finns endast hos transitiva och vissa intransitiva verb (främst sådana som styr genitiv: vänta, söka, frukta, undvika och liknande), t.ex.: slår — blir slagen, har gett — är given, köpte — blev köpt, väntade — blev väntad, söker — eftersöks, bor — är bebodd och liknande. De flesta intransitiva verb har endast aktiva former. De kan ha opersonliga passiva former, men dessa har inte passiv betydelse, eftersom de inte uttrycker ett passivt förhållande mellan den beskrivna handlingen och den sak eller person som uttrycks av satsens subjekt. Deras betydelse ligger nära betydelsen hos aktiva former.

Och så vitt jag vet och minns förekom inget supande i Šalteikiai-kungens hus. SimonVK II 271. Överallt kommer man ju att slåss, Anskis kommer ju överallt att behöva öppna eld mot människor som inte har gjort honom något ont... SimonVK II 41. Jag försvann en smula (en liten bit), och honom hade det då verkligen funnits. Ss (LKŽ III 42). Särskilt många hade samlats på Zabalkanskijprospektet. Gud-Guz KIT 64.

74

Avgränsning av sammansatta verbformer från konstruktioner med particip och verbet vara, vilka inte bildar sammansatta former

§ 16. Som redan har nämnts har de sammansatta verbformerna i litauiskan ännu inte slutgiltigt stabiliserats och avskilts från konstruktioner som fungerar som sammansatta predikat och ur vilka de en gång har utvecklats. Den verbala betydelsen hos de particip som ingår i dem framträder i vissa fall tydligare och i andra mindre tydligt, beroende på i vilket sammanhang de sammansatta formerna används och vilken lexikal betydelse de har. Tillståndsbetydelsen som hör samman med passiv diates har också en viss inverkan. Ju tydligare participets verbala egenskaper är, desto tydligare handlingsbetydelse har hela förbindelsen och desto mer grammatikaliserad är den; omvänt gäller att ju svagare participets verbala egenskaper och ju tydligare dess adjektiviska egenskaper är, desto lösare är förbindelsens led och desto närmare ligger själva förbindelsen konstruktioner som fungerar som sammansatta predikat. Jfr.:

a) Han (Mykoliukas) har gett dig något bättre än vad du förlorade. VaižgDD 53. Och vi, män, har redan valt vårt öde! KrėvP 229. De där grisarna har här och där bökat upp gården. Lž (LKŽ VI 196). Kvinnorna erbjöd sig att följa pojkarna till festen, eftersom även de hade blivit inbjudna dit av budbäraren. DonR 66.

b) Den mannen är van att arbeta med hantverk — han kan utföra och reparera allehanda arbeten. Skn (LKŽ I 97). Liemannen är nedsliten. KlvrŽ (LKŽ II 380). Hans ansikte var blekt efter en sömnlös natt. VenclR III 239. Ja, ja, och jag såg också att hon en gång hade blivit mycket blek. SimonVK I 279. Han (Vacys) var sårad, kunde inte röra armen — vargen hade hamnat i en riktig fälla! TilvU 162.

I den första gruppens (a) meningar har förbindelserna mellan verbet vara och participet en tydlig handlingsbetydelse och utgör otvetydigt sammansatta former. I den andra gruppens (b) meningar har motsvarande förbindelser en betydligt svagare handlingsbetydelse och en tydligare egenskapsbetydelse, men bör ändå betraktas som sammansatta former, fastän de inte är lika tydliga som de ovan nämnda. De sammansatta formerna i den senare gruppen ligger mycket nära konstruktioner som fungerar som sammansatta predikat, men är ändå inte likvärdiga med dem, eftersom de har en handlingsbetydelse, om än inte särskilt tydlig; i deras ställe skulle man kunna använda enkla verbformer med liknande betydelse, t.ex.: Den mannen vande sig vid hantverksarbete...; Liemannen blev nedsliten; Hans ansikte bleknade efter en sömnlös natt osv. En konstruktion med verbet vara och ett particip bildar inte en sammansatt form när participet saknar handlingsbetydelse och betecknar en varaktig egenskap hos en sak. Sådana konstruktioner kan inte ersättas med enkla verbformer.

Ormbunksrötterna är vridna (dvs. har en sådan form) som ormar. Skdv (LKŽ III 369). Potatisarnas bladnerver är ihåliga som alknäver. Žal (LKŽ III 356). Han var länge förfallen, innan han beslöt sig för att resa till Petersburg. Vaižg (LKŽ V 932). I människors ögon var Rapolas verkligen lat — han undvek minsta lilla arbete. VaižgDD 96. Briauzgai

75

(ben) sticker ut när plagget sitter åt och personen är mager. Plng (LKŽ I 849). Linsen är konkav på båda sidor. BaršF 207.

Det bör ändå sägas att de sammansatta formerna i den ovan nämnda gruppen (b) är ganska svåra att skilja från konstruktioner som fungerar som sammansatta predikat; mellan dem finns ingen skarp gräns.

§ 17. Particip i preteritum som bildats av verb med perfektiv aspekt och betecknar en förändring av ett föremåls eller en persons tillstånd eller beskaffenhet har oftast adjektivisk betydelse och bildar inte sammansatta former (bleknad, uttorkad, avmagrad, förfallen, fördärvad, konkav, tillplattad osv.; jfr meningarna ovan, där kombinationer av verbet vara och participet inte bildar sammansatta former).

Particip i preteritum av andra verb bildar i regel inte sammansatta former endast när de ingår i mer eller mindre stelnade fraseologiska uttryck.

Du verkar klok och ha sett smör, och ändå kan du så där lättsinnigt gå med på ett kontrakt! ŽemR II 59. Jag har blivit upptagen med allehanda arbeten, jag har varken tid eller hälsa. Sts (LKŽ II 842). Vem som har fallit för vad (har fallenhet för något): den ene för vetenskap, den andre för krigaryrket. Prk (LKŽ VI 624). Jag har redan gått över bäst före-datum (blivit gammal). Sts (LKŽ VI 384). Hon har redan tappat en tand. Bis (LKŽ II 180). Den där Tamošius har svalt djävulen i dag; han tänker ut något olämpligt! LzPR II 49. Man kommer inte undan henne – hon är fäst med fyra spännen. Sts (LKŽ II 785). Han är buren och övergiven av vargen. JabIRR I 318.

§ 18. Presens particip passivum som bildats av intransitiva verb och saknar passiv betydelse bildar inga sammansatta former tillsammans med verbet vara. De betecknar en viss egenskap hos ett föremål, förknippad med den handling som uttrycks av participets verbrot.

Det måste ha funnits tillräckligt med en del, och det räckte för Tautrimas att han inte grubblade särskilt mycket och gick med på allt. SimonVK I 135. Detta träd kommer att vara lämpligt för att arbeta med en pälsbock. Ldk (LKŽ V 51). Hur mycket mjölk kan det finnas där, när korna svälter ihjäl. Slnt (LKŽ II 681). En ond ande kan inte skadas; du kan inte slå ihjäl den med en sten. Svnč (LKŽ VI 135). Två flickor höll på att växa upp. Vb (LKŽ I 382). Det beskrivna förloppet är reversibelt. MatKCh 61.

Neutrumformerna av dessa particip kan bilda sammansatta former med verbet vara, men dessa har inte passiv betydelse (se § 15).

Presens particip passivum av transitiva verb bildar inte sammansatta former när de har betydelsen av möjlighet att utföra en handling, nödvändighet, föremålets ändamål eller lämplighet. Sådana particip betecknar bestående egenskaper hos föremål genom att ange föremålets förhållande till den handling som uttrycks av participets rot, t.ex.: oläslig skrift, råg som ska skördas, en sked att äta med, åkermark osv.¹⁸

¹⁸ Jfr V. Ambrazas, Om användningen av presens particip passivum, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, vol. 4, Vilnius, 1961, s. 93—110.

76

Våra sidor är krattade (liten äng). Šts (LKŽ III 554). Arbetarens hälsa bekymrade honom bara därför att Ona var oumbärlig på gården. CvR III 42. Hon hoppades att Gaidienė skulle vara övertalbar. SimonVK II 335. Javisst, Ona och jag flög om natten till doktorn... man höll på att dö... ŽemR II 443. Den där scharken (jackan) är också väl tillagad. Vvr (LKŽ II 312). Den hästen var redan harvad. Ss (LKŽ I 44).

