DANIEL PETIT

École Normale Supérieure, Paris

ORCID: https://orcid.org/0000-0001-8432-5600

Forskningsområden: baltologi, indoeuropeiska studier.

DOI: doi.org/10.35321/all85-01

DE GAMMALPREUSSISKA

DŪRAI

Ursprunget till ordet dūrai i gammalpreussiskan

Sänk inte blicken! (Simon Dach)

ANNOTATION

Det gammalpreussiska adjektivet dūrai ’blyg’ förknippas traditionellt med den slaviska ordgruppen *durb (ryska дýрь ’dumhet’) och *durbъ (ryska дурной, polska durny ’dum, korkad’). Men de formella och semantiska sambanden mellan dessa två lexikala familjer är fortfarande oklara. Syftet med denna artikel är att klargöra ursprunget till det gammalpreussiska dūrai och särskilt att motivera dess härledning från en rot ’sticka, stinga’ som avspeglas i litauiska dùrti. Det kan föreslås att denna härledning bygger på det fraseologiska uttrycket nudùrti akìs į žẽmę ’se ned mot marken’, använt som tecken på psykiska svårigheter.

NYCKELORD: gammalpreussiska, litauiska, slaviska, indoeuropeiska, etymologi, fraseologi.

ANOTACIJA

Det gammalpreussiska adjektivet dūrai ’blyg’ förknippas traditionellt med den slaviska ordgruppen *durb (ryska дýрь ’dumhet’) och *durbъ (ryska дурной, polska durny ’dum’). De formella och semantiska sambanden mellan dessa två lexikala familjer förblir dock oklara. Syftet med denna artikel är att klargöra ursprunget till det gammalpreussiska ordet dūrai och särskilt att motivera dess härledning från en rot som avspeglas i litauiska dùrti ’stinga, (in)sticka’. Det kan hävdas att denna avledning bygger på det fraseologiska uttrycket nudùrti akìs į žẽmę ’titta nedåt’, som används för att beteckna psykiska svårigheter.

VIKTIGA ORD: gammalpreussiska, litauiska, slaviska språk, indoeuropeiska urspråket, etymologi, fraseologi.

Straipsniai / Articles

11

DANIEL PETIT

1. FORNPRUSISKA DŪRAI

I det fornprussiska Enchiridion (1561) finner vi ett isolerat belägg på adjektivet dūrai, motsvarande tyskans schew ’blyg’ (III 93₁₉, modern tyska scheu):

(1) Enchiridion III 93₁₉ (tyska) Ir Vater reitzt ewre Kinder nicht zu zorn / das sie nicht schew werden, Sondern ziehet sie auff in der zucht und vermanunge zu dem HERRN. (fornprussiska) Jous Tawai ni teṅeit iōv̄ans malnikans prei nerten / kai śtai ni dūrai pośtānai / Schłait poauginneiti stans / en Kanxtijſku preiſtan Riki̇jan. ’Och ni, fäder, skall inte reta upp era barn till vrede, så att de inte blir modfällda, utan uppfostra dem i Herrens tuktan och förmaning.’

Texten bygger uppenbarligen på Efesierbrevet 6:4, men bisatsen är ett sekundärt tillägg, hämtat från parallellstället i Kolosserbrevet 3:21. Det fornprussiska adjektivet dūrai återger tyskans schew ’blyg, rädd’. Några rader tidigare (III 93₁₆) finns ett annat fornprussiskt adjektiv, būrai, som översätter tyskans ſchuchter ’blyg, försagd’ med hänvisning till kvinnor:

(2) Enchiridion III 93₁₆ (tyska) So ir wolthut / vnd nicht ſo ſchuchter ſeyt. (fornprussiska) ikai jous labban ſeggēti / bhe ni tijt būrai afti. ’om ni gör gott och inte är rädd.’

Det är allmänt erkänt att det fornprussiska būrai är ett skrivarfel för *dūrai. Texten bygger direkt på 1 Petrusbrevet 3:6².

Den fornprussiska formen dūrai kan förstås antingen som nominativ plural (maskulinum i III 93₁₉, felaktigt i III 93₁₆) eller alternativt som ett adverb på -ai, vilket ibland används för att återge oböjda predikativa adjektiv i det tyska originalet. Den måste bygga på ett adjektiv *dūras. En litauisk motsvarighet dūras nämndes av Jonas Jablonskis (1860–1930) med betydelsen tylus, nekalbus ’tyst, fåordig’ (LKŽ II 897). LKŽ nämner också ett abstrakt substantiv dūras, glossat kvailumas ’dumhet’ (LKŽ II 897, från dialekterna i Nočia och Valkininkai) och några verb som dūrėti, glossade laukti,

¹ Tyska auff das sie nicht schew werden (Luther 1545), latin ut non pusillo animo fiant (Vulgata). ² Tyska so ir wolthut vnd nicht so schüchter seid (Luther 1545), latin benefacientes et non timentes ullam perturbationem (Vulgata).

12

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

The Origin of Old Prussian dūrai

tūnoti tylint, nekalbant ’att vänta, förbli tyst, utan ett ord’ (LKŽ II 899, från J̨onas Jablonskis), dūrinti glossat kvailinti, mulkinti ’att göra dum’ (LKŽ II 901, från dialekterna i Nemunaitis och Leipalingis) och särskilt dūroti glossat buti paniurusi am, akis į žemę įbedus, niūreti, niūroti ’att vara modfälld, se ner i marken, bli deprimerad’ (LKŽ II 905, från Antanas Juška 1897–1922). Andra liknande verb nämns av Fraenkel (LEW I 113) från olika lexikografiska eller dialektologiska källor.

2. DET SLAVISKA LÅNEORDET

Sedan 1800-talet har adjektivet *dūras, gemensamt för fornpreussiska och litauiska men saknat i lettiska, jämförts med slaviskt *durb (ryska дуръ ’dumhet’) och dess avledning, adjektivet *durьnъ (ryska дурной, polska durny ’tokig, dum’). Till detta fogas traditionellt olika former från andra indoeuropeiska språk, såsom grekiska θοῦρος ’rusande, häftig, rasande’^³. Två problem har dock ofta lämnats åt sidan: (1°) skillnaden mellan genuint baltiska ord och slaviska lånord; (2°) rekonstruktionen av den verbala basen och betydelsen hos dess avledningar.

Till att börja med är det väl känt att det slaviska adjektivet *durьnъ ’tokig, dum, rasande’, eller någon av dess historiska efterkomlingar, lånades in i de baltiska språken. Adjektivet durnas ’tokig, dum’ finns redan i forn­­litauiskan och erkänns enhälligt som ett lånord från belarusiska дурны́ eller polska durny⁴. En variant är det forn­­litauiska substantivet dūrnius ’tokig, dum man’, anpassat från belarusiska дурáнь eller polska dureń. Båda formerna nämns av Konstantynas Sirvydas i den första litauiska ordboken (DTL³ ca 1643): durnas ’tokig, dum’ (DTL³ 69 = polska głupi, latin stultus, etc.) och durnius ’tokig, dum man’ (DTL³ 69 = polska głupiec, latin stipes, etc.). Det finns också ett verb durnavóti ’att vara rasande, att rasa’, belagt sedan Jonas Bretkūnas (1500-talet) och inlånat från belarusiska дурнава́ць. Redan på 1500-talet hade Martynas Mažvydas (1570: 468₁₈) en avledning durnif­te ’dårskap, dumhet’ (= tyska Torheit). I senare tid har Friedrich Kurschat (1883: 99) adjektivet dūrnas ’rasande, galen’ (= tyska rasend, toll), abstraktsubstantivet durnýstė ’raseri, vansinne’ (= tyska Tollheit, Verrücktheit) och verbet durnójų ’att rasa’ (= tyska rasen, toben).

^³ Jfr Berneker (1896: 288); Trautmann (1910: 325). Se även Urbutis (2000).

^⁴ Jfr Brückner (1877: 82); Skardžius (1931: 125). Se även LEW I 113; SEJL 136.

Straipsniai / Articles

13

DANIEL PETIT

Andra former av samma familj är belagda i slaviska språk, särskilt i ryska och polska, som främst intresserar oss här. I polska finns inte bara adjektivet durny ’tokig, dum’, substantivet dureń ’tokig, dum man’ och verbet durnieć ’att vara tokig, att bete sig dumt’, utan också, utan nasal suffix, verbet durzyć ’att vilseleda, att bedra’, durzyć się ’att bli förälskad’. I ryska finner vi дурной ’tokig, dum’ och verb som дурнéть, дурнúть ’att bete sig dumt’, men också, utan nasal, substantivet дурак ’tokig, dum man’.

Förekomsten av ett skikt av uppenbara lånord innebär inte att varje baltisk form bör betraktas som inlånad från slaviska. Tvärtom kan man anta att åtminstone vissa former kan vara ärvda i de baltiska språken. Detta antyds av att några av dessa former i sin grundbetydelse inte syftar på ’tokighet, dumhet’, utan förmedlar en föreställning om ’modfälldhet, tystnad, sorg’, vilket inte nödvändigtvis härrör från denna betydelse. I lettiska är adjektivet dur̃ns belagt, såvitt jag vet, sedan 1600-talet, men dess betydelse kan variera avsevärt. I Manuale Lettico-Germanicum (ca 1690) finner vi adjektivet Durnis ’tokig, dum’ (MLG 114 = tyska Thoricht, unweise) och abstraktsubstantivet Durniba ’tokighet, dumhet’ (MLG 114 = tyska Unweisheit, Aberwitz, Unsinnigkeit, jfr även 501), med en betydelse som tydligt avslöjar det slaviska ursprunget. Lettisches Lexicon (1758: 97) av Gotthard Stender anger inom hakparenteser adjektivet durns ’tokig, dum’ (= tyska doll, dwatsch Lit.) med en liknande betydelse, men presenterat som avlett från en litauisk källa⁵. I Lettisches Wörterbuch av Carl Christian Ullmann (1872) återges adjektivet durns, vid sidan av det nyare ryska lånordet duraks ’tokig, dum’ (1872: 55 = tyska ein Narr), på tyska både som dwatsch ’tokig, dum’ och som benommen ’förvirrad, förlägen’. De exempel som Ullmann ger illustrerar båda betydelserna: gāl̄wa tāhda durna ’mitt huvud är så dumt’, durns firgs ’en rabiat häst’ (= tyska ein Pferd, das den Koller hat), durna aita ’en sömnig man’ (= tyska ein Schlafskopf). Dessutom presenterar Ullmann (1872: 55) ett verb durneht ’att gå i sömnen, sitta kvar, slöa, vegetera’ (= tyska schläfrig eingeheren, sō sitzen, faulenzen, vegetiren) och ett abstraktsubstantiv durnums ’slöhet, domning, dumhet, yrsel hos får’ (= tyska Benommenheit, Dwatfscheit, Drehkrankheit der Schafe). ME (1923: I 519) har dũrns ’ledsen, förlägen, tokig, isolerad’ (= tyska traurig, benommen, dwatsch, wüst) och verbet durnẽt ’att gå långsamt, vara lat, tyst, tiga, vara ovänlig, vara sjuk’ (= tyska trödeln, faulenzen, ruhig sein, schweigen, unfreundlich sein, sich krank zeigen).

Om man sammanfattar är de baltiska formerna förbundna med två olika betydelser: å ena sidan ’tokig, dum’, å andra sidan ’modfälld, förlägen, tyst, ledsen’, på

⁵ Jfr även Stender (1789: 55).

14

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

The Origin of Old Prussian dūrai

å andra sidan. Det är sannolikt att den förra betydelsen härrör från en slavisk källa: detta är särskilt tydligt i baltiska *durnas ‘dum, enfaldig’, direkt lånat från belarusiska дурны eller polska durny. När det slaviska lånordet väl hade etablerats i de baltiska språken kunde det utveckla en egen ordfamilj utan direkt slavisk förebild, t.ex. litauiska durnystė, lettiska durnība ‘dumhet, enfald’ med baltiska suffix. De andra betydelserna är emellertid svårare att förklara, eftersom de inte återspeglar semantiska drag som redan föreligger i slaviskan. Antingen representerar de en intern utveckling som ägde rum inom de baltiska språken på grundval av lånordet från slaviskan, eller så förutsätter de en annan källa. I det förra fallet måste man anta en utveckling ‘dum, enfaldig’ > ‘modfälld, generad, tyst, sorgsen’, vilket i sig inte låter omöjligt, men fortfarande måste underbyggas ur semantisk synvinkel. Det är förmodligen att föredra att anta att det i de baltiska språken fanns en genuin ordfamilj *dur–/*dūr– ‘modfälld, generad, tyst, sorgsen’, oberoende av det slaviska lånordet, och detta för oss tillbaka till jämförelsen med fornpreussiska dūrai ‘blyg’.

3. DEN VERBALA BASEN

På grundval av det föregående kan man anta att två lexikala skikt har sammanblandats i baltiskan: en baltisk familj ‘modfälld, generad, tyst, sorgsen’ och ett slaviskt lånord ‘dum, enfaldig’. Kontamineringen mellan dessa två skikt kan ha ägt rum i båda riktningarna. Den baltiska familjen kan ha övertagit det slaviska lånordets betydelse (därav litauiska dūras ‘dumhet’, dūrinti ‘göra dum’, som formellt härstammar från den baltiska familjen men semantiskt är förbundet med betydelsen ‘dum, enfaldig’) och å andra sidan kan det slaviska lånordet i baltiskan lokalt ha övertagit den baltiska familjens genuina betydelse (därav lettiska dūŗns inte bara ‘dum, enfaldig’ utan också ‘sorgsen, generad, isolerad’). Om denna analys är riktig är det fornpreussiska adjektivet *dūras ‘blyg’, belagt genom formen dūrai i Enchiridion (1561), inte isolerat utan finner sin plats inom en sammanhängande ordfamilj, vars betydelse endast lokalt stördes av trycket från det slaviska lånordet. Frågan om denna baltiska familjs ursprung förblir öppen.

Att döma av jämförelsen mellan fornpreussiska dūrai och litauiska dūras tycks den genuint baltiska formen vara ett adjektiv *dūras. Det finns ingen anledning att anta att de baltiska språken har ärvt ett adjektiv motsvarande den slaviska formen *дурнъ. Varhelst vi finner det i baltiskan kan det misstänkas vara ett slaviskt lånord, även om det lokalt har hybridiserats med den baltiska familjen. Därav följer att den enda form som kan tillskrivas gemensambaltiskan är *dūras. Alla andra former är antingen avledda från denna grundform eller lånade från slaviskan.

Straipsniai / Articles

15

DANIEL PETIT

Så långt vi kan bedöma var betydelsen av *dūras ‘modfälld, generad, tyst, sorgsen’, och beskrev ett sinnestillstånd som förenar psykiska svårigheter och socialt tillbakadragande. Betydelsen hos fornpreussiska dūrai ‘blyg’ passar väl med denna semantiska rekonstruktion.

Ursprunget till det baltiska adjektivet *dūras är oklart, men två antaganden har rutinmässigt upprepats sedan 1800^th-talet. För det första antas det traditionellt att baltiska *dūras tillhör samma familj som slaviska *durьnъ. Detta antagande kräver en detaljerad diskussion, som hittills inte har genomförts. Det andra antagandet är att alla former härrör från ett verb *dūr-ti- ‘sticka, peta, fästa, hugga’, belagt genom litauiska dùrti, lettiska durt ‘sticka’ och indirekt genom ryska дырá ‘hål’^⁶. Dessa två antaganden upprepas av Toporov (PJ I 391–392) och Mažiulis (PKEŽ 1988: I 239–240; 2013: 149), men det måste betonas att de medför två kompletterande krav: (a) vi måste överbrygga den semantiska divergensen mellan baltiska *dūras och slaviska *durьnъ; (b) vi måste förklara hur båda formerna både formellt och semantiskt kan gå tillbaka på ett verb med betydelsen ‘sticka, peta’.

I detta skede tycks den psykologiska betydelsen hos denna rot uppvisa en tydlig fördelning: ‘dum, enfaldig’ i slaviskan kontra ‘modfälld, generad, tyst, blyg’ i baltiskan. Men det finns en slavisk form som skulle kunna uppvisa en betydelse mycket nära den baltiska familjens. I slutet av 1800^th-talet nämner den slovenska ordboken, utgiven av Maks Pleteršnik (Slovensko-Nemški Slovar 1894: 195), ett adjektiv dūr ‘blyg, vild’ (= tyska scheu, wild, menschen scheu), vars betydelse är identisk med betydelsen hos det fornpreussiska adjektivet dūrai. Mer avlägset, men säkerligen besläktat, är det slovenska verbet duriti ‘göra hatad, fylla med avsky; förakta’ (= tyska verhasst, ekelhaft machen, verabscheuen, verachten), som också återfinns i serbokroatiska dúriti se ‘vara arg, fyllas med avsky’. Det har också noterats att vissa ryska dialekter har bevarat samma ord дýр ‘blyg, rädd’^⁸. Den slaviska roten *dur betyder ‘blyg’, därav ‘vara fylld av avsky, förakta’ (troligen kalkerat från tyska scheu → verabscheuen). Den påminner starkt om den betydelse som observeras i baltiskan. Former­na kan emellertid inte direkt likställas, eftersom slaviska *dur förutsätter PIE *d⁽ʰ⁾our medan baltiska *dūr endast kan gå tillbaka på PIE *d⁽ʰ⁾uHr-, *d⁽ʰ⁾urH- eller *d⁽ʰ⁾r̥H-.

⁶ Jfr. EDSIL 132. Men EDSIL 126 föreslår att slaviska *durb och fornpreussiska dūrai kan analyseras som *dʰou̯-ro från en rot *dʰeu̯- ‘springa’ (jfr sanskrit dhávati, grekiska θέω ‘springa’), vilket är semantiskt föga övertygande.

⁷ Jfr. EDSIL 132. Enligt Pleteršnik (och Cigale 1860: 1355) tycks källan till det slovenska adjektivet ha varit den slovenske biskopen Matevž Ravnikars (1776–1845) skrifter.

⁸ Se Urbutis (2000: 229).

16

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

The Origin of Old Prussian dūrai

Vi står således inför en större utmaning än väntat. Det verkar förhålla sig så att Slavic hade två huvudrepresentanter för stammen *dur-, ett adjektiv *durb ’blyg’ (Slovenian dūr, Russian dial. дур) och ett substantiv *durb ’dårskap, dumhet’ (Russian дурь), varav adjektivet *durьnь ’fånig, dum’ (Russian дурной, Polish durny) härrör. Stammens *dur semantiska komplexitet utgör ingen skiljelinje mellan Baltic och Slavic; den är redan intern i Slavic. Dessutom måste vi notera att den formella ekvationen inte är perfekt, eftersom de slaviska formerna förutsätter *d(h)our-, medan de baltiska formerna bygger på en nollgrad, hur dess exakta rekonstruktion än må vara.

Den verbala basen för dessa former har traditionellt identifierats med verbet *dūr-ti- ’sticka, göra ett hål’, som endast är bevarat i Baltic (Lithuanian dūrti, Latvian durt ’sticka’), men den semantiska kopplingen mellan denna föreställning och de två huvudbetydelserna hos dess förmodade avledningar, ’blyg’ och ’fånig, dum’, är inte helt klar. Utanför Baltic lever den primära betydelsen ’sticka, göra ett hål’ kvar i Russian дырá ’hål’, men det finns ett annat ord för ’hål’ i Slavic med något annorlunda form (Belarussian дзю́ра, Ukrainian дю́па, Czech dǔra, Polish dziura ’hål’). Om man tar detta för vad det är, verkar det som om Slavic hade två olika stammar *dyr i Russian дырá (< PIE *d(h)ūr-), *d’ur i Polish dziura osv. (< PIE *d(h)eur-); det är svårt att gå längre än detta grundläggande konstaterande och fastställa den ursprungliga fördelningen mellan dessa två avljudsgrader. Det formella problemet förvärras av den utbredda uppfattningen att de flesta av de ovan anförda formerna med betydelsen ’sticka, göra ett hål’ är besläktade med den välkända PIE-roten *der- ’slita sönder, flå’ (Greek δέρω ’flå’, Gothic dis-tairan ’slita sönder’), som lever kvar i Old Church Slavic дърати, Russian драть och Lithuanian dir̃ti (pres. derù) eller dirti (pres. diriù), Latvian dirât⁹. Denna uppfattning är sannolikt ogrundad, men eftersom den spelar en avgörande roll i etymologin för Lith. dūrti måste den prövas ingående.

Traditionellt härleds Lithuanian dĩrti (pres. derù), dirti (pres. diriù) och Old Church Slavic дерѫ, дърати ’slita sönder’ från PIE *der-, och verbet Lithuanian dūrti, Latvian durt ’sticka’ återförs till en alternativ nollgrad av samma rot¹⁰. Denna analys är problematisk. Den akuta tonen i de baltiska formerna (Lithuanian dūrti, Latvian durt) pekar på en set-rot, vilket strider mot härledningen från PIE *der-. På PIE-nivå är roten *der tydligt anit̑ (jfr Greek νεόδαρτος ’nyss avdragen’, Sanskrit dṛtá- < PIE *dr̥-to-); den set-variant *derH som ibland nämns i litteraturen (jfr SEJL 115) är säkerligen en

^⁹ Se t.ex. BSW 52; SEJL 136. Se även Urbutis (2000: 229).

^¹⁰ Se t.ex. Jēgers (1969); Smoczyński (2001: 148); Karulis (2001: 243). En agnostisk ståndpunkt presenteras i EDBIL 147. Det är inte nödvändigt att åter öppna debatten om fördelningen av ir och ur som divergerande reflexer av PIE-nollgrader i Balto-Slavic.

Straipsniai / Articles

17

DANIEL PETIT

illusion. Till att börja med är den akuta tonen i den litauiska infinitiven dìrti (pres. dirìti) sekundär i jämförelse med cirkumflexen i dìrti (pres. derù) och kan inte prima facie användas som belägg för en PIE-set-rot. På liknande sätt förutsätter den nasala infixformen i Sanskrit dṛṇāti ’han sliter sönder’, Young Avestan dərənąnti ’de sliter sönder’ inte nödvändigtvis PIE *dᵣ-né/n-H-, utan kan återspegla den sekundära utvidgningen av nā-bildningen. Beläggen för PIE *derH bygger således på osäker grund och visar sig vara fullständigt opålitliga.

Däremot kan den setiska karaktären hos Lithuanian dùrti, Latvian durt ’sticka’ knappast förklaras som sekundär: den är fast etablerad i alla former av den lexikala familjen och stöds av olika laryngalorsakade företeelser, såsom vokalens akuta ton (Lithuanian dūr-, Latvian dūr- + konsonant) eller dess kompensatoriska förlängning (Lithuanian dūr eller med metatoni dū́r-, Latvian dūr- + vokal). Familjens konstanta setiska karaktär utesluter möjligheten att den härrör från PIE *der- ’slita sönder, flå’. Ett allvarligare alternativ, som föreslås av AĹEW (I 249–250), är att härleda Lithuanian dùrti, Latvian durt ’sticka’ från en annan PIE-rot *dʰuerh₁- ’skada, göra ont’ (jfr Hittite duu̯arnizi ’han bryter’, Sanskrit dhū́rvati ’han skadar’)¹¹. Denna analys har fördelen att lösa problemet med rotens setiska karaktär. Lithuanian dùrti, Latvian durt skulle regelmässigt kunna återföras till nollgraden *dʰurh₁-. Dessutom skulle denna analys göra det möjligt att rädda den gamla jämförelsen mellan Latvian dūre ’näve’ och Celtic *durno- ’näve, hand’ (Old Irish dorn, Middle Welsh dw̄rn, Breton dourn ’näve’), vilket visar vokalen u:s ålder; den semantiska utvecklingen (’sticka’ → ’näve’) är trivial och har en parallell i fallet Latin pungō ’sticka’ → pugnus ’näve’. En variant *dʰeurh₁-, sannolikt en sekundär fullgrad till *dʰurh₁-, skulle väl förklara vissa slaviska former (jfr Belarussian дзю́ра, Ukrainian дю́бра, Czech džura, Polish dziura ’hål’), och den sekundära avljudsgraden *dʰourh₁ skulle kunna återspeglas direkt av Slavic *durb ’dårskap, dumhet’. Grundformen skulle vara nollgraden *dʰurh₁-, fortfarande bevarad i det baltiska verbet (Lithuanian dùrti) och utvidgad till dess avledning (Lithuanian dūras, Old Prussian dūrai).

Ur formell synvinkel är förhållandet mellan ett verb *dūr-ti och ett adjektiv *dūr-as i Baltic säkerligen sekundärt och återger verbets avljudsgrad i adjektivet utan någon förändring, medan förhållandet mellan *dūr-ti och *douros i Slavic följer ett avljudsmönster som tycks vara mer utbrett, jfr modellen Balto-Slavic *roudos ’röd’ (Lithuanian raũdas, Russian рудой <

^¹¹ Jfr IEW 277; LIV 1140; EDHIL 905–908. Sanskrit dhū́rvati ’han skadar’ hör till en set-rot (jfr det verbala adjektivet dhūrtá-), men den tematiska varianten dhv̥́vati (< PIE *dʰuéhr̥₁-e/o-) analyserades som aniṭ, vilket gav upphov till ett sekundärt verbalt adjektiv dhv̥rtá- (från *dhurtá-). En annan rekonstruktion föreslås i LIV 1140.

18

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

The Origin of Old Prussian dūrai

PIE *h₁roudʰ-o- = Gothic raups, ruralt latin rūfus) kontra *rudē-ti- ’att vara röd’ (litauiska rudėti, gammalkyrkoslaviska рѫдѣти < PIE *h₁rudʰ-eh₁- = latin rubēre): trycket från denna typ är ansvarigt för skapandet av en sekundär o-grad *douros (som om PIE *dʰourh₁-o-) i stället för PIE *dʰuorh₁-o- (PIE-roten *dʰuerh₁-). Det slaviska abstrakta substantivet *durb, som återspeglas i ryska дурь ’dumhet’, och avledningen *durьnъ ’dum, tokig’ är säkerligen sekundärbildningar (som om de kom från PIE *dʰourh₁-i-), parallellt med fall som gammalkyrkoslaviska зълъ ’det onda’ (= grekiska κακία) från зълъ ’dålig, ond’ (= grekiska πονηρός, κακός).

Problemet gäller den lexikala familjens semantik. Här förblir härledningen av betydelserna ’tokig, dum’ och ’blyg, modfälld, generad, tyst, sorgsen’ från grundbetydelsen ’att sticka’ omotiverad. För vissa av dessa former gjordes andra jämförelser redan på 1800-talet, men det de har gemensamt är många inexaktheter i deras fonologiska eller morfologiska formulering. Till att börja med jämförs det grekiska adjektivet θοῦρος ’rusande, häftig, rasande’ ofta med fornpreussiska dūrai ’blyg’ och ryska дурной ’tokig, dum’, men det bör förmodligen lämnas åt sidan, eftersom det inte är sannolikt att det återspeglar en PIE-form *dʰourh₁-o-, utan rimligare hör samman med verbet θρώσκω, aorist ἔθορον ’att springa, att hoppa upp’, vilket förutsätter en annan rot *dʰerh₃-: vi har nollgrad *dʰrh₃ i θρώσκω, ἔθορον och en o-grad *dʰor(h₃)-uo- (med Saussures effekt) i *θορο-ϝος > θοῦρος (med den joniska grekiskans kompensatoriska förlängning till följd av digammats bortfall).

Vi står alltså kvar med de balto-slaviska uppgifterna. Som redan sagts är det sannolikt att även om de skiljs åt genom sitt avljud, hör slaviska *dur- (från *dʰourh₁-) och baltiska *dūr- (från *dʰurh₁-) till samma familj. Vi har sett att den semantiska skillnaden inte sammanfaller med den formella skillnaden, eftersom slovenska dȗr hör till slaviska *dur-, men har betydelsen ’blyg’, vilket tycks förbinda det direkt med baltiska *dūras.

Betydelsen hos fornpreussiska dūrai och litauiska dūras ’blyg, tyst, fåordig’ härrör sannolikt från ett verb *dūr- ’att förbli tyst, att känna sig generad, att se ner i marken’. Detta antyds av de olika verb som förknippas med denna betydelse, såsom lit. durėti ’att vänta, att förbli tyst, utan ett ord’ och dūroti ’att vara modfälld, att se ner i marken, att bli deprimerad’. I lettiskan spreds denna betydelse till det slaviska lånordet och dess familj, vilket visas av lettiska dur̃ns ’sorgsen, generad, dum, isolerad’, durnēt ’att gå långsamt, att vara lat, tyst, att förbli tyst, att vara ovänlig, att vara sjuk’. Källan till denna betydelse nämndes i förbigående av Fraenkel (LEW I 90 och 113), men sågs tydligt av Mažiulis (PKEŽ 1988: I 239; 2013: 149). I litauiskan finns uttrycket nudūrti akis į žemę ’att se ner i marken’ (bokstavligen: ’att sticka ner sina ögon i marken’):

Straipsniai / Articles

19

DANIEL PETIT

(3) Litauisk dialekt från Darbėnai (LKŽ II 913)

Nusigandęs nudūrė akis į žemę ir tylėjo.

’Skrämd höll han ögonen nere på marken och förblev tyst.’

I den litauiska dialekten från Kretinga är det fraseologiska uttrycket akis nudūrties belagt med betydelsen ’att se ner i marken’;

(4) Litauisk dialekt från Kretinga (Aleksandravičius 2007: 86)

Àkis į žẽmę nudūręs.

’Han höll ögonen nere mot marken.’

LKŽ II 912 nämner en variant idūrti akįs į žẽmę, bokstavligen ’att se mot (in i) marken’, med ett exempel av Žemaitė (¹⁹ århundradet):

(5) Žemaitė (LKŽ II 912)

Ėjo akis įdūręs į žemę.

’Han gick med ögonen riktade ner mot marken.’

Betydelsefullt nog illustreras verbet dūrōti ’att vara modfälld, att se ner i marken, att bli deprimerad’ (LKŽ II 905: būti paniurusiam, akis į žemę įbedus, niūreti, niūroti) i LKŽ av ett exempel från Jonas Jablonskis som tydligt återspeglar samma kontext:

(6) Jonas Jablonskis (LKŽ II 905)

Dūronas žemyn akis įdūręs, pasikvempęs dūro, t. y. mislyja, rymo.

”Den dystre mannen, med blicken riktad mot marken, grubblar och blir nedstämd, dvs. förblir eftertänksam och bekymrad.”

I Jacob Brodowskis ordbok (¹⁸th century, Drotvinas 2009: 948_{₃₀–₃₆}) återges den latinska frasen oculos demittere och dess tyska motsvarighet die Augen niederschlagen på litauiska som Akkis nulejti, Akkis žemyn nukreipti, eller Nunerti Akkis.

Samma uttryck är bevarat i lettiskan:

(7) Gustav Brasche (1875: 544)

niederfschlagen: die Augen –, azis nodurt ”att hålla blicken sänkt”

Att se ned mot marken som ett tecken på tafatthet eller nedslagenhet är en mycket utbredd kulturell attityd, vilket exempelvis visas av den liknande användningen av κύπτω i forngrekiskan, demittere oculos på latin, die Augen niederschlagen på tyska, spuśćić oczy på polska, опустить глаза eller потупиться på ryska eller spuštiti oči på serbokroatiska, som alla betyder ’att se ned’ och används i samma sammanhang av psykiskt lidande (för att uttrycka blyghet, förlägenhet, sorg, nedstämdhet, missmod osv.). Denna bild är inte specifik för baltoslaviskan,

20

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

The Origin of Old Prussian dūrai

men den semantiska härledningen [att sticka] > [att fästa blicken på] är mer specifik. Man kan anta att det fraseologiska uttryck som återspeglas i lit. nu-/i-dūrti akis į žemę ’att se ner mot marken’ utgjorde grunden för det baltiska adjektivet *duras ’sorgsen, generad, tyst’.

Det återstår att förklara betydelsen hos de slaviska formerna ’fånig, dum’. Om man utgår från en verbalrot *d^ʰurh_₁- ’att sticka’, kan betydelsen ’modfälld, generad, tyst, sorgsen’ lätt förklaras, som redan nämnts, genom det ovan nämnda fraseologiska uttrycket (jfr lit. nudūrti akis į žemę ’att se ner mot marken’), och det är sannolikt att detta fraseologiska uttryck också är den semantiska källan till de slaviska formerna med betydelsen ’fånig, dum’. Att stirra tomt på marken med en tom blick kan lika gärna tolkas som ett tecken på dumhet eller rentav dårskap; den gestiska framställningen av en plågad själ som stirrar ut i tomma intet utgör länken mellan en känsla av psykisk nedstämdhet och ett uttryck för dumhet.

4. SLUTSATS

Långt ifrån att vara ett isolerat ord hör det fornprussiska adjektivet dūrai ’blyg’ till en omfattande lexikal familj som är belagd både i baltiska och slaviska språk. Det bygger på den konkreta bilden av en människa som ser ner mot marken — en hållning som kan tolkas antingen som ett tecken på psykiskt lidande eller som ett tecken på dumhet. Oavsett i vilken utsträckning denna analys kan anses giltig i varje detalj, ger den en belysande illustration av det faktum att fraseologin alltid bör tas på allvar när man söker efter den etymologiska bakgrunden till lexikala familjer, eftersom semantisk förändring ofta i grunden består i kristalliseringen av fraseologiska mikrokontexter.

LITTERATUR

Aleksandravičius Juozas 2011: Kretingos tarmės žodynas, sud. D. Mikulėnienė, D. Vaišnienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

ALEW I – Altlitauisches etymologisches Wörterbuch 1–3, eds. by W. Hock, E. J. Bukevičiūtė, Ch. Schiller, R. Fecht, A. H. Feulner, E. Hill, D. S. Wodtko, Hamburg: Baar Verlag, 2015.

Straipsniai / Articles

21

DANIEL PETIT

Berneker Erik 1896: Die preussische Sprache, Strassburg: Karl J. Trübner.

Brasche Gustav 1875: Kurzgefaßtes lettisch-deutsch und deutsch-lettisches Lexikon, Libau: Zimmermann.

Brückner Aleksander 1877: Die slavischen Lehnwörter im Litauischen, Weimar: H. Böhlau.

BSW – Trautmann Reinhold 1923: Baltisch-Slavisches Wörterbuch, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Cigale Matej 1860: Deutsch-s lovenisches Wörterbuch, Ljubljana: J. Blasnik.

Drotvinas Vincentas (ed.) 2009: Jokūbas Brodovskis, Lexicon Germanico-Lithvanicum et Lithvanico-Germanicum: Rankraštinis XVIII amžiaus žodynas. Dokumentinis leidimas su faksimile, perrašu ir žodžių registru 1, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

DTL – Sirvydas Konstantinas ³1643: Pirmasis lietuvių kalbos žodynas: Dictionarium trium linguarum, red. J. Kruopas, Vilnius: Lietuvos TSR Mokslų akademijos Cetrinė biblioteka, 1979.

EDBIL – Derksen Rick 2015: Etymological Dictionary of the Baltic Inherited Lexicon, Leiden, Boston: Brill.

EDHIL – Kloekhorst Alwin 2008: Etymological Dictionary of the Hittite Inherited Lexicon, Leiden, Boston: Brill.

EDSIL – Derksen Rick 2008: Etymologisk ordbok över det slaviska ärvda lexikonet, Leiden, Boston: Brill.

IEW – Pokorny Julius 1959: Indoeuropeisk etymologisk ordbok, Bern, München: A. Francke.

Jēgers Benjamiņš 1969: Några baltiska och slaviska besläktade ord till stammen av lit. dir̃ti. – Baltiska studier 10, 63–112.

Karulis Konstantinas ¹1992, ²2001: Lettisk etymologisk ordbok, Rīga: Avots.

Kurschat Friedrich 1883: Litauisk–tysk ordbok, Halle: Verlag der Buchhandlung des. Barnhusets.

LEW I – Fraenkel Ernst 1955–1962: Litauisk etymologisk ordbok 1–2, Heidelberg, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

22

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

The Origin of Old Prussian dūrai

LIV – Ordbok över de indoeuropeiska verben, redigerad av H. Rix, Wiesbaden: Dr. Ludwig Reichert Verlag, 1998, -2001.

LKŽ ^2II – Det litauiska språkets ordbok 2, 2:a upplagan, ansvarig redaktör J. Kruopas, Vilnius: Mintis, 1969.

ME I – Mühlenbach Karl, Endzelīn Jānis 1923–1932: Lettisk-tysk ordbok 1–4, Rīga: Izglītības ministrija.

MLG – Lettisk-tyskt handlexikon 1–2, redigerad av T. G. Fennell, Rīga: Latvijas Akadēmiskā bibliotēka.

MŽ – Mažvydas Martynas 1547–1570: Gesmes Chrikščoniskas. – Martynas Mažvydas skrifter och deras källor, redigerad av G. Michelini, Vilnius: Mokslas.

PJ I – Toporov Vladimir N. 1975–1990: Топоров Владимир Н. Ryska språket. Ordbok 1–5, Москва: Издательство «Наука».

PKEŽ – Mažiulis Vytautas 1988–1997, 2013: Preussiska språkets etymologiska ordbok 1–4, 1:a upplagan, Vilnius: Mokslas (bd 1, 1988), Mokslo ir enciklopedijų leidykla (bd 2–3, 1993–1996), Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas (bd 4, 1997); 2:a upplagan, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.

Pleteršnik Maks 1894: Slovensk-tysk ordbok 1, Ljubljana: Knezoškofijstvo.

SEJL – Smoczyński Wojciech 2007: Etymologisk ordbok över det litauiska språket, Vilnius: Vilniaus Universitetas.

Skardžius Pranas 1931: De slaviska lånorden i forn litauiska, Kaunas: Akcinės „Spindulio“ bendrovės spaustuvė.

Smoczyński Wojciech 2001: Język litewski w perspektywie porównawczej, Kraków: Wydaw. Uniwersytetu Jagiellońskiego.

Stender Gotthard Friedrich 1789: Lettisches Lexikon. In zween Theilen abgefasset, und den Liebhabern der lettischen Litteratur gewidmet, Mitau: J. F. Steffenhagen.

Trautmann Reinhold 1910: Die altpreussischen Sprachdenkmäler, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Ulmann Carl Christian 1872: Lettisches Wörterbuch. Erster Theil. Lettisch-deutsches Wörterbuch, Riga: Verlag von H. Brutzer & Co.

Straipsniai / Articles

23

DANIEL PETIT

Urbutis Vincas 1999: Daukantos paburmãi ”snabbt, kraftigt” samband med padūrmu ”detsamma” mot bakgrund av ett bredare spektrum av žemaitiska adverb med särskild avledning och ännu något om pr. dūrai ”skygga” och sl. *durb ”dum; skygg”. – Baltistica 34(2), 215–234.

Ursprunget till det gammalpreussiska ordet dūrai

SAMMANFATTNING

Traditionellt jämförs det gammalpreussiska adjektivet dūrai ‘skygg’ (= t. scheu) med det slaviska abstrakta substantivet *durb (ry. дурь ‘dumhet’) och dess adjektiviska derivat *durbnъ (ry. дурной́, po. durny ‘dum, vansinnig’). Förhållandet mellan dessa båda lexikala familjer är emellertid fortfarande oklart, såväl formellt som semantiskt. Med hänsyn till de baltiska formerna bör man först skilja ord av baltiskt ursprung från slaviska lånord (lit. dur̃nas). Vid första anblicken tycks betydelsen ‘skygg’ endast förekomma i de baltiska språken (gammalpreussiska dūrai, lit. dūras), medan betydelsen ‘dum, vansinnig’ endast förekommer i de slaviska språken (ry. дýрь etc.). Slovenska dūr ‘skygg’ (1800-talet) visar emellertid att betydelsen ‘skygg’ också kan ha förekommit i de slaviska språken; således går lexikala familjers polysemi tillbaka redan till den balto-slaviska urspråkstiden. Fonologiskt kan de baltiska formerna härledas från nollstadiet (*dūr-), medan de slaviska formerna kan härledas från o-stadiet (*dour-). Alla former anses vanligen vara besläktade med verbet *dūr-ti (lit. dūrti, lett. durt), men deras semantiska avledning är fortfarande omotiverad. Verbet *dūr-ti (lit. dūrti, lett. durt) bör sannolikt inte härledas från den ie. roten *der, som ofta antas (jfr gr. δέρω ‘flå’, got. dis-tairan, fsl. дьрати, ry. драть, lit. dir̃ti / derù eller dìrti / diriù, lett. dīrât), utan från den ie. roten *dhurh₁- (jfr hett. du̯arnizi ‘slår sönder’, ved. dhūrvati ‘förstör’). Semantiskt kan sambandet mellan ‘sticka’ och ‘skygg’ / ‘dum’ motiveras med utgångspunkt i det litauiska fraseologiet nudurti akis į žemę, som uttrycker ett svårt psykiskt tillstånd.

Inlämnad den 16 juli 2021.

DANIEL PETIT

École normale supérieure 45, rue d’Ulm, 75005 Paris, France [email protected]

24

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV