ALEXANDER I. ILIADI

Den statliga institutionen ”Sydukrainska nationella pedagogiska universitetet uppkallat efter K. D. Ushinsky”

ORCID-id: orcid.org/0000-0001-5078-8316

Forskningsområden: etymologi, komparativhistorisk lingvistik, allmän och typologisk lingvistik.

ILONA M. DERIK

Den statliga institutionen ”Sydukrainska nationella pedagogiska universitetet uppkallat efter K. D. Ushinsky”

ORCID-id: orcid.org/0000-0002-8979-4745

Forskningsområden: allmän och typologisk lingvistik, översättningsvetenskap, korpuslingvistik.

DOI: doi.org/10.35321/all90-07

UNIVERSALITET I SEMANTISK DYNAMIK: FRÅN ’KROPP’ TILL ’PERSON’, ’SJÄLV’, ’SJÄL’

Universalitet i semantisk dynamik: från ’kropp’ till ’person’, ’själv’, ’själ’

SAMMANFATTNING

Forskningen syftar till att beskriva en relevant regelbundenhet i semantikens utveckling som, enligt belägg från många språk, tenderar att vara universell. I fokus för forskningen står en identisk sekvens av stadier i den semantiska utvecklingen: ’kropp’, ’corpus’ → ’person’, ’själv’, ’själ’, samt dess utfall såsom det framträder i de analyserade språken. Det granskade semantiska skiftet förekommer i genetiskt besläktade och obesläktade språk under olika perioder av deras historia, vilket gör det möjligt att definiera det som ett fenomen som dia kroniskt återproduceras vid varje kronologiskt tvärsnitt. Postulatet om universaliteten hos den semantiska korrelationen mellan ’kropp’, ’kroppsdelar’ & ’själ’, ’ande’, ’person’ och ’själv’ bygger på den tillförlitligt fastställda regelbundna sekvensen av ”steg” från det etymologiska ’kropp’ till andra betydelser i språken inom elva språkfamiljer. Denna korrelation mellan semem kan definieras som ett kluster av kedjor av semantiska förändringar. Trots vissa skillnader ryms dessa kedjor

170

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

fortfarande ryms inom ramen för samma semantiska modell, som förverkligades under olika betingelser, varifrån dessa skillnader härrör. Det vill säga, alla varianter av semantiska förskjutningar ägde rum under vissa betingelser och ingick i en modells ”operationella fält”.

NYCKELORD: semantisk universalitet, korrelation mellan betydelser, lingvistisk typologi, modell, pronomen, sammansatt ord, reflex.

SAMMANFATTNING

Syftet med undersökningen är att beskriva en relevant regelbundenhet i semantikens utveckling, som på grund av belägg i många språk tenderar att vara universell. Undersökningens objekt är en identisk sekvens av stadier i den semantiska utvecklingen: ‘kropp’, ‘korpus’ → ‘person’, ‘personlighet’, ‘själ’, samt dess resultat, som har påvisats i de analyserade språken. Den granskade semantiska förskjutningen förekommer i genetiskt besläktade och obesläktade språk under olika perioder av deras historia, vilket gör det möjligt att definiera den som ett fenomen som diakront återkommer i varje kronologiskt tvärsnitt. Postulatet om universaliteten hos den semantiska korrelationen mellan ‘kropp’, ‘kroppsdelar’ och ‘själ’, ‘ande’, ‘person’ och ‘själv’ grundar sig på den tillförlitligt fastställda regelbundna sekvensen av ”steg” från den etymologiska betydelsen ‘kropp’ till andra betydelser i språken inom elva genetiska familjer. Denna korrelation mellan semem kan definieras som ett kluster av kedjor av semantiska förändringar. Trots vissa skillnader ryms dessa kedjor fortfarande inom ramen för en och samma semantiska modell, som realiseras under olika omständigheter, och det är därifrån dessa skillnader härrör. Det innebär att alla varianter av semantiska förskjutningar ägde rum under vissa betingelser och ingick i en modells ”operationella fält”.

VIKTIGA ORD: semantisk universalitet, korrelation mellan betydelser, lingvistisk typologi, modell, pronomen, sammansatt ord, reflex.

1. INLEDNING

1.1. Det har etablerats en särskild tradition för att studera frågan om typiskhet och till och med universalitet hos semantiska förändringar. Den har dock ännu inte blivit allmänt accepterad, utan existerar som en summa av idéer i arbeten av företrädare för olika lingvistiska skolor. Ursprungligen snävt definierad av Michail M. Pokrovskij som ett fenomen där betydelser regelbundet sammanfaller i Europas språk (enligt honom ”utarbetas identiska, tämligen ursprungliga betydelser i flera språk oberoende av varandra på samma sätt”; Pokrovskij 1895: 13), kom den (eller en närliggande idé) senare till uttryck i en rent praktisk tillämpning av Carl Darling Buck, nämligen i hans arbete A dictionary of selected synonyms in the principal Indo-European languages (Buck 1949). Under lång tid förblev sökandet efter universaler i ordens semantiska dynamik etymologiska studiers privilegium,

Straipsniai / Articles

171

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

där övertygelsen i tolkningen av den rekonstruerade betydelsen och dess utveckling beror på tillförlitligheten hos typologiskt likartade exempel från andra språk. Särskilt utmärker fokuseringen på typologiska analogier inom semantiken sådana grundläggande etymologiska verk som Historical and Etymological Dictionary of the Ossetian Language (1958–1995) av Vasilij I. Abaev, liksom Etymological Dictionary of Slavic Languages (1974–2021), publicerad i Moskva, och det nyligen utgivna Etymological Dictionary of Germanic Languages (2010) av Victor V. Levitsky. Etymologiska studier är dock, på grund av sina många uppgifter, inte begränsade till att räkna upp typologiska analogier i betydelseutvecklingen och fastställer inte deras utbredningsområde; de samlar endast in fakta för sina egna behov, vilka kan utgöra grunden för framtida teoretisk forskning inom det relevanta universologiska området.

1.2. Resultaten av etymologiska och semasiologiska forskningsarbeten om lexikal betydelse i synkroni och diakroni kräver en teoretisk grund för talrika exempel på typiskhet och regelbundenhet i den semantiska dynamiken över tid och rum. Det behövs en teori som kan utarbeta metodologiska principer för att beskriva och verifiera modeller för semantisk förändring som är gemensamma för ett stort antal besläktade och obesläktade språk. Den motsvarande uppsättningen teoretiska och metodologiska frågor har delvis analyserats i de senaste (1) studierna av Anna A. Zalizniak, som var den första att analysera universaler inom polysemi och därefter utarbetade en katalog över semantiska övergångar (Zalizniak 2013: 397–409; 2018); (2) studierna av Elena G. Mikina (Mikina 2009; 2012; 2020; 2022) om den semantiska utvecklingen hos latinska och romanska talverb. E. G. Mikinas arbeten illustrerar en organisk syntes av jämförande-historisk lingvistik och lingvistisk typologi, eftersom kedjorna av stadier i betydelsens dynamik fastställs mot en bred indoeuropeisk bakgrund. Närliggande idéer framställs i: (Nerlich 1992; Geeraerts 1997: 28 och följande).

1.3. Det pågår en sökning efter svar på två grundläggande frågor som är relevanta för frågans nuvarande tillstånd. Den första gäller det balanserade förhållandet mellan semantikens synkrona tillstånd och dess historiska dynamik i forskningens vetenskapliga apparat. Det är känt att ”semantisk utveckling och synkron polysemi är två sidor av samma fenomen” (Zalizniak 2013: 413), men det är inte känt (eller rättare sagt inte uppenbart) om detta är ett särskilt fall av semantisk avledning i språket eller språken under en viss epok, eller om vi har att göra med en uråldrig korrelation mellan semem som reproducerats i ett sent kronologiskt skikt. Dessa båda fenomen måste särskiljas. Exempelvis har indoeuropeiska verb med en tillförlitligt fastställd primär betydelse ’att finna’ regelbundet sememet sekundär ’att föda’ (: ossetiska aryn (sydossetiska waryn), erun ’att finna’ och ’att avla’, pamir-oromuri vār- ’att finna’ och ’att föda’ ~ PIE *uer- ’att finna’ (Abaev 1958: 73–74); rysk dial. ребя́ненок

172

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

naʒде́тся ’ett barn kommer att födas’, ukrainsk dial. зна́йти дитину́ ’att föda ett barn’, serbisk dial. нашло се дете och andra ~ *na-joti (ESS) XXII 113–114, 116; Tolstaja 1997: 290–291)) med en relevant mycket hög ålder. För övrigt uppstod detta bland slaverna inom ramen för rituals handlingsspråk (fortfarande hedniskt!) för att lura ödet: ett nyfött barn påstods ha förts dit av en gäst som hade hittat ett barn på vägen. Således kan man anta att sedan länge etablerade semantiska relationer reproducerades under den sena perioden av de två gruppernas språkhistoria. Men i det turkiska tap- ’att hitta’, ’att föda’ (Abaev 1958: 74) finns inte samma tydlighet som i det prototurkiska (Starostin, Dybo, Mudrak, eds., 2003: 1436: *tāp-; Tenišev et al. 2006: 208, 288) eller ens i det fornturkiska språktillståndet (VII–XIII årh.), eftersom endast den första betydelsen är belagd (DTS 533). Det finns dock inga uppgifter om betydelsen ’att föda’ för *tāp i forntiden, så den kan betraktas som en lokal sen semantisk avledning i ett av språken. Nåväl, de kulturella villkoren för denna avledning bland indoeuropéerna (iranier, slaver) och turkarna sammanfaller inte heller.

Det andra är att varje exempel på den förmodat universella typen av semantisk utveckling bör granskas ”under förstoringsglas” och verifieras med ett tillräckligt antal argument. Att samla in belägg för varje fall, verifiera dem, klassificera det insamlade materialet och förklara det är ett tidskrävande och mycket mödosamt arbete, men nästan alltid leder sådan forskning till mycket intressanta resultat. Arbetet med den lingvistiska förståelsen av många av dessa semantiska fenomen återstår, särskilt eftersom betydelsen av att studera universalier i den lexikala betydelsens dynamik ännu inte har insetts fullt ut.

2. SYFTE OCH UPPGIFTER

Ett intressant exempel på korrelationen mellan sememen ’kropp’ och ’person’, ’själv’ samt ’själ’, som studeras här, kan med vissa förbehåll betraktas som en illustration av tesen om universaliteten hos vissa modeller för semantisk utveckling. Denna korrelation har ignorerats i facklitteraturen, trots att det länge har funnits vetenskapliga förutsättningar för att uppmärksamma den. Exempelvis noteras i den elektroniska katalogen ”The Catalogue of Semantic Shifts” (Zalizniak et al.: https://datsemshift.ru/shift4380), övergången ’kropp’ → ’själv’ i flera icke-indoeuropeiska språk. Även om ”The Catalogue” endast registrerar den synkrona korrelationen mellan dessa semem, föranleder de insamlade uppgifterna en sökning efter uttryck för en liknande korrelation i de indoeuropeiska språken och en studie av villkoren för dess uppkomst.

Straipsniai / Articles

173

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Följaktligen är syftet med forskningen att beskriva modellen för semantisk utveckling ’kropp/kroppsdel’, ’corpus’ → ’person’, ’själv’, ’själ’ (eller dess varianter) och att bevisa dess universella karaktär, det vill säga dess förverkligande i lexikala och semantiska system hos språk från olika genetiska familjer, synkront och diakront.

Förverkligandet av detta syfte innebär genomförandet av flera uppgifter, nämligen: 1) att sammanfatta alla kända belägg för korrelationen mellan sememen ’kropp’, ’corpus’ och ’person’, ’själv’, ’själ’; 2) att bevisa den direkta karaktären hos semantisk avledning i alla (om möjligt) fall och utesluta möjligheten av förmedlande (mellanliggande) stadier; 3) att styrka modellens reproducerbarhet på olika kronologiska skärningar i de språk som ingår i analysen; 4) att klarlägga orsakerna till denna semantiska förändring.

3. MATERIAL OCH FORSKNINGSMETODIK

3.1. Studien omfattar lexikalt material från elva genetiska språkfamiljer, där vi ser förverkligandet av denna modell för semantisk utveckling. Såvitt vi vet har dessa uppgifter ännu inte varit föremål för någon särskild lingvistisk undersökning (inom ramen för det skisserade problemet), och följaktligen har den typologiska likheten mellan olika ord, som visar gemensamma drag i deras semantiska utveckling, varken noterats eller förklarats.

