Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux- : Iran. *śrau ̯a-, *śrauša-, *śrū̆ta- (against Baltic and Germanic Background)

Alexander I. Iliadi

doi:10.35321/all89-03

Machine-translated document

This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.

Preparing document pages…

ALEXANDER I. ILIADI Statliga institutionen ”Sydukrainska nationella pedagogiska universitetet uppkallat efter K. D. Usjinskij” ORCID-id: orcid.org/0000-0001-5078-8316

Forskningsområden: etymologi, jämförande-historisk lingvistik, allmän och typologisk lingvistik.

DOI: doi.org/10.35321/all89-03

SLAVO-IRANICA II: SAMMANSATTA ORD MED SLAV. *SLAV-, *SLUX-: IRAN. *ŠRAUA-, *ŠRAUŠA-, *ŠRŪTA- (MOT BAKGRUND AV BALTISKA OCH GERMANSKA SPRÅK)

Slavisk-iranska språkkontakter II: sammansatta ord med slav. *slav-, *slux-: iran. *šrau̯a-, *šrauša-, *šrūta- (i baltiska och germanska språks kontext)

SAMMANFATTNING

Undersökningen innehåller resultaten av en jämförande-historisk analys av iranska, slaviska, baltiska och germanska lexikala och syntaktiska enheter med reflexer av den indoeuropeiska roten *kleu- ’höra’, ’lyssna’. Bildandet av sammansatta ord och (hypotetiskt) formelartade uttryck (stabila syntaktiska kombinationer som uttrycker ideologisk semantik) med det nämnda etymonet visar strukturell-semantisk parallellism i fyra språkliga kulturer. Denna parallellism kommer till uttryck i den fullständiga (eller partiella) genetiska identiteten hos de jämförda enheternas etymologiska sammansättning och i gemensamma organisationsstandarder för deras kulturella semantik, vilket återspeglar: 1) förståelsen av ära som det absoluta värdet i systemet av moraliska relationer inom forntida samhällen (i iranska, slaviska och germanska språk); 2) fall av specialisering (i slaviska och iranska språk) av den ursprungliga ”akustiska” semantiken i riktning mot betydelserna Verba Dicere (’förhärliga’) och deras avledningar ’ära’, ’förhärligad’; denna semantiska förskjutning efterfrågades i stor utsträckning inom systemet av antroponymiska motivationer.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Slutsatser dras beträffande orsakerna till de jämförda uppgifternas strukturella och etymologiska släktskap eller semantiska och typologiska likhet.

NYCKELORD: etymologi, avledning, antroponym, areal, semantik.

ANNOTATION

I artikeln presenteras resultaten av en jämförande-historisk analys av iranska, slaviska, baltiska och germanska lexikala och syntaktiska enheter med reflexer av den indoeuropeiska roten *ḱleu- ’höra’, ’lyssna’. Bildandet av sammansatta ord och (hypotetiskt) fasta uttryck (stabila syntaktiska kombinationer med ideologisk innebörd) med det nämnda etymonet avslöjar en strukturell-semantisk parallellism mellan fyra språkliga kulturer. Denna parallellism uttrycks genom den fullständiga (eller partiella) genetiska identiteten i de jämförda enheternas etymologiska struktur samt genom gemensamma standarder för organiseringen av deras kulturella semantik, vilka återspeglar: 1) föreställningen om ära som ett absolut värde i systemet av moraliska relationer i forntida samhällen (i iranska, slaviska och germanska språk); 2) fall där den ursprungliga ”akustiska” semantiken specialiserats (i slaviska och iranska språk) i riktning mot betydelserna Verba Dicere (’förhärliga’) och deras avledningar ’ära’, ’förhärligad’; denna semantiska förskjutning var allmänt efterfrågad inom systemet av antroponymiska motivationer. Slutsatser dras beträffande orsakerna till de jämförda uppgifternas strukturella och etymologiska släktskap eller deras semantiska och typologiska likhet.

NYCKELORD: etymologi, sammansatt ord, personnamn, areal, semantik.

1. INLEDNING

Till det äldsta lagret av komponenter i det system av vilka tvåledade antroponymer bildades i forntidens indoeuropeiska språk hör etymonet *ḱleu-, *ḱlew-: *klu- (praes.), *ḱlū-: *ḱléu-s-, *klu-s- (desider.) ’höra, lyssna’, ’berömd’, ’förhärligad, ärofull’, *ḱleu-os ’ära’, ’(beröm’, *ḱlu-to-s ’berömd’, ’förhärligad’, *ḱleu-men- ’rykte’ (Pokorny 1959: 605; Rix 2001: 334). Den genetiska ordbildningen som detta etymon bildar är inte särskilt rik semantiskt, men detta förhållande kompenseras av att ett av de äldsta namnen för ära och berömmelse uppstår i dess paradigm. Som ett mycket betydelsefullt begrepp i det forntida samhället innehöll det en värdering av någon ur en släkt eller en fratri och bestämde i viss mån de övrigas förhållande till honom. Ära som vunnits i strid och förvärvats genom handlingar (inte bara ryktbarhet, utan också respekt för dess bärare och erkännande av hans gärningar och talang) kunde ibland föregå personen (ryska слава бежит впереди нас), följa honom efter döden (ryska бессмертная (вечная) слава, tjeckiska věčně slavný, polska chwała nieśmiertelna) och övergå till den berömda förfaderns efterkommande (serbiska Дедослав, Братослав; Grković 1977: 46, 73,

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śraua-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

76, forngrekiska Πατρόкλειο och dylikt). Förmodligen är ära för det arkaiska samhället ett absolut värde, vida högre än materiella tillgångar och till och med själva livet, vilket för det första bekräftas av episka texter som återspeglar sederna under den ”heroiska epoken” i det antika Greklands historia, händelserna i den fornryska bylina-traditionen och de skandinaviska sagorna m.m., och för det andra av äldre antroponymi med komponenten *ḱleu, som förkroppsligade ”extraktet” av det mest betydelsefulla man kände till om en människa.

Således är ära dess bärares ”informationsdubbel”, varför inställningen till den likställdes med inställningen till människan själv, vilket avspeglas i semantiken hos idébärande namn med *ḱleu-, som kan förena ett brett spektrum av stammar. Den höga graden av semantisk valens hos reflexerna av *ḱleu vittnar om de många kontexter där det användes; när dessa i olika språk komprimerades gav de upphov till komposita – lexikala ekvivalenter till ”mikrotexter” (ordförbindelser, fraseologiska uttryck) med ordet ära. Som autonoma semantiska komplex som bär en idé eller värdering fixerar de ”upplevelsen av att vara berömd” (eller vanära), dess perception, attribut, förvärvande, förlust, arv, förhållande, proportionalitet i förhållande till bärarens egenskaper m.m.

En ytterligare grupp besläktade namn bör nämnas, med den för denna etymologiska ordfamilj triviala betydelseutvecklingen mot ’hörsel’ och ’lydnad’. De kan inte lämnas utanför synfältet, eftersom det är nödvändigt att få en så fullständig bild som möjligt av de lexikala parallellerna till *ḱleu i olika delar av det indoeuropeiska området.

För komparativhistoriska undersökningar inom det semantiska fältet av *ḱleu-komposita är det viktigt att fastställa vilka av dess enheter som är gemensamma för olika språks reliktordförråd (arkaismer ärvda från urspråket och gemensamma innovationer från äldre tid), och vilka som kännetecknar deras individuella arv eller nybildningar.

2. FORSKNINGSMETODOLOGI

2.1. Mot bakgrund av det sagda förefaller det mycket lovande att urskilja kategorin composita med *ḱleu i språk som historiskt är förbundna genom nära kontakter, vilka har lett till gemensamma innovationer i deras lexik och semantik. Vi intresserar oss för resultaten av slavisk-iransk lingvistisk interaktion, som, vilket erfarenheten från klassiska komparativhistoriska studier visar, påverkade utvecklingen av vissa delsystem i det slaviska poetiska språket, till vilka just tvåledade

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

personnamn hör, med sin karakteristiska bildlighet och inriktning på högtidlig recitation. Innehållsligt, på nivån av de kulturella betydelser som de rymmer, motsvarar de helt kraven på ett ”högt” språks ordförråd. Kännetecknen på ett för forntida iranier och slaver gemensamt lexikaliskt skikt framträder tydligt mot bakgrund av namnkomposita med representanter för urindoeuropeiskt *kleu i övriga indoeuropeiska språk. Här används som jämförelse uppgifter från äldre baltisk och germansk onomastik, vars skapare stod i kontakt med bärare av iranska och slaviska språk. Andelen gemensamma nybildningar och den ideologiska närheten i deras semantik bör åtminstone visa kvarvarande tecken på kulturellt utbyte, om ett sådant var någorlunda betydande.

2.2. För den etymologiska och komparativhistoriska analysen valdes ett lexikaliskt material som på den etymologiska nivån i flera språk fortsätter varianter av ett gemensamt indoeuropeiskt etymon: ur-slav. *slav- ’ära’, ’ärofull’, *slux- ’hörsel’; ir. *śrau- ’höra, lyssna’ (sekundära betydelser: ’förstå’, ’veta’, ’sjunga’, ’hylla’, ’ära’, ’helga (med mantra)’, ’visa’, ’undervisa’, ’ringa’, ’ropa’; Cheung 2007: 356–357), *śrauca- ’ära’, ’förhärligande’ (i komposita kan det också förstås i en betydelse som funktionellt ligger nära ’ärofull’), ’ord’ (> ’lära’), *śrauśa- ’lydnad’, part. (perfi. pass.) *śrūta- ’känd, berömd’: lit. šlavė ’heder’, ’ära’, ’gott namn’, lett. slava, slave ’hörsel’, ’skvaller’ och ’ära’, ’lovprisning’, ’gott anseende’ (Smoczyński 2019: 1787–1788), lit. kláusti ’fråga’, klausýti ’lyssna’, ’vara lydig’, lett. klausīt ’detsamma’, fornpr. klausiton ’höra’, lit. klùsas ’något döv’, ’hör dåligt’, lett. kluss ’tyst, stum’, ’lugn’ (Fraenkel 1962: 265–266; Smoczyński 2019: 733–734: där se även om orsakerna till avbrottet i den engelska uttolkningen): germ. *xlewarz ’ära’, *xluðaz, *xlūðaz adj. (ur part.) ’känd’ (Orel 2003: 176, 178) och andra. Hädanefter åberopas motsvarande material från de angivna språken efter behov.

2.3. Att sätta likhetstecken mellan slav. *slavъ och ir. *śrauah är inte helt korrekt: det slaviska ordet är avlett från presensstammen *slovǫ (inf. *sluti, *slyti) enligt en regelbunden morfonologisk modell med förlängning av rotvokalen, medan det iranska ännu bevarar den indoeuropeiska vokalkortheten. Men den slaviska antroponymien har bevarat spår av den adjektiviska suffixlösa formen *slovъ, ekvivalent med den iranska prototypen (ur-slav. om = ir. a). Ur-slav. *-slovъ är känd som del av namnkomposita, som ofta konserverar arkaiska element i ordförrådet. Korrelationen mellan tvåledade namn *X-slovъ: *X-slavъ, nästan överallt där den är belagd, påminner om förhållandet ”arkaism: innovation”, åtminstone därför att varianterna med *-slovъ uppenbart har en residual karaktär. Jfr:

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śrau̯a-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

fornkroatiska Berislov (Majkov 1857: 289: Берисловь) VS makedonska Берислав (Stankovska 2000: 146);

fornryska Вечесловь, 1560 (Archiv 1915: 437), Ilja Ivanovitj Вечеслов, 1608 (Vologda) (Vasil’ev 2012: 88) < *Вячеслов VS Вячеслав;

kroatiska *Doroslov-ak (jfr det avledda efternamnet Doroslovački; Leksik 1976: 137) VS Doroslav-ić;

slaviska *Miroslov, urskiljbart i basen av ortnamnet Mirosloveni (Dicţionarul 1993: 99), fornryska Мирослово – ortnamn (Kostromas guvernement; Vasil’ev 2012: 88: från *Мирославль, –а, –е) VS Miroslav;

fornkyrkoslaviska *Časlov – ett namn som står i början av en ordbildningskedja, i vars slutled ortnamnet Časlovcu står (Petrov 1924: 42) VS forn tjeckiska Čáslav, XVI (Nováček 1894: 165). Hit hör också fornryska *Чесловъ, jfr den jotopossessiva derivaten Чесловле, 1571 – ett ortnamn i Novgorods land VS polska Czesław (Vasil’ev 2012: 87);

fornryska *Расловъ, ett bildande element för ortnamnen Расловль, 1539, ryska Расловичи, början av 1900-talet (Novgorods land), Ростовль (Рославль; Смоленская, Орловская губ.), vitryska Рысловль (Gomelområdet) VS Раславъ (Vasil’ev 2012: 86: som bildande element anges namnet Раславъ);

fornryska Твердисловъ Isidor, 1474 (Rostov) VS fornryska Твердиславъ Michalkovitj, 1206 (Novgorod; Tupikov 1903: 388);

slaviska *Seslovъ < *Vbseslovъ som grund för ortnamnet Σέσλοβον (Makedonien, Chalkidikiområdet, Thessaloniki), dvs. *Seslovьjь = *Σέсловьjь (se Iliadi 2008: 103) VS *Vbseslavъ, jfr bulgariska Всеслав (Ilčev 1969: 117).

I ett antal fall tolkas östslaviska deantroponymiska ortnamn med -слов som resultatet av en modifiering av utgången -славль, -е (i jotopossessiva former), på grund av den fonetiska förlusten av л’, omanalys och utjämning enligt den produktiva possessiva modellen på -ово/-ево (Vasil’ev 2012: 88 ff.). Detta är svårt att invända mot, men det är också svårt att förneka att vissa exempel härrör från personnamn med ursprungligt *-slovъ. Saken är att -слов inte förekommer endast i ortnamn, där det potentiellt kan vara resultatet av en ombildning av det ursprungliga -славль under påverkan av ordbildningstypen på -овъ, utan också i geografiska namn på -словль (jfr ovan ryska Рословль, vitryska Рысловль), -ēne (Mirosloveni), som inte utsatts för påverkan från ord av denna struktur, och framför allt i äldre skriftliga affixlösa antroponym med stor geografisk spridning.