§ 19. Presens- och preteritumparticipens adjektiviska betydelse framträder oftast i ett visst sammanhang. Använda under andra omständigheter kan samma particip ha tillräckligt tydliga verbala egenskaper och bilda sammansatta former, jfr:

Bladen på den odlade dahlian är vridna (inte en sammansatt form). Bsg. Jag hängde upp kastinį, och det blev nerspytt: jo, det hade varit vridet med sur mjölk (sammansatt form). Šts (LKŽ V 395).

Hur tydligt participens verbala eller adjektiviska egenskaper framträder beror ibland också på deras bestämda position i meningen. Till exempel används particip adjektiviskt och bildar inte sammansatta former med verbet vara när det i meningen finns adjektiv (ibland substantiv eller prepositionsfraser med sådana) som anger en annan egenskap hos samma sak eller person och står som samordnade satsled tillsammans med participen.

Alla var tysta, allvarliga, samlade, och i vars och ens ögon glimmade en liten låga av dold hämnd och indignation. VienR V 320. Och ännu senare — hennes (Ilžės ögon) var redan eftertänksamma, sorgsna och inte längre flickaktiga. SimonVK II 371. När jag var ung, liten, ännu inte vuxen, ledde jag min lilla häst till havet för att vattna den. JD 765. Mannen var en glad och utsvävande typ, som ett knippe löv. Brt (LKŽ III 270). Alla var de nedslagna, sorgsna, livlösa och rörde sig som några skuggor. VienR I 229. Povilas studerade visserligen inte särskilt bra, men han var flitig, ständigt försjunken i boken, och lärde sig lektionerna utantill. VienR V 15. Bara farbror Dūdžionios hår var långt, jämnt klippt och hade en bena i mitten. SimonOBT 25.

Alltid likadant, men breven var alltid kära och efterlängtade för Martunas, fastän de var så sällsynta. SimonVK II 286. Och han var ju också ung, stark och uppskattad av alla. BilR I 206.

Participens adjektiviska betydelse framhävs också av pronomen som hör till dem, såsom sådan, vilken, någon sådan, en sådan och liknande.

Pappa hade blivit alltmer gråhårig, alltmer kutryggig, och hans knän var alltmer böjda. SimonVK I 14. Varför är du så mager, är du kanske sjuk? Jrb (LKŽ I 768). Är du så trött eller sängliggande av sjukdom... ŽemR II 227. Jaså, jag såg hur strålande ditt ansikte var. SimonVK II 17.

Presens aktiva particip med affixet be- har en mycket tydlig verbal betydelse och en mycket svag adjektivisk betydelse, och bildar alltid sammansatta former med verbet vara.

77

Particip i presens och preteritum använda med betydelsen av sammansatta presensformer

§ 20. Particip i presens och preteritum används ofta utan hjälpverb med betydelsen hos sammansatta former i presens, särskilt i tredje person.

Juk begravs den siste av Šalteikiai-släkten. SimonVK I 12. På bänken ligger den gamle Varkalis hässjestörar, redo att sättas i arbete. Gud-GuzKIT 13. Det tycktes mig som om jag blev ropad på... SruogR III 408. Det verkar som om Vilius Karalius har glömt Gretė — han går fram till vaggan för att se efter barnet. SimonVK I 360. Under natten har en regnskur dragit förbi; jorden är genomvätt, gräset sköljt och luften friskad. ŽemR II 238. Kucku, det är inte bruden som har lyfts upp i vagnen! Kucku! Det är bara ett litet lamm, bara ett vitt får! SNėrP₁ 439. Jag har ätit mig mätt, jag har druckit mig otörstig — kära mor, var är döttrarna? JD 1470. — Säg nu, säg, varför är du så besynnerlig, som en get på isen! ropade Saliamutė och vände sig om. — Är du inte anställd av vår Povilukas, och har du inte fått äta av vårt bröd? BaltPV₁ I 361.

Under lång tid betraktades sådana particip i litauiska grammatikor som sammansatta former i presens där hjälpverbet hade utelämnats¹⁹. I själva verket är de inte sammansatta former, och de har troligen aldrig haft något hjälpverb²⁰. Eftersom participens betydelse i dessa fall motsvarar betydelsen hos sammansatta former i presens, bör de betraktas som motsvarande former i presens (till exempel perfektiva eller passiva former), men inte som sammansatta. Eftersom de saknar hjälpverb har dessa former inte heller någon morfologiskt uttryckt personkategori. Personbetydelsen framgår vanligen av personliga pronomen eller av sammanhanget.

