LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM URSPRUNG TILL NAMNEN PÅ DŪNOJUS OCH DNIEPRAS, LITAUENSKA FLODER

A. VANAGAS

För närvarande består Litauens flodnamnsbestånd av över åtta tusen flodnamn och deras varianter (inklusive upprepade namn). Detta system av flera tusen namn har formats under de långa århundraden som det litauiska folket (och i viss mån även de baltiska folken) har existerat. Därför har det namn av olika ursprung: vid sidan av litauiska (baltiska) finns också flodnamn av främmande ursprung. När bildningen av Litauens flodnamn undersöks måste de inhemska flodnamnen av baltiskt ursprung skiljas från främmande, lånade namn. Det icke-baltiska ursprunget hos vissa flodnamn är uppenbart, medan andra kan ge upphov till allehanda tvivel. Nu när den litauiska hydronymiken, liksom hela namnmaterialet, redan har samlats in med jämförelsevis stor noggrannhet, kan ursprunget eller bildningen hos många flodnamn förklaras mer ingående och i viss mening mer precist (framför allt med tanke på materialets rikedom och fullständighet) än tidigare.

I denna artikel ska två grupper av litauiska flodnamn (och andra ortnamn) undersökas. Enligt vår uppfattning har den ena kommit in i det litauiska namnmaterialet via slaverna, medan vägen för den andra gruppens införlivande ännu inte är helt klar. Ortnamnen i den senare gruppen har emellertid också samband med dagens slaviska hydronymi. Ursprunget till ortnamnen i båda grupperna är inte helt klarlagt.

a) En av de litauiska flodnamn vars ursprung inte är helt klart är Dunajus (2) 1. Čk., biflod till Dubysa. 2. Gl., biflod till Jotija. 3. Ks., Juodkoniai by. 4. Srd., biflod till Naudupis och Dunãjus (2) 1. Akm., höger biflod till Dabikinė. 2. Grnk., Tendžiogala by. 3. RdN., biflod till Apaščia. 4. Rs., Pakapurnis by. 5. Skd. 6. Vn., biflod till Bikava. 7. Vn., biflod till Šustis. 8. Vvr., höger biflod till Dumblė. Jfr Dumõjus || Gudonių ežeras Srj. Gudoniai by och Dūnõjus sjö Lkm., Trainiškis by. Det är för närvarande oklart om flodnamnen i Litauen (och Lettland: Dunajs flod, t.ex. Dunaji flod, t.ex. Dunaj-plava flod; jfr andra ortnamn med roten dun-, dūn-, vilka J. Endzelīns jämför med lett. dunajs eller lit. Dunõjus, Dūnõjus — se J. Endzelīns, LV I 1. 238, 239, 243) Dunõjus, Dunãjus är baltiska, bildade av roten dun-, som är något vanligare i lettisk namnbildning, och suffixet -ojus, -ajus¹, eller lån som på något sätt har samband med namnet på en av Europas största floder, Dunõjus. Här bör man först och främst komma ihåg att det i litauisk folklore (oftast folkvisor) är vanligt med appellativet dunõjus ’stort vatten’, t.ex.: Mitt på gården [går en] bred dunojus Alvt. En liten del av mig ropade efter dunõjus och havet Žrm. Vid havets strand är en djup liten dunojėlis, där tvättade en ung flicka sitt ansikte vitt Lp. Bortom de djupa haven, bortom den lilla dunojus, där är min flicka hos sin mor LKŽ II 606; dunãjus ’detsamma’: Mor skickade mig efter en liten dunajus av vatten. Inne i den lilla dunojėlius gick jag ut LKŽ II 606. Utöver orden du-

¹ Om suffixen -ojus och -ajus, jfr floderna Luk-õjus, Or-õjus, Ram-õjus, Žiežm-õjus samt Blind-ajus och Nik-ajus.

173

nōjus och dūnājūs finns det i litauiska folkvisor många andra varianter av dessa ord, till exempel: dunojis ”detsamma”: …dunojin šal to vandenėlio Ld.²; dūnojus ”detsamma”: Mor skickade mig till dūnojus för lite vatten Vl. LKŽ II 606. Genom gården flyter en liten dūnojėlis Ld. Jag går till den stilla dūnojun Ld. Jag red dag och natt och kom fram till en liten dūnojėlis Ld.; dunujėlis: Mitt i dunujėlis Ld.; dūnavėlis: Och vinden blåste bort kransen till den där dūna dūnavėlis Ld.; dunava: Och nordanvinden steg, och blåste kransen bort till den lilla dunava-sjön Ld.; dujonaitis: En liten sten ska flyta ut ur dujonaitis LKŽ II 560; dujonėlis: Vid dujonėlis strand: Kasta en liten sten i dujonėlis LKŽ II 560; dujūnas ”sådant vatten, djup flod, dunojus” (i en visa): Och Bendorutė föll i den djupa dujūnas Jrb. LKŽ II 560. Jfr de preussisk-litauiska orden donajus, dano jus³; donujėlis: På andra sidan donujėlis Kdn. Ld.; donojėlis: På andra sidan donojėlis Slč. Ld.; danujėlis: På andra sidan danujėlis grönskade en äng Ps. Ld.; duinojėlis: Ažū duino duinojėlio Ad. Ld. (och möjligen duinajėlis: Ažū duina duinajėlio Ad. Ld. Až to duino duinajėlio Ml. Ld., även om vokalen a efter n här kan vara dialektal); daina: Mor skickade mig till daina-floden för lite vatten Kltn. Ld.; dauni: Mor skickade mig till dauni [floden] efter kallt vatten Ld. Orden dunojus, dunājūs, dūnojus m.fl. betecknar, som framgår av några av exemplen ovan, inte någon bestämd flod utan vatten i allmänhet⁴. Av dem har det i litauiska folkvisor uppstått olika andra ord (vanligen i refränger) med stammen dun-, dūn-, vilka nästan utan undantag används i sammanhang som handlar om vatten, till exempel: dūnoja refr.: Den lilla djupa sjön dūnoja, floden dūnoja Ds.; dūnojo refr.: Dūnojo; dūnojo, den lilla dunojėlis flyter, jag hörde, jag hörde vad far säger Sb.; dūnō: Du tokiga gosse, dūno dūnoj-bäcken, dūno dūnoj-bäcken. Dūnō dūna, floden dūna, floden rinner i slingor till den lilla sjön Jž.; sudunti (-dūna, -duno) intr.: Bäcken suduno, dūno, med mina tårar, dūno LKŽ II 606; dunolaiški refr.: Dunojau, herrgården på kullen, dunojau dunolaiški Kb. LKŽ II 606 (eller dunala iške: Dunojau, herrgården på kullen, dunojau dunala iške Kb. LKŽ II 589); duna: Den lilla duna-floden flyter stilla Brž. Ld.; dunas ”?”: Bortom den där duno-dunojėlis Ml. Ld.; Mor skickade mig till dunan efter kallt vatten, jfr donas: Mor skickade mig till donan efter kallt vatten, ajai ajai till donan efter kallt vatten Ld., jfr dūnelė ”?”: Kransen flöt till den djupa dūnelėn, aj aj till den djupa dūnelėn LKŽ II 602; dunūs,-i ”?” (ord ur en visa): Dunios hav LKŽ II 606. Även de första orden i följande varianter av en litauisk folkvisa⁵ visar denna utvecklingsriktning hos de allmänna orden dunojus, dunājūs:

”In i dunojų, in i dunojų…” ”Dūno den, dūno den, den lilla dunojėlis flyter…” ”Dunojau, dunojau, den lilla dunojėlis flyter…” ”Dunojo, dunojau, den lilla dunujėlis flyter…” ”Dūnojo, dūnojo, den lilla donujėlis flyter…” ”Dunojo, dunojo, den lilla dunojėlis flyter…”

^² Detta och de övriga exemplen som följs av förkortningen Ld. (ord ur folkvisor) har hämtats ur Institutet för litauiska språket och litteraturens folktraditionssamlingar eller ur den systematiska katalogen över litauiska folkvisor.

^³ Se Chr. Bartsch, Om litauisk folklitteratur, ”Mitteilung der litauischen litterarischen Gesellschaft”, häfte 8 (II.2), Heidelberg, 1884, s. 107.

^⁴ Enligt A. Juška betyder dunojus ”djup (i en sjö, i en flod), sjö” (Литовский словарь А. Юшкевича с толкованием слов на русском и польском языках, I, С. Петербург, 1904, s. 366); enligt O. Kollberg betyder dunajus ”en vattenmassa av vilket slag som helst: en stor damm, sjö, hav” (Pieśni ludu litewskiego zebrął Oskar Kollberg, s. 212).

^⁵ Enligt den systematiska katalogen över folkvisor vid Folktraditionssektionen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen (här och fortsättningsvis).

174

Intressant nog växlar former som dūnojus, dūnojus och liknande ofta i litauiska folkvisor med andra appellativ eller egennamn (flodnamn). Så här börjar olika varianter av en välkänd folkvisa: Tyliai, tyliai dūnojelis teka; Tykiai, tykiai Nemunėlis teka; Oi tykiai, tykiai Širvintėlė teka Šk. Ld.; …Švento toja teka Ds. Ld.; Tykiai, tykiai upelė tekėjo; Tykiai, ramiai, upelis tekėjo; Tykiai, dūmiai upelė tekėjo; Oi gi tykiu, oi gi tykinu dūnojelis teka; Tykiai, ramiai Nemunėlis teku; Tykiai teka dūna upytėlė och så vidare. Eller: Per kiemelį ežerėlis teka; Per dvarelį dūnojelis teka; Per kiemelį dunajėlis teka; Šalinėlis per kiemelį teka; Per kiemelį dūnojelis teka; Per laukelį upužėlis teka; Upelis, ežerėlis teka; Ežerėlis, upelis teka; Ežerėlin, ežerėlin srauni upė teka; Per upelį ežerėlis teka; Upelė teška į marelės kraštą; Dunajėlis ne upelis teka; Oi vyno, vyno upis teka; Per dvarelį Nemunėlis teka; Per dvarelį dūnojelis teka; Per kiemelį dūnojelis teka; Pro močiutės dvarą dūnojelis teka och så vidare.

Vissa forskare inom litauisk folklore menade att dūnojus, Nemunėlis, upelė, ežerėlis och liknande växlar i folkvisor beroende på visans geografiska utbredning (på platser med många sjöar används ordet ežeras, närmare Nemunas Nemunas, Nemunėlis, vid havet marios, jūra, och så vidare). Denna uppfattning är inte helt ogrundad, men den kan preciseras något. För det första bör det sägas att det finns relativt få visor som sjungs i hela Litauen där dūnojus växlar med andra ord. Regionala visor lämpar sig sämre för att fastställa utbredningen av bruket av dūnojaus. Bland de mest populära och nästan allmänt kända visor där dūnojus växlar med andra ord kan följande nämnas: ”På andra sidan Nemunėlis grönskade en äng”, ”En lördagskväll”, ”Sakta, sakta flyter Nemunėlis”, ”Mor skickade mig efter vatten från dūna”. De två första av dessa fyra visor är mest kända, medan den tredje och fjärde är mindre populära. Visornas popularitet och spridning kan visserligen bara fastställas ungefärligt, eftersom alla visor ”vandrar”. Därför kan vissa visor, däribland de fyra nämnda, ha nått en eller annan del av Litauen helt nyligen och på olika vägar. Våra kommentarer om dessa visor och deras geografiska varianter säger alltså ingenting om var de har uppstått eller i vilken riktning de har spridits, utan visar endast visornas spridning under de senaste tre till fem årtiondena. Om man betraktar dessa fyra visor tillsammans kan man säga att det inte går att se någon tydligare koppling mellan växlingen av dūnojaus med andra ord och områdets fysiografi. I visan ”Sakta, sakta flyter Nemunėlis” ersätts till exempel ordet Nemunėlis oftast med ežerėlis i ett relativt sjöfattigt område – mellersta delen av norra Litauen (trakterna kring Mažeikiai, Joniškis, Pušalotas, Linkuva och så vidare). I Litauens kanske allra sjörikaste, nordöstra hörn ersätts ordet Nemunėlis mycket ofta (i vissa trakter – Smalvos, Dūkštas, Daugėliškis, Tverečius, Mielagėnai med flera – alltid) med upelė, upelis. Söder om floderna Nemunas och Neris ersätts Nemunėlis nästan aldrig med något annat ord.

I visan ”Mor skickade mig efter vatten från dūna”, som nästan är okänd i Žemaitija, ersätts ordet dūnojaus sällan med ett annat ord; med några få undantag sker det endast i nordöstra Litauen (oftast ersätts det med upelė, upytėlė och liknande).

I visan ”En lördagskväll” växlar ordet dūnojaus ganska sällan med andra ord, men någon tydligare förändring som beror på områdets fysiografi förekommer inte.

Bland de fyra nämnda visorna är det kanske oftast i visan ”På andra sidan Nemunėlis” som dūnojaus ersätts med en mängd olika ord. Intressant nog, i nordöstra Litauen,

175

det vill säga i Litauens särskilt sjörika hörn, ersätts dūnoju, Nemunėli i visor mycket ofta med ežeras, ežerėlis. Men inte heller här finns något tydligt mönster. Ordet Nemunėlis förekommer till exempel ofta i stället för dūnojus inte bara i trakterna kring Jurbarkas, Raudonė och Kaunas, utan även kring Mažeikiai, Viekšniai, Akmenė och Laižuva.

Dessutom visar den kartografiska bilden av hur dūnojaus i dessa fyra visor växlar med andra ord inte, som vissa folkloreforskare hade antagit, att ordet dūnojus i folkvisor oftast förekommer i områden som gränsar till Polen och Belarus, och gradvis blir ovanligare längre norrut och nordväst, där det ger vika för upeliui, ežerėliui, marelėms och liknande. Visserligen är dūnojus särskilt vanligt söder om Nemunas och Neris i visan ”Mor skickade mig”, men själva visan verkar också vara populärare där. I visan ”Sakta, sakta flyter Nemunėlis” ersätts, som redan nämnts, Nemunėlį med dūnojus med några få undantag endast norr om Nemunas och Neris.

I visorna ”En lördagskväll” och ”På andra sidan Nemunėlis” är dūnojus kanske vanligare norr om Nemunas och Neris än söder om dem. Detta skulle tyda på att dūnojus sannolikt har fått fäste i litauiska folkvisor för ganska länge sedan.

Vad betyder de så ofta förekommande orden dūnojus, dunājūs, dūnōjus och liknande i litauiska folkvisor, och hur förhåller de sig till flodnamnen Dunōjus, Dunājus? Är de inhemska, baltiska avledningar, eller är de på något sätt besläktade med den europeiska flodens namn Dunōjus? Det är intressant att konstatera att samma slags oklarheter kring Dunōjaus i hydronymin och kring dūnojaus i folklore eller dialekter som hos litauerna framför allt möter bulgarer, slovener, polacker, ryssar, ukrainare, tjecker och andra slaviska folk. I de slaviska språken finns inte bara många floder med namnet Дунай, Дунаеџ och liknande⁶, utan också ett mycket vitt spritt appellativ dunajъ (дунай, dun’aj, dunaj och liknande), med betydelsen ”flod, ström, djup, flodbädd, strömmande vatten; en okänd och avlägsen flod, en mycket strömmande eller mycket djup och stilla flod; damm, kanal, stillastående vatten; en djup grop fylld med vatten, källa, vattenkälla, vattenavgrund” och så vidare⁷. Det är slående att ordet Dunōjus används både som hydronym och som appellativ och alltså inte är något unikt fall: framför allt förekommer ett helt likartat förhållande med ordet Visla i vissa slaviska språk. Det betecknar inte bara en flod (pol. Wisła), utan används också som appellativ: pol. wisła ”flod, stort vatten, varje stor flod, bäck, översvämning”⁸. En viss analogi kan också ses i det litauiska ordet Nėmunas, som betecknar inte bara floder (Nėmunas – två floder, Nemunėlis – fyra floder, Nemuniūkas flod, Nemuny kštis flod), utan också flod eller vatten i allmänhet (jfr nemunai, nėmunai: ”Det var nemunai som inte gick över sina bräddar den våren” Grg. ”Vi rider över gröna ängar, vi simmar genom små floder. Över sjöarna, över de små floderna kommer en grå häst simmande.” Drsk.; nemunaičiai: ”På berget små björkar, nedanför små floder”; nemunėlis: ”På berget en liten flod, under berget en dunojėlis” LKŽ K).

⁶ Žr. T. Lehr-Splawiński, Rozmieszczenie geograficzne prasłowiańskich nazw wodnych, „Rocz. sł.“ XXI, cz. I, p. 11; П. Маштаков, ДБ, p. 248; В. Топоров, О. Трубачёв, ЛАГВП, p. 224.

⁷ Se B. Ślaski, Dunaj i Wisła, ”Sl. occ.”, bd. 16, s. 183; T. Lehr-Splawiński, Rozmieszczenie…, s. 11; M. Jurkowski, Rzeka, potok i jej synonimy w języku ukraińskim, ”Sl. or.”, årg. XII, nr 3, s. 462; V. Jagić, Dunav-Dunaj in der slavischen Volkspoesie, AslPh, I, s. 299—333.

⁸ Se M. Rudnicki. Etymologies du nom de la Vistule et de la dénomination Veneti, ”Premier Congrès International de Toponymie et d’Anthroponymie. Actes et mémoires”, Paris, 1938, s. 205 (samma, ”Sl. occ.”, bd. 17, s. 132); B. Ślaski, Dunaj i Wisła, ”Sl. occ.”, bd. 16, s. 186; T. Lehr-Splawiński, Rozmieszczenie…, s. 7.

176

Av liknande ursprung är sannolikt också de litauiska appellativen alaušai || alaušos ”där mycket vatten har runnit ut; vattenpöl”: Kad pripylė, tai alaušai ant dirvų stovi Užp. Žiūrėk, ant stalo alaušus padirbai Užp. Kiek jų turto — alaušai gėrybės! Ds. Ant laukų alaušai stovi vandenio Užp. LKŽ I 76; jfr alaušą ”en trög person, pratkvarn”: Klausyk tu to alaušos — grūdelis jam kalnu pavirsta Ds. Som exemplen visar är alla dessa appellativ kända i ett mycket begränsat område (Užpaliai, Dusetos). Det är just i dessa trakter som det finns två sjöar med namnet Alaūšas (Alaūšas), en sjö med namnet Alaūšai och en flod med namnet Alaūša⁹.

Det finns alltså skäl att tro att det inte rör sig om ett enastående, helt isolerat fenomen, utan om en mycket särpräglad typ av appellativ- och hydronymbildning. Vad gäller litauiska Nėmunas och nemunai tycks det vara otvivelaktigt att appellativet bara är ett metaforiskt bruk av namnet på landets största flod, medan vissa andra flodnamn (Nėmunas, Nemunykštis, Nemunėlis) sannolikt är sekundärt bildade och förbundna med den stora floden Nemunas namn (i ett eller annat fall möjligen indirekt, via appellativen nėmunas, nemunėlis). På liknande sätt är det med Visla, visla¹⁰. När det gäller Dunojus (namnet på en europeisk flod) och slaviska dunajb råder dock olika meningar. Vissa menar att det slaviska appellativet dunajb inte har något gemensamt med flodnamnet Dunojus, utan härstammar från urindoeuropeiska *dheu- || ”rinna, flyta”¹¹; andra anser att hydronymen Dunajb, som är vitt spridd i slaviska språk, har uppstått ur namnet på den europeiska floden Dunaj; senare uppkom ur Dunajo sådana flodnamn som Дунай, Дунаец och liknande¹². Det som hindrat en slutgiltig lösning av problemet är att ursprunget till den europeiska flodens namn Dunojus hittills varit mycket oklart. Namnet på floden Dunojus (ryska Дунай, rumänska Dunăre m.fl.) har förklarats på mycket olika sätt. Vissa forskare betraktade den europeiska Dunojų som ett keltiskt namn¹³, andra som iranskt-skythiskt¹⁴, ytterligare andra som thrakisk-dakiskt¹⁵, en fjärde grupp som slaviskt¹⁶; åter andra ansåg att det var ett namn av icke-indoeuropeiskt ursprung (georgiskt¹⁷) osv. Bland de många arbetena om den europeiska flodens namn Dunojus

⁹ Om dessa hydronymers ursprung, se K. Būga, RR, I, p. 311, 500; III, p. 407, 414, 424 m.fl.

¹⁰ Ibid.

¹¹ K. Zierhoffer, Nazwy miejscowe północnego Mazowsza, Wrocław, 1957, p. 162–163; T. Lehr-Splawiński, Rozmieszczenie..., p. 11; T. Lehr-Splawiński, O pochodzeniu i pra-ojczyźnie słowian, Poznań, 1946, p. 73.

¹² Se M. Vasmer, REW, p. 380 (där också litteratur); B. Топоров, О. Трубачёв, ЛАГБИ, p. 224.

¹³ M. Förster, Der Name der Donau, ZsPh, I, p. 23–24; M. Vasmer, REW, I, p. 380 (keltiskt-latinskt); B. И. Георгиев, Исследования по сравнительно-историческому языкознанию, M., 1958, p. 254; Wł. Georgijew, Нынешнее состояние ономастических исследований в Болгарии, „I międzynarodowa slawistyczna konferencja onomastyczna“, Wrocław-Warszawa-Kraków, 1961, p. 13; A. Л. Погодинъ, Изъ истории славянских передвижений, С.-Петербургъ, 1901, p. 85; B. Топоров, О. Трубачёв, ЛАГБИ, p. 224.

¹⁴ P. Kretschmer, Zum Balkan-Skythischen (I. Der Name der Donau), „Glotta“, XXIV, 1936, p. 1 ir kt.; A. A. Зализняк, Проблемы славяно-иранских языковых отношений древнейшего периода, ВСЯ, вып. 6, p. 45; R. Meister, Der Name der Donau, KZ, 78, 1/2. Heft, p. 55.

¹⁵ För litteratur, se G. Ivănescu, Origine pré-indo-européenne des noms du Danube, „Contributions onomastiques“, Bucarest, 1958, p. 127.

¹⁶ T. Lehr-Splawiński, O pochodzeniu..., p. 73; T. Lehr-Splawiński, Rozmieszczenie..., p. 11; K. Zierhoffer, Nazwy miejscowe północnego Mazowsza, p. 162; J. Rozwadowski, Studia nad nazwami wód słowiańskich, Kraków, 1948, p. 247–251. För vidare litteratur, se G. Ivănescu, a.a. verk, p. 125.

¹⁷ H. Я. Марр, Лингвистически намечаемые эпохи развития человечества и их увязка с историей материальной культуры, „Сообщения ГАИМК“, 1, Л., 1925, p. 40. (Eller

12. Užsak. Nr. 174

177

Bland dessa utmärker sig Vl. Georgijevs nyligen utkomna arbete¹⁸. Där förklaras inte bara förhållandet mellan *Dānavi(s) (en äldre form av namnet Dunojus) och rumänska Dunăre samt slaviska Dunajъ och Dunav ganska övertygande (detta förhållande hade hittills varit mycket oklart), utan även ursprunget till själva det europeiska flodnamnet Dunōjus (liksom det slaviska Dunaj) förklaras på ett sannolikt sätt. Enligt Vl. Georgijev har den europeiska Donau haft tre viktigare namn: 1) den nedre delen kallades Ἴστρος (ett trakiskt namn); 2) den övre delen (och en del av mellersta loppet) — Dānuvius < ur indoeuropeiska *dānu-io- (ett keltiskt namn); 3) den nedre delen och en del av mellersta loppet (ungefär från Budapest eller Belgrad) hade ett liknande dakisk-mysiskt namn *Dānavi(s) < ur indoeuropeiska *dānaw-jo-. I det dakisk-mysiska språket övergick långt betonat ā efter 300- eller 400-talet e.Kr. till ō (alltså *Dānavi(s) > *Dōnavi(s)). Senare försvann intervokaliskt v regelbundet i det dakisk-mysiska språket, och *Dōnavi(s) > *Dōnai(s). Det slaviska Dunajъ (jfr ryska Дунай, polska Dunaj, kroatiska Dunaj) kan endast ha uppkommit ur formen *Dōnai(s), eftersom urkristenslaviskan saknade fonemet ǭ (jfr forn bulgariska цкоуна < grekiska εἰκών, gotiska bōka <). Härav följer ytterligare en slutsats som är viktig för vår frågeställning: eftersom arketypen för roten i det europeiska flodnamnet Dunōjus är *dān- > *dōn (eller *dān-), kan den litauiska varianten Dunōjus av det europeiska flodnamnet Dānuvius endast ha uppkommit ur slaviska Dunajъ (< *Dōnai(s)), eftersom roten annars skulle ha haft en annan vokal om litauiska Dunōjus inte hade kommit från slaviskan.²²

Det faktum att slaviska Dunajъ sannolikt är ett lån från dakisk-mysiska *Dōnai(s), och att litauiska Dunōjus kommer från slaviska Dunajъ, innebär inte att de många andra slaviska hydronymerna med dun- (Дунай, Дунаец osv.) och appellativet dunajъ samt de litauiska ortnamnen Dūnōjus, Dunajus, Dunōjus och appellativen dūnōjus, dunājus, dunōjus har samband med det europeiska flodnamnet (slaviska Dunajъ, litauiska Dunōjus). Som nämnts anser vissa forskare att slaviska Dunajъ och dunajъ har bildats oberoende av det europeiska flodnamnet Dunajъ. Även den litauiska hydronymen Dunōjus har försökt förklaras utan att knytas till det europeiska flodnamnet Dunōjus. Många omständigheter talar dock emot en sådan förklaring. När det gäller slaviska flodnamn med dun- (Дунай, Дунаец) och appellativet dunajъ måste man instämma med M. Fasmer, V. Toporov, O. Trubačov och andra (se ovan) i att det slaviska appellativet dunajъ endast är en metaforisk användning av namnet på Europas största flod, medan andra slaviska hydronymer (Дунай, Дунаец osv.) är senare, sekundära bildningar. Det förefaller oss som om även de litauiska flodnamnen Dunājus, Dunōjus och appellativet dunōjus, dunōjus (på samma sätt som Nėmunas, Nemunėlis och ne-

H. Я. Марр, Избранные работы, III, p. 37); G. Ivănescu, anfört arbete, p. 131—136. (Se recensionen av denna artikel i ВЯ, 1960, nr 2, p. 141).

¹⁸ Вл. Георгиев, Дунай, Дунаве, Dunāre, „Studia linguistica in honorem Thaddaei Lehr-Spławiński“, Warszawa, 1963, p. 87—90.

¹⁹ A. Vaillant, Gramaire comparée des langues slaves, I, Paris, 1950, p. 120.

²⁰ Jfr även G. Ivănescu, anfört arbete, p. 126.

²¹ A. Vaillant, anfört arbete, p. 120; Вл. Георгиев, Дунай, Дунаве, Dunāre..., p. 88.

²² Latinska ord i de germanska språken visar att ō vid någon tidpunkt också kunde övergå till ū i de germanska språken, jfr latin Rōma > *Rūma, fornsaxiska, fornhögtyska Rūma; latin Rōmāni > gotiska Rūmōneis (se Сравнительная грамматика германских языков, II, М., 1962, p. 116), men eftersom andra hydronymer och appellativ med dunaj- saknas i de germanska språken, och de språkliga kontakterna mellan baltiska och germanska språk varit mindre intensiva än kontakterna mellan baltiska och slaviska språk, är det svårt att föreställa sig att det europeiska flodnamnet Dunōjus skulle ha kommit in i litauiskan via de germanska språken.

Se även K. Būga, RR, III, p. 671; E. Fraenkel, LEW, p. 111.

²³ Se B. Savukynas, Ežerų vardai, LKK, V₁, p. 197.

178

munai, nemunėlis: Visla och visla· Alaušai och alaušai) är förbundna med varandra och genetiskt oskiljaktiga från det europeiska flodnamnet Dunojus och det slaviska appellativet dunajь. Detta appellativ, som används mycket brett i de slaviska språken, särskilt i folktraditionen, kan också ha kommit in i de baltiska språken²⁴ som en särpräglad symbol för floden eller vattnet, en poetisk bild. Det är sant att gamla slaviska lånord i litauiskan i regel har ū i stället för sl. u, jfr. grūšia < spuća, kūmas < кум, dūlia < дуля, būbnas < бубен, tijūnas < тиюн²⁵. Om man ser strikt fonetiskt på saken kan det förefalla som om litauiska dun- inte motsvarar sl. dun-. Denna avvikelse skulle kunna förklaras på följande sätt: lit. dunãjus, dunõjus (och lett. dunavas samt ortnamnen Dunava, flod, Dunajs, sjö, m.fl. — se J. Endzelīns, LV I 1. 238) är senare lån, som kommit från slaviska till baltiska språk efter att slaviskans långa u förkortats. Det finns ganska många lånade appellativ i litauiskan där kort u motsvarar sl. u, t.ex. bujà, burõkas < brus. буракъ, juká < brus. юха < pol. jucha, jupà < pol. jupa < brus. юпа, kupà < brus. купа < pol. kupa, kūtas < pol. kut, rujà < pol. ruja, šūtas < brus. шута²⁶. Som nämnts förekommer i folktraditionen ofta, vid sidan av orden dunõjus, dunõjus, också dunõjus, dunojėlis, jfr. dūnavėlis. Även i litauisk namnbildning är ortnamn med långt ū i stammen ganska vanliga, t.ex.: Dūnãjus sjö, Lkm., i byn Trainiškis, Dūnãjus äng, Brž., i byn Meilūnai, Dūnõjus äng, And., i byn Laičiai, Dūnõjus äng, Vb., i byn Medžiūnai, Dūnõjai äng, Užp., i byn Viešeikiai, Dūnõjai äng, Všt., i byn Pavištytis. Man kan anta att appellativen dunõjus och dūnõjus kom in i litauiskan från de slaviska språken vid olika tidpunkter: dūnõjus skulle vara ett äldre lån än dunõjus. Det finns fler ord som kommit in i litauiskan från de slaviska språken vid olika tidpunkter, till exempel pundùs (K. Būga, RR I 339) och pūdas (där, II 364), kuila (där, I 347) och kyla (där 348), viešnė (där, II 660) och vyšnia (där), m.fl. Att ord med roten dun- kom in i litauisk folktradition senare framgår också av att refrängorden dūnoja, dūnojo, dūnõ, som sannolikt är betydligt äldre än appellativen dunõjus, dunãjus m.fl., har långt ū i roten.

Senare kan flera namn på små bäckar eller vattensamlingar ha bildats av appellativen dunõjus, dunãjus, dunõjus. Det är svårt att tro att det europeiska flodnamnet Dunõjus, som kommit via de slaviska språken, redan skulle ha funnit andra, helt självständigt bildade baltiska Dunõjus i den baltiska namnskatten. Det kan visserligen vid första anblicken förefalla som om de litauiska hydronymerna Dūnõjus, Dūnõjus m.fl. kunde betraktas som en baltisk-dakisk-mysisk (eller baltisk-trakisk, baltisk-illyrisk) isogloss. En sådan isogloss är inte omöjlig, med tanke på de många andra parallellerna mellan baltiska och illyriska ortnamn²⁷. Men fonetiken talar emot detta antagande. Eftersom arketypen till roten i det europeiska Dunojus är *dān- > *dōn- (eller *dān-), skulle vokalen i roten hos baltiska paralleller till detta namn inte kunna vara ū eller u.

Att de litauiska ortnamnen Dūnõjus, Dūnõjus, Dūnõjus, Dunãjus är av sekundärt, senare ursprung och har uppstått ur det lånade appellativet dunõjus m.fl., framgår också av att roten dūn-, dun- är helt isolerad i litauisk namnbildning.

²⁴ Att de litauiska dunojų kommit från slavisk folktradition hävdades av A. Becenbergeris (A. Bezzenberger, Litauische Forschungen. Beiträge der Kenntniss der Sprache und des Volkstumes der Litauer, Göttingen, 1882, p. 18, not 1); med stor försiktighet — av Chr. Barčas (Chr. Bartsch, Über litauische Volksliteratur, p. 108).

Som ett lån från slaviska dunojų betraktades i „Lietuvių kalbos žodynas“, II, p. 606.

²⁵ Se K. Būga, RR, I, p. 271; II, p. 621.

²⁶ Žr. P. Skardžius, Die slawischen Lehnwörter im Altltauischen, Kaunas, 1931.

²⁷ B. H. Топоров, Några illyrisk-baltiska paralleller inom toponomastiken, ”Problem inom indoeuropeisk lingvistik”, M., 1964, s. 52.

12*

179

En annan intressant parallell finns också. I de baltiska språken förekommer vid sidan av dūnaj-, dūnoj- även dūnav-, jfr. lit. dūnavėlis, dunava, fornpr. Dunow (G. Gerullis, AO 32), lett. dunavas ”liten bäck; källa, uppspring; vatten som inte fryser” LVV 518, Dunav-a flod (J. Endzelins, LVI 1. 238). Liknande varianter är vanliga också i de slaviska språken (jfr. ryska Дунай, Дунаецъ och Дунавец²⁸). De slaviska flodnamnen Dunav- liksom Dunajь kommer sannolikt från samma europeiska flodnamn Dunōjus, som i de slaviska språken har två former: Dunajь och Dunav, jfr. ryska, ukrainska Дунай, kroatiska Dūnai, slovenska, tjeckiska, polska Dunaj och fornbulgariska Доунавъ, fornkyrkoslaviska Доунавъ, bulgariska Дунав, serbiska Дунав, Дунаво²⁹. Som nämnts härstammar slaviska Dunajь sannolikt från en senare europeisk form av det dakisk-mysiska namnet på Donau, *Dōnai(s). Enligt Vl. Georgijev härstammar slaviska Dunav också från en äldre dakisk-mysisk form av Donaunamnet, *Dōnavi(s)³⁰. Därför är parallellen mellan baltiska ortnamn Dūnav- (vid sidan av Dūnaj-) och slaviska Dunav (vid sidan av Dunajь) sannolikt inte tillfällig. Man kan anta att baltiska Dūnav-, liksom Dūnaj-, är den slaviska formen Dunav av det europeiska namnet på Donau³¹.

Uppkomsten av de litauiska ortnamnen Dūnōjus, Dūnājus, Dunājus m.fl. kan schematiskt återges så här: *Dōnai(s) (dakisk-mysiskt namn på den europeiska Donau)→Dunajь (slaviskt namn på Donau)→dūnojus, dūnajus, dunajus, dunojus m.fl. (litauiska appellativ)→Dūnōjus, Dūnājus, Dunōjus, Dunājus (litauiska ortnamn).

b) En annan grupp flodnamn med inte helt klar härkomst utgörs av Dniėpras, Šmn., biflod till Lakme-nios, Doniėpras (2), Šln., biflod till Šušvė, Dunėprėlis (2), Jž., i byn Čivyliai. Till denna grupp hör också några andra ortnamn, till exempel Dunėpriai äng, RdN., i byn Latveliai, Dunėpras äng, Jž., i byn Čivyliai. Man kan anta att alla dessa har samma ursprung, även om stammarna dniepr-, doniepr-, dunepr-, dinepr- enligt litauiskans fonetiska lagar inte kan härledas från en och samma arketyp. De har sannolikt samband med namnet på den ukrainska floden Dnepras. Som bekant kallades Dnepr i forntiden Borysthēnēs (βορυσ-θενης), medan det senare namnet Dniėpras hade många varianter: Δανάπρις (Danapris), Дънѣпръ, Дънѣпръ, Непръ, Dnieper, Neper, Nieper, Niepor, Niper, Nyeper³². Flodnamnet Dnepras är inte slaviskt. Dess rot an- < dan- (jfr. Danapris) förbinds vanligen med ir. danu- ’flod’ och osset. don ’flod, vatten’³³. De litauiska ortnamnen Dniėpras, Doniėpras, Dunėprėlis, Dunėpriai, Dunėpras härleds sannolikt från olika varianter av namnet Dnepr. De former som ligger närmast de litauiska ortnamnen är Днепр, Данап-рис, Дънѣпръ, även om en jämförelse mellan litauiska ortnamn och varianterna av Dneprnamnet också visar en partiell fonetisk avvikelse (t.ex. Doniepras – Danapris). Man kan misstänka att några litauiska ortnamn har förändrats senare eller härstammar från andra, i skrift inte belagda, varianter av Dneprnamnet. Dessutom kan inte alla litauiska ortnamn ha lånats in samtidigt. Det finns grund för den mycket hypotetiska gissningen att det äldsta lånet är flodnamnet Doniėpras³⁴ (jfr. Danapris). Kanske kom detta flodnamn in i litauiskan

²⁸ П. Маштаков, ДБ, p. 248.

²⁹ Вл. Георгиев, Дунай, Дунав, Dunāre..., p. 87.

³⁰ Där, p. 89.

³¹ Om slaviskt ursprung för lit. Dunaj- och lett. dunavas, se även M. Vasmer, REW, p. 381.

³² П. Л. Маштаковъ, ДБ, p. 1.

³³ Se A. A. Зализняк, Проблемы славяно-иранских языковых отношений древнейшего периода, ВСЯ, вып. 6, М., 1962, p. 45; T. Lehr-Spławiński, O pochodzeniu..., p. 61; M. Viasmer, REW, I. 354.

³⁴ Om o mellan d och n inte är senare inskjutet.

180

kom in i språket inte via slaverna, utan är något som förts med av de gamla balter som bodde i Dneprs avrinningsområde, eller som litauerna övertagit från de baltiska stammar som i forntiden bodde vid Dnepr. På liknande sätt kan även ortnamn med dniepr, dunėpr- etc. möjligen ha kommit in i litauiskan, även om vägen de kommit till litauiskan på i allmänhet är oklar. Vi har inga belägg för att de skulle vara av senare, sekundär bildning (såsom Dunõjus, Dunãjus etc.).

Förkortningar

aukšt. — aukštaitiska

brus. — vitryska

bulg. — bulgariska

chorv. — kroatiska

dš. — höger (biflod)

gn. — betesmark

got. — gotiska

gr. — grekiska

int. — biflod

ir. — iranska

kr. — vänster (biflod)

lat. — lettiska

liet. — litauiska

lat. — latin

osset. — ossetiska

t.ex. — äng

rum. — rumänska

ry. — ryska

f. — fornspråklig

sl. — slavisk

ty. — tyska

žem. — samogitisk

AO — De forntysk-preussiska ortnamnen, samlade och språkvetenskapligt behandlade av G. Gerullis, Berlin och Leipzig, 1922.

AšlPh — Arkiv för slavisk filologi, Berlin, 1876 ff.

KZ — Tidskrift för jämförande språkforskning inom de indoeuropeiska språken, grundad av A. Kuhn, Berlin och Gütersloh, 1852 ff.

LEW — Litauisches etymologisches Wörterbuch von E. Fraenkel, Göttingen, 1962.

LKK — Frågor i litauisk språkvetenskap, Vilnius, 1957 ff.

LKŽ — Litauisk ordbok, Vilnius, 1941 ff.

LKŽK — Kortregister till Litauiska språkordboken vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet, Vetenskapsakademin i Litauiska SSR.

LV — J. Endzelīns, Latvijas PSR vietvārdi, Riga, 1956 ff.

REW — M. Vasmer, Russisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg, I, 1953; II, 1955; III, 1958.

Rocz.sl. — Rocznik slawistyczny. Kraków, 1908 tt.

RR — K. Būga, Rinktiniai raštai, Vilnius, I, 1958; II, 1959; III, 1961.

Sl.Occ. — Slava Occidentalis, Poznań.

Sl. Or. — Savia Orientalis, Warszawa.

ВСЯ — Вопросы славянского языкознания, Москва, 1957 tt.

ВЯ — Вопросы языкознания, Москва.

ДБ — П. Л. Маштаков, Список рек Днепровского бассейна, С. Петербург, 1913.

ЛАГВП — В. Н. Топоров и О. Н. Трубачёв, Лингвистический анализ гидронимов Верхнего Поднепровья, Москва, 1962.

Anmärkning: Förkortningarna för ortnamn är desamma som i ”Lietuvių kalbos žodynas” (se band III, Vilnius, 1956).

181

OM URSPRUNGET TILL NAMNEN PÅ LITAUENSKA FLODER

Dinojis och Dniepras

А. ВАНАГАС

Р е з ю м е

I denna artikel behandlas två grupper av litauiska flodnamn: a) Dunõjus (fyra floder), Dunājūs (åtta floder), jfr Dunājūs || Gudonių ežeras sjö, Dūnõjus sjö, Dūnājūs lug, Dūnõjus lug, Dūnõjai lug. Det finns ett visst samband mellan dessa ortnamn och appellativerna dunõjus, dunājūs, dūnõjus ”stort vatten m.m.”, jfr dūnõjis, dunujēlis, dūnavēlis, dujonēlis, dūjūnas, donajus, danojus, donajēlis, donojēlis, danujēlis, duinojēlis, omkvädena dūnoja, dūnojo, dūno, verbet sdundti (-dūna, -dūno), dūma ³⁴, dūnas ³⁵, dūnūs ³⁶. De är mycket vanligt förekommande i litauiska folkvisor. Appellativerna dunõjus, dunājūs, dūnõjus m.fl. kom in i den litauiska folkloren från slaviska folkvisor som en särskild poetisk bild, en symbol för vatten. De litauiska ortnamnen Dunõjus, Dunājūs, Dūnõjus, Dūnājūs är sannolikt sekundära bildningar av dessa appellativer.

b) Dniepras, Doniēpras, Duneprēlis, jfr Dunēprāi (äng), Dunēpras (äng). Genetiskt är dessa ortnamn förbundna med namnet på den ukrainska floden Dnepr. Som bekant hade namnet Dnepr förr många varianter: Δανήπρ, Дънѣпръ, Дънѣпрь, Непръ, Dnieper, Niper, Nieper, Непер m.fl. De litauiska ortnamnen Dniepras, Doniēpras, Duneprēlis, Dunēpras har möjligen uppstått ur olika varianter av namnet Dnepr. Vid en jämförelse mellan de litauiska ortnamnen och varianterna av namnet Dnepr framträder vissa fonetiska avvikelser. Man kan anta att några förändringar i de litauiska ortnamnen har skett senare.

Det är inte helt klart hur flodnamnet Dnepr införlivades i den litauiska toponymikon. Det är möjligt att namnen Dniēpras, Doniēpras m.fl. är en reflex av den avlägsna tid då balterna bodde i de vidsträckta områdena kring övre Dneprs avrinningsområde.

182