Eftersom primatet hos betydelsen ’kropp’ i förhållande till sememen ’själv’, ’person’, ’själ’ etc. är väsentligt för den föreslagna studien, är det första steget i förfarandet för att bevisa den somatiska betydelsens ursprunglighet att hänvisa till etymologins och rekonstruktionens resultat. Dessa uppgifter presenteras i etymologiska ordböcker och avsnitt i jämförande grammatiker. De många fakta som finns i dessa källor behöver ofta generaliseras mot en bred typologisk bakgrund. När det gäller språk vars ordförråd ännu inte har fått någon etymologisk förklaring hämtas materialet från tillgängliga grammatiska beskrivningar av dessa språk, deras ordförråd och texter. Detta gäller i högre grad de algonkinska och austronesiska språken. Eftersom denna artikel inte är en korpusstudie utan syftar till att styrka universaliteten hos en modell för semantisk avledning, förefaller det tillräckligt att helt enkelt ange dess uttryck i flera språk inom var och en av de undersökta språkfamiljerna.

3.2. Vid analysen av materialet utgick vi från de allmänna teoretiska principerna för arbete med ordets semantiska strukturs dynamik, vilka har redovisats i våra föregångares arbeten, nämligen: (Budagov 1963; Stern 1964;

174

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

Trubačіov 1964; Schuster-Šewc 1975; Nerlich 1992; Geraerts 1997: 23–122; Traugott 1999; Traugott, Dasher 2002; Geraerts 2010: 25–41; Mikina 2012).

Studiens uppgifter avgjorde valet av dess metoder. Här används i synnerhet vissa tekniker inom följande metoder: (1) komparativhistorisk (för att klargöra den relativa kronologin för de semantiska tillstånden hos de undersökta objekten (orden) under olika perioder av deras historia och för att fastställa den genetiska relationen mellan de jämförda leksemen); (2) typologisk (för att beskriva heterogena enheter med likartad semantisk utveckling); (3) metoden att kommentera ordboksartiklar (för att klargöra logiken i utvecklingen och riktningen hos de semantiska sambanden mellan sememen hos en viss leksem). De genomförs inom ramen för analysens förfarande, vars innebörd beskrivs genom:

– summan av kriterierna för urvalet av material till studien; – tolkningen av det undersökta materialet; – ett schema för framställningen av fakta (se avsnitt 4).

Kriterier

1. De leksem som används i studien har två poler i det semantiska spektrumet: ‘kropp/kroppsdel’, ‘corpus’ VS ‘person’, ‘jaget’ och ‘själ’.

2. Det måste finnas derivativa relationer mellan båda betydelsegrupperna, nämligen: sememen ‘person’, ‘jaget’ och ‘själ’ är härledda från ‘kropp’ eller ‘kroppsdel’.

3. Inom ett kluster av sememen ‘person’, ‘jaget’ och ‘själ’ tillåts i vissa fall också härledningsrelationer.

4. Det beaktas att sememet ‘(jag)själv’ i kroppen kan utvecklas under följande tre villkor: a) genom morfologisk modifiering av kroppen (genom affixering); b) som en del av sammansatta ord; c) syntaktiskt, dvs. i funktionen av det reflexiva pronomenet (‘själv’ som ‘min/dess/hans kropp’). Det sista villkoret gäller endast för flera språk inom samma gren av den indoeuropeiska språkfamiljen och sporadiskt flera språk inom det indoeuropeiska språkområdet.

5. Leksem där mellanliggande semem är markerade mellan de båda betydelseklustren, med undantag för den direkta semantiska härledningen ‘kropp’ → ‘person’ osv., utesluts från granskningen eftersom de inte motsvarar modellen för semantisk härledning. Detta kriterium kan emellertid inte alltid uppfyllas på grund av bristen på skriftliga monument på vissa språk eller den låga nivån på deras etymologiska utforskning.

6. Leksem med samma typ av semantisk korrelation som uppstod under olika kulturellt-semiotiska (mytologiska, religiösa, apotropaiska) förhållanden (jfr exemplet ovan med korrelationen ‘finna’: ‘föda’) beaktas inte heller.

Straipsniai / Articles

175

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Tolkning (allmänna grunder)

1. Korrelationens natur mellan betydelserna hos ett ord eller en grupp kognater beskrivs genom modellering, men varje modell måste verifieras genom typologiska paralleller som motsvarar summan av de parametrar som anges av modellen. Detta innebär att den semantiska utvecklingens riktning och resultat (främst i fall som kräver semantisk rekonstruktion) har bevisats under förutsättning att samma vektor för betydelseutvecklingen, dess initiala, mellanliggande och slutliga stadier, kan spåras i olika ord från olika språk. Avgörande för analysen är endast faktumet att ordets semantiska tillstånd uppvisar en relevant kronologi samt verifieringen av att korrelationen mellan sememen bevaras som primär och sekundär i olika språk under olika perioder av deras historia.

2. Ju större geografisk spridning modellen har (den är belagd i många språk), desto högre är sannolikheten att vi har att göra med en universell typ av semantisk utveckling.

3. Om materialet visar att den nämnda typen av semantisk avledning är relevant (aktuell) under flera kronologiska snitt eller till och med under loppet av en hel historisk period, bör man inte tala om en innovation i ordens semantiska struktur som uppstod vid någon tidpunkt i språkets historia, utan om gamla relationer av semantisk avledning som reproduceras diakront.

4. METOD

Således följer här några fakta pro domo sua om universaliteten hos den lexikala betydelseförändring som följer denna vektor. Studien följer nedanstående ordning för framställningen av fakta och deras analys.

4.1. Belägg från indoeuropeiska språk

4.1.1. Iransk lexikon

Proto-iranska *gṛuā- ‘hals, nacke’, vars reflexer uppvisar följande betydelser (med en utvidgning av semantiken till ‘kropp i allmänhet’):

Khwarezmiska γryʷ ‘kropp’ & ‘själ’, och vidare anges betydelserna ‘själv, hon själv, han själv, du själv’, sekundära till ‘själ’ (Ēdelʹman 2008: 57), jfr ordkombinationen yʹ γryʷ ‘av mig själv; han själv’; vidare jfr sogdiska ʾγryʷ, man. γryʷ ‘kropp’ & ‘person’, ‘själ’, ‘själv’ (Livšic 1962: 128, 192; Rastorgueva, Ēdelʹman 2007: 291–292; Gharib 1995: 130, 167), medelpersiska grīw |glyw|

176

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

’hals’, ’strupe’, grīw [gɫyw], gryw [gryw] ’själv’, ’själ’ (MacKenzie 1986: 37; här anges båda orden i olika ordboksartiklar), gryw, gryw [grīw] ’hals’, ’form’ & ’själv’, ’själ’, jfr. Gryw hsyng ’Urmänniskan’ VS gryw zyndg, gryw jywndg ’Levande själ’ (Durkin-Meisterernst 2004: 164).

Sådana exempel tolkas som en semantisk förgrening (Rastorgueva, Ēdelʾman 2007: 292) eller semantisk utveckling (Ēdelʾman 2008: 57), men orsakerna till och villkoren för denna semantiska specialisering förklaras inte.

Här följer exempel på användningen av sogdiska ʾyryw som motsvarighet till ett reflexivt pronomen i följande fraser: ʾXRZY ZNH ʾyrywh nwšk(wʾ?) mynʾm – ’Då anser jag mig själv odödlig’ VS ʾXRZY ZNH ʾyrywh ʾmrtch mynʾm, ordagrant ’då anser jag mig själv död’ (Livšic 1962: 128, 192).

För den semantiska utvecklingen ’kroppslemmar’, ’kroppsdelar’ → ’kroppen i allmänhet’ i de iranska exemplen, jfr den nyligen publicerade studien av Velizar Sadovski (Sadovski 2017: 567–599; se särskilt s. 577 och 579).

Proto-iranska *tanū- ’kropp’; avestiska tanū- ’kropp’ & ’person’, ’sig själv’ (användes även som reflexivt pronomen) (Bartholomae 1904: 633; Abaev 1979: 261), jfr. ’[…] när han *omger mig med god tanke / och frågar mig: ’Vem är du? Vems är du?’ / Hur skulle du *underkasta dina dagliga-*märkesinkomster för förhör / *beträffande dina hjordar och personer’ (Skjærvø 2018: 121).

Vidare jfr. gammalpersiska tanūš (tnūš) ’kropp’, ’bål’ & ’person’, ’själv’ (Hinz 1973: 152; Abaev 1979: 261: ’används också som reflexivt pronomen’), khwarezmiska tn ’kropp’, ’bål’ & ’själv’, jfr. y’ tn’h ’hans kropp’ och ’honom själv’ (Benzing 1983: 612), medelpersiska tan [tn] ’kropp’ & ’person’, ’själv’, jfr. xwēš tan ’ens själv’ (MacKenzie 1986: 81; Durkin-Meisterernst 2004: 324), persiska tan, tanda, pahlavi tan ’kropp’ & ’person’ (Abaev 1979: 261), zaza tan ’människa, person’ < *tanu- ’kropp’ (Cabolov 2010: 373), persiska tän ’kropp, kött’ & ’person’, ’människa’ (Rubinčik 1970: 398).

Som vi kan se används *tanū i iranska ofta som reflexivt pronomen. Det ariska *tanū fyller samma funktion i de dardiska och indoariska språken (se nedan). I allmänhet är det semantiska spektrumet hos proto-iranska *tanū identiskt med uppsättningen grundbetydelser hos dess indoariska etymologiska motsvarighet (se nedan). Det är rimligt att tala om två möjliga villkor under vilka detta leksem utvecklade betydelsen ’mig själv’ och ’själv’.

1. I ordkombinationen avestiska tanū med xʷa- ’dess, hans’, ’själv’, ’sig självt’, ’sig själv’, jfr. auuaēnaātā sūčā manaŋhā / āuuaranā vīčiθahiiā narəm.naram xʷačiiāi tanuiie – ’Betrakta genom (denna) låga med (din) tanke / diskrimineringens *preferenser (= omdöme) som gjorts man för man för hans egen kropp’ (Skjærvø 2018: 34, 82), jfr. ovan medelpersiska xwēš tan. Detsamma är sannolikt att

Straipsniai / Articles

177

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

antagen för det fornindiska tanū- ‘själv’, jfr. svā́ya tanvā̀ (ett exempel hämtas från: Mayrhofer 1992: 621). Således, ‘ens/eget kropp’ → ‘mig själv’, ‘själv’, ‘person’.

2. I ordkombinationerna och sammansättningarna, bildade på grundval av ordkombinationer med reflexerna *tanū-, jfr. ungavestiska tanu.karata adj. ‘gjord av en själv, självskapad’ (Bartholomae 1904: 636), tanūm (ā)guz ~ fornindiska tanvàm gúh ‘att dölja’ (Mayrhofer 1992: 622) = ‘dölj dig själv’.

Utvecklingen av semantiken ‘kropp’ → ‘personlighet, person (= en, den enda)’ observeras också i morfologisk avledning, jfr. pahlavi tanīhā ‘ensam’ (MacKenzie 1986: 82), persiska tanha ‘ensam’, ‘singulär’, ‘enda’, avlett från tan ‘kropp’ med hjälp av det adverbiella suffixet -ihā (Cabolov 2010: 373–374).

Proto-iranska *sarah- ‘huvud’:

Sogdiska sr- /sar/ ‘huvud’ (→ ‘själv’) används som motsvarighet till ett reflexivt pronomen i följande fraser: ZKW srw nwš’kw myn’m – ‘jag anser mig själv lycklig’ (ordagrant odödlig), prw srw pcyrβ’n – ‘(ordern) kommer jag säkert att utföra’, ordagrant ‘jag tar den på [mitt] huvud (= på mig själv)’ (Livšic 1962: 128);

Ossetiska sæр ‘huvud’ → ‘person’, används också på ett sätt som funktionellt ligger nära ‘själv’, ‘mig själv’, jfr.: (a) ‘nal mæ xæssys dæ særmæ’ – ‘du har blivit kräsmagad när det gäller mig’; (b) (Kosta) ‘adærny farnæj køy skænir mæxæcn kad æmæ sæр!’ – ‘Om jag ändå kunde skapa åt mig själv ära och värdighet med folkets farn!’, ‘dæ særyl mæ ’rxæssaj’ – ‘må du offra mig för dig själv (‘ditt huvud’)’ (Abaev 1979: 73, 74).

