LIETUVIŲ AREALINĖS LINGVISTIKOS KLAUSIMAI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

A. VALECKIENĖ

FORMEN tai OCH DESS VARIANTER I LITAUISKA DIALEKTER

001. Formen tai är känd i standardspråket som ett pronomen i neutrum och som en partikel. Formen används också ganska brett i dialekterna. Förutom formen tai finns det i dialekterna många andra former: tatai, ta, to, tei, tę, tę, ti, tei, vilka utgör varianter av formen tai. De är geografiskt fördelade mellan dialekterna. De flesta av dessa former hade tidigare inte uppmärksammats av någon, eller om de förekom i dialekttexter hade de återgivits som tai. I själva verket är åtminstone en del av dessa former svåra att identifiera. Syftet här är därför att diskutera hur dialektformerna kan identifieras mer exakt; att undersöka hur de är fördelade mellan dialekterna, vilka funktioner de har och hur de förhåller sig till varandra.

1. FORMERNAS SPRIDNING OCH IDENTIFIERING

002. Av alla former används formen tai mest i dialekterna. Den har också etablerat sig i standardspråket. Denna form är känd bland alla högaittiska dialekter, utom panevėžiškių-dialekten (där de oklara formerna tę, tę, ti används), och även i raseiniai-samogiternas område¹. I hela det övriga samogitiska området är formen tai okänd.

Formen tai har i dialekterna, liksom i standardspråket, två funktioner: 1) partikelns och konjunktionens samt 2) neutrumpronomenets (om dessa funktioner, se närmare 013 ff.). Formens tai utbredning med dessa funktioner skiljer sig dock mycket mellan dialekterna och standardspråket. I standardspråket används formen tai brett i båda funktionerna: som partikel och konjunktion samt som neutrumpronomen. I den senare funktionen är formen tai här primär i förhållande till andra former². I dialekterna är formen tai däremot allmänt känd endast som partikel och konjunktion inom hela det angivna området. Formen tai används sällan som neutrumpronomen, vanligtvis endast bland västaukštaitiska kauniškiai samt aukštaitierna i Klaipėdaområdet och de sydliga

¹ Som huvudsakligt material för att utarbeta kartor över formernas utbredning och fastställa deras funktioner användes material ur publikationen ”Lietuvių kalbos tarmės”, utarbetad av sektionen för språkhistoria och dialektologi vid Institutet för litauiska språket och litteraturen (antologin sammanställdes av E. Grinaveckienė, A. Jonait y tė, K. Morkūnas, B. Vanagienė, A. Vidugiris, red. E. Grinaveckienė, K. Morkūnas). Former hämtades ur dialekttexter. Dessutom granskades materialet till fråga 139a i Institutet för litauiska språket och litteraturens kartotek för ”Lietuvių kalbos atlasas” samt material om motsvarande former i ordbokskartoteket. En del material hämtades från andra tidigare publicerade dialekttexter och från studenters examensarbeten om dialekter vid Vilnius statliga V. Kapsukas-universitet. En del av materialet har författaren själv kontrollerat genom individuella intervjuer.

Straipsnyje laikomasi Z. Zinkevičiaus (Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966, p. 446; 1 žemėlapis) tarminių klasifikacijos.

² Se A. Valeckienė, Bevardės giminės forma tai ir jos santykis su kitomis įvardžių formomis, LKK XV 61, jfr tabell 1, 2, 3, s. 51, 58, 62.

55

I de högitiska dialekterna används vid sidan av formerna tas (nominativposition) och tą (ackusativposition), som används betydligt produktivare i denna funktion. I de östliga högitiska dialekterna används formen tai praktiskt taget inte alls som pronomen i neutrum. Den förekommer endast i övergångsfall mellan funktionen som pronomen i neutrum och funktionen som partikel respektive konjunktion (se 016a, b). I den tydliga funktionen som pronomen i neutrum används här nästan uteslutande formerna tas, tą. Formen tai är alltså etablerad betydligt bredare och stadigare i dialekterna som partikel och konjunktion än som pronomen i neutrum.

Det bör sägas att formen tai även i äldre skrifter används oftare endast i de verk som skrivits på grundval av den högitiska dialekten³, till exempel hos K. Sirvydas (nästan uteslutande tai), M. Daukša, M. Petkevičius (vid sidan av tatai) m.fl. I de verk där fler eller färre tydligt samogitiska drag kan iakttas används tai inte alls (hos M. Mažvydas) eller förekommer ganska sällan vid sidan av tatai (i B. Vilentas och S. Vaišnoras skrifter, liksom i J. Bretkūnas skrifter). Användningen av formen tai i äldre skrifter motsvarar alltså dess nuvarande geografiska utbredning i dialekterna.

Formen tatai

003. Formen tatai används endast i den samogitiska dialekten, men inte heller här är den dominerande; andra former är betydligt vanligare. I den samogitiska dialekten uttalas tatai med ett långt slut-ā (tātā), vilket motsvarar den litauiska diftongen ai. Formen tatai har numera här oftast funktionen som partikel och konjunktion. Funktionen som pronomen i neutrum förekommer mycket sällan. I de högitiska dialekterna är tatai numera okänd. I dagens litterära språk förekommer tatai endast då och då i vissa författares skrifter. I de äldre skrifterna från 1500- och 1600-talen är formen tatai mycket utbredd, särskilt i verk skrivna på grundval av den samogitiska dialekten. Som nämnts ovan används endast tatai i M. Mažvydas skrifter (tai förekommer inte), medan tatai är den dominerande formen vid sidan av det sällsynta tai⁴ i B. Vilentas och J. Bretkūnas skrifter. Formen tatai håller alltså på att försvinna ur litauiskan både som partikel och konjunktion och som pronomen i neutrum. Den trängs undan av andra former.

Formen ta

004. Formen ta används över hela det samogitiska dialektområdet, med undantag för raseinierna. Vokalen i denna form är ett kort ă, och därför kan formen ta i den samogitiska dialekten inte identifieras med litauiskans tai.

Formen ta används som partikel och konjunktion. Inga tydliga exempel där ta har funktionen som pronomen i neutrum har påträffats. Samogitiska ta motsvarar alltså endast en av funktionerna hos formen tai. I den samogitiska dialekten uttrycks funktionen som pronomen i neutrum vanligtvis med tas, ta.

I samma funktion som formen ta har i den samogitiska dialekten i dag finner vi den belagd i folkloristiska texter från byn Dargužiai, i närheten av Kretingalė, Klaipėda distrikt, i samlingen ”Mitteilungen der Litauischen Litterarischen Gesellschaft”, II, 1887, s. 31: jei jūs nepa-

³ Om sambandet mellan de gamla litauiska skrifterna och motsvarande litauiska dialekter, se J. Palionis, Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius, 1967, s. 51 ff.

⁴ Eino Nieminen (Der urindogermanische Ausgang -ăi des Nominativ-Akkusativ Pluralis des Neutrums im Baltischen, Helsinki, 1922) drar, med hänvisning till att endast tatai, o tai används i M. Mažvydas skrifter och att tai förekommer i senare skrifter, slutsatsen att tatai uppkom på dess plats relativt sent, först under den historiska perioden i litauiskans utveckling (se s. 35, 43). Enligt vår uppfattning beror användningen av formerna tai, tatai i de äldre skrifterna på hur dessa former, som nämnts ovan, är fördelade mellan dialekterna och kan inte användas som argument för att förklara deras ursprung.

56

sörgósit m̀ane tą princėse, ta jums ės szlėktai. I förklaringarna anges att ta här sannolikt är en form av tai (s. 35).

Samma form ta finner vi i en text skriven på den samogitiska dialekten (omkring 1636–1705), publicerad av Z. Zinkevičius⁵ (i den 162 rader långa texten hittades sammanlagt 5 exempel):

1) Pryimk S. S. Sakramenta ben wyna karta ont metu. O ta ape Swięte Weliku (86 eil.). 2) prysaka tapag idant Wy o oe Baznicie ie butu kieykty, o ta dielto idant mokietu aſtrazne giwe(n)ty (112 eil.). 3) Pyrmiauſj tada Baźnicie Swięta kieyk Wysus Heretykus, ta ir, Lutherus, Kalwinus, Sysmatykus yr kietus koriu jus nepazinſtat̄ie (120 eil.). 4) Pyrmiauſj kie[n]k Baznicie S. Wyſus Heretykus, ta ir Luthrus, Kalwinus, Syzmatykus Yr kietus korie no Baznicies S. kokio noris ſpaſabo ir atſjydalieje (125 eil.). 5) Tapag kiek tus korie kokius noris da kius, pywas, dyrwas, Bodijſtie (= Bondiſtie), jawus, pyn[y]gus, priegolinc ius ont Bazies (= Baz[nič]ies) aba ont Aſabu duchawnu Tu Baznic[i]u, kap ta funduſus, legac yies [Wysu tokie] Wysus tus Ir kietus korius c'le neys[z]goldziaw kap przysztarawnikus Baznicies S. (152 eil.).