§ 21. Betydelsen hos ett particip i presens eller preteritum som fungerar som predikativ motsvarar inte alltid betydelsen hos sammansatta former i presens. Ibland åtföljs den av olika modala nyanser som inte kännetecknar sammansatta former. Sådana particip motsvarar alltså inte heller sammansatta former till betydelsen.

Predikativa particip i preteritum ligger längst från perfektformerna till betydelsen när de återger andras tankar eller uttrycker sådant som inte är särskilt väl känt utan bara har hörts från andra.

Den fattige berättade obekymrat medan han åt hur han hade skurit ut en stek ur låret på en levande ko och stekt den. ŽemR II 136.

¹⁹ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I, s. 312; J. Žiugžda, Lietuvių kalbos gramatika, I, Fonetika ir morfologija, Kaunas, 1962, s. 191—193; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, III, Nauka o formach, Warszawa, 1956, s. 280.

²⁰ Dessa former förbinds till sitt ursprung med ett enkelt nominalt predikativ, ärvt från en avlägsen forntid och allmänt brukat i nutida litauiska; jfr K. Brugmann, Die Syntax des einfachen Satzes im Indogermanischen, Berlin und Leipzig, 1922, s. 59—77; Из трудов А. Шахматова по современному русскому языку, Москва, 1952, s. 77—78; Т. П. Ломтев, Очерки по историческому синтаксису русского языка, Москва, 1956, s. 37; Ю. Г. Скиба, Предикативная связка «быть — есть» в восточно-славянских языках, «Ученые записки Черновицкого ун-та», т. 47, серия филол. наук, вып. 14, 1961.

78

Då, om vi ska tro kulturhistorikerna, hade indoeuropéerna ännu inte lärt sig att baka bröd och odla vete. BūgKS 206.

På liknande sätt används ibland också passiva particip i neutrum presens.

Och motståndarna fick veta att det inte var en vanlig soldat som satt i deras källare, utan en stor och mäktig adelsmans son. KrėvP 52.

Med particip i preteritum, särskilt passiva, kan en förfluten handling uttryckas som man får kännedom om eller sluter sig till utifrån vissa föreliggande fakta.

Stugans dörr står vidöppen, framför dörren, längst in i stugan, ligger en död man med uppsvälld buk. En man som ännu inte var gammal. ŽemR II 385. Så modig Žičkus visade sig vara! TilvU 146.

Med passiva particip i neutrum presens uttrycks på liknande sätt en handling i nutid som man får kännedom om eller sluter sig till utifrån vissa föreliggande fakta.

Det finns alltså ett ord för stol inte bara på litauiska utan också på baltiska. BūgKS 138. Det är här lyckan finns... VienR I 243.

Med aktiva eller passiva particip i preteritum uttrycks ofta resultat av handlingar som man plötsligt ser, hör, får kännedom om eller upplever på annat sätt och som väcker förvåning eller andra känslor.

Titta, jag ser – knivskaftet har lossnat. Jnšk (LKŽ I 410). — Jaså, där har du det! När hon nu ändå har skilt sig – den där svartmuskiga, stor näsa, smickrande, lättsinniga! — utbrast hustrun. ŽemR I 66. På avstånd ser jag något blinka till, blinka till; jag kommer närmare – kläder hänger på tork! Slnt (LKŽ I 763).

Med passiva particip i neutrum presens kan en handling uttryckas som plötsligt upplevs på något sätt.

Jag går in från farstun – se, där sitter fint folk. Lkm (LKŽ II 330). Och här finns det minsann småkakor! SruogR III 469.

I alla dessa fall är presens- och preteritumparticip former av indirekt anföring.

Particip som fungerar som predikativ ska inte betraktas som presensformer som till betydelsen motsvarar sammansatta former, inte heller när de betecknar en egenskap hos ett föremål.

Han äter och äter, men det gör ingen nytta, han är bara alldeles utmärglad. Gs (LKŽ II 793). Hans näsa är böjd som en näbb. Lš (LKŽ III 702). Det här plagget går att ta igen. Gs (LKŽ III 591).

Några strukturella särdrag hos sammansatta verbformer som användes under 1500- och 1600-talen

§ 22. De sammansatta verbformer som användes under 1500- och 1600-talen skiljer sig i huvudsak inte strukturellt från dagens former: även de består av presens- eller preteritumparticip och böjda former av hjälpverbet būti. Inchoativa former är ytterst sällsynta i den tidens skrifter. Däremot är sammansatta former bildade med presens aktivt particip utan affixet be- ganska vanliga.

79

Jag har också andra får, som inte är från den hjorden (=nie sa z tew owczarniew WjP 348; non sunt ex hoc ovili WjB Jn 10 16). DP 206. Och så var Herodes och Pilatus ovänner den dagen: förut hade de varit det (= byli WjP 281; erant WjB Luk 23 12) ovänner sinsemellan. DP 164. Och härefter skall Människosonen sitta (= będzie siedział WjP 13; erit sedens WjP Luk 22 69) på Guds högra sida. DP 163. Dessa saker skedde i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes var döpande (= krzczil WjP 33; erat baptizans WjB Jn 1 28). DP 21. Som om W. Jesus hade sagt något som han inte borde inför biskopen: eller som om det inte vore passande (= jakoby się nie godziło WjP 274) inför biskopen, att tala rätt och klokt. DP 160. Himlens och jordens Herre lekte med barnet och föddes tillsammans med det, som om han vore en herdepojke. BrP I 61.

Med dessa former betonas varaktigheten hos den beskrivna handlingen.

Sammansatta former av denna typ förekommer ännu i dag i den samogitiska dialekten, liksom i S. Daukantas skrifter.

I den där brunnen brukade det alltid finnas vatten, men nu har den redan torkat ut. Sts (LKŽ I 994). Vattnet breder ut sig där, som om det vore trådar eller spindelväv. Sts (LKŽ II 486). Litauern, det vill säga höglandsbon eller samogitiern, är alltid en gladlynt människa: när han reser, arbetar eller gör något är han inte trött, utan nynnar eller sjunger alltid. DaukRR 204.

Sammansatta former med presens aktivt particip utan affixet be- är, jämförda med sammansatta inchoativa former, mindre grammatikaliserade. Samtidigt som de framhäver varaktigheten hos den beskrivna handlingen betecknar de också ett visst tillstånd hos den handlande och ligger därmed närmare konstruktioner med sammansatt predikat. Dessutom förekommer dessa former endast med imperfektiva verb.

I modern litauiska bildar presens aktivt particip utan affixet be- tillsammans med verbet būti vanligtvis inte sammansatta former, eftersom det betecknar en egenskap som är utmärkande för ett föremål eller en person.

Sena meilė y r d e g a n t i. Dr (LKŽ II 251). Vaikelis b u w o jau iš k a l b ę s (jau mokėjo kalbėti). Sts (LKŽ V 116). Visa ta diena b u w o ypatingai n e r ū v i n a n t i. VaižgDD 23. Ratus reikia gerai ištepti... mėštai b u s v a r g ą, o toli vežti, bus arkliams sunku... ŽemR II 165.

Sådana exempel finns också i skrifter från 1500- och 1600-talen.

Tenai Christus passakė, iog Iōnas n ē b ū w o s i u b ū i ē s kaip nēndre. DP 21. Akis wieszpaties tol tabiaus ž i b u n c i o s ira ir t w a s k u n c i o s negi saute. SP I 19.

§ 23. I J. Bretkūnas skrifter används, förutom hjälpverbet *būti*, även verbet *tapti* tillsammans med passiva particip i preteritum.

Och detta b l e v s a g t till Abimelek. BrB Teis 9 25. Och Jair dog, och b l e v b e g r a v e n i Kamon. BrB Teis 10 5. Så blev himmel och jord skapade, med hela sin här (skara). BrB 1 Moz 2 1.

Då och då förekommer verbet *stotis* i M. Mažvydas och J. Bretkūnas skrifter vid sidan av passiva particip i preteritum.

Därför måste ni svara mig i hans ställe, så att det blir ett tydligt försäkrande, vad de verkligen har blivit döpta till, eller döpts-

80

pta. Mž 107—108. Och Abraham ordnade en stor måltid den dagen då Isak blev avvand. BrB I Moz 18.

Det är möjligt att polskan påverkade användningen av detta verb.

För att bilda passiva sammansatta former i önskande modus användes också önskande modus-formen av verbet stovėti, testov(i)²¹.

Förbannad må du vara, du som förbannar dig; välsignad må du vara, du som välsignar dig. BrB 1 Moz 27 29.

§ 24. I skrifter från 1500- och 1600-talen används particip nästan inte alls utan hjälpverb i betydelsen av sammansatta former i presens. I M. Daukšas postilla förekommer de i viss mån, men huvudsakligen endast i de fall då motsvarande former också finns i det polska originalet.

Ty så är det skrivet (=napisano WjP 11): Jag såg de döda, små och stora. DP 7. Om honom sades det (=rzeczono WjP 440), då du har prövat, då skall du döden dö. DP 264. Och hur skall han nu skydda sig: den som har skadat sin nästa, eller den som blivit skadad (=obrážon WjP 488) av honom. DP 293. Och den som nu inte har dött, må han ändå dö. DP 199.

Att particip i så liten utsträckning kunde användas i stället för sammansatta presensformer i äldre skrifter berodde på två orsaker. Sammansatta former uttrycker tanken mer precist genom att de har ett hjälpverb. Därför används particip även nu i den vetenskapliga litteraturen i betydelsen av sammansatta former betydligt mer sällan än i skönlitteratur eller talspråk. Det är möjligt att även 1500- och 1600-talens översättare eftersträvade en sådan precision i uttrycket; de var särskilt rädda för att avvika från originalet.

Å andra sidan påverkades den litauiska kyrkliga litteraturen under 1500- och 1600-talen i hög grad av andra språk: latin, polska och tyska. I vissa av dessa, till exempel latin och tyska, är det inte typiskt att använda particip i stället för sammansatta former. I polskan användes utan hjälpverb endast aktiva former i tredje person preteritum²². Passiva former, som till sin sammansättning liknar våra passiva sammansatta former, användes i polskan oftast tillsammans med ett hjälpverb. När en passiv participform utan hjälpverb förekom i den polska texten översattes den nästan alltid ordagrant till litauiska. Användningen eller icke-användningen av particip i stället för sammansatta presensformer berodde alltså delvis också på främmande språks inflytande.

²¹I dagens dialekter finns ännu en förstenad rest av denna form kvar, testa (<testovi), som liksom partikeln tegul används för att bilda önskande modus, till exempel: testa krāto Drsk, testa vālgo Aps, tēsta būna Eiš.

²²Vid sidan av dessa användes även former med hjälpverb. Former för övriga personer hade förkortade hjälpverb, se Z. Klemensiewicz, T. Lehr-Splawiński, S. Urbańczyk, Gramatyka historyczna języka polskiego, Warszawa, 1955, p. 371—372.

6. Lietuvių kalbos gramatinė sandara

81

Slutsatser

1. Litauiska språkets sammansatta verbformer, som består av två (ibland till och med tre) ord, uppfattas som en enda tankeakt och ingår därför, liksom enkla former, i verbens böjningssystem. Att dessa förbindelser införlivades i systemet för finita former berodde på deras betydelsemässiga relation till de enkla formernas betydelse och på att de omfattade antingen alla verb eller åtminstone stora grupper av verb med olika betydelser.

2. Litauiska språkets sammansatta verbformer är inte i alla avseenden lika grammatikaliserade. Graden av grammatikalisering beror på participens betydelse: ju närmare den ligger verbets betydelse, desto tätare är sambandet mellan den sammansatta formens led, och omvänt, ju närmare den ligger adjektivets betydelse, desto svagare är sambandet mellan den sammansatta formens led och desto mindre har den sammansatta formen avskilts från konstruktioner som fungerar som sammansatt predikat och som den är besläktad med genom sitt ursprung.

3. Particip som saknar verbala egenskaper eller används adjektiviskt bildar inte sammansatta former med verbet vara. Samma particip kan i ett fall ha tydliga verbala egenskaper och tillsammans med verbet vara bilda sammansatta former, medan det i ett annat fall kan ha tydliga adjektiviska egenskaper och tillsammans med verbet vara inte bilda sammansatta verbformer. Gränsen mellan sammansatta verbformer och motsvarande konstruktioner som fungerar som sammansatta predikat är inte skarp. Detta visar att litauiska språkets sammansatta verbformer ännu inte har kristalliserats fullständigt och avskilts från de konstruktioner som de har utvecklats ur. En omständighet som särskilt gynnar detta förhållande är att de particip som ingår i de sammansatta formerna till formen inte skiljer sig från attributiva particip.

4. Sammansatta passivformer är de enda finita formerna av passiv diates i litauiskan. De utgör grunden för kategorin diates bland verbets finita former. Passiv diates uttrycks av de passiva particip som ingår i de sammansatta formerna.

5. Particip som används utan hjälpverb med betydelsen av sammansatta presensformer bör inte betraktas som sammansatta former.

6. Sammansatta verbformer som förekommer i äldre litauiska skriftliga monument (1500–1600-talen) skiljer sig till sin struktur i huvudsak inte från de moderna sammansatta formerna. I dåtidens skrifter är sammansatta infinitivformer mycket sällsynta, medan former bildade med presens aktivt particip utan affixet be- är tämligen vanliga; sådana förekommer fortfarande i nutida dialekter. Dessutom används particip utan hjälpverb, med betydelsen av sammansatta presensformer, nästan inte alls, förmodligen för att återge den uttryckta tanken mer exakt eller på grund av främmande språks inflytande. Vissa förekommande skillnader har uppstått genom ordagrann översättning.

82

Sammansatta verbformers struktur i det litauiska litterära språket

Н. СЛИЖЕНЕ

Sammanfattning

Sammansatta verbformer i litauiska bildas av ett presens- eller preteritparticip med självständig lexikal betydelse och böjda former av hjälpverbet būti ”vara”. Med aktiva particip bildas sammansatta former i aktiv diates, medan passiva particip bildar former i passiv diates.

Sammansatta former med aktiva particip i preteritum av engångshandling eller passiva particip i preteritum kallas fullbordade (atliktinės), t.ex.: esu pasiuntęs, -usi, buvau pasiuntęs, -usi, esu pasiųstas, -a osv.

Sammansatta former med presensparticip i aktiv diates med affixet be- kallas inledande (pradėtinės), t.ex.: buvau besiunčiąs, -ianti, būsiu besiunčiąs -ianti osv.

Utöver fullbordade passiva former finns det också sammansatta former med passiva presensparticip, t.ex.: esu siunčiamas, -a, buvau siunčiamas, -a osv.

Den sammansatta tidsformens huvudkomponent är participet, eftersom det har självständig lexikal betydelse och visar vilket verb tidsformen hör till. Diatesbetydelsen hos de sammansatta formerna beror på participet, och i fullbordade sammansatta former beror även tidsbetydelsen delvis på det; denna är förbunden med två tidsplan.

Particip som ingår i sammansatta tidsformer skiljer sig till formen inte från particip som används i andra sammanhang, däribland attributiva particip. Particip i sammansatta tidsformer har, liksom attributiva particip, genus-, numerus- och kasusböjning, men skiljer sig genom sin verbala betydelse och betecknar därför inte någon attributiv relation mellan subjekt och predikat. Tillsammans med hjälpverbet betecknar participet inte en egenskap hos ett föremål, utan vad det gjorde, vad som görs med det osv. Som en rest av den kvalitativa betydelsen märks i många fall, vid sidan av betydelsen av handling, också en betydelse av tillstånd som uppstår till följd av handlingen. Detta förbinder de sammansatta tidsformerna med konstruktioner som fungerar som sammansatt predikat i satsen och ur vilka de har utvecklats.

Particip har egenskaper inte bara hos verb utan också hos adjektiv. Ibland skymmer adjektivegenskaperna helt de verbala egenskaperna, och participen liknar adjektiv eftersom de saknar betydelsen av verbala kategorier, t.ex.: netikęs peilis ”en obrukbar kniv”, tinkamas drabužis ”ett passande klädesplagg”, patenkintas vaikas ”ett nöjt barn” osv. Sådana particip bildar inte sammansatta tidsformer.

Particip av vissa verb uppvisar i vissa fall tydliga verbala egenskaper och bildar sammansatta tidsformer med verbet būti, medan de i andra fall har tydliga adjektivegenskaper och inte bildar sammansatta former med verbet būti, jfr: čia molis yra ištižęs ”här har leran mjuknat” och šitas žmogus yra ištižęs ”den här människan är slapp”. I ett särskilt kapitel i denna artikel anges några kriterier för att skilja sammansatta tidsformer från liknande konstruktioner bestående av particip och verbet būti, vilka inte är sammansatta former. I vissa fall är gränsen mellan dem inte särskilt tydlig, eftersom litauiskans sammansatta tidsformer ännu inte helt har avskilts från de konstruktioner ur vilka de utvecklats.

Den andra komponenten i sammansatta tidsformer — hjälpverbet — har en rent hjälpverbsliknande funktion. Det har ingen lexikal betydelse, utan utformar den sammansatta—

6*

83

den grammatiska formen, genom att tilldela den betydelser som hör till de grammatiska kategorierna tempus, modus, person och numerus. Hjälpverbet är den främsta markören för den grammatiska betydelsen hos sammansatta former, men inte den enda, eftersom sammansatta former med samma former av hjälpverbet men olika participformer har olika grammatiska betydelser. Sålunda beror de sammansatta formernas betydelse också på participet.

Sammansatta former av konjunktiv bildas också med hjälp av sammansatta perfektiva former av hjälpverbet, t.ex.: būtų buvęs girdėjęs, būtų buvęs girdėtas, būtų buvęs girdimas. Dessa former kännetecknas av en tydlig betydelse av förfluten tid.

Sammansatta tempusformer är alltså fasta kombinationer av ett lexikalt ord och ett funktionsord, som inte kan särskiljas vare sig lexikalt eller grammatiskt. Grunden till att de inte kan särskiljas lexikalt är hjälpverbets desemantisering, eftersom det utan lexikal betydelse inte kan fungera självständigt. Den grammatiska oskiljaktigheten följer av att den grammatiska betydelsen hos de sammansatta formerna inte är summan av hjälpverbets och participets grammatiska betydelser, utan utgör en ny, odelbar betydelse. Sammansatta tempusformer hör till systemet av finitformer hos verbet, eftersom de omfattar antingen verbets hela lexikala system eller stora grupper av verb med olika lexikala betydelser, och deras betydelse står i relation till betydelsen hos enkla tempusformer (t.ex.: siunčia — yra siuntęs — yra siųstas, siuntė — buvo siunčiamas osv.). Relation mellan de sammansatta tempusformernas betydelse och de enkla tempusformernas betydelse är deras främsta kännetecken och visar att det inte rör sig om en fri ordkombination, utan om en grammatisk form av ett ord.

Finitformerna i passiv diates är i litauiska endast sammansatta. Bäraren av passiv betydelse är det passiva particip som ingår i dem. Sammansatta passivformer är typiska för transitiva verb och vissa intransitiva verb. De flesta intransitiva verb har endast former i aktiv diates.

Alla verbets tempusformer, med undantag för de sammansatta inkoativa formerna, kan förekomma i både aktiv och passiv diates, t.ex.: bara — yra baramas, barė — buvo baramas, yra baręs — yra bartas, išbarė — buvo išbartas, bartų — būtų baramas, būtų baręs — būtų bartas osv. Sammansatta inkoativa former förekommer endast i aktiv diates.

Som uttryck för betydelsen hos sammansatta presensformer används ofta presens- eller preteritumparticip utan hjälpverb, särskilt i tredje person, t.ex.: Iš kito krašto jūs atėję ”ni har kommit från ett annat land (ordagrant: komna)”. Sådana particip anses motsvara presensformer (till exempel perfektiva och liknande), men inte sammansatta former.

De sammansatta verbformer som används i litauiska skrifter från 1500- och 1600-talen skiljer sig i huvudsak inte strukturellt från de moderna. I den tidens skriftspråk förekommer endast sammansatta inkoativa former mycket sällan, medan former med presens aktivt particip utan affixet be- är tämligen vanliga, t.ex.: būvo ėssąs, bus sėdis (M. Daukšas ”Postilla”). Ännu i dag förekommer de ibland i vissa dialekter av det moderna språket.

84