REGINA KOŽENIAUSKIENĖ

Vilnius universitet

OMSKAPAD FRASEOLOGI I MEDIERNA

NYCKELORD: omformad fraseologi, syntaktiska destruktiva figurer, ackumulation, hyperbaton, parcellering, parentetiska inskott.

INLEDNING

Över hela världen förnyas det levande språket, även ett så gammalt som litauiskan, ständigt och anpassar sig till tidens aktuella frågor. Omformning av fraseologi är ett av de tydligaste exemplen på språkets förnyelse: uttryck som tycks ha stelnat för evigt, vara odelbara och ha en fast lexikal och grammatisk struktur, liksom allmänt spridda citat, förändras stilistiskt och semantiskt. Viktigast är att denna förnyelse aldrig tar slut: varje gång aktualiserar författaren även samma uttryck och förändrar det kreativt på ett nytt sätt, så att det anpassas till nya förhållanden och en ny kontext¹. Detta vittnar om språkets ”hälsa: det är dynamiskt, öppet och försöker anpassa sig till den levande verkligheten”².

I denna artikel utgår man från en bred syn på fraseologi³, vars viktigaste särskiljande kännetecken är uttryckets stelhet och enligt vilken man till fraseologin skulle räkna inte så mycket bildliga fraseologismer (i artikeln …

¹ Till exempel kan man hitta ett dussintal helt olika omarbetningar av titeln på Jonas Avyžius välkända roman Tiden då gårdarna står öde: från konstateranden om brist på pengar och Sodra-systemets läge till beskrivningar av televisionens metamorfoser och politikers beteende. Här är några av dem: Tiden då pengarna sinar, Tiden då televisionen slutligen töms, Tiden då stängsel sätts upp, Nu är det dags att flyga mellan kanalerna, Tiden då Sodra töms och så vidare (alla omarbetningar har hämtats ur Skirmantas Valulis texter, utom den sista, som är av Eugenija Gribauskienė).

² http://www.delfi.lt/news/daily/lithuania/v-alisauskas-kalbininkas-turi-buti-tarnas-o-ne-diktatorius.d?id=61285085#ixzz2S6oIKFCG.

³ Juozas Pikčilingis Stilistiken i det litauiska språket tog, förutom fraseologismer, även med populära litterära citat, ”bevingade” fraser och bibliska uttryck i avsnittet ”Fraseologi” (se Pikčilingis 1975: 361–370). Kazimieras Župerka nämner, när han behandlar metoder för aktualisering av reklamspråket, i samma sammanhang inte bara stilisering och parafrasering (omarbetningar) av fraseologismer, utan också av citat ur kända texter, ordspråk, talesätt, sentenser, versrader, sångmotiv och kända (reklam)slogans, vilka hör till intertextualitetens fenomen (Župerka 2008: 89–90). Författaren till denna artikel har samma uppfattning (se Koženiauskienė 2013: 60–86).

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

149

inte många), utan i allmänhet allmänt använda stabila uttryck av olika typer, ”även sådana mindre folkloreenheter som ordspråk, talesätt, gåtor, rebusar, inslag ur sagor, lekar, räkneramsor och imitationer, liksom svordomar, ord i olika ritualer och böner, etikettfraser och andra artighetsuttryck, aforismer, sentenser, allmänt kända citat eller anspelningar på sådana citat, slagord, varningar, verbala reklamelement och över huvud taget alla slags uttryck som inte kommit med i de föregående avsnitten, om de bara är tillräckligt fasta, allmänt spridda och återges ur minnet, och deras saknade led lätt kan gissas” (Marcinkevičienė 2001: 83).

Förhållandet mellan traditionell⁴ och omformad⁵ fraseologi påminner om antikens palimpsester⁶. På grund av bristen på skrivmaterial skrapade man bort en gammal text från dyrbara papyrusrullar eller pergament och skrev nya texter; ibland ersattes den andra texten av en tredje och så vidare. Den ursprungliga eller även den sekundära texten lyste igenom, och ibland kunde man läsa vad som tidigare hade skrivits där. Ibland kompletterade dessa texter varandra helt slumpmässigt, ibland dissonerade de och väckte leenden, intriger och förvåning. På liknande sätt suddar omformad fraseologi inte ut den välbekanta frasen ur mottagarens minne, även om den ibland motsäger den; än mer: den och dess kontext säger allt som författaren inte sade, men ville uttrycka genom en lekfull underton, i en helt annan tid och under förändrade levnadsvillkor och omständigheter, om andra aktörer.

Om omformning av fraseologi har litauiska och utländska forskare skrivit. I Litauen har en doktorsavhandling ägnats åt ämnet (Butkutė 2010), där en mängd olika sätt att modifiera fraseologi presenteras: från att utöka dess bestånd och byta plats på komponenter eller utelämna dem till att utveckla den i en vidare kontext. Det finns dock fortfarande många outforskade och aktuella aspekter av ämnet. I den här artikeln görs för första gången ett försök att betrakta omformad fraseologi med nya ögon: den beskrivs och analyseras i kontexten av de syntaktiska figurer som följer med den. Fraseologin i sig är vanligtvis bildrik och betydelsefull, men de syntaktiska figurerna runt omkring ger den ännu större lekfullhet och nytt innehåll ur stilistisk synvinkel.

Artikelns material utgörs av journalisternas allra senaste texter från 2013⁷ (huvudkällor är nättidningarna Lrytas.lt, Respublika.lt, Delfi.lt,

⁴ Dessutom: brukliga, vanliga.

⁵ Dessutom: tillfälliga, förnyade, parafraserade.

⁶ Gr. palimpsēstos – avskrapad på nytt.

⁷ Kritiska, polemiska och politiska kommentarer samt ledarartiklar av värderande karaktär inom den publicistiska stilen.

150

KALBOS KULTŪRA | 86

15min.lt, TV antena) används omformad fraseologi tillsammans med kontexten för de syntaktiska figurer som följer med den. Syftet är att visa sambandet mellan lekfullt omformad fraseologi och de mest framträdande destruktiva figurerna, deras retoriska funktion, plats i styckets struktur samt att blottlägga orsakerna till deras användning. Forskningsmetoderna är deskriptiv samt stilistisk-strukturell och semantisk analys.

SAMBANDET MELLAN OMFORMAD FRASEOLOGI OCH DESTRUKTIVA FIGURER

Alla syntaktiska figurer – såväl konstruktiva som destruktiva⁸ (Клюев 2001: 238–261) – transformerar de normala syntaxernas (yttrandenas eller meningarnas) struktur och skapar genom denna förändring nya modeller. Figurerna förtjänar sitt namn endast när detta är motiverat, det vill säga när de fyller en retorisk funktion. Skillnaden är att de konstruktiva figurerna är ”mer balanserade” (Клюев 2001: 238), bygger på smidiga, om än överflödiga, upprepningar och uppräkningar, inte står i konflikt med traditionell fraseologi utan löper parallellt med den:

Televisionen har gott uppförande, men dess kritik är elak⁹.

Det är tydligt att den syntaktiska strukturen har bevarats: Flickebarnet har gott uppförande, medan hennes styvmor är elak (S. Nėris).

⁸ Artikeln utgår enbart från den indelning i konstruktiva och destruktiva syntaktiska figurer, även kallade makrofigurer, vars kärna är en transformation av satsens struktur och inte av ordet (sådana kallas mikrofigurer), som retorikforskaren E. V. Kliujev har föreslagit. Bland de konstruktiva figurerna nämner denne författare: parallellism, isokolon, epanalepsis (en variant av upprepning – R. K.), anafor, epifor, anadiplos, symploke, diaphora, kiasm, epanodos (en variant av kiasm – R. K.), asyndeton, polysyndeton, apo koinou (en variant av kiasm – R. K.), cyklos (inramning – R. K.) och homoioteleuton. Bland de destruktiva syntaktiska figurerna: inversion, anastrof (en variant av inversion – R. K.), ellips, parcellering, hyperbaton, tmesis (inskjutning, parentetiskt tillägg – R. K.), ackumulation, amplification, expletio (en mer komplex variant av ackumulation och amplification – R. K.) och kontamination (kedja – R. K.) (Клюев 2001: 238–261). Litauiska stilister har inte presenterat en sådan indelning av figurer, trots att samtliga figurer beskrivs i stilistikor och retorikor, ibland under andra namn på grund av de många varianterna; därför har jag inom parentes förklarat vilken figur som i huvudsak avses. Författaren till dessa rader (Koženiauskienė 2001: 254–328) delar in de uppräknade figurerna enligt den klassificering som är vedertagen inom retoriken: figurae per adiectionem (utvidgning), per detractionem (förkortning) och per ordinem (komposition). De flesta av de sistnämnda kallas av E. V. Kliujev destruktiva figurer på grund av den ovanliga förändringen av syntaktisk ordning (latinets ordo, inis – ordning), liksom på grund av omgrupperingen av syntaktiska enheter i vissa förkortningsfigurer.

⁹ S. Valiulis, TV antena, 1998 01 31–02 06.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

151

På grund av det harmoniska ljudmönster som kännetecknar den konstruktiva figuren isokolon¹⁰ uppstår rytm och en viss periodicitet i parallella meningar. Det finns inte heller någon motsättning mellan de utbytta lexikala enheterna. En försummad, dåligt finansierad television står inte bara i konflikt med, utan passar också väl ihop med den föräldralösa flickan, och kritiken med styvmodern.

Destruktiva figurer saknar däremot inte bara ordning, utan framhäver också tydligt den syntaktiska oordningen. Till skillnad från konstruktiva figurer binder de inte samman enskilda ord, yttranden eller hela meningar, utan skiljer ut, isolerar och splittrar dem och avgränsar dem oväntat från varandra (på ett sätt som till och med är otillåtet ur den naturliga syntaxens perspektiv). Liksom vardagligt talspråk kännetecknas destruktiva figurer av frihet, ett ibland ologiskt samband mellan ord eller meningar, känsloutbrott, fragmentariskhet och spontanitet. Texten skapar medvetet syntaktisk disharmoni; man hör ryckighet, intonationspauser, korta anmärkningar, tillägg, tvära avbrott och ofullbordade tankar.

När det gäller förhållandet mellan omformad fraseologi och figurer måste det betonas att såväl konstruktiva som destruktiva syntaktiska figurer lämpar sig för omformning:

Ur den masspsykosballong som N. V. blåst upp med djävulsk skicklighet i flera år pyser luften visslande ut ur ”Modets väg”. Solnedgång i Garliava härad. Av ambitionen att styra Litauen rätt återstår på pedofilins nakna kulle bara en union med den åtalade fursten från Kėdainiai, och den luktar inte särskilt gott¹¹.

Stycket består av en väv av inte mindre än tre omformningar av fraseologi. Först skapar författaren, utifrån det traditionella fraseologiska uttrycket blåsa upp bubblor i någons ögon, det vill säga blåsa upp en värdelös sak med lögner, den något invecklade konstruktionen Ur den masspsykosballong som N. V. blåst upp med djävulsk skicklighet i flera år. Därefter följer ytterligare en avskild och aktualiserad omformning, Solnedgång i Garliava härad (en modifiering av Petro Cvirkas verk Solnedgång i Nyka härad). Den tredje omformningen, på pedofilins nakna kulle återstår bara en union med den åtalade fursten från Kėdainiai, och den luktar inte särskilt gott, kommer från de välkända raderna i Antanas Baranauskas Anykščiais skog. Författaren bevarar, liksom i originalet, den konstruktiva figuren homoioteleuton¹², men använder också en tydlig destr-

¹⁰ Förk. isokolon – upprepning av ett lika eller mycket likartat antal stavelser eller takter i homogena parallella syntaktiska konstruktioner.

¹¹ www.15min.lt/.../rimvydas-valatka-kedofilijos-saulelydis-500-325175.

¹² Förk. homoioteleuton – likhet mellan slut, klanglikhet mellan grammatiska former pliko / liko i syntaktiska strukturer av samma typ; i detta exempel förekommer det tillsammans med parallellism – den grundläggande konstruktiva figuren.

152

KALBOS KULTŪRA | 86

… en stilfigur – hyperbaton¹³, genom att över ett mycket stort avstånd (i stället för tre ord infogas hela åtta) skilja åt grammatiskt sammanhängande satsled. Författaren skapar en ny text genom att ironisera – fyndigt och kvickt. Den konstruktiva figuren framhäver sambandet mellan de kringströdda små tallarna och den illaluktande unionen, men den humoristiska effekten uppstår genom den komiska diskrepansen, genom en egenartad dissonans mellan sammanhanget med de romantiskt beskrivna små tallarna i naturen och de nya realiteterna kring kedofilija och den åtalade fursten från Kėdainiai. De poetiska, om än sorgliga, orden och de företeelser som står poesin mycket fjärran förenas och hamnar i konflikt, vilket ger omarbetningen en ny hånfull nyans (därtill bidrar både kontaminationsnybildningen kedofilija och det ryska låneordet med litauisk ändelse kniazius).

Tre lekfulla omarbetningar och de destruktiva figurer som följer med dem snor och trasslar till texten så mycket att ironiserandet förstärks ytterligare och den masspsykos och den historia som djävulskt skickligt spunnits av Garliavas hjältinna framträder tydligare. I detta stycke är parcelleringen¹⁴ framträdande; den skiljer ut den semantiskt centrala bildningen Solnedgång i Garliavas härad som en egen mening. Parcelleringen drar sedan med sig ett hyperbaton som framhäver dissonansen.

PARCELLERINGENS UTBREDNING OCH FÖRMÅGA ATT AKTIVERA FRASEOLOGIN

När omformad fraseologi har etablerat sig i texter med publicistisk stil märks dess tendens att förekomma tillsammans med parcellering: från rubriken till det sista stycket. ”I publicistisk stil är uppdelning (parcellering) särskilt vanlig” (Bitinienė 2007: 57). Stilforskaren återger semiotikern R. Barthes tankar om en parcellär, uppdelad text, där författaren inte visar någon ”respekt” för textens naturliga indelning utan oupphörligt river sönder den för att tillföra ny information: ”Den tilläggsinformation som de uppdelade leden förmedlar förändrar hela yttrandets betydelse när den förs in i ett nytt betydelserum” (Bitinienė 2007: 58). Som exemplen visar, par-

¹³ Gr. hyperbaton – förflyttad långt bort, omställd. En betydligt mer komplicerad variant av inversion, där många inskott och långa, osammanhängande uppräkningar splittrar och bryter upp talets naturliga flöde; när satsleden rubbas uppstår en viss förvirring i mottagarens huvud. Den kallas ”en av de mest använda och därför viktigaste figurerna” (Ziomek 1990: 221–222).

¹⁴ Lat. parcere – använda sparsamt (i delar). Parcellering är en intonatorisk avskiljning av en del från helheten, där delen får värdet av en självständig mening. Varje fras som skiljs ut, kallad parcellat, framhävs. Figuren är ett medel för att lyfta fram de viktigaste betydelsemässiga accenterna.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

153

celleringen hjälper i kondenserad form till att lyfta fram den omformade fraseologins ytterligare undertextsinformation.

Om parcelleringens utbredning, det faktum att denna stilfigur används aktivt och tendensen inom den moderna syntaxen att förändra syntaktiska konstruktioner inte bara i konstnärlig stil utan också i publicistisk stil (i reklam och andra så kallade massmedier) skriver även utländska stilistikforskare. ”Parcellering är inte bara ett individuellt, författarspecifikt sätt att dela upp text, utan också ett tydligt sociolingvistiskt fenomen som återspeglar de viktigaste tendenserna i det moderna levande språkets förändring” (Марышова 2011: 188). Parcellering förstärker språkets ironiska lek och textens betydelsenyanser, och ”gör det möjligt att förmedla maximal information med minimal textomfattning” (Марышова 2011: 189). Parcellärt tal närmar sig talspråket. När tanken läggs fram i korta meningar, långsamt och med pauser, blir den lättare för mottagaren att förstå och uppfatta och därmed mer verkningsfull och tillgänglig.

Parcelleringens stilistiska förmåga att aktualisera fraseologi är särskild. Alla syntaktiska figurer hör till den expressiva syntaxens medel, men särskilt ”parcellering, segmentering¹⁵, lexikala upprepningar, monologiska textfragment med frågor och svar, kedjor av nominativa meningar, utrop, vissa fall av ordföljd” (Bitinienė 2007: 56). Av de uppräknade expressiva syntaktiska figurerna nämns alltså parcellering och dess variant segmentering först; till dessa ansluter sig också kedjor av nominativa meningar¹⁶ och utrop, vilka gör det möjligt att förstärka betydelsemässiga och uttrycksmässiga nyanser i yttrandet. Vissa forskare ”fruktar till och med att parcellering nu har blivit föremål för förtjusning, en modelek, ett fenomen som sprider sig aktivt, en ’språklig passion’” (Марышова 2011: 186).

Det finns gott om exempel på parcelleringens lek i medierna. Här är en av de senaste publikationernas rubriker i TV-antennen: Televisionen är död. Länge leve televisionen! (en omarbetning av uttrycket Kungen är död, leve kungen), en tydlig parcellering. Redan i det första stycket efter den står det:

Hur mycket man än talar om televisionens död, reser den sig ändå som fågel Fenix. Eller en drake. Här efter tycke och smak¹⁷.

¹⁵ En variant av parcellering är segmentering. Det innebär att det viktigaste ledet ställs först i nominativ.

¹⁶ Samma variant av parcellering, segmentering, men då parcellärdelas flera nominativformer i följd.

¹⁷ Savukynas V. Televisionen är död. Länge leve televisionen! – TV-antena, 14–20 september 2013.

154

KALBOS KULTŪRA | 86

I detta korta stycke omformas frasologin något och ytterligare två parceleringsfigurer används. Utifrån det välkända uttrycket: resa sig som Fågel Fenix ur askan, både genom förkortning och förlängning: ur askan utelämnas, men pronomenet den där läggs till. Dessutom fogas en separat parcelerad, intrigerande mening till, inledd med konjunktionen Eller en drake. Den sista självständigt parcelerade meningen med en bisats som uttrycker en tanke kan kallas ett tillägg¹⁸.

För att fånga uttryckets nyanser av expressivitet skapar författarna, med omformad frasologi och en åtföljande parcelering, ett fragmentariskt levande, betydligt effektivare och originellt uttryck, som därför är minnesvärt och har ett djupt underliggande innehåll.

I medietexter är även den destruktiva figuren ackumulation¹⁹, som förekommer tillsammans med parcelering, ganska effektiv; dess syntax är faktiskt ibland ganska överlastad och därför förvirrande.

Ett veritabelt Sodom och Gomorra – så kallade engelsmännen de litauiska gästarbetarna i London. [...] Det är här problemet ligger. Ändlösa konspirationsteorier, ilska och öppen aggression blandas med sentimentala berättelser om en stat från hav till hav och en mystisk hednisk civilisation; för att inte tala om rörelser à la N. V. De går dåligt ihop med förmågan att skratta åt sig själv²⁰.

Det vida spridda uttrycket Sodom och Gomorra, som redan i sig kommer från Bibeln, betecknar en oöverskådlig oordning: allmän sedeslöshet, fruktansvärd omoral och utsvävningar. Den av författaren använda frasologin, som symboliserar oordning, passar väl ihop med den ackumulerade syntaxen. Författaren utvidgar frasologin ytterligare och förstärker den ironiskt genom att säga att det är Ett veritabelt Sodom och Gomorra, trots att han i själva verket menar motsatsen: han ser ingen sedeslöshet hos engelsmännen, eftersom de sägs tala sanning. Med detta omtolkade bibliska uttryck och den överlastade syntaxen, där en mängd detaljer som nästan saknar inbördes samband räknas upp, lyfter författaren fram möjligheten att skratta åt landsmäns negativa drag. Ackumulationen ännu mer

¹⁸ En annan variant av parcelering är ett tillägg, ungefär som en kort efterskrift i slutet.

¹⁹ Redan namnet på denna figur betecknar överlastning och oordning: lat. accumulare – lasta på, samla. Det bör understrykas att det finns flera varianter av ackumulation: från en överlastad men relativt sammanhängande uppräkning av många detaljer (så brukar den presenteras av litauiska stilforskare) till en helt oorganiserad hopning av allehanda aspekter, där författaren genom en förvirrande och ytterst omfattande uppräkning av abstrakta element inte vill ge en helhetsbild, utan till och med medvetet skymmer den för att på så sätt i undertexten visa den verkliga förvirringen i själva livet. Denna variant av ackumulation är en typisk destruktiv figur.

²⁰ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/rimvydas-valatka-tikra-sodoma-ir-gomora-londono-lietuvius-anglai-isvadino-juodadarbiais-500-361948#ixzz2cPAJcocB.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

155

förstärks av två destruktiva figurer, hyperbaton och parentes²¹: för att inte tala om rörelser à la N. V.

PARENTESENS OCH ANDRA FIGURERS BIDRAG TILL OMFORMULERAD FRASEOLOGI

Parentesen räknas, liksom parcellationen, till de mest framträdande destruktiva figurerna. I E. V. Kliujevs lista över uppräknade figurer motsvaras den helt av tmesis²² (Клюев 2001: 256). Det handlar om olika infogningar av en avlägsen bis tanke, vilka fyller en retorisk funktion som marginalanteckningar, tillägg och preciseringar och skapar ett intrigant semantiskt perspektiv. Parentesen bryter sönder tanken, avbryter den oväntat och ibland aggressivt och slingrar sig iväg åt sidan. Om detta skriver parentesforskaren Gintautas Akelaitis. ”Parentesen är ett särskilt språkligt medel som gör det möjligt att samtidigt uttrycka också en annan tanke (ett innehåll), om än underordnad och fragmentarisk. [...] Parentesens led bildar en av grupperna av expressiva stilistiska konstruktioner. Därför är parentesen ett syntaktiskt stilistiskt fenomen av samma rang som ellips²³, parcellation, anakolut²⁴ och så vidare.” (Akelaitis 2005: 30–31). Som synes har författaren ganska exakt räknat upp de mest framträdande destruktiva figurerna, och parentesen har med rätta placerats bland dem.

Det händer att parentesen (liksom andra figurer) utgörs av själva fraseologin:

V. U., N. V., P. G., P. S., A. P. och – orden från sången kan man inte ta bort – V. L. själv är passagerare i samma VU-vagn. Oväntat, men detta är en verklig politisk allians²⁵.

Juozas Abaravičius skriver att författarna genom parenteser och fri linjär text ”på sitt eget sätt ger uttryck åt dialogiskhet, motsättningar, bristande överensstämmelse, samtycke

²¹ Gr. parenthesis, lat. interpositio – ett oväntat inskott av en bis tanke inom parentes (kan också avskiljas med punkter, tankstreck eller hakparenteser).

²² Gr. tmesis – infogning, inskott (en variant av parentesen).

²³ Gr. elleipsis – brist, utelämnande. I den dynamiska ellipsfiguren kan vilken som helst lätt underförstådd satsdel utelämnas.

²⁴ Gr. anakoluthus – inkonsekvent. Denna figur kallas ”en av de mest komplicerade destruktiva figurerna, där man i meningen medvetet missbrukar och inte samordnar kasus, genus och så vidare. E. V. Kliujev ger följande exempel: ”Gamsachdurija, förresten, intelligentsia. Den här intelligentsian visste mycket väl vart den var på väg.” (Клюев 2001: 257).

²⁵ www.15min.lt/.../rimvydas-valatka-kedofilijos-saulelydis-500-325175.

156

KALBOS KULTŪRA | 86

ir nesutikimo, dermės ir neder-mės sąveiką“ (Abaravičius 2002: 229). Šiame akumuliuotame tekste kaip tik ta prieštarų grandinė ir pertraukta ilga parentezės pauze. Jos tikslas aiškus: leisti skaitytojui atsipie-kėti po keistokai pateikto ilgo politinės draugijos sąrašo, prie kurio po brūkšniais išskirtos parentezės paminima dar viena, regis, visai nederanti VU26 bendrakeleivio pavardė. Populiaraus posakio žodžių iš dainos neišmesi forma čia išlaikyta, bet įgavusi visai kitą potekstę. Parentezė „nuosekli sakinio grandinė per-traukiama, pažeidžiama. Dėl to atsiranda ar tik suaktyvėja asociacijų, aliu-zijų ar apskritai potekstės tėkmė“ (Abaravičius 2002: 228).

De viktigaste destruktiva figurerna som nämnts – parcelering, hyperbaton, ackumulation och parentes – förekommer sällan helt renodlade. Eftersom de är beroende av varandra bildar de oftast de mest varierande oskiljaktiga kombinationer och förenas med många andra figurer.

Olyckor kommer inte ensamma. Det räckte inte med att poliserna flera gånger vek ihop och packade ihop P. G., en värnare av traditionella familjevärderingar, så som de hade fått lära sig på polisskolan att behandla huliganer; kämpen mot bögkvarnar blev dessutom lämnad av sin fru. Inför hela nationens ögon. Mitt under striden. Och så skoningslöst – med anklagelsen att han inte brydde sig om familjen²⁷.

Fraseologismen kämpa mot väderkvarnar har förnyats av författaren genom att endast ett ljud bytts ut. Visserligen har verbet kämpa ersatts med det besläktade substantivet kämpe. Det sinnrika ordspelet med ljudliknande ord bögar / väder (en paronomasifigur²⁸) väcker det välkända uttrycket till minnes: kämpa mot väderkvarnar, det vill säga mot en inbillad fiende. Det är alltså en donquijotisk kamp. Uttrycket förstärks ytterligare genom parcelering, hyperbaton och ellips samt dess underart adjunktion²⁹. En sådan struktur, avlägsen från den normala syntaxen, visar tydligt författarens förmåga att skapa en lekfullt kvick effekt: för denna

²⁶ I medierna skrivs denna förkortning, som betecknar initialerna hos en politiker som är inblandad i en rättstvist, vanligtvis med punkter, men i den här texten saknas de (troligen strävar man medvetet efter en sarkastisk ordlek genom att ställa den mot förkortningen för Vilnius universitet).

²⁷ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/rimvydas-valatka-ikliu-vo-kaip-mu-sele-i-isrugas-500-358795#ixzz2b5QHnnv9.

²⁸ Grek. paronomasia – ljudlikhet. Denna figur är i sig en språklig lek, ett medel för kvickhet, där ett logiskt orsakssamband skapas mellan ljudliknande ord utan något gemensamt. Oftast har figuren en retorisk sarkasmfunktion.

²⁹ Lat. adiunctio – tillägg, fogning intill. Det är en underart av ellips där flera satsled fogas till ett led. Den förekommer vanligen tillsammans med inversion eller hyperbaton. Se Koženiauskienė 2001: 302–305 för en mer utförlig diskussion om adjunktion och dess typer.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

157

Huvudpersonen ropar högt, överallt och alltid om omsorgen om den traditionella familjen och om att bevara den, men själv lyckades han inte bevara sin egen. Parceleringen av tre separata meningar som flyttats till slutet hjälper till att betona och framhäva varje detalj i denna olycka och förstärker det välkända uttrycket i början: Olyckor kommer inte ensamma. Det outsagda, som flyttats till slutet och dolts – dessutom dolts tre gånger – väcker alltid nyfikenhet. Den parcelerade texten skulle utan adjunktion låta så här:

[...] dessutom blev kämpen mot bögkvarnar lämnad av sin fru. Inför hela nationens ögon [lämnade]. Mitt under striden [lämnade]. Och så skoningslöst [lämnade] – med anklagelsen att han inte brydde sig om familjen³⁰.

Om man ser på syntaxen i detta stycke märker man att de tre uppstyckade meningarna som flyttats till slutet i själva verket inte är självständiga, utan bara har skilts ut från huvudsatsen och placerats utanför den. Utan huvudsatsen skulle deras innebörd vara oklar. De är som tre kommentarer efter att huvudtanken redan har framförts, men hyperbaton gör dessa negativa kommentarer särskilt betydelsefulla: mottagaren kommer främst att lägga dem på minnet. Den destruktiva figurens underart av ellips, adjunktion, märks också i detta stycke och fyller en retorisk funktion genom att väcka uppmärksamhet. Ordet lämnade, som utelämnas tre gånger (och som jag har skrivit inom hakparenteser – R. K.), förstärker den semantiska klangen ytterligare. Trots att orden har utelämnats framträder de ännu tydligare och blir mer betydelsefulla tack vare adjunktionens förmåga att fånga mottagarens uppmärksamhet när den placeras i slutet.

FRASEOLOGINS PLATS I STYCKETS STRUKTUR

I medierna omtolkas de mest skiftande stelnade uttryck: folkloristiska fraseologismer, liksom uttryck av bibliskt och mytologiskt ursprung, rader ur kända sånger och litterära citat, romantitlar samt slagord från uttjatade reklamannonser och politiska affischer (se Koženiauskienė 2013: 72–76; 168–170). Oavsett fraseologins ursprung³¹ är dess plats i den syntaktiska strukturen för en enda avslutad tanke, som i skriven text vanligtvis utgörs av styc-

³⁰ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/rimvydas-valatka-ikliuvo-kaip-mu-sele-i-isrugas-500-358795#ixzz2b5QHNnnv9.

³¹ Artikelns författare valde medvetet minst ett par exempel på fraseologi av olika ursprung.

158

KALBOS KULTŪRA | 86

cke, varierar: den kan förekomma i början, mitten eller slutet av stycket. I alla tre fallen åtföljs den av syntaktiska destruktionsfigurer fyllda av lekfullhet och fyller olika retoriska funktioner.

Inledande fraseologi kan förekomma redan i publikationens rubrik. ”För att väcka uppmärksamhet ger författarna rubrikerna en negativ konnotation [...]. Oftast används konstnärliga uttrycksmedel för att göra rubriken mer expressiv (Mažylė 2012: 170). En slagfärdig fraseologi lämpar sig särskilt väl för detta som stilistiskt grepp:

Gråt inte vid graven (in memoriam för den litauiska basketkyrkan)³² – sådan är artikelns rubrik.

Vad kan inge större nedstämdhet än det sorgliga in memoriam. Och inte för vem som helst, utan för det gudomliggjorda Litauenbasketen. Den kursiverade versraden ur Julius Janonis poesi är exakt, men inte fullständig; lösryckt ur sitt sammanhang är den en ofullbordad tanke (detta kallas utelämning av komponenter, eller ellips) och överförd till ett helt annat sammanhang, som författaren själv förklarar inom parentes med hjälp av en parentesfigur. Det ursprungliga sammanhanget passar ändå väl: Gråt inte vid de tappra kamraternas grav, / de som föll i strid är hjältar. Artikelns författare talar ju om dem som förlorade kampen, det vill säga föll i strid – våra hjältar, basketspelarna. Men den revolutionäre poetens verser, skrivna om ett helt annat ämne, står i konflikt både med basketen, som texten handlar om, och i ännu högre grad med den religiösa terminologi som används genomgående i artikeln: kyrka, kyrkomöte, kardinal, präster, biskopar, bön, hymn, gudstjänst och så vidare. Å andra sidan är de både oförenliga och förenliga (enhet av motsatser), eftersom basketen är litauernas näst mest dyrkade religion (författaren kallar den Litauens basketkyrka). Så här ser artikelns hela stycke ut med denna fraseologi:

Tragedi? Gråt inte vid graven. Det vore dumt att påstå att kardinal Kęstutis valde fel böner och fel hymner till kvartsfinalens gudstjänst, eller i allmänhet utnämnde fel basketpräster till biskopar strax före vårt viktigaste kyrkomöte på fyra år³³.

I stycket har fraseologin lyfts ut som en separat parcellering: Gråt inte vid graven. De ackumulations- och hyperbatonfigurer som följer den framhäver bara hur

³² http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/neverkit-pas-kapa-in-memoriam-lietuvos-krepsinio-baznyciai-500-240368#ixzz2aR sqhAU9.

³³ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/neverkit-pas-kapa-in-memoriam-lietuvos-krepsinio-baznyciai-500-240368#ixzz2aRsqhAU9.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

159

författaren bedömer situationen för litauisk basket, basketspelarnas osäkra läge, förlusterna och den förvirring som detta skapar i landsmäns huvuden.

På liknande sätt omstruktureras även kyrkliga texter på ett humoristiskt sätt och anpassas till de mest oväntade områden: armén, politiken, idrotten, bankväsendet och så vidare.

Låt oss på nytt falla på knä inför hammaren och skäran. Men på europeiskt vis – av fri vilja. Polisen och B. V. med sällskap hjälper oss. Och vi får ännu fler utmärkelser³⁴.

De första orden i Antanas Strazdas välkända hymner, som sjungs i kyrkan före mässan, omformas ironiskt genom att två ord läggs till: På nytt. Med dessa ord sägs alltså genast vad som åsyftas, särskilt när tanken fortsätts: inför hammaren och skäran. Konflikten i detta yttrande uppstår mellan hymnens heliga ord och hammaren och skäran, symbolen för det ateistiskt propagandistiska Sovjetunionen, inför vilken vi redan en gång har fallit på knä. Fraseologin som återspeglar konflikten mellan den religiösa hymnen och ateismen förstärks av samverkande destruktiva figurer: så många som tre parcelleringar och en ellips.

När omformad fraseologi placeras i början (vanligen också i rubriken) fångar den genast mottagarens uppmärksamhet och skapar ett oväntat, fängslande intryck: den är en kort och slagkraftig reklam för hela publikationen och förmedlar dess viktigaste budskap till mottagaren.

Även fraseologi mitt i texten skapar en särskild effekt. Formuleringen på en politisk valaffisch, Vi förtjänar att leva bättre, blev klassisk på grund av sin tvetydighet: väljarna riktade orden inte till sig själva utan till de politiker som själva strävade efter makten. Den omarbetade varianten visar just en sådan dom som samhället har fällt.

I stället för humor är B. V. rikt utrustad med långsamt tänkande. Detta skulle ha förblivit en nationell säkerhetshemlighet om inte socialdemokraterna, efter 20 år i Seimas, hade beslutat att deras kamrat, som suttit där så länge, förtjänade att leva bättre – som ekonomiminister³⁵.

I detta stycke ramas fraseologin i mitten, som utgör hela styckets kulmen, in av destruktiva figurer. Först parcelleringar, där en bisats som bestämmer ett substantiv ovanligt nog skiljs ut som en självständig mening. Därefter – hyperbaton. På grund av de använda destruktiva figurerna bryts styckets långa mening av med en paus mitt i ordet sin-

³⁴ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/rimvydas-valatka-kujis-pjautuvas-ir-j-stalinas-vel-pagarboi-500-334703#ixzz2T9D1wLDD.

³⁵ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/rimvydas-valatka-paplauke-ministrai-kietuole-ir-pukuotukas-500-325861#ixzz2Rpoohyrx.

160

KALBOS KULTŪRA | 86

Taksen fyller en retorisk ironiserande funktion, som om den bekräftade ministerns ”långsamma tänkande”.

Ett annat exempel på fraséologi placerad i mitten:

Vid den tiden, när D. G. själv var tvungen att hålla ett paraply över Israels president Sh. P:s huvud, cirkulerade redan de två litauiska diplomaternas odiplomatiska samtal på ”YouTube”. Om den ännu coolare premiärministern, en ännu coolare president och de galna ambassadörerna från Armenien och Azerbajdzjan, som går till vårt utrikesministerium varannan dag. För att klaga. Den ena säger att Litauen är proarmeniskt, den andra – att det är proazeriskt³⁶.

I detta stycke har fraséologi infogats i mitten och omformats ganska uppfinningsrikt. När vi hör två rytmiska rader på åtta stavelser kan vi faktiskt dra paralleller till en text av S. Nėris, som bara svagt hörs i undertonen:

Om den tredje brodern Jonas – Vilken skicklig ryttare han är. Om Eglė – ormens hustru, som förvandlade barnen till träd.

De litauiska diplomaternas odiplomatiska samtal jämställs alltså i undertonen med strunt, långrandiga sagor som berättas för ”småttingarna”. Texten får sin humor genom språnget från sagomotivet till den prosaiska vardagen, som på ett fyndigt sätt beskriver parcellering: först skiljs samtal ut med en punkt. Om..., därefter enordsparcelleringen, avskild med punkter För att klaga. Sagornas och verklighetens slingrande mötespunkter framhävs ytterligare av en hyperbaton: det normala vore att säga: går för att klaga, men uttrycket bryts upp av den långa frasen till vårt utrikesministerium.

Ännu ett exempel på fraséologi placerad i mitten.

För de flesta av er, eller till och med för dem som aldrig under några omständigheter läser den här tidningen och webbportalen (eller från och med i morgon säger upp prenumerationen), var detta ett bevis på att medierna, som sjunkit lägre än golvlisterna, nu river upp klinkerplattorna från betonggolvet och sjunker ännu djupare. Dit ner i källaren, där helvetets portar redan väntar³⁷.

I mitten av stycket används en kontaminationsbaserad omformning av fraséologin, där författaren har förenat idiomet ett slag under bältet med uttrycket –

³⁶ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/rimvydas-valatka-ik blev som en fluga i gödseln 500-358795#ixzz2b5RXMkrd.

³⁷ http://www.lrytas.lt/lietuvos-diena/komentarai/tetutes-neringos-krepsys-kaip-pamoka-ziniasklaidai.htm 2013 08 22.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

161

mu falla lågt (i överförd betydelse innebär detta ett moraliskt förfall), och den tillfälliga bildningen fallen under golvlisten härleds. Detta aldrig tidigare hörda uttryck utvecklas sedan ironiskt genom att övergå till ett tal som om det vore bokstavligt, även om man längre fram återgår till den överförda betydelsen av helvetets portar. En sådan något tilltrasslad bildning, som tillsammans med de destruktiva figurerna parcelering och hyperbaton löper genom styckets avslutning, förstärks ytterligare av ackumulation och parentes (eller säger upp prenumerationen från och med i morgon), och visar författarens önskan att driva med, och framställa, mediernas påstådda förfall och sammanbrott.

Fraseologin i mitten, inramad av destruktiva figurer, blir styckets kulmen och höjdpunkten av författarens kvickhet.

Fraseologin i slutet bekräftar retorikteoretikernas tanke att det som skjuts upp till slutet stannar längst i mottagarens minne.

Här är ett exempel på hur en omarbetning av en fraseologism till slut avslutar en rikligt ackumulerad och parcelliserad text och fungerar som en slutlig slutsats. För att visa att de konservativa själva inte förstår vad konservatism är uttrycker sig författaren medvetet så tilltrasslat: konservatismen drunknar i det ackumulerade språket, likt i en dimma av obegripligt sammanflätade ord. Detta ”ger författaren möjlighet att med tomma, hopplöst hoptrasslade konstruktioner driva mottagaren till förtvivlan, för att i sista stund räcka honom en hjälpande hand – och bryta kedjan av ’överväganden’” (Клюев 2001: 259).

Även om man struntar i den konservatism som de flesta konservativa inte heller begriper, och det enda som återstår är den nakna kalkylen att det är bättre än ingenting – att ha D. G. kvar i presidentstolen i ytterligare fem år, eftersom hon åtminstone lyssnar på V. L. – var det ändå lite obehagligt att den här gången lyssna till V. L:s och A. K:s duett av partilojalitetseder till presidenten. Varför? V. L. hade i en dryg månad skällt ut A. K. för bristande kärlek till sin nästa. Vackra och riktiga ord. Det är en synd att inte hålla med. Människan lever sannerligen inte av att bara hantera kriser³⁸. Jfr: Människan lever inte bara av bröd (NT, Mt 4,4).

Hyperbaton understryker ytterligare oordningen i ackumulationen också i själva omarbetningen. I originalet betonas bröd och placeras därför sist. I den nya versionen ersätts brödet av krishantering, medan ordet levande, som flyttats till slutet, blir det viktigaste.

Och ännu ett exempel där samma fraseologi har ändrats i två varianter och i båda fallen flyttats till slutet:

³⁸ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/v-landSbergis-nokdaune-n-venckiene-pogrindy-prie-razlivo-500-329932#ixzz2d4xD81Ac.

162

KALBOS KULTŪRA | 86

Även om A. K. vinner konservatorernas superfinal, och det verkar bli så, blir det bara en personlig seger för honom. Valresultatet kan inte kallas Patriarkens vinter. Men inte heller A. K:s seger blir konservatorernas vår³⁹.

Fraseologin i slutet av detta stycke är ganska sinnrikt omformad från titeln på boken Patriarkens höst (Gabriel García Márquez). I den första bildningen har endast årstiden bytts ut, i den andra – båda lexemen, men det är tydligt att källan är samma verk. Båda bildningarna åtföljs av parcellering (ovanligt nog sätts punkt i stället för komma före konjunktionen men) och en parentetisk inskjutning (och det verkar bli så). Där parcellering förekommer och dessutom en parentetisk inskjutning infogas brukar även inslag av hyperbaton uppträda. De sinnrikt skapade bildningarna, som placerats i slutet, kommer läsaren säkert att lägga märke till och minnas.

Fraseologi som flyttats till slutet ger intryck av en stark logisk betoning och en fyndigt formulerad slutlig slutsats. Det är som en länge efterlängtad utväg ur ett förvirrat resonemang, som äntligen har hittats.

ORSAKER TILL OMFORMNING AV FRASEOLOGI

Yttrandefrihet, språkets demokratisering – när man i allt högre grad går från det officiella språket till privat språkbruk och en ledig stil för vardaglig kommunikation (Miliūnaitė 2009: 41–43) –, ungdomsspråkets inflytande och viljan att fånga mottagarens intresse i den aggressivt växande konkurrensen mellan medierna är bara några av orsakerna till den intensiva språkliga förändringen, ändringen av normativ syntax och vanliga syntaktiska konstruktioner och därav den allt vanligare omformningen av fraseologi. Författarna försöker redan i rubriken skapa en positiv inställning hos mottagaren genom ett fyndigt och fantasifullt omformat uttryck.

”Traditionell fraseologi tillgodoser inte längre den moderna mottagarens behov, och därför preciseras den, omarbetas semantiskt och stilistiskt, motsägs och dess innebörd ifrågasätts” (Stojanova 1999: 336). Det som sägs om förnyelsen av traditionell fraseologi (i begreppet ingår även paremier⁴⁰) i andra länder gäller också för situationen inom litauisk fraseologi i vid bemärkelse. Den ungerska forskaren Ana Litovkina skriver: ”Parodiering av ordspråk är inget nytt fenomen, men under de senaste två decennierna har ordspråk förvanskats

³⁹ http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/komentarai/v-landsbergis-nokdaune-n-venckie-ne-pogrindy-prie-razlivo-500-329932#ixzz2d4xD81Ac.

⁴⁰ Gr. paroimia – ordspråk, talesätt. Begreppet paremier har vidgats avsevärt under de senaste årtiondena: det omfattar även ”bevingade” uttryck, sentenser, aforismer, citat med litterärt ursprung och så vidare.

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

163

och parodieras så intensivt att de nya varianterna ibland hörs betydligt oftare än de ursprungliga ordspråken” (Litovkina 2004: 295). Ofta omformas fraseologin som om man lekte: man ironiserar, parodierar, kritiserar och ändrar både lexik och syntax – ”det som är gammalt, föråldrat och inte längre passar vår tid” (Zaikauskienė 2008: 86).

Ökningen av omformad fraseologi och de destruktiva figurer som åtföljer den i medierna kan också förknippas med en trendig tendens i publicistiska texter av olika genrer. Å andra sidan kan detta sociolingvistiska fenomen ha vuxit fram ur konflikter och motsättningar i det sociala, ekonomiska, politiska och kulturella livet. De destruktiva figurerna, som har samma ursprung som den omformade fraseologin, bidrar i hög grad till att återspegla dessa motsättningar och skapa dynamik och spänning: ”att framföra tanken icke-linjärt, förändra växlingarna i satsintonationen och omfördela de logiska betoningarna för att ge uttryck åt en motsägelsefull och dilemmabetonad tankegång.” (Abaravičius 2002: 223). Genom att kritiskt parodiera och ironisera och riva ned det gamla återspeglar författarna väl den allmänna spänningen och livets föränderlighet.

SLUTSATSER

1. Effekten av att omforma fraseologi, möjligheterna att stilistiskt aktualisera dess innehåll och aktivera språket ökar när dessa företeelser flätas samman med syntaktiska destruktiva figurer. Då framträder också effekten av dessa figurer tydligare.

2. Beroende på var i den syntaktiska strukturen den omformulerade texten befinner sig kan man urskilja fraseologi i styckets början, mitt och slut. Det har konstaterats att fraseologin i medierna under de senaste åren, oberoende av dess plats i den syntaktiska strukturen, i första hand kombineras med den allmänt etablerade parcelleringen. Till den hör också andra framträdande destruktiva figurer – hyperbaton, ackumulation, ellips, adjunktion och parentetisk inskjutning.

3. Den omformade fraseologins effekt förstärks i hög grad genom att destruktiva figurer flätas samman, och den fyller retoriska funktioner som att fånga uppmärksamheten, väcka nyfikenhet, ironisera satiriskt samt skapa kvickhet, slagfärdighet och parodi. Ett lekfullt omformat uttryck fångar mottagarens uppmärksamhet och lockar omedelbart fram den ursprungliga fraseologin i minnet, med hela dess konventionella lexik och syntax; först är det sammanhanget med de destruktiva figurerna som i tanken avslöjar den verkliga avsikten bakom omformningen av fraseologin.

164

KALBOS KULTŪRA | 86

LITERATŪRA

Abaravičius J. 2002: Skyrybos stilistika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Akelaitis G. 2005: Parentėzė poezijoje. – Žmogus ir žodis 1, 29–34.

Bitinienė A. 2007: Publicistinis stilius, Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla.

Butkutė L. 2010: Okazionaliųjų frazeologizmų stilistinės išgalės publicistiniame stiliuje. Daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Koženiauskienė R. 2001: Retorika: iškalbos stilistika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Koženiauskienė R. 2013: Retorinė ir stilistinė publicistinių tekstų analizė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Litovkina A. T. 2004: Old Proverbs Never Die: Anti-Proverbs in the Language Classroom. – Res Humanae Proverbium et Sententiarum. Ed. Csaba Földes, Tübingen: Gunter Narr Verlag, 295–326.

Marcinkevičienė R. 2001: Tradicinė frazeologija ir kiti stabilūs žodžių junginiai. – Lituanistica 4, 81–98.

Mažylė J. 2012: Rašto raiškos (spaudos) žanrų klasifikavimas: tradicija ir konvergencija. – Medijos, žiniasklaida, žurnalistika tradicinėje ir tinklaveikos visuomenėje, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 160–178.

Miliūnaitė R. 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Pikčilingis J. 1975: Lietuvių kalbos stilistika 2, Vilnius: Mokslas.

Zaikauskienė D. 2008: Formos ir turinio pokyčiai tradicinių lietuvių patarlių perdirbiniuose. – Tautosakos darbai XXXV, 84–93.

Ziomek J. 1990: Retoryka opisowa, Wrocław-Warszawa-Kraków: Zakład Narodowy im. Ossolińskich wydawnictwo.

Župerka K. 2008: Reklamos tekstas: pragmatika, stilius, kalba, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla.

Клюев Е. В. 2001: Риторика. Инвенция. Диспозиция. Элокуация, Москва: Издательство ПРИОР.

Марышова М. А. 2011: Стилистическая функция парцелляции в текстах разных жанров. – Stil: international journal, Beograd, 183–193.

Стоянова Е. 1999: „Новая“ фразеология в языке масс-медиа (на материале русского языка). – Русский язык и русская литература в современном обществе. Шумен, 335–340. Priega per internetą: <http://www.rusian.slavica.org/article 657.html>.

Gauta 2013 10 09

Priimta 2013 12 20

R. KOŽENIAUSKIENĖ. Perkurtos frazeologijos žaismas žiniasklaidoje

165

PLAY ON RECREATED PHRASEOLOGY IN THE MEDIA

Summary

The recreation of phraseology in the media relies on both the change of conventional and well-established lexis as well as syntactic order. First of all, phraseology itself is figure-based; stylistically, the figures around it are none the less important. The article shows how syntactic destructive figures help to highlight the meaning, implication and reasons of recreation of phraseology.

As a result of the playful combination of recreated phraseology and destructive figures in the text, rhetorical functions of attraction of attention, intriguing, satire-based irony and parody become especially strong. In combination with phraseology, destructive figures, which simultaneously comment on it, help to explain and understand the recreation of traditional phraseology and to highlight the turn of thought. The effect of the figures themselves increases when they intertwine among themselves, support one another and go together with phraseology.

It has been proven that irrespective of the place of phraseology in the syntactic structure, it first of all combines with parcellation and other accompanying destructive figures – hyperbaton, accumulation, parenthesis, adjunction, ellipsis. The domination of parcellation and other destructive figures is seen in a number of publicistic texts of the journalism of evaluative type of recent years.

The phraseology of the beginning, centre and end can be distinguished by the place of the paragraph content structure in which the rephrased text is located. The wittily recreated phraseology positioned in the beginning immediately draws the addressee’s attention and makes an unexpected intriguing impression. Central phraseology, framed by destructive figures, becomes the culmination of the paragraph. The phraseology positioned at the end creates an impression of a strong logical highlight and a vividly formulated final conclusion.

The growth in the number of recreated phrases conflicting with conventional phraseology and the accompanying destructive figures can be associated with the confusion in social, economic, political and cultural life as well as the increased competition within the media.

Critically and ironically-minded authors with a negative and especially hyperbolic evaluation of topical life affairs, witty and ingenuous parody as well as brave destruction of the old try to attract the addressee and to grip his/her attention by any means possible.

KEYWORDS: recreated phraseology, syntactic destructive figures, accumulation, hyperbaton, parcellation, parenthesis.

REGINA KOŽENIAUSKIENĖ

Vilniaus universiteto Filologijos fakultetas

Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius

[email protected]

166

KALBOS KULTŪRA | 86