UŽSIENIO VAGOS

Tiu ERELT

HUR ESTNISK TERMINOLOGI LEVER

I det återvunna självständiga Estland har en stark rättslig grund lagts för att bevara estiskan. År 1988 förklarades estiskan vara statsspråk, och även icke-ester som vill bli medborgare i Republiken Estland måste lära sig språket. Med högstämda ord försvaras och hyllas språket. Men ester själva börjar ofta visa ännu större likgiltighet inför sin språkkultur än tidigare. Under ockupationsåren vårdades estiskan som en helig skatt, medan man i det självständiga Estland börjar betrakta den med likgiltighet. Språkkulturens förfall märks överallt – såväl i pressen som på Tallinns gator (de nya affärsmännens språk!). I stället för det påtvingade ryska språket kryper man nu frivilligt på knä inför engelskan och finskan.

Motsägelsefulla åsikter sprider sig i det estniska samhället – vissa föreslår att språket ska få utvecklas fritt, påverkat av inre och yttre faktorer (Let your language alone!), medan andra vädjar till språkforskare om hjälp; de strängaste förebrår dem till och med för passivitet. Språkforskarna gör allt de kan för att normera språket, och till och med lite mer. Tyvärr har det alltid funnits få specialister på språknormering i Estland. Det estniska folket är litet, men språk är ju alla lika stora. Det skulle räcka med ena handens fingrar för att räkna språkforskarna som, vid sidan av annat arbete, också arbetar med terminologi. Och arbetet är oerhört omfattande. Samhället förändrar terminologin inom många områden, preciserar dess uttryck och betydelser och vill göra detta mycket snabbt. Fackspråket (Fachsprache) påverkas i hög grad av engelskan och finskan (svenskans och tyskans inflytande är litet); vissa områden hotas till och med av att estiskan trängs undan. Det finns också specialister inom en del områden som hävdar att ”hela världen kan engelska”, så varför skulle ester anstränga sig för att uttrycka allt på sitt eget språk, på estniska? Lyckligtvis är de som tycker så i minoritet. De starka grunderna och principerna för utvecklingen av estnisk terminologi, som lades i det förflutna, överlevde förryskningens tid (låt oss minnas principen om minsta skillnader – принцип минимальных расхождений) och kommer därför förmodligen också att stå emot dagens inträngande av nya språk, framkallat av snabba socioekonomiska förändringar.

66

De ekonomiska förändringarna är särskilt omfattande. Estnisk ekonomisk terminologi har nu för första gången hamnat inom engelskans inflytelsesfär. Före 1940 utformades och reglerades den nämligen enligt tyska termer, och under de senaste 50 åren enligt ryska. Med en omformulering av ordspråket ”Hjälp dig själv, så hjälper Gud dig”, sade professor Uno Mereste (Uno Mereste), ordförande för Estlands banks styrelse: ”Ekonomer, hjälp er själva, så hjälper språkforskarna er!” Tyvärr är språkforskarnas hjälp än så länge jämförelsevis begränsad, men ekonomerna själva arbetar produktivt. År 1992 utkom en ”Förklarande ordbok över engelska–estniska ekonomiska termer”, sammanställd av arton specialister och redigerad av Uno Mereste (Uno Mereste) (med ett estnisk–engelskt termregister som tillägg). Ordboken gavs ut av förlaget vid Estlands institut för ekonomiska ledare, som blivit ett centrum för utvecklingen av ekonomiskt språk. Där har också en ordbok över arbetsmarknads- och lönebegrepp getts ut, och ordböcker över bokförings- och handelsterminologi (marknadsföring) har sammanställts (alla tre engelska–estniska). Även mindre ekonomiska ordlistor av andra författare har getts ut, liksom affärsordböcker baserade på engelska eller finska termer. Tyvärr är några av dem mycket undermåliga på grund av konjunkturhänsyn, brådska eller helt enkelt okunskap. För närvarande utarbetas två omfattande ordböcker på allvar – en fyrspråkig ordbok över bankterminologi och en femspråkig ordbok över börsterminologi.