De angivna fakta ger anledning att i vissa antroponymer på *-slavъ: *slavo– anta en diakronisk utjämning av det äldre *slov– enligt namn med innovativ vokalism. Följaktligen är en nära jämförelse av de iranska och slaviska reflexerna fullt berättigad.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

2.4. Den historiska enheten i ursprunget till den onomatetiska traditionen med i.e. *kleu– i slaviska, iranska, baltiska och germanska språk garanterar inte att det saknas allvarliga skillnader i dess utveckling i dessa språk. Skillnaderna har framkallats av att olika aspekter av den indoeuropeiska etymonens semantik aktualiserats inom olika områden som betjänas av komposita med *kleu– och av syntaktiska klichéer som motsvarar dem. Hos iranier och slaver utvecklade den exempelvis, utöver sememen ‘ära’, ‘sjunga (= förhärliga)’, särskilda betydelser som ‘ord’, ‘lära’, (iranskt) ‘religiös lydnad’, ‘lära ut’, samt mentala betydelser som ‘förstå’, ‘veta’, medan inget liknande finns hos dess baltiska och germanska kognater, vilket bör ha fått återklang i namngivningsakten.

I föreliggande arbete används samma metodik som prövades i den föregående artikeln i serien (se Iliadi 2022), vilket befriar oss från nödvändigheten att här i detalj uppehålla oss vid undersökningsmetoderna. Vi vill endast framhålla några av de viktigaste detaljerna för proceduren.

1. Fullt utformade lexemkomposita med full genetisk identitet i sin sammansättning i iranska och slaviska, samtidigt som motsvarande namnbildningar saknas i övriga språk, utgör ett potentiellt vittnesbörd om en gemensam utveckling av de två nämnda språk- och kulturtraditionerna.

2. Partiell dubblering av de jämförda enheternas sammansättning (homogenitet hos en av komponenterna), i kombination med gemensamhet i deras semantiska kontur, pekar potentiellt på användningen av gemensamma standarder för organiseringen av kulturell semantik. Det var just genom att formulauttryck sammanfogades eller kondenserades till komposita som de gemensamma mönster som utarbetats i processen av språkligt samspel förverkligades. Avsaknaden av liknande semantiska scheman i övriga språk utgör ytterligare grund för att konstatera Slavo-Iranica.

3. Den miljö där komposita bildades var den muntliga poetiska text som uppstod i skärningspunkten mellan två språkkulturer med ursprungligen närliggande ideologem och en repertoar av språkliga medel.

4. För att de semasiologiska slutsatserna ska bli korrekta har arbetet antagit en rent teknisk förståelse av komposita, vars betydelse avgränsas med hänsyn till deras möjliga syntaktiska korrelat: god ära = Dobroslava ‘[Bärare av] god ära’, fht. Clod-bald ‘Ärofull genom tapperhet’ eller ‘[Vems] tapperhet är förhärligad’ osv. En mer exakt bestämning av semantiken är ofta omöjlig på grund av den första delens oklara grammatiska status.

5. Det djup av semantisk rekonstruktion som kan uppnås begränsas starkt av vår fragmentariska kunskap om de forntida folkens andliga kultur och deras världsuppfattning (även när ett helt korpus av texter från olika genrer finns tillgängligt). Därför, för att inte ta till en rätlinjig

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Sammansatta ord med slav. *slav-, *slux-: iran. *s̑raua-, *s̑rauša-, *s̑rūta- (mot en baltisk och germansk bakgrund)

modellering av semantiken i retrospektiv återställer vi inte betydelserna, utan avgränsar endast de gemensamma semantiska konturerna hos *k̑leu–-namn för att förstå: a) deras plats i de nämnda språktraditionernas teckensystem; b) deras hänvisningar till bestämda objekt–värden i deras andliga liv.

3. ETYMOLOGISKA OCH SEMANTISKA IDENTITETER

3.1. Slavica & Iranica

Psl. *Bogo-slavъ: iran. *Baga-śrauah-

Psl. *Bogoslavъ (: bulg. Bogoslav, serb., kroat. Bògoslav; ESSJ II 161; slov. Bogoslav (SSI), fornpol. Bogosław: Bogozlaus, 1168; SSNO I 191; pol. Bogosław; Słownik 2003: 802) har en helt logisk etymologisk motsvarighet i iranska *Baga-śrauah-, jfr medeliranska *Bagasrauah- (aram. Bgsrw) ‘Guds ära’ eller (enligt Manfred Mayrhofers översättning) ‘Den som har ära från Gud’ (Hinz 1973: 162; 1975: 58–59; Tavernier 2007: 139), fornpers. *Baga-çavah- ‘Med ära från gudarna’ (Schmitt 2011: 157: från forniranska *Baga-sravah-). Se nedan exemplet med inversion *Slavo-bogъ.

Psl. *Borni-slavъ: iran. *Pāti-śrauah- (?)

Reflexerna av den slaviska prototypen: bulg. Branislav (Ilčev 1969: 87: ‘ärans försvarare’; Kovačev 1987: 56: ‘försvara äran’), serb. Branislav (Maretić 1886: 114: ‘in pugna gloriam habens’ eller ‘pugnae gloriam habens’; Grković 1977: 44; Mihajlović 2002: 31, 98), fornslav. Branislav: Branizla, 1291 (Kos 1886: 112), forntjeck. Branislaus (Codex 1854: 54), slovak. Branislav (Ovsená 2014: 144), fornpol. Bronisław: Erga Bronislaum de Geligowo, 1402 (SSNO I 252). Första delen är imperativformen av *borniti ‘försvara, skydda’ eller stammen till dess infinitiv. Se även ESSJ II 206 med en något snävare lista över reflexer. Här kan man emellertid avvika från de traditionella synsätten på tolkningen av inlautiskt i i komposita som ett verbalt kännetecken och anta att det är ett kännetecken för en ī-stam. Den första delen kan således vara likställd med lokativstammen (prepositionslös lokativ), och namnsemantiken kan sannolikt rekonstrueras som ‘[I] striden (försvaret), den ärofulla, den förhärligade’. Jfr den syntaktiska motsvarigheten till kompositumet i fornryska ‘Брань славна луче есть мира студна’ (Sreznevskij 1912: 408).

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

I den arkaiska iranska antroponymikonet motsvaras slaviska *Borni-slavъ av pehlevi Pātisrāu (Nyberg 1974: 45) ~ iranska *pāti- ’försvarare’ i *pāti-gauka-, *pāti-gāuya-, *pāti-māna och andra (Hinz 1975: 186–187). Semantiskt är detta nomen i grunden samma ”Brani-slav”, ”Boroni-slav” eller ”Den berömde försvararen”.

Ursl. *Dal’e-slavъ: iranska *Dūrai-śrauah-

Gammaltsjeck. Dalyslav (Senkovskij 1859: 441) (västslaviskt?) ur ett äldre *Daleslav, liksom i fallet med gammaltsjeck. Dalebor och Dalibor (se om dem ESSJ V 185–186), hypokoristika gammaltsjeck. Daleša: Dalesse, gammalpol. Dalesz: Dalesyus (Miklosich 1927: 54: dal-) *Dal’e-slavъ = ”vida berömd”, ”vida känd”. En sammansättning av äldre typ med compar. *dal’e- ’vidare, längre’. Jfr en onomasiologiskt närstående forniransk *Dūraiśrauah- ~ fornind. Dūréśravas- (Mayrhofer 1979: 37: *Dūraisravah-), pehlevi Dūr-āsrau [dwlʾslwbʾ] ”vida känd”, Dūréśrav [dwlyslwbʾ] ~ pehlevi dūr [dwl] ’avlägsen, fjärran’, ’långt borta’, ’på avstånd’ (Nyberg 1974: 67). Hit hör också ett namn med varierande morfologi i andra delen: avest. Dūraē-śruta- = adj. dūraē-srūta- ’vida känd, ’om vilken man hör långt borta’ < forniran. *Dūraiśruta- ~ indoar. Dūré-śruta- (till indo-iranska *dūrai- ’avlägsen, fjärran’, ’på avstånd’: avest. dūraē-, ved. dūre-; Mairhofer 1979: 37; Grantovskij 2007: 363; Schmitt 2009: 81–82: Dūréśi).

Ursl. *Dobro-slavъ: iranska *u̯ahu-śrauah-, *u̯ahu-śrūta-

Jfr bulg. Dobroslav (Ilčev 1969: 176: ’den som är berömd för godhet’, ’den som har gott rykte’; Kovačev 1987: 83: ’berömd för godhet’), fornserb. Dobroslav, XI, serb. Доброслав (Maretić 1886: 117: ’bonam gloriam habens’; Mihajlović 2002: 176, 323, 328, 330), slov. Dobroslav (SSI), gammaltsjeck. Dobroslaus (Gebauer 1903: 273), slovak. Dobroslav (Ovsená 2014: 144), gammalpol. Dobrosław: Dobrozlaus, 1228, Dobrosław, 1426 (SSNO I 490), fornrys. Доброславъ, 1234 (ESSJ V 43: med en snävare geografisk utbredning av formerna) ~ adj. *dobrъ.

Fornpers. *Vau-śavah- ’gott berömd’ (elam. Ma-u-šu-ma) ~ fornind. vásu-śravas- (Tavernier 2007: 342), samt den morfologiskt varierande formen i den första delen, fornpers. *Vau-śūta- ’berömd för godhet’ (elam. Ma-u-šu-da) ~ fornind. Vā́su-śruta- (där). Jfr på nivån av fasta uttryck avest. ”zazə bu̯ije vanhāuca miždə vanhāuca srauu̯ahi urnaēca darəu̯e hauuan̯he” – om värdig belöning, gott rykte och långvarigt välbefinnande för själen (Skjærvø 2003: 193).

I det ariska kompositet är ett tydligt indoeuropeiskt arv, med tanke på att den identiska illyriska formen Ves-cleves (Pokorny 1959: 606) är belagd vid en annan pol av den indoeuropeiska språk världen.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śrau̯a-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

Ursl. *Dъlgo-slavъ: iranska *Darga-śrauah-

Gammaltsjeck. Dluhoslav (Gebauer 1903: 259: Dluhoslav). Det är just en sammansättning med den ur-slaviska stammen *dъlgъ ’lång, långsträckt’ i första delen; jfr även gammaltsjeck. Dluhowogius = Dlúhowoj (Gebauer 1903: 259). Det slaviska ”Dolgoslavnyj” motsvaras av en etymologisk hellexikal analog i iranskan: fornpers. *Dargačau̯ā (elam. Tarkašuma, tar–qa–šu–ma; Persepolis) = *darga-srava(h)- ’långt berömd, vida känd’ ~ fornind. (Rigveda) dīrghā-śravas- ’vida känd’ (Gershevitch 1969: 236; Mayrhofer 1973: 238; Hinz 1975: 83; Tavernier 2007: 167).

Ursl. *Gati-slavъ: avest. gā̆θā srāvayō

Det slaviska paret i denna parallell kan anges med hänsyn till slovak. Gatislav (ОА). Den initiala Gat- kan möjligen korrelera med *gatati, *gatiti (jfr gammalpol. gatać ’tala, samtala’, fornrys. гатити ’uppmuntra, inge mod (genom samtal, resonemang)’ m.fl.), besläktade med avest. gā̆θā- ’religiös hymn’ (ESSJ VI 105: *gatati; Rastorgueva, Èdel’man 2007: 271) = ”[Må din] ära lovsjungas”?. Den avestiska termen för den religiösa kulturen förenar rent genetiskt den slaviska kompositen och det i den sammandragna *gatiti slavъ med formeln gā̆θā srāvayō i kontexterna ”gā̆θā srāvayō yašnəm yazəntəm paitistāiti”, ”uštavaitəm gā̆θəm srāvayō uštatəm nimraomno” och andra (Bartholomae 1904: 519, 1641: srav-). Homogeniteten hos de komponenter som ingår i *gatiti slavъ & gā̆θā srāvayō säkerställs dock inte av en gemensam semantisk grund för de båda konstruktionerna, eftersom de angivna komponenterna har olika grammatisk och syntaktisk status: i den iranska gā̆θā–-konstruktionen är gā̆θā inte predikat, som i den slaviska, utan objekt – de Gāthāer som reciteras. Men själva det faktum att fraser i iranskt och slaviskt ”högt” språk bildas av reflexer av gemensamma etymon är uppenbart inte tillfälligt.

Till det initiala g i det slovakiska exemplet jfr ur-slav. *gan’ati > slovak. gánať sa (ESSJ VI 100).

Ursl. *Krajь-slavъ: avest. Daŋhu.srūta-

Slaviska namn med den första delen *krajь ’gräns, land’ (: bulg. Краислав, XV, XVI; Ilčev 1969: 275; fornserb. Крајислав, 1386 (Šibenik), serb. Крајислав; Mihajlović 2002: 592, 593: enligt Jordan Zaimov, ”Den som kommer att vara berömd i sitt hemland, sitt land”, ”Den som kommer att bringa ära åt sin gräns, sitt land”; Maretić 1886: 121: ”Den som har ära i sitt land”; slov. Krajislav; SSI) återger ur-slav. *Krajь-slavъ som ”Berömd i [hemlandet]”, ”[Den som kommer att bringa] ära åt [sitt] land”, ideologiskt nära avest. Daŋhu.srūta- ”Berömd i landet” (Mayrhofer 1979: 35) ~ daŋhu-, danhu- ’gräns, land’, ’jord’ (Bartholomae 1904: 706).

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Psl. *Kъrto-slavъ: iran. *Kṛta-śrāuah-

Det första ledet i det anförda paret rekonstrueras på grundval av det obegripliga kroatiska Kortoslav (ОА), där Kort kan tolkas på två sätt, vilket leder till olika slutsatser beträffande kompositumet som helhet. För det första som namnet på en slavisk hednisk gud. Jfr:

1) forntjeck. Kirt i ”Vacerads glossor”, där det sägs: ”Mercurius – Radihost, wnuk Kirtow”. Han anses funktionellt stå nära Saturnus (Karl Erben);

2) слвн. диал., хорв. диал. krt ‘огонь’ и Krt – бог, имя которого до середины XIX в. ещё сохранялось в составе фразем, ср. «ne wsi gremo w K’rtowo, marsikteri w č’rtowo» = не все пойдем к Кърту, иные к чёрту, «wsi gremo w K’rtowo» = все пойдём в Къртово царство (т. е. все умрём), K’rtowa děžda = Къртова область, т. е. небо или рай (Измаил Иванович Срезневский; подробнее см. Afanas’ev 1869: 760–761; о *kъrtсм. Kozlova 1997: 127).