Samma form ta används i S. Daukantas skrifter bredvid formen tai , till exempel: Wiedliá gaspadine, ta yra: wyjszne DB 54. nebígalenis sóbatos dijno pakuta-wodamis kunū sawo rąmdytí, ta yra, pertijis. DB 27⁶.

Samma form ta, förefaller också finnas hos B. Vilento i ”Euangelias bei Epistolas… Ischſpauſtas Karalauczui… Metu MD. LXXIX”, s. 65 (originalets paginering i manuskriptavdelningen vid Vilnius universitets statsbibliotek):

Ir mes eſma ludinikais wiſſa / ką ghiſſai dare Sӡidawos ſžeme ir Jeruzaleie. Thą eſti vſchmuſche ir ant medzia pakabine.

Här har thą skrivits med nasaltecknet ą, men till funktionen är det samma form som samogitisk ta. Hos B. Vilento varierar, liksom i många andra äldre skrifter, stavningen av ą och a⁷. I F. Bechtels utgåva rättas thą i meningen i denna not till tha (se Bartholomäus Willent’s litauische Uebersetzung des Luther’schen Enchiridions und der Episteln und Evangelien… herausgegeben von Fritz Bechtel. Göttingen… 1882, s. 81). Alltså kan B. Vilentos thą, sannolikt identifieras som ta.

I nutida litauisk skrift används formen ta, som dialektal form, inte.

En liknande form ta förekommer i lettiskan, till exempel: Ja gribi, ta nāc! LV IV 120.

Formos tę, tę, ti

005. I stället för litteraturspråkets tai används formerna tę, tę, ti i de östaukštaitiska panevėžiškiai-dialekterna. De har också endast funktionen av en modalpartikel och en konjunktion, liksom žemaitiskans ta.

Formerna tę och tę används i den norra delen av panevėžiškiai-dialekten. Formen tę förekommer oftare allra längst i norr (ungefär mellan Joniškis, Smilgiai och Nemanėlis Radviliškis). Formens ę är kort, ganska sluten, obetonad och icke-palatal; t är mjukt. Formen tę återfinns längre söderut (ungefär mellan Baisogala, Raguva och Smilgiai). Formens ę är kort, sluten, palatal och spänd; t är hårt.

I den södra delen av panevėžiškiai-dialekten och i dess utkanter (ungefär mellan Krakės, Širvintos och Anykščiai) används formen ti med samma funktion; dess i är kort,

⁵ Z. Zinkevičius. En betydelsefull žemaitisk handskriftstext, LKK XV 171 ff.

⁶ E. Nieminen (anfört verk, s. 51) återför S. Daukantas ta i sina skrifter till tai: ta< tai,

⁷ Jfr J. Palionis, anfört verk, s. 44.

57

obetonad och icke-palatal; t är mjukt. Alltså blir vokalen i de nämnda formerna längre söderut mer sluten.

Det är förenat med stora svårigheter att identifiera dessa former genom jämförelse med motsvarande former i litteraturspråket. Framför allt är det oklart om dessa former kan identifieras som litteraturspråkets tai eller tei, som används i vissa dialekter (se nedan), eller om det rör sig om former med någon vokal, inte en diftong. Därför ska vi gå igenom de fonetiska särdragen hos dialekter med de angivna formerna, vilka kan tala för eller emot att de har uppstått ur tai eller tei.

Dialekter med formerna tę eller tę

006. I dialekter som har tę eller tę blir diftongen ai > ę (efter en hård konsonant) och ei > ę (efter en mjuk konsonant) i obetonade eller cirkumflexbetonade slutstavelser i två- eller flerstaviga ord, från vilka betoningen vanligen har flyttats till stammen, till exempel:

mask. pl. nom.: ùʽse ”mustascher” Ps, dūʽme ”rökar” Gst, vaikę ”barn” Krš, lėnė ”lin” Kri, darʽbiniʽke ”arbetare” Mgč, berʽnʽoʽke ”pojkar” Pdž, pāʽtale ”halm” Slč; miėžė ”korn” Jrgn, paũkʽšʽčė ”fåglar” Jnšk, aʽrʽkle ”hästar” Šd, rȯge ”råg” Gln, medēʽle ”små träd” Kri, mōʽkešʽčė ”skatter” Gst, obolēʽ ”äpplen” Krs, ešere ”abborrar” Ps; mask. pl. instr.: visēs ”med alla” Užš, vėses ”med alla” Šd, mēʽtes ”med åren” Rd, dūʽmes ”med rökar” Gst, jāves ”med grödor” Sdb, vakāres ”om kvällarna” Mkn; trāʽktoresʽ ”med traktorer” Ps, parʽtʽšesʽ ”med slädar” Šd, tʽrʽobēʽsesʽ ”med hus” Vdln; karālesʽ ”med kungar” Pš; fem. sg. dat.: ōʽske ”åt geten” Pbr, rāʽgane ”åt häxan” Užš, māmė ”åt mamma” Rgv, dūone ”åt brödet” Ps; sēʽsere ”åt systern” Bsg; adverbformer med -ai, -iai: gėre ”bra” Mgč, mažė ”lite” Gln, lʽābe ”mycket” Pin, kʽāʽure ”rakt igenom” Gražš, graite ”snabbt” NmjP, gerōʽke ”rätt bra” Jrgn; lʽābe ”mycket” Jnšk, sōʽče ”rejält” Pn, gražē ”vackert” Užš, bāise ”hemskt” Slč, skōʽrdže ”torftigt” Gst, pérʽne ”i fjol” Šd; adverbformer med ai, ei i en sluten slutstavelse: ketēp ”annorlunda” Ps, vesēp ”helt och hållet” Nj; šl.tep ”sådär” Užš; pres. ind. 2 sg.: žēne ”du vet” Sml, išglōʽste ”du smeker” Šd, bije ”du är rädd” Bsg; pret. ind. 2 sg.: neuždīʽrbe ”du tjänade inte” Krs, negālʽdave ”du brukade inte kunna” Gst, bōve ”du var” Pš, negālēʽdave ”du brukade inte kunna” Gst; matē ”du såg” Ps; nējautē ”du kände inte” Všk, vāʽlʽge ”du åt” Pbr; enstaka bestämda former i nom. sg. med partikeln -ai: gēʽrase ”den gode” Krs, tȯksē ”sådan” Pn, āše ”jag” Gst, tasē ”den där” Rgv, jī.ne ”hon” Ps; mask. sg. vok. med -ai: pōʽne ”herre” Dkn; konjunktioner: kōle ”k olei” Mgč.

I enstaviga ord i samma dialekter blir ai > ę och ei > ę inte överallt. Vid sidan av de tvåstaviga former som nämnts ovan används till exempel också konjunktionerna: kė ”när” Kri, Pdž, Gln, Pin, Vdln, Jnšk, kep ”hur” Žml, Slč, Ps, Nj, Pn, ne ”än” Jr, Vsk, adverbet tep ”så” NmjP. Men på andra håll, där gėre ”bra” används,

58

Įžė ”lin”, baišė ”hemskt”, ãrklė ”hästar” och liknande: i enstaviga ord bevaras cirkumflexbetonade diftonger ai, ei: kai Bsg, Šd, kaip Dkn, Rm, Pš, Šd; teip Pš, Šd, Rm, Sdb, Pin, Pdz, Sml, Gln, Vdln, Pn, Krš, Slč, Mkn, Gst; leĩ ”låt” Gln, Slč, Žml.

Cirkumflexbetonade diftonger ai, ei bevaras också i enstaviga former av lexikala ord, till exempel: futurum 3 sg. aiš ”går” Gst, reĩks Rgv, liksom i följande former med prefix, till exempel: nebeĩs ”kommer inte längre att gå” Žml.

Dessa diftonger bevaras också i förkortade enstaviga former (från tvåstaviga former genom att ändelsen fallit bort), till exempel: presens 3 sg. aĩn ”går” Kri, Užš, Vdln, Mkn, Sdb, kaĩst ”blir varm” Žml, reik ”behövs” Jnšk, p’reĩn ”når fram” Pš, vaĩks Šd.

I de undersökta dialekterna bevaras cirkumflexbetonade diftonger ai, ei alltid i obetonade stavelser i två- och flerstaviga former, till exempel: presens 3 sg. (där ändelsen inte har fallit bort) reikė ”behövs” Sdb, aĩnas ”går” Pš, pasėtaĩsa ”rättar till sig” Mkn, frekventativt preteritum 3 sg. reĩgdava ”brukade behöva” Ps, eĩdava ”brukade gå” Kršš, presens 1 pl. žeĩdžem ”vi spelar” Gržš, imperativ 2 pl. aĩkit ”gå!” Stm, pl. nom. ap’sitaĩsė ”klädde på sig” Mgč.

I dessa dialekter förändras inte ai till e eller ei till e i två- och flerstaviga ord när diftongerna är obetonade före en betonad stavelse, till exempel: mask. sg. nom. vaidinuokli.s’ ”skådespelare” Brž, frekventativt preteritum 3 sg. neũžlaik’dava ”brukade inte hålla kvar” Všk, vaidī.nda-vas ”brukade leka” Brž, jfr frasen: lei bū’n ”låt det vara” Slč.

I de undersökta dialekterna monoftongiseras inte akutbetonade diftonger ái, éi, vare sig i slutstavelsen i tvåstaviga ord eller i enstaviga ord, till exempel: tená i Ps, Vdln, Žml, Pin, Pn, Jrgn, jéigu Bsg, jéi Šd, Všk, Rm, fem. sg. dat. tái gīvái Pbr, jái Užš, Ps, Dkn.

Som materialet ovan visar, förekommer ai > ę och ei > ę i de undersökta dialekterna oftast i slutstavelsen i två- eller flerstaviga ord, vanligen i en obetonad stavelse efter en betonad stavelse (ofta efter att betoningen flyttats från ändelsen till stammen). Detta visar att ai > ę och ei > ę i de undersökta dialekterna sannolikt hänger samman med reduktion av ändelsevokaler och diftonger⁸, delvis även med betoningens förskjutning.

I dessa dialekter har även den långa vokalen ē < en i obetonad ändelse förkortats och slutits till ε, ę, till exempel: sg. ack. saujėlė ”en liten näve” Kri, kepù.rę ”mössan” Rd, kráutovę ”butiken” Pš, mask. sg. nom. nušā.les ”avkyld” Nj, išpū.tęs ”uppblåst” Ps, įki.šęs ”instucken” Rd, mask. pl. nom. sąsispáudę ”hopträngda” Šd, ap’sitaĩsė ”klädde på sig” Mgč.

Även korta vokaler reduceras genom slutning, till exempel: tšė ”här” Šd, Pin, Kršš, Jnšk.

Det är svårt att säga om vokalerna i formerna tę, tę har reducerats från diftongerna ai, ei eller från någon vokal.

Utifrån gėrę ”bra”, baišę ”hemskt” och liknande skulle man behöva identifiera tę med tai och tę med tei. Den senare formen förekommer i vissa dialekter (se nedan). I enstaviga ord monoftongiseras dock diftongerna ai, ei vanligtvis inte. Former med tę, tę motsvarar inte särskilt väl former där diftongerna ai > ę, ei > ę står i dessa positioner. Former med tę, tę används vanligtvis som obetonade proklitikon, intonationsmässigt knutna till det betonade ord som följer, till exempel:

⁸ Om ändelsereduktion i nordliga varianter av panevėžysdialekten, se Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, s. 119–120.

59

Sådan en sten är tung. Gržš (LKT 219). Det behövs för det ändamålet i Žml (LKT 239).

Samtidigt förekommer ai > ε, ei > ẹ vanligtvis i ett ord eller en förbindelse efter en betonad stavelse. Positionsmässigt motsvarar formerna tę, tę former där ai, ei inte blir monoftonger, jfr.: vaidi.n-davos ”de brukade spela”, lei bū'n ”låt det vara”.

Dessutom finns det orter där formerna tę eller tę används, men diftongerna ai, ei i de ovan nämnda fallen inte alls blir monoftonger. Exempelvis förekommer formen tę i trakten kring Taujėnai, men diftongerna ai, ei bevaras (kaip, kai, pijautuvaĩs, duõnaĩ LKT 279); likaså används i trakten kring Joniškis (enligt S. Karaliūnas uppgift) formen tę, medan diftongerna ai, ei inte heller blir monoftonger (gėrai, kai m.fl.).

Det är alltså möjligt att monoftongerna ε, ẹ i formerna tę, tę, som inte tydligt skiljs åt genom sina isoglosser, inte kommer från diftongerna ai, ei, utan kanske helt enkelt är kort e (jfr. tę ”här”), som senare sammanföll med de monoftonger ε, ẹ som är typiska för dessa dialekter och som har reducerats från olika vokaler och diftonger. I så fall bör formerna tę, tę identifieras som tę.

I samlingen ”Mitteilungen der Litauischen Litterarischen Gesellschaft” (II, 1887) med litauiska folkdiktningstexter har formen tę antecknats med samma funktion som de former som undersöks här:

Tadà lápė sáka: Tė czi nègiare, bėkim (s. 165).

Detta är dock sannolikt samma tę, tę som i de nordliga panevėžiškiska dialekterna.

007. Formen tę (med kort ę) har samma funktion som partikel och konjunktion i lettiskan som litauiska tai och de panevėžiškiska formerna tę, tę (även ti) som undersöks här (jfr. 025, 027)⁹. Exempel:

Te nu bija! (Pļaviņas) (Jfr. lit. Va tai tau! Te nu bij! tik iss, tik garš. Te tev nu bija pa(r) tavi septiņi zeseri! Te nu biji, pārbrauci mājās. (Jalgavas Latviešu biedrības rakstniecības nodaļas rakstu krājums, 1890–1901).

En kort midsommarnattsnatt... här mörknade det, här ljusnade det. Här sken solen, här försvann den bland de blå molnen. LV IV 151.

De angivna orterna Pļaviņas och Jelgava ligger just norr om de litauiska dialektområden där motsvarande panevėžiškiska former tę, tę används.

Denna användning av lettiska te är sannolikt genetiskt besläktad med de nämnda panevėžiškiska formerna tę, tę.

Dialekter med formen ti

008. På ett litet antal orter (i utkanten av de östliga sydliga panevėžiškiai-dialekterna) motsvaras obetonat eller cirkumflext ai > bl och ei > ii i slutstavelsen i två- och flerstaviga ord samt i enstaviga ord. Till exempel används i trakten kring Ukmergė och Kavarskas:

mask. kön, plur. nom. vĩ'rbl ”män”, luukbĩ ”åkrar”, ”adverb” labbi ”mycket”, amžinbl ”för evigt”, presens 2 pers. sing. matbl ”du ser”, konjunktionerna kbl ”när”, kbp ”hur”; mask. kön, plur. instr. t'řini'čiĩs ”med trinyčiai”, partikeln ni ”inte heller”.

På dessa orter kan formen ti identifieras med tei, tbi — tai.

I hela det övriga området där formen ti förekommer finns dock ingen sådan övergång från ai, ei. I större delen av området med formen ti blir ai, ei i de nämnda fallen antingen inte alls aldrig-

⁹ Från lettiska te, som motsvarar litauiska tai, måste man skilja lettiska te < *tē, använt som adverb i betydelsen ”här”, jfr litauiska ten, östlitauiska ti.

60

förändras, eller så uttalas ai > ε, ei > ε liksom i de ovan nämnda dialekterna, som har formerna tę eller tę.

Obetonat eller cirkumflext ai, ei bevaras ofta i den södra delen av området med formen ti i slutstavelsen i två- och flerstaviga ord, t.ex.:

adverb: labāi Čb, gerāi Pbs, Manč, visaip Vp; skubēi Pbs; mask. kön, plur. nom.: pinigāi Pbs, kraštāi Pg, baravī-kai Krk; vukecēi Manč, paal’k’s’nei Krk; mask. kön, plur. instr.: kel’virtāis Manč, vaikāis Čb; mask. kön, sing. nom. av pronominala former: jisāi Čb; presens 2 pers. sing. žināi Ssk; imperativ, 2 pers. sing. nuveik ”gå iväg” Pbs; konjunktion och partikel tiktāi Nvrn; i icke-slutstavelsen i två- och flerstaviga ord, t.ex.: presens 3 pers. nebelaika ”slutar inte längre” Ssk.

Diftongerna ai, ei bevaras också i regel i dessa dialekter i enstaviga former:

konjunktioner: kai Vp, kaip Vp, Pbs, Krk, jei Manč; adverb: teip Pbs, Ssk, Manč, Čb, šēip Glv; futurum 3 pers. ais ”går” Glv.

Obetonat eller cirkumflext ai > ε, ei > ε förekommer i den norra delen av området med formen ti i ändelse-stavelsen i två- eller flerstaviga ord, t.ex.:

adverb: stō·re ”tjockt” Ėr, garē ”bra” Srv, labē ”mycket” Ėr, labē ”detsamma” Srv; pē·r’ne ”i fjol” Ėr; mask. kön, plur. nom.: darbini·ke ”arbetare” Srv, špō·ke ”starar” Srv; mē·dže ”träd” Ėr; mask. kön, plur. instr.: nuōdes ”med gift” Ėr; jfr i icke-slutstavelsen i två- och flerstaviga ord, t.ex.: presens 3 pers. laika ”håller” Srv, reiki ”behövs” Ėr.

I enstaviga ord bevaras diftongerna ai, ei, t.ex.: teip, kaip, jei, futurum 3 pers. ais ”går”, men ki ”när” Ėr.

Utifrån de angivna särdragen hos de undersökta dialekterna kan formen ti inte identifieras med tai eller tei, dvs. i dessa dialekter är ti sannolikt inte reducerat från tai eller tei. Formen ki ”när”, som förekommer på vissa orter vid sidan av ti, kan också vara en analogibildning efter den senare.

I den södra delen av panevėžiškiai-dialekten motsvaras ordslutligt kort e av > i, t.ex. vokativformen vilk ”varg”¹⁰, jfr nibi ”inte längre” Trs.

I dialekter som har ti används på vissa platser den enstaviga formen tšì, ”här”, i Ėr, Srv, Trs, And, Čb, Glv.

I dessa dialekter uttalas det finala -ia i sista stavelsen av två- och flerstaviga ord efter en palatal konsonant som i, till exempel: ali ”men” Ssk, neutrumformen unksč’ā’u-si ”tidigast” Srv, presens 3:e person klā·usi ”frågar” Vdšk, Pbs, Pg, rē·ki ”skriker” Ėr, lā·ku ”springer” Vp, rēiku ”behöver” Ssk, trā·uku ”drar” Manč.

¹⁰ 3. Zinkevicius, Om utvecklingen av baltisk vokalism, — Den baltoslaviska samlingen, Moskva, 1972, s. 7.

61

Liksom dessa har kanske även formen ti en i-vokal som har förträngts ur e, liksom hos de nordliga panevėžiškiai tę, te. Eftersom dessa dialekter gränsar till varandra kan de ursprungligen ha haft samma form, te, liksom det ovan nämnda lettiska te; endast längre söderut har dess vokal förträngts ytterligare, analogt med andra former med i som förekommer här.

Formen tei

009. I den norra delen av panevėžiškiai-dialekten, vanligen i utkanterna där utbredningsområdet för formerna tę, tę gränsar till området där formen tai används, förekommer formen tei, ofta vid sidan av formerna tę, tę.

På de platser där formen tei används finner man, om än inte konsekvent överallt, den obetonade eller cirkumflekterade diftongen ėi < och ai och ẹi < ei i två- och flerstaviga ord samt även i enstaviga ord, till exempel:

adverb: labéi ”mycket” Ltk, lâbei ”detsamma” Rd, Jkn, mâžei ”lite” Krb, kàškeep ”på något sätt” Der; šęnei Jkn, men teip Ltk, Jkn, Rz, Nrv, Der;

mask. pl. nom.: darbei ”arbeten” Ltk, šęmtei ”hundratal” Rd, liėknei ”smala” Krb; š'n'u.r.ė.lei ”små snören” Vrš, vaiduoklei ”spöken” Jdž, rugei ”råg” Ltk;

mask. pl. instr.: lō'peis ”med skopor” Der, gereis ”med goda” Krb; dal'geis ”med liar” Ltk, s'tip'reis ”med starka” Krb, men jeis Krb;

konjunktioner: kèi ”när” Jkn, Krb, Vrš, Dknn, keip ”hur” Rd, Jkn, Vrš, Jdž, Der, Nvrn, Dknn, tiktèi ”endast” Vrš;

fem. sg. dat. māšinèi ”till bilen” Jdž;

mask. sg. nom. av pronominalformer āšenei ”sådan” Vrš.

Utifrån de sistnämnda formerna bör även formen tei identifieras med tai. Det är en form med en diftong som inte är helt reducerad.

Formen tei

010. Formen tei förekommer i den samogitiska dialekten och i den västra högaitiska dialekten söder om det samogitiska området, ända ner till Nemunas. Formen är sällsynt och förekommer sporadiskt vid sidan av andra former med samma funktion. Vanligtvis fungerar den som en partikel och konjunktion. Ibland används den också med en funktion som mer eller mindre liknar ett neutrumpronomen.

I de nämnda dialekterna går det inte att identifiera formen tei med tai, eftersom formerna på vissa av dessa orter används parallellt.

I äldre skrifter används formen tei flitigt i S. B. Chilinskis bibel. Här har den både betydelsen av partikel och konjunktion och betydelsen av ett neutrumpronomen. Formen förekommer även i andra äldre skrifter (av K. Sirvydas, B. Vilentas, S. Vaišnoras m.fl.). Till exempel:

Supratotegu tey wis? ChB 31. aβ tey eſmi, neſibijokite. ChB 33. tey man regiji. SD 153. Först gjorde jag, käre Theophile, en berättelse om allt vad Jesus började göra och lära. Vln¹ 190. tei Skaitlumi, tei pakilemis toli didžiaus praſineſch. MT 26ᵃ.

I nutida skrifter används formen tei inte. I dialekterna är den på tillbakagång.

Formen to

011. Mycket sällan förekommer, sporadiskt vid sidan av formen tai, även formen to på vissa orter bland östliga och västliga högaiter.

Den östliga högaitiska formen to har betydelsen av ett neutrumpronomen; den används endast i vissa uttryck, till exempel:

62

Vem som helst skulle betala tillbaka skulden om han hade pengar, men det är ju just det: han har inga. Trgn. Det handlar inte om det här: de delar inte upp det av illvilja. Trgn. Det är svårt att göra det. Kpčn. När det inte längre är det som bekymrar en, kommer man ur knipan. Kp. Det är inte längre det som bekymrar honom. Dglš. Jfr. alltid tó en „alltid samma sak“ Ds.

I västlitauiska höglandsdialekter används formen to som en partikel, vanligen i början av en mening.

To ką aš dabar darysiu ka tei (= teip) išėjo. Jrb. To tu dyvai atsikėlėi šįryt. Jrb. — A tu nuėmei tą vielą? — To kai (žinoma, taip), a lauksi kó. Jrb. To kai (tai kaip) tu misliji? Jrb.¹¹

Hon tycks vilja gifta sig. (Juškas ordboksmanuskript, under uppslagsordet to beróds.)

Kanske förekommer samma form to också i C. Jurkšaitis sagor:

Och skulle ni månne också vilja se sådant? (Vok. Und Ihr wollt gewiß auch solches sehen?) Jrk 82. Här kan det emellertid också röra sig om genitiv av en del.

I nutida texter används inte formen to.

Formerna tas, tą

012. Formerna tas, tą används i hela det litauiska språkområdet endast som pronomen i neutrum. Formen tas används i nominativposition, formen tą i ackusativposition, och båda ersätter 1k. tai, som används i motsvarande positioner. I den samogitiska dialekten, där formen tai saknas och tatai, tei sällan används och vanligen fungerar som partiklar och konjunktioner, är formerna tas, tą nästan de enda som används med betydelsen av neutrumpronomen. I höglandsdialekterna, särskilt de östra, är formerna tas, tą också dominerande i betydelsen av neutrumpronomen. I de västra och södra höglandsdialekterna används formen tai som neutrumpronomen oftare än i de östra höglandsdialekterna, men även här är tai i den angivna funktionen ovanlig. I hela det litauiska språkområdet är de dominerande formerna som neutrumpronomen tas, tą.

Former tas, tą finns redan i de äldre skriftliga monumenten.

I nutida texter är formerna tas, tą, till skillnad från dialekterna och jämförda med formen tai, sekundära. Tai är den primära formen i nutida texter¹²

2. FORMERNAS FUNKTIONER

013. De nämnda formerna skiljer sig åt i dialekterna vad gäller utbredning, användningsfrekvens och funktioner.

Funktionen som pronomen i neutrum utförs i regel i hela det litauiska språkområdet av formerna tas, tą. Vid sidan av dessa används andra former, vilka har funktionen av partikel och konjunktion. Vissa av dem används också i funktionen som pronomen i neutrum. Således används ofta på en och samma plats flera former i funktionen som partikel och konjunktion och flera former i funktionen som pronomen i neutrum. En av dem är dominerande, de andra mindre vanliga. Den ungefärliga fördelningen av de nämnda formerna i dialekterna efter funktion kan illustreras med följande schema:

¹¹ Upptecknat i Jurbarkas av E. Grinaveckienė.

¹² Se A. Valeckienė, anf. art., s. 61, 65; jfr tabellerna 3, 4, s. 62, 63.

63

Dialekter | Partikelns och konjunktionens funktion | Dominerande former | Mindre vanliga former | Pronomenets funktion i neutrum | Dominerande former | Mindre vanliga former | Samogiter (med undantag för raseinier) | ta | tatai, tei | tas, tą | tatai, tei | Västliga och sydliga höglandsmål samt raseinier bland samogiterna | tai | tei, to | tas, tą | tai | Östliga höglandsmål (med undantag för panevėžiškiai) | tai | — | tas, tą | tai, to | Östliga höglandsmål, panevėžiškiai | te, tę, ti | — | tas, tą | —

Eftersom många av de nämnda formerna används både i funktionen som partikel och konjunktion och i funktionen som pronomen i neutrum, beskrivs nedan formernas funktioner genom att deras användningstyper lyfts fram, särskilt med uppmärksamhet på övergångsfall som kan vittna om utvecklingen av formernas funktioner. Formernas användningsfrekvens jämförs också utifrån deras användningstyper.

Pronomenets funktion i neutrum

014. I hela det litauiska språkområdet har formerna tas, tą funktionen som pronomen i neutrum. Formen tai används i denna funktion i ett mindre område (den används inte bland samogiter, med undantag för raseinier) och betydligt mer sällan än formerna tas, tą. Former som pronomen i neutrum tatai, tei (bland samogiter och i gränsområdena till deras dialektområde) och to (bland östliga höglandsmålstalare) är mycket sällsynta. Någon tydlig användning som pronomen i neutrum av samogiternas ta och panevėžiškiai-formerna te, te, ti har inte påträffats. (Se fig. 1.)

De nämnda formerna används i funktionen som pronomen i neutrum i substantivets nominativ- och ackusativpositioner. Formen tas står i nominativposition, formen tą i ackusativposition; de övriga formerna används på samma sätt i båda positionerna.

Alla dessa former används anaforiskt. De hänvisar på ett övergripande och ospecifikt sätt till en företeelse eller sak som nämnts tidigare eller som omedelbart nämns efter formen. Deras antecedenter är vanligtvis hela fraser.

Nominativens position

015. Formen tas används i substantivets nominativposition när predikatets form är:

a) Adjektivens och adjektiviskt använda ords neutrumform. Denna typ är karakteristisk för alla dialekter.

Det är inte så lätt, säg inte så. Pj. Det är viktigt – att hålla sig till en människa (=människan). Grd. Det som är rött är vackert. Ckn. Det där lämnar jag (=lämnat). Slč.

64

Fig. 1. Former som används i neutrumpronomenets funktion: 1 – tai; 2 – tatai; 3 – tei; 4 – to

5. Užs. Nr. 1026

62

b) Adverb. Denna typ är vanligare i den samogitiska dialekten, där adjektiv i neutrum ofta ersätts av adverb. I de aukštaitiska dialekterna (liksom i standardspråket) används i detta fall oftare endast bra, dåligt och några andra adverb.

Åh flickor, att studera så många år, det är väldigt svårt. Kl. Vad ska man studera efter att man gift sig, det är mödosamt. Dr. Det är trevligt att tröska med slaga. Eig. Det är hemskt att man inte får skicka. Pp. Tio rubel – det är dyrt. Šrk.

En hantverkare, fast han är begåvad, är det inte bra? — Jodå, jodå, säger han, det är bra. Kav (LKT 166). Det är dåligt att man inte ens försökte. Bara man inte behöver ligga, barn, så är det bra. Nair.

c) Maskulinum singularis nominativ av adjektiv och adjektiviskt använda ord.

Denna typ har uppstått genom kongruens med formen tas och återfinns vanligen i den samogitiska dialekten och i dess gränsområden. Den är inte karakteristisk för de aukštaitiska dialekterna. Här används vanligen neutrumformen i stället för maskulinum singularis nominativ.

Det står liksom skrivet på min panna. Ms. Det är bortglömt, det man inte längre har. Krš (LKT 95). Det är inte påhittat på det sättet. Krg. Det är en lögn att hjärtat är friskt. Nd (LKT 146). Det är inget bra. End. Det som är rött (=röd), är utmärkt (=utmärkt). Zst. Den som är god är dyr. Mdn.

d) Verbets tredje persons form.

Man måste tänka på vad det ska leda till. Nmš. Det är redan omkring åtta år sedan; ännu har jag inte haft ont i foten, jag kunde dansa. Vndk. Det var under kriget. Bbr. — I år får ni lite. — Så är det. Trk. Jag föll från en höjd, kanske påverkar det. Jd. Det där går inte över så lätt för dig, var inte rädd. Kt. Det är också det han vill, och det bryr han sig om. Grž. Det bryr han sig inte om. Plv. Jag minns bara inte vilket år det var. Sv (LKT 301). Det är just det, att jag inte visste. Ktk.

e) Substantivets eller ett substantiviskt använt ords nominativ. Denna typ är vanligare bland samogiterna och i deras gränsdialekter.

Att vara en bildad människa är en stor lycka. Grg. Att klyva ved är ingen lek. Als. När de började önska varandra hälsa är det en bra sak. Varn. Tio rubel för resan tillbaka, det är ingenting. Lnk. Tio kopek – det är något. Klk. Om det regnar lite, är det ingenting. Kerv. Att romerna brukade röva bort barn är sant. Ktč. Jag vet inte om det är lycka eller olycka. Žg. Det skulle vara den största glädjen för modern. NnJ.

Som de angivna typerna visar används formen tas mycket mer i den samogitiska dialekten än i de aukštaitiska dialekterna. Där samogiterna använder formen tas uttrycker aukštaitierna ofta samma sak utan formen tas eller använder i stället olika partiklar, substantivfrasen tas dalykas och så vidare. Jfr.:

Žem. Det kan inte vara så, att så många föddes. Srp. Höglandsborna skulle säga utan tas: Det kan inte vara så, att så många föddes.

Žem. Det är bra att han lärde en sådan tölp en läxa. Pp. Höglandsborna skulle säga: Bra att han lärde en sådan tölp en läxa. Och här är det bra att han lärde … och så vidare.

016. Formen tai används i substantivets nominativposition när predikatsformen är:

a) Substantivets nominativ samt nominativ av ord som används substantiviskt. Denna typ är vanlig; den används i alla höglandsdialekter och i Žemaitijas Raseiniai-dialekter.

66

Det är också lycka. Vs. Det är min dotter. Šlčn. Det är en riktig idiot. Vdk. Och jag tycker att det är min höna. Knk. Det är min svärmor. Jknč. Då frågar hon: ”Vad är det där?” Häxan svarar: ”Det är mina bröds­padar, det är mina eldgafflar. Všt. Jag tittar – på himlen finns det några röda stänger. Vad är det då? Blir det kanske regn? Škl (LKT 389). De hade förstått att det var en mycket bra sak (den där gamla kvinnan). Msn (LKT 286). Det är mina döttrar. TrškV.

Formen tai i yttranden av denna typ ligger mycket nära en liten partikel. Med denna form pekar man endast ut föremålet, medan predikatets nominativ beskriver föremålet.

I Žemaitijas dialekter används i dessa fall formen tas, jfr:

Žem. Vad är det där, förstår du inte. Varn och höglandsdialekt. Vad det är, vet jag inte. Pvč.

Žem. Där vid stugan är det en lada. Plkn och höglandsdialekt. Det var en ria. Nm. (Jfr även exempel 014 e.)

b) Adjektivens och adjektiviskt använda ords neutrumform. Typen är inte produktiv. Sådana yttranden förekommer i väst- och sydhöglandsdialekterna samt i Žemaitijas Raseiniai-dialekter:

Lin behöver ryckas upp, men det är inte särskilt svårt för mig. Čbt. Det är svårt. Pkp, Knr, Nmk, Bt, Jni.

I östhöglandsdialekterna används formen tai tillsammans med adjektivens neutrumform i huvudsatsen i en komplex mening, till exempel:

Det som är rött är vackert. Krns. Det som är sött är också gott. Spt.

I de sistnämnda meningarna är formen tai mer en partikel än ett pronomen.

c) Adverb. Typen är improduktiv.

Att du gör ett staket av starr! – Jo, säger han, jag ska ju snart dö, så det räcker för mig. – Åh, det är inte bra, säger den gamle mannen; någon annan får ju också nytta av det, om du lagar det ordentligt. Tlt (LKT 365). Jag känner också att det inte är bra. Skr.

d) Verbets 3:e personsform. Typen är också föga produktiv. Sådana exempel förekommer vid sidan av motsvarande exempel med den vanligare formen tas i väst- och sydaukštaitiska dialekter.

Säg vad du vill, det bekymrar honom inte alls. Alk. Kanske bryr jag mig om det. Slv. Det var under Smetonas tid. Grv.

017. Formen tai används i nominativposition med funktionen av ett pronomen i neutrum i liknande fall som formen tas, men vissa typer med formen tai är sällsynta. Formen tas används mycket oftare än formen tai. Formen tai förekommer oftare i fall där den ligger nära en partikel. Jfr olika slags yttranden i samma dialekt med formen tai och med formen tas:

1) Det är ju allt mitt arbete, 2) Det där är bara strunt, 3) Det där är bra. Pšk.

I det första exemplet används tai; i yttranden av denna typ ligger den nära en partikel. Det andra exemplet är av samma typ som det första, men här används formen tas, som stöds av den efterföljande formen viskas; här bildar tas viskas ett sammansatt subjekt. I det tredje exemplet har adverbet predikatsfunktion; i yttranden av denna typ är formen tas karakteristisk.

Ibland används både formen tas och formen tai parallellt i samma dialekt, jfr:

1) Det som är sött är också gott, 2) Det som är sött, det är också gott. Skp.

018. Formen tatai förekommer sällan med funktionen av ett pronomen i neutrum i substantivets nominativposition, t.ex.:

Det var länge sedan – jag var tio eller elva år gammal. Vt (LKT 115).