Begreppen och termerna inom politik, statsförvaltning och juridik förändras i grunden. Här utgår man oftast från den terminologi som utvecklades i Republiken Estland på 1930-talet. Men eftersom ett halvt sekel har gått sedan dess är den i själva verket bara en grund. Många termer måste skapas på nytt. Exempelvis har den pågående reformen av lokala självstyrelseorgan aktualiserat begreppen och termerna inom detta område. Finland hjälper till mycket med att genomföra reformen, och därför har en gemensam arbetsgrupp bildats för att dokumentera de viktigaste begreppen och termerna inom kommunalpolitik, ekonomi, juridik och teknik. En omfattande ordbok över juridiska termer håller på att sammanställas; dessutom väntas inom kort en finsk–estnisk juridisk ordlista, aktuell med tanke på de nära banden mellan de båda länderna. Språkforskarna Rein Kull (Rein Kull) och Aime Vettik (Aime Vettik) hade den viktigaste rollen i sammanställningen av dessa ordböcker. Här bör också nämnas den tyvärr misslyckade ”Engelsk–estniska juridiska ordboken”, som gavs ut i Tartu 1993.

67

Läget är stabilare inom teknisk terminologi. Teknikspecialister, med stöd av presidiet för Estlands vetenskapsakademi, grundade ett centrum för tekniskt språk. Där planerar man att sammanställa flerspråkiga ordlistor inom snäva specialområden (till exempel utkom 1992 ordlistan ”Standardisering och certifiering”). Dessutom lagras dessa ordlistor i elektroniska datorer. Detta kommer att underlätta sammanställningen av nya, mer omfattande tekniska ordböcker i framtiden (hittills har endast en rysk–estnisk ordbok getts ut, år 1975). Samtidigt kommer en bank med tekniska termer successivt att byggas upp med hjälp av datorer.

Traditionen från de senaste två decennierna att sammanställa flerspråkiga termordböcker lever vidare än i dag. Ester är ett litet folk och måste därför vanligtvis låna begrepp utifrån; terminologer måste följaktligen inte bara reda ut begreppen utan också förstå hur de uttrycks på andra språk. Exempel från flera språk ger fler idéer för att skapa egna termer och innebär dessutom ett större urval när man lånar. Ordboksanvändarna efterfrågar också motsvarigheter på andra språk. År 1991 utkom ”Engelsk–rysk–estnisk ordbok över datateknik” av Ustus Agur (Ustus Agur), Vello Hanson (Vello Hanson) och Rein Kull (Rein Kull); 1992 ”Estnisk–engelsk–rysk fysikordbok” av Viktor Korrovits (Viktor Korrovits) och Henn Käämbre (Henn Käämbre); samma år utkom Viktor Masing (Viktor Masing) ”Förklarande ordbok över ekologiska termer” med motsvarigheter på estniska, tyska, engelska och ryska. År 1993 gav Heido Ots (Heido Ots) ut ”Bilordboken” (utöver de estniska termerna finns här tyska, engelska och ryska termer, samt finska termer i ett separat häfte) med mera. Bland större arbeten som fortfarande utarbetas bör nämnas en femspråkig pedagogisk ordbok (estniska, engelska, tyska, ryska och finska). För övrigt förekommer termer på samma språk också i den nämnda juridiska ordboken.

Terminologernas andra mål är att ordbokens läsare inte bara ska hitta den sökta termen, utan också få viss information om det begrepp som termen betecknar. Termordböcker (specialiserade encyklopedier undantagna) finns i två huvudtyper. I den ena typen, de förklarande ordböckerna, förklaras varje term som tagits med i termförteckningen (sådana är ”Förklarande ordbok över ekologiska termer” och ”Encyklopedisk sjöfartsordbok”, som snart kommer ut). I ordböcker av den andra typen skrivs anmärkningar eller förklaringar (här råder det ingen större enhetlighet) endast för vissa termer-

68

… (man försöker förutse läsarnas behov) – nya begrepp definieras, begrepp som ger upphov till tvister om innehållets gränser eller omfattning förklaras, liksom begrepp som betecknas med ändrade eller sällsynta termer osv. När uppslagsordet beskriver begreppet tillräckligt tydligt behövs inga förklaringar. Så har de nämnda pedagogik- och juridikordböckerna utarbetats. Ibland är det ändamålsenligt att ge förklaringarna på ett annat sätt. I exempelvis ”Automobilininkystės žodyne” (Automobilordboken) är termerna indelade i 25 begreppskapitel: A – automobil, B – motor, C – vevstaksmekanism, D – gasdistribution, <...> V – skötsel och reparation, X – transport, Y – väg, körning, vägtrafik, Z – allmänna frågor inom biltekniken. Därefter följer alfabetiska termregister på fem språk. Ordförklaringar är få i ordboken, men begreppen illustreras mycket väl av bilder.

Vanligtvis förklaras termerna på estniska, eftersom ordböckerna i första hand är avsedda för ester. Om man räknar med att även andra än ester kommer att använda ordboken, är det lämpligt att utarbeta två (eller fler) likadana delar av ordboken. Så utarbetas den terminologiordbok för kommunal självstyrelse som sammanställs tillsammans med finländarna: i den estnisk-finska delen förklaras termerna på estniska, medan de i den finsk-estniska delen förklaras på finska.

Demograferna har utarbetat en särskild sorts ordbok (ännu inte utgiven). Som grund använde de en internationell ordbok vars text återges på tio språk, medan demografiska begrepp förklaras i förhållande till ämnessystemet. Den engelska texten översattes till estniska (vid behov konsulterades också texter på andra språk). Den estniska delen av ordboken innehåller, utöver huvuddelen – den estniska texten – ett alfabetiskt engelsk-estniskt termregister.

Arbetet med terminologistandarder låg nere i tre–fyra år. Det verkade som om ingen institution hade pengar till detta arbete. Man diskuterar huruvida det i princip är godtagbart att standardisera termer som språkliga enheter. Estniska terminologer anser att standarder är små, omsorgsfullt utarbetade ordböcker för snäva specialområden eller begreppsområden, där termerna återges med förklaringar. Om man under arbetet har nått en gemensam ståndpunkt, varför skulle då inte de överenskomna termerna med sitt avtalade innehåll användas! Att låta terminologin förbli oordnad är ju inte bättre. Därför är det glädjande att sju tidigare utarbetade terminologistandarder nu har getts ut efter uppehållet, och att nya institutioner har intresserat sig för arbetet. Statliga standardavdel-

69

ningen utarbetar statliga standarder, även terminologistandarder. Estlands centrala industriförbund utarbetar industristandarder på grundval av ISO-standarder – standarden ”Kvalitetsterminologi” har redan getts ut. Företaget ”Mainor”, som också är intresserat av att utarbeta industristandarder, har redan gett ut ”Namn på kemiska fibrer”. Det finns också fler som utarbetar terminologistandarder.

Sammanfattningsvis måste man konstatera att det pågår ett intensivt arbete med att utveckla terminologin. Intensivt, trots att det är svårt att vänta sig detta med tanke på att det nu råder brist på pengar överallt och till allt. Det är glädjande att nya terminologicentra för olika ämnesområden (ekonomi och teknik) har inrättats; de utarbetar och ger ut ordböcker tillsammans med ESM.

För närvarande finns det fortfarande ganska många erfarna redaktörer av terminologiska texter, förstås om arbetet kan ersättas ekonomiskt. Tyvärr har en del redaktörstjänster dragits in, och de unga redaktörerna har drabbats först. Detta kan få negativa följder i framtiden.

Läget för den teoretiska forskningen är ännu dystrare. Varken vid Estlands MA:s institut för språk och litteratur¹ eller vid andra institutioner ägnar sig någon åt vetenskaplig terminologiforskning. Specialisterna på språknormering är upptagna dels med att utarbeta en ordbok över ortologi, dels med att ordna person- och ortnamn. Institutets och hela Estlands vetenskapsakademis materiella resurser är begränsade, men allt måste göras för att terminologiteori och -metodik ska kunna bestå som forskningsområde. Annars går det inte att bevara kvaliteten på det praktiska arbetet heller. Tydligen har tiden kommit då den estniska terminologin behöver aktiva unga människor som också kan sörja för finansieringen av sitt forskningsarbete. Vissa ämnen inom terminologin är ändå så viktiga att de borde finansieras med medel från någon fond.

Och ännu några stora ord. Varje folk skapar sitt eget språk och värnar om dess bevarande och utveckling. Även ester lär väl ha viljan och kraften att utveckla det estniska fackspråket och terminologin.

Översatt av Audronė Šalkauskaitė

¹ När denna publikation trycktes avskildes Estniska språkets institut från detta institut (redaktionens anmärkning).

70