LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGINĖ SANDARA IR JOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM DE PERIFRASTISKA PERFEKTIVA VERBFORMERNA I LITTERÄR LITAUISKA

N. SLiŽIENĖ

Strukturen hos de perifrastiska perfektiva formerna

§ 1. De perifrastiska perfektiva verbformerna i litauiska består av nominativformen av ett aktivt particip av verbets preteritum eller ett passivt particip av verbets preteritum, med självständig lexikal betydelse, samt de böjda formerna av hjälpverbet būti, till exempel: esu pakvietęs, -usi, esu pakviestas, -a, buvai pakvietęs, -usi, būsi pakviestas, -a, būtume pakviesti, -os...

§ 2. I presens används ofta preteritum particip i betydelsen av perifrastiska perfektiva former, särskilt i tredje person, även utan hjälpverb. Exempel:

De vilkas vingar vuxit ut, fruktar ju inte virvelvinden. GirR I 137. Var har du varit, lilla flicka, var har du vandrat? Var är din krans, överströdd med daggdroppar? JD I 105. Skulle hon också redan ha förts in i livet av Vilius och lämnats halvvägs? SimonVK II 123. — Är vi alltså också lejda för nätterna? undrar männen. ZemR II 349.

Sådana former är besläktade med nominalpredikatet, som ärvts från forntiden och används i stor utsträckning i dagens litauiska.

§ 3. Vissa preteritum particip används ibland också med betydelsen av perifrastiska perfektiva konditionalisformer! Exempel:

Hur många år, vid Gud, skulle jag inte ha känt igen dig om jag hade träffat någon av dem … VienR V 342. Om vi hade hunnit, hade vi kanske också återfått livet. Sld LKŽ III 284. Jag skulle inte ha snott ihop (ett bo), om det hade varit en gammal fågel; jag snodde ihop det därför att jag var en unge … JD III 683. Om jag hade vetat, din slyngel till soldat (= lille soldat), att du hade gömt en krans av gröna vinrutor i kistan! JD II 493. Men hon måste tänka ordentligt på varför den där flickan, som kallades Barbe, hade tittat så intensivt på henne, så ilsket, så misstänksamt, så svartsjukt och så hämndlystet, som om Ilžė hade ryckt åt sig precis allt från henne och tagit det med sig. SimonVK II 123.

¹ Sådana fall förekommer också i lettiskan; jfr J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, § 762.

6. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida

81

§ 4. För att bilda perfektformer av konjunktiv används ibland också sammansatta former av hjälpverbet. Exempel:

Fastän de väntade på Antanas kände Gaigalas, när han fick syn på honom, en oro djupt inom sig, som om han på något sätt hade varit skyldig... BilR I 90....(Vacys) verkade något kylig och stolt, som om hans inre hade blivit stört... TilvU 103. Ack, lyckan, hans mål sedan många år, var så nära och så möjlig att det bara återstod att göra något litet och obetydligt, så skulle den ha uppnåtts... VienR V 403.

§ 5. I vissa fall används preteritparticip som adjektiv och bildar inte perfektformer tillsammans med verbet būti. De particip som oftast har adjektivisk betydelse är sådana som bildats av verb för avslutad handling och betecknar en förändring i ett föremåls eller en persons psykiska eller fysiska tillstånd (bleknad, förkyld, stelnad, rasande, tillplattad, rufsig, utmattad och liknande). När dessa particip fungerar som predikativ används de adjektiviskt i följande fall:

1. När participet betecknar en färdig egenskap som tillskrivs ett föremål och helt saknar betydelsen av en föregående handling. När vi till exempel säger att hans näsa är kunktelejusi beskriver vi näsans utseende och form som en bestående egenskap, inte som följden av en knyckning. Det är otänkbart att den omtalade näsan någon gång kan ha varit rak och sedan fått en knyck. Exempel:

Han är inte vacker, för läpparna är ju utstående. Grž LKŽ V 27. Han har ingen puckel, bara en sådan där knyck. Gs LKŽ III 736. Det där barnet är en riktig liten knubbis — fet och stadig, med uppsvällda kinder. Han äter, men det gör ingen nytta, han är ändå alltid så mager. Gs LKŽ II 793. — Vad är det jag är slapp för? — utbrast Linkus. I år har rågen vissnat. Vlkv LKŽ II 122. Hundarna var också vilda! Nästan alla fångstredskap hade blivit söndertuggade av livegna. Fölungen var helt överilad (klok) — den förstår husbonden. Brt LKŽ II 370. Du vet ju, lilla mor, att allt är i ordning med mig och att mina händer inte är förruttnade... Hans näsa är böjd som en krok. Lš LKŽ III 702. Bladen på ask och lönn är flikiga. Kpč LKŽ V 308.

2. När pronomen som toks, koks, kažkoks, toks pat och liknande står tillsammans med participen och framhäver deras adjektiviska betydelse. Exempel:

Jag såg — liemannen vässar lien för att slå dig; därför är du så blek och mager som en svamp. ŽemR I 346. Ha, jag såg hur strålande ditt ansikte hade varit. SimonVK II 17. Han var redan från späd ålder så okänslig. Vkš LKŽ VI 810. Kornet har blivit alldeles förvuxet. Dbč LKŽ V 680.

3. När det i meningen finns adjektiv (ibland substantiv) som betecknar någon annan egenskap hos samma föremål eller person och står som samordnade satsled tillsammans med participen. Exempel:

Gumbas steg upp olustig, fastän han hade sovit länge; han var rynkad i pannan och arg, skällde ut sin hustru utan anledning och muttrade åt flickan. Taket i stugan var sotigt, tjärat och så bukigt att det tycktes hänga ovanför Urnas huvud, inte som ett tak utan som en stor, di- ŽemR I 324.

