JÜRGEN UDOLPH

Centrum för namnforskning – Göttingen

Akademien för vetenskaper i Göttingen

Vetenskapliga forskningsinriktningar: historisk lingvistik, hydronymi, ortnamn, släktnamn.

DOI: doi.org/10.35321/all86-05

NOMINA GEOGRAPHICA EUROPAEA. BIBLIOGRAFISK SAMLING ÖVER EUROPEISKA ORTNAMN, ÄGONAMN OCH VATTENNAMN

Nomina Geographica Europaea. Europos vietovardžių, žemėvardžių ir vandenvardžių bibliografinis rinkinys

ANNOTATION

Bidraget handlar om en fil med cirka 450 000 geografiska namn som sedan några månader tillbaka är fritt tillgänglig på internet. Den kan nås under titeln Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen på följande internetadress: https://adw-verwaltung.uni-goettingen.de/ortsnamen/images_lightbox.php. I texten beskrivs filen närmare. Dess tillkomst, principer och uppbyggnad skisseras närmare, och det framhålls att användningen är helt fri och öppen för alla intresserade. I bidragets andra del visas med ett exempel, hämtat från de slaviska stammarnas vandring till Balkan, hur filen kan användas med sin stora mängd data: samlingen av geografiska namn gör det tack vare de uppgifter som finns i den möjligt att skapa kartläggningar, vars resultat är viktiga för frågan vilka vägar de slaviska stammarna tog på sin väg söderut.

NYCKELORD: ortnamn, vattennamn, ägonamn, namnsamling, sydslaver.

Straipsniai / Articles

123

JÜRGEN UDOLPH

ANNOTATION

Artikeln handlar om en fil med omkring 450 000 geografiska namn som har varit fritt tillgänglig på Internet i några månader. Kartoteket bär titeln Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen och kan nås på följande internetadress: https://adw-verwaltung.uni-Goettingen.de/ortsnames/images_lightbox.php. Texten beskriver filen närmare. Dess tillkomst, principer och struktur skisseras mer ingående, och det framhålls att användningen är helt fri och öppen för alla intresserade.

I artikelns andra del visas med hjälp av ett exempel på slaviska stammars migration till Balkan hur filen med sin stora datamängd kan användas: samlingen av geografiska namn gör det, tack vare de uppgifter den innehåller, möjligt att skapa kartläggningar vars resultat är viktiga för frågan om vilka vägar de slaviska stammarna tog söderut.

NYCKELORD: ortnamn, hydronymer, toponymer, ägonamn, samling av namn, sydslaver.

INLEDNING

En övertygande tolkning av ett geografiskt namn kan endast lyckas om omfattande förarbeten har genomförts. För det första är det nödvändigt att noggrant samla namnets historiska belägg, varvid man naturligtvis är beroende av tillförlitliga texteditioner.

För det andra är det oumbärligt att söka efter liknande namn, jämförelsenamn och namnparalleller, vare sig det gäller grundordet eller avledningsunderlaget – bådadera är till stor nytta.

I grunden gäller fortfarande ett gammalt ord inom onomastiken: Samla först, tolka sedan. Wilhelm Eilers (1982: S. 49) har uttryckt det på följande sätt: ”Samla och klassificera först, analysera sedan språkligt-historiskt!” Alla framgångar, alla insikter som jag har kunnat notera inom namnvetenskapen, har vunnits på detta sätt”.

När man har samlat tillräckligt med material om ett ortnamn och dess möjliga paralleller rekommenderas ytterligare en tredje väg: kartläggning av namnet och dess paralleller, varmed till exempel avses kartläggningar av grundordet, bestämningsorden och namnbildningselementen. Theodor Frings (1957: S. 9) har understrukit detta med tydliga ord: ”Den

124

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

Kartor tillmäter vi särskild betydelse. Deras plastiska form förmår säga mer än många sidors prat.”

För att uppfylla dessa villkor – framför allt det sista – krävs ett långvarigt insamlingsarbete under år och årtionden. Detta gäller alla stora onomastiska företag, exempelvis även den stora samlingen av polska Ortsnamen i Kraków (NMPol), de fornpolska personnamnen (SSNO) och Litauens Ortsnamen (LVŽ I, II).

Vilka intressanta resultat insamlingen och kartläggningen av slaviska Ortsund Gewässernamen kan leda till kunde J. Zaimov visa för flera årtionden sedan med hjälp av en utbredningskarta över sydslaviska stammar (Karte 1).

KARTE 1 (Källa: J. Zaimov 1967, bilaga)

Denna Karte av J. Zaimov visar emellertid endast de slaviska stammarnas inflyttning i östra Balkans, medan västra delen inte har tagits med här. Denna lucka kan dock fyllas genom ytterligare samlingar och kartläggningar av andra slaviska geographiska Namen. Jag återkommer till detta.

Straipsniai / Articles

125

JÜRGEN UDOLPH

1. SAMLINGENS GRUNDER OCH FILENS TILLKOMST

Huvudsyftet med mitt Beitrages är att uppmärksamma en mycket omfattande Sammlung av geographischen Namen som sedan några månader är fritt tillgänglig på Internet. Den tillkom under loppet av de senaste 50 åren. Eftersom varken Internet, elektronisk databehandling eller datorer stod till förfogande när samlingen började (1970), anlades den enligt den enda då möjliga metoden: på papper. Det fanns ingen annan möjlighet. Detta motsvarade då den vetenskapliga standarden och tillämpades exempelvis vid försöket att skapa en ”Ny Förstemann” i Freiburg, men även för samlingen av NMPol i Kraków. Författaren till detta Beitrages hade för några år sedan möjlighet att se denna Sammlung och använda den för några efterforskningar.

Den nya Sammlung som nu har lagts fram, och som detta bidrag handlar om, är nu fritt tillgänglig på Internet. Den finns på Internetadressen: https://adw-verwaltung.uni-goettingen.de/ortsnamen/images_lightbox.php. Vid användningen av filen krävs tålamod. Det rör sig om mycket stora datamängder, vars enskilda beståndsdelar endast kunde lagras som jpg, alltså i bildformat. En omvandling till pdf-format var inte möjlig. Nedan ger jag en kort beskrivning av filen och anvisningar för användningen.

Samlingen innehåller en stor mängd geographischen Namen, uppskattningsvis omkring 450 000. Den hade ursprungligen endast lagts upp för det slaviska området (slaviska stammars nuvarande och tidigare bosättningsområde). Med tiden togs även Namen från angränsande regioner med, framför allt därför att det under arbetets gång visade sig att det slaviska bosättningsområdet innehåller Namen vars bearbetning och meningsfulla tolkning endast är möjlig om även icke-slaviska toponymer och hydronymi beaktas.

Samlingen är i första hand en hänvisningsfil. Till en början försökte man också lägga till tolkningar och anmärkningar till de enskilda namnen, men materialets omfattning – det slaviska bosättningsområdet sträcker sig eller sträckte sig från Elbe till Kamtjatka och från Östersjön till Grekland – tillät snart inte längre denna utvidgning. I viss mening kan samlingen jämföras med det Register över bidrag till namnvetenskap, band 1–16, Heidelberg 1969, som R. Schützeichel gav ut och hans medarbetare bearbetade, ett register som man fortfarande kan ha stor nytta av.

126

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

2. KORTREGISTERETS UPPBYGGNAD

Kärnan utgörs av det alfabetiska kortregistret. Det innehåller cirka 450 000 kort. Vid användningen kommer man att se att det rör sig om en relativt enkel samling; man får kanske också kalla den primitiv. Det beror delvis på att författaren i början av samlingen inte var medveten om hur förfarandet i detalj skulle gå till och vad som skulle utvecklas ur de första små ansatserna.

Huvudregistret är ordnat alfabetiskt. Efter ett namn Aa följer alltså Aar, Abalon, Achalm osv. Men det finns särdrag som i hög grad betingas av alfabeten i framför allt de östeuropeiska språken och även av translittereringen av kyrillisk skrift. Dit hör till exempel placeringen av -я- (efter -a-), -э- (efter -e-), -ć- = -c-, -č- (efter -c-), -в- = -w osv. Detaljerna anges i ett inledande avsnitt under ”Tillkomstuppgifter” och ”Anvisningar för användning”, vars läsning rekommenderas innan filen används.

I en annan avdelning, som betecknas ”Litteratur”, finner man den använda och i kortform registrerade litteraturen. Där finns också upplösningar av litteraturförkortningar, exempelvis ABM = Archiwa, Biblioteki i Muzea kościelne (Bd. 1ff., Lublin 1959/60ff.). Förkortat citerad litteratur anges oftast längst ned på kortens nederkant, t.ex. ”Zit. Adamy” (för: Heinrich Adamy, Die schlesischen Ortsnamen osv., Breslau 1888).

3. ANVÄNDNING AV FILEN

Användningsförloppet kan ungefär beskrivas på följande sätt. Om man söker efter ett bestämt namn, t.ex. Heča, går man till väga på följande sätt:

Steg 1: I huvudfilen klickar man på begynnelsebokstaven i den övre raden i textfältet, i detta fall på ”H” (observera att laddningstiderna på grund av den stora mängden material kan uppgå till flera sekunder; särskilt för begynnelsebokstäverna B, K, P och S kan det ta längre tid än man är van vid från Internet).

När bokstaven ”H” har öppnats visas följande bild:

FIGUR 1: Ingångsportal till filen

Straipsniai / Articles

127

JÜRGEN UDOLPH

Den nedre raden är viktig: Av tekniska skäl kan inte filen med begynnelsebokstaven H visas, vilket är något ovant. Längst ned står det: ”Bilder med begynnelsebokstäverna HU visas. Om man scrollar nedåt ser man korten ”Huba, Hualimer, Huahа” osv. För att komma till ”Heche” klickar man på fliken HE i den nedre alfabetiska raden (se Abbildung 2).

ABBILDUNG 2: Underavdelning av ingångsportalen

En ny sida öppnas med namnen Heciul-Nou, Hechtenbach, Hechky, Héche, Hecha osv. På den första raden ser man bland annat följande kort (se Abbildung 3):

ABBILDUNG 3: Registerkortet ”Héche”

Det innehåller följande tilläggsuppgift: ”se Skutil, Reg.”. Förklaringen måste man söka i filen ”Literatur”. För detta återvänder man till filens startsida (se Abbildung 4).

ABBILDUNG 4: Ingångsportalen till registret

128

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

På höger sida finns hänvisningen till ”Literatur”. Man klickar på den, varpå följande sida öppnas (se Abbildung 5).

ABBILDUNG 5: Ingångsportalen för litteraturuppgifterna

Klicka nu inte på den övre raden, utan på den nedre, ovanför vilken det står: 6773 bilder totalt för namn med Literatur. Välj därefter undermapp. Bilder med begynnelsebokstaven Š visas.

För att söka efter ”Skutil” klickar man på bokstaven ”S”. En ny sida öppnas med den litteratur som är arkiverad under S. Registerkorten börjar med Sächsischer Flurnamensammler, V. Sádlo, J. Sack osv.

Man scrollar nedåt och hittar under författarnamnet ”J. Skutil” flera titlar, som börjar med ”J. Skutil, Pomístní jména...”. Lägg märke till posten på det funna registerkortet ”Skutil, Reg.” och där hittar man den fullständiga titeln: J. Skutil, Mikrotoponymie a oronymie Drahanské vrchoviny, Blansko 1968. I registret kommer man sedan att hitta namnet ”Héche” och kunna se den motsvarande sidan. Här är en bild av det motsvarande registerkortet (se Abbildung 6).

ABBILDUNG 6: Registerkort i litteraturfilen

Straipsniai / Articles

129

JÜRGEN UDOLPH

Detta kort innehåller också information om publikationens placering, i detta fall: ”Eig. Bes.” = eget innehav. Uppgifterna är anpassade till Göttingen, framför allt till universitetsbiblioteket och biblioteket vid Slaviska seminariet.

Man ser att användningen av filen inte är enkel, och frågan om var ett sökt namn finns och vad som eventuellt sägs om det på den aktuella platsen måste då kontrolleras i den nämnda publikationen.

4. PRAKTISKA TILLÄMPNINGSEXEMPEL

Filens huvudsakliga nytta ligger i att den innehåller ett betydande material av Orts-, Gewässer- och Flurnamen från stora områden i Europa. Stora datamängder är nödvändiga för kartläggningen; slutsatser av kartor som endast innehåller 5–10 Namen bör knappast dras. Annorlunda är det när hundratals Namen kan kartläggas. Detsamma gäller andra kartläggningar, även inom andra discipliner. Ju mer omfattande materialet är, desto säkrare torde resultaten vara.

5. EXEMPEL PÅ ANVÄNDNINGEN AV KARTAN: SLAVISKA STAMMARS VANDRING TILL BALKAN

Den här omtalade kartläggningen av så många Ortsnamen som möjligt stöder överväganden i äldre studier. Jag återkommer här till den ovan avbildade Verbreitungskarte över sydslaviska stammar av J. Zaimov (se Karte 1) och vill visa att en så omfattande kartläggning som möjligt av slaviska Orts-, Flur- och Gewässernamen på ett avgörande sätt kan stödja den av J. Zaimov påvisade Zuwanderung av slaviska stammar med ytterligare och säkrare belägg. För detta använder jag den beskrivna Datei (Nomina Geographica Europaea).

I de slaviska språken finns appellativ som på olika sätt är avledda från en rot *mok-, till vilken även močiti ’fukta, göra våt, blötlägga, mjuka upp (t.ex. hampa)’ är avledda, oftast med hjälp av suffixet *-dlo. Dessutom förekommer även -l-bildningar. Vid sidan av močiti finns också en verbalstam močati, som på liknande sätt kan utgöra en grund.

Av det stora antal ord som kan nämnas här tar jag endast upp ryska močalo ’upprispad lindbast’, ryska dial. močilo, močalo ’låg, sumpig plats, vagnspår, Teich’, ukrainska mocylo ’liten Teich, pöl, plats’

130

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

i floden, där lin eller linfrö blötläggs’, pol. moczadło ’sumpig mark bevuxen med vattenväxter, sumpmark’, pol., fornpol. (sedan 1200-talet) moczydło ’våt mark, sumpmark, sump, moras, kärr, pöl, göl’, tjeck., slovak. močal, močalina, močalisko, močalisko m.fl. ’sump, moras, kärr, fuktig plats på en åker eller äng’.

Även i slovenska, sorbiska, kroatiska och serbiska finns belagda motsvarigheter. Från slaviskan är alb. moçali, maçal ’moras’ och ung. mocsolya ’pöl, plats där hampa rötas’ inlånade.

Så långt en kort blick på appellativen. Viktigare är emellertid frågan var geografiska namn som avletts därifrån förekommer, hur de är spridda och var de saknas. Den aktuella filen bidrar avgörande till detta.

För det nämnda ordkomplexet kring *mok-, močiti, močalo, moczadło osv. kan man i filen hitta cirka 200–300 orts-, ägo- och vattennamn. Närmare bestämt rör det sig om följande avledningar: Moczydło, Močidło, Močidło, Moczadło, Močil, Mociul, Močul’, Moczel, Močidła, Močidła, Modschiedl, Moczydła, Močila, Močilla, Močily, Močidły, Moczyły, Močile, Motsile, Močyla, Моцѕіла, Moczadla / Moczadła, Močedla, Močály, Moczadły, Maczuły, Mačuly, Maczule, Močuly osv. Det finns ytterligare varianter som till exempel genom tyskt, rumänskt och ungerskt inflytande har omformats ljudmässigt.

Lika vanliga är, som man inget annat kan förvänta sig i slaviskan, avledningar med suffix. Filen innehåller till exempel det i slaviskan vanliga suffixet -ica i Mötzlich, Močialice, Moczalica. Močilnica, Moczydlnica. Močidlec, Močilec, Moczulec, Mačýlca, Močidłce. Mačališče, Močalište, Mačulišče, Močylyšč­a m.fl.

Slutligen nämner jag här också bildningar med suffixet *–(ь)n–ica: Močilnica, Moczydlnica. Ytterligare bildningar är namn med suffixen *–ьc–, *–ьк–, *–ьr–, *–inьк–. Övrigt lämnar jag här åt sidan.

Denna stereotypa och kanske som enformig uppfattade samling får sitt värde genom sin kartläggning (se karta 2).

Tyngdpunkten för dessa geografiska namn ligger i det västslaviska området; framför allt har Polen en stor andel. Dessutom framträder koncentrationer i det slovakisk-ukrainska gränsområdet och i Slovenien. Framför allt är det dock påfallande att östslaviskan endast har en liten andel av utbredningen. Även östra Balkan har endast en liten andel av den.

Straipsniai / Articles

131

JÜRGEN UDOLPH

KARTA 2: Utbredningen av močylo, močydlo och slaviska Ortsnamen

Jag ser här en möjlighet till följande tolkning: vi vet att slaviska stammar ungefär sedan 500-/600-talet under sin utbredning söderut måste ha kommit från ett område norr om Karpaterna. Jag tror inte att det är alltför djärvt att tolka utbredningen i Ungern och Slovenien som ett kännetecken för bosättningsrörelsen från området norr om Karpaterna till Balkan. För övrigt framträder här en invandringsväg som inte förekommer på J. Zaimovs karta (jfr karta 1). Av namnens utbredning får man hänvisningar till en invandringsväg som har använts åtminstone sedan bronsåldern, nämligen en väg genom Mähriska porten. Här antas också åtminstone en gren av Bärnstensvägen, som redan har beskrivits i Tabula Peutingeriana.

Med hjälp av namnens utbredning kan man sedan se att enskilda spår av de slaviska namnen, med utgångspunkt i Slovenien, kan iakttas via Kroatien till Serbien, Albanien och Nordmakedonien. Där upphör sedan Ortsnamen.

Det är påfallande att Rumänien och Bulgarien endast känner till få eller inga Ortsnamen alls.

132

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

FIGUR 7: Bärnstensvägen

Innan jag drar ytterligare slutsatser är det lämpligt att med hjälp av Datei undersöka ytterligare ett appellativ på samma sätt.

Jag har därför valt det slaviska luža. Man finner det som ett ännu i dag känt Wort i ukrainskan (lǔža, lužok), i vitryskan (lužа, även som lúžyna osv.), redan i fornryska (luža), i polska dialekter (luža, även som lužyna), i sorbiskan (luža), i tjeckiskan och slovakiskan (louže, louž, luža), även gammaltjeckiskt lúže, vidare i Slovenien (luža, även som lúžica) och i kroatiskan och serbiskan som luža. Det betyder bland annat ’pöl, vattensamling, vattenfylld fördjupning, Sumpf, Teich, Morast’ med mera.

Det återförs enhälligt på indoeuropeiska grunder och har lånats in i tyskan som Lusche ’oren vätska, damm, vätskeansamling’.

I geografiska Namen kan det beläggas tämligen säkert; även i detta fall innehåller Datei omkring hundra Name. Jag har valt ut: Luž, även Lausche, Luža, Louž, Louže, Luže, Luže, vidare oftast i förtyskad form som Laus, Laussa, Lausche, Lause, Lauße, Luscha, Lusche, Lauz und Lusua belagt. Med suffix har Lužac, Luzec, Lužec bildats. När det gäller namn som Lužná,

Straipsniai / Articles

133

JÜRGEN UDOLPH

Loužná och liknande är det inte säkert om de är avledda från *luža eller från *log-. Vid avledningar med *-ъk-/*-ьk föreligger för det mesta luža med sina motsvarigheter: Loužek, Luzek, men full säkerhet kan man inte uppnå. Jag går här inte närmare in på ytterligare, för det mesta osäkra namn.

Kartläggningen är nu viktig (karta 3).

KARTA 3: Utbredningen av *luža i slaviska ortnamn

Utbredningen visar anhopningar i det ryska och vitryska, det böhmisk-gammalsorbiska och det slovenska språkområdet. Det finns överlappningar med spridningen av de namn som avletts från močyło respektive moczydło, och det framgår tydligt att namnen mot Balkan når västerut till Slovenien och något även till Kroatien, men inte berör österut ända till Bulgarien. Vi kommer strax, genom andra utbredningar av slaviska namn, att se att det också finns helt andra utbredningar som helt utesluter väster (Slovenien, Kroatien, Albanien) och i stället har sitt utbredningsområde i öster (Moldau, Dobrudja, Bulgarien).

Det rör sig om slaviska vattenord, vars förekomst i geografiska namn tydligt även för Balkans östra del tecknar slaviska stammars inflyttning söderut. Här handlar det om en rörelse som från de gamla bosättningsområdena norr om Karpaterna följer bergskedjans lopp och via Moldau och Dobrudja når Bulgarien och delvis tränger ännu längre söderut. Denna bosättningsrörelse hade redan J. Zaimov tydligt markerat (jfr karta 1).

134

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

Nedan ger jag två exempel på detta.

1) Slav. *močęrъ är grundformen till en rad appellativ som liksom močýdlo m.fl. (se ovan) går tillbaka på slav. mok-, moč-, t.ex. i fornslav. močǫ, močiti, ryska moknutʹ ’göra våt, blötlägga, rosta lin eller hampa’, ryska moča ’urin’, ukrainska ’urin, regnväder’, serbiska, kroatiska moča ’en uppblött brödbit’, ryska mokva ’fukt, regn, smuts’ m.fl.

2) Slav. *močęrъ kan beläggas i många slaviska språk: ukrainska močár, -a ’kärr, mosse, sumpmark, sankmark, sank plats’, močęr ’små dammar för linberedning’, polska moczar, moczara och liknande ’sumpig mark bevuxen med vattenväxter; kärr’, fornpolska moczar ’våt mark, sankmark, mosse, kärrmark’, tjeckiska, slovakiska močár, močiar, močarka, močarina och många andra ’sumpig, mossig, gräsbevuxen plats, kärr, våt plats, vattenpöl’, bulgariska močúr, močar ’kärr, sumpig, mossig plats, sankmark’, serbiska, kroatiska močar ’kärr, sankmark’.

Ordet har lånats in i ungerskan som mocsár, mocsér ’kärr’ och i rumänskan som mocírlə (troligen en kontamination av *močęr och *moči(d)l-.

Ordet kan beläggas i omkring 200 ort-, vatten- och ägonamn; nedan ger jag endast ett urval av de många slaviska namnen: Močar, Močár, Močiar, Močar̄, Mačur, Močur, Mocsur, även i Grekland som Μοτσάρα, Μουτσιάρα och många andra, delvis – framför allt i Bulgarien – med artikel, såsom Močurjeto, Močurito.

Inte heller saknas pluralbildningar: Moczary, Močary, Mutšari, Močare, Močury och inte heller suffixbildningar som Močarka, Močiārka, Močorek, Moczarki, Močarki, Močarni, Močarnyj, Mocz arne, Močarna, Močarno, Močirica, Močarec och många andra.

Den stereotypa och enformigt verkande samlingen leder vid kartläggningen till ett intressant resultat (karta 4).

Till skillnad från spridningen av de namn som avletts från slav. lužа och močid(l)o, vars spår framför allt finns i Slovenien och Kroatien, är ortnamn som har *močęrъ som grund tydligt utbredda på östra Balkan, dvs. i Rumänien och framför allt i Bulgarien. Denna ”andra väg” kan stödjas av ytterligare namnens utbredning.

Särskilt typiskt för denna mer östliga spridning är det slaviska ordet bagno, även bahno, dialektalt även behno.

Detta ord är belagt i talrika slaviska [språk], men saknas nästan helt i ryskan (här är det endast belagt i områdena som gränsar till Ukraina och Vitryssland): ukrainska báhno ’träsk, kärr’ (därtill avledningar som bahnýsko, bahnýšče, bahnovyśk’o med liknande betydelser), vitryska báhna ’otillgängligt torvkärr, träsk, kärr’, polska bagno ’träsk, mosse’ (med

Straipsniai / Articles

135

JÜRGEN UDOLPH

avledningar som baġnowisko), redan fornpolska bagno ’palus, stagnum, limus’, även ’ledum palustre’, sorbiska bahno, bagno ’träsk, kärr, sumpmark; skvattram’ (därtill avledningar som bahniško, bahniščo, bahnowizna m.fl.), polabiska bóġnö ’träsk’, tjeckiska bahno ’träsk, slam, kärr’, dialektalt även behno (med avledningar som bahnisko, bahniště, bahnovina m.fl.), slovakiska bahno ’träsk, kärr’. I sydslaviskan kan inga motsvarigheter beläggas, men ordet har lånats in i rumänskan som bahnă.

KARTA 4: Utbredningen av *močerь i slaviska ortnamn

I filen Nomina Geographica Europaea är omkring 300 namn belagda. De är framför allt spridda i Lausitz, i norra, västra och södra Polen samt i det ukrainska förkarpatiska området. Följande namn kan beläggas och kartläggas med hjälp av den här aktuella stora namnfilen: Bagno (mycket vanligt), Bahno, Bahne, Begno, plurala bildningar som Bagna, Bähna, Bahna, Behna, Bahnă, suffixbildningar som Bahneć, Bahenec, Bagenz, Bagnowce, Bagieniec, Bahn ica, Bahnita, Bagn ica, Bagienica, Bagienice, Bagiennica, Bagienek, Bagienka, Bagienko, Bagienki, Bagieneczko, Bagnówka, Bahn iúka, Bagniewko, Bagniewka, Bagniska m.fl.

Utbredningen av namnen erbjuder en imponerande bild (karta 5).

136

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

KARTA 5: Utbredningen av *bagbno i slaviska ortnamn

Trots att appellativet är mycket väl och starkt spritt, framför allt i det västslaviska området, sprider sig namnen inte i riktning mot Österrike och Slovenien och vidare söderut mot Kroatien. En helt annan väg kan urskiljas, vilket blir särskilt tydligt om man jämför med Karpaternas sträckning (karta 6).

KARTA 6: Karpaternas sträckning

Straipsniai / Articles

137

JÜRGEN UDOLPH

Det står helt klart att utbredningen av de från bagno avledda namnen återger en expansion söderut längs Karpaterbågen. Eftersom det rör sig om ett slaviskt ord är det inte alltför djärvt att anta att det handlar om en bosättningsrörelse som burits upp av talare av slaviska dialekter.

Med hjälp av dessa fyra behandlade slaviska appellativ, som kan kompletteras med ytterligare exempel, kan man visa att Balkan nåddes av slaver på olika vägar: dels genom inflyttning från Mähriska porten över östra Österrike och Ungern till Slovenien och Kroatien, och vidare till Albanien och västra Serbien ända till västra Grekland. Den andra inflyttningen följde Karpaterbågen genom Bukovina, Moldau, Dobrudscha (delvis genom Rumänien/Transsylvanien) och nedre Donau ända till Bulgarien och östra Grekland. De båda strömmarna kan kartografiskt återges ungefär som på karta 7.

KARTA 7: Ortnamn och slaviska stammars utbredning

Det är tydligt att de slaviska bosättningsrörelserna söderut har ägt rum längs olika vägar. Nu kan man med hjälp av det rumänska ordförrådet visa att detta antagande kan bekräftas:

1. Om namnen markerar en snarare västlig väg via Slovenien och Kroatien, saknas ett lån i rumänskan.

2. Om de geografiska namnen snarare visar en vandring längs Karpaterna mot sydost, alltså genom Moldau och Dobrudscha till

138

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

Rumänien och Bulgarien, då har de slaviska ord som utgör grunden för motsvarande ortnamn lånats in i rumänskan:

slaviska rumänska *jьzvorъ izvór bagno bahnă sigla sihlă, sîhla stubel ştiubeĭŭ

FIGUR 8: Lån av slaviska ord i rumänskan

Det finns ytterligare ett argument för att utgå från olika invandringsvägar för de slaviska stammarna. De olika vägarna har också lämnat spår i de sydslaviska språkens ordförråd. Popović (1960: 438–444) har behandlat detta utförligt. Ur sina kartläggningar av sydslaviskans ordförråd har jag valt ut tre kartor. Först ett ord för ’regn’ (karta 8):

KARTA 8: ’Regn’ i de sydslaviska språken (källa: Popović 1960: s. 441)

Serbiska och kroatiska kiša är utan tvivel det yngre ordet jämfört med fortsättningar av *dъždъ ’regn’, jfr polska deszcz, ryska dožd’ osv. Utbredningen av ordet för ’järn’ är mycket likartad (karta 9):

Straipsniai / Articles

139

JÜ R G E N U D O L P H

KARTA 9: ’Järn’ i de sydslaviska språken (källa: Popović 1960: s. 442)

Det yngre ordet är serbiska och kroatiska gvožđe, gožđe, det äldre är det ord som utan tvivel härrör från ett förslaviskt, indoeuropeiskt språksskikt, *želežo; tänk på ryska železo, polska żelazo. Och ett sista exempel: det slaviska ordet för ’sot’ (karta 10):

KARTA 10: ’Sot’ i de slaviska språken (källa: Popović 1960: s. 443)

Det äldre ordet är utan tvivel det ’sot’-ord *sad’a. som är besläktat med litauiska šuodžiai och fornengelska respektive fornnordiska sót.

140

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

Man får dra slutsatsen att bevarandet av arkaismer i utkanten av det sydslaviska språkområdet hänger samman med inflyttningen från slavernas gamla boplatser norr om Karpaterna. I mitten, där de båda bosättningsströmmarna sedan åter möttes, uppstod nyheter eller fick andra slaviska ord, såsom *sad’a, genomslag.

Alla tre komplexen – för det första de olika inflyttningsvägar som framträder genom den olika spridningen av slaviska namn, för det andra inlåningen av vissa slaviska vattenord i rumänskan och för det tredje arkaismerna i det slaviska ordförrådet i utkanten av det sydslaviska språkområdet i kontrast till förnyelserna i centrum – talar för att de senare sydslaverna invandrade till Balkan längs olika vägar.

Jag vill här påminna om karta 1 av J. Zaimov (1967), som trycktes ovan och på vilken de slaviska stammarnas invandring i södra Balkan skisseras. De kartläggningar av utvalda slaviska ”vattenord” som möjliggjorts genom samlingen av slaviska namn i den nämnda internetfilen återger så att säga Balkans norra del och skisserar de två stora vandringsvägarna för slaviska stammar: Österrike, Ungern, Slovenien och Kroatien på den ena sidan, Bukovina, Moldau, Dobrudscha, det nedre Donauområdet och Bulgarien på den andra sidan.

Avsikten med denna artikel var att med hjälp av utvalda samlingar och kartläggningar uppmärksamma de möjligheter som det stora antalet insamlade namn i den nämnda filen Nomina Geographica Europaea (https://adw-verwaltung.uni-goettingen.de/ortsnamen/images_lightbox.php.) kan erbjuda för bearbetningen av slaviska namn.

LITTERATUR

Eilers Wilhelm 1982: Geographische Namengebung in und um Iran. Ein Überblick in Beispielen, München: Verlag der Bayerischen Akademie der Wissenschaften.

Frings Theodor 1957: Grundlegung einer Geschichte der deutschen Sprache, 3:e upplagan, Halle (Saale): Niemeyer.

LVŽ I – Lietȗvos vietovardžių žodynas [The Dictionary of Lithuanian Place Names] 1, redaktionskollegium L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008.

Artiklar

141

JÜ RGEN UDOLPH

LVŽ II – Lietuvos vietovardžių žodynas [The Dictionary of Lithuanian Place Names] 2, författare L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, huvudredaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2014.

NMPol – Nazwy miejscowe Polski. Historia. Pochodzenie. Zmiany [Place Names of Poland. History. Origin. Changes], vol. 1–15, redigerade av K. Rymut, B. Czopek-Kopciuch, Kraków: Instytut Języka Polskiego PAN, 1996–2018.

Popović Ivan 1960: Geschichte der serbokroatischen Sprache, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

SSNO – Słownik staropolskich nazw osobowych [Dictionary of Old Polish Personal Names], red. av W. Taszycki, bd. 1–2, Wrocław, Warszawa, Kraków: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1965–1968; bd. 3–5, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1971–1980; bd. 6–7, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1981–1985.

Stams Werner 1998: Atlas zur Geschichte und Landeskunde von Sachsen. F. Wirtschaft (Landwirtschaft, Bergbau, Gewerbe, Verkehr). IV. Neueste Zeit (1815–1866, 1867–1918, 1918–1945) 1, bilaga. Jordar efter markvärden: Jordvärden för kommunområden enligt värdetalen i jordtaxeringen 1934 till 1954, utg. av den filologisk-historiska klassen vid Sächsische Akademie der Wissenschaften zu Leipzig, i samarbete med Landesvermessungsamt Sachsen, Leipzig: Verlag der Sächsischen Akademie der Wissenschaften.

Udolph Jürgen 1979: Studien zu slavischen Gewässernamen und Gewässerbezeichnungen. Ein Beitrag zur Frage nach der Urheimat der Slaven, Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag.

Zaimov Jordan 1967: Zaselvane na bălgarskite slavjani na Balkanskija poluostrov [Settlement of Bulgarian Slavs on the Balkan Peninsula], Sofiâ: Bălgarska Akademija na Naukite.

142

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen

Nomina Geographica Europaea. Bibliografisk samling över europeiska ortnamn, terrängnamn och vattennamn

S A M M A N F A T T N I N G

I denna artikel analyseras en samling geografiska namn bestående av omkring 450 000 namn, som sedan några månader är fritt tillgänglig på internet. Samlingens titel är –

Nomina Geographica Europaea. Bibliographische Sammlung zu europäischen Orts-, Flurund Gewässernamen.

Den kan hittas på följande adress: https://adw-verwaltung.uni-goettingen.de/ortsnames/images_lightbox.php. I artikeln ges en mer detaljerad beskrivning av samlingen. Dess uppkomst, principer för sammanställningen och struktur beskrivs närmare. Det betonas också att användningen av samlingen är helt kostnadsfri och att tillgången är öppen för alla intresserade.

I artikelns andra del visar exemplet med slaviska stammars migration till Balkan hur denna samling med sitt stora datamaterial kan användas – informationen i samlingen av geografiska namn gör det möjligt att skapa kartor som är viktiga för frågan om vilka vägar de slaviska stammarna tog söderut.

Inlämnad den 5 november 2021.

JŪRGEN UDOLPH

Centrum för namn forskning – Göttingen / Rosdorf, Steinbreite 9, D–37124 Rosdorf bei Göttingen Akademie der Wissenschaften zu Göttingen

Arbetsplatsen för ortnamn mellan Rhen och Elbe – Onomastik i det europeiska rummet Robert-Koch-Str. 29, D–48149 Münster [email protected]

Straipsniai / Articles

143