Men den yttre motsägelsefriheten hos en sådan etymologi *Kъrto-slavъ ”[Tack vare] Kort den ärofulle”, ”[av Kort] den ärorike” förlorar sin tyngd på grund av frånvaron av andra slaviska antroponymer som innehåller namnet på en specifik gudom. Det förblir dock sannolikt att fornslav. *Kъrt och slovak., kroat. krt ’eld’ är identiska, vilket leder till en förståelse av namnet som ”Eld-ära”.

För det andra (och det är denna uppfattning vi ansluter oss till) kan man i *Kъrto-slavъ se resultatet av en ”omkodning” av en iransk förebild, liknande parth. krtsrw / Kerdsraw, Kirdsraw /, medelpers. kɫtslwbу (gr. Κιρδίστω), som fortsättningar av iransk. *Kṛta-śrāuah- ”[Den som besitter] ära [tack vare sina] gärningar” (Livsic 2010: 101: *Kṛta-srawah-), ”[Prisad genom utförda gärningar”, ”[Tack vare] det [han] skapat berömd” ~ *kṛta- ’gärning’, ’verk’ (Schmitt 2016: 116: *Kṛta-srāuah-).

Det slaviska vokabuläret har emellertid ett eget antroponym för rollen ”Berömd genom gärningar”, jfr *Dě(jb)-slavъ: serb. Deslav (Kollár, Pačić 1828: 35), fornkyrkoslav. *Děslavъ (Rymut 1993: 10), fornpol. Džiesław: Dzeslaus, 1389, na Dzeslawa, 1402 (SSNO I 559) ~ *dě(ja)ti ’göra’, ’lägga grunden’, ’ställa’ (ESSI IV 229).

Psl. *Miro-slovъ, *Miro-slavъ: iran. *Miθra-śrāuah-

Slav. *Miroslov (se ovan), bulg. Miroslav (Ilčev 1969: 337: ’berömd i världen’; Kovačev 1987: 133: ’må du vara berömd i världen; förhärliga världen’), fornkyrkoslav. fem. Miroslava: Merisclafa (Kos 1886: 126), slovak. Miroslav (Ovsенá 2014: 144) m.fl. (om det stora utbredningsområdet för reflexer, väl belagda i minnesmärken från olika tider, se närmare ESSI XIX 54–55; Toropov 2006: 47). Den iranska etymologiska motsvarigheten till slav. *Miro-slavъ är *Miθra-sravah-: denna urform rekonstrueras för medeliranskan (i arameisk återgivning) mtrsrh = ”Mithras ära” eller ”Ära (tack vare) Mithra” (Hinz 1975: 167). Jfr även Schmitt, Vittmann 2013: 66 i litteraturen;

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śraua-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

Èdelʹman 2015: 367. Walter Kornfeld hyser tvivel på denna tolkning (Tavernier 2007: 251).

Psl. *Něgo-slavъ eller *Spasi-slavъ: avest. Buǰa-srauuaḥ-

Slav. *Něgo-slavъ återfinns i: bulg. Негослав, XV, XVI (Ilčev 1969: 356: ’den som vårdar äran’), serb. Негослав, fem. Негослава (Grković 1977: 149, 285, 288), slov. Negoslav (SSI), fornpol. Niegosław: Negosław, 1224 (SSNO IV 41), fornukr. Нѣгославъ ~ *něga, *něgati, det vill säga ’den som vårdar äran’? (Rymut 1993: 13: *něga ’njutning, salighet’; ESSJ XXV 97–98).

En sannolik motsvarighet till slav. *Něgo-slavъ ’Den som vårdar äran’ eller ’Den som njuter av äran’ är avest. Buǰa-srauuaḥ- (Vīštāspas bror) ’Den som njuter av äran’. Se Manfred Mayrhofers semantisering av det avestiska namnet; han konstaterar att det är svårt att tolka den innebörd som ligger i det på grund av mångtydigheten hos ir. buǰ- ’befria, rädda’, ’frälsa’ och ’njuta, smaka’, och föreslår dessutom tolkningar av ’andra graden’ som ’Den som har frälsarens ära’, ’Den som har beskyddarens ära’ (Mayrhofer 1979: 33: med litteratur). Jämför även medelpers. Būjisrawāh (Justi 1895: 71, 490: till avest. *būǰa, forn pers. buǰya ’befria, rädda’).

De semantiska resurserna hos det avestiska verbet baog-, praes. 3. vǰa- ’befria, rädda’, ’frälsa’, som korrelerar med den första delen av Buǰa-srauuaḥ-, pekar emellertid på möjligheten att tolka nomenet som ’Spasi-slav’. Just så förklaras avest. n. Būǰisravah- ’[Den som har] frälsarens ära’ ~ baog i Christian Bartholomaes ”Gammaliransk ordbok” (Bartholomae 1904: 916–917, 968). Med denna betydelse finner det iranska namnet en motsvarighet i den slaviska namntraditionen, jfr. *Sъpasi-slavъ: bulg. Спасислав (staden Berkovitsa), slov. Spasislav (SSI). Jfr. *Sъpasi-mirъ (Toporov 2006: 57).

Psl. *Oto-slavъ: avest. Srūtaṭ.fəδrī-

Den slavisk-iranska parallellen representeras av: serb. Otoslav (Kollár, Pačić 1828: 74), (avlett) forn tjeck. ”Wotycho de Othaslawicz” (Codex 1854: 18, 19), tjeck. Otaslavice (Mähren) (Miklosich 1927: 50: om- ’far’), fornpol. Otosławski: Otosławski, 1448 (SSNO IV 161) mot avest. Srūtaṭ.fəδrī- ’Den som har en berömd far’; jfr. forn grek. Kleopatra och Patrocleia med samma etymologiska sammansättning (Mayrhofer 1979: 79; Tavernier 2007: 162: 4.2.461). Med hänsyn till de forngrekiska namnen finns det dock ingen grund för att tala om det slavisk-iranska parets exklusivitet, särskilt med tanke på den genetiska identiteten hos båda delarna i de iranska och grekiska nomina.

Psl. *Pravo-slavъ: avest. aṣəm.sravah-

Jfr. slovak. Pravoslav (Ovsená 2014: 129), tjeck. Pravoslav, 1800-talet (Moroškin 1867: 155), där *prav bär betydelsen rakhet, sanning, äkthet, absoluthet i en objektiv bedömning (jfr. ryska правое дело, tjeck. věc spravedlivá ’en rättfärdig sak’, slovak. prava cena ’det verkliga priset’ osv.) =

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

”[Vars] fromhet är prisad” eller ”Ärorik genom rättvisa”. På appellativnivå motsvaras detta exempelvis av fornryska pravoslavie ’fromhet’, jfr. ”När ni tänker på er pravoslaviju, må ni komma till besinning” (Sreznevskiј 1902: 1350). Därvid bör man knappast i vare sig antroponymerna eller appellativet se en kalkering från grek. ὀρθοδοξία, ὀρθόδοξος eller deras avledningar, eftersom stammen *prav också förekommer i andra komposita, där den intar båda positionerna: äldre tjeck. Pravislav som verbalstam, *Pravo-myslъ (Iliadi 2022: 39–40), ryska Pravosud – nutida efternamn, pol. Świepraw (Rymut 1993: 14). Dessutom är gamla hypokorismer av tvåledade slaviska namn med initialt *Prav- kända, jfr. serb. Правоје, Pravec, Praveš, Pravona, Pravon, Pravota (Moroškin 1867: 155), äldre pol. Prawęc-in (Miklosich 1927: 167: prawъ) < *Prawęta med flera.

En iransk motsvarighet är också belagd i texter av religiöst innehåll, jfr. särskilt den yngre avestiska formeln ašəm.sra wah i en bön till gudomen Aša (Aša), där den första leden aša- är en personifikation av sanning, rätt, rättfärdighet. Detta ord betydde i den zoroastriska etiken ’den heliga eviga lagen’, ’den gudomliga ordningen’, ’rätt’, ’sanning’, ’rättfärdighet’, ’sanning’, ’tro’ (Bartholomae 1904: 229–238, 258). Båda exemplen uttrycker idén om att prisa sanningen, rätten och lagen, eller begreppet berömdhet (ryktbarhet) tack vare handlingar som motsvarade föreställningar om laglighet, riktighet och rättfärdighet. Jfr. motsvarande poetiska formel i avest. ”yahmi raiti vispəm maŋθrəm ašəm.srauuō vī.sruuīata” – ”(Zarathustra...) i vilken varje poetisk tanke som innehöll ära (ord, lovprisning) av Aša spreds (hördes) överallt” (Skjærvø 2003: 194).

Psl. *Prosi-slavъ: avest. Pati-Paršta-Sravah-

Jfr. slvn. Prosislav ~ psl. *prositi (jfr. *Prosi-mirъ; Toporov 2006: 52–53) vid sidan av avest. Pati-Paršta-Sravah-, där paršta motsvarar pres. inch. pərəsaiti ’fråga’ och ytterst är genetiskt enhetligt med psl. *prositi (Sokolov 1964: 301, 317). Följaktligen har *Prosi-slavъ och –Paršta-Sravah gemensam etymologisk sammansättning.

Psl. *Pro-slavъ: iran. *Fra-srūtaḥ-

Serb. äldre Proslav (Kollár, Pačić 1828: 82), tjeck. äldre Proslav (Moroškin 1867: 159), samt bulg. Прослав – ett deantroponymiskt ortnamn (Plovdiv-distriktet). Till de slaviska namnen svarar: med. *Fra-srūta- ’prisad, berömd’ (i babylonisk återgivning – Pa-ar-sa-ru-tú) ~ avest. frasrūta- (Tavernier 2007: 181, 553). Jfr. på nivån av prefixverb för ”högt” tal: psl. caus. *pro-slaviti, *pro-slavljati: avest. fra.srāуаia- ’läsa högt’, ’framföra’ (Skjærvø 2003: 106).

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Sammansatta ord med slav. *slav-, *slux-: iran. *šrau̯a-, *šraušā-, *šrūta- (mot baltisk och germansk bakgrund)

Psl. *Slavo-bogъ (?): med.-pers. S̄rav-Yazd

Den slaviska formen (om den inte är en sen ombildning av *Slavi-bogъ ~ *slavoi(ti) boga) är belagd i ryska Славобогъ, 1890 (Vedomost’ 1890: 564). Den motsvaras av med.-pers. Srav-Yazd: (srʷ)yzdʾn ~ avest. srauuah- ’ära’, ’berömdhet’ & yazata- (Gignoux 1986: 159). Båda namnens semantik är ”Ärorik [inför] gud/gudar”.

Psl. *Slavo-borь, *Beri-slovъ, *Boro-slavь: iran. *śrauah-bāra–

Slav. *Slavo-borь rekonstrueras med beaktande av: slvn. Slavobor (SSI), sorb. Slavobor (Rymut 1993: 8), fornpol. Sławobor: Sławobor, 1417 (SSNO V 113). Jfr. varianter med omvända led: *Beri-slovъ (: fornkr. Berislov; se ovan), *Boro-slavь: serb. Борослав (Grković 1977: 43), fornpol. Borosław (?): Boroslaus, pfarrer (von Slewicz), 1287 (SSNO I 220), pol. (avlett) Borosławski (Słownik 2003: 881). Vi har tidigare haft anledning att tala om användningen i slaviska komposita av reflexen av ie. *bher i den arkaiska betydelsen ’bära’, vid sidan av det nominala derivatet *bhoro- ’bärare’ (Iliadi 2022: 35). Psl. *Slavo-borь ”Ärans bärare”, ”Den som bär ära” och *Boro-slavь ”Ärans bärare” kan också illustrera liknande fall.

Den iranska motsvarigheten är pehl. sōbār [swʾl] ’rådgivare’, ’rådman’, som ytterst går tillbaka på fornper. *çava(h)-bāra- < *sravah-bāra- ’bärare av ord, läror, bud’, med.-pers. srwbr ’lärare’ (Nyberg 1974: 176–177).

Psl. *Slavo-danь, *Дань-slavь: iran. *Śrauša-dāta–

I slaviskan förekommer två sällsynta och arealt begränsade namn med ett derivat av *dati ’ge’ i första och postposition. Betydelsen hos det andra (fornryska) antroponymet definieras som ”Ärorik genom tribut” (Vasil’ev 2012: 82) eller, mer exakt, ”[Den som] är berömd genom tribut”. Jfr.: *Danь-slavь, *Danь-slavь (: fornryska Ивашко Данcлав Рекопльт, 1393 (Röda Rus), novgor. Даньслав, 1118; Tupikov 1903: 125; (avlett) Даньславля – en gata på Sofiasidan i Novgorod, 1342, даньславцы – gatans invånare, 1394; Vasil’ev 2012: 82; till psl. *danь, *danъ; Rymut 1993: 10); *Slavo-danь (: kroat. Slavodan, (avlett) pol. Sławdańska – efternamn; OA).

I iranskan är ett kompositum känt som semantiskt avlägsnar sig från det slaviska, men samtidigt är identiskt med detta till sin etymologiska sammansättning, jfr. part. srwšdt / Srošdat / från äldre iranska *Srauša-dāta- ”Given av Sraosha (lydnadens gud)” (Dʾjakonov, Livšic 1960: 24; Schmitt 2016: 195), där man utöver de genetiskt identiska iranska *šrau̯-š-: psl. *slušati, *sluxъ (~ ie. *ḱleu-, *ḱlou̯-s-), även finner en gemenskap mellan iran. *dā-t-: psl. *dā-n som avledningar från samma ie. rot. Särskilt intressant är korrelationen psl. *Slavo-danь: iran. *Śrauša-dāta-, som dessutom belägger samma ordningsföljd mellan leden i båda namnen.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Urslav. *Slavo-darbъ, *Daro-slavъ: sogd. *Srava-yāna- (?)

