PRAEITIES AIDAI

Angelė KAULAKIENĖ

Mekaniska termer i de första fysikläroböckerna

I början av 1900-talet skrevs två fysikläroböcker för gymnasier samtidigt. Den ena var I. Končius fysiklärobok, som han skrev medan han arbetade som lärare i Estland, för Palangas flickgymnasium efter dess flytt till staden Verro. Denna lärobok trycktes inte. Dess handskrift på 312 sidor förvaras i Vilnius universitets handskriftssamling¹. I handskriften anges mycket exakt när den började skrivas (28 januari 1916) och avslutades (23 december 1919).

Den andra fysikläroboken för gymnasier är K. Šakenis. Som J. A. Martišius uppger undervisade K. Šakenis i fysik vid olika gymnasier i Vilnius, Voronež, Kaunas och Panevėžys från 1912 till 1926. Under läsåret 1917–1918 kände han, när han förklarade en lektion på litauiska i Voronež, ett starkt behov av att ha en litauisk lärobok. I Voronež skrev han också dess första del, och 1918, redan i Vilnius, fram till jul den andra delen; 1919 skrev han den tredje delen i sin hembygd, Veleniškiai (i Vabalninkas kommun). Delarna utkom i tryck 1920, redigerades om och gavs ut på nytt fram till 1940.²

Således är både I. Končius och K. Šakenis läroböcker, kan man säga, de främsta källorna för den andra perioden i utvecklingen av fysikens terminologi³, eftersom P. Vileišis, Pr. Mašiotas och J. Dragašius läroböcker var avsedda för elever i lägre klasser, medan V. Čepinskis ”Föreläsningar i fysik” (1923–1926), som utkom något senare, var avsedda för studenter.

Hur ser då deras terminologi ut? Artikeln analyserar endast terminologin i mekanikavsnitten i dessa fysikläroböcker. Mekanikavsnitten har valts eftersom fysikkursen vanligtvis alltid inleds med mekanik.

¹ K o n č i u s I. Fizika: Fizikos vadovėlis gimnazijoms: [Rankraštis]. 312p. // VUBR, F1. F1039 (toliau – KF).

² M a r t i š i u s J. A. Konstantinas Šakenis – pirmųjų lietuviškų fizikos vadovėlių autorius // Fizikų žinios. 1996. Nr. 11. P. 16-17.

³ K a u l a k i e n ė A. Fizikos terminijos raidos tarpsniai // Lituanistica. 1997. Nr. 3(31). P. 66-73.

56

Här följer några rubriker från inledningarna och underavsnitten i mekanikkapitlen i de båda läroböckerna:

KF | ŠF⁴ Inledning | Inledning 1. Fysisk kropp.⁵ Medží̌?

1

28. Tiesioginis nelygnešinis kusėjimas (=Tiesus nelygnešinis judėjimas) 36 29. Greitumo grafika 37 30. Kusėjimų (=Judėjimų) ir greitumų sudėstymas 37 3. Judesio greitėjimas ir mažėjimas 20 4. Sudėtinis judesys 21 31. Mažuma apie spėkas (=jėgas) 39 Inercijos principas (Dinamika) 39 32. Spėkos (=Jėgos). Jų mataviniai 40 5. Inercija 22 6. Jėgos ir jų matavimai 23........................................................................................................................ 38. Spėkų (=Jėgų) sudėstymas 47 II. Jėgų sudėtis ir skaidyba 1. Jėgų žymėjimas 32 2. Atstojamoji jėga 33 39. Spėkų (=Jėgų) paralelogramas 47 40. Spėkų (=Jėgų) išdėstymas 48 6. Jėgų lygiagretainis 34 7. Vienos jėgos suskaidymas į dvi jėgas 36 41. Paralelių spėkų (=jėgų) sudėstymas 49 8. Dvi jėgos einančios į vieną pusę lygiagrečium 36 42. Paralelių spėkų (=jėgų) išdėstymas 51 9. Vienos jėgos išskaidymas į dvi lygiagretes jėgas 38 43. Paralelių spėkų (=jėgų) sudėstymas, kuomet jų linkiai eina į įvairias puses 51 10. Dvi lygiagretes jėgos, einančios į priešingas puses 38

Som framgår av de angivna rubrikerna på underavsnitten skiljer sig läroböckernas upplägg något åt. Det är fullt förståeligt, eftersom författaren vanligtvis själv väljer principerna för upplägget. De flesta begreppen definieras emellertid på liknande sätt i båda läroböckerna och benämns till och med med samma termer, till exempel: på detta sätt kommer vätskans tryck mot botten, oavsett kärlets form och hur mycket vätska det innehåller, att vara lika med tyngden av den lodräta vätskepelaren KF76; Om vi alltså börjar trycka på vätskan i ett kärl som är slutet på alla sidor, kommer trycket att verka lika åt alla håll, och varje kvadratcentimeter av kärlets vägg kommer att utsättas för samma tryck ŠF58; hävstången är den enklaste av alla maskiner, ett redskap som överför kraft till något motstånd KF52; Föreställ oss en stång som stöds i punkten C och vars ändar A och B dras av två parallella krafter P och Q. En sådan stång kallas en hävstång ŠF47. En annan del av begreppen definieras i båda läroböckerna

58

också på liknande sätt, men deras termer skiljer sig åt, till exempel: företeelse – varje förändring i en fysisk kropps tillstånd eller läge kallar vi naturföreteelser KF2, medan ŠF har fenomen – alla förändringar i de fysiska kropparnas tillstånd och sammansättning kallas fenomen ŠF3; kraft – varje orsak till rörelse, eller en orsak som omvandlar rätlinjig och jämn rörelse till krökt och ojämn rörelse, kallar vi kraft KF40, medan ŠF har kraft – allt som sätter något föremål i rörelse och som kan omvandla jämn rätlinjig rörelse till icke-rätlinjig eller ojämn rörelse kallas kraft ŠF23; rörelse – på detta sätt kallar vi en kropps rörelse en förändring av dess läge i förhållande till läget hos några andra kroppar som inte rör sig KF34, medan ŠF har rörelse – när vi talar om föremåls rörelse har vi alltid också andra föremål i åtanke, sådana som står stilla. Dessa föremål hjälper oss att avgöra åt vilket håll föremålet rör sig och vilken väg det följer ŠF18.

Fler sådana varierande enords- och sammansatta termer kan anges.

Enordstermer

KF

ŠF

volym 14

tröghet 99

volym 17

höjd 6

höjd 5

bälgar 104

blåsbälgar 92

hastighet 35

hastighet 19, fart 27

längd 6

längd 5

rörelse 34

rörelse 18

bredd (tjocklek) 6

bredd 5

jämvikt 45

jämvikt 40

porositet 7

porositet 8

vätska 71

vätska 57, vätska 58

finne 60

punkt 43

trängsel 92

tryck 81

sönderdelning 7

delning 7

sammanpressning och utvidgning 7

kompressibilitet (glatthet) och ökning 8

59

vätning 83

šampumas 63

tyngd 15

vikt 13

elasticitet 7

styvhet 8

Sammansatta termer

öppen manometer 100

manometer för mätning av förtunnad lufts tryck 88

kroppars fall 63

föremåls fall 26

kroppars tyngd 57

föremålets vikt 41

resulterande kraft 45

resulterande kraft 33

vätskemanometer 100

metallmanometer 89

parallella krafter 49

parallella krafter 38

krafternas parallellogram 47

krafternas parallellogram 34

tyngdpunkt 57

tyngdpunkt 41

rätlinjig likformig rörelse 34

likformig rätlinjig rörelse 19

rätlinjig olikformig rörelse 35

olikformig rätlinjig rörelse 19

brandspruta 109

brandbil 94

sluten manometer 100

manometer för mätning av komprimerad lufts tryck 88

vattenavvisare 88

vattenmotorer 68

krökt rörelse 37

kurvlinjig rörelse 19

Ofta benämns flera begrepp i båda läroböckerna med endast två varianter eller synonymer, varav den ena vanligtvis är ett lånord. De presenteras på mycket varierande sätt: åtskilda från varandra med komma, förenade med konjunktionen ”eller” eller placerade inom parentes, t.ex.: gas KF 92, 106, 110 och gaser KF 110, ŠF 75; flytande kroppar eller vätskor KF 4; aerostat (luftfartyg) KF 111 och aerostat ŠF 85; omfång (volym) KF 90, 98 och volym ŠF 17; naugis KF 187 och metaller eller naugės ŠF 104; tryck (kompression) KF 92 och tryck ŠF 81; kompression (löshet) KF 99 och volym 17; spisjärn (gjutjärn) KF 67 och gjutjärn (spisjärn) ŠF 13, 104; Arkimedes princip KF 79, 81 och Arkimedes sats ŠF 70; hydrauliska domkrafter (pressar) KF 76 och vattenpressar eller pressar ŠF 60 och så vidare. En sådan beskrivning av synonymi (med möjligen något fler fall där båda

60

(litauiska synonymer) förekommer det också rikligt, även när varje lärobok betraktas för sig, t.ex.: KF – gasformiga kroppar eller gaser 4; en kropps rörelse när den belyses horisontellt eller snett underifrån 65; förståelse av normalt (vanligt) lufttryck 95; redskap (verktyg) 95; en kropps relativrörelse (jämförande rörelse) 43; vikter eller pund 67, medan ŠF har kväve 77; kväve eller kvävgas 100; rätblock (parallelllepiped) 45; svavelsyra, eller vitriol 101; radie 29; pendel, eller gungbräda 55 osv.

Dessutom kan man i båda läroböckerna se exempel på systematisering av termer och åtskillnad mellan överordnade och underordnade termer. Så här beskrivs materiens tillstånd. T.ex.:

KF – ”Materien förekommer i tre tillstånd: fast, flytande och gasformigt. 1) Föremål av trä, glas, järn osv. kallar vi fasta (3) <…>. 2) Sådana kroppar som vatten, bläck, kvicksilver, sprit osv. kallar vi flytande kroppar eller vätskor. 3) Sådana kroppar, vars enskilda delar inte bara är föga bundna till varandra, utan själva strävar efter att sprida sig åt alla håll, <…> kallar vi gasformiga kroppar (gaser)” (4), jfr även KF – förlängning: förlängningen (1) är direkt proportionell mot tyngden (p); förlängningen (1) är direkt proportionell mot längden (L) (27); deformation: tillfällig deformation III; dragdeformation V; kvarstående deformation III; pump: tvåcylindrig luftpump, smörjpump; strålpump för vatten och luft (102); vattenpump (106).

ŠF – ”En kropp kan vara fast, flytande eller i gasform. <…> en fast kropp behåller sin form och volym på egen hand, utan hjälp. <…>. Exempel på flytande kroppar är vatten, fotogen, sprit och olika slags vätskor” (4) <…>. ”Gaser kallar vi luft, väte, ånga osv.” (5), jfr även SF – föremål: kontinuerliga föremål (95); rörligt föremål (18); fast föremål (16); nedsänkt föremål (72); flytande föremål (57); sammansatta föremål (95); roterande föremål (29); tätt föremål (8); sprött föremål (9); gaser: explosiva gaser (98); lysande gaser (77, 103); kraft: atmosfärisk kraft (81); resulterande kraft (33); motsatta krafter (72); centrifugalkraft (29); parallella krafter (38); oavbruten kraft, kontinuerlig kraft (25); upplösande kraft; tryckkraft; plötslig kraft, momentan kraft

61

(25); samverkande krafter (36) osv.

Av variationen i benämningarna på begrepp i de nämnda läroböckerna, av termers synonymi och systematisering samt av samordningen mellan underordnade och överordnade termer kan man alltså dra slutsatsen att fysikens terminologi vid denna tid fortfarande höll på att skapas och uppvisade alla kännetecken för en terminologi under utveckling.

62