5*

67

Denna form förekommer något oftare tillsammans med ett predikativt nominativ, när den ligger nära en partikel, till exempel:

Tatai är en utvald (särskild) kalv. Žbn. Tatai är en saga från gamla dagar. Gršl.

019. Formen tei förekommer också mycket sällan i nominativposition med funktionen hos ett pronomen i neutrum. Till exempel:

Det som blivit tilldelat människan, lev, se, tills du sluter ögonen. Erž. Tei är stor lycka. Dž.

020. Formen to har påträffats endast sporadiskt med funktionen hos ett pronomen i neutrum i nominativposition i östaukštaitiska dialekter, vid sidan av andra former; se exemplen i 011.

Ackusativposition

021. Formen tą används med funktionen hos ett pronomen i neutrum i ackusativposition, där formen tas används i nominativposition:

a) När predikatet eller en del av det utgörs av ett verb som kräver ackusativ:

Anos säger det där till min mamma (som om hon hade sprungit iväg skrämd). Kik (LKT 45). Leisl skickar barnet till skolan, det kostar. Jag vet det väl. Škt (LKT 159).

Med ett ackusativstyrande verb används formen tą ofta i huvudsatsen i en komplex mening, korrelerande med formen ką i bisatsen, till exempel:

Du gjorde det där som jag sa åt dig. Škn (LKK XI 198). Han kommer, vad du än vill, låt honom göra det. Dkšt. Det du redan har hamrat in i mitt huvud, det minns jag. Gdė.

b) Med ackusativprepositioner:

Jag fick inte betalt för det där, inte för att bära böcker. Kdn.

022. I vissa uttryck används även formen tas med funktionen hos ett pronomen i neutrum i ackusativposition i samma dialekter, till exempel:

Det där är svårt att göra. Grl, Mrs, Lb. Det där, alltihop, skulle man inte vilja berätta för barnen. Mrp.

023. Formen tai används i ackusativposition i samma dialekter som i nominativposition:

a) Med verb som styr ackusativ:

Jag tror, det var min far som berättade (berättade). Gdš (LKT 369). Det är inte så lätt att göra det. Brt. Om du ändå inte hade sagt det. Jon. Då gick flickan och berättade allt detta för häxan. Mrk.

b) Med prepositioner som styr ackusativ.

Ge en slant för att han tar utan att fråga. Vngr. Och åter tog de emot dem, förbjöd dem bestämt att åka runt på hans lilla vagn. Om natten kunde gumman inte heller hålla sig, hon bad ständigt att få åka med. Och de började skjutsa gumman. Ett väldigt oväsen uppstod. Gud befallde henne att därför stiga ner från himlen till jorden. Svl (LKT 376).

024. Formen tai används i ackusativposition parallellt med formen tą. På vissa platser säger man på samma sätt: Det är svårt att göra och Det är svårt att göra. Arml.

Partikel- och konjunktionsfunktion

025. Formen tai används i störst utsträckning som partikel och konjunktion. Den förekommer i hela det litauiska språkområdet, utom hos samogiterna (med undantag för raseinierna), där ta används, och hos de östliga höglandslitauerna i Panevėžysområdet, där formerna te, tę, ti används. Det är också utmärkande att höglandslitauernas partikel och konjunktion tai är betydligt vanligare än samogiternas ta. I stället för den sistnämnda används ofta andra partiklar. Utöver dessa förekommer på enstaka platser även-

68

Fig. 2. Former som används som partikel och konjunktion: 1 – ta, 2 – ta, 3 – tai, 4 – tai, 5 – to, 6 – ta, 7 – tę, 8 – ti, 9 – tei

och tatai, tei (i samogitiernas dialekter och i deras gränsområden), mycket sällan to (belagt i västra högaitiska dialekten). (Se fig. 2.) Dessa former skiljer sig i huvudsak inte åt vad gäller användningstyper och behandlas därför tillsammans.

1. Tai och andra former används mycket ofta i början av en mening, särskilt när man berättar något.

Men ni¹³ frågade mig, den där sjuksköterskan: ”kommer han att dö?” – Jodå, säger jag, det ser ut som att han redan kommer att dö! – Låt honom då stanna till i morgon! – Då säger jag: ”Han kommer inte att leva till i morgon!” Jag säger: ”Låt mig bära honom.” Då säger hon: ”Nej, jag låter dig inte bära honom när han är så svag, lämna honom!” Då säger jag: ”Låt mig stanna en stund”… Grl (LKT 199). Där var det också fler av de där ängarna. Där brukade vi valla kor. Där fanns tre sådana kor. Grž (LKT 219). Förr brukade bina färdas genom byn. Där ställer han någon [man] under en doklu eller stoppar ner honom i en balja. (…) Där kör han fram och häller vatten i den där baljan. Mkn (LKT 241). Den [fadern] säger: ”Riv av taken, det blir halm; tröska halmen och så den otröskade på åkrarna.” Sådde alltså in alla åkrarna. StirL (LKT 104). Tei bad jag mamma att hon skulle sy skjortan så snart som möjligt. Stak. To tū, underligt, steg upp i hjärtat. Jrb.

Samma sak i början av en självständig satsdel.

De brukade säga: ”så här fanns det ett slott på det där berget.” Vlkš (LKT 176). Jag tänker ta itu med det, så vem ska jag ta itu med det tillsammans med? Ar (LKT 181). Han säger: ”kom, hjälp mig!” Nrv (LKT 243). Så där kladdar barnet ner sig och gråter medan det snörvlar. Als (J.).

Samma sak före ett inskott.

Jo, kornet, du vet, smulas sönder när man bär det. Vdk (LKT 121). I fjol, ni skulle ha sett hur rågen såg ut! Glč (LKT 210). Men min far sa ju att den hade bitit (ormen). Bsg (LKT 219). Jo, den unga, säger hon, skrek fruktansvärt. Klm (LKT 107).

Dessa former kan också inleda vilken fras som helst. De kan stå före: en frågesats som inleds med en frågepartikel, till exempel:

Så vart går du? Užg (LKT 233). Så vad gör du här? Plm (LKT 226). To kai (=kaip) tu mįslyji. Jrb;

före en bisats som inleds med en underordnande konjunktion, till exempel:

Så när de skjuter den, delar de upp den, hur mycket de än jagar. Pšč (LKT 160). De där tupparna är så långbenta; när du plockar dem, blir det bara ett ben kvar. Jrb (LKT 179). Och med det här [spöet], om det passar [betet] – då nappar den; passar det inte, simmar [fisken] iväg. Zp (LKT 192).

I indirekt tal kan tai och andra former inleda en fras i en bisats efter en underordnande konjunktion, jfr:

Folk säger att det sägs finnas ett sådant förtrollat slott här. Lauks (LKT 173).

2. Tai och andra former bildar, när de står i början av en mening, satsdel eller fras, grupper med andra partiklar och konjunktioner. De undersökta formerna kan stå före andra partiklar och konjunktioner (a), efter andra partiklar eller konjunktioner (b) eller mellan andra partiklar och konjunktioner (c). Dessa grupper är också ofta obetonade och ansluter sig intonationsmässigt till det betonade innehållsord som följer.

a) Det där är inte längre något att skämta om, om benet svullnar. Drg. Så började vi ropa och stoja allihop! Så det ryker, den [vargen] drog iväg. Slv (LKT 189). Bara musiken spelar, så är det trevligt. Klm. I år kom skörden så där. Knb. Tei lämnar alltid din trasa dörren [öppen]! Vg (LKT 102).

¹³ I meningarna är de undersökta formerna vanligen obetonade. De ansluter sig proklitiskt till den betonade form som följer efter dem. Här och nedan markeras betoningen i meningarna på de ord som de undersökta formerna står framför. Former som tė, tę, ti i exemplen lämnas otranskriberade.

70

b) Nū tai gerai, tai aik dar (= dabar) tu in aigulį. Užg (LKT 233). Kai nueidavo spanguolių…, na tai tę (= ten) gyvačių tai yra. Pšs (LKT 159). O tai jo laimė, kad neradau, būčia davęs in ausį. Brš. Svaidy­t seną žmogų su akmenimis – a tatat tai tas yr gerai? Skl. Vo tei sakau, kaip tatai cibules ėsti sveik. Vg. Vedu esav semu, i tā kūšav. BdS (LKT 113). Kàs ta durnūmas žmonių! Vrd (LKŽ V 362). Nū ti kárvėms toms uždeda tokius vainikus iš beržų šakų. Nū ti pareina su vainikais tais. Rgė (LKT 183). Nū tę aš ten trejus metus išbuvau. Žml (LKT 239).

c) Nå, jag stannade där en liten stund till och sprang sedan därifrån. Lkč (LKT 191). Men pälsen var ju ändå (= trots allt) inte sönderriven. Slv (LKT 189). Den stack igenom [fiskenätet] och tog sig ut – vilken stor en [den var]! Kriu (LKT 188). Nå, när de träffas dricker de en flaska. Pvk (LKT 181). Och om jag ändå hade gått dit tidigare. Mžš.

3. Liksom partiklar används tai med flera också tillsammans med adverb. Adverbet står i början av en mening, sats eller fras, följt av den form som undersöks. Några adverb som används på detta sätt ligger mycket nära partiklar och konjunktioner (kur, čia, kaip med flera).

Var har man sett något sådant, att barn inte skulle lyda sina föräldrar? Skp. Hur kan det komma sig att alla skulle ha stulit en enda hare av mig? Pv (LKT 365). Förut låg du ofta hos mig, men nu kommer du inte ens hit med foten. Srv.

4. Tai med flera bildar också initiala grupper tillsammans med partiklar och adverb.

Nå, det här minns jag inte längre, vart de förde dem. Ktč (LKT 167). Och nu blir tekniken bättre ju längre tiden går. Om det bara fanns färdiga beslag så att man slapp binda – då skulle livet vara bra. Men nu, när det redan är så bra att leva här, kan det aldrig bli bättre. Nu går de dit när linet har torkat, och då vänder de det till andra sidan. Stkn (LKT 164). Mgč (LKT 245). Kri (LKT 238).

5. Liksom med adverb följer tai med flera efter vilken form som helst som har adverbial funktion. De undersökta formerna står omedelbart efter adverbialet.

På våren gick jag för att lära mig till skräddare. Kav (LKT 166). Framför gården står en lada. Užb. Och om kvällarna brukade tiggare komma till rätta där. Mkn (LKT 241).

6. Tai med flera används omedelbart efter ett substantiv och dess syntaktiska motsvarighet, som vanligen står i början av en mening, sats eller fras och fungerar som objekt. Efter tai med flera följer predikatet med sina ordgrupper. Subjektet saknas ofta eller är endast underförstått. Ibland står subjektet framför objektet i början av meningen.

Hästen har han på vagnen, men oxen då. Blk (LKT 190). Du ser, alla har något de dras till: en till gevär, en till att dricka, och jag till att fiska. En sådan man som den där är sällsynt. De stora fångade jag inte, men sådana där små har vi fångat. Kriu (LKT 188). Han kan busa. Kvl. Jag är rädd för de där oxarna. Skt (LKT 159). Jag skulle gå och plocka svamp både dag och natt. Krk (LKT 162). Av det blev vi sådana. Gd (LKT 73). Jag rör inte tårarna, ni skrämmer inte bort mig! Urk (LKT 97). Och de där skopor mjölk ska man ge dem varje dag, ge och ge. Klm (LKT 106).

Jfr fallen där de undersökta formerna kommer efter objektet tillsammans med en annan partikel eller ett adverb:

För mig är det redan mycket bättre där nu. Mgč (LKT 244). Det är redan svårt att göra. Vnt.

7. Tai med flera används också efter ett substantiv och dess syntaktiska motsvarighet (eventuellt med bestämningar), som står i början av en mening, sats eller fras

71

och fungerar som handlande subjekt. Efter de undersökta formerna följer predikatet, som kan bestå av olika former (ett substantiv med beskrivande betydelse, ett adjektiv, en adjektivform i neutrum, ett adverb eller ett verb).

En människa utan ståndpunkt är en vekling. Plv (LKT 200). Nu är bröllopet så, son. Pvk (LKT 181). Jag är inte rädd. Raud (LKT 184). Att sitta så här är bra, men arbetet väntar. Sdl. Studier är bra. Stl. Pappa dog för mycket länge sedan. Jkn (LKT 245). Han har lite andnöd. Įp (LKT 63). Den vackraste frisyren är en hårknut. Klm (LKT 107).

I dessa fall kan tai och liknande former också förekomma tillsammans med andra småord.

Min bror arbetade också med oxarna. Blk. (LKT 190). Den lilla tunnan är redan liten, men kärlet är stort. Bjr (LKT 193). Det finns tre tjurkalvar, en är redan en tjur, ja. Škt (LKT 159). Att hugga ved är redan svårt för mig. Krtv.

026. I alla de ovan uppräknade fallen har tai och liknande former en strukturell, inte semantisk, funktion. Inte ens formerna har någon tydlig emfaserande betydelse. De inleder en mening, en satsdel eller en fras. Tillsammans med andra småord och adverb bildar de inledande grupper. Dessa former förstärker uppdelningen av fraser, meningar och satsdelar i kontexten. Detta är särskilt typiskt för talspråket, där man talar i hela fraser som är svåra att dela upp i meningar.

Mitt i meningen förstärker de undersökta formerna uppdelningen av satsled. Till exempel i fall 6 och 7, där ett substantiv eller dess syntaktiska motsvarighet står först och den undersökta formen kommer först efter detta, avskiljer formen det substantiv som står före den från meningens övriga satsled. Substantivet står separat och betonas i meningen, medan den undersökta formen prosodiskt ansluter sig till det självständiga ord som följer efter den. På så sätt framhävs substantivet mer eller mindre i meningen. Ibland används, för att ytterligare framhäva substantivet och dess motsvarighet och betona betydelsen av det som de betecknar för meningens tanke, ytterligare en pronominal form (tas, jis, visi) efter den undersökta formen. Denna motsvarar syntaktiskt substantivet och ordet som ersätter det (kongruerar med dem) och tycks upprepa dem. Exempel:

Plogen av trä måste bonden kunna tillverka själv, medan smederna gjorde de av järn. Blk (LKT 190). Och näktergalarna, i buskarna på kvällen, de sjunger så vackert. Tkn. De yngre är alla ute på åkern. Och de där knapparna på honom bara rinner, så blanka är de! Krn (LKT 228).

Med denna rent strukturella funktion står de undersökta formerna synkront sett närmare småord. De kan emellertid också betraktas som konjunktioner – dessa former sammanbinder faktiskt textavsnitt, särskilt när de står i början av en mening eller satsdel. Här är det enda viktiga för oss att dessa former, utöver sin strukturella roll, inte har några andra funktioner i de angivna fallen.

027. Utöver den rent strukturella funktion som nämnts ovan har tai och vissa andra former (ta, të, tę, ti) också andra syntaktiska och semantiska funktioner, vilka bestäms av en viss kontext.

1. Tai och liknande former används i början av huvudsatsen i en komplex mening och korrelerar med underordnande konjunktioner och subjunktioner i bisatsen (tai… kad, tai… kiek, tai… kas och liknande). Sådana formpar kallas parvisa konjunktioner¹⁴. Mellan satserna råder relationer av orsak, villkor, följd och liknande.

¹⁴ Lietuvių kalbos gramatika, II, Vilnius, 1971, p. 657.

72

När du kommer förbi nästa år är bären röda, röda. Bršn. Så snart det blir ett tyngre arbete blir han också den största latmasken. Tt (LKT 108). Hur mycket skäll jag än fick kan jag inte ens berätta. Lkč (LKT 191). Det som är på magen ser alla, det som är i magen ser ingen. Kbr (LKT 203). De som är röda är vackra. Lm. Om du går ut och stjäl på påsknatten kan du rädda dig undan döden. Skrp (LKT 71). Om alla hade sådana barn skulle ingen gråta. Škt (LKT 159). När jag var tolv år gick jag ut som piga. Žml (LKT 239).

2. Tai och andra former används också i samordnade meningar tillsammans med samordnande konjunktioner. Mellan satserna råder samma slags relationer som i det första fallet (men här saknas underordnande konjunktioner).

Den första som dog av något brukade säga: masken. Kbl (LKT 107). Ge bara grisen fria tyglar, så hugger den genast efter ögonen. Lau (LKT 163). Nå, jag kunde ju inte leva ensam, så jag gifte mig. Prn (LKT 231). Ge mig pengar, så hämtar jag det. Žgč (LKT 122). Själv utfodrar hon, själv mjölkar hon, och det är hon som har erfarenhet. Lc (LKT 43). Det finns gröt i stugan och mjölk i ladan, så de springer för att färga. Psd (LKT 222). Det är varmt, vart skulle de ta vägen?! Gst (LKT 243). Vi leker, och då tänker man inte alls på kreaturen. Gržš (LKT 219). Han är bättre än djävulen [mannen], så vi kan leva tillsammans. Rdn (LKT 74).

3. Tai och andra former upprepas också i början av varje sats i en samordnad mening när något räknas upp. I dessa fall fungerar tai... tai som en upprepande konjunktion.

Och de där arbetena, sådana som: den ena kvällen matade du hunden, den andra diskade du kärlen (=disken) när du kom hem — det är ju lätta arbeten. Vlnč (LKT 187). Antingen föder man upp ett djur, eller ett annat, och så hankar man sig fram. Všn. Än till den där skräddaren, än till någon annan — så blir det ingenting kvar. Trk.

Alla dessa användningsfall av tai och andra former har samband med de ovan nämnda fallen där samma former används med en rent strukturell (icke-semantisk) funktion. Gemensamt för dem är att tai och de andra formerna i båda fallen inleder en satsdel. De sistnämnda fallen skiljer sig från de tidigare beskrivna endast genom sin semantisk-syntaktiska funktion. I de sistnämnda fallen tai och de andra formerna inte bara förbinder satserna utan uttrycker också deras inbördes relationer. I de ovan nämnda fallen har däremot tai och de andra formerna inte ens en sådan allmän betydelse (att markera relationerna mellan satsdelarna); de delar bara upp satsen i satsdelar. Markeringen av relationerna mellan satsdelarna är beroende av det aktuella sammanhanget. De nämnda formerna får denna syntaktisk-semantiska funktion i de sistnämnda fallen endast genom sammanhanget. Detta visar att de undersökta formernas användning i dessa fall är ett resultat av deras senare utveckling. Det äldsta stadiet i formernas användning återspeglas i de fall där de nämnda formerna har en rent strukturell funktion.

028. Tai och andra former har också en förstärkande funktion — de betonar betydelsen hos de ord som de står framför. I dessa fall är de nämnda formerna ofta betonade. De inleder också en mening, en satsdel eller en fras (ofta tillsammans med andra partiklar). Tai och andra former förstärker betydelsen hos:

a) substantiv:

Sådan hälsa (dålig hälsa): hos hönsen (=höns). Grk (LKT 168). Vilken tur att jag inte gick någonstans. Dm. Vilken olycka för människan — den sista kon dog. Gdm. Sådant mörker om natten! Škt (LKT 159). Vilken tur ändå att han inte dödade. Dkn.

b) olika former av adjektiv och adjektiviska ord:

Så utstående ögon (mycket utstående). Jrb (LKT 180). Det är så svårt på ålderns höst. Jtk. Så vacker du är — att du, en sådan karl, är rädd för en gåskarl! Alk;

c) adverb:

73

Det gick bra, vi tröskade den dag då det var ljust (i dagsljus). Erž (LKT 126). Det gick bra, allt tog slut med det. Užv;

d) verb:

Det gick så illa som en piska för en hund. Plm. Flickan hade sådan tur – hon fick en sådan man. Vlkj.

Även dessa och andra användningsfall bestäms av kontexten och av en viss intonation hos minimala former och andra satsled. De är också nyare än användningen av de undersökta formerna i en rent strukturell funktion.

029. I vissa fall kommer detta och vissa andra former, som används ensamma eller tillsammans med andra partiklar i början av en mening, sats eller fras, beroende på kontext och språksituation, i sin funktion mycket nära ett pronomen i neutrum. De har en mer eller mindre tydlig deiktisk betydelse. Detta är övergångsfall mellan den ovan nämnda funktionen som strukturell partikel och konjunktion och funktionen som pronomen i neutrum.

När vinden blåser till, slår den där yxskaftsbiten till med en duns, och hon säger: ”Det där är min far som hugger ved.” Auk (LKT 362). Stig upp tidigt på morgonen: innan solen har gått upp går du ut med boskapen, sedan kommer du hem, äter och ger dig åter iväg hela dagen för att sköta djuren. Det är ju inte nu (= nu), alla arbetar fortfarande tillsammans. Dg (LKT 367). Det var inte särskilt långt borta. Ker. Jag lade ihop muren i en hög; av den lilla högen blir det en liten vagn. Åh, allt detta är mina händers verk. Lš (LKT 383). Här är den korta trådänden. Dkš (LKT 210). En skäggig karl, det är inte sådana där skrangliga typer. Plv. Lake är en mycket god fisk. Det var den dyraste fisken. Zp (LKT 192). Det fanns inga plogar när de där dök upp! Šaukl (LKT 65). De byggde sådana hus – det är inget att skratta åt. Vg (LKT 102). Så vacker den där balkongen är! Vg (ibid.) Det är slut med det! Vg (ibid.). Jfr även exemplen 016 a, b.

030. Av det som har undersökts kan följande generaliseringar göras.

1. I de litauiska dialekterna är tai och dess varianter oftare partiklar än pronomen i neutrum. Tai, som används i nästan alla aukštaitiska dialekter, har oftast en partikelfunktion; pronomenfunktionen förekommer relativt sällan och vanligen endast i övergångsfall. Den samogitiska formen ta, och de östaukštaitiska panevėžiškiai-formerna te, te, ti har endast partikelfunktion. Former tatai, tei, to är överlag sällsynta och förekommer i båda funktionerna. Över hela det litauiska språkområdet används de maskulina singularformerna tas, tą oftast i pronomenfunktionen i neutrum.

2. Pronomenfunktionen i neutrum och partikelfunktionen hos formerna tai, tatai, tei är nära förbundna och kan ha utvecklats ur varandra. Grunden till att dessa funktioner närmat sig varandra är att pronomen i neutrum har en mycket allmän, obestämd och abstrakt referens. Särskilt nära är sambandet mellan partikeln respektive konjunktionen och pronomenet i neutrum i nominativposition. I nominativposition står de nämnda formerna i sin pronomenfunktion i neutrum också ofta i början av en mening eller sats, liksom när de har en rent strukturell funktion som partikel eller konjunktion.

3. Den äldsta funktionen hos de nämnda formerna som partiklar och konjunktioner är rent strukturell: att inleda en mening eller fras och förstärka uppdelningen av meningar och fraser i kontexten. Detta är särskilt typiskt för talspråket, där man talar i sammanhängande fraser som är svåra att dela upp i meningar. De övriga funktionerna hos partikeln och konjunktionen – att förstärka ords betydelse, förena satsled och uttrycka deras relationer – är resultat av en senare utveckling hos dessa former (beroende på kontexten).

74

4. Formerna tas, tą har inte partikelfunktion eller konjunktionsfunktion, eftersom de har uppkommit ur maskulinumparadigmet och fortfarande är nära förbundna med detta (i en annan betydelse används de som maskulina former). Former­na tas, tąs utbredning hindrade sannolikt vissa partiklar från att etablera sig som former av neutrumpronomen (jfr žem. ta, panevėžiškiai tę, tę, ti, bredvid vilka formerna tas, tą vanligen används som neutrumpronomen), trots att dessa partiklar helt motsvarar andra former (tai, tatai, tei) vad gäller semantik och brukstyper; dessa används som partiklar och konjunktioner och har dessutom också funktionen av neutrumpronomen.

5. Eftersom det inte finns någon oöverstiglig gräns mellan partiklar och konjunktioner å ena sidan och neutrumpronomen å den andra, kan många former som är kända i litauiskan som partiklar och konjunktioner jämföras med indoeuropeiska former av neutrumpronomen. Žem. ta < *to; panevėžiškiai tę, tę, ti, om de inte kommer från tai, tei utan är reducerade från te, liksom lettiska te, skulle kunna betraktas som en gammal form *te av stammen *e/o, med bevarad e-reflex. Således skulle ta och te vara parallellformer av samma stam *e/o. Så som ta förhåller sig till te, så förhåller sig tai till tei. Formen to är en förlängd form av indoeuropeiska *tā (neutrum pluralis nominativ-ackusativ). Ursprunget till dessa former kommer att behandlas närmare i en kommande artikel.

A. ВАЛЯЦКЕНЕ

FORMEN tai OCH DESS VARIANTER I LITAUISKA DIALEKTER

Sammanfattning

1. Förutom formen tai och den mer sällsynt förekommande tatai används även ålderdomliga partiklar och konjunktioner i litauiska dialekter: i žemaitiska ta (< indoeuropeiska *to), i panevėžiškiai-dialekterna tė, tę, ti, jfr lettiska te (sannolikt indoeuropeiska *te — en form med e från den indoeuropeiska stammen *e/o), i enstaka fall to (indoeuropeiska *tā, jfr neutrum pluralis nominativ-ackusativ -ā), tei, som förhåller sig till formen tai på samma sätt som formen te förhåller sig till formen ta.

2. Dessa formers äldsta funktion var rent strukturell: de inleder meningar, satsled och fraser samt delar upp meningar i deras beståndsdelar.

3. Vissa av dessa partiklar och konjunktioner (tai, tatai, tei, to) har också fått funktionen av demonstrativa pronomen i neutrum. I denna funktion används de jämförelsevis sällan i dialekterna, oftast endast när de närmar sig partiklar och konjunktioner.

4. Som demonstrativa pronomen i neutrum används formerna tas, ta mest utbrett i hela det område där litauiska talas. De övriga formerna är geografiskt fördelade på följande sätt: i aukštaitiska dialekter, utom panevėžiškiai, samt i de rasėiniaiiska žemaitiska dialekterna används formen tai (som partikel och konjunktion, mer sällan som demonstrativt pronomen i neutrum); i de žemaitiska dialekterna, utom de rasėiniaiiska, formerna ta (som partikel och konjunktion), tatai (som partikel och konjunktion, ibland som demonstrativt pronomen i neutrum); i de östliga aukštaitiska panevėžiškiai-dialekterna formerna te, tę, ti (som partikel och konjunktion). Former­na tei, to förekommer sporadiskt på olika håll som partiklar och konjunktioner samt som demonstrativa pronomen i neutrum.