När det gäller slaviska namn med urslav. *darъ ’gåva’, ’offer’, jfr serb. (sällsynt) Slavodar (Bosanski Petrovac, 1039: Vuković Slavodar) VS serb. Daroslav, kroat. Daroslav (Maretić 1886: 105: k dar; Grković 1977: 73), slov. Daroslav (SSI), pol. (föråldrat) Daroslaw (Rymut 1993: 10), ukr. Daroslav ~ Daromysl (Korduba 1938: 11). Deras iranska motsvarighet är sogd. sruw’y n < srawayana- (?) (Bogoljubov, Smirnova 1963: 99), ryw’y n /Rēwγān/ (Lurje 2010: 338–339). Möjligen är detta *srava-yāna- – en bildning av samma serie som sogd. m’xy’n /Māxyān/ ’Månens (guds) gåva’, sr’ws’rty’n /Srošart-yān/ ’den rättfärdige Sraošas gåva’ och andra, där y’n /yān/ ’nåd’, ’välvilja’, ’önskan’ får betydelsen ’gåva’ (Gharib 1995: 443; Lurje 2017: 124, 125). Då återger *Srava-yāna- ’Ärans gåva’ eller ’[Vems] ära är en gåva’ nästan helt det slaviska *Slavo-darb.

Urslav. *Slavo-těхъ: iran. *Šraua-sāti-

Jfr fortsättningen av de angivna arketyperna i: fornpol. Sław(o)ciech: Sżlautech, 1188 (SSNO V 113) ’tröstad av ära’ och baktr. РОСАЛДО. Om det senare namnet läses som РАСАЛДО, kan man sannolikt se däri en baktrisk utveckling av urgammalir. *šraua-sāti- ’nöjd med ära, prisad’ (Harmatta 1969: 101: *srava-sāti-).

Urslav. *slux-menъ: avest. srao-man-

Rysk dial. kostrom. слухмéнье ’lyssnande’ (Slovar’ XXXVIII 317) går, om det inte är en dialektal bildning från den historiska epoken, ytterst tillbaka på urslav. *slux-menъ – en avledning av *slux- (beträffande ordbildningen, jfr rysk dial. nizjnij-novgorodsk глухмéнь ’döv, person med nedsatt hörsel’; Slovar’ VI 214). För denna slaviska form finns en fullständig lexikal motsvarighet i iranskan – avest. sraoma (srau-man-), sraoman- ’hörsel’ (återgivet efter: Bartholomae 1634: under srav- ’lyssna’; Sokolov 1964 317), som uppvisar identitet både i rotmorfemet (urslav. *slu-: iran. *šrau-) och i dess ordbildningsmässiga utformning (urslav. suffix –men-: iran. –man-). Skillnaden består endast i den slaviska reflexens ytterligare suffixala (-s- > -x-)utvidgning, som saknas i den iranska. Det är möjligt att tala om en diakronisk ’förnyelse’ av den slaviska reflexen *klou-men- ’hörsel’ genom anpassning till formen hos den homogena *sluxъ. I så fall var de iranska och slaviska ordens struktur historiskt identisk.

Urslav. *Sъ-slavъ: iran. *Hu-šrauaһ-, *hu-šráuah-

Ett exempel på en nominal sammansättning av homogena urslav. *sъ-: iran. *hu- ’god’ med reflexer av det nämnda etymonet i iranskan och slaviskan. Slav. *Съ-слава fem. ’den som har god ära’ – ett namn som ligger till grund för oikonymen Сосавино (Volokolamskij rajon, Moskva oblast). Den iranska jämförelsepolen är den välkända i språken från den forniranska och medeliranska epoken

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *sraua-, *srausā-, *srūta- (against Baltic and Germanic Background)

namn, jfr medelpers. *Hu-srаваh- ‘som har gott rykte’, fornpers. *U-çavah- (Schmitt 2009: 180; 2016: 112: fornir. *Hu-srauah-), Όσóγος (Hinz 1975: 127: *husrauah-), avest. Haosrauuah- (Mayrhofer 1979: 49–50; Schmitt 2009: 180, 181), fornir. Husrau i syriska dokument (Gignoux, Jullien Ch., Jullien F. 2009: 84 ff.), baktr. χαοσσαο = Khwasrau, identifierat med medelpers. ḥwslwb, som Philippe Gignoux läser som Husrau (Husraw), dvs. *hu-srawah- ‘med gott rykte’. Se Sims-Williams 2010: 150 för en utförligare behandling av analuten.

Appellativa korrelat: avest. hu-srаваh- ‘berömd, ryktbar’, pehl. hu-srav ‘ära’, ‘berömmelse’, ‘berömd, prisad’ (Nyberg 1974: 103), husraw, xusraw ‘med gott rykte’ (Rastorgueva, Ėdel’man 2007: 417). Se även Lurje 2010: 84 i litteraturen.

Jfr exakta etymologiska motsvarigheter i ved. Su-srāvas och forn. Εὐκλήης (Schmitt 2009: 180, 181).

Fsl. *Vědo-slavъ; avest. Viði'sravah-

För kroat. Vjedoslav, pol. Wiadosław (OA), med en första del som korrelerar med stammen *vědati ‘veta, känna till’ («Berömd genom kunskap, visdom», «Berömd genom visdom»?), påträffas en etymologisk motsvarighet – avest. Vīði'sravah-, vars semantik Christian Bartholomae tolkade som ‘den som har ryktet att vara vis’, varvid han urskilde komponenten *viði- ~ vaēd- ‘lära känna’, ‘känna igen’, ‘förstå’ (Bartholomae, 1904: 1314, 1444).

Om det avestiska antroponymet på ett annat sätt, se Mayrhofer 1979: 94: med anknytning till fornind. śravó vivide ‘vann berömmelse’; (Mayrhofer 1973: 206; och vidare: Hinz 1975: 260; Tavernier 2007: 347): fornpers. *Vidiça-, *Vīdi-ç-a- (elam. Mi-ti-šá) betraktas som ett hypokoristikon av ett namn motsvarande avest. Vīdi-sravah-, vilket i sin tur är orienterat mot iranska *vidiša- ‘frikostig, riklig’, avest. vīdiša- ‘frikostighet’. Jfr den typologiskt närliggande ukrainska nybildningen Щедрослав(а) (Irkliėvs’kij 1968: 201).

Fsl. *Voje-slavъ, *Vojь-slavъ: avest. Srūtō.spāda-, fornpers. *Çuta-iauda-

Jfr forn.bulg. Воцслав – Ovjatoslavs kusin, bulg. Воцслав (Ilčev 1969: 115), fornserb. Vojislav, serb. Војислав (Maretić 1886: 132: ‘bellatores gloriamque habens’; Mihajlović 2002: 87, 159, 161), slov. Vojeslav (SSI), forntjeck. Woyzlaus (Codex 1854: 13, 70), fornpol. Wojstaw, Wojistaw, Wоjesław: Voyslav, 1224, Wogizlaus; Woyeslaw, 1425 (SSNO VI 176, 177), forn.novg. Воеславъ, Воеславъ, Воиславъ m.fl. ~ *vojь ‘krig, krigare’. Ord för ord – «[Vems] krigare är prisade», «[Vems] här är berömd».

Ideologiskt kan det slaviska namnet förbindas med avest. Srutō.spāda- «Den som har en berömd armé» ~ fornir. *sruta- ‘prisad, berömd’, avest. srūta- = ved. śrutá- (Mayrhofer 1979: 79: jämförelse med ved. Śruta-sena-,

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

forneng. Hlob-here; Schmitt 2009: 136) och med fornper. *Čutayauḍa (Šuddayauda ”Med berömda krigare” (Livšic 2010: 99).

Fsl. *Vbse-slavь, *Vbse-slovъ: avest. vīspa sravā

Jfr bulg. Всеслав (Ilčev 1969: 117: ’allberömd’), fornslav. Vseslav, Sveslav: Zweizlaus, 1240 (Kos 1886: 138), tjeck. Všeslav (Kollár, Pačić 1828: 21), fornry. Всеслав – namn på furstar i Polotsk (1044) och Vitebsk (1175), ryska deantroponymiska ortnamn med –j-: novg. Всеславле, kaluga. Всеславль (Сеславль) (Vasil’ev 2012: 81) ~ fornry. adj. вьсеславьныи i ”Възненавидѣхъ всеславьныихъ” (Sreznevskii 1893: 470). Jfr även varianter med aferes: tjeck. Seslav, pol. Siesławice – ortnamn (Miklosich 1927: 58), samt slav. *Seslovъ (< *Vbseslovъ; Grekland; se ovan). Den iranska parallellen: avest. vīspa sravā zaraθuštri i Yasna (57.4) (Bartholomae 1904: 1644), där sravah har betydelsen ’ord, lära’ (Zarathustras), vilket inte utesluter möjligheten av en tidigare sammansatt användning av vīspa & sravah i andra kontexter, där sravah betyder ’ära’.

Fsl. *Zblo-slavь: iran. *duš-srauah-

Jfr fornslav. fem. Zleslava: Zelišlaua, Zelesclaua (Kos 1886: 149), äldre Zloslav (Kärnten), fornry. злосьлавие ’smutskastning (?) (om vilka se Iliadi 2022: 49) VS avest. adj. duš.sravah- ’med dåligt rykte’, ’den som har dåligt rykte’ ~ duš- ’dålig, ond’ (Bartholomae 1904: 752, 755), medelpers. dus-srav [dws lwb] ’med dåligt rykte’ < *duš-sravah- ’detsamma’ (Nyberg 1974: 68). I iranskan är detta ord en del av det indoeuropeiska arvet, jfr etymologiskt identiskt, ända ner i strukturens detaljer, forn. grek. δυσκλεής (Bartholomae 1904: 755).

3.2. Slavica & Baltica

Fsl. *Bol’e-slavь, *Mъnogo-slavь: fornpreuss. Tule-claws

Jfr medeltidstjeck. Boleslav, gammalpol. Bolesław ~ adj. komp. *bol’e, *bol’bь ’stör-re’, ’bättre’ (ESSJ II 186), serb. Mnogoslav (Kollár, Pačić 1828: 65) vid sidan av fornpreuss. Tole-claus: Tollo-claus, Tule-claws ~ klausēiti ’höra, lyssna’, preuss. kluss ’tyst, fåordig’, ’lugn, beskedlig’ (Trautmann 1974: 142, 153) [= *’lydig’] ~ tūlan ’mycket’, adv. komp. tõuls ’mer’ (Mažiulis 1997: 203). Slav. ”[Med] större, bättre ära” (eller önskan ”[Må du bli] mer berömd”) och balt. ”[Den som har] bättre hörsel”.

Fsl. *Če-slavь (?): lit. Kū-klausas

Slov. Česlav (SSI), gammalpol. Czesław: Czesław de Tarnowo 1393 (SSNI I 371) och liknande bestäms med hög sannolikhet inte enbart som en utveckling av чьствславь, såsom föreslagits för fornserb. Tę̨εύηλαβος = ’honoris

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śrau̯a-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

‘som har ära’ (Maretić 1886: 116: liksom fornslav. чьславь < чьстьславь), utan också som en sammansättning med det pronominella elementet *če, jfr namnet med dess variant *ko – *Ko-mt̄rъ (se Toporov 2006: 41). Denna sällsynta typ av slaviska antroponymiska sammansättningar finner dock stöd i det baltiska namnmaterialet, där lit. Kӯ-klausas är belagt (jfr Kӯ-bartas, Kӯ-mantas, Kӯ-tautas, Kӯ-vainas; Vanagas, ed., 1985: 985: Kӯ- ’obekant’) med kū-, etymologiskt identiskt med fornpreuss. *ki- (i personnamn, där det motsvarar lit. Kӯ-), kai ’vad’, ’för att’ och slav. *ko, *če (Toporov 1980: 119–129, 359–360; 2006: 41).

Fslav. *Dě(ib)-slavъ: fornlett. Darbe-slave

Slav. *Dě(ib)-slavъ (se reflexerna ovan) VS fornlett. Darbe-slave, 1291 = ’den som är prisad [tack vare sina] gärningar’ (Blese 1929: 19) ~ darba ’arbete, möda’, ’gärning’.

Fslav. *Dobro-slavъ, *Bolgo-slavъ: lett. Lab-slavis

Slav. *Dobro-slavъ (se ovan) och *Bolgo-slavъ (: bulg. Благослав; Il̄čev 1969: 77; serb. Благослав; Kollár, Raićić 1828: 4, 5; fornče. Blaizlaus; Gebauer 1903: 59: Blahoslav?; pol. Błogosław-ski – ortnamn; Słownik 2003: 748) kan jämföras med lett. Labslavis (Šmits 1913: 123) ~ laba slava ’god ära’ (Staltmane 1981: 4: fotnot).

Med hänsyn till det slaviska namnets vida geografiska spridning framstår tolkningen av det som en översättning av lat. Benedictus (så hos Il̄čev 1969: 77) som föga övertygande.

Fslav. *Na-slavъ: fornpreuss. Na-clusio

Jfr pol. Nasław (Miklosich 1927: 58), fornry. Наславъ (Rymut 1993: 13) ~ fornpreuss. Na-clusio med fslav. *na-: fornpreuss. na- — preposition och prefix ’på’ (Mažiulis 1996: 162) som ett element som karakteriserar en särskild slavisk-fornpreussisk närhet i form och semantik mot bakgrund av det avvikande östbaltiska nuo < *nō (ESSJ XXI 186).

Fslav. *Skъrbi-slavъ: lit. Klaus-gėla

Jfr fornpol. Skarbislaw (Rymut 1993: 15: *skъrbiti) ~ fslav. *skъrběti ’sörja’, *skъŕbiti ’bedröva, göra ledsen’ med lit. Klaus-gėla ~ gėlà ’stark smärta’, ’sorg’, gėlti ’göra ont, värka, ha brännande värk’ (Vanagas, ed., 1985: 648) = ’[Den som bär] ett sorgligt rykte, budskap’?

Fslav. *Slavo-vidъ: lit. Klaũs-vydas

Slvn. Slavovid VS lit. Klaũs-vydas (Toporova 1996: 227–228: som ’den som ser hörseln’) ~ *vidь, *viděti: -vidas/-vydas, iš-výsti (iš-výdo) ’se, få syn på, se’ (Vanagas, ed., 1989: 1204). Benämningens semantik är uppenbarligen ’Ärofull till utseendet (gestalten)’ (eller ’[vars] framträdande är ärofullt’?) för slaviskan och ’[med] ett tyst (lydigt) utseende’ (jfr nedan lit. klausà ’hörsel’, ’lydnad’) för baltiskan.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Jfr. varianten med omvända delar i slaviska *Vido-slavъ: bulg. Видослав (Ilčev 1969: 109), fornserb. Vidoslav, 1455, serb. Видослав (Miklosich 1927: 40: видѣ ‘syn, utseende’; Grković 1977: 53; Mihajlović 2002: 145, 146, 147), slov. Vidoslav (SSI).