82

delis skilandis. CvR III 271. Mannen var en suput och utsvävande person, som ett knippe löv. Brt LKŽ III 270. Hans hår var kort, borstat upp som en igelkott, pannan hög och slät, mustaschen litauisk — hängande nedåt. Gud-GuzKIT 25.

Particip av andra verb i preteritum bildar inte perfektformer tillsammans med hjälpverbet, utom när de ingår i sammansättningen av olika slags fraseologiska uttryck. Exempel:

Han är över medelåldern, och hon ännu ung, knappt på benen—är de verkligen ett par? Vlk LKŽ 596. Han, som var så klok, den klokaste i hela kungens familj—i dag är han galen, i dag har han mist förståndet. SimonVK II 183. Du verkar vara vis och berest, och ändå kan du så snabbt komma ihåg kontraktet! ZemR II 59. Vilken vansinnig hederskänsla! Precis som Dovis Plonis har de fallit ur böndernas famn. SimonVK II 20.

Den huvudsakliga betydelsen av sammansatta perfektformer

§ 6. Alla sammansatta perfektformer förenas av en gemensam betydelse. De uttrycker ett resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling och som består vid en viss tidpunkt i nutid, dåtid eller framtid. I meningen fadern har rest bort uttrycker vi med presens perfekt att fadern reste bort och inte är här nu. Handlingen ägde rum tidigare, medan det resultattillstånd som den åstadkom består nu. Den grundläggande betydelsen hos perfektformerna ligger nära betydelsen hos perfektgruppen av tempus i grekiska och latin (t.ex. perfekt och pluskvamperfekt).

§ 7. Perfektformernas betydelse är både resultativ och relativ: perfektformerna uttrycker ett resultattillstånd som består vid en viss tidpunkt och dess relation till den tidigare handling genom vilken det uppkom. Perfektformernas betydelse framträder tydligast när de används tillsammans med motsvarande enkla verbformer. Det resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling är samtidigt med de handlingar eller tillstånd som uttrycks med de enkla formerna, medan den handling som orsakade det är tidigare än dem. Exempel:

Där är kungens inhägnad, där vimlar det—här ligger de, här hoppar de glatt—en ung hjord. Intill kungens inhägnad ligger Vargens. Vargen har släppt ut sina hästar på bete. Hästarna springer och stojar, än kastar de benen högt, än reser de sig på bakbenen. SimonVK I 46.

Förhållandet mellan enkla former och perfektformer kan grafiskt återges så här:

6*

83

Som vi ser är betydelsen hos sammansatta perfektformer förknippad med två tidsplan: handlingen hör till det tidigare tidsplanet, medan det resultativa tillstånd som uppnåtts genom den hör till det senare. Det tidigare tidsplanet är underordnat, sekundärt, eftersom det enda som är relevant för oss är den handling som uttrycks av perfektformen och som är knuten till det senare tidsplanet, inte hela situationen vid den tiden. Det senare tidsplanet är det huvudsakliga, eftersom alla dess handlingar och tillstånd är relevanta för oss. Endast handlingar och tillstånd som hör till det huvudsakliga tidsplanet har ett direkt samband med talögonblicket. Perfektformen uttrycker en handling som föregår dem. Därför har perfektformerna en relativ betydelse i fråga om hur handlingens tid uttrycks. Men det resultativa tillstånd som uppnåtts genom handlingen hör till det huvudsakliga tidsplanet och har ett direkt samband med talögonblicket. Därför är betydelsen hos sammansatta perfektformer inte bara relativ utan också resultativ. Förhållandet till två tidsplan är det viktigaste kännetecknet för betydelsen hos sammansatta perfektformer. Det skiljer betydelsen hos sammansatta perfektformer från betydelsen hos motsvarande enkla former².

§ 8. Eftersom perfektformerna inte bara har resultativ utan också relativ betydelse, används de ofta i bisatser när man behöver uttrycka tidsförhållandet mellan bisatsens handling och huvudsatsens handling. Perfektformer uttrycker en bisatshandling som föregår huvudsatsens handling, uttryckt med motsvarande enkla former, medan det resultativa tillstånd som uppnåtts genom den är samtidigt med huvudsatsens handling. Exempel:

Var och en må nöja sig med vad guden har tilldelat honom. DoneIR 104. Jag tror inte på dina ord, men om du har tänkt ut något bra, tala. KrėvDP 230. Förstår du nu vad du har blivit förhäxad av, store vizir? HP 20. Utan att avsluta meningen vände sig Gretė mot dörren och gick ut med samma steg som hon hade kommit in med. SimonVK II 220. Vid dikets kant satt den morgonen redan en kvinna som hade blivit bortdriven och verkligen inte hade någonstans att ta vägen. SimonVK II. 230. Som en liten frivillig Monikė brukade man genast sätta henne i knät, lägga en karamell eller någon annan småsak i hennes händer, och om hon hade lagt sig ned, ryckte man upp henne ur sängen. CvR VIII 214. Här är skorna, Eglužė, du har gjort dem fina! När de blivit slitna får du nya igen! NėrP 451.

När huvudsatsen innehåller verb som betecknar talande, tänkande, psykiska tillstånd och fysiska förnimmelser (sa, fråg

² Även motsvarande sammansatta tempusformer (perfekt, pluskvamperfekt osv.) i andra besläktade språk (till exempel lettiska, slaviska, germanska och romanska språk) har i regel betydelser som är knutna till två tidsplan, jfr: Latvijas PSR ZA Valodas un literatūras institūts, Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika, I, Rīga, 1959, p. 590, 594, 599; А. А. Потебня, Из записок по русской грамматике, I—II, Москва, 1958, p. 256—257; Е. И. Демина, Система прошедших времен в новоболгарских текстах XVII—XVIII веков, «Ученые записки Ин-та славяноведения» (Академия наук СССР), т. 19, Москва, 1960, p. 30—48; О. Есперсен, Философия грамматики, Москва, 1958, p. 314; Г. С. Нечаева, О результативном оттенке значения формы перфекта в современном немецком языке, «Вопросы языка и литературы», Москва, 1959.

84

frågade, menade, slog igen, visste, oroade sig, kände, såg osv.), eller ordgrupper som ersätter dem (det talades, rykten spreds, det föll honom in osv.), används presens perfekt i bisatsen, oavsett vilket tempus huvudsatsens handling uttrycks med³. Exempel: Somliga förklarade att den blivande kungen av Litauen härstammade från Jogaila och till och med från Mindaugas släkt, medan andra redan reste till Berlin för att beställa en krona hos guldsmederna... Gud-GuzKIT 189. Hon tyckte sig se att tiggerskan under sin tiggarrunda hade hört mycket om rebellerna, kanske hade sett dem... kanske visste hon också något om Petras. BilR I 234. Ingen arbetade längre med något, utan alla gick runt i vrårna och kontrollerade hur mycket och vad man hade samlat på sig, var och vad som hade lagts undan och hur och varför det hade lagts undan. Jag hörde era löften och vet att riddaren hellre låter sitt huvud falla än avstår från det han har beslutat och lovat med sina ord. Hur många sårade du har samlat in, kommer fosterlandet att fråga dig. BaltPV I 330. KrėvDP 213. NėrP 309.

Ibland uttrycker perfektformer en handling i huvudsatsen som föregår bisatsens handling, vilken uttrycks med motsvarande enkla former, medan det resultativa tillstånd som uppnåtts genom den är samtidigt med bisatsens handling. Exempel: Taručiai hörde hunden skälla och vakta de övergivna husen i Pašušvys ännu i flera dagar, och när de kom sig för att bära ut posten till den, hade den försvunnit. När sommarsäden är mogen har vi redan fått in rågen. När jag hade ställt i ordning och kom ut ur mitt hörn var middagen färdig... CvR VIII 137. Knv LKŽ II 793. CvR III 236.

§ 9. Det resultativa tillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling uppfattas som ett tillstånd hos en aktör eller ett objekt, frambringat av den tidigare handlingen. I meningen han har arbetat i natt säger vi med perfektformen inte bara att han arbetade i natt, utan också hurdan han är nu till följd av att han arbetade i natt. Objektets tillstånd beskrivs med passiva perfektformer, till exempel: alla blommor hade redan plockats⁴.

§ 10. Det tillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling uttrycks av perfektformer hos såväl verb med resultativ betydelse som verb med icke-resultativ betydelse.

Perfektformer hos verb med resultativ betydelse används oftast när ett konkret resultat av den tidigare handlingen finns kvar.

³ I dessa fall används på liknande sätt också enkla verbformer i presens, till exempel: alla sade att han redan arbetar, alla kommer att säga att han redan arbetar osv. Denna användning avgörs av de nämnda verbens semantik, som gör det möjligt att beskriva handlingens tid inte bara ur den talandes utan också ur den handlandes perspektiv, det vill säga att berättaren eller författaren kan bestämma handlingens tid utifrån den handlandes, inte sin egen, talögonblick, jfr Е. К р ж и ж к о в а, Некоторые проблемы изучения категории времени в современном русском языке, «Вопросы языкознания», 1962, №. 3, р. 20—22; Е. И. Д е м и н а, min. veik., р. 39.

⁴ Passiva perfektformer har en tydligare betydelse av resultativt tillstånd än aktiva perfektformer. Passiva former visar att den person eller sak som uttrycker handlingen inte handlar själv utan påverkas av någon annan; den genomgår alltså ett visst tillstånd som orsakats av handlingen. Därmed är själva betydelsen hos passiv form förbunden med betydelsen av tillstånd. Just därför har passiva perfektformer en så tydlig betydelse av ett resultativt tillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling.

85

Passiva perfektformer och aktiva perfektformer av intransitiva verb beskriver, genom att samtidigt uttrycka handlingens resultat och det resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling, antingen aktören (aktiva former) eller objektet (passiva former). T.ex.:

Gåvorna har skickats från en ung gosse: en krans av gröna vinrutor och en guldring. JD III 577. Jag är född och uppvuxen bland skogarna. BiIR I 128. Läpparna hade blivit blodigt sammanpressade av den smärtsamma tystnaden. NėrP 378. Och vad händer när tiden att spinna och väva närmar sig, om era linstjälkar har lämnats kvar ute på fältet? DonelR 58. I allas ansikten kunde man se en viss lätthet, som om de hade samlats till en majfest. CvR VIII 44.

Eftersom aktiva perfektformer av transitiva verb uttrycker handlingens resultat med avseende på objektet, inte aktören, anger de inte bara hur aktören är till följd av den utförda handlingen, utan också vilka följder hans verksamhet har fått. Betydelsen av handlingens resultat är vanligtvis tydligare än betydelsen av det resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling och överskuggar det oftast mer eller mindre. T.ex.:

Ty vad han har grunnat på under vintern måste han berätta för alla, så att de åter vet att sommaren är på väg tillbaka. DonelR 34. Denna lettiska grammatik har skrivits av den bäste lettiske språkforskaren. BūgKS 199. — Dessa saker har jag fått av en köpman, som fann dem på en gata i staden Mecka, sade köpmannen. HP 15.

Perfektformer av verb med icke-resultativ betydelse uttrycker endast det resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling. T.ex.:

Du kom med en så grovt vävd linneduk; du måste ha burit kornagnar med den. Brs LKŽ I 73. Men gamle Vilkas har redan talat färdigt om allt. SimonVK I 37. Men eftersom ynglingen hade tänkt på en och samma sak hela dagen, var det naturligt att också deras samtal kom in på det ämnet. HP 284. En vecka efter att jag anlänt till denna lilla stad i Žemaitija hade jag redan tillsammans med kommunsekreteraren och skogvaktaren gått runt och undersökt allt som intresserade mig. VencIR III 176. Några av dem hade, utöver lägren, också suttit flera år i olika fängelser. SruogR V 26. Stigen, till och med stenen att stiga upp på, lyste av vithet; inte ett spår av att någon trampat på den med en smutsig eller ens dammig fot. VaižgDD 39.

* * *

§ 11. Den relativa-resultativa betydelsen hos perfektformerna följer av betydelsen hos de preteritumparticip som ingår i dem. Perfektformerna har utvecklats ur sammansatta predikat vars nominala led var ett preteritumparticip som betecknade en egenskap hos ett ting, vilken härrörde från en tidigare handling⁵. Denna

⁵ En egenskap hos ett ting som härrör från en tidigare handling betecknas numera endast av attributiva particip, som oftast fungerar som attribut och ibland som nominalt led i ett sammansatt predikat, t.ex.: ett vilsegånget barn, en utläst bok, hur blek han är och liknande.

86

Betydelsen återspeglas till stor del också i betydelsen hos perfektformerna, men här är betydelsen av en egenskap hos ett föremål betydligt försvagad, medan betydelsen av den föregående handlingen har framträtt tydligare. Skillnaden mellan attributivt använda particip och perfektformer bildade med samma particip är särskilt tydlig när participen bildats av imperfektiva verb eller av aktiva transitiva perfektiva verb, jfr till exempel: ett barn som har varit sjukt och ett barn har varit sjukt, en person som har burit fram ett brev och en person har burit fram ett brev; med preteritumparticip, ensamma eller tillsammans med bestämningar, säger vi hur barnet eller personen är och skiljer därigenom ut dem från andra barn eller personer, medan vi med perfektformerna snarare säger vad de har gjort eller uträttat än hurudana de är till följd av sin verksamhet. Nästan detsamma kan sägas också med enkla verbformer i preteritum, använda med så kallad perfektbetydelse, till exempel: det här barnet har redan varit sjukt, någon person bar fram ett brev till dig.

Skillnaden mellan betydelsen hos attributivt använda particip och perfektformer är betydligt svårare att urskilja när participen bildats av intransitiva perfektiva verb som inte uttrycker en handling, utan en spontan förändring i ett föremåls eller en persons psykiska eller fysiska tillstånd, jfr till exempel: blommande rosor och rosorna har redan blommat ut. I detta fall försvåras framhävandet av betydelsen av den föregående handlingen av verbets lexikala betydelse: även de enkla formerna av dessa verb kan ju ha en ganska tydlig kvalitativ betydelse, till exempel: grytan har spruckit, hur ska du då kunna koka med den.

Det är också ganska svårt att urskilja skillnaden mellan betydelsen hos attributivt använda passiva particip i preteritum och passiva perfektformer, jfr till exempel: avskuren råg och rågen är avskuren. Här försvåras framhävandet av betydelsen av den föregående handlingen av den passiva betydelsen, som är förbunden med betydelsen av ett tillstånd.

Den grundläggande skillnaden mellan perfektformernas betydelse och betydelsen hos attributivt använda preteritumparticip beror alltså på participens olika syntaktiska funktioner: betydelsen hos particip som fungerar som predikat blev mer verbal i takt med att betydelsen av den föregående handlingen förstärktes och betydelsen av den egenskap som följde av handlingen försvagades, medan betydelsen hos attributivt använda particip förblev densamma.

§ 12. I den grundläggande betydelsen hos sammansatta perfektformer återspeglas fortfarande participens och hjälpverbets grammatiska betydelser: av participets betydelse följer betydelsen av det resultattillstånd som uppnåtts genom en föregående handling, medan hjälpverbets former anger hur länge resultattillståndet varar vid en viss tidpunkt i nutiden, det förflutna eller framtiden. Perfektformernas betydelse är dock inte liktydig med summan av participets och hjälpverbets grammatiska betydelser, eftersom betydelsen hos participen som ingår i perfektformerna har förändrats och skiljer sig från betydelsen hos attributivt använda particip. Därför uppfattar vi perfektformernas betydelse inte som två självständiga betydelser, utan som en ny grammatisk betydelse.

87

* * *

§ 13. Sammansatta perfektformer av verb har två nyanser av relativ-resultativ betydelse.

I det första fallet betecknar perfektformerna ett konkret resultattillstånd, uppnått genom en föregående handling som uppfattas som en konkret, enstaka akt. Till exempel:

Någon har övernattat i klövern i natt — en liggplats har lämnats kvar. Plt LKŽ III 714. Redan av det jag här har sagt kan den uppmärksamme läsaren övertyga sig om att språket verkligen är en återspegling av det forntida kulturlivet. BūgKS p. VII. Vi har länge vallat i skogarna, nu har herren inte längre makt att ta det ifrån oss, vi har hunnit skaffa oss ett hem. ŽemR II 64. Jag ser, karlar, att ni har blivit övertalade och uppviglade av någon!.. VienR V 106. Juras böjde sig ner för att bättre kunna lägga Monikas huvud till rätta och ryckte till: kylan hade redan spridit sig genom hennes leder. CvR VIII 235. I trasorna i det bylte låg också en gul biljett: på den var Zosės ”yrke” angivet. ŽemR II 234. Slå, så kommer du att ha dödat din mor, inte någon främmande. SimonVK II 345. Jag kommer före middagstid och tittar, om gärdsgårdarna är så igenvuxna; har ni inget att äta, får ni sticka fingret i munnen! CiurIRR III 93.

I det andra fallet betecknar perfektformerna ett generaliserat resultattillstånd, uppnått genom en generaliserad handling i en obestämd förfluten tid. Till exempel:

Dessutom har jag hört ett mjukt, ganska tyst och ofta upprepat kvackande; detta läte hörs när änderna ostörda letar föda eller simmar i någon lugn vrå av sjön. IvanLP II 88. Räcker det inte att herr amtman, som en far, har förmanat oss och förbjudit oss att skjuta med bössor på herrgårdarna? DoneIR 100. Vilius har ju hållit Ilžė i sin famn, kanske älskade han henne häftigare än han älskade Greitė. SimonVK II 149. Vem har väl någonsin förberett sig och nått fram till makt och lycka enbart genom långa tal och tomma ord? KrevDP 202. Det var länge sedan jag såg honom: jag ville gärna prata med honom om pressen, om litteraturen — även om vi inte skulle åstadkomma något, kunde vi åtminstone drömma. BilR I 123. Under hela sitt liv hade han talat litauiska med alla. Men den här gången, när han gick för att hälsa på Karalikė, räckte han henne handen och sade: ”Guten Morgen, Mariechen!” SimonVK I 304. ”Kungen har nog suttit sjuk i den här stolen”, säger Tūmaitienė för sig själv. SimonVK I 179.

I ett visst sammanhang kan även den enstaka karaktären hos en handling i obestämd förfluten tid framträda. Till exempel:

Då hävdade jag i ”Draugija” (III 193—199) att ändelsen -ystė (-ysta) i ordet tuirtinė är av slaviskt ursprung, men i dag kan jag inte längre göra det, eftersom de nyare språkfakta hindrar mig. BūgKS 230. Man kan varken veta eller finna i de gamla skrifterna om Perkūnas har haft en hustru eller inte. DaukRR 217. Ėvutė har en gång varit hos Salteikių Vilkienė för att hämta gåsägg. SimonVK I 294.

I sådana fall visar perfektformer av verb med resultativ betydelse inte resultatet av en konkret handling som fortfarande består. Till exempel:

88

Ibland lägger den ägg i gamla bon som tillhör rovfåglar och kråkor; jag har själv hittat en kull ankägg i ett kråkbo i en svartalk, i Korliškė, nära Varėna, omkring 5 m ovanför marken. IvanLP II 71. I samma poppellund hade tre från den närbelägna byn slagit sig ner; där vid Piest-ån finns gravar... BilR I 169.

Betydelsen av ett generaliserat resultativt tillstånd uppfattas ganska svagt, och därför framträder betydelsen av den obestämda förflutna handling som gett upphov till det. De presensperfekta formerna har särskilt tydlig betydelse av en obestämd förfluten handling och svag betydelse av ett generaliserat resultativt tillstånd.

Det är intressant att notera att tidsadverbial används på olika sätt beroende på dessa nyanser av relativ-resultativ betydelse. När perfektformerna betecknar ett konkret resultativt tillstånd som varar vid en viss tidpunkt, kan de tidsadverbial som anges i meningen visa inte bara tiden för den föregående handlingen (a), utan även tiden för det resultativa tillstånd som uppnåtts genom den (b). Exempel:

a) Jag har just kommit tillbaka med brigaden från Berlin! Gud-GuzKIT 287. A. Einstein hade redan i början av detta århundrade fastställt en formel för sambandet mellan massa och energi... BarsF 176. Några av de arbetslösa hade kommit till fabriksporten redan i gryningen, andra vid midnatt; det fanns också sådana som fortfarande stod kvar på sina platser, efter att ha intagit dem kvällen före. VienR V 415. Ännu en kulspruta stod vid växelvaktskuren, medan de övriga stod bakom skogsdungen, där tyskarna hade anlagt krutmagasin redan under krigsåren. Gud-GuzKIT 389.

b) På morgonen hade han sovit så djupt att husbonden knappt lyckades väcka honom, ŽemR II 313. Där den lutande träbron en gång stod och ständigt lagades och sköljdes bort, hade nu en järnbro byggts. VienR I 142. Vet du vad, Vilius, i morgon har du glömt alltsammans. SimonVK I 108.

Men när perfektformerna betecknar ett generaliserat resultativt tillstånd, visar de tidsadverbial som anges i meningen endast handlingens tid. Exempel:

Berättelser om rövare och mördare, som jag bara någon gång hade hört, stod nu inför mina ögon. VencIR III 172. Men det är inte den pest som härjade i landet för ett par hundra år sedan, enligt gamla skrifter eller enligt vad som helt nyligen beskrevs så utförligt i någon kalender. SimonVK II 325.

§ 14. Användningen av perfektformer i den ena eller andra betydelsen beror delvis på verbens aspekt. Perfektformer av verb med punktuell aspekt används oftast i betydelsen av ett konkret resultativt tillstånd, medan former av verb med durativ aspekt (särskilt i presens) används i betydelsen av ett generaliserat resultativt tillstånd.

§ 15. En betydelse av ett konkret (inte generaliserat) resultativt tillstånd är betydligt mer utmärkande för perfektformerna. Ett generaliserat resultativt tillstånd uttrycks främst av presensformerna; dessutom oftast endast av aktiva former.

Det bör också noteras att presensperfektformer utan hjälpverb mycket sällan har betydelsen av ett generaliserat resultativt tillstånd. Exempel:

Och här reser sig Gretė framför den gamla drottningen och ser på henne med en sådan blick, med sådana blixtande ögon som hon aldrig tidigare sett. SimonVK II 219.

89

Användningen av vissa sammansatta perfektformer med betydelsen av en handling i förfluten tid eller framtid

§ 16. Förutom den relativa-resultativa betydelse som är utmärkande för alla perfektformer kan vissa perfektformer också beteckna en handling i förfluten tid eller framtid. I denna betydelse används oftast passiva perfektformer, eftersom det i litauiskan inte finns några enkla passiva former med vilka man kan uttrycka en handling riktad mot det föremål eller den person som anges av satsens subjekt. Exempel:

Samma natt blev Mykolas Jonaitis arresterad och förd till fängelset i länets stad. VienR V 195. Trots att Kuktas hår var tunt och glest och bara växte vid tinningarna, klipptes det omsorgsfullt och lades hårlock för hårlock i en pappask. CvR III 300. Gendvilis förklarade motvilligt hur han hade fått ”det heliga Aluminium” i gåva av självaste kyrkoherden. Gud-GuzKIT 103. Så se nu till att inte glömma: berusad ska du inte skämta med flickorna, för då blir du utskrattad och förödmjukad. VaižgDD 88. För det skövlade fosterlandet, för kamraternas gravar — ska allt återgäldas fascisterna med råge. GirR II 33. Om någon av de stora hade varit här, skulle barnet ha fått hjälp... ZemR I 371. — Vi vägrar inte att arbeta, men vi ger oss inte, sa Mykolas, när han krävde att vi skulle få separat betalt för att gräva diken. VienR V 106.

Jämfört med motsvarande aktiva enkla verbformer (konjunktiv och sammansatta perfektformer) skiljer sig de passiva perfektformerna här endast i fråga om diates. Därför kan de kallas perfektformer endast på grund av sin struktur. Deras betydelse är i själva verket helt annorlunda.

§ 17. Med betydelsen av en handling i förfluten tid eller framtid används nästan uteslutande passiva perfektformer av verb med resultativ aspekt. Detta beror på att perfektformerna innehåller particip i preteritum. Med ett particip i preteritum konstateras handlingen som ett faktum som har ägt rum eller fullbordats, i stället för att beskrivas som en process. Betydelsen hos ett sådant particip ligger närmare den resultativa aspekten, och därför bildas particip i preteritum huvudsakligen av verb med resultativ aspekt. Particip i presens betecknar däremot en pågående handling och bildas därför oftare av verb med durativ aspekt. Skillnaden i betydelse mellan passiva particip i presens och i preteritum ligger också till grund för skillnaden i grammatisk betydelse mellan passiva sammansatta former som bildas med dessa particip. Passiva perfektformer som bildas med ett particip i preteritum betecknar vanligtvis en konkret handling som ägde rum eller kommer att äga rum vid ett visst ögonblick (se exemplen ovan), medan passiva former med ett particip i presens betecknar en handling som pågår vid ett visst ögonblick (a) eller har en generaliserad betydelse (b). Exempel:

a) Innan allén tog slut såg Jonas Puodžiūnas mot brodern Antanas hus, där hans egen och hans sons lycka och öde nu avgjordes. VienR V 363; Låt denna käpp stanna hos er; när ni ser den ska ni minnas att även era föräldrar blev hårt straffade. BilR I 180.

90

Endast i mycket sällsynta fall används passiva perfektformer av verb med durativ aspekt och passiva former av verb med resultativ aspekt som betecknar en konkret handling och har ett particip i presens⁶. Passiva perfektformer av verb med durativ aspekt betecknar en handling som pågår vid en viss tidpunkt i det förflutna eller i framtiden, och deras betydelse ligger nära passiva former med ett particip i presens. Jämför:

Tidigare trodde man att bara vissa kroppar reagerade på en magnet, men år 1845 fastställde Faraday att alla kroppar reagerar på en magnet, bara betydligt svagare än järn. BaršF 73. — Och varför skulle de (fläsksidorna) inte vara goda? — De är inte goda därför att grisarna bara hade utfodrats med drav och kärnmjölk. De är både mjuka som gröt och brunaktiga. VienR V 89. — Vi tänker inte gräva diken, farbror, sade hans dräng Mykolas medan han rullade en cigarett. — Varför inte? — Det var inte överenskommet när jag anställdes. — Hur menar du, att det inte var överenskommet? utbrast Jonas Puodžiūnas. Jag räknade ju upp alla gårdssysslor för dig. VienR V 104.

För länge sedan, redan före kriget, hade man tänkt bygga en ny bostad, men det fanns aldrig några pengar. SimonVK II 171:

Passiva former med particip i presens av verb med resultativ aspekt som betecknar konkreta handlingar används särskilt sällan och ligger till sin betydelse nära passiva perfektformer av verb med resultativ aspekt. Exempel:

Därefter inreddes ett gästrum med två sängar, ett tvättställ av marmor och ett spegelskåp. SimonVK II 168.

§ 18. Passiva perfektformer används inte för att beteckna en handling i nutid. Former av verb med resultativ aspekt som betecknar en handling i nutid har oftast en generaliserad betydelse, medan betydelsen av en generaliserad handling inte är utmärkande för passiva perfektformer.

§ 19. Betydelsen av en handling i förfluten tid uttrycks inte bara med passiva perfektformer i preteritum, utan också med enbart passiva particip i preteritum⁷. Även dessa bildas oftast av verb med resultativ aspekt. Exempel:

När fågelholkarna kontrollerades den 19 maj hittades sex ägg i en holk vid sjön Lakaika (i denna holk fanns det redan inga ungar den 5 juni). I den andra holken hittades den 19 maj nio

⁶ Passiva former med particip i presens av verb med resultativ aspekt används vanligen endast för att uttrycka en generaliserad handling, till exempel: För din skull blir även den gamle faderns hår avklippt. PtR I 187. Och allt detta (tijūnau), eftersom han nu var väl försedd med mat och klädd utan att behöva bekymra sig om sådana saker. VaižgDD 19.

⁷Med samma betydelse användes passiva particip i preteritum förr även i det ryska litteraturspråket, se П. С. Кузнецов, К вопросу о сказуемостном употреблении страдательных причастий в русском литературном языке XVIII и начала XIX века, «Труды Ин-та русского языка АН СССР», II, М—Л., 1950.

91

de skalade skalen, det vill säga att ungarna redan hade kläckts. IvanLP II 97. Till slut nåddes en kompromiss. Förhandlingarna avslutades som bekant med en ”gås”. SimonVK I 269. När de andra beställningarna hade kommit in, började man rusta för bröllop, brygga öl och slakta en ko. VaižgDD 52. Först för 50 år sedan insåg man att atomen är sammansatt och består av ännu mindre partiklar. BaršF 176. Det enda som fattas är att en sådan grisunge (m a n y t a — Eoe) ska knuffa mig och ge mig order. SimonVK II 232.

§ 20. Betydelsen av en handling i det förflutna är också karakteristisk för vissa aktiva perfektformer, nämligen konjunktivens och ibland preteritums former. Konjunktivens aktiva perfektformer används mycket ofta i denna betydelse och ersätter den saknade enkla preteritumformen av konjunktiven. Med konjunktivens enkla former kan vi uttrycka endast hypotetiska handlingar i nutid eller framtid, medan konjunktivens perfektformer uttrycker möjliga eller önskade, men inte förverkligade, handlingar i det förflutna. Ex.:

Lyckligtvis föll han fortfarande på sängen och inte på marken: han skulle ha slagit ihjäl sig. ŽemR II 129. Om jag bara hade känt en sådan gosse, med hans stränga lilla hjärta, skulle jag ha böjt mig som solens stråle, som gryningens rand. JD I 843. Ni kunde väl åtminstone ha väntat tills tröskningen var över... BaltPV I 120. Med sin lilla hand smekte hon Mykoliukas kind så mjukt och varsamt, som om en liten vind hade kysst honom. VaižgDD 55. Men det fanns inte en enda flicka i grannskapet som skulle ha velat gifta sig med den välvårdade änklingen. SimonVK I 189.

För att uttrycka en möjlig eller önskad handling i det förflutna används konjunktivens aktiva perfektformer av såväl verb med imperfektiv som med perfektiv aspekt.

Preteritums aktiva perfektformer används mycket sällan för att uttrycka handlingar i det förflutna. Ex.:

Häromdagen hade min karl varit och arbetat hos Stagaras. På kvällen kom han hem med en liten brödbit — Stagarienė hade gett honom den. SimonVK I 182. Alltså visar språket (dess ordförråd) att åkrarna redan plöjdes, harvades och besåddes sedan urminnes tider. Ännu fanns varken litauer, letter eller preussare som skilda folk med skilda språk, men allt detta kunde de redan. BūgKS s. 4. När jag kom hem kände de inte igen mig — jag hade haft en sådan liten mössa. (Kal) DK.

S l u t s a t s e r

1. De sammansatta perfektformerna av verb har en särpräglad struktur och en särpräglad grundläggande grammatisk betydelse, som relaterar till betydelsen hos motsvarande enkla verbformer. På så sätt bildar de ett sammanhängande paradigm av verbets tempus och modus.

2. Den grundläggande betydelsen hos de sammansatta perfektformerna är relativ-resultativ: perfektformerna uttrycker ett resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling och som består vid en viss tidpunkt i nutid, dåtid eller framtid. Det viktigaste kännetecknet för denna betydelse, som skiljer den från betydelsen hos motsvarande

92

De enkla verbformernas betydelser har en relation till två tidsplan.

3. De sammansatta perfektformerna kännetecknas av två nyanser av relativ-resultativ betydelse: betydelsen av ett konkret resultattillstånd och betydelsen av ett generaliserat resultattillstånd. Vilken betydelse perfektformerna får beror framför allt på verbens aspekt.

4. Även om betydelsen av ett resultattillstånd som uppnåtts genom en tidigare handling visserligen följer av betydelsen hos de preteritum particip som ingår i perfektformerna, är den ändå inte densamma som den betydelse som particip en gång hade och ibland fortfarande har när de fungerar som nominal del av ett sammansatt predikat eller som attribut. Därför är perfektformernas grundbetydelse inte lika med summan av de grammatiska betydelserna hos deras beståndsdelar, utan utgör en ny grammatisk betydelse.

5. Förutom grundbetydelsen, det vill säga den relativ-resultativa betydelsen, har vissa perfektformer också betydelsen av en förfluten eller framtida handling. Handlingsbetydelsen används oftast hos passiva perfektformer av verb med punktuell aspekt (med undantag för presensformer) och hos aktiva perfektformer i konjunktiv.

FÖRKORTNINGAR

BaltPV — J. B alt ū š i s, Parduotos vasaros, I, Vilnius, 1957.

BarŠF — Prof. Dr. K. B a r š a u s k a s, Fizika, d. III—IV, Kaunas, 1950.

BilR — J. B i l i ū n a s, Raštai, I, Vilnius, 1954.

BūgKS — K. B ū g a, Kalba ir senovė, d. I, Kaunas, 1922.

CvR — P. C v i r k a, Raštai, III, VIII, Kaunas, 1949.

CiurlRR — S. Č i u r l i o n i e n ė-K y m a n t a i t ė, Rinktiniai raštai, III, Vilnius, 1956.

DaukRR — S. D a u k a n t a s, Rinktiniai raštai, Vilnius, 1955.

DK — Dialektologiska atlasens arkiv, LTSR:s MA:s institut för litauiska språket och litteraturen (orten anges bredvid, inom parentes).

DonelR — K. D o n e l a i t i s, Raštai, Vilnius, 1950.

GirR — L. G i r a, Raštai, I, II, Vilnius, 1953.

Gud-GuzKIT — A. G u d a i t i s-G u z e v i č i u s, Kalvio Ignot o teisybė, Vilnius, 1952.

HP — V. H a u f a s, Pasakos, vertė J. Balčikonis, Vilnius, 1962.

IvanLP — T. I v a n a u s k a s, Lietuvos paukščiai, II, Vilnius, 1959.

JD — Lietuviškos dainos, užrašė A. J u š k a, I—III, Vilnius, 1954.

Kal — Kalotė, Klaipėdos r.

KrėvDP — V. K r ė v ė, Dainavos šalies senų žmonių padavimai, Vilnius, 1957.

LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas, I, II, III, V, VI, Vilnius, 1941—1956.

NėrP — S. N ė r i s, Poezija, Vilnius, 1954.

SimonVK — I. S i m o n a i t y t ė, Vilius Karalius, I, II, Vilnius, 1956.

SruogR — B. S r u o g a, Raštai, V, Vilnius, 1957.

TilyU — T. T i l v y t i s, Usnynė, Vilnius, 1949.

VaičRn — P. V a i č a i t i s, Rinktinė, Vilnius, 1954.

VaižgDD — V a i ž g a n t a s, Dėdės ir dėdienės, Kaunas, 1945.

VenclR — A. V e n c l o v a, Raštai, III, Vilnius, 1955.

VienR — A. V i e n u o l i s, Raštai, V, Vilnius, 1954.

ŽemR — Ž e m a i t ė, Raštai, I, II, Vilnius, 1956.

93

Om sammansatta perfektiva tempusformer i det litauiska litteraturspråket

Н. СЛИЖЕНЕ

Sammanfattning

Litauiskans sammansatta perfektiva tempusformer bildas av aktivt particip av preteritum, enkel form, med självständig lexikal betydelse, eller av passivt particip av preteritum samt böjda former av hjälpverbet būti ”vara”, t.ex.: yra pakvietęs,-usi, yra pakvietęs,-tas,-a, buvo pakvietęs,-usi, buvome pakvietę,-os, būtume pakvietę,-usios...

Med betydelsen av perfektiva presensformer, särskilt former i tredje person, används particip av preteritum ofta även utan hjälpverb. Sådana former har ett samband med det nominala predikatet, som är nedärvt från en avlägsen forntid och används i stor utsträckning i modern litauiska.

Alla sammansatta perfektiva former förenas av en gemensam betydelse. De betecknar ett resultativt tillstånd i nutid, dåtid eller framtid, uppnått genom en föregående handling. Denna betydelse är knuten till två tidsplan, varav det ena föregår det andra. Eftersom handlingen tillhör det föregående tidsplanet har den endast ett indirekt samband med talögonblicket. Därmed är de sammansatta perfektiva formernas betydelse relativ. Men eftersom det huvudsakliga tidsplanet innefattar det resultativa tillstånd som uppnåtts genom handlingen, och detta tillstånd, liksom alla handlingar och tillstånd i detta plan, har ett direkt samband med talögonblicket, är de sammansatta perfektiva formernas betydelse inte enbart relativ utan också resultativ.

De sammansatta perfektiva formernas relativt resultativa betydelse framträder tydligast när sammansatta former används tillsammans med motsvarande enkla tempusformer. Handlingen framstår då som föregående inte bara det uppnådda resultativa tillståndet, utan också alla handlingar och tillstånd som är samtidiga med detta och uttrycks av motsvarande enkla tempusformer. Sammansatta perfektiva former används också för att uttrycka tidsförhållanden mellan handlingar i huvudsats och bisats.

Två nyanser av relativt resultativ betydelse kännetecknar de sammansatta perfektiva formerna. I det första fallet betecknar de ett konkret resultativt tillstånd, uppnått genom en konkret föregående handling, och i det andra betecknar de ett generaliserat resultativt tillstånd, uppnått genom en generaliserad handling i en obestämd dåtid. Betydelsen av ett generaliserat resultativt tillstånd uppfattas betydligt svagare, varför betydelsen av handlingen som hör till en obestämd dåtid framträder tydligare. För verb i perfektiv aspekt är betydelsen av ett konkret resultativt tillstånd mer karakteristisk, medan för verb i imperfektiv aspekt, särskilt presensformer, betydelsen av ett generaliserat resultativt tillstånd är mer karakteristisk.

Betydelsen av det uppnådda resultativa tillståndet följer av betydelsen hos det particip som ingår i de perfektiva formerna, men motsvarar inte längre betydelsen hos det particip som en gång ingick i det sammansatta nominalpredikat som de perfektiva formerna utvecklades ur. Participet i det sammansatta predikatet betecknade en egenskap hos föremålet, som härrörde från en föregående handling (i dag har endast attributiva particip denna betydelse). Under de perfektiva formernas utveckling närmade sig participets betydelse gradvis verbets betydelse: egenskapsbetydelsen försvagades och betydelsen av den föregående handlingen framträdde. Därför anger de perfektiva formerna i dag inte så mycket hur den handlande personen är beskaffad, som vad den gjorde eller har gjort. De perfektiva formernas betydelse är alltså inte summan av participets och hjälpverbets grammatiska betydelser, utan en ny grammatisk betydelse.

94

Utöver den grundläggande relativt-resultativa betydelsen har vissa sammansatta perfektformer också betydelsen av en förfluten eller framtida handling. Passiva perfektformer av verb med perfektiv aspekt (med undantag för presensformer) används mycket ofta i denna betydelse. Aktiva former av konjunktiv kan beteckna en potentiell eller önskad, men inte förverkligad, handling i det förflutna. Aktiva former i preteritum förekommer ibland också med betydelsen av en förfluten handling.

Eftersom alla sammansatta perfektformer har en enhetlig struktur och en gemensam grundläggande grammatisk betydelse som är karakteristisk för dem och som motsvarar betydelsen hos verbets motsvarande enkla tempusformer, bildar de ett enhetligt böjningsparadigm.