LIETUVIŲ KALBOS GRAMATINĖ SANDARA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

PARTICIPKONSTRUKTIONER MED KONJUNKTIONER I LITAUISKAN

V. AMBRAZAS

§ 1. Det komplexa syntaktiska systemet för particip i modern litauiska har formats och utvecklats under många århundraden, och endast de allra sista länkarna i denna process kan vi urskilja med stöd av den jämförelsevis korta perioden av skriftspråklig tradition. På grund av den ojämna utvecklingen av språkets syntaktiska struktur finner vi emellertid även i dagens språk ett betydande antal participkonstruktioner som ärvts från en avlägsen forntid. Sådana konstruktioner intar numera oftast en isolerad ställning och anpassar sig inte till de huvudsakliga brukstyperna, och har ofta till och med blivit vissa stelnade fraseologismer. Dessa egenskaper gör det möjligt att urskilja syntaktiska arkaismer och därefter, när deras inbördes samband har fastställts, rekonstruera äldre brukstyper och tendenser för particip.

I denna artikel avser vi att behandla ett av dessa fenomen, som intar en ganska särpräglad plats i det litauiska participets syntaktiska system, nämligen vissa participkonstruktioner med konjunktioner. Med denna benämning avser vi här sådana konstruktioner där partiklar, konjunktioner, adverb och andra konnektiva ord står framför ett particip och förbinder det (ensamt eller utvidgat med beroende ord) med en finit verbform (mer sällan med ett annat particip eller en gerundivform). A. Potebnia var den förste som uppmärksammade betydelsen av konstruktioner med konjunktioner för att belysa utvecklingen av participets system. När han undersökte motsvarande uttryck i slaviska språk anförde han ett stort antal litauiska exempel och visade deras samband med particip som används i indirekt modus¹. Sådana konstruktioner i litauiskan har ännu inte undersökts särskilt. Vissa bruk av dem, som förekommer sällan i dagens språk eller endast i vissa lexikalt begränsade uttryck, är belagda i betydligt större utsträckning i äldre språkminnesmärken. Därför återges, vid behandlingen av dessa konstruktioner, vid sidan av fakta från dagens

¹ Žr. A. A. Потебня, Из записок по русской грамматике, I—II, М., 1958, 222—228.

43

litteraturspråk och dialekter även material från skrifter från 1500- och 1600-talen².

§ 2. Participkonstruktioner med konjunktioner är inte likartade. I vissa av dem preciserar eller modifierar partiklar, adverb eller konjunktioner som står framför participet (ensamt eller tillsammans med beroende ord) endast dess adverbiella betydelse, utan att förändra de syntaktiska relationerna till andra ord. I sådana fall används aktiva particip i preteritum samt passiva particip i presens och preteritum. De nyanser av adverbiell betydelse som funktionsorden tillför är av olika slag.

Tidsbetydelsen hos ett particip eller en participfras preciseras ofta och avgränsas tydligare av partiklarna dar, prieš, tik, vos, vos tik och liknande.

Innan svalan ens hade hunnit ses kastade han in geten i dammen. PP 322. Skrik innan du blir slagen, så slipper du bli slagen. JabIRR 479. Så snart de körde in i byn mötte de en gul liten vagn. Myk-PutR VI 117. Här trasslar fölet åter in sig i nätet, knappt återvänt från de främmandes hästar. CvR II 63. Ignotas säger stillsamt några ord, men Dekšnys, så snart han blir berörd, brister ut. Gud-GuzKIT, 302.

Koncessiv betydelse framhävs ofta av konjunktioner som står före participet, såsom ir, kad ir, nors, nors ir och liknande.

Giniotis hoppade först fram för att riva ned taket, trots att han inte blev uppmanad. LzPR II 110. Det fanns också sådana som, fastän de inte var bjudna, tänkte titta förbi hos Jokūbas som om de hade ett ärende. Myk-PutS 94. Då strömmade folk också upp på fornborgen, trots att de lämnat käpparna hemma bakom dörren. VaizgP III 115. Efter en liten stund stod Anatolis redan högst uppe på höstacken, trots att han hotades med högafflar och knuffades tillbaka. CvR III 35. Trots att de också fått foder åt sig åt inget av djuren. CvR III 131.

Jämförande partiklar som it, kaip, kaip ir, lyg, tartum och tarsi ger, när de står framför ett particip eller en participfras, jämförande, osäkra, tvivlande och andra modala betydelser.

Medborgarna höll sig envist närmare dörren, liksom om de vore envisa. VienR V 171. Männen rusade ut som om de blivit bitna av en fluga. Šv. Han rusade hit, han rusade dit och står där som förhäxad. Nč. Varför går du här och lufsar omkring, som om du hade tappat något? Skp. ”Så oväntat, varifrån kommer du egentligen?” började främlingen, liksom glad och liksom förskräckt, och sträckte fram handen för att kyssa den. VienR I 146. Grigas slog igen dörren och rusade ut ur stugan, som om han jagades av hundra hundar. KrėvRg 25. Kūnas sprang också omkring på gården, som om han hade blivit stucken av bin. CvR VIII 282. Månens skuggor går inte längre alls att se; himlen bleknade, luften liksom skingrades och träden började, som om de hade öppnat sig, viska mer välvilligt till människan. VienR I 175. Fadern började tala livligare, liksom om han mindes något muntrare,. VencIR II 39.

Gerundivformer används också i konstruktioner med motsvarande struktur. De kontrasteras mot particip på grundval av kategorierna tempus och diates.

² Exempel från skrifter från 1700–1900-talen, folkloristiska samlingar och dialekter återges enligt den moderna litterära språkets ortografiska normer, men originalens interpunktion bevaras. Exempel från 1500- och 1600-talens skrifter normaliseras inte till det litterära språket; endast de så kallade ”gotiska” bokstäverna ersätts med latinska bokstäver av den typ som används i dag.

44

Om nya ting, företeelser, processer och begrepp får vi ofta veta innan vi har namn för dem på vårt språk (trš). Varför stänker mor Ėtmė först kallt vatten på golvet innan hon sopar stugan? SimonOBT 17. Så satt han hela dagen utan att bära något, medan han bara blåste ut ett stort moln av rök ur pipan. VaižgR II 173. Herr doktorn gjorde häftigt motstånd, fastän han svalde saliven. LzPR II 78. Fastän människorna fruktade honom som en ondskefull person och höll sig undan honom, kallade de honom herre när de såg honom. CvR III 159. Kvinnan måste gå till arbetet trots att hon hade ett litet barn. BsMt II 198.

Positionen för particip och halvparticip som förekommer tillsammans med de nämnda funktionsorden i förhållande till den finita verbformen kan variera, men preposition är betydligt vanligare och dominerande.

I de konstruktioner som nämnts här motsvarar participens nominativformer helt attributiv-predikativa particip i betydelse och syntaktiska relationer till andra ord; dessa används utan konjunktioner och betecknar en sekundär handling i satsen³. Liksom dessa kongruerar de med satsens subjekt och är semantiskt knutna till predikatet. De förhåller sig till halvparticip på samma sätt som motsvarande particip utan konjunktioner. Partiklar, adverb och konjunktioner modifierar endast den adverbiella betydelsen hos participet eller halvparticipet, utan att i grunden ändra dess funktion (jfr: Elden slocknar när den blir arg. Nj — Elden brinner även utan att bli påeldad. Sim). Allt detta visar att vi här har att göra med vanliga fall av participens attributiv-predikativa bruk. Därför lämnas dessa fall åsido i det följande, när konstruktioner med konjunktioner och particip av annan betydelse behandlas.

§ 3. En särskild grupp utgörs av sådana konstruktioner med konjunktioner där particip och halvparticip i betydelse motsvarar finita verbformer, utan de modala nyanser som är typiska för indirekt modus. I denna betydelse används particip ibland med kasusformer av det relativa pronomenet kas, med kiek, kur, iki, ligi och andra konjunktioner. Ibland har participkonstruktioner med samma konjunktion olika betydelser. Skillnaden mellan de båda typerna framträder tydligt när man jämför två slags konstruktioner med konjunktionen kaip.

a) Men varför ger du dig av så snabbt, som om du hade bränt malten? Slm. Han ligger där, som om han hade avslutat arbetet under den brådaste tiden. Rdn.

b) Jonukas ska gifta sig, få stöd, och då kan vi leva som vi har levt. ŽemR I 66. Godset stod kvar som det hade stått och förblev så, men kallades centrum. CvR III 112.

I konstruktioner av den första typen (a) uttrycker konjunktionen kaip osäkerhet om den handling som participet betecknar och kan ersättas med partiklarna lyg, tartum, tarytum och liknande. I konstruktioner av den andra typen (b) är en sådan ersättning omöjlig, eftersom två lika verkliga handlingar här jämförs och ställs mot varandra. Participet kan här betraktas som en finit verbform (av en sammansatt

³ Se V. Ambrazas, Lietuvių kalbos dalyvių atributyvinė-predikatyvinė vartosena, i: Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida (LKK VII), Vilnius, 1965, s. 47—49, för en utförligare diskussion av frågan.

45

eller som syntaktisk synonym till enkel preteritum (jfr: såsom de hade levt eller såsom de levde; såsom han hade stått eller såsom han stod). I dagens litauiska är sådana konstruktioner ganska sällsynta, och deras struktur är vanligen enhetlig: efter konjunktionen såsom följer ett outbyggt particip i enkel preteritum med samma rot som den finita verbform som fungerar som predikat.

Bernas rörde sig inte utan stod kvar, som han stått. KrėvRg 42. Men medan Baltaragis förfäders förfäder levde, sköljde sjön hela tiden stranden och kvarnen stod alltjämt kvar, som den stått, vid branten. BorBM 3. Den som var dum skyndade sig och gav sig av, medan den som inte blev rädd levde som förut. AvyžKK 23. Gräshoppan brydde sig inte om ugglan utan kvittrade som den brukade. P 43. Nå, nå, lugna dig, min lilla älskling!.. jag kommer tillbaka, så blir vi som förut. ŽemR I 293. I morgon är min ficka åter tom, som den varit. KrėvLŽ 245. Nå, vad ska du göra nu? Var som förut, så får vi se i morgon. LTRn 300. De där slotten var som de varit. DaukB 196.

Hit hör också stelnade konstruktioner där såsom tillsammans med verbet vara i participform förekommer i en sats utan finit verbform.

Nu blir den yngsta dottern min, kottarna är som förut. Jrk 133. Nu blev den (puckelryggige) helt förvirrad, och pucklarna — som om de aldrig funnits. CvR V 110. Bröd som om det inte funnits (det åts upp snabbt). Vkš.

Konstruktioner där participet har en annan rot än den finita verbformen är mer sällsynta. De har dock också använts i litauiskan ända sedan de äldsta skriftliga minnesmärkena, jfr: De visa återvände inte såsom de hade tänkt. DP 419 (ne vročilu wedde obietnice W).

Vid sidan av konstruktioner som innehåller particip i enkel preteritum används motsvarande konstruktioner med halvparticip, vilka här också till betydelsen ligger nära finita verbformer, närmare bestämt verb i presens.

Alla vet att jag reparerar husen så gott jag kan, till deras bästa. ŽemR II 35. Ponačiai började tjuta, dansa och roa sig så gott de kunde, och så höll det på till hanegället. S I 171. Till och med barnen lämnade spiselhörnan och trängde sig fram mellan de vuxna så gott de förmådde. SRagR III 72. De levande sprang hem så fort de kunde, men inte alla lyckades fly undan pesten. ValžV I 173. Äsch, låt var och en tala som den vill; olivträdet är mig kärare för sin frukt. DaukRR 316.

Sådana konstruktioner med halvparticip är stelnade och improduktiva i dagens litauiska. Halvparticipen bildas där oftast av verb med modal betydelse (kunna, förmå, orka, vilja och liknande). I dialekterna förekommer också konstruktioner där halvparticipet och den finita verbformen har samma rot, till exempel: Arbeta du som om du arbetade, så visar det sig att du inte duger åt herrn. Trk.

I äldre litauiska språkminnesmärken, och delvis även i vissa nutida dialekter, används nominativformer av presens aktiva particip med en betydelse liknande såsom halvparticip. Att presens aktiva particip används på detta sätt i stället för nutida halvparticip visar att dessa

46

den ålderdomliga prägeln hos stelnade, lexikalt begränsade konstruktioner (jfr P. Skardžius, APh VI 102—103).

Låt dem rinna dit, vart de önskar, låt släkten rinna till sin fars stam. BrB IV Moz 36 (wie es jnen gefelt LB). För att vi må kunna värdera detta, som vi vördar, efter dess värde. DP 617₁₁. Och så verkar den enda Anden, utdelande åt var och en såsom den vill. DP 261₂₀ (rozdawiający każdemu iako chce W). För att kunna lägga så mycket i gengäld (co maż tak wiele zadał). SP I 146₂₄. Då går jag till läkaren för att få medicin (iako może). SP I 247₁₃. Vi lär oss hur vi kan lära andra detsamma. AK 11. Wladystaus... steg upp för att som människa umgås med litauiska... människor. DD 142. Gör detta såsom kunniga. Grg.

Presens- och imperfektparticip i passivum har i konstruktioner med kaip en betydelse som ligger nära finita verbformer betydligt mer sällan, och då också endast i vissa stelnade uttryck.

När han kom in i en bondes hus kunde han festa som det anstod honom. DaukB 74. Gör som det anstår er. Grg. Detsamma hade också hänt det litauiska folket, när världen ännu var som den sades vara. DaukB 122. (Hur envis han än är – han gör det aldrig, som han blivit tillsagd. Skd. (Jfr: Efter tre dagar kom mannen till kungen, såsom han hade blivit tillsagd. LKŽ VII 430.)

Av samma typ som de här behandlade konstruktionerna med kaip, är också flertalet participkonstruktioner med kasusformer av det relativa pronomenet kas, med adverben kur, kiek, kada, konjunktionerna iki, ligi och liknande sammanbindande ord. Preteritumparticipen i dessa konstruktioner står också i relation till gerundier; vid sidan av dem förekommer i dialekterna och i äldre skrifter även nominativformer av presensparticip i aktivum. Subjektet för handlingarna som uttrycks av participet och den finita verbformen är detsamma.

Konstruktioner med preteritumparticip i aktivum

§ 4. Av kasusformerna av det relativa pronomenet kas fungerar ackusativ oftast som sammanbindande ord i dessa konstruktioner.

I byn berättade alla för grannarna vad de hade hört. Myk-PutS 47. Och hon berättade, sedan hon vilat, vad hon hade gjort. SRagR III 111. Sedan sade (bröderna), när de kommit hem, inte ett ord till Egle om vad de hade gjort. LTt III 299. Hur de tre sönerna och den gamla än försökte lossa den gamle Dirdas hand, gav han inte med sig utan släppte inte taget om det han hade fått grepp om. BaltPV I 276. Hon skulle vara en duktig flicka, men hon skryter med vad hon just har fångat. Sml. Han är skarpögd och tiger inte om vad han har sett. Rm.

Motsvarande konstruktioner finner vi också i äldre minnesmärken på vårt språk, jfr:

Du äter det du inte har lagt fram och plockar det du inte har sått. VEE 186. Må syndaren bekänna vad han har gjort. DP 122₉ (niech się grzesznik spowiada co uczynił W 211). Piktadeia pasisako ku padaris (wyzna co uczynil). SP I 249₂₄.

47

I dagens litauiska är konstruktioner med aktiva particip i preteritum och ackusativformen av det relativa pronomenet kas ganska produktiva. Endast ett fåtal sådana konstruktioner, särskilt de där participets och det finita verbets stammar sammanfaller, används som vissa slags fraseologismer (t.ex.: Daryk ką nedaręs. ŠRagR III 68). De flesta av dem uppvisar inga tydligare tecken på fraseologisk stelning. Participet förekommer ofta tillsammans med bestämningar i dessa konstruktioner.

Männen tvinnade trossar, slog rep och tömmar, klöv stickor och berättade för varandra vad de hade sett eller hört i byn. VienA 63. Jaså! Jag säger ju vad jag hört med mina öron och sett med mina ögon. LzPR II 83. Jag teg, fastän jag ännu inte förstod vad det var för ont jag hade gjort. BaltPV I 344.

Den större friheten och produktiviteten hos sådana konstruktioner kan förklaras med analogi till motsvarande bisatser, där predikatet består av sammansatta perfektformer (jfr: de berättade för varandra vad de hade sett eller hört). En stor del av konstruktionerna med ką och particip i preteritum förstås i dagens språk som sådana bisatser med nollkonjunktion.

Konstruktioner med aktiva particip i preteritum och det relativa pronomenets nominativ förekommer endast i mycket sällsynta fall (jfr: Det kommer någon som inte har varit där — det tror jag inte på! Šts). Konstruktioner med genitiv används också betydligt mer sällan än de med ackusativ.

Alla, fastän de ännu var små, kände vad de hade förlorat. VaižgRR I 389. Nu ska du minsann få höra, bror, något du aldrig hört... synd om dig. ŽemR III 103. På våren... skyndar sig mannen inte ut ur smedjan, han rotar länge i alla fickor och letar efter något han inte lagt undan, tills han till slut svarar. BaltPV I 212.

§ 5. Konstruktioner med kur (varifrån), kiek, kada, ligi och andra konnektiva ord är inte produktiva i dagens litauiska.

Han hugger (Misiulis), skalar, täljer... Om nätterna kör han längs skogsvägarna dit han har kommit överens om. KrėvRg 167. Var vi för sena, eller visste vi inte var vi hade stigit på spårvagnen? ŽemR IV 89. Gå, säger han, dit ni kom ifrån! Grž. Lämna tillbaka det där du fick det! CvR IX 54. Han kan inte så mycket som han ger sken av. Srv. Först nu förstår vi hur långt vi har gått. CvR II 22. Han låg där så länge han låg och somnade sedan. LKŽ V 743. Jag minns inte längre när jag senast smakade fisk. LTt III 377. När (Kurmelis) kom in i kammaren mindes han inte när han senast hade varit här. ŽemR I 169.

Gläd dig inte förrän du har fångat den; den kan fortfarande rymma. Sim (LKŽ I 592). Lukošius... hade tre döttrar och två söner; alla dog innan de blev gamla. ŠRagR II 225—226. Andra... tillägnade sig många främmande trosföreställningar innan de ännu hade blivit kristna. DaukB 93.

I många konstruktioner av den här typen, liksom i motsvarande uttryck med kasusformer av pronomenet kas, förstås aktiva particip i preteritum numera som ekvivalenter till sammansatta perfektformer av verbet, jfr: De for dit de hade tänkt sig. BsMt II 238. — Gužutis flyger omkring där han inte hade tänkt (rš).

48

I J. Bretkūnas bibelöversättning återges originalets bisatser med bib eller ehe oftast med konstruktioner med iki.

Och Herren... ska varken dröja eller lida längre. Tills... har slagit sönder ryggen på de onda och hämtat sig efteråt. Sir 35, 23 (bis er den unbarmherzigen die Lenden zuschmettere / und sich an solchen Leuten reche LB). Vi ska gå, tills vi kommer förbi din gräns. IV Moz 21 (bis wir durch deine Grenze komen LB). Den mannen vilar sig inte (dröjer inte), förrän han har fullgjort (utfört) detta i dag. Rut 3, 18 (er brings denn heute zum ende LB)⁴.

I äldre skrifter förekommer också konstruktioner med aktiva particip i preteritum och kur (varifrån), pirm nei, net, net pirm.

Där visa oss varifrån de gick. DP 460 (skąd poszli W) De... ska skäras bort innan de mognar (innan de blir mogna). BrB Sir 41 (ehe es reiff wird LB). Jag ska förfölja mina fiender och utrota dem. Jag ska inte återvända förrän jag har dödat dem BrB II Sam 22, 38 (bis ich sie umbbracht habe LB). För att du inte ska se mitt ansikte, förrän du först för mig hit Michal, Sauls dotter BrB II Sam 3,13 (das du mein angesicht nicht sehest / du bringest denn zuvor zu mir / Michal LB). Döm inte innan du har hört saken. BrB Sir 10 (ehe du die Sache zuvor erkennest LB).

Konstruktionerna med net, net pirm, liksom de motsvarande bisatserna som anger gränsen för huvudsakshandlingen, försvann helt med tiden och förekommer inte längre i dagens litauiska. När partikeln net fungerar som bindeord har den numera vanligtvis en särskiljande och betonande betydelse och används inte för att ange begränsning.

Konstruktioner med halvparticip

§ 6. Av formerna av det relativa pronomenet kas används oftast ackusativ tillsammans med halvparticip, mer sällan genitiv och instrumentalis.

Om ni själva inte vet, ska jag kort berätta vad jag kan ŽemR II 351. Säg vad du vet. VaižgRR I 279. Har han inget att göra, så täljer han på vad han får tag i. Gs. Hon skulle kasta det i ansiktet på henne, med vad hon än fick tag i. SimonVK I 199. Var en sådan storm än drar fram, härjar den med allt den möter. Jž.

Be om vad du vill. GM 18. Så hjälpte grannkvinnorna den gamla Balsienė så gott de kunde. Myk-PutR VI 103. Pojken vårdade fågeln, skötte om den och matade den med vad han hade och kunde. TMPs 113.

På liknande sätt som med formerna av det relativa pronomenet kas används halvparticip också tillsammans med andra bindeord (kur, kiek, ligi och liknande).

Gå omkring var du vill, sök det som passar dig. Som den gamle Maceikis berättar, hade han varit i turkarnas krig och sett hur de sköt och stack ihjäl människor var de än överföll dem. ŽemR III 74. Men jag kan inte få tag i pengar hur jag än letar och följer Saliamutė överallt

Jfr: Människan vilar inte förrän hon har avslutat den där saken i dag. Ch. (Volte 100).

4. Lietuvių kalbos gramatinė sandara

49

så mycket han förmår. BaltPV I 205—206. Kvinnorna blev rädda och skyndar så mycket de förmår. ŽemR II 328. Min vän kommer springande efter att ha drivit på boskapen, så fort han kan. CvR II 52. Storken kastade ut grisen och rusar så fort den bara kan. LTt III 228. Vargen kom ihåg onsdagens fasta — han äter kött närhelst han får tillfälle. LTRn 284. Han skyndar aldrig att arbeta — inte ens nu, när han plöjer åkrarna, gör han det så snart han kommer ihåg det. Ob. När man har sitt eget — när man vill; när man får tag på någon annans — när man får tillfälle. Ppr. 130.

Låt oss tala med varandra, min gosse, medan vi ännu är unga. Kltn. Jag gick så länge att jag inte längre orkade. JablRR I 324. Vi började dricka tills vi blev berusade. JablRR II 351. De bar dessa endast tills de gick ut ur kyrkan. ValPJ 21.

§ 7. De flesta sådana konstruktioner har en nyans av adverbiell betydelse, vilken bestäms av de allmänna tendenserna för bruket av gerundier i nutida litauiska. Till exempel kan vi i meningen Kelias dienas dar skundėsi Kasiulienė sūnumi, kaimynu, ką tik sutikdama (KrevSP 210) i stället för ett relativt pronomen med en partikel (ką tik) använda ett substantiv (t.ex. žmones, pažįstamus) och få en vanlig gerundiekonstruktion som betecknar en underordnad handling. Den adverbiella betydelsen är särskilt tydlig i konstruktioner med instrumentalformen kuo, som förklarar huvudhandlingens sätt. Men även om gerundierna i konstruktioner med konnektiva ord har en nyans av adverbiell betydelse, fungerar de samtidigt som motsvarigheter till finita verbformer, jfr.: (Grodan) pradėjo tempti savo kailį kiek vien galėdama. PP 13. — (Vargen) atsikvėpė ir išsižiojo, kiek vien galėjo. PP 285. Gerundier med former av det relativa pronomenet kas, som uttrycker betydelsen hos finita verbformer utan adverbiell nyans, används sällan och är inte typiska för nutida standardspråk, jfr.: Neverk, tėvai, nežinai ką mislydamas. LB 258. Även dialektala emfatiska konstruktioner, där gerundiet förekommer tillsammans med ett verb med samma rot, används endast sporadiskt.

Gör vad du än gör, se hur det slutar. Sln. Bryt loss, flickor, vad ni än bryter loss, men bryt inte av toppen. NS 210. Gå rakt fram längs vägen vart du än går, sväng inte åt något håll. NžR (LKŽ II 772). Kungen färdas vart han än färdas. Pn. Vad det än må vara, är det dock önskvärt i dag att de som är kunniga i det litauiska språket samlar in alla kvarlevor som ännu finns. DaukB 136.

Till denna typ av konstruktioner hör också sådana fraseologismer utan finit verbform:

Vad det än må vara, har de där två männen druckit mycket brännvin. DD 41. Gediminas beslöt dock att, vad det än kostade, bryta sig in i fästningen. MLLG III 309.

Gerundier med konjunktionen iki ’tills’ förekommer mycket sällan i nutida litauiska. Beläggen i äldre skrifter, särskilt i J. Bretkūnas bibelöversättning, visar att de var mer produktiva på 1500-talet.

⁵I äldre översatta skrifter framgår detta också av jämförelsen med originalen, jfr.: Eija katrul galėdami. BrB I Sam 23, 13. — Wandelten wo sie hin kunden. LB.

50

På detta sätt gick de tillsammans, tills de kom till Betlehem. Rut 1, 19 (bis sie gen Bethlehem kamen LB). Folket... arbetade tills de inte längre orkade arbeta. I Sam 30, 4 (wein(e)ten bis sie nicht mehr weinen kundten LB). Han gick och profeterade tills han kom till Najot i Rama. I Sam 19,23 (weissaget / bis er kam gen Naioth in Rama LB). Med denna sköld ska du stöta tills du har krossat dem. I Kar 22,11 (weirstu... stossen / bis du sie auffreumest LB). Ioab stannade där i sex månader med hela Israel, tills han hade utrotat alla män i Edom. I Kar 11,16 (bleib... bis er ausrottet alles was Mansbilde war in Edom LB). Och Judas tröstade dem längs hela vägen, tills han hade fört dem till Judeens land I Mak 5,53 (troestet sie... bis er sie ins land Iudea bracht LB).

Konstruktioner med presens aktiva particip

§ 8. Nominativformer av presens aktiva particip med konnektorer finner vi numera bara här och där i dialekterna och då och då även i skönlitteraturen. Oftast är de inte fria utan förekommer endast i uttryck med en viss lexikal sammansättning. I äldre skrifter används konstruktioner med vissa konnektorer i betydligt större utsträckning.

Av formerna av det relativa pronomenet kas förekommer ackusativ oftast i dessa konstruktioner.

Därefter började hon visa upp i praktiken vad hon kunde LzPR II 470. (Žemaičiai) visade vad de kunde. ValŽV I 52. Jag brukade genast skynda mig att visa vad jag kunde. VenclPU 100. Gör vad du kan. ValTK 22. Fiskaren Šeškutis vet själv inte vad han säger. CvR IX 122. När du är full vet du inte vad du svamlar om; gå hellre och lägg dig. ŽemR II 443. Ona... förstod föga av det hon gjorde medan hon arbetade, och när hon blev tillfrågad visste hon inte vad hon svarade. CvR III 40. Ni... anar själva inte vad ni gör. ValVK 3. Var inte så dum, se vad du gör. Skr. Gör vad du kan, vi ska inte sätta dig på jorden. Jrk 25. Och gör vad den fattige människan kan! Nm.

Den lexikala sammansättningen är här begränsad både hos participen och de finita verbformerna: med undantag för de fall då participets och det finita verbets rot sammanfaller, uttrycks predikatet oftast av verb som betecknar varseblivning och visande (verba percipiendi et demonstrandi), medan participet bildas av verb med modal betydelse, av derivationsverb eller av talverb (verba faciendi et dicendi). Vissa sådana konstruktioner, som gör vad du kan, har helt stelnat och förlorat sin bokstavliga betydelse.

Endast en del konstruktioner med presens aktiva particip har synonyma konstruktioner med gerundium, jfr: Gör vad du kan och Gör vad du kan. I många av dem kan participet inte alls ersättas med gerundium. Till skillnad från gerundier har presens aktiva particip här ingen adverbiell betydelse alls, utan fungerar som fullvärdiga motsvarigheter till presensverb, jfr: Ögonen var rödsprängda; själv visste han inte vad han gjorde.

4*

51

LI. — Åh, ät inte, kära vän, ät inte; jag var berusad och visste inte vad jag gjorde. LTRn 282.

Förhållandet mellan motsvarande konstruktioner i äldre språkminnesmärken och deras original visar att de ännu var tämligen vanliga och utbredda i talspråket under 1500- och 1600-talen. Översättare som J. Bretkūnas och M. Daukša, som särskilt undvek att i onödan avlägsna sig från originalet, översatte ibland bisatser med finita verbformer med hjälp av dessa konstruktioner:

Dessutom födde Sara... honom en son på sin ålderdom; åt honom gav han allt han ägde. BrB I Moz 24, 36 (dem er hat alles gegeben was er hat LB). Låt oss göra det goda vi kan. DP 472²⁴ (cokolwiek možem dobrego W). Eftersom han bar... visste han inte vad han sade. DP 594⁵⁰ (niewiedział co mowił W 199). Och då... visste han, av glädje och förundran, inte vad han sade. DP 595³⁹ (niewiedział co mowił W 200).

Presens aktiva particip används betydligt mer sällan med andra kasusformer av pronomenet kas, till exempel med nominativ (I den där skolan kunde den som bara ville lära sig göra det. ValŽV I 8), med genitiv (Hon gick fram till den unge mannen och började berätta vad hon sökte efter. LTt III 290), med instrumental (Vertelga tuggade nu förargat på läpparna över att han, den där kvinnan, hade låtit tungan löpa, utan att veta vem han talade med. VaižgR VII 35). Jfr från äldre skrifter: Således vet inte heller dessa vad de ber om, och vad de saknar... DP484⁴² (czego proszą W).

§ 9. När presens aktiva particip används med nominativ av det relativa pronomenet kas efter finita former av verbet būti (ibland även efter turėti och atsirasti), bildar de en specifik konstruktion (av J. Jablonskis kallad ett obefintligt subjekt i nominativ, se JablRR I 555). Den används parallellt med motsvarande verbala uttryck (jfr: nėra kas dirbąs ’det finns ingen som arbetar’ och nėra kas dirba ’det finns ingen som arbetar’) och kan omformas till en dativfras med infinitiv (nėra kam dirbti ’det finns ingen att arbeta’). Konstruktionen är karakteristisk för de žemaitiska dialekterna och för skrifter av författare från Žemaitija. Förutom maskulinum singularis nominativ används även participets neutrumform med samma betydelse.

Vad ska du göra när du blir kvar ensam: det finns ingen som kokar gröt, ingen som säger ett ord. LzPR II 11. Jag delade ut de där små böckerna i ett par år — en annan hade redan vant sig vid att läsa dem — nu finns det ingen som delar ut dem. SRagR III 124. (Ka- zokai) gav bort boskapen gratis, men det fanns ingen som tog emot den. DaukRR 404. Žemaičiai... kunde snart ha återvänt till sin gamla tro, om det inte hade funnits någon som fortsatte att undervisa och arbeta. ValŽV I 45.

Konstruktioner av typen nėra kas daro används i litauiskan också i en annan betydelse — som syntaktiska synonymer till konstruktioner av typen nėra kas (ką) daryti. På samma sätt står en motsvarande konstruktion med presens aktivt particip i neutrumform i förhållande till en nominativ- (ackusativ-) och infinitivfras, jfr: Det finns inget som han kan göra (Dglš) och Det fanns inget kvar för honom att göra (Grž); Det finns inget att göra (Rm). Sådana participkonstruktioner förekommer inte bara efter verbet būti, utan också efter andra verb (verba cogitandi, percipiendi, sciendi osv.).

52

Det finns ingen som gör något med en sådan kung – man måste gå. BsRP 109. Žiužka tänkte darrande på vem som gör det. LzPR II 187. Aleksiukas visste inte ens vem som gjorde det. VaižgP III 44. Den som vill leva hittar alltid någon som gör det. VaižgR VII 105.

Här bör sannolikt också denna konstruktion i S. Vaišnoras skrifter räknas in: Och det finns inget att göra åt saken / att Herren Christus... skulle ha påmint. MT (PM) 2^a.

Det bör noteras att det relativa pronomenet kas och participkonstruktioner, vilka kan omvandlas till nominativ-, ackusativ- eller dativkonstruktioner med infinitiv, helt saknar motsvarigheter med gerundium.

§ 10. Konstruktioner med presens aktivt particip och kur, kiek, kada, iki samt andra sammanbindande ord förekommer ibland i samogitiska dialekter och i samogitiska författares skrifter.

Fiskaren... gick genom skogen utan att själv veta vart och varför han var på väg. TMPs 27. Och gå vart du än går: det finns inga pengar, och så är det. Skrd. Laučkis... började undervisa bönderna så gott han kunde. ValžV I 80. Varje främmande människa... kunde sätta sig vid bordet, äta och dricka så mycket hon ville. ValžV I 252. Barnet... hade så mycket bröd det ville. ValPŽK 4. Alla dessa människor... kunde ta sig an vilket arbete som helst för sin egen välfärds skull. DaukB 169.

De som inte kunde... betala tillbaka skulden... måste tjäna dem som slavar tills de hade betalat tillbaka eller arbetat av den. DaukB 169. Vairinką (ett kvinnoplagg) bar hustrun tills hon födde söner. DD 29. (För fler exempel ur S. Daukantas skrifter, se APh VI 103.)

Ibland är sådana konstruktioner så stelnade att de används oberoende av numerus, till exempel: Så mycket som han kan arbeta. Dr. Konstruktioner med iki återfinns inte längre i det nutida litterära språket.

Helt annorlunda är förhållandena i språkminnesmärken från 1500- och 1600-talen. Nominativkonstruktioner med presens aktivt particip och iki är här ett mycket omtyckt och ofta använt sätt att ange gränsen för huvudhandlingen. J. Bretkūnas, en företrädare för den västaukštaitiska dialekten, och M. Daukša, från den centrala aukštaitiska dialekten, översatte ofta bisatser med finita verbformer i de tyska och polska originalen med dessa konstruktioner.

Gör som det behagar dig, stanna (var) tills han har rivit ned det. BrB I Sam 1,23 (bleib bis du in entwenest LB)⁶. Han förföljer dig tills han dödar dig. BrB V Moz 28, 22 (bis er dich umbringe LB). Och hans hus byggde Salomo i tretton år, tills det var helt färdigbyggt. BrB I Kar 7, 1 (bawete... das ers gantz aus bawet LB). Och han spände sina hästar för vagnen och sprang framför Ahab tills han kom till Iesreel. BrB I Kar 18, 46 (lieff... bis er kam gen Iesreel). Han sade till herdarne: tills vi dör? BrB II Kar 7, 3 (bis wir sterben? LB). Då skulle du ha besegrat syrierna tills de alla var utrotade. BrB II Kar 13, 19 (bis sie auffgerieben weren LB)⁷. De fattiga skall äta (och bli mätta) tills de är mätta BrB Ps 22, 27 (das sie satt werden LB). En enda... förutsåg

⁶ På liknande sätt även I Sam 1, 24.

⁷ Liknande konstruktioner, men med verb i futurum, finns också i II Kar 13, 17; Ezr 9, 14; Jer 9, 16.

53

tills han inte längre orkar, och dricker vatten tills han blir utmattad. BrB Iz 44, 12 (äter... tills han inte längre kan / dricker... tills han blir matt LB). Och ni ska äta fett tills ni blir mätta och dricka blod tills ni blir berusade. BrB Ez 39, 19 (ni ska... äta / tills ni blir mätta / och... dricka / tills ni blir berusade LB). Men våra ögon är riktade mot en fåfäng hjälp, tills de blir utmattade. BrB JerR 4, 17 (tills de blev alldeles uttröttade LB). Låt dig inte föras vilse, tills du blir sjuk. BrB Sir 18 (tills du blir sjuk LB). Och den första dagen väntade Alcimus tills han såg ett lämpligt tillfälle att visa sin styrka. BrB II Mak 14,5 (han dröjde... tills han såg sitt tillfälle LB)³ De fortsatte att... slåss med honom tills de blev berusade / och lade sig BrP II 1959.

På samma sätt, om någon så bevakar en vacker kvinna som har gått vilse, vänder han nästan hela huset upp och ned och letar så länge tills han hittar henne... DP 281₆ (han vänder upp och ned på hela huset / så länge tills han hittar henne W 469). Hustrun... sökte igenom huset och letade / ända tills hon fann honom. DP 279₁₅ (och sökte ihärdigt / tills hon fann honom W 466). Han uppsköt botgöringen för synderna ända till döden. DP 549₁ (skjuter upp botgöringen till döden W 936)⁹. Min själ är bedrövad ända till döden. DP 148₃₅ (min själ är bedrövad / ända till döden).

Som exemplen visar används konstruktioner med iki helt fritt i J. Bretkūnas skrifter. När översättningsmanuskriptet till bibeln reviderades ersattes ibland även andra uttryck med sådana konstruktioner, t.ex.: Två saker ber jag dig om, förvägra mig dem inte före min död (ovan står skrivet: tills jag dör) BrB Ords 30,7 (innan jag dör LB). Omvända revideringar har inte kunnat iakttas. I M. Daukšas ”Postilė” har vissa sådana konstruktioner (till exempel den ofta förekommande tills han dör, -ande) redan drag av fraseologisk stelning. Vid sidan av dem använder båda författarna i stor utsträckning synonymiska bisatser med iki. Ibland står konstruktioner med iki och bisatser sida vid sida och motsvarar meningar med samma struktur i originalet, jfr: De fattigas bön tränger genom molnen, den upphör inte förrän den når fram och slutar inte be förrän den Högste ser dit. BrB Sir 35,21¹⁰ (De eländas bön... upphör inte / förrän den når fram / och upphör inte / förrän den Högste ser dit. LB). Med tiden trängde sådana bisatser gradvis undan konstruktionerna med iki och particip och övertog deras funktion. Tillsammans med participkonstruktionerna försvann också iki-konstruktioner med absolut dativ, enskilda gerundier (se LKK V 74—81, 115) och halvparticip. Även om iki-konstruktioner med halvparticip ännu används oftare i J. Bretkūnas skrifter än på 1800-talet eller i dagens språk, är de

⁸I Vulgata finner vi i sådana fall oftast bisatser med konjunktionerna donec, usque, mer sällan konstruktioner med verbalsubstantiv, samordnade meningar etc.

⁹ Prepositionskonstruktionen do śmierci översätts också på andra ställen i Postilė: 161²⁹, 176²², 256⁵, 264¹², 265²¹, 477⁴⁹, 534⁵², 554⁴².

¹⁰ Samma particip med net iki används för att översätta konstruktionen aż do śmierci också på andra ställen: 46⁴⁷, 103¹⁰, 137⁴⁶, 145²⁵, 150³⁶, 159¹⁸, 176²², 186⁵⁴, 354³⁵, 365²⁴, 441²⁵, 479²⁷, 494¹⁷, 501¹, 507⁴², 534⁵². Helt likartat även BrP II 99.

54

De är mer sällsynta än motsvarande konstruktioner med particip. Halvparticipen hann tydligen inte tränga undan presens aktiva particip här innan själva konstruktionen försvann.

§ 11. I de äldre skrifterna förekommer presens aktiva particip med andra fogeord betydligt mer sällan än med iki: pirm, kur, kiek.

Ty vem bland er, som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ned och beräknar kostnaden för det som behövs till bygget? BrB Luk 14,28 (non prius sedens computat)¹¹. Jag går dit jag kan. BrB Dom 17,9 (vandra / vart jag kan LB). Så stor glädje hade gripit deras hjärtan... och de visste inte själva var de var och vad de såg (visste inte / var han var / och vad han såg). Sp II 324. Och låt oss vinnlägga oss så mycket vi kan om att hela vårt liv blir hans liv. DP 148₂ (låt oss sträva med all flit W 255). De bekymrade sig om hur de skulle kunna kullkasta Petrus' kätteri och ansträngde sig så mycket de kunde. DP 468₄₃ (de ansträngde sig på alla sätt W 781).

I M. Daukšas ”Postilė” finner vi också en participkonstruktion av samma typ med konjunktionen idant, vars motsvarigheter inte har påträffats i andra skrifter.

Sådana män är de... som gärna skulle ge gåvor, för att komma till den kristna enhetens ålderdom, så att deras hustrur inte hindrar dem. 277₁₄ (för att de skulle komma... så att deras hustrur inte hindrade dem W 463).

§ 12. Aktiva particip i futurum

Betydelsen av en sekundär handling är inte karakteristisk. I konstruktioner med subjunktioner förekommer dock ibland även nominativformer av dessa particip.

Han bad... att Gud måtte sända lycka och att de skulle få någon att luta sitt huvud mot. BsMt II 244. Det hade befallts att varken modern eller barnet skulle göra någonting förrän de återvänt hem. TMPs 47. På tredje dagen befallde kungen att en full säck skulle fyllas med lögner, tills de sade att den skulle knytas ihop. Jrk 46. Jag vet inte när jag ska dö. BrB I Moz 27,2 (ich weiss nicht wenn ich sterben sol LB).

§ 13. Presens- och preteritum-passiva particip används sällan i betydelsen av finita verbformer tillsammans med kasusformer av det relativa pronomenet kas och andra subjunktioner, och vanligen endast i vissa stelnade, lexikalt begränsade uttryck.

Gör och säg vad du vill. ValŽV I 103. Benedikts... befallde att människorna... skulle arbeta med vad de ville. ValŽV II 224. Jag slog till, men fingrarna, som stelnat av kylan, lossnade inte och lydde inte när de blev tillsagda. BaltPV I 175. Aleksandra... styrde över prästerna och flyttade dem dit det passade. ValŽV I 209. När skymningen föll släpptes jag fri, och jag drömmer vart det passar. DaukRR 311. Jag beslöt att gå dit folk går. DaukRR 330. Jag ska åka dit jag blir tillsagd. PIKT 277. Stekta, kokta, rökta har han hur mycket som helst

¹¹ Jfr: Sluta nu med mig, så att jag kan återhämta mig innan jag far. BrB Ps 39,14 (ehe denn ich hinfare LB).

55

vad som passar. Blv (LKŽ V 744). De lärde... rättegångar så många som de ville. ValŽV I 158. Jag gör vad jag blir tillsagd. BaltPV I 265. Jag satte mig där jag blev tillsagd. BaltPV I 211.

§ 14. Participkonstruktioner med subjunktioner, vilka används som syntaktiska synonymer till motsvarande bisatser, står oftast efter finita verbformer. Genom sin postposition skiljer de sig tydligt från particip och gerundier med vilka en partikel, ett adverb eller en konjunktion endast modifierar den adverbiella betydelsen (jfr § 2). Particip- och gerundiekonstruktioner med kasusformer av det relativa pronomenet kas, med kur, kiek, ligi och liknande förekommer dock ibland även prepositionellt.

a) Konstruktioner med aktiva particip i preteritum:

Vakta och valla det du har vaktat, och sitt på det du har satt dig på. Br (Sch 81). Enligt deras mening måste man göra det man har sett. DaukB 71. Žveidųs soldater... plundrade girigt allt de hittade. ValŽV I 167. Varhelst han mötte någon visade han genast sin artighet. DaukB 64. Även om det gör ont kan man inte vinna kärlek med tvång... Och jag, eftersom jag har älskat, älskar fortfarande innerligt. ŽemR IV 255. Vart Petras än gick och vad han än gjorde, upphörde han inte att gräma sig. ŽemR I 204. Innan du litar på en människa, pröva först hur farlig hon är. DaukRR 330. Gå inte i vattnet förrän du har druckit dig otörstig. P 207. Säg inte ”hopp” förrän ni har hoppat över dikena. DaukRR 323.

b) Konstruktioner med gerundier:

Människorna är som folk är mest. De går och rör på sig, även om de är skröpliga; de arbetar med vad de kan. VaižgRR I 130. Pesiai höll bröllop. De dukade fram vad de hade. CvR III 252. Den där, vad han än vill, kan kanske skriva det på ett listigare sätt. DD 20. Människorna... var goda och hjälpte flyktingarna så gott de kunde. CvR III 211. Mannen fortsatte ändå att plåga djuret och spände för den gamla hästen närhelst han kunde. CvR II 70. Så när de fick syn på någon lokal from kvinna eller någon från fattighuset, omringade de kvinnorna och frågade ut dem, bedyrade och prisade. ŽemR III 114. Därför ska jag, utan att känna till deras ursprung, beskriva deras gärningar så gott jag kan. ValPŽK 39. Soldaterna springer ut på fälten så fort de förmår. CvR II 98. Föräldrarna gjorde sitt bästa för att skämma bort barnet. CvR V 227. Skrattande svarade Kastis så gott han kunde, på ett ungefär. SRagR.

Dessa konstruktioner kan endast mycket villkorligt betraktas som syntaktiska synonymer till bisatser med motsvarande subjunktioner. Många av dem ligger mycket närmare sådana uttryck med attributivt-predikativa particip, där subjunktionerna bara modifierar den adverbiella betydelsen. Till exempel är participkonstruktionen i meningen Så gick han, innan han lagt sig, för att se till sin häst (LTt III 393) innan han lagt sig mer besläktad med ännu inte lagd sig (jfr § 2) än med bisatsen innan han lade sig eller innan han hade lagt sig. I allmänhet framträder den sammanbindande funktionen hos kasusformerna av det relativa pronomenet som, adverben var, hur mycket och andra liknande ord mindre tydligt i prepositionella konstruktioner. Detta gäller särskilt konstruktioner med halvparticip. Det är verkligen endast undantagsvis som prepositionella halvparticipkonstruktioner med subjunktioner motsvarar till sin betydelse

56

bisatser, jfr: Dievas kaip norėdams teipo padara. BrP I 283¹⁵.

Konstruktioner med presens aktiva particip före finit verbform förekommer sällan. Till sin betydelse skiljer de sig nästan inte från motsvarande postpositionella konstruktioner.

Dela med dig till andra av det du har. WK 96. Gör det du gör. ValTK 225. Valsčius... så mycket han kan. Han hjälpte sina människor. ValŽV I 208. Hur mycket han än kunde, höll han sig borta från den stora sammankomsten. ValTK 26. I skolan kunde genast var och en som ville lära sig göra det. ValŽV I 8.

Prepositionella konstruktioner med passiva particip förekommer ibland också, men är sällsynta.

Han tog hand om även de minsta barnen och gjorde vad han blev tillsagd. Žem (LKŽ VII 430). Så bar den hunden, när den blev skickad, kakor, bröd och kött. ŽemR IV 204.

Vissa prepositionella particip- och halvparticipkonstruktioner har stelnat och används som särskilda fraseologiska uttryck.

Čia iš dvaro vyrai ir moteriškos, kas gyvas galis, laks laks laks paskui. ŽemR II 208. Kas gyus galis į talką. Krkl. Veln(i)as, kur buvęs kur nebuvęs, atnešė tą akmenį. BM 230. Kur buvę kur nebuvę, ir užjuto sodžiaus šunys. Škn. Tai ji vis, kur buvus nebuvus, jau ir prie mano lovos. CvR III 99 (jfr: Kur bus buvusi, volungėlė čia pat į ausį sušvilpė. ŽR₁ 209).

§ 15. En särskild plats bland de här behandlade konstruktionstyperna intas av aktiva particip i preteritum, som förekommer med konjunktionen užuot (ibland också med negu) och betecknar en handling i stället för vilken predikatets handling äger rum. Sådana konstruktioner kan vara både prepositionella och postpositionella, men står oftare före en finit verbform. Participet har ofta bestämningar (styrda eller adnominala ord).

Han driver omkring i stället för att arbeta. K I 82. Men ni gör ännu bättre i att, i stället för att svära och håna, börja arbeta. JabIR I 222. I stället för att hjälpa till med sången börjar du störa. SimonPA 7. Den unge herrn sade ironiskt leende, i stället för att bli nedstämd. LzPR II 474. Farbror lyssnade, kliade sig i bakhuvudet och började själv raka sig i stället för att svara Vincas. Mvk-PutS 393. Och Marta gick hem i stället för till affären. VencIGD 21. I stället för att beundra de doftande blommorna plockar de hellre mogna frukter. AvyžŽLŽ 107. I stället för att ägna sig åt seriöst arbete kom han efter en tid på en ny teori. CvR II 213. Du, mamma, kunde i stället för att berömma mig ordna så att vi fick en god kvällsmåltid. KrėvLŽ 176.

Med konjunktionen užuot förekommer ibland också presens aktiva particip, jfr: Užuot aš tą niekus spintą namo besivežęs, aš ją vely į upę įmesiu. Sch 226¹².

¹² Ordet užuot används ibland också som preposition med genitiv eller ackusativ, till exempel: Seniaus, užuot šiandieninių kaliošų, duodama buvo vyžas ant kojų. BV 15. Užuot mėsos, dėvė sausos duonos. Lžt 58. Užuot ubagę reikėjo vesti bagočią. Lžt 58. Jfr även: Laumė užuot pas arklį... pas jį užsirepečkavo. BsLP II 1902.

57

§ 16. Sammanfattningsvis kan man, utifrån det presenterade materialet, säga att particip i konstruktioner med konjunktioner kur, kiek, kada, iki, ligi och liknande uppvisar följande särskilda bruksegenskaper:

a) Nominativformerna av particip i dessa konstruktioner står i relation till gerundier, som har en närliggande betydelse i äldre skrifter; i äldre texter, och ibland även i dialekter, används fortfarande presens aktiva particip.

b) När en participkonstruktion omvandlas till en verbkonstruktion kan participet eller gerundiet ersättas med en finit verbform utan att andra satsleds grammatiska form, position eller inbördes relationer ändras.

§ 17. Den första egenskapen (a) förbinder participen i de här behandlade konstruktionerna med attributiva-predikativa particip, som kontrasteras mot gerundier på grundval av tids- och diatesbetydelser, se LKMS (LKK VII) 56—64. Till exempel förhåller sig konstruktionerna einu kur norėdamas och einu kur panorėjęs till varandra på samma sätt som einu norėdamas och einu panorėjęs. I detta avseende är de två första konstruktionerna av samma typ och skiljer sig endast åt genom tids- och aspektbetydelsen hos de particip- respektive gerundieformer som används i dem (preteritum aktivt particip betecknar en föregående handling, gerundiet en samtidig). I den andra konstruktionen (einu kur panorėjęs) kan participet emellertid, ur det moderna språkets perspektiv, också betraktas som en preteritum perfektiv form med nollkopula (jfr. einu, kur esu panorėjęs). Gerundiekonstruktionen har däremot inget samband med systemet av sammansatta perfektformer. Konstruktioner med preteritum aktivt particip och med gerundium, trots att de har samma struktur, står alltså i det moderna språket i olika relation till andra brukstyper av particip.

Kontrasten mellan preteritum aktiva particip på grundval av tidsbetydelsen (och oftast även aspektbetydelsen) utjämnas delvis ibland till följd av att konstruktioner med konjunktioner stelnar. Så är till exempel ofta fallet när participet (gerundiet) och den finita verbformen har samma rot; jfr. sådana uttryck som eik kur ėjęs (eidamas), daryk ką nedaręs (darydamas) och liknande. Dessutom kan långt ifrån alla konstruktioner använda både gerundiets och preteritum aktivt participets nominativform. I konstruktioner med užuot används nästan uteslutande preteritum particip, medan de mycket sällsynta presens aktiva participen knappast skiljer sig från dem i betydelse.

§ 18. Den andra egenskapen (b) förbinder particip som följer efter konjunktioner med predikativa particip, vilka bildar sammansatta tempus och indirekt modus (modus relativus). Sambandet med det predikativa bruket framgår också av att presens- och futurumparticipens nominativformer används (se § 13). Det större predikativa inslaget hos konstruktioner med presens aktiva particip i äldre skrifter, deras stelning och tillbakagång i det moderna språket gör det möjligt att dra slutsatsen att gerundiet fick fäste här senare, sannolikt efter mönster av konstruktioner med attributiv-predikativ funktion. Innan gerundierna etablerades i stället för presens aktiva particip i nominativ måste konstruktioner med konjunktioner ha varit ännu närmare knutna till det predikativa bruket av particip.

58

I de konstruktioner som hittills har behandlats är subjektet för participet (gerundiet) identiskt med subjektet för den finita verbform som fungerar som predikat. Så är dock inte alltid fallet. Subjektet för nominativformer av particip som följer efter kasus av det relativa pronomenet kas samt andra konjunktioner kan vara ett annat än subjektet för den finita verbformen. Konstruktionernas samband med predikativt participbruk är särskilt nära.

Och den gamla kungens mor hörde ett ljud om de två barnen, och av namnen förstod hon vad de skulle bli för slags människor. Jrk 86. På vägen blev han mött och tillfrågad av en främmande man (104), vad han så gärna ville, sade han. Jrk 104—105. Prästen frågade vad jag kunde. SimonOBT 132. De frågade varandra (släkterna) hur hon hade levt där med ormarna. LTt III 299. Han går dit bödeln befallt (lyder inte). Dr. Stick inte händerna där det brinner. Grv. Alla förundrades över varifrån hon (prinsessan) kände till det. Jrk 114. Bonden frågade den herren vart han var på väg. TDr III 55. Bemierinis uppmanar var och en att dricka före honom, så mycket han förmår. Jrk 32.

I dessa konstruktioner kan participen inte alls kontrasteras mot gerundier. När de används efter verb som betecknar talande eller sinnesförnimmelse och uppfattning (verba dicendi et percipiendi) kan de jämföras med particip som används i indirekt modus och återger innehållet i ett yttrande eller uttrycker sådant som inte är helt säkert känt eller är föremål för tvivel; jfr.: Då fick jag på något sätt veta att det i norr hade funnits några röda stolpar och att kulor hade flugit från dem. SimonOBT 87. Om den galna kvinnan berättade man att hon förtrollade barn. CvR III 200. Ur det moderna språkets perspektiv skiljer sig particip som förekommer i konstruktioner med olika subjekt, genom sin tydliga predikativa funktion, från de ovan behandlade participen i konstruktioner med identiskt subjekt, vilka intar en mellanposition mellan attributivt-predikativt och predikativt bruk. Denna skillnad är dock sannolikt inte ursprunglig. Innan gerundieformerna fick fäste kan participens betydelse i konstruktioner med identiskt respektive olika subjekt inte ha skilt sig väsentligt åt. I båda fallen användes de, tillsammans med en finit verbform i satsen, för att uttrycka en underordnad handling.

§ 19. Vissa konstruktioner med konjunktioner och identiskt subjekt kan också jämföras med konstruktioner av den så kallade ”nominativus cum participio”-typen, särskilt när participets nominativ tillsammans med ett relativpronomen i en viss kasusform följer efter verba dicendi et percipiendi (jfr: han uppgav sig ha sett sin far och han uppgav vad han hade sett). I sådana fall kan relativpronomenet vad betraktas som objekt för participets handling, på samma sätt som ett substantiv eller något annat nominalord; konjunktionen där jämförs med adverb som används i nominativus cum participio-konstruktioner och liknande.¹³ Här är ytterligare några sådana exempel:

¹³Med detta som utgångspunkt betraktar R. Ružička motsvarande konstruktioner med relativa pronomen i fornkyrkoslaviska (t.ex.: samb bo věděaše čьto chote sъtvoriti ”eftersom han själv visste vad han ville göra”) som vissa varianter av konstruktioner av typen nominativus cum participio utan relativa pronomen; jfr. věděaše chotę sъtvoriti ”visste vad han ville göra”, med samma ursprungliga struktur (gleicher Ausgangsstruktur), se R. Růžička, Das syntaktische System der altkirchenslavischen Partizipien und sein Verhältnis zum Griechischen, Berlin, 1963, s. 195—196.

59

Även Kastis sade vem han var. ŠRagR III 82. En ung man gick till solen och sade vad han hade kommit för. LTt III 348. Här, på hemmaplan, vill var och en visa vad han kan och vad han behärskar. Myk-PutS 68. Avslöja inte vad du har hört. ŽemR I 220. Du ser, de är berusade... de vet inte vad de gör. ŽemR III 123. (När du får en örfil kommer du genast ihåg var du har hört det. Klvr. Han har ännu inte sagt vart han är på väg! ŽemR IV 116. Den unge mannen sade varifrån han kom. LTt III 290.

Det finns emellertid en väsentlig skillnad mellan sådana konstruktioner med fogeord och nominativus cum participio i dagens litauiska. En konstruktion med fogeord kan omvandlas till en verbal konstruktion genom att participet ersätts med ett verb i samma tempus, utan att de övriga leden i konstruktionen ändras alls (t.ex.: sade vad han såg). Vid en motsvarande omvandling av nominativus cum participio-konstruktionen skulle konjunktionen kad eller jog behöva användas (jfr: sade att han såg). Av denna jämförelse framgår tydligt att sambandet mellan participet och den finita verbformen i konstruktioner med fogeord är indirekt och förmedlat. I nominativus cum participio-konstruktioner bildar däremot participet och den finita verbformen en nära syntaktisk-semantisk enhet, ingår i satsens predikativa centrum och har inga korrelativa relationer till halvdeltagandeformerna. Slutligen kan endast en liten del av konstruktionerna med relativa pronomen och andra fogeord över huvud taget jämföras med nominativus cum participio-konstruktioner.

§ 20. Konstruktionerna med subjunktioner passar alltså på grund av sina specifika egenskaper inte helt in i någon av de typer av participbruk som kännetecknar nutida språk. Deras funktion i nutida litauiska meningar är i många fall obestämd och vacklande. Konstruktioner med gerundier som har adverbiell betydelsenyanser ansluter sig till andra gerundier och particip som anger omständigheter och tolkas vanligen som sekundära satsdelar. Däremot hänförs de flesta konstruktioner med aktiva particip i preteritum samt passiva particip i presens och preteritum, trots att de är förbundna med gerundiekonstruktionerna genom korrelativa relationer, till bisatser vars predikat utgörs av sammansatta perfektformer¹⁴. Det bör påpekas att endast de konstruktioner som kan knytas till de nämnda typerna av gerundie- och participbruk är mer frekventa i nutida språk och mer varierade vad gäller lexikal sammansättning och möjligheter till utbyggnad. Alla övriga, och i synnerhet konstruktioner med aktiva particip i presens, är improduktiva. Participet står där vanligen ensamt, utan bestämningar, liksom i många andra fall av ålderdomligt bruk. Eftersom dessa konstruktioner inte kan konkurrera med bisatser blir de föråldrade och försvinner ur nutida språk. Att denna föråldring började för länge sedan framgår av att relativpronomenet som har blivit det obestämda pronomenet kas nors-

¹⁴ På grund av den funktionella obestämdheten hos konstruktionerna med fogeord varierar också deras interpunktion mycket i dagens litauiska. Outbyggda halvparticipkonstruktioner betraktas som omständighetsadverbial och avskiljs oftast inte med kommatecken. Motsvarande konstruktioner med aktiva particip i preteritum avskiljs däremot oftare med kommatecken genom analogi med

60

det obestämda pronomenet kas, konstruktioner med participet noris, vars lexikaliseringsprocess ännu kan skönjas i de gamla skrifterna, jfr Praszīk’ manē ko nôris idąnt tâve padariczio. DP 236₁₇ (pros odemnie co chcesz W). — Ta wilku walia ira aweis gauditi / ischkl aidinti / ir kaip norins sudraskyti. BrP II 604. I andra konstruktioner bildas particip och halvparticip av verb med tämligen begränsad lexikal betydelse, bland vilka verb som galėti, įmanyti (primanyti), turėti och liknande dominerar (jfr konstruktioner som ką, kuo, kaip, kiek kur + įmanęs, įmanydamas, įmanęs; galis, galėdamas, galėjęs¹⁵). Allt detta visar att participkonstruktioner med fogeord bildar ett slags reliktartat, isolerat skikt i dagens litauiskas syntaktiska system.

Att de litauiska konstruktionerna med fogeord är gamla framgår också av deras motsvarigheter i andra besläktade språk. Till sin struktur motsvarar dessa konstruktioner uttryck med fogeord som kъto, čьto, česo, ideže, joduž(e), egože och liknande, vilka förekommer i gamla slaviska språkminnesmärken, även om de skiljer sig från dessa genom större variation i participformer och bruk (jfr: o našichъ ne bysto, kto i věsto prinesa Lavr 168 ”om våra egna fanns ingen som ens hade med sig nyheten”; ne věsta se česo prosošta Mar Marc 10,38 ”ni vet inte vad ni ber om”; žьnjo ideže ne sěavъ Ass Mat 25,26 ”jag skördar där jag inte har sått” och liknande). A. Potebnia, som undersökte sådana slaviska konstruktioner och jämförde dem med litauiska, drog slutsatsen att de visade på större predikativitet hos particip i en sats av ålderdomlig typ¹⁶. Denna slutsats av A. Potebnia bekräftades i huvudsak av senare forskare av slaviska participssystem; participens predikativitet identifieras numera dock inte med deras närhet till verb, utan grundas tvärtom på deras nominala natur¹⁷. Litauiska participkonstruktioner med kasusformer av det relativa pronomenet kas, med fogeord som iki, kur, kiek, kada och liknande kan historiskt också endast förklaras som relikter av participens predikativa funktion. Troligen har de ärvts från en period då den attributiva-predikativa användningen av particip ännu inte hade utvecklats, och participen, ensamma eller tillsammans med relativa pronomen och adverb, hade funktionen av nominalt predikat i satsen. Senare, när particip som stod utan fogeord underordnades en finit verbform och blev sekundära satsdelar, behöll de en självständigare betydelse i konstruktioner med fogeord. Att denna betydelse bevarades underlättades av den syntaktisk-semantiska funktionen hos de pronomen och adverb som själva tjänade som fogeord, liksom av analogin med bisatser—

bisatser. Interpunktionen i sällsynta konstruktioner med aktiva presensparticip och passiva particip i båda tempus är särskilt instabil. Denna variation återspeglas också i exemplen i artikeln, där originalens interpunktion har bevarats.

¹⁵ Det bör noteras att redan under 1500- och 1600-talen användes bisatser med finita verbformer och motsvarande betydelse även vid sidan av dessa stelnade uttryck, jfr: Bet tha Dziewo szodi kiek primanam praplatinti turim. BrP I 28₁₁. Garbin wieszpāti... Dusia kaip primaną. SIG I 20.

¹⁶ А. А. Потебня, op. cit. s. 208—228, särskilt s. 221.

¹⁷ Žr. F. Trávníček, Historická mluvnice česká, III, Praha, 1956, p. 123 tt.; R. Večerka, Ke genesi slovanských konstrukcí participia praes. act. I, „Sborník prací filosofické fakulty Brněnské university“, A (1959), p. 40; R. Růžička, op. cit., p. 200.

61

… och den omständigheten att det här inte fanns något direkt samband mellan participet och verbets finita form. Med tiden trängdes många sådana konstruktioner undan av bisatser, medan en del stelnade och anslöt sig till andra typer av participbruk.

PARTICIPKONSTRUKTIONER MED KONJUNKTIONELLA ORD I LITAUISKAN

В. АМБРАЗАС

Sammanfattning

Artikeln beskriver konstruktioner där ett particip fogas till en finit verbform med identiskt handlingssubjekt genom olika kasusformer av det relativa pronomenet kas ”vem” och andra konjunktionella ord (kur ”var”, kada ”när”, kaip ”hur”, kiek ”hur mycket, i vilken grad”, iki ”tills” osv.). Till sin funktion intar participen här en mellanposition mellan attributivt-predikativa och predikativa particip. Å ena sidan står de i motsats till halvparticip, t.ex.: einu kur norėdamas (panorėjęs) ”jag går dit jag vill”. Å andra sidan fungerar de som syntaktiska synonymer till finita verbformer. Därför kan participkonstruktioner med konjunktionella ord omvandlas till motsvarande verbkonstruktioner genom att participet ersätts med en finit verbform, medan konstruktionens övriga led förblir utan förändring (jfr: baik ką pradėjęs och baik, ką pradėjai ”avsluta det du började”). Förutom halvparticip används i dessa konstruktioner (särskilt i fornlitauiska texter) fortfarande nominativformer av aktiva presensparticip (t.ex.: dirbk ką galis (galėdamas) ”arbeta med det du kan”).

En strukturell-semantisk analys av participkonstruktioner med konjunktionella ord leder till slutsatsen att de är arkaiska. Detta framgår också av dessa konstruktioners isolerade ställning i den moderna litauiskans syntax, deras gradvisa utdöende och omvandling till stelnade uttryck samt av tydliga motsvarigheter i de äldsta slaviska språkmonumenten (av typen ne vėsta sę česo prosešta). Konstruktionernas särdrag förklaras av participets äldre funktion som nominellt predikat. När particip utan konjunktionella ord hade underordnats en finit verbform och blivit satsens sekundära led, bevarade de sin predikativitet i konstruktioner med konjunktionella ord. Detta främjades av att de saknade en direkt förbindelse med den finita verbformen, av de konjunktionella ordens syntaktisk-semantiska funktion och av analogin med bisatser, vilka med tiden ersatte större delen av dessa konstruktioner.

62