Fsl. *Želo-slavъ: lit. Klauš-gailas, fornpr. Clawsi-gail

Gammalserb. Zjeloslav (Зѣлослав) (Kollár, Pacić 1828: 109) motsvaras av lit. Klauš-gailas, fornpr. Clawsi-gail ~ lit. klaušyti ‘lyssna’, klaušà ‘hörsel’, ‘lydnad’ & gailùs ‘ömkansvärd’, ‘klagande’ ~ fornsl. зьлъ ‘snabb’, fht. geil ‘stolt’, ‘dristig’ (Fraenkel 1962: 265; Trautmann 1974: 142; Toropov 1979: 129–130; 1984: 48, 49–53). Beträffande semantiken hos *žėl-: gail, jfr. även fornry. зълъи, зълъ ‘stark’, lit. gailùs ‘skarp’, ‘frän’, ‘hämndlysten’, gailas ‘vild, våldsam’ (Sreznevskij 1893: 1014; Vasmer 1986: 92); därför förefaller det inte nödvändigt att bestämma betydelsen hos hela kompositumet som ‘klagande (på grund av) hörsel’ (så hos Torogova 1996: 227–228). En tolkning som ”ärorik genom styrka” eller ”snabbt ärorik” (för slaviskan) är lika möjlig, liksom önskan ”må du vara känd (=må man höra om dig) som våldsam” (för baltiskan).

3.3. Slavica & Germanica

Fsl. *Bornі-slavъ: fht. Flodo-ard

Slav. *Bornislavъ (se ovan) VS fht. Flodoard (Förstemann 1856: 690–691, 698: Hlod- ~ hlu- ‘höra’, särskilt till hlūt ‘högljudd’ med en betydelse identisk med grek. κλυτός), om vi i det senare har ett bortfall av inlautiskt w (ett vanligt fenomen i forngermanska komposita). Alltså *Flodoward < *Hlodo-ward ”den ärorike försvararen” ~ fht. wart ‘vakt’, ‘väktare’, ‘försvarare’, liksom i fallet med Liud-ward, Liut-ward, Liut-wart, Leudo-ard (Förstemann 1856: 874, 875, 1262).

Fsl. *Вързо-slavъ: urgerm. *Hluða-swenþaz

Gammaltjeck. ”dceru Brzoflawowu” (Gebauer 1903: 111; Brzoslav), jfr. tjeck. Brzimir, Brzivoj, Berzomil (Kollár, Pacić 1828: 3) ~ fsl. *bъrzъ(jь) ‘snabb, livlig’, ‘rask, ivrig’, ‘modig’ (se ESSJ III 137–138 för reflexernas semantik). Germanska paralleller: langob. fem. Chlodesinda, fht. Clodosuinda ~ suind ‘grym’, ‘skarp, tygellös’ (Förstemann 1856: 694, 1135), f.eng. Hloþswith, Hlodsuinda (Searle 1897: 561).

Fsl. *Xorbro-slavъ: fht. Clod-bald

Det slaviska namnet rekonstrueras på grundval av slov. äldre Hrաբroslav (jfr. namnet på den slovenske tonsättaren från 1800-talet – Hrաբroslav Volarić) ~ *xorbrъ(jь) ‘tapper, modig’. Dess germanska motsvarighet är fht. Clodbald ~ bald ‘djärv, modig, tapper, dristig’ (Förstemann 1856: 202, 692).

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *sraua-, *srausā-, *srūta- (against Baltic and Germanic Background)

Kyrkslav. *Jako-slavъ: fhtyska Chlode-rich

Jfr serb., kroat. Jakoslav (Jakoslav Stanković – slovensk fotbollsspelare) ~ *jakъ (serb., kroat. jāk ’stark, kraftig’; ESSJ VIII 171) VS fhtyska Chloderich ~ richi ’rik’, ’stark, mäktig’ (Förstemann 1856: 694, 1036), urgerm. Hlodericus ~ fornkelt. Cloto-rix, kymriska Clotri (Schönfeld 1911: 140). Alltså ’Ärofull [genom sin] styrka’, ’[Vars] styrka är prisad’.

Kyrkslav. *L’uto-slavъ: fhtyska Flot-grimmus

Serb. Љутослав, tjeck. Litoslav (Kollár, Pačić 1828: 58), fornpol. Lutosław: Luthoslaus, 1413 (SSNO III 301) ~ *l’utъ ’vild, våldsam’, ’grym’ i fhtyska Flotgrimmus ~ grimm ’vild, grym’, ’hård’ (Förstemann 1856: 546, 697: även en jämförelse med fornnordiska, anglosaxiska grima ’mask’ medges).

Kyrkslav. *Slavo-drugъ: fhtyska Hlot-win, Hlud-win

Jfr äldre kroat. Slavodrug (Kollár, Pačić 1828: 92) ~ *drugъ ’vän’ och fhtyska Hlotwin, Hludwin ~ fhtyska wini, gotiska eiwa winjis ’vän, kamrat’ (Förstemann 1856: 696, 1315).

Kyrkslav. *Slavo-gostь: urgerm. Hlewa-gastiz

Jfr fornserb. Славогость, furste av Bribir (Mihajlović 2002: 62), serb. Славогост (Grković 1977: 180), kroat. Slavogost (Maretić 1886: 127: ’gloriae hospes’?), tjeck. Slavhost (Rymut 1993: 15), avlett ortnamn Slavhostice (Miklosich 1927: 58), ryska Славгуцуи, 1800-talet, vitryska Славогощу – oikonymer < Слав(о)гость (Vasil’ev 2012: 170). Till kyrkslav. *gostь. I germanskan har vi runinskriften Hlewa-gastiz – en komposit av reflexer av urgerm. *xlewaz ~ det indoeuropeiska ordet för ’ära’ (: avest. sravah-, sanskr. śrávas- ’ära, beröm’, grek. κλέος ’ära’ m.fl.) och *gastiz (: gotiska gasts ’främling, utlänning’, ’gäst’) ~ kyrkslav. *gostь ’gäst’ (Orel 2003: 127, 176).

Kyrkslav. *Slavo-mirъ: fhtyska Lot-frid, fornengelska Hloth-frith

Jfr bulg. Славомир (Ilčev 1969: 454), serb. Славомир (Maretić 1886: 128: ’in gloria pacem habens’; Mihajlović 2002: 130), slov. Slavomir (SSI), slovak. Slavomír (Ovsená 2014: 144), äldre sorb. Slavomir: Scalaomir, 819 – Abodritorum rex (Toporov 2006: 55–56), fornpol. Sławomir: Zlauomir, 1155, Slauomir, 1224 (SSNO V 113). Germanska ekvivalenter: fhtyska Lotfrid ~ fridu ’fred’ (Förstemann 1856: 421, 692: Hlod-), fornengelska Hlothfrith (Searle 1897: 299).

Kyrkslav. *Slavo-slavъ: urgerm. *Hluða-mērijaz

Болт. Славославов – патроним с суфф. –ов– (Ilčev 1969: 454), серб. Славослав (Grković 1977: 180), ст.-пол. Sławosław: Szlawoslaus, 1469, Slawoslaus, 1471 (SSNO V 114). В отличие от тавтологичного (slav + slav) славянского имени германское является композитом синонимичных этимонов *hluðaz ‘известный, о ком слышали’ & *mērijaz ‘известный, славный’:

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

got. Hluba-mērs, frank. Chlodomeris, Chlothomerus (Schönfeld 1911: 140), forn-germ. Χλωθομήρος, fht. Clodomer, Hlodmar (Förstemann 1856: 694, 907: till fht. māri ‘klar, ljus’ eller mari ‘hav’). Komponenten -marius i forn-germ. namn jämförs med got. *-mēreis (neutr. waila-mērei), fornnord. mær ‘känd, berömd’, forneng. mære ‘stor, känd’, fht. mari ‘berömd, prisad’ (Schönfeld 1911: 43).

Fsl. *Tъvьrdo-slavъ: frank. Hлud-hart, fht. Hлud-hart

Fornslav. *Tъrьdoslavъ (Alperna; Rymut 1993: 17: *tъrьdъ(jь) ‘hård’), fornslav. Trdoslav: Tridizlav, Tridozlav, Tordosclaue (Kos 1886: 135, 141), tjeck. Tъrdoslav (Miklosich 1927: 64), fornpol. Twardosław: Tuardoslaus, 1255 (SSNO V 493) jämfört med frank. Hludhart (Franck 1909: 33, 139), fht. Hludhart ~ hart ‘hård’, ‘fast’ (Förstemann 1856: 604, 692).

Fsl. *Voje-slavъ, *Vojь-slavъ: urgerm. *Hluða-wīgaz, *Hluðu-wīgaz

Jfr slav. *Voje-slavъ, *Vojь-slavъ (se ovan) VS frank. Chlodowech, Chlodovius – frankernas kunganamn (Wrede 1891: 109, 112), Hludovicus, Hlodovicus, Hlodēwig (Forssner 1916: 153: *hlūba-, *hlōba-), Hluduuig (Franck 1909: 113), forneng. Hlotwig, Hlothewig (Searle 1897: 299), fht. Hlud-wīg – en komposit av reflexer av urgerm. *xluðaz (ur ie. *klutó- ‘berömd, prisad’ ~ avest. srūta- ‘hörd’, sanskr. śrutá- ‘detsamma; berömd, prisad’, gr. κλυτός) och *wīgaz (: burg. *wigs ‘krigare’) (Orel 2003: 178, 465). Jfr även skand. run. Hlauðu-wigaR, fornisl. Hǫð-wér (Toporova 1996: 53: *Hlauði-weigaz).

Fsl. *Voldi-slavъ: fht. Clodo-wald

Bulgar. Vladislav (Ilčев 1969: 113; Kovačev 1987: 66: ‘håll äran’), forn-kroat. Vladislavus, 839, serb. Vladislav (Maretić 1886: 123: ‘dominandi gloriam habens’ eller ‘dominationem gloriamque habens’; Mihajlović 2002: 154), kroat. Vladislavci – ortnamn (Miklosich 1927: 22), sloven. Vladislav (SSI), tjeck. Vladislav (Miklosich 1927: 22), slovak. Vladislav (Ovsená 2014: 144), fornpol. Włodzisław: Włodzisław, 1437 (SSNO VI 143), fornryska Володислав (Tupikov 1903: 92). Till fsl. *volditi ‘äga’, ‘styra’. Se även Rymut 1993: 18.

Det inverterade fht. Clodowald ~ got. waldan ‘härska, regera’ (Förstemann 1856: 694, 1235) visar andra grammatiska relationer mellan ordkombinationens delar, på vars grund kompositen bildades. De bestämmer skillnader i antroponymens semantik, som förstås som «[Den vars] makt är berömd».

Fsl. *Vьlьko-slavъ: fht. Chlod-ulf

Serb. Vukoslav, Vučeslav (Mihajlović 2002: 41, 176), Vučislav (Grković 1977: 61), tjeck. Vьkoslav (Kollár, Pačić 1828: 22) ~ *vьlkъ ‘varg’ jämte fht. Chlodulf ~ wolf ‘varg’ (Förstemann 1856: 696, 1339) = «[Den som] har vargens ära» (slav.) och «Den som är berömd som en varg» (germ.).

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *sraua-, *srausā-, *srūta- (against Baltic and Germanic Background)

3.4. Slavica & Iranica & Baltica

Gammalkyrkoslav. *Dobro-slavъ: iranska *цaнi-s̄raуah-, *цaнu-s̄rūta-: lettiska Lab-slavis (se ovan beträffande var och en av komposita).

3.5. Slavica & Iranica & Germanica

Gammalkyrkoslav. *Borni-slavъ: iranska *Pāti-s̄rauah- (?): forn högtyska Flodo-ard (se ovan beträffande var och en av komposita). Gammalkyrkoslav. *Slavo-mirъ: iranska *Miθra-s̄rauah-: forn högtyska Lot-frid, fornengelska Hloth-frith (se ovan). Gammalkyrkoslav. *Voje-slavъ, *Vojь-slavъ: avest. Srūto.spāda-, fornpers. *Çuta-iauda-: urgerm. *Hludā-wīƷaz, *Hludū-wīƷaz (se ovan).

4. TOLKNING AV RESULTATEN. SLUTSATSER

4.1. När vi överblickar slavisk-iranska lexikaliska överensstämmelser mot bakgrund av besläktade baltiska och germanska data kommer vi oundvikligen fram till slutsatser som bygger på en jämförelse av flera serier av tillräckligt gamla komposita och (mycket sällan) affixala namn. Jämförelsens karaktär när det gäller nominala sammansättningar bestäms av graden av etymologisk närhet mellan deras beståndsdelar i olika språk. Främst står dithematiska lexem där båda delarna är genetiskt gemensamma för slavernas, iraniernas, baltfolkens och germanernas ordförråd. Detta är egentliga komparativhistoriska paralleller. Således är den genetiska identiteten hos båda komponenterna belagd i: psl. *bogo-slavъ ~ iranska *baga-s̄rauah-; psl. *dьlgo-slavъ ~ iranska *darga-s̄rauah-; psl. *gati-slavъ ~ avest. gāu̯ā srāvayō; psl. *kьrto-slavъ ~ iranska *kṛta-s̄rauah-; psl. *miro-slovъ, *miro-slavъ ~ iranska *miθra-s̄rauah-; psl. *prosi-slavъ ~ avest. (pati-)paršta-sravah-; psl. *pro-slavъ ~ iranska *fra-s̄rūtah-; psl. *slavo-borъ, *beri-slovъ, *boro-slavъ ~ iranska *s̄rauah-bāra-; psl. *slavo-danъ, *danъ-slavъ ~ iranska *s̄raušā-data-; psl. *slux-menъ ~ avest. srao-man-; psl. *sъ-slavъ ~ iranska *hu-s̄rauah-; psl. *vědo-slavъ ~ avest. u̯idi-srāuah-; psl. *vьse-slavъ, *vьse-slovъ ~ avest. u̯ispa sravā. På andra plats kommer språköverskridande motsvarigheter med homogenitet hos endast den ena av de två leden (reflexen av i.e. *kleu-), medan den andra ledens position i de jämförda komposita representeras av olika stammar med närliggande betydelse i de angivna språken

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Följande exempel vittnar om en typologisk likhet mellan mönstren för kompositabildning med en tämligen närliggande semantisk kontur: psl. *borni-slavъ ~ iranska *pāti-śrauah– (?); psl. *dal’e-slavъ ~ iranska *dūrai-śrauah-, *dobro-slavъ ~ iranska *uahu-śrauah-, *uahu-śrūta-; *krajь-slavъ ~ avest. daǰhu.srūta-; psl. *něgo-slavъ eller *sъpasi-slavъ ~ avest. buǰa-srau uah-; psl. *oto-slavъ ~ avest. srūtat.faðrī-; psl. *pravo-slavъ ~ avest. ašəm.sravah-; psl. *slavo-bogь (?) ~ medelpersiska srav-yazd; psl. *slavo-darь, *daro-slavъ ~ sogdiska *srava-yāna- (?); psl. *slavo-těxь ~ iranska *śraua-śāti-; psl. *voje-slavъ, *vojьb-slavъ ~ avest. srūtō.spāda-, fornpers. *çuta-iauda-; psl. *zъlo-slavъ ~ iranska *duš-śrauah-.

Oavsett graden av etymologisk kongruens i de undersökta nominala sammansättningarnas beståndsdelar markerar den rekonstruerade semantiken deras tillhörighet till det poetiska (”höga”) språkets ordförråd, som grund för forntida klichéartade uttryck av rättsligt och moral-etiskt innehåll samt texter med religiös prägel. Sådana namn är mycket talande när det gäller den forntida odifferentieringen av språkliga medel (ord och formelartade ordkombinationer) i element av ”rättsligt” respektive ”religiöst-etiskt” tal, eftersom dessa är tätt sammanflätade och förkroppsligar kulturella betydelser som är karakteristiska för det arkaiska komplexet ”religion – moral – rätt”, jfr.: (‘berömd [inför] gudarna’ eller [‘med] ära [från] gudarna’) psl. *bogo-slavъ ~ iranska *baga-śrauah eller psl. *slavo-bogь (?) ~ medelpersiska srav-yazd; (‘[i strid (försvaret) berömd’, ‘berömd försvarare’) psl. *borni-slavъ ~ iranska *pāti-śrauah- (?); (‘vida berömd’) psl. *dъlgo-slavъ ~ iranska *darga-śrauah eller psl. *dal’e-slavъ ~ iranska *dūrai-śrauah-; (‘berömd i landet, bygden’) psl. *krajь-slavъ ~ avest. daǰhu.srūta-; (‘berömd [tack vare/i] freden’, ‘Mithras ära – fredsfördragets gudoms ära eller ‘ära [tack vare] Mithra’) psl. *miro-slovъ, *miro-slavъ ~ iranska *miθra-śrauah-; (‘[vars] far är berömd’) psl. *oto-slavъ ~ avest. srūtat.faðrī-; (idén om att förhärliga rätten, lagen eller att vara berömd genom rättfärdiga gärningar) psl. *pravo-slavъ ~ avest. ašəm.sravah-; (‘bärare av ära’ VS ‘bärare av ord (bud)’) psl. *slavo-borь, *beri-slovъ, *boro-slavъ ~ iranska *śrauah-bāra-; (‘en gåva av ära’ eller [‘vars] ära är en gåva’) psl. *slavo-darь, *daro-slavъ ~ sogdiska *srava-yāna- (?); (‘tröstad av ära’) psl. *slavo-těxь ~ iranska *śraua-śāti-; (‘[som har vunnit] gott rykte’, ‘gott ryktbar’, ‘förhärligad genom godhet’) psl. *sъ-slavъ ~ iranska *hu-śrauah eller psl. *dobro-slavъ ~ iranska *uahu-śrauah-, *uahu-śrūta-; (‘förhärligad genom visdom (= kunskap, seende)’) psl. *vědo-slavъ ~ avest. vīdi-sravah-; (‘[vars] här är förhärligad’) psl. *voje-slavъ, *vojьb-slavъ ~ avest. srūtō.spāda-, fornpers. *çuta-iauda-; (‘allberömd’ VS ‘alla ord (bud)’)

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śraua-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

kyrkoslav. *ъvъse-slavъ, *ъvъse-slovъ ~ avest. uīspa sravā; (‘illrykt’) kyrkoslav. *zъlo-slavъ ~ iranska *duš-śrauh-.

Analysen av arvet från de slavisk-iranska språkkontakterna kan inte förbigå ännu en potentiell illustration av fenomenet ”Slavo-Iranica”. Det gäller det gamla slaviska namnet Jasoslav (tjeck. Jasoslav, sloven. Jasoslav, pol. Jasosław): den uppenbara trivialiteten i sammansättningen lämnar inget tvivel om nomenets slaviska genes. Det tolkas bokstavligen som ”Lysande i ära” (”Jasný v sláve”) eller ”Ett ljus som förhärligar” (”Light celebrating”) (Rodná 2011), med en antagen koppling till slovak. jas ’glans, skimmer’. En närmare granskning av den första delen och den övergripande sammansättningssemantik som den medför rubbar emellertid avsevärt den ursprungliga vissheten om en sådan kombination. En sådan tolkning framstår som anakronistisk, eftersom den innebär en nutida kulturs namngivningsbärares rättframma blick på ett semantiskt komplex som formades i en epok då andra idéer låg bakom namnen – förkroppsliganden av redan förlorade mytopoetiska formler. Naturligtvis kan ”den andliga situationens inadekvans under den protoslaviska epoken” (Топоров 2006: 74) i viss mån också tillskrivas andra resultat av tolkningen av de antroponymiska kompositens betydelse, och därför kan orienteringen mot jas inte slutgiltigt avvisas. Det verkar emellertid finnas en mer övertygande etymologi för nomenet som iransk slavism, *Jazo-slavъ – en ”omkodad” iransk *iāza(ta)-śraucah med *iaz- ’tillbe, vörda’, ’förrätta offer’ (jfr avest. adj. daēva-yaz- ’en som vördar daēva’; Bartholomae 1904: 671), *iāzata- ’gudom’ i första delen. Alltså ”Förhärligad [tack vare] gudomen”. Jfr ovan en komposit med omvänd delordning: medelpers. Srav-Yazd: (sr’ w)yzd’n. En närliggande situation visas av etymologin till namnet *Jasomirъ hos de forntida alpina slaverna: däri urskiljer man *yazamir, *yazomir som resultat av en inversion (via *yaza(ta)miθra) av iransk *miθrayaz-, korrelerande med den avestiska formeln yazmiθrəm ’offra åt Mithra, vörda Mithra’ (Oguibenine 1979: 433–437; Топоров 2006: 39).

Möjliga illustrationer av processen där slaverna omtolkade och ombyggde iranska namn, uppbyggda av material som genetiskt är gemensamt med det slaviska ordförrådet, antyder en särskild aspekt av problemet Slavo-Iranica. Dess utarbetande ger en förståelse av graden av samverkan mellan två språk- och kulturtraditioner, där gränserna mellan det egna och det främmande i slavernas uppfattning blev utsuddade, vilket gjorde det möjligt för dem att fritt använda och ”skära om” material från det iranska onomastikonet, uppfattat som slaviskt. Detta underlättades både av den materiella (fonetiska) närheten och den semantiska dubbelheten hos elementen i de båda lexikala systemen samt av summan av gemensamma meningsprinciper

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

för kombinationen av ord samt av de därmed korrelerande klichéartade uttrycken. Här är det lämpligt att utvidga raden av tidigare behandlade exempel *Jazoslavъ < iransk *jāza(ta)-śrauah- (~ *śraua-jāzata-), *Jasomirъ < iransk *jāza(ta)-miϑra- (~ *miϑra-jāza-) och *Kъrtoslavъ < iransk *kṛta-śrauah med ytterligare följande: serb. Одриво̄г < medeliransk väst. *ādar-bag (~ medelpers. Bay-Ādur) (Iliadi 2018: 56–57), bulg. Въртивог < *uarϑa-baga- (~ *baga-uarϑa-) (Iliadi 2017: 6), fornpol. Kord(e)bog < alan. *Kard[a]-bay < iransk *kṛta-baga- (~ *baga-kṛta-) (Iliadi 2021: 76–81).

Här måste vi framhäva ett avgörande kriterium för kronologiseringen av Slavo-Iranica med i.-e. *ḱleu-. Det gäller alanernas särställning, där sådana namn saknas, och detta visar att den epok då de gemensamma elementen i det slavisk-iranska ordförrådet (närmare bestämt composita-typen med *slau-: *śrauça-) i ”högt” språk bildades, möjligen var tiden för slavisk-skytiska/sarmatiska kontakter. Vi hänvisar särskilt till: 1) frånvaron i det kända alaniska och ossetiska onomastikonkorpuset av antroponymer med reflexer av *śraua- (även om ossetisk appellativ användning känner sut | sum ’ljud’, ’buller’ < *srauta av *sraw-; Abaev 1979: 197–198); 2) att ossetiskan, som fortsätter den alaniska taltraditionen, använder ett annat ord för ära och närliggande begrepp – en reflex av iransk *kāta- (Abaev 1958: 565).

4.2. Till skillnad från den starkt framträdande religiöst-moraliska och till och med juridiska semantik som förmedlas av de iransk-slaviska parallellerna saknar de slavisk-baltiska denna belastning. På grund av polariseringen av etymonets betydelse ”tala VS lyssna” i slaviskan (’muntligt överfört ord’, ’en önskan som blir känd för andra’) och baltiskan (’hörsel’, ’lydnad’, ’lyssna uppmärksamt’) är en strikt jämförelse av de båda språkens komposita problematisk även för exempel med homogenitet mellan de två delarna. Jfr kyrkoslav. *Čě-slavъ (?) ”Vilken ära!” ~ lit. Kū́-klausas ”Vilken hörsel!”; kyrkoslav. *Na-slavъ ”Till & muntligt ord” ~ fornpreuss. Na-clusio ”Till & hörsel”; kyrkoslav. *Slavo-vidъ ”Ärofull till utseendet (gestalten)” ~ lit. Klaũs-vydas ”[Med] ett tyst (lydigt) utseende”; kyrkoslav. *Želo-slavъ ”Styrke-ära”, ”Snabb-ära” ~ lit. Klaũs-gailas, fornpreuss. Clawsi-gaill ”Må du ryktas vara häftig”. Detsamma gäller exemplet kyrkoslav. *Bol’e-slavъ, *Mьnogo-slavъ ”[Med] större, bättre ära”, ”[Var] mer ärofull” ~ fornpreuss. Tule-claus ”[Den som har] bättre hörsel”.

En mer eller mindre homogen betydelsebild kan sannolikt rekonstrueras endast för: kyrkoslav. *Skrъbi-slavъ ~ lit. Klaus-gēla ”[Som bär] ett sorgset rykte” (?), kyrkoslav. *Dě(jьb)-slavъ ~ forn litau. Darbe-slave ”Förhärligad genom gärningar” och kyrkoslav. *Dobro-slavъ, *Bolgo-slavъ ~ lett. Lab-slavis ”God-ära”.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Sammansatta ord med slav. *slav-, *slux-: iransk *sraua-, *srauša-, *srūta- (mot baltisk och germansk bakgrund)

I motsats till förväntningarna representeras de balto-slaviska parallellerna bland tvåtematiska namn med i.-e. *ḱleu av ett litet antal exempel, föga upplysande beträffande de gemensamma kulturella realiteter som är förbundna med föreställningen om förhärligande och berömmelse bland folket. Tydligen berörde det slavisk-baltiska språkliga samspelet inte området för dessa samhälleliga värden. Dessutom måste man, med hänsyn till observationerna, tala om i.-e. *ḱleus rudimentära ställning i systemet av byggnadselement för baltiska tvåledade antroponymer.

4.3. Slavisk-germanska överensstämmelser bland tvåstammiga personnamn är talrikare och mer informativa. De kulturella betydelser som ligger bakom dem är knutna till förhärligandet av krigarens olika krigiska egenskaper, så värdefulla i ett samhälle som lever av krig. I namnen i denna kategori förekommer vissa termer för samhällsordningen (vän, gäst), juridiska termer (besittning), och hänvisningar till rester av totemism (varg) som religiöst-socialt system. Jfr (’[i] försvaret förhärligad’, ’förhärligad försvarare’) kyrkoslav. *Borni-slavъ ~ fht. Flodo-ard; (’ärofull genom skärpa, iver’) kyrkoslav. *Bьrzo-slavъ ~ urgerm. *Hludа-swęnaz; (’djärvt ärofull’, ’djärvt berömd’) kyrkoslav. *Xorьo-slavъ ~ fht. Clod-bald; (’ärofull genom [sin] styrka’, ’[vars] styrka är förhärligad’) kyrkoslav. *Jako-slavъ ~ fht. Clhode-rich; (’förhärligad genom grymhet’) kyrkoslav. *L’uto-slavъ ~ fht. Flot-grimmus; (’ära-vän’, ’[vars] vän är förhärligad’) kyrkoslav. *Slavo-drugъ ~ fht. Hlot-win, Hluđ-win; (’ärofull gäst’) kyrkoslav. *Slavo-gostь ~ forngerm. Hlewa-gastiz; (’[vars] fred (fördrag) är ärofull’) kyrkoslav. *Slavo-mirь ~ fht. Lot-frid, forneng. Hloth-frith; (’förstärkning av egenskapen ”ärofull”’) kyrkoslav. *Slavo-slavъ ~ urgerm. *Hludа-mērijaz; (’förhärligad genom fasthet, ståndaktighet’) kyrkoslav. *Tьvьrdo-slavъ ~ frank. Hlud-hart, fht. H̄lud-hart; (’[vars] krigare är förhärligade’) kyrkoslav. *Voje-slavъ, *Vojьb-slavъ ~ urgerm. *Hludа-wīzaz, *Hluđu-wīzaz; (idén om förhärskad makt) kyrkoslav. *Voldi-slavъ ~ fht. Clodo-wald; (’[som har fått] ära [från] vargen’, ’[tack vare] vargen förhärligad’) kyrkoslav. *Vьlko-slavъ ~ fht. Chlod-ulf.

Således visar tvåledade namn med en för germanskan och slaviskan homogen sammansättning (kyrkoslav. *Slavo-gostь ~ forngerm. Hlewa-gastiz; kyrkoslav. *Voldi-slavъ ~ fht. Clodo-wald; kyrkoslav. *Vьlko-slavъ ~ fht. Chlod-ulf), tillsammans med övriga komposita, ett brett spektrum av den indoeuropeiska etymonens valens i det gemensamma slavisk-germanska ordförrådet. Den realiseras i summan av kombinationsscheman för *ḱleu med andra stammar, och dessa scheman formades under slavisk-germanska språkkontakter. Skillnaden mellan detta lager av slavisk onomastik och det som representeras av exemplen på Slavo-Iranica, liksom i fallet med de balto-slaviska parallellerna, består i

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

”profaniseringen” av dess semantik, dess lösgörande från det semantiska fältet ”religion”. Detta är en viktig indikator på den typ av språklig interaktion som är orienterad mot den militära livsföringen och de element av det poetiska språket som är förbundna med den. Å andra sidan för den ”generella” utformningen av de germanska kompositernas betydelse inom ramen för idén om berömmelse och förhärligande dem (till skillnad från de baltiska exemplen) närmare de slaviska beläggen, tack vare semantiken hos det i det germanska namnskicket använda ie. participet perf. pass. på –t- *klutos ’förhärligad’, ’berömd’.

De fåtaliga antroponymiska beläggen som omfattar material från tre språkgrupper anknyter i betydande grad till den typologiska likheten hos de lånade enheterna och kan därför knappast beaktas vid utformningen av konfigurationen av forntida areala isoglosser som markörer för förhistoriska kontakter.

ЛИТЕРАТУРА

Abaev Vasiliĭ I. 1958: Абаев, Василий И. Istoriko-ètimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka [Istoriko-ètimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka] 1, Москва, Ленинград: Издательство АН СССР [Moskva, Leningrad: Izdatel’stvo AN SSSR].

Abaev Vasiliĭ I. 1979: Абаев, Василий И. Istoriko-ètimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka [Istoriko-ètimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka] 3, Москва, Ленинград: Наука [Moskva, Leningrad: Nauka].

Afanas’ev Aleksandr N. 1869: Афанасьев, Александр Н. Поэтические воззрения славян на природу. Опыт сравнительного изучения славянских преданий и верований в связи с мифическими сказаниями других родственных народов [Poètičeskie vozzrenija slavjan na prirodu. Opyt sravnitel’nogo izučenija slavjanskih predanij i verovanij v svjazi s mifičeskimi skazanijami drugih rodstvennyh narodov], Москва: Изд. К. Солдатенкова [Moskva: Izd. K. Soldatenkova].

Archiv 1915: Архив П. М. Строева [Archiv P. M. Stroeva] 1, под ред. С. Ф. Платонова, М. Г. Курдюмова [pod red. S. F. Platonova, M. G. Kurdjumova], Петроград: [б. и.] [Petrograd: (b. i.)].

Bartholomae Christian 1904: Altiranisches Wörterbuch, Lex 8°. XXXII, Strassburg: Karl J. Trübner.

B lese Ernest 1929: Latviešu personu vārdu un uzvārdu studijas 1: Vecākie personu vārdi un uzvārdi (XIII–XVI g. s.), Rīga: Generalkomisijā pie A. Gulbja.

Bogoljubov Michail N., Smirnova Ol’ga I. 1963: Боголюбов, Михаил Н., Смирнова, Ольга И. Согдийские документы с горы Муг. Чтение. Перевод.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *sraua-, *srauša-, *srūta- (against Baltic and Germanic Background)

Комментарий [Sogdiiskie dokumenty s gory Mug. Čtenie. Perevod. Kommentarii]. Выпуск [Vypusk] 3: Хозяйственные документы [Chozjajstvennye dokumenty], Москва: Издательство восточной литературы [Moskva: Izdatel’stvo vostočnoj literatury].

Bosanski Petrovac – Žrtve Rata 1941–1945. Available at: https://dokumen.tips/documents/bosanski-petrovac-zrtve-rata-1941–1945.html?page=76.

Cheung Johny 2007: Etymological Dictionary of the Iranian Verb, Leiden Indo-European Etymological Dictionary Series, 2, ed. A. Lubotsky, Leiden, Boston: Brill.

Codex 1854: Codex diplomaticus et epistolaris Moraviae, Bd. 6, herausg. von P. Ritter v. Chlumecky, Brünn: Commission bei Nitsch & Grosse.

Dicționarul 1993: Dicționarul toponimic al României, vol. 1 (A–B), sub red. G. Bolocan, Craiova: Editura Universitaria.

D’jakonov Igor’ M., Livšić Vladimir A. 1960: Дьяконов, Игорь М., Лившиц, Владимир А. Документы из Нисы I в. до н. э. Предварительные итоги работы [Dokumenty iz Nisy I v. do n. e. Predvaritel’nye itogi raboty], Москва: Издательство восточной литературы [Moskva: Izdatel’stvo vostočnoj literatury].

Èdel’man Džoj I. 2015: Эдельман, Джой И. Этимологический словарь иранских языков [Ètimologičeskij slovar’ iranskich jazykov] 5, Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

ESSJ II – Этимологический словарь славянских языков. Праславянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 2 (*bezъ – *bratrъ), под ред. О. Н. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačёva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1975.

ESSJ III – Этимологический словарь славянских языков. Праславянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 3 (*bratrъсъ – *сьrky), под ред. О. Н. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačёva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1976.

ESSJ IV – Этимологический словарь славянских языков. Праславянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 4 (*čaběniti – *děl’a), под ред. О. Н. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačёva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1977.

ESSJ V – Этимологический словарь славянских языков. Праславянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 5 (*dělo – *dьržьbь), под ред. О. Н. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačёva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1978.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

ESSJ VI – Этимологический словарь славянских языков. Праслaвянский лексический фонд [Ětimologičeskij] slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 6 (*e – *golъva), под ред. O. H. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačëva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1979.

ESSJ VIII – Этимологический словарь славянских языков. Праслaвянский лексический фонд [Ětimologičeskij] slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 8 (*xa – *jьvъlga), под ред. O. H. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačëva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1981.

ESSJ XIX – Этимологический словарь славянских языков. Праслaвянский лексический фонд [Ětimologičeskij] slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 19 (*męsъarb – *morzakъ), под ред. O. H. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačëva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1992.

ESSJ XXI – Этимологический словарь славянских языков. Праслaвянский лексический фонд [Ětimologičeskij] slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 21 (*mъrskovatь – *nadějnъ(jь)), под ред. O. H. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačëva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1994.

ESSJ XXV – Этимологический словарь славянских языков. Праслaвянский лексический фонд [Ětimologičeskij] slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 25 (*neroditi – *novotьnъ(jь)), под ред. O. H. Трубачёва [pod red. O. N. Trubačëva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1999.

Forssner Thorvald 1916: Continental-Germanic personal names in England in Old and Middle English times, Uppsala: Appelbergs Boktryck.

Förstemann Ernst W. 1856: Altdeutsches Namenbuch, Bd. 1: Personennamen, Nordhausen: Verlag von F. Förstemann [etc.].

Fraenkel Ernst 1962: Litauisches etymologisches Wörterbuch 1, Heidelberg, Göttingen: Carl Winter and Vandenhoeck & Ruprecht.

Franck Johannes 1909: Altfränkische Grammatik: Lautund Flexionslehre, Göttingen: Vandenhoeck und Ruprecht.

Gebauer Jan 1903: Slovník staročeský 1, Praha: Unie.

Gershevitch Ilya 1969: Amber at Persepolis. – Studia classica et orientalia Antonio Pagliaro Oblata, Roma: Aziende Tipografiche Eredi Dott. G. Bardi, 167–251.

Gharib Badrozaman 1995: Sogdian Dictionary: Sogdian–Persian–English, Tehran: Farhangан Publications.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *sraua-, *srausā-, *srūta- (against Baltic and Germanic Background)

Gignoux Philippe 1986: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 2: Mitteliranische Personennamen, F. 2: Noms propres Sassanides en moyen-perse épigraphique, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Gignoux Philippe, Jullien Christelle, Jullien Florence 2009: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 7: Iranische Namen in semitischen Nebenüberlieferungen, F. 5: Noms propres syriaques d’origine iranienne, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Grantovskij Èdvin A. 2007: Грантовский, Эдвин А. Ранняя история иранских племён Передней Азии [Rannjaja istorija iranskich plemën Perednej Azii], изд. второе [izd. vtoroe], испр. и доп. Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Grković Milica 1977: Грковић Милица. Речник личних имена код срба [Rečnik ličnih imena kod srba], Београд: Вук Караџић [Beograd: Vuk Karadžić].

Harmatta János 1969: The Bactrian Wall-Inscriptions from Kara Tepe. – Буддийские пещеры Кара-Тепе в Старом Термезе [Buddijskie peščery Kara-Tepe v Starom Termeze], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 82–125.

Hinz Walther 1973: Neue Wege im Altpersischen, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Hinz Walther 1975: Altiranisches Sprachgut der Nebenüberlieferungen, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Ilčev Stefan 1969: Илчев Стефан. Речник на личните и фамилни имена у българите [Rečnik na ličnite i familni imena u bŭlgarite], София: БАН [Sofija: BAN].

Iliadi Alexander I. 2008: Іладі, Олександр І. Слов’янські мовні релікти в топонімії Балкан [Slovjans’ki movni relikty v toponimiji Balkan], Київ, Кіровоград: КОД [Kyjiv, Kirovograd: KOD].

Iliadi Alexander I. 2017: Илиади, Александр И. Этимологические заметки по славянской лексике [Ėtimologičeskie zametki po slavjanskoj leksike] 65–77. – Studia semasiologica, Кировоград: РВВ ЦДПУ ім. В. Винниченка [Kirovograd: RVV CDPU im. V. Vinničенка], 3–25.

Iliadi Alexander I. 2018: Serb. Odribog and Croat. Odribožić: Deceptively Trivial Form. – Paradigm of Knowledge 4(30), 53–64.

Iliadi Alexander I. 2021: Goth. Kandak, Croat. Skorsur, Old Pol. Bagakarad, Old Russ. *Валаасть and Their Alanian Prototypes. – Innovative Solutions in Modern Science 3(47), 70–87.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Iliadi Alexander I. 2022: Иліади, Александр И. Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background). – Acta Linguistica Lithuanica 87, 30–63.

Irkliëvs’kij Vasil’ 1968: Ірклієвський Василь. Наші імення, їх походження та значення [Naši imen|nja, jich pochodženńja ta značennja], Мюнхен: Iskra [Mjunchen: Iskra].

Justi Ferdinand 1895: Iranisches Namenbuch, Marburg: N. G. Elwert’sche Verlagsbuchhandlung.

Kollár Jan, Pačić Jan 1828: Gmenoslow čili Slownik osobných Gmen rozličných kmenů a nářečí národu Slawenského, Budjn: Tiskem kr. všeučilište Pěštanského.

Korduba Miron 1938: Кордуба Мирон. Що нам кажуть назви осель? [Ščo nam kažuť nazvi osel’?, Львів: Наша Батьківщина [L’viv: Naša Bat’kivščina].

Kos Franc 1886: Ob osebnih imenih pri starih Slovencih. – Letopis matice slovenske, Ljubljana: Narodna tiskarna, 107–151.

Kovačev Nikolaj P. 1987: Ковачев, Николай П. Честотно-тълковен речник на личните имена у българите [Čestotno-tălkoven rečnik na ličnite imena u bălgarite], София: Д-р Петър Берон [Sofija: D-r Petăr Beron].

Kozlova Raisa M. 1997: Козлова, Раиса М. Структура праславянского слова (Праславянское слово в генетическом гнезде) [Struktura praslavjanskogo slova (Praslavjanskoe slovo v genetičeskom gnezde)], Гомель: ГГУ [Gomel’: GGU].

Leksik 1976: Leksik prezimena Socijalističke Republike Hrvatske, Zagreb: Institut za jezik.

Livšić Vladimir A. 2010: Лившиц, Владимир А. Парфянская ономастика [Parfjanskaja onomastika], Санкт-Петербург: Петерб. лингвист. общество [Sankt-Peterburg: Peterb. lingvist. obščestvo].

Lurje Pavel B. 2010: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 2: Mitteliranische Personennamen, F. 8: Personal Names in Sogdian Texts, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Lurje Pavel B. 2017: Лурье, Павел Б. Пантеон согдийцев по материалам имён собственных [Panteon sogdijcev po materialam imën sobstvennych]. – Проблемы археологии и истории Таджикистана [Problemy archeologii i istorii Tadžikistana], Душанбе: Дониш [Dušanbe: Doniš], 123–131.

Mayrhofer Manfred 1973: Onomastica Persepolitana. Das altiranische Namengut der Persepolis-Täfelchen, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śrau̯a-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

Mayrhofer Manfred 1979: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 1: Die altiranischen Namen, F. 1: Die avestischen Namen, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Majkov Apollon A. 1857: Майков, Аполлон А. История сербского языка по памятникам, писанным кирилицею, в связи с историей народа [Istorija serbskoga jezika po pamjatnikam, pisannym kiriliceju, v svjazi s istorijei naroda], Москва: Университетская типография [Moskva: Universitetskaja tipografija].

Maretić Tomislav 1886: O narodnim imenima i prezimenima u Hrvata i Srba. – Rad Jugoslavenske akademije znanosti i umjetnosti 14(81), 81–146.

Mažiulis Vytautas 1996: Prūsų kalbos etimologijos žodynas 3 (L–P), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Mažiulis Vytautas 1997: Prūsų kalbos etimologijos žodynas 4 (R–Z), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Mihajlović Velimir 2002: Михајловић Велимир. Српски презименик [Srpski prezimenik], Нови Сад: Аурора [Novi Sad: Aurora].

Miklosich Franz 1927: Die Bildung der slavischen Personenund Ortsnamen, Heidelberg: Carl Winter.

Moroškin Michail J. 1867: Морошкин, Михаил Я. Славянский именослов или собрание славянских личных имен в алфавитном порядке [Slavljanskij imenoslov ili sobranie slavjanskich ličnych imen v alfavitnom porjadke], Санкт-Петербург: Тип. 2-го отд-ния собственной е. и. в. канцелярии [Sankt-Peterburg: Tip. 2-go otd-nija sobstvennoj e. i. v. kanceljarij].

Nyberg Henrik S. 1974: A Manual of Pahlavi, Part 2: Ideograms, Glossary, Abbreviations, Index, Grammatical Survey, Corrigenda to Part 1, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Nováček Vojtěch J. 1894: Listář k dějinám Školství Kutnohorského (1520–1623). Historický archiv 5, Praha: ČASU.

OA – Ономастический архив Института украинского языка НАН Украины (= Ономастičeskij archiv Instituta ukrainskogo jazyka NAN Ukrainy).

Oguibenine Boris 1979: Le Dieu Jazomir. – Wiener slavistischer Almanach, Bd. 4, 433–438.

Orel Vladimir 2003: A Handbook of Germanic Etymology, Leiden, Boston: Brill.

Ovsená Blažena 2014: Pátranie po tajných slovenských dejinách a slovenskom duchu, Trnava: Eko-konzult.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Petrov Aleksej 1924: Národopisná mapa Uher podle úředního lexikonu osad z roku 1773, Praha: ČAVU.

Pokorny Julius 1959: Indogermanisches etymologisches Wörterbuch, Bd. 1, Bern, München: A. Francke AG Verlag.

Rastorgueva Vera S., Èdelʹman Džoj I. 2007: Расторгуева, Вера С., Эдельман, Джой И. Этимологический словарь иранских языков [Ėtimologičeskij slovarʹ iranskih jazykov] 3, Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Rymut Kazimierz 1993: Zasób leksemów w prasłowiańskich imionach złożonych. – Onomastica 38, 5–19.

Rix Helmut 2001: Lexikon der indogermanischen Verben. Die Wurzeln und ihre Primärstammbildungen, Wiesbaden: Dr. Ludwig Reichert Verlag.

Rodná Cesta 2011: Časopis na obrodu rodnej kultúry, prírodného života a duchovna. Available at: https://www.ved.sk/RC.htm.

Schmitt Rüdiger 2009: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 7: Iranische Namen in Semitischen Nebenüberlieferungen, F. 1A: Iranische Personennamen in der Neuassyrischen Nebenüberlieferung, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Schmitt Rüdiger 2011: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 5: Iranische Namen in Nebenüberlieferungen Indogermanischer Sprachen, F. 5A: Iranische Personennamen in der griechischen Literatur vor Alexander D. Gr., Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Schmitt Rüdiger 2016: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 2: Mitteliranische Namen, F. 5: Personennamen in parthischen epigraphischen Quellen, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Schmitt Rüdiger, Vittmann Günter 2013: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 8: Iranische Namen in ägyptischer Nebenüberlieferung, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Schönfeld Moritz 1911: Wörterbuch der altgermanischen Personenund Völkernamen, Heidelberg: Carl Winter.

Searle William G. 1897–1897: Onomasticon Anglo-Saxonicum: a List of Anglo-Saxon Proper Names from the Time of Beda to that of King John, Cambridge: University Press.

Senkovskij Osip I. 1859: Сенковский, Осип И. (Барон Брамбеус) [(Baron Brambeus)] Собрание сочинений [Sobranie sočinenij] 7, Санкт-Петербург: Тип. Импер. Академии наук [Sankt-Peterburg: Tip. Imper. Akademii nauk].

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *sraua-, *sra ušā-, *šrūta- (against Baltic and Germanic Background)

S i m s–W i l l i a m s N i c h o l a s 2010: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 2: Mitteliranische Personennamen, F. 7: Bactrian Personal Names, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

S k j æ r v ø P r o d s O. 2003: An Introduction to Young Avestan, 4th revised version, unpublished, available online. Available at: https://d11.cuni.cz/pluginfile.php/866051/mod_resource/content/1/avestancomplete.pdf.

Slovar’ VI – Словарь русских народных говоров [Slovar’ russkikh narodnykh govorov] 6 (Выросток–Гон) [(Vyrostok–Gon)], ред. Ф. П. Сороколетов, Ф. П. Филин [red. F. P. Sorokoletov, F. P. Filin], Ленинград: Наука [Leningrad: Nauka], 1970.

Slovar’ XXXVIII – Словарь русских народных говоров [Slovar’ russkikh narodnykh govorov] 38 (Скинать–Сметушка) [(Skinat’–Smetuška)], гл. ред. Ф. П. Сороколетов [gl. red. F. P. Sorokoletov], Санкт-Петербург: Наука [Sankt-Peterburg: Nauka], 2004.

S ł o w n i k 2003: Słownik nazwisk używanych w Polsce na początku XXI wieku, red. K. Rymut, Kraków: Instytut Języka Polskiego PAN (CD).

S m o c z y ń s k i W o j c i e c h 2019: Słownik etymologiczny języka litewskiego, współpraca redakcyjna M. Osłon, wydanie drugie, poprawione i znacznie rozszerzone, na prawach rękopisu. Available at: www.rromanes.org/pub/alii/Smoczyński W. Słownik etymologiczny języka litewskiego.pdf.

S o k o l o v S e r g e i N. 1964: Соколов, Сергей Н. Язык Авесты [Jazyk Avesty], Ленинград: ЛГУ [Leningrad: LGU].

S r e z n e v s k i j I z m a i l I. 1893: Срезневский, Измаил И. Материалы для словаря древнерусского языка по письменным памятникам [Materialy dlja Slovarja drevnerusskogo jazyka po pis’mennym pamjatnikam] 1 (А–К), Санкт-Петербург: Тип. Императорской акад. наук [Sankt-Peterburg: Tip. Imperatorskoj akad. nauk].

S r e z n e v s k i j I z m a i l I. 1902: Срезневский, Измаил И. Материалы для словаря древнерусского языка по письменным памятникам [Materialy dlja Slovarja drevnerusskogo jazyka po pis’mennym pamjatnikam] 2 (Л–П), Санкт-Петербург: Тип. Императорской акад. наук [Sankt-Peterburg: Tip. Imperatorskoj akad. nauk].

S r e z n e v s k i j I z m a i l I. 1912: Срезневский, Измаил И. Материалы для словаря древнерусского языка по письменным памятникам [Materialy dlja Slovarja drevnerusskogo jazyka po pis’mennym pamjatnikam] 3 (Р–Я), Санкт-Петербург: Тип. Императорской акад. наук [Sankt-Peterburg: Tip. Imperatorskoj akad. nauk].

SSI – Stara izvirna slovenska imena (= Old Original Slovenian Names). Available at: https://www.raptas.si/stara-izvirna-slovenska-imena/.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

SSNO I – Słownik staropolskich nazw osobowych 1 (A–D), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1965.

SSNO III – Słownik staropolskich nazw osobowych 3 (Kł–M), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1971.

SSNO IV – Słownik staropolskich nazw osobowych 4 (N–R), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1974–1976.

SSNO V – Słownik staropolskich nazw osobowych 5 (S–Ś), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1977–1978.

SSNO VI – Słownik staropolskich nazw osobowych 6 (V–Ž), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1981.

Staltmane Velta Ė. 1981: Сталтмане, Велта Э. Latvijas антропонимия. Фамилии [Latyšskaja antroponimija. Familii], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Stankovska Ljubica 2000: Станковска Љубица. Топонимијата на селото Рамно [Toponimijata na seloto Ramno]. – Македонски јазик [Makedonski jazık] 48–50 (1997–1999), 143–196.

Šmits Pēteris 1913: Smidts Pēteris. Par mūsu senču vārdiem. – Druva: daiļrakstniecības, zinātnes un mākslas mēnešraksts, 2. gads, pirmais pusgads, Rīgas Latviešu biedrības derīgu grāmatu nodaļa, atbild. red. T. Zeiferts, Rīga: Latvija, 123–125.

Tavernier Jan 2007: Iranica in the Achaemenid Period (Ca. 550–330 B.C.). Lexicon of Old Iranian Proper Names and Loanwords, Attested in Non-Iranian Texts, Orientalia Lovanieniensia Analecta, 158, Leuven, Paris, Dudley, Ma: Peeters Publishers.

Toporov Vladimir N. 1979: Топоров, Владимир Н. Прусский язык. Словарь [Prusskij jazyk. Slovarʹ] 2, Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Toporov Vladimir N. 1984: Топоров, Владимир Н. Прусский язык. Словарь [Prusskij jazyk. Slovarʹ] 4, Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Toporov Vladimir N. 2006: Топоров, Владимир Н. Праcлавянская культура в зеркале собственных имён (элемент *mir-) [Praslavjanskaja kul’tura v zerkale sobstvennych imën (ėlement *mir-)]. – Исследования по этимологии и семантике [Issledovanija po ėtimologii i semantike] 2/2, Москва: Языки славянской культуры [Moskva: Jazyki slavjanskoj kul’tury], 11–141.

Toporova Tat’jana V. 1996: Топорова, Татьяна В. Культура в зеркале языка: древнегерманские двучленные имена собственные [Kul’tura v zerkale jazyka: drevnegermanskie dvučlennye imena sobstvennye], Москва: Языки русской культуры [Moskva: Jazyki russkoj kul’tury].

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX

Slavo-Iranica II: Compound Words with Slav. *slav-, *slux-: Iran. *śrau̯a-, *śraušā-, *śrūta- (against Baltic and Germanic Background)

Trautmann Reinhold 1974: Die altpreußischen Personennamen, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Tupikov Nikolaj M. 1903: Тупиков, Николай М. Словарь древнерусских личных собственных имён [Slovar’ drevnerusskich ličnych sobstvennych imën], Санкт-Петербург: Тип. И. Н. Скороходова [Sankt-Peterburg: Tip. I. N. Skorochodova].

Vanagas Aleksandras, ed., 1985: Lietuvių pavardžių žodynas 1 (A–K), aut. A. Vanagas, V. Maciejauskienė, M. Razmukaitė, ats. red. A. Vanagas, Vilnius: Mokslas.

Vanagas Aleksandras, ed., 1989: Lietuvių pavardžių žodynas 2 (L–Ž), aut. A. Vanagas, V. Maciejauskienė, M. Razmukaitė, ats. red. A. Vanagas, Vilnius: Mokslas.

Vasil’jev Valerij L. 2012: Васильев, Валерий Л. Славянские топонимические древности Новгородской земли [Slavjanskie toponimičeskie drevnosti Novgorodskoj zemli], Москва: Рукописные памятники Древней Руси [Moskva: Rukopisnye pamjatniki Drevnej Rusi].

Vasmer Max 1986: Фасмер, Макс. Этимологический словарь русского языка [Etimologičeskij slovar’ russkogo jazyka] 2, Москва: Прогресс [Moskva: Progress].

Vedomost’ 1890: Ведомость справок о судимости [Vedomost’ spravok o sudimosti], ч. 1 [č. 1], кн. 5 [kn. 5], Санкт-Петербург: Тип. правительств. сената [Sankt-Peterburg: Tip. pravitel’stv. senata].

Wrede Ferdinand 1891: Über die Sprache der Ostgoten in Italien, Strassburg: K. J. Trübner.

Zaliznjak Andrej A. 2004: Зализняк, Андрей А. Древненовгородский диалект [Drevnenovgorodskij dialekt], Москва: Языки славянской культуры [Moskva: Jazyki slavjanskoj kul’tury].

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Slavų–iranėnų kalbų kontaktai II: sudurtiniai žodžiai su slav. *slav-, *slux-: iran. *śrau̯a-, *śrauša-, *śrūta- (baltų ir germanų kalbų kontekste)

SANTRAUKA

Leksinės paradigmos turinio lyginamoji-istorinė analizė su indoeuropiečių etimono *kleyrefleksais iranėnų ir slavų kalbų žodynuose leidžia autoriui išskirti nemažai abiems kalbinėms kultūroms bendrų dūrinių. Iš tokių sudurtinių žodžių ypač dėmesį patraukia leksemos, kurių sudėtis (dvi dalys) abiejose kalbose yra vienoda, plg: Proto-Slav. *bogo-slavъ ~ Iran. *baga-śrau̯ah-; Proto-Slav. *dl̥go-slavъ ~ Iran. *darga-śrau̯ah-; Proto-Slav. *gāti-slavъ ~ Avest. gāθā śrau̯ō; Proto-Slav. *prosi-slavъ ~ Avest. (pati-)paršta-sravāh-; Proto-Slav. *pro-slavъ ~ Iran. *fra-śrūtah-; Proto-Slav. *sъ-slavъ ~ Iran. *hu-śrau̯ah-; Proto-Slav. *čědo-slavъ ~ Avest. vīδī-stravāhir kt. Straipsnyje kalbama apie bendrų naujovių, atsiradusių indoeuropiečių arealo „miškų“ ir „stepių“ dalių gyventojų kalbose artimiausių kultūrinių kontaktų sąlygomis, pėdsakus. Atsižvelgiant į tai, kad tokie dūriniai dažnai yra pastoviųjų junginių „suglaudinimo“ rezultatas, darytina prielaida, kad iranėnams ir slavams bendras poetinis (apeiginis, teisinis) tekstas (jo vienetai) buvo sudurtinių žodžių susidarymo aplinka. Šis tekstas formavosi artimų ideologemų ir bendrų gretiminių kalbinių priemonių rinkinių pagrindu.

Baltų ir vokiečių kalbos atskleidžia svarbų „šlovingų vardų“ paradigmos raidos skirtumą: tai pasireiškia siauresniu jų semantikos spektru, palyginus su slavų-iranėnų kalbomis, ir viso susidariusių dūrinių genetinio sutapimo kiekyjo nereikšmingumu. Visa tai, kas pasakyta, leidžia daryti išvadą, kad keturių kalbinių tradicijų atstovų bendravimas buvo skirtingo kultūrinio lygmens ir visų žodyno sluoksnių nepaveikė.

Įteikta 2023 m. lapkričio 1 d.

ALEXANDER I. ILIADI

The State Institution “South Ukrainian National Pedagogical University named after K. D. Ushinsky” 65020, Ukraine, Odessa 34, Staroporotofrankivska Str. [email protected]

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIX