GRUNDLÄGGANDE BIBLIOTEKSVETENSKAPLIGA BEGREPP I VAC-LOVAS BIRŽIŠKAS REDIGERADE ENCYKLOPEDIER

Mycket har sagts och skrivits om Vaclovas Biržiškas förtjänster för den litauiska kulturen och därmed naturligtvis också för boken. Därför vill vi rikta blicken mot ett något snävare område av hans kulturella verksamhet – biblioteken och det som hör samman med dem – och undersöka vilket inflytande V. Biržiška själv och andra personer med ljust minne som arbetade med honom hade när de sammanställde en allmän encyklopedi. Vi ska undersöka vilka biblioteksvetenskapliga begrepp som förklaras i de allmänna encyklopedier där V. Biržiška var huvudredaktör och jämföra förklaringarna i den ”Litauiska encyklopedin”, utgiven i Kaunas, och ”Litauernas encyklopedi”, som utkom senare i Amerikas förenta stater.

”Biblio (gr. biblos – bok, biblion – liten bok) är förledet i ord som har med bokvetenskap att göra <…>” (3, T. 2, s. 473), och därför ska vi undersöka sådana begrepp som förekommer i dessa två encyklopedier.

Vi börjar med termen bibliografi, eftersom det verksamhetsområde som den betecknar sträcker sig tillbaka till urminnes tider.

I ”Den litauiska encyklopedin” (2, s. 834–847) ägnas hela 13 spalter åt begreppet ”bibliografi”. Ordets ursprung anges, det vill säga de språk som ordet härstammar från, förkortningen för beteckningen, etymonet och dess översättning till litauiska. Därefter redogörs för hur själva begreppet förstås och hur förståelsen har förändrats; det förklaras vad som inte bör kallas bibliografi, eftersom ”andra bibliografer tenderar att identifiera B. med bokvetenskap (ry. книговедение, ty. Bücherkunde, pol. księgoznmawstwo)” (2, T. 3, s. 834–847). Dessutom förklaras på ett utförligt och tämligen lättillgängligt sätt varför bibliografi behövs, både för forskaren och för eleven.

I ”Litauernas encyklopedi” ägnas 9 spalter åt detta begrepp. Även här ges en etymologisk förklaring av ordet och en definition av begreppet: ”i äldre mening och betydelse vetenskapen om boken i allmänhet. Med tiden blev B:s betydelse snävare, och numera avses vetenskapen om beskrivning av böcker samt själva förtecknandet och beskrivningen av böcker” (3, T. 2, s. 474–478). Bibliografins uppgifter, ursprung och erfarenheter från hela världen redovisas; uppgifter om litauisk bibliografi inom olika vetenskapsområden ges, pressbibliografin överblickas och bibliografins pionjärer nämns. Utöver dessa grundläggande uppgifter har bå-

147

da encyklopedierna artiklar om bibliografiinstitutet och publikationen ”Bibliografijos žinios”, medan det i Bostons encyklopedi dessutom går att läsa om bibliografiska föreningar och kongresser.

I de encyklopedier som behandlas förekommer omkring tio mindre vanliga ord med förleden biblio-. Ett av dem återfinns endast i ”Den litauiska encyklopedin”, där inte bara etymologin till ordet bibliognozija anges, utan ordet också betecknas som ”en term som prästen Jonas Juozas Rivė (1730–1791) försökte införa i verket ’La chasse aux bibliographes et antiquaires mal advisés’” (2, T. 3, s. 834). Termen definieras i detta verk, och det förklaras att den ”på grund av motsättningen mellan ’bibliografi som beskrivning av böcker’ och ’bibliografi som konsten att tala om böcker med avseende på deras innehåll eller historia’ <...> aldrig slog igenom” (ibid.).

Ännu ett ord som inte slog igenom, föreslaget av samme J. J. Rivė, är bibliologija. Intressant nog betecknas det som en term i båda encyklopedierna, och man försöker klarlägga begreppets innehåll. I ”Den litauiska encyklopedin” förklaras termens spridning mer utförligt, särskilt i Ryssland, där A. M. Loviaginas, en av grundarna av bibliologisällskapet, medgav att bibliografi och bibliologi är synonymer (2, T. 3, s. 848). När vi läser artikeln om samma ämne i ”Litauernas encyklopedi” märker vi att resonemanget där är mer koncentrerat och att begreppets innehåll förklaras mycket konkret. Dessutom förklaras att ”termen inte slog igenom på grund av att dess betydelse utvidgades alltför mycket, eftersom dessa områden behandlas av särskilda discipliner” (3, T. 2, s. 479).

I båda encyklopedierna kan man läsa om bibliofili som ett särskilt verksamhetsområde och om själva begreppets ursprung och utveckling. Artikeln om ämnet i tre spalter i ”Den litauiska encyklopedin” är något svårbegriplig, även om kärnan förklaras tillräckligt väl. Artikeln i ”Litauernas encyklopedi” är något annorlunda, mer lättflytande, och här betecknas bibliofili inte bara som ”en fransk nybildning (bibliophilie), som uppstod på 1600-talet”, utan jämförs också med en liknande term som ibland används parallellt, filobiblija (efter de Burys bok ”Philobiblion”, utgiven redan på 1200-talet, där man för första gången skrev mer utförligt om kärleken till böcker). Dessutom understryks att ”termen bibliofilis skiljs från bibliomanija – en sjuklig bindning till boken” (3, T. 2, s. 473).

148

I encyklopedierna finns också några mindre vanligt förekommande sammansatta ord, där den första leden är biblio. I båda encyklopedierna redogörs för begreppen ”bibliomani” och ”bibliomanti” (2, T. 2, s. 479; 3, T. 3, s. 348), medan begreppet ”bibliokleptomani” förklaras med en enda mening i Kaunas-encyklopedin.

Efter att ha gått igenom sammansatta termer som i dag används mer eller mindre ofta eller som av olika skäl inte har fått fäste, bör ett av de viktigaste begreppen behandlas: ”bibliotek”, ett begrepp som har etablerats och hittills förblivit oförändrat. Artikeln om bibliotek omfattar 20 spalter i ”Lietuviškoji enciklopedija” och 14 i ”Lietuvių enciklopedija”. Först anges ordets ursprung och begreppet förklaras: ”en kulturinstitution avsedd för en större eller mindre läsekrets, systematiskt kompletterad enligt en plan med böcker och andra trycksaker, inrymd i en särskilt anpassad lokal och skött av yrkesutbildade bibliotekarier. B. har fått denna betydelse och innebörd först under 1800-talet” (3, T. 2, s. 479). Därefter förklaras att ”termen motsvaras mest exakt av biblioteken i USA”, eftersom ”en betydande del av B. inte uppfyller något av definitionens krav” (2, T. 3, s. 850–870), och att ”olämplig organisering av B. återspeglades också i benämningarna på B. Exempelvis användes länge i Litauen ordet knygynas i stället för termen B. – en boksamling som motsvarade ett utvecklingsstadium för B. då böcker skulle samlas på ett ställe utan hänsyn till vem samlingarna var avsedda för. I dagens B. utgör knygynas, som på andra håll kallas magazinu, endast en organisatorisk del av B., utan vilken inget B. kan finnas, men som inte omfattar hela B:s innehåll” (3, T. 2, s. 479).

I ”Lietuviškoji enciklopedija” presenteras också begreppet ”biblioteksvetenskap” och dess innehåll förklaras, men det benämns inte terminologiskt. ”Biblioteksvetenskap sammanför allt som varje bibliotekarie behöver känna till. Den berör frågor som rör B:s organisation, inredning, ledning, skötsel, komplettering och bevarande samt arbetsmetoder förknippade med läsarna (framför allt på offentliga B.). Alla dessa frågor utgör vanligtvis innehållet i bibliotekarieutbildningar och biblioteksskolor” (2, T. 3, s. 850–870). Dessutom anges litteratur om biblioteksvetenskap, varav tre poster är på litauiska. I båda encyklopedierna tas också upp en andra betydelse av bibliotek, som endast i ”Lietuvių

149

enciklopedija” betecknas med en term, nämligen: ”biblioteka är en term som ofta används i olika språk för en bokserie eller tidskrift inom ett visst område eller med varierande innehåll” (3, T. 2, s. 486).

Såväl Kaunas-encyklopedin som den encyklopedi som utgavs i Boston innehåller fler artiklar om ämnen som hör till biblioteksvetenskapen, såsom katalogas, katalogizacija, kartoteka, dešimtainė klasifikacija. Där ges upplysningar om världens viktigaste bibliotek, bibliotekshistoria, biblioteksteknik och bibliotekslagstiftning samt mer allmänna kulturföreteelser, såsom boken, dess tillkomsthistoria, de första böckerna, bokutgivning, boksmugglare, boksmuggling, bokbindning och detta hantverks ursprung. En separat artikel ägnas åt läsning och dess förståelse; läskvalitet och läsmängd behandlas, liksom metoder för läsinlärning, och det anges när och av vem termen dokumentacijos först användes.

Encyklopedins viktigaste artiklar och deras författare anges i början av varje band. Bland de tiotals viktigare artiklarna i andra bandet av ”Lietuvių enciklopedija” nämns artiklar skrivna av Vc. Biržiška själv om bibliofili, bibliografi och bibliotek. I tredje bandet av ”Lietuviškoji enciklopedija” lyfts inte bara ämnen utan också artiklar om bibliografiinstitutet, bibliologin och bibliomanin fram.

I andra band av ”Lietuvių enciklopedija” nämns bland de viktigare artiklarna P. Skardžius artikel om encyklopedin, Č. Grincevičius om inkunabeln, pedagogikavdelningens redaktör P. Maldeikis om läsning, P. Gaucis och V. Čivinskas om boken, J. Švaistas–Balčiūnas om boksmugglarna samt några andra.

Literatūra

1. Lietuviškoji enciklopedija / Vyr. red. V. Biržiška. K.: Spaudos fondas. T. 1–10. 1933–1941.

2. Lietuvių enciklopedija / Vyr. red. V. Biržiška. Boston: LEL. T. 1–36. 1953–1969.

Nijolė BLIŪDŽIUVIENĖ

150