Opposition

Här är det lämpligt att påpeka den omvända ordningen i den semantiska utvecklingen, som också är belagd i det iranska ordförrådet. Det gäller reflexerna av forniranska *vi-āna- ‘andning’ (Bailey 1943: 106–107), *vyāna- (Nyberg 1974: 106), jfr. dess kulturella semantik i: medelpersiska jān [y’n] ‘människans djuriska ande’ (ibid.: 106), persiska jān ‘själ’, ‘ande’, ‘liv’ & ‘levande kropp’ och ‘essens’, ‘barn, unge, spädbarn’ (Rubinčik 1970: 425; Avdoev 2017: 18). Här är gruppen av semem ‘själ’, ‘ande’, ‘liv’ primär och motiveras av den ursprungliga betydelsen ‘andning’ (jfr. ur-slaviska *duxъ ‘ande’, *duša ‘själ’ (poetiskt ‘liv’: ryska душа моя ‘mitt liv’): *dyšati, *(vъz)dyxnoti ‘att andas’), medan sememen ‘levande (= andande) kropp’, ‘essens’ (→ ‘barn, unge, spädbarn’) är sekundära.

Det bör påpekas att den semantiska avledningen ‘andning’ → ‘själ’ → ‘(andande) kropp’ → ‘essens’ → ‘barn’ är ett exempel på relativt sen kronologi, eftersom de medelpersiska texterna inte innehåller belägg för att ‘kropp’ och ‘barn’ är fornåldriga.

178

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

Liksom somatiskt ordförråd kan ord med betydelsen ’andning’ (→ ’ande’, ’själ’) vara isofunktionella reflexiva pronomen, eftersom de också utvecklar sememet ’själv’, jfr.:

Avestan (Gathas) oyānā- (i at̰ ā vaočāt ahurō mazdā … oyānayā – ’då talade Ahura Mazda med visdom, själv’) (Bartholomae 1904: 1478: vī + *yanā-) = *uyāna- ’andning’. I (ibid.) heter det: ’betydelsen och etymologin är osäkra’, men enligt Harold Walter Bailey ’kan det förstås som ”själv”, men kan knappast förklaras som ”den intelligenta själen”’ (Bailey 1943: 107). En möjlig semantisk kedja är således ’andning’ → *’andande kropp’ → ’själv’;

Khotanesiska uysana ’andning’ (*uz-ana-) och uysānā ’själv’ (*uz-ānakā-) i uysānā dištai tīn̄a dānā – ’du (som en hare) kastade dig själv själv i elden’ (ibid.);

Forngrekiska ψυχή ’aspiration’, ’andning’, ’själ (hos den avlidne)’, ’ande’ (Beekes 2010: 1671) och ’sig själva’ i Homeros ”Iliaden”, jfr.: πολλὰς δ’ ἰφθίμους ψυχὰς Ἄϊδι προΐαψεν / ἡρώων, αὐτοὺς δὲ ἑλώρια τεῦχε κύνεσσιν… (Homeri 1920: Book I, lines 3 and 4) – ’[Akilles vrede] sände många tappra hjältars själar till Hades och gjorde dem själva till rov för hundarna....’ Här syftar pronomenet själva på hjältarnas döda kroppar (= själar) (detta exempel tillhandahölls vänligen av artikelns granskare, och uppsatsens författare uttrycker sin djupa tacksamhet för detta).

Typen av semantisk utveckling ’andning’ → ’själ’, ’ande’ → ’själv’, ’person’ tenderar också att vara universell, eftersom den inte bara är belagd i indoeuropeiska utan även i semitiska språk, jfr.:

Slaviska *duša ’ande’, ’själ’ (besläktat med *dbxṇqti, *dyšati ’andas’, ’sucka’) → ’person’, ’människa’, jfr. ryska ни души ’inte en enda person’, ’ingen’, пять душ = пять человек ’fem personer’;

Semitiska: arabiska nafas ’andning’, nafs (nefs) ’själ’, ’livskraft’, ’vital kraft’, ’väsen’ & ’person’. Arameiska nafšī ’min själ’ & ’min identitet’, ’mitt ”ego”’, ’mitt jag’ (Abaev 1973: 196) ~ *naf- ’andedräkt’ (Orel, Stolbova 1994: 395–396).

4.1.2. Indoariskt lexikon

Ovan har vi behandlat korrelationen mellan semem i reflexerna av protoiranska *tanū-. Samma situation föreligger i sanskrit, där tanūḥ ’kropp’ & ’person’, ’själv’ är belagt (Monier-Williams 2002: 435). Betydelsen ’person’ i tanū förekommer också i sammansättningar som tanū-kṛtī ’formande personen’, tanū-pāna ’skydd av personen’ osv. Monier Monier-Williams (ibid.), vilka ofta är hopdragna fraser. Det var ur dessa sammansättningar som tanū abstraherades med innovativ semantik.

Detta ord används ofta som ett reflexivt pronomen i sanskrit, där tānū-napāt ’son av sig själv; självalstrad’ (ibid.), tanvā tāńca ’med sig själv och sin

Straipsniai / Articles

179

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

’ättlingar’, tanū-kṛt- ’självskapad’, tanuàm gūh ’att gömma’ (= ’göm dig själv’) (Mayrhofer 1992: 622) är belagda. På liknande sätt i NW-prākrit tanuvakka- (Mayrhofer 1956: 475). Samma semantiska tillstånd är belagt i de dardiska språken (se nedan).

4.1.3. Dardiskt lexikon

Protoariska *tanū- ’kropp’ har i de dardiska språken ändrat grammatisk status och övergått till pronomen, jfr: kashmiriska pān ’sig själv, mig själv’, samt ’kropp’, panun ’ens egen’, shina tomū ’ens egen’, (reflexivt) khowar, kalasha tan, pashai tānuk, gawar–bati, tirahi tanū och andra, samt phalura ṭēṇi ’ens egen’ < *tān(u)wa- (Kogan 2005: 182–183), jfr även torwali tanu ’ens egen’ (Mayrhofer 1956: 475) och khowar tān ’själv’, ’egen’ (Mayrhofer 1992: 621).

Jfr pashai tānek = šēr-a eke jāy-a ma b-e-č-e – ’Må ni aldrig samlas på samma plats’ (Lehr 2014: 195; ’tāneks kategoriska status är oklar’), där tānek kan motsvara ’dig själv’ = ’dina egna kroppar’.

Pashai tānek som reflexiv possessiv form visar mekanismen bakom utvecklingen av sememet ’själv’: det är bildat av ordet tān ’kropp’ + den nominaliserande suffixet –ek (a.a.: hänvisar till Georg Morgenstierne).

4.1.4. Forngrekiskt lexikon

σῶμα ’levande kropp’ & ’människa’ som ’sig själv’, jfr καὶ χρήματα καὶ τὰ ἑαυτῶν σώματα = (deras) egendom och de själva (Dvoreckij 1958: 1596). Korrelationen mellan sememen som utvecklades under den forngrekiska perioden bevarades (återskapades) i medelgrekiskan, jfr här σῶμα som ’kropp’, ’Kristi kropp, det sakramentala brödet’ & ’slav’ (Sophocles 1900: 1065). Sememet ’slav’ = ’en namnlös person’.

För σῶμα antas en förform *tuoH-m̥ med den grundläggande betydelsen ’kompakthet, svullnad’ (?) eller *(s) tioH-m̥ ’det som har stelnat’ (Beekes 2010: 1439–1440).

4.1.5. Latinskt lexikon

corpus, –oris ’kropp, kött’, ’corpus’ & ’person’, ’människa’, jfr liberum corpus = fri person, nostra corpora = nos ’vi’ (Forcellini, Gesner, Bailey 1828: 498; Dvoreckij 1976: 264). Den andra betydelseuppsättningen är en innovation i latinet, eftersom endast sememet ’kropp’ rekonstrueras för latinets proto-indoeuropeiska prototyp corpus (PIE *kʷrp-os- ’kropp’, jfr mlr. crí ’kropp’; Vaan 2008: 137);

180

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

Möjligheten till semantisk utveckling diskuterades ovan, nämligen ’kroppsdel’ → ’person’ etc. Denna utveckling kan exemplifieras av latinets pectus, -oris ’barm’, ’hjärta’, som används i betydelsen ’person’, ’människa’ i Ovidius’ Metamorphoses, jfr ’Aut ultor vestrae, fidissima pectora, mortis, / Aut comes, inquit, ero’ (Ovidius 1984: Book III, line 58 sq.), där fidissima pectora = betyder de mest lojala/pålitliga människorna. Typologiskt har denna överföring stöd i rysk poetisk верные сердца = lojala människor, där сердца är Nom. plur. av сердце ’hjärta’.

4.1.6. Hettitiskt lexikon

tuekk-/tukk-, tuekka- ’kropp’ (pl. ’kroppsdelar’, ’lemmar’) & ’person’, ’själv’ (< PIE *tuék ~ Sanskrit tvác- ’hud’). Betydelsen ’själv’ < *’ens kropp’ förekommer i singularis (Kloekhorst 2008: 885). Semantisk innovation från den hettitiska perioden.

4.1.7. Germansk lexikon

Mellanengelska bodie, bodi ’kropp’ & ’person’, jfr utbytbarheten mellan body och self in my ioly body and my jolly self (Mayhew, Skeat 1888: 31).

Det är svårt att fastställa arten av förhållandet mellan sememen ’kropp’ och ’person’, ’människa’ i det moderna engelska ordet body, om man inte tar lexikala enheter av typologiskt liknande slag till hjälp. Den inre logiken i den semantiska härledningen hos detta ord blir emellertid klar när det sätts in i en bred typologisk bakgrund.

Tyska Leib ’kropp’ användes under den tidiga perioden av nyhögtyskan även i betydelsen ’person’, vid sidan av det senare ’corpus’ (Kluge 2002: 566).

4.1.8. Slavoniskt lexikon

Ryska тело ’kropp’ har nyligen fått betydelserna ’person’ och ’människa’ i modernt talspråk, jfr: со мной разговаривают тело в должности директора – jag talade med kroppen i egenskap av direktör; öppnar dörren sig och en kropp kommer ut – dörren öppnas och kroppen kommer ut. Emellertid förskjuter 1800-talets fraseologi något bakåt åldern för denna semantiska utveckling i ryskan, jfr Не такое тело попало в дело (Dal’ 1989: 263) – om en oerfaren person i en svår situation.

4.1.9. Baltiskt lexikon

Lettiska augums ’höjd’ och ’växt’, ’människans gestalt’, vilket i den poetiska texten får en ny betydelse, ’(mitt) jag’, som ’min kropp’ (manu augumiņu), jfr i ”Kur tu jāsi, bāleliņi”: ’Šķir, Dieviņi, manu ceļu / Sargā manu augumiņu / Lai godam

Straipsniai / Articles

181

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

es varētu / Ienaidnieku uzvarēt? (Lyrics Translate 2024) – ‘Välj [åt mig], käre Dievs [Baltiska pantheonens högsta gudom eller den kristne Guden], min väg / [Och] beskydda mig (=min kropp/gestalt) / Så att jag i ära kunde / Segra över [mina] fiender’ (detta exempel lyftes fram av professor Grasil da Blažienė, och i detta sammanhang uttrycker vi vår djupa tacksamhet till henne).

4.2. Belägg från språk som tillhör andra genetiska familjer

4.2.1. Finsk-ugriskt lexikon

I det finsk-ugriska lexikonet riktas vår uppmärksamhet mot ett ungerskt personligt pronomen för hövligt tilltal, jfr. Maga ‘du’ (en person), Maguk ‘ni’ (många personer), vilka innehåller maga, som går tillbaka på mag ‘kropp’. Vidare bildades i ungerskan reflexiva förstärkande pronomen med betydelsen ‘själv’ från mag ‘kropp’ + lämpliga personliga possessiva suffix, jfr. mag-am ‘jag själv’, mag-ad ‘du själv’, mag-a ‘han själv’, mag-unk ‘vi själva’, mag-atok ‘ni själva’, mag-uk ‘de själva’ (Majtinskaja 1976: 392, 394).

4.2.2. Turkiskt lexikon

Proto-turkiska

Turkiska (osmanska) beden ‘kropp’ & ‘jag själv’ (Vladimircov 1989: 261), uigurisk dial. boj ‘kropp’ & altaiska poj ‘jag själv’ (använt med possessiva affix), ‘själv’ & ‘någon’ etc. (Sevortian 1978: 177), ‘personer’, ‘folk’. Jfr. gammalturkiska kalın bod kara baš – ‘en tät folkmassa, vanligt folk’, 1622 (Clauson 1972: 296–297: bod ‘gestalt’ och ‘själv’).

Båda sememen antas för den prototurkiska perioden: *bod (1) ‘kropp’, ‘gestalt’, (2) ‘själv’ (som resultat av *bod pronominell användning) etc., men för det äldre (protoaltaiska) kronologiska skiktet rekonstrueras endast sememet ‘kropp’ (‘inälvor’, ‘mage’) (Tenišev 2001: 266; Starostin, Dybo, Mudrak, eds., 2003: 365). Se även (Sevortian 1978: 177): ‘kropp’ är den äldsta betydelsen, medan sememet ‘jag själv’ uppstod senare.

Här har vi alltså ett exempel på reproduktionen av forntida (fortfarande protospråkliga) semantiska relationer under senare perioder i de turkiska språkens historia.

182

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

4.2.3. Mongoliskt lexikon

Mongoliska bu̇din, bu̇dün ’kropp’ & bu̇düm ’hans’, ’egen’, beje ’kropp’, ’självhet’, ’väsen’, ’ensam’, mongoriskt Bīje ’kropp’, ’bål’, ’växtstjälk’ & ’person’ (Sevortian 1978: 178), jfr särskilt mongoriskt bījepa ’personligen’, bokstavligen – ’med en kropp’, som ett substantiv med markören för instrumentalis -pa; jfr även bījepernә ’på dig själv’, bokstavligen – ’på dess kropp’, vilket är lokativens form med markören -pe & markören för reflexivt possessivum –hā (Sanžeev 1953: 172, 173), mongoliska (skriven form) beye ’kropp’ & ’person’, ’jag själv’ (Vladimir­cov 1989: 261). Jfr i de skrivna monumenten, där beye, bei är belagt som ’person’ och ’jag själv’:

’sayi beye yuyen saki’at ger iyen tegusgen cidaju’ som ’person’ (Haenisch 1952: 22); ’Bii bei ~ ee uji–sen’ – ’Jag såg mig själv’ (Martin 1961: 121).

4.2.4. Tungusiskt–manchuiskt lexikon

Manchuiska ǯəjə ’människa’, ’man’, ’manlig’, ’person’, ’generation’, ’ålder’ & ’kropp’, evenkiska ǯəjə (boje) ~ ǯəi ’människa’, ’själv’, ǯəj (bēj, bəj) ’människa’, ’man’ & ’kropp’, ǯəjə ’kropp’ & ’själv’, ’kropp, kött, corpus’, ’liv, väsen’, ’person’, ’själv’, ’egen’ (manchuriskt) (Sevortian 1978: 178; Vladimircov 1989: 261);

Udege ǯəjə (i substantivisk funktion) ’jag själv’ (’Бэйэнгиэ, бэйэнгиэ […] йэу йэгдiг’эни бiниэ?!’ – ’[Skrattar åt mig], och han själv, och han själv … vad för slags егдыга?!’) & ’(människo)kropp’ (’Нуани бэйэни донғор сўнъалини!’ – (om schamanen) Hans kropp började skaka som i feber) (Simonov, Kialundziuga 1998: 217–218).

Korrelatet mellan sememen ’kropp’: ’person’, ’människa’: ’jag själv’ i orden med detta etymon förekommer i alla språk i denna genetiska familj (Cincius, red., 1975: 122–123). Utan historiska data är det dock svårt att tala om betydelsernas primaritet eller sekundaritet. I ”Katalogen” (för evenkiska ǯəe finns endast två betydelser ’kropp’ – ’person’; Zalizniak et al.: https://datsemshift.ru/shift3666) är riktningen för den semantiska avledningen inte fastställd (ibid.: https://datsemshift.ru/shift4380), vilket är korrekt i avsaknad av etymologi.

4.2.5. Tjuktjo-kamtjatkanskt lexikon

Korjakiska уwik ’kropp’ och ’jag själv’ (Žukova 1990: 82). Jfr Mei, Ká’li–ná ut, ū’wik muna’yatən! – ’Hallå, målade kvinna! Jag kommer själv att falla ner!’ (ordagrant: min egen kropp) (Bogoras 1917: 32).

Straipsniai / Articles

183

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Koryaklexemet återskapar ett mycket gammalt semantiskt tillstånd eftersom båda betydelserna rekonstrueras för den proto-tjuk t jukiska epoken, jfr. semantiseringen av den proto-tjuk t jukiska prototypen *uwiki ’kropp’, ’jag själv’ (Mudrak 2000: 146). Men rekonstruktionen av dess proto-tjuk t jukisk–kamtjatkanska antecedent *uwɨki verifierar endast sememet ’kropp, kadaver’ (ibid.: 146), vilket bevisar att ’jag själv’ är en innovation i proto-tjuk t jukiskan. Således visar den relativa kronologin för proto-tjuk t jukisk–kamtjatkanska ’kropp, kadaver’ > proto-tjuk t jukiska ’kropp’, ’jag själv’ den semantiska härledningen av ’jag själv’ från ’kropp’, liksom i andra fall.

4.2.6. Dravidiskt lexikon

Det semantiska skifte som postuleras i vår studie är också belagt inom två dravidiska ordfamiljer (etymologiska kluster), jfr.:

Tamil piṇam, piṇan ‘kropp’, ‘lik’, ‘kadaver’ & ‘okroppslig själ’, ‘djävul’, ‘ande’, Maṇḍa piṇam ‘lik’, ‘dött djurkadaver’ etc., tulu puṇa ‘lik’, ‘död kropp’ etc. (Burrow, Emeneau 1984: 368). Kognater från olika språk uppvisar samma uppsättning betydelser: ‘kropp’, ‘lik’, ‘kadaver’ och ‘död kropp’, medan ‘själ’ och ‘ande’ endast skiljs åt i tamil, vilket leder till antagandet om en lokal semantisk innovation här ‘kropp’, ‘död kropp’ → ‘okroppslig själ’, ‘själ’. Detta sätt för semantisk utveckling (‘kropp’ → ‘själ’) stöds av mönstret hos den arkaiska tidlösa negationen, jfr. yaareyyum kaṇṇoom – ‘jag ser ingen själ’ (ordagrant alla inte-sedda). Anfört enligt Schriffman 1999: 149.

Tamil mey ’sanning’, ’verklighet’, ’medvetande’, ’själ’ & ’kropp’ (använt eufemistiskt), meym-mai ’sanning’, ’existens’, Maṇḍa mey, mai ’kropp’ & ’person’, Toda moy ’kropp’, Kannada may(i), mey(i), mai ’kropp’, ’sida’, ’del’, Tulu mai ’kropp’ & ’person’ (Burrow, Emeneau 1984: 458).

Specificiteten i korrelationen mellan ’kropp’: ’själ’: ’person’, som framträder i de dravidiska exemplen, skiljer sig något från de övriga granskade fallen. Särskilt har vi arkaiska betydelserna ’kropp’ och ’lik’ (de används eufemistiskt och även i sånger, det vill säga i arkaiska talformer, vilket visar att de är gamla) och innovativa ’själ’ = ’lösgjord själ’ (jfr. ovan tamil piṇam) → ’person’. Huvudargumentet för sememet ’kropp’ i tamil mey, Maṇḍa mey, mai etc. och för att de övriga betydelserna är sekundära är en hänvisning till tamil mēni ’kropp’, ’form’, Maṇḍa mēni ’kropp’, ’form’ etc., som författarna till A Dravidian Etymological Dictionary har gjort (Burrow, Emeneau 1984: 458, 461). Jfr. också prototypen *may-(mt)- → *mē-ndför mey som ’en kroppsdel’ i: (Krishnamurti 2003: 483). Således kan stadiesekvensen återges som ’kropp’ → ’(lösgjord) själ’ → ’person’.

En annan bild framträder i andra exempel, där ’kropp’ → ’levande (andande) kropp’ → ’själ’, ’ande’ / ’person’, ’jag själv’ (i iranska språk; se ovan)

184

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

eller ’kropp (= huvuddel av varat)’ → ’jag själv (= egen kropp)’, ’person’, ’själ’ (i andra fall).

4.2.7. Vainakhiska språk

Tjetjenska дoц ’hjärta’ & ’själ’ (jfr. дaгaтх ’i hjärtat’, ’i själen’) (Karasaev, Maciev 1978: 147, 555), дyоɣ ’hjärta’, ingusjiska дyоɣ ’hjärta’, batsbiska дoкI ’hjärta’ (Dešeriev 1963: 527) ~ tjetjenska деI ’kropp’ (деIан меженаш ’kroppsdelar’) (Karasaev, Maciev 1978: 615), jfr. Догмайра Асланбек / Ша юккъе иккхича, / Болатчу шен герзех / Кадетта и вавлча […] – ’Aslanbek är modig i anden, / Bryter sig in i fiendernas mitt, / Blev ett stålvapen / För att hugga ner fienden […]’ (B. Saidov) (Index 2011: 67). Tydligen är sememet ’själ’ en innovation i det tjetjenska ordet, eftersom endast betydelsen ’hjärta’ är belagd för dess genetiska ”motsvarigheter” i andra språk.

I alla dessa fall kan vi se självständiga former som fortsätter en etymologiskt gemensam prototyp. I vainakhiska språk delades denna upp till följd av den primära vokalväxlingen i roten (se till exempel: Dešeriev 1963: 527).

4.2.8. Afroasiatiskt lexikon

Semitiska

Ge’ez ’akal ’kropp’, ’lem’, ’substans’, ’hypostas’ & ’person’, ’volym’, tigrinska ’akal ’kropp’, amhariska akal ’person’ ~ arabiska ’ukl- ’corps’ (Belova 2012: 53). Korrelationen ’kropp’: ’person’ är gammal, vilket framgår av att den redan förekommer i det forntida etiopiska språket (Ge’ez), som nu är utdött. Som vi kan se har moderna språk bevarat denna korrelation.

Ge’ez »abāl ’kropp’, ’kött, köttstycke’, ’kroppsdel’ & ’(jag) själv’, ’person’ etc. (Majzel’ 1983: 197; Leslau 1987: 3). Jfr. ›Emma ‘ayneka ›enta yamān tāseḥḥetaka, melexā wa-’ awdə’ā em-lā ‘lēka, ›esma yexēyyesaka kama […] ›emenna »abāleka ›em-kʷellu […] som ’person’, ’jag själv’ (Lambdin 1978: 307).

Arameiska gūp- ’kropp’ & ’personlighet’, ’jag själv’, hebreiska gūp-ā ’lik’, (efterbiblisk) gūp ’kropp’ och gap ’jag själv’, ’själv’ (Majzel’ 1983: 197), be-gappō ’med sin egen kropp = ensam’, tigre gōf ’kropp’, ’hjärta’ & ’själ’ (Cohen 1970: 108).

Arabic ġutt-at- ‘kropp’, ‘lik’, soqotri giteh ‘lik’, ‘kropp’ (ibid.: 199) < *gṭṭ ~ egyptiska ṣs [< *gs] ‘person’, ‘-själv’ (Takács 1999: 255).

South Arabian gitt-eh ‘kropp’, ‘lik’ ~ egyptiska (Pyr) ʒs ‘jag själv’ < afrasiska *gVc-. Se: (Majzel’ 1983: 197).

Epigraphic South Arabian grb ‘kropp’, ‘(kroppsligt) liv’ & ‘person’, sabeiska grb ‘kropp’ & ‘person’, tigre gārob ‘kropp’ & ‘person’ (Cohen 1970: 178) och

Straipsniai / Articles

185

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

mehri garabēt ‘massa’, ‘grupp av människor’ etc. < *gVrVb- (Blažek 2020: 56: med litteratur). Detta är ett exempel på en relativt gammal kronologi för korrelationen ‘kropp’: ‘person’, eftersom båda sememen är belagda i det forn arabiska ordförrådet.

Kushitiskt

Beja gari ‘kropp’, ‘bål’ & ‘själv’, ack. garob (Rp) = garoot ‘kropp’ & ‘själv’ ~ Se *gVrVb- (Blažek 2020: 56). Beträffande andra semitiska kognater, se föregående punkt. Vad gäller exemplen från beja uppnås användningen av somatismen kropp som reflexivt pronomen genom en teknik som liknar den som presenterades för ungerska (se ovan). Här omvandlas beja gari ‘kropp’ till ‘själv’ genom tillägg av possessivs suffix, jfr. ugarooyu ‘jag själv’. På samma sätt återfinns sememet ‘själv’ i nifis ‘själ’ > unifsu ‘jag själv’ (BPG 2005: 225).

4.2.9. Algonkinskt lexikon

Mohegan–Pequot –ahak ‘kropp’ och ‘jag själv’, använt som reflexivt pronomen, jfr.: ‘Tapi ni nukucusumó nahak’ – ‘Jag kan tvätta mig själv’; ‘Mus numic wici kahak wiwáhcumunsh’ – ‘Jag ska äta majs med dig’ (Fielding 2006: 56). Ett belysande exempel på en förändring av ett ords grammatiska status, åtföljd av framväxten av pronominell semantik. Den grammatisk-semantiska transformationens ålder är oklar.

Menominee (som del av en enordsmening) vail taskųcikēw – har en kort kropp VS dni nēyaw – jag själv (= min kropp). Se: (MD 20–21, 151).

Arapaho (som del av en enordsmening) honoo3i3insin̨enoo – jag ligger på min rygg VS ceniiko’ooteihin̨oo – jag är självisk (Cowell, Moss et al. 2012: 22, 177; DoReCo: doreco.huma-num.fr/languages/arap1274).

Natick eller Wôpanâak (Wampanoag) /hogᵏ/ ‘en levande kropp eller personlighet’ & ‘varelse’, ‘person’, ‘själ, ande’, /–hogk(a)/ ‘kropp’, ‘själv’, jfr.: ‘[…], n noh keteahogkou pish tummuswau wutch ummissinninnuttu, […]’ – ‘[…], den själen ska skiljas från hans folk; […]’; ‘[…]. kah noh keteahogkou kesohkóadtog’ – ‘[…], och den personen ska vara skyldig’ (AT 2011: 225, 226).

Cheyenne –vétove ‘kropp’ utvecklar i possessiv användning betydelsen ‘jag själv’ (Leman 2011: 12; ChD: https://www.cheyennelanguage.org/dictionary/lexicon.php?letter=13#e21037).

186

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

4.2.10. Austronesiskt lexikon

Malajo-polynesiska: Cham trāj ~ ṭaj ’kropp’ och ’jag själv’, ’vår’ (Alieva, Buj Kchan’ Tche 1999: 134). Riktningen och åldern hos den semantiska avledningen är omtvistade.

Indonesiska badan ’kropp’, ’bål’ & ’jag själv’, ’personligen’ (Korigodskij 1990: 69). Enligt Robert Blust och Stephen Trussel (Blust, Trussel 2013: https://www.trussel2.com/ACD/acd-lo_b.htm?zoom_highlight=badan), betyder detta ord, som lånats ’från arabiskan genom malajiskan’, ’kropp’ i alla austronesiska språk. Således är sememen ’jag själv’, ’personligen’ resultatet av semantisk avledning i indonesiskan.

West Futuna-Aniwa hkano ’kropp’, ’kött’, ’essens’ (traditionellt den viktigaste aspekten av jaget) & ’själ’, ’ande’, ’medvetet jag’, jfr: ’[…] kaie uri tano hkano – ’[…] men svart är hans kropp’ VS ’[…] tiona noh kano’ – ’hans ande, sinne (medvetna själv’). Sememet ’själ/ande’ är dock resultatet av missionärernas förändring av betydelsen hos ata och hkano’ (Dougherty 1983: 263).

Malagassiska tēna ’kropp’ används för själv, eftersom det inte finns något reflexivt pronomen i malagassiskan, jfr namòno tēna izy – han dödade sig själv (Parker 1883: 40).

* * * * *

Det material som är tillgängligt för observation i vissa moderna språk från andra familjer bekräftar endast korrelationen mellan ’kropp’ & ’människa’ och ’person’ (Zalizniak et al.: https://datsemshift.ru/shift3666),, men avsaknaden av uppgifter om deras historia och etymologi gör det omöjligt att fastställa riktningen och graden av den semantiska utvecklingens ålder. Detta gäller följande språk: Cavineña (den takananska familjen), Yuwana eller Hodi (genetiskt oklassificerat språk), Otomi (den oto-mangueanska språkfamiljen), Inanwatan (Suabo) och Warembori (den transnya-guineanska språkfamiljen), Mikir (den sinotibetanska språkfamiljen), She (hmong-mien- eller miao-yao-familjen), Yaminahua (den panoanska språkfamiljen).

5. RESULTAT (SYNTES OCH KOMMENTARER)

5.1. Det granskade materialet gör det möjligt för oss att urskilja tre anmärkningsvärda särdrag. Dessa omfattar särskilt:

A) Lexem med de etymologiska betydelserna ’kropp (allmänt)’ och ’corpus (allmänt)’ utgör den regelbundna basen för utvecklingen av sememen ’själ’, ’jag’, ’person’ och mer sällsynta fall där dessa sekundära semem uppstår i

Straipsniai / Articles

187

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

ord som betecknar ’hals’, ’strupe’, ’huvud’ eller ’hjärta’. En möjlig orsak (mytologisk bakgrund) till den semantiska härledningen ’hjärta’ → ’själ’ var den arkaiska föreställningen om hjärtat som själens eller känslornas säte, jfr latin pectus ’barm’, ’hjärta’ & ’själ’ samt ovanstående vainakhiska och afroasiatiska (tigre) exempel och den närmaste analogin i manda sondomme ’hjärtat som känslornas säte’, ’mod’ (Vydrin 1997: 234).

B) Inget av de presenterade exemplen har ett fullständigt betydelseparadigm; de visar luckorna i den semantiska strukturen. Den beskrivna bilden presenteras i tabellen i den mest allmänna formen.

Vi kan emellertid med säkerhet tala om universaliteten hos sådana typer av semantisk utveckling som (1) ’kropp’ → ’själv’, ’person’ eller kropp’ → ’själv’ → ’person’; (2) ’kropp’ → ’själv’, [’person’], ’egen’; (3) ’kropp’ → ’själ’, ’person’ (modellerna 2 och 3 är representerade i språk från tre språkfamiljer); (4) ’kropp’ & ’person’. Alla visar sig vara variantutföranden

188

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

av ett enda mönster för semantisk härledning (jfr Geeraerts 1997: 23–24), vars skillnad beror på de grammatiska (morfologisk-syntaktiska) och kulturella (världsbildsmässiga) villkoren för lexem med den angivna uppsättningen betydelsers funktion. Beträffande de lokala manifestationerna av detta mönster ([’kropp’, ’lik’ → ’kroppslös själ’, ’själ’]; [’kropp’ → ’(kroppslös) själ’ → ’person’]; [’kropp’ → ’levande (andande) kropp’ → ’själ’, ’ande’ / ’person’, ’själv’]; [’kropp (=varelsens huvuddel)’ → ’själv (=egen kropp)’, ’person’, ’själ’] osv.) se ovan.

Vad gäller den låga frekvensen av exempel på den semantiska härledningen ’kropp’ → ’själ’, ’ande’ (vilket inte motsäger det faktum att den är representerad i språk från flera familjer), kan detta tillstånd delvis förklaras som en följd av att betydelsen ’själ’ förverkligades i särskilda sakrala termer; därför var det inte nödvändigt att extrapolera ’själ’ till andra ord. Men denna slutsats behöver verifieras med data från skriftliga monument.

C) Den saknade betydelsen ’själv’ i betydelseomfånget hos vissa av de analyserade orden kan förklaras av de begränsningar som ligger inbyggda i själva språksystemet. I synnerhet kunde pronomenet ’själv’ endast härledas och fortsätta att existera inom en särskild grammatisk ordklass med dess morfologi; därför kunde inget annat lexem från ett annat grammatiskt paradigm (substantiv, räkneord), med andra formella egenskaper, frambringa lämplig pronominal semantik. Ett sådant mönster är till exempel belagt i vainakhiska språk, där själv endast kan uppstå i pronomenparadigmet och aldrig bland substantiv, jfr här: pronomen ’själv’ сӧ (1 person, singular), хьӧ (2 person), шуӓ (3 person), вай–вашу (1 person, plural), шайна (2 person), цӀара шваши (3 person) & substantiv ’själ’, ’ande’ дог, са, ’kropp’ дегӀ (Karasaev, Maciev, 1978: 146, 147, 552, 615). Således kan sememet ’själv’ uppstå i ett substantiv endast under förutsättning att det inte finns något direkt beroende mellan den pronominala betydelsen och formen, vilket binder semantiken till en viss grammatisk ordklass. Språksystemet tillåter åtminstone två villkor under vilka ord som betecknar kroppen eller dess delar utvecklar sememen ’själv’ och ’mig själv’: 1) i ett visst sammanhang; 2) som del av sammansatta ord (se nedan).

5.2. Kommentarer beträffande den specifika relationen mellan ’kropp’ & ’person’, ’själ’ och ’själv’. Som illustrerats ovan är den granskade semantiska korrelationen belagd i många språk. Om betydelserna ’brunch’, ’växtstam’ lämnas åt sidan som sekundära (från de primära ’kropp’, ’corpus’), bör en forskare ägna särskild uppmärksamhet åt andra betydelser. Först och främst kan vi dra slutsatsen att sekundära ’själv’, ’egen’, ’person’, ’själ’ i förhållande till ’kropp’, ’corpus’ och ’stam’ — och detta stöds av uppgifter i ordboksartiklar, texter, etymologi och rekonstruktion (se ovan). Det är alltså möjligt att fastställa en semantisk universell förändring, men vad är dess mekanism?

Straipsniai / Articles

189

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

A) Semantisk aspekt. Dess semantiska grund (i vissa fall) var sannolikt uppfattningen av kroppen som den centrala delen av en människa, därav ’kropp’ eller ’huvud’ → ’person’, ’själv’; ’kropp’ → ’själv’ → ’person’. Variantutveckling för ’själ’: ’levande (kropp)’ och därefter – ’besjälad’ → ’själ’.

Om lexemen i betydelseuppsättningen representeras av ’själv’ och ’person’, är ’person’ i de flesta fall sekundär till ’själv’, eftersom ’själv’ uppstod i kropp när det används som ’ens kropp’ = ’(mig) själv’ (jfr även ’kropp’ → ’ens egen’, ’egen’ = ’egen kropp’), och därefter uppstod ’person’, ’människa’ som ett resultat av ”frigörelse” (abstraktion) från det ”pronominala” sammanhanget.

Den direkta förändringen ’kropp’ → ’person’, ’människa’ bygger på synekdoke, som i fallet med ryska тело ’kropp’, med en sekundär betydelse ’person’, ’människa’.

B) Morfologisk faktor. I vissa språk ägde förändringen ’kropp’ → ’själv’ rum i vissa grammatiska former av substantivet kropp, där själva villkoren (den grammatiska semantiken) hade orsakat detta. Den semantiska mekanismen ’själv’ ← ’kropp’ bygger således på morfologisk modifiering av ord med betydelsen ’kropp’. Exempel på detta kan illustreras med data från: (1) pashai tānek som en reflexiv possessivform till tān ’kropp’; (2) ungerska, där det reflexiva förstärkande pronomenet själv bildades från substantivet mag ’kropp’ + motsvarande personliga possessiva suffix; (3) beja gari ’kropp’, som övergår till ’själv’ genom tillägg av det possessiva suffixet; (4) mongoliska språk, där биеpa ’personligen’ = ’med en kropp’, det vill säga ett substantiv med instrumentalisk kasusmarkör -pa; биеpeнä ’på dig själv’ = ’på dess kropp’ – lokativens form med markören -pe & markören för reflexivt possessivum -нä. Här utvecklades alltså semantiken ’själv’, ’mig själv’ i kasusformer med betydelsen ’med en kropp’ (→ ’personligen’ → ’mig själv’, ’själv’), ’på dess kropp’ (→ ’på dig själv’, ’själv’), och i substantivet kropp, utvidgat med personliga possessiva suffix (’kropp’ → ’min, hans kropp’ → ’mig själv’ osv.).

C) Faktor för stamkomposition. I vissa exempel förvärvade lexemet kropp sememen ’själv’, ’mig själv’ inom ramen för fraser, som senare omvandlades till sammansatta ord. Det vill säga att ordkombinationer med kropp komprimerades till en lexikal sammansättning, där betydelsen ’kropp’ neutraliserades till ’(mig) själv’, jfr avestiska tanu.kərata adj. ’gjord av en själv’. Fornindiska tanū-kṛt ’självskapad’. En liknande situation föreligger i ungerskan (se ovan), där ’kropp’ neutraliserades i pronominala avledningar.

Under samma villkor uppträder semantiken ’person’ i kropp: i synnerhet förekommer den i fornindiska tanū också i sammansättningar tanū-kṛt ’den som formar personen’, tanū-pāna ’skydd av personen’.

D) Syntaktiska villkor. Betydelserna ’själv’, ’mig själv’, ’(ens) egen’ i kropp uppträder som ett resultat av dess användning i satsen som ett reflexivt pronomen eller som ett ord som funktionellt ligger nära reflexiva och possessiva pronomen. Den pronominala

190

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

användningen av kropp byggde ursprungligen på sådana fraser som avestiska xᵛaxīiāi tanuiiē ’hans egen kropp’, fornindiska svāyā tanuā ’ens egen kropp’ osv. Andra exempel förekommer sporadiskt i medeliranska, moderna iranska (ossetiska) språk samt i turkiska, mongoliska, tungusisk-manchuriska, tjukotko-kamtjatkanska m.fl. Jfr mohegan–pequot –ahak ’kropp’, som ändrade sin grammatiska status genom att integreras i en polysyntetisk konstruktions sammansättning osv. Därefter ersatte kropp i pronominell funktion liknande konstruktioner.

Villkor för uppkomsten av ’själv’ i kropp

E) Faktorn ”noll semantisk korrelation”. Det finns emellertid språk där den ovan beskrivna semantiska förändringen är omöjlig. Särskilt uppmärksammas sådana lexem i Afrikas språk som rwanda umu-biri ’kropp’, kinga emi-hano ’kroppar’ (Toporova 2000: 28, 29), pulaar-fulfuldé (fula) ter-gal ’kropp’, ter-de ’kroppsdelar’ (Koval’ 2000: 223), bandu ’kropp’, seereer fo baal ol ’kropp’, wolof yar W ’kropp’ ~ seereer njer/cer ’kropp’ (Pozdniakov 1993: 40, 101), pulaar-fulfuldé fitan-du ’själ’, pital-i ’själar’ (Koval’ 2000: 162: med hänvisning till Edward Sapir). Orden för ’kropp’ och ’själ’ tillhör här olika semantiska klasser: ”aktiv klass” (klass av aktiva objekt, aktiva namn) VS ”passiv klass” (klass av passiva objekt, passiva namn) osv. Dessa klassers lagar tillåter inte att betydelsen hos en klass produceras inom ramen för andra klasser. Med andra ord är den semantiska härledningen här mycket strikt reglerad och skiljer sig från andra observerade språk, där uppkomsten av en ny betydelse är möjlig tack vare ett bredare spektrum av kulturella (religiösa, poetiska

Straipsniai / Articles

191

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

och andra) associationer med en friare och mer flexibel karaktär hos relationerna mellan betydelser.

6. SLUTSATSER

1. Det ordförråd som analyserats i denna studie ger tillräckligt många illustrationer av universaliteten hos den semantiska härledningsmodell som har förverkligats i olika språk inom den vidaste geografiska utbredningen (exempel från 11 språkfamiljer!). Dessa språks semantiska och grammatiska lagar skapade villkoren för summan av likartade semantiska förändringar, definierade som flera manifestationer av denna modell. Mångfalden förutsätter förekomsten av ett kluster av kedjor av semantiska förändringar (se ovan), på grundval av vilka den semantiska härledningen modelleras.

2. I själva verket har vi grund för att hävda riktningen hos den semantiska härledningen ’kropp’ → ’själv’, ’person’, ’själ’, eftersom ’kropp’ och ’corpus’ är ursprungliga, vilket bekräftas av de etymologiska uppgifterna.

3. Den dia kroniska reproducerbarheten hos den betraktade modellen bevisas av dess representation i den lexikala semantiken hos språk från olika perioder av deras historia. Sen semantisk härledning i språk där den inte tidigare har registrerats vittnar om typiskheten hos vissa semantiska strukturer i det språkliga tänkandet.

4. Vi har att göra med en av de universella semantiska förändringarna, men inom ramen för detta semantiska mönster kan den ”tekniska aspekten” (villkoren och mekanismen) för uppkomsten av betydelserna ’själ’, ’person’, ’människa’ och ’själv’ vara olika. I synnerhet bestäms orsakerna till uppkomsten av dessa semem av särdragen i världsbilden, den kulturella bakgrunden, särdragen i ordens morfologiska variation, deras funktion i satsen samt de sammansättningar som uppstod på grundval av motsvarande ordkombinationer.

REFERENCES

Abaev Vasilij I. 1958: Абаев, Василий И. Историко-этимологический словарь осетинского языка [Istoriko-etimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka] 1, Москва, Ленинград: Издательство АН СССР [Moskva, Leningrad: Izdatel’stvo AN SSSR].

Abaev Vasilij I. 1973: Абаев, Василий И. Историко-этимологический словарь осетинского языка [Istoriko-etimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka] 2, Москва, Ленинград: Наука [Moskva, Leningrad: Nauka].

192

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

Abaev Vasilii I. 1979: Абаев, Василий И. Историко-этимологический словарь осетинского языка [Istoriko-ètimologičeskij slovar’ osetinskogo jazyka] 3, Москва, Ленинград: Наука [Moskva, Leningrad: Nauka].

Alieva Natal’ja F., Buj Kchan’ Tche 1999: Алиева, Наталья Ф., Буй, Кханъ Тхе. Язык чам. Устные говоры восточного диалекта [Jazyk čam. Ustnye govory vostočnogo dialekta]. Санкт-Петербург: Петербургское востоковедение [Sankt-Peterburg: Peterburgskoe vostokovedenie].

AT – The State of the Material: algonquian texts, available online, 2011. Available at: https://web.archive.org/web/20120606165553/http://people.umass.edu/aef6000/Texts/AlAlgonqui/Massachusett/Alia/Trmbll.pdf [retrieved 02.05.2024].

Avdoev Teimuraz V. 2017: Авдоев, Теймураз В. Езидско-русский словарь [Ezidsko-russkij slovar’] (Ferhengoke Êzdîkî-Rûsî), ч. 1: Лексический словарь [č. 1: Leksičeskij slovar’], Калининград: Апокриф [Kaliningrad: Apokrif].

Bailey Harold W. 1943: Zoroastrian Problems in the Ninth-Century Books, Oxford: Clarendon Press.

Bartholomae Christian 1904: Altiranisches Wörterbuch, Strassburg: Verlag von Karl J. Trübner.

Beekes Robert S. P. 2010: Etymological Dictionary of Greek, with the assist. of L. van Beek, Leiden, Boston: Brill.

Belova Anna G. 2012: Белова, Анна Г. Этимологический словарь древнеарабской лексики (на материале избранных текстов доисламской поэзии) [Ètimologičeskij slovar’ drevnearabskoj leksiki (na materiale izbrannych tekstov doislamskoj poèzii)], вып. 1 [вып. 1], Москва: Институт востоковедения РАН [Moskva: Institut vostokovedenija RAN].

Benzing Johannes 1983: Chwaresmischer Wortindex, mit einer Einleitung von H. Humbach, hrsg. von Z. Taraf, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Blažek Václav 2020: An Excerpt from the Comparative and Etymological Dictionary of Beja: Anatomical Lexicon. – Folia Orientalia 57, 25–125.

Blust Robert, Trussel Stephen 2013: The Austronesian Comparative Dictionary, web edition. Available at: https://www.trussel2.com/ACD/ [retrieved 03.05.2024].

Bogoras Waldemar 1917: Publications of the American Ethnological Society 5: Koryak Texts, ed. by F. Boas, Leyden: Brill.

BPG – Wedekind Klaus, Wedekind Charlotte, Abuzeinab Musa. Beja Pedagogical Grammar, Aswan 2004 – Asmara 2005.

Straipsniai / Articles

193

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Buck Carl D. 1949: A Dictionary of Selected Synonyms in the Principal Indo-European Languages: A Contribution to the History of Ideas, Chicago: University of Chicago Press.

Budagov Ruben A. 1963: Будaгов, Рубен А. Сравнительно-семасиологические исследования (романские языки) [Sravnitelʹno-semasiologičeskie issledovanija (romansкие jazyki)], Москва: МГУ [Moskva: MGU].

Burrow Thomas, Emeneau Murray B. 1984: A Dravidian Etymological Dictionary, ^2nd edition, Oxford: Clarendon Press.

Cabolov Ruslan L. 2010: Цаболов, Руслан Л. Этимологический словарь курдского языка [Ėtimologičeskij slovarʹ kurdskogo jazyka] 2 (N–Z), ред. Д. Н. Ушаков [red. D. N. Ušakov], Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

ChD – Cheyenne Dictionary, available online. Available at: https://www.cheyennelanguage.org/dictionary/index.html [retrieved 28.05.2024].

Cinсius Vera I., ed., 1975: Цинциус, Вера И., ред. Сравнительный словарь тунгусо-маньчжурских языков: материалы к этимологическому словарю [Sravnitelʹnyj slovarʹ tunguso-mančžurskich jazykov: materialy k ėtimologičeskomu slovarʹju] 1 (А–Н), составители В. А. Горцевская, В. Д. Колесникова, О. А. Константинова, К. А. Новикова, Т. И. Петрова, В. И. Цинциус, Т. Г. Бугаева [sostaviteli V. A. Gorcevskaja, V. D. Kolesnikova, O. A. Konstantinova, K. A. Novikova, T. I. Petrova, V. I. Cincius], Ленинград: Наука [Leningrad: Nauka].

Clauson Gerard 1972: An Etymological Dictionary of Pre-Thirteenth-Century Turkish, Oxford: Clarendon Press.

Cohen David 1970: Dictionnaire des racines sémitiques ou attestées dans les langues sémitiques, comprenant un fichier comparative de J. Cantineau, Paris, La Haye: Mouton & Co.

Cowell Andrew, Moss Alonzo Sr. et al. 2012: Dictionary of the Arapaho Language, 4th edition, Wyoming: University Press of Colorado.

Dalʹ Vladimir I. 1989: Даль, Владимир И. Пословицы русского народа [Poslovicy russkogo naroda] 1, Москва: Художественная литература [Moskva: Chudožestvennaja literatura].

Dešeriev Junus D. 1963: Дешериев, Юнус Д. Сравнительно-историческая грамматика нахских языков и проблемы происхождения и исторического развития горских кавказских народов [Sravnitelʹno-istor ičeskaja grammatika nachskich jazykov i problemy proischoždenija i istoričeskogo razvitija gorskich kavkazskich narodov], Грозный: Чечено-ингушское книжное издательство [Groznyj: Čečeno-ingušskoe knižnoe izdatelʹstvo].

194

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

D o R e C o – Language Documentation Reference Corpus. Language: Arapaho. Available at: https://doreco.huma-num.fr/languages/arap1274 [retrieved 28.05.2024].

D o u g h e r t y J a n e t W. D. 1983: West Futuna-Aniwa: An Introduction to a Polynesian Outlier Language, Berkeley, Los Angeles, London: University of California Press Publications in Linguistics 102.

D T S – Древнетюркский словарь [Drevnetjurkskij slovar’], редакторы В. М. Наделяев, Д. М. Насилов, Э. Р. Тенишев, А. М. Щербак [redaktory V. M. Nadeliaev, D. M. Nasilov, Ė. R. Tenišev, A. M. Ščerbak], Ленинград: Наука Ленинградское отделение [Leningrad: Nauka Leningradskoe otdelenie], 1969.

D u r k i n - M e i s t e r e r n s t D e s m o n d 2004: Dictionary of Manichaean Middle Persian and Parthian, Corpus Fontium Manichaeorum Subsidia: Dictionary of Manichaean Texts 3: Texts from Central Asia and China, Part 1, Turnhout: Brepols.

D v o r e c k i j J o s i f C h., c o m p., 1958: Дворецкий, Иосиф Х., сост. Древнегреческо-русский словарь [Drevnegrečesko-russkij slovar’] 2, ред. С. И. Соболевский [red. S. I. Sobolevskij], с прил. грамматики, сост. С. И. Соболевским [s pril. grammatiki, sost. S. I. Sobolevskim], Москва: ГИС [Moskva: GIS].

D v o r e c k i j J o s i f C h. 1976: Дворецкий, Иосиф Х. Латинско-русский словарь [Latinsko-russkij slovar’], ред. К. Н. Яблонская, Г. А. Барышева [red. K. N. Jablonskaja, G. A. Baryševa], издание 2-е, переработ. и доп. [izdanie 2-e, pererabot. i dop.], Москва: Русский язык [Moskva: Russkij jazyk].

È d e l ’ m a n D ž o j I. 2008: Эдельман, Джой И. Хорезмийский язык [Chorezmijskij jazyk]. – Основы иранского языкознания: среднеиранские и новоиранские языки [Osnovy iranskogo jazykoznanija: sredneiranskie i novoiranskie jazyki], отв. ред. В. А. Ефимов [otv. red. V. A. Efimov], редколлегия М. Н. Боголюбов, В. А. Ефимов, Д. И. Эдельман [redkollegija M. N. Bogol’jubov, V. A. Efimov, D. I. Èdel’man], Москва: Издательская фирма «Восточная литература» РАН [Moskva: Izdatel’skaja firma “Vostočnaja literatura” RAN], 6–60.

E S S J X X I I – Этимологический словарь славянских языков. Праславянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskich jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 22 (*naděliti – *narodъ), ред. О. Н. Трубачёв [red. O. N. Trubačov], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1995.

F i e l d i n g S t e p h a n i e 2006: A Modern Mohegan Dictionary. For the Council of Elders, reviewed by the Cultural and Community Programs Department. Available at: https://ja902904.us.archive.org/16/items/mohegan-dictionary/MoheganDictionary.pdf.

F o r c e l l i n i E g i d i o, G e s n e r J o h a n, B a i l e y J a m e s 1828: Totius latinitatis lexicon 1, red. J. Bailey, Londini: sumptibus Baldwin et Cradock.

Straipsniai / Articles

195

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Geeraerts Dirk 1997: Diachronic Prototype Semantics: A Contribution to Historical Lexicology, Ser. Oxford Studies in Lexicography and Lexicology, Oxford: Clarendon Press.

Geeraerts Dirk 2010: Theories of Lexical Semantics, New York: Oxford University Press.

Gharib Badrozaman 1995: Sogdian Dictionary: Sogdian–Persian–English, Tehran: Farhangan Publications.

Haenisch Erich 1952: Sino–Mongolische Dokumente vom Ende des 14. Jahrhunderts, Ser. Abhandlungen der Deutschen Akademie der Wissenschaften zu Berlin, Klasse für Sprachen, Literatur und Kunst Jahrg. 1953, 3; 1954, 2. Deutsche Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Klasse für Sprachen, Literatur und Kunst. Abhandlungen; 1953, 3, etc. Berlin: Akademie Verlag.

Hinz Walther 1973: Neue Wege im Altpersischen, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Homeri 1920: Opera, Tomvs 1, Iliadis Libros I–XII Continens, eds. D. B. Munro, T. W. Allen, Ser. Scriptorum classicorum bibliotheca Oxoniensis, Oxford: Oxford University Press.

Index 2011: Index of /pdf/Books/Linguistics/Mega linguistics pack/Caucasian/. Available at: https://theswissbay.ch/pdf/Books/Linguistics/Mega%20linguistics%20pack/Caucasian/ [retrieved 01.05.2024].

Karasaev Aisaš T., Maciev Achmet G. 1978: Карасаев, Айсаш Т., Мациев, Ахмет Т. Русско–чеченский словарь [Russko–čečenskij slovarʹ], отв. ред. И. Ю. Алироев [otv. red. I. J. Aliroev], ред. А. Т. Карасаев, А. Д. Тимаев, Я. У. Эсхаджиев [red. A. T. Karasaev, A. D. Timaev, J. U. Èschadžiev], эл. версия [ěl. versija], Москва: Русский язык [Moskva: Russkij jazyk].

Kloekhorst Alwin 2008: Etymological Dictionary of the Hittite Inherited Lexicon, Ser. Leiden Indo–European Etymological Dictionary, 5, Leiden, Boston: Brill.

Kluge Friedrich 2002: Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache, bearb. von E. Seebold, 24., durchges. und erw. Aufl., Berlin, New York: Walter de Gruyter.

Kogan Anton I. 2005: Коган, Антон И. Дардыские языки. Генетическая характеристика [Dardskie jazyki. Genetičeskaja charakteristika], Москва: Издательская фирма «Восточная литература» РАН [Moskva: Izdatelʹskaja firma “Vostočnaja literatura” RAN].

Korigodskij Robert N. 1990: Коригодский, Роберт Н. Большой индоенизийско–русский словарь [Bolʹšoj indonezijsko–russkij slovarʹ] 1 (A–L), Москва: Русский язык [Moskva: Russkij jazyk].

196

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

K o v a l ’ A n t o n i n a I. 2000: Коваль, Антонина И. Морфемика пулaр-фульфульде [Morfemika pular–ful’ful’de]. – Основы африканского языкознания: морфемика, морфонология [Osnovu afrikan̄skogo jaz̄ykoznanija: morfemika, morfonologija], отв. ред. В. А. Виноградов [otv. red. V. A. Vinogradov], Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura], 103–290.

K r i s h n a m u r t i B h a d r i r a j u 2003: The Dravidian languages, Ser. Cambridge Language Surveys, Cambridge: Cambridge University Press.

L a m b d i n T h o m a s O. 1978: Introduction to Classical Ethiopic (Ge’ez), Ser. Harvard Semitic series, 24, Missoula, Montana: Scholars Press.

L e h r R a c h e l 2014: A Descriptive Grammar of Pashai: The Language and Speech Community of Darrai Nur: A dissertation submitted to the faculty of the division of the humanities in candidacy for the degree of Doctor of Philosophy, Chicago, Illinois.

L e m a n W a y n e 2011: A Reference Grammar of the Cheyenne Language, 4^th edition, Raleigh: Lulu Press.

L e s l a u W o l f 1987: Comparative Dictionary of Ge’ez (Classical Ethiopic) – Ge’ez-English, English-Ge’ez, with an Index of the Semitic Roots, reprinted, Wiesbaden: Otto Harrassowitz Verlag.

L y r i c s T r a n s l a t e 2024: Kur tu jāsi, bālelini. Available at: https://lyricstranslate.com/en/kur-tu-j%C4%81si-b%C4%81leli%C5%86i-where-will-you-ride-brother.html.

L i v š i c V l a d i m i r A. 1962: Лившиц, Владимир А. Согдийские документы с горы Муг. Чтение, перевод, комментарий [Sogdijskie dokumenty s gory Mug. Čtenie, perevod, kommentarij], вып. 2: Юридические документы и письма [vyp. 2: Juridičeskie dokumenty i pis’ma], Москва: Издательство восточной литературы [Moskva: Izdatel’stvo vostočnoj literatury].

M a c K e n z i e D a v i d N. 1986: A Concise Pahlavi Dictionary, reprinted (with corrections), Oxford: Oxford University Press.

M a j t i n s k a j a K l a r a E. 1976: Майтинская, Клара Е. Венгерский язык [Vengerskij jazyk]. – Основы финно-угорского языкознания. Марийский, пермские и угорские языки [Osnovu finno-ugorskogo jazykoznanija. Marijskij, permskie i ugorskie jazyki], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 342–414.

M a j z e l ’ S o l o m o n S. 1983: Майзель, Соломон С. Пути развития корневого фонда семитских языков [Puti razvitija kornevogo fonda semitskich jazykov], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Straipsniai / Articles

197

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Martin Samuel E. 1961: Dagur Mongolian Grammar, Texts, and Lexicon, Based on the Speech of Peter Onon, Indiana University Publications, Ser. Uralic and Altaic Series, 4, Bloomington: Indiana University; The Hague: Mouton & Co.

Mayhew Anthony L., Skeat Walter W. 1888: A Concise Dictionary of Middle English from A.D. 1150 to 1580, Oxford: Clarendon Press.

Mayrhofer Manfred 1956: Kurzgefaßtes etymologisches Wörterbuch des Altindischen 1 (A–TH), Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag.

Mayrhofer Manfred 1992: Etymologisches Wörterbuch des Altindoarischen 1, Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag.

MD – Menominee Dictionary: English–Menominee, available online. Available at: https://web.archive.org/web/20200712174150/https://static1.squarespace.com/static/53129cd4e4eb06c7ef09b071b/t/53271601e4b055350d944f15/1395070465326/Menominee+Dictionary+English-Menominee.pdf.

Mikina Olena H. 2009: Мікіна, Олена Г. Про унікальність та закономірність у семантичній еволюції [Pro unikal’nist’ ta zakonomirnist’ u semantyčnij evoljuciji]. – Вісник донецького національного університету [Visnyk donec’koho nacional’noho universytetu], сер. В: Гуманітарні науки [ser. B: Gumanitarni nauky] 1, 59–63.

Mikina Olena G. 2012: Мікіна, Олена Г. Історико-семасіологічне дослідження латинських і романських дієслів мовлення на індоєвропейському фоні [Istoryko-semasiologične doslidžennja latyns’kych i romans’kych diěsliv movlennia na indoěvropejs’komu foni], Донецьк: Юго-Восток [Donec’k: Yugo-Vostok].

Mikina Olena H. 2020: Мікіна, Олена Г. Еволюція від ‘рахувати’ до ‘розповідати’ як семантична універсалія [Evoljucija vid ‘rachuvaty’ do ‘rozpovidaty’ jak semantyčna universalia]. – Вчені записки ТНУ імені В. І. Вернадського [Včeni zapysky TNU imeni V. I. Vernads’koho], сер. Філологія. Соціальні комунікації [ser. Filolohija. Social’ni komunikaciji] 31(70), 1/3, 115–119.

Mikina Olena H. 2022: Мікіна, Олена Г. Історія латинського дієслова inquam, inquīt як підтвердження семантичної універсалії [Istorija latyns’koho diěslova inquam, inquīt jak pidtverdžennia semantyčnoji universalii]. – Вчені записки ТНУ імені В. І. Вернадського [Včeni zapysky TNU imeni V. I. Vernads’koho], [Včeni zapysky TNU imeni V. I. Vernads’koho], сер. Філологія. Журналістика [ser. Filolohija. Žurnalistyka] 33(72), 4/2, 19–24.

Monier-Williams Monier 2002: A Sanskrit–English Dictionary: Etymologically and Philologically Arranged with Special Reference to Cognate Indo-European Languages, ed. E. Leumenn, 2ⁿᵈ edition, Delhi: Munshiram Manoharlal.

198

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

Mudrak Oleg A. 2000: Мудрак, Олег А. Этимологический словарь чукотско-камчатских языков [Ètimologičeskij slovar’ čukotsko-kamčatskich jazykov], Москва: Языки русской культуры [Moskva: Jazyki russkoj kul’tury].

Nerlich Brigitte 1992: Semantic Theories in Europe 1830–1930. From Etymology to Contextuality, Ser. Amsterdam studies in the theory and history of linguistic science. Studies in the history of the language sciences, 59, Amsterdam Philadelphia: J. Benjamins Co.

Nyberg Henrik S. 1974: A Manual of Pahlavi, Part 2: Ideograms, Glossary, Abbreviations, Index, Grammatical Survey, Corrigenda to Part 1, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Orel Vladimir E., Stolbova Olga V. 1994: Hamito-Semitic Etymological Dictionary: Materials for a Reconstruction. Ser. Handbook of Oriental Studies, Sec. 1: The Near and Middle East, 18, Leiden, New York, Köln: Brill.

Ovidius 1984: Metamorphoses: in Two Volumes, translated by F. J. Miller, revised by G. P. Goold, Cambridge: Harvard University Press.

Parker G. W. 1883: A Concise Grammar of the Malagasy Language 4, ed. R. Rost, Trübner’s collection of simplified grammars, London: Trübner & Co., 57 and 59, Ludgate Hill.

Pokrovskij Michail M. 1895: Покровский, Михаил М. Семиасиологические исследования в области древних языков [Semasiologičeskie issledovanija v oblasti drevnich jazykov], Москва: Университетская типография [Moskva: Universitetskaja tipografija].

Pozdniakov Konstantin I. 1993: Поздняков, Константин И. Сравнительная грамматика атлантических языков. Именные классы и фоно-морфология [Sravnitel’naja grammatika atlantičeskich jazykov. Imennye klassy i fono-morfologija], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Rastorgueva Vera S., Èdel’man Džoj I. 2007: Расторгуева, Вера С., Эдельман, Джой И. Этимологический словарь иранских языков [Ètimologičeskij slovar’ iranskich jazykov] 3 (F–H), Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Rubinčik Jurij A. 1970: Рубинчик, Юрий А. Персидско-русский словарь [Persidsko-russkij slovar’] 1, Москва: Русский язык [Moskva: Russkij jazyk].

Sadovski Velizar 2017: The lexicon of Iranian. – Handbook of Comparative and Historical Indo-European Linguistics. HSK 41.1, ed. by J. Klein, B. Joseph, M. Fritz, in cooperation with M. Wenthe, Berlin, Boston: De Gruyter Mouton, 566–598.

Straipsniai / Articles

199

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Sanžeev Garma D. 1953: Санжеев, Гарма Д. Сравнительная грамматика монгольских языков [Sravnitel’naja grammatika mongol’skich jazykov] 1, Москва: АН СССР [Moskva: AN SSSR].

Schiffman Harold F. 1999: A Reference Grammar of Spoken Tamil, Cambridge: Cambridge University Press.

Schuster-Šewc Heinz 1975: Modellierung semantischer Prozesse und Etymologie. – Slawische Wortstudien, Sammelband des internationalen Symposiums zur etymologischen und historischen Erforschung des slawischen Wortschatzes (Leipzig, 11–13.10.1972), Bautzen: Domowina-Verlag, 12–19.

Sevortian Èrvand V. 1978: Севортян, Эрванд В. Этимологический словарь тюркских языков. Общетюркские и межтюркские основы на букву «Б» [Ètimologičeskij slovar’ tjurkskich jazykov. Obščetjurkskie i mežtjurkskie osnovy na bukvu “B”] 2, Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Simonov Michail D., Kjalundzjuga Valentina T. 1998: Симонов Михаил Д., Кялюндзюга Валентина Т. Словарь узбекского языка (хорский диалект) [Slovar’ udëgejskogo jazyka (chorskij dialekt)] 1, Стеншев: Издание А. Маевича [Stenšev: Izdanie A. Maeviča].

Skjærvø Prods O. 2018: An Introduction to Old Avestan, 3^rd version, unpublished, available online. Available at: https://www.academia.edu/72414767/Old_Avestan_Primer [retrieved 03.05.2024].

Sophocles Evangelinos A. 1900: Greek Lexicon of the Roman and Byzantine Periods (From BC 146 to A–D 1100), New York: Charles Scribner’s Sons.

Starostin Sergei A., Dybo Anna V., Mudrak Oleg A., eds., 2003: Etymological Dictionary of the Altaic Languages, Leiden: Brill.

Stern Gustaf 1964: Meaning and Change of Meaning. With Special Reference to the English Language, 2^nd edition, reprinted, Bloomington: Indiana University Press.

Takács Gábor 1999: Etymological Dictionary of Egyptian 1: A Phonological Introduction, Ser. Handbook of Oriental studies, Sec. 1: The Near and Middle East, 48, Leiden, Boston, Köln: Brill.

Tenišev Èdgem R. et al. 2001: Тенишев, Эдгем Р. и др. Сравнительно-историческая грамматика тюркских языков. Лексика [Sravnitel’no-istoričeskaja grammatika tjurkskich jazykov. Leksika], 2-е изд., доп. [2-е izd., dop.], ред. коллегия А. В. Дыбо, И. В. Корniушин, Л. С. Левитская и др. [red. kollegija A. V. Dybo, I. V. Kormušin, L. S. Levitskaja i dr.], ред. тома Е. А. Поцелуевский [red. toma E. A. Poceluevskij], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

200

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

Tenišev Èdgem R. et al. 2006: Тенишев, Эдгем Р. и др. Сравнительно-историческая грамматика тюркских языков. Пратюркский язык-основа. Картина мира пратюркского этноса по данным языка [Sravnitel’no-istorìčeskaja grammatika tiurkskikh jazykov. Pratïurkskij jazyk-osnova. Kartina mira pratiurkskogo ètnosa po dannym jazyka], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Tolstaja Svetlana M. 1997: Толстая, Светлана М. Из полесской обрядовой лексики: нашлось дитя [Iz polesskoj obrjadovoj leksiki: našlos’ ditja]. — Український діалектологічний збірник [Ukrajins’kyj dialektolohičnyj zbirnyk] 3, Київ: Довіра [Kyjiv: Dovira], 287–292.

Toporova Irina N. 2000: Топорова, Ирина Н. Морфемика и морфонология имени существительного в языках банту [Morfemika i morfonologija imeni suščestvitel’nogo v jazykach bantu]. — Основы африканского языкознания: морфемика, морфонология [Osnovy afrikanskogo jazykoznanija: morfemika, morfonologija], ред. В. А. Виноградов [red. V. A. Vinogradov], Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura], 9–45.

Traugott Elizabeth C. 1999: The Role of Pragmatics in a Theory of Semantic Change. — Pragmatics in 1998. Selected Papers from the 6th International Pragmatics Conference 2, ed. J. Verschueren, Antwerp: International Pragmatics Association, 93–102.

Traugott Elizabeth C., Dasher Richard B. 2002: Regularity In Semantic Change, Ser. Cambridge Studies in Linguistics, 97, Cambridge: Cambridge University Press.

Trubačìov Oleg N. 1964: Трубачёв, Олег Н. «Молчать» и «таять». О необходимости семасиологического словаря нового типа [“Molčat’” i “tajat’”. O neobchodimosti semasiologičeskogo slovarja novogo tipa]. — Проблемы индоевропейского языкознания. Этюды по сравнительно-исторической грамматике индоевропейских языков [Problemy indoevropejskogo jazykoznanija. Ètjudy po sravnitel’no-istoričeskoj grammatike indoevropejskich jazykov], отв. ред. В. Н. Топоров [otv. red. V. N. Toporov], Москва: АН СССР [Moskva: AN SSSR], 100–105.

de Vaan Michiel 2008: Etymological Dictionary of Latin and the other Italic Languages, Leiden, Boston: Brill.

Vladimircov Boris J. 1989: Владимирцов, Борис Я. Сравнительная грамматика монгольского письменного языка и халхаского наречия. Введение и фонетика [Sravnitel’naja grammatika mongol’skogo pis’mennogo jazyka i chalchaskogo narečija. Vvedenie i fonetika], 2-е изд. [2-e izd.], Москва: Главная редакция восточной литературы изд. «Наука» [Moskva: Glavnaja redakcija vostočnoj literatury izd. “Nauka”].

Straipsniai / Articles

201

ALEXANDER I. ILIADI, ILONA M. DERIK

Vydrin Valentin F. 1997: Выдрин, Валентин Ф. Следы именной классификации в языках манде [Sledy imennoj klassifikacii v jazykach mande]. – Основы африканского языкознания. Именные категории [Osnovy afrikanskogo jazykoznania. Imennye kategorii], ред. В. А. Виноградов [red. V. A. Vinogradov], Москва: Аспект Пресс [Moskva: Aspekt Press].

Zalizniak Anna A. 2009: Зализняк, Анна А. О понятии семантического перехода [O ponjatii semantičeskogo perechoda]. – Компьютерная лингвистика и интеллектуальные технологии: по материалам ежегодной Международной конференции «Диалог 2009» [Kompiuternaja lingvistika i intellektual’nye technologii: po materialam ežegodnoj, Meždunarodnoj konferencii “Dialog 2009”] 8(15), 107–111.

Zalizniak Anna A. 2013: Зализняк, Анна А. Русская семантика в типологической перспективе [Russkaja semantika v tipologičeskoj perspektive], сер. [ser.] Studia philologica, Москва: Языки славянской культуры [Moskva: Jazyki slavjanskoj kul’tury].

Zalizniak Anna A. 2018: The Catalogue of Semantic Shifts: 20 Years Later. – Russian Journal of Linguistics 22(4), 770–787.

Zalizniak Anna A. et al.: The Catalogue of Semantic Shifts. Available at: https://datsemshift.ru/shifts [retrieved 04.05.2024].

Žukova Alevtina N. 1990: Жукова, Алевтина Н. Словарь корякско-русский и русско-корякский – около 4000 слов [Slovar’ koriaksko-russkij i rus­sko-koriakskij – okolo 4000 slov]: пособие для учащихся начальной школы [posobie dlia učaščichsja načal’noj školy], 2-е изд. дораб. [2-e izd. dorab.], Ленинград: Просвещение, Ленингр. отд-ние [Leningrad: Prosveščenie, Leningr. otd-nie].

Semantinės dinamikos universalumas: nuo ‘kūno’ iki ‘asmens’, ‘savasties’, ‘sielos’

SANTRAUKA

Somatinių žodžių, reiškiančių ‘kūnas’ arba ‘kūno dalis’, stebėjimas vienuol nąkoje genetiškai skirtingų šeimų kalbose atskleidžia įdomią tokių žodžių sememų koreliaciją. Visų pirma, kontekstai, kuriuose somatizmai pateikiami, be kita ko, būtinai parodo, kad jie vartojami kaip ‘asmuo, žmogus’, ‘aš, savastis’ ir ‘siela, dvasia’. Toks sememų santykio dėsningumas vargu ar yra atsitiktinis, o semantinė-tipologinė analizė, atlikta atsižvelgiant į etimologijos ir lingvistinio modeliavimo duomenis, suteikia rimtų priežasčių manyti, kad tokie gausūs

202

Acta Linguistica Lithuanica XC

Universality in Semantic Dynamics: from ‘body’ to ‘person’, ‘self’, ‘soul’

atvejai atskleidžia universalios semantinės kalbinio mąstymo struktūros apraiškas. Šią struktūrą galima apibrėžti kaip semantinio darinio tipą, perteikiamą semantinių poslinkių grandinėmis: [‘kūnas’ → ‘siela’], [‘kūnas’ → ‘asmenybė’, ‘žmogus’], [‘kūnas’ → ‘sava?stis’ → ‘aš pats’], [‘kūnas’ → ‘sava?stis’ → ‘asmenybė’ → ‘žmogus’]. Kartu jie sudaro daugiamatį semantikos kūrimo modelį su vienu vektoriumi. Galima daryti prielaidą, kad modelis neapsiriboja tam tikru kalbos istorijos laikotarpiu, bet yra atkuriamas diachroniškai dėl jo vaizdavimo skirtinguose sinchroniniuose pjūviuose.

Šio tipo semantinio darinio realizavimo niuansai visiškai priklauso nuo sąlygų (veiksnių) visumos – semantinio, morfologinio, kamieno komponavimo ir sintaksinio veiksnio.

Nagrinėjamas semantinės darybos tipas būdingas ne tik afrikiečių kalboms dėl specifinės jų semantinių santykių sistemos organizacijos pagal žodžių, priklausančių skirtingoms klasėms ‘aktyvus’ ir ‘pasyvus’, principą, todėl ‘aktyviajai’ klasei būdinga semema ‘siela’ negali būti įkūnyta leksemoje iš ‘pasyviosios’ klasės.

Įteikta 2024 m. gegužės 5 d.

ALEXANDER I. ILIADI ILONA M. DERIK

The State Institution “South Ukrainian National Pedagogical University named after K. D. Ushinsky” 65020, Ukraine, Odessa 34, Staroporofrankivska Str. [email protected] [email protected]

Straipsniai / Articles

203