JONAS JABLONSKIS OCH DET LITAUISKA STANDARDSPRÅKETS HUNDRAÅR

(Jonas Jablonskis 18:e konferens med anledning av 150-årsdagen av hans födelse)

Den 7–8 oktober hölls en internationell Jonas Jablonskis-konferens vid Litauiska språkets institut med titeln ”Jonas Jablonskis och det litauiska standardspråkets hundraår” ¹. Konferensen, som nu hölls för artonde gången, ägnades åt att högtidlighålla minnet av Jonas Jablonskis, det litauiska standardspråkets skapare, diskutera särdragen i standardspråkens tillkomst och utveckling samt undersöka aktuella problem inom språknormeringen och framtidsutsikterna². Vid den jubileumskonferens som anordnades av Litauiska språkets institut och Vilnius universitets institution för litauiska språket hölls tjugoen föredrag, varav sju av forskare från utlandet. Konferensen gästades av inbjudna deltagare från Storbritannien, Tyskland, Norge och Estland, och forskare från grannlandet Lettland deltog också.

Den första delen av konferensen, som inleddes av Jonas Jablonskis barnbarnsbarn Eglė Lukėnaitė-Griciuvienė, ägnades åt språkvetarens liv och verksamhet. Gästföreläsaren presenterade en nyligen utgiven bok med brev och hågkomster (Eglė Lukėnaitė-Griciuvienė, Konstancijos ir Jono Jablonskių šeima: Jonas Jablonskis proanūkių akimis). Man diskuterade hur välgrundat det är att kalla J. Jablonskis det litauiska standardspråkets fader, och språkvetarens vetenskapliga verksamhet behandlades. I sitt arbete tillämpade han inte bara analogimetoder utan även jämförande språkvetenskapliga metoder. Man beklagade att språkvetare hittills inte försökt lyfta fram de principer för språknormering som ligger dolda i J. Jablonskis arbeten (Arnoldas Piročkinas, Dėl ku-

¹ Konferensen stöddes av kommissionen för att synliggöra lituanistikens traditioner och kulturarv, Litauens forskningsråd, Šakiai kommun, UAB ”Vuorė” (Šakiai) och UAB ”Govilis” (Utena).

² Läs konferensprogrammet på Litauiska språkets instituts webbplats på adressen http://www.lki.lt/LKI_LT/images/Naujienos/Jono%20Jablonskio%20konferencijos%20programa_2010,; teserna finns på http://www.lki.lt/LKI_LT/images/Naujienos/Jono%20Jablonskio%20konferencijos%20tezes

Jonas Jablonskis ir bendrinės lietuvių kalbos šimtmetis

359

rių ne kurių samprotavimų apie Jono Jablonskio kalbinę veiklą). Jonas Jablonskis samhällsengagemang behandlades också ingående; några komplicerade vändningar i språkvetarens biografi belystes, och hans insatser som pedagog, forskare och kämpe mot pressförbudet – som en väckare av den nationella medvetenheten – överblickades (Vitas Labutis, Jono Jablonskio kova su lietuvių spaudos draudimu). Orsakerna till förändringarna i J. Jablonskis nationella ståndpunkter erinrades. En jämförelse mellan Vincas Kudirkas och Jonas Jablonskis väg mot nationell identitet ger vid handen att V. Kudirka blev Varpos ideolog, medan J. Jablonskis var hans medhjälpare och stöd. Man försökte också belysa J. Jablonskis relation till andra aktörer inom litauisk kultur (Giedrė Čepaitienė, Jonas Jablonskis – varpininkas).

I den del av konferensen som ägnades åt enskilda verk av Jonas Jablonskis behandlades språkvetarens lexikografiska verksamhet, hans arbetens inflytande på språkvården och stilistiken samt de publicerade recensionernas betydelse för lituanistikens utveckling. Översikten omfattade J. Jablonskis ordboksrecensioner och redaktionella arbete. Språkvetaren hade enligt uppgift själv tänkt skriva en ordbok och hade samlat på sig ett omfattande ordregister (Vilija Sakalauskienė, Jono Jablonskio leksikografinė veikla). När han rättade stilistiska brister tillämpade han kriterierna ändamålsenlighet, tydlighet och begriplighet och krävde framför allt logik i tankeinnehållet. Hans artiklar är skrivna i en saklig, vetenskaplig stil och framför allt i en livfull publicistisk stil (Regina Koženiauskienė, Jono Jablonskio dėmesys stiliui). J. Jablonskis skilde mellan inskjutna satser och inskjutna uttryck och ord; ur syntaktisk synvinkel hänförde han inskjutning av satser till satsfogning, samordning och sammanfall (Gintautas Akelaitis, Įterpiniai, jų aiškinimas Jono Jablonskio gramatikos darbuose). I J. Jablonskis recensioner framträder de viktigaste värderande principerna för språknormering. Paralleller och polemiska ståndpunkter mellan honom och en annan opponent, Juozas Tumas-Vaižgantas, vars ”Aukštaičių vaizdelius” språkvetaren hade redigerat, belystes (Ilona Čiužauskaitė, Jonas Jablonskis – vadovėlių mokykloms recenzentas: Švietimo ministerijos Knygų leidimo komisijos Jablonskiui recenzuoti pavesti kūriniai). Man undersökte vilket inflytande J. Jablonskis hade på språket i Juozas Damijonaitis grundläggande lärobok i litauiska. Det som främst intresserade språkvetaren var innehållet i en lärobok i litauisk grammatik för grundskolan, metoden för språkundervisning samt språkets kvalitet och korrekthet (Vaida Buivydienė, Penkios Jono Jablonskio recenzijos – penki Juozo Damijonaičio „Lietuvių kalbos gramatikos mokslo pradžiai“ leidimai).

Historien om kasusbrukets korrigering inleddes med J. Jablonskis verk Linksniai ir prielinksniai. Många meningar som språkvetaren samlade in från dialekter och folkloristiska källor återfinns också i dagens forskares arbeten, och hans sätt att beskriva kasusens betydelser har bevarats (Irena Smetonienė, Brigita Dambrauskaitė, Vardininko

360

KALBOS KULTŪRA | 83

rättelsehistorik). Även Petro Būtenas arbete, initiativtagare till och författare i dagstidningen Panevėžio balso avdelning ”Kalbos kertelė”, var betydelsefullt för att popularisera J. Jablonskis litterära arv och normera det gemensamma språket (Lionė Lapinskienė, Petras Būtėnas – Jono Jablonskio darbų tęsėjas kalbos kultūros srityje).

Valet mellan originalformer och anpassade former av egennamn är fortfarande föremål för diskussion både i Lettland och i Litauen (Dzintra Šulce, Kitų kalbų tikrinių vardų vartojimo problemos latvių kalboje). Problem med och inexaktheter i bildandet av symboliska namn på lettiska utbildningsinstitutioner uppstår till följd av motsättningar mellan normerande dokument och språkbruket (Velga Laugale, Latvijos mokyklų pavadinimų norminimo problemos). Man undersökte i vilken utsträckning studenters kunskaper i språkvård och färdigheter i språkbruk beror på språkundervisningen i gymnasieskolan och förändringar i de statliga examensuppgifterna (Kęstutis Bredelis, Medicinos studentų kalbos sistemos taikymo įgūdžiai).

I konferensdelen ägnad åt Europas folks gemensamma språk och deras utveckling gavs en kort översikt över det tyska standardspråkets utveckling och nuvarande situation. Språkpolitiken i länder där tyska är officiellt språk diskuterades, liksom det tyska standardspråkets förhållande till dialekter och andra europeiska språk, i synnerhet engelska (Gerhard Stickel, Europos kalbų raida: bendrinė vokiečių kalba). En gäst från Norge presenterade konferensdeltagarna för Ivar Aasens (Aasen), skaparen av det nya norska skriftspråket, biografi samt hans språkliga, litterära och samhälleliga verksamhet, och redogjorde för principerna bakom normeringen av det nya norska skriftspråket (Stephen J. Walton, Ivaras Aasenas ir naujosios norvegų rašomosios kalbos genezė). Man diskuterade i vilken mån begreppen ”standard” eller ”normerad”, när de tillämpas på syntax, morfologi och ordförråd, bör användas vid bedömningen av uttalet hos brukare av brittisk standardengelska. På senare tid har uppfattningen spridit sig bland lingvister i Storbritannien att man kan tala standardspråk på vilken dialekt som helst, och att mottaget uttal bör betraktas som en neutral, mer preskriptiv variant av standardspråket (Clive Upton, „Bendrinio“ akcento vieta bendrinėje kalboje: britų anglų kalba ir įgytoji tartis).

Vid konferensens avslutande session diskuterades standardspråkens roll i dag, deras funktion och frågor om normering. Valet av standardkod respektive dialektkod bland elever från Varėna och Telšiai visade att dialektkoden har blivit en integrerad del av det språkliga uttrycket inom utbildningsdomänen, som tillhör de officiella domänerna och vanligen förknippas med standardkoden (Daiva Aliūkaitė, Jolanta Jončaitė, Bendrinės kalbos domenai (nuostatų tyrimai). En gäst från Estland presenterade kortfattat de institutioner som ansvarar för planeringen av estniska och de dokument som reglerar användningen av estniska som officiellt språk.

Jonas Jablonskis ir bendrinės lietuvių kalbos šimtmetis

361

(Peeter Päll, Bendrinė kalba – kam ir kodėl?). Historiken bakom tillkomsten av en av Estlands populäraste ordböcker granskades också, och problem med klassificeringen av ord efter ursprung samt de viktigaste förbättringarna i den nya ordboksutgåvan diskuterades (Tiina Paet, Tuuli Rehemaa, Naujas – 8-asis „Tarptautinių žodžių žodyno“ leidimas). Aktuella problem med normeringen av litauiskt standardspråk lyftes fram, liksom förändringar i samhällets syn på normerare sedan Jablonskis tid. I dag skapar det digitala modernismens yttringar förutsättningar för att även de mest aktiva samhällsmedlemmarna ska kunna involveras i det normerande arbetet (Rita Miliūnaitė, Bendrinės kalbos normintojai skaitmeninio modernizmo sąlygomis).

På konferensens andra dag besökte man Jono Jablonskis hembygd i Šakiai kommun. Vid den avslutande konferenssessionen och diskussionen på Zanavykų hembygdsmuseum talade kulturhistorikern Albinas Vaičiūnas, Šakiai kommuns borgmästare Juozas Bertašius, chefen för kultur- och turismavdelningen vid Šakiai kommuns förvaltning Augenija Kasparevičienė samt Vilija Sakalauskienė och Rima Bacevičiūtė, seniora forskare vid Litauiska språkets institut, om betydelsen av Jono Jablonskis verk och om att hedra språkvetarens minne i Šakiaiområdet. Utflyktsdeltagarna besökte gården i byn Rygiškiai, dit familjen Jablonskis flyttade 1877. Man besökte även den unika åttkantiga träkyrkan i Griškabūdis och godset Zypliai.

Mottaget 2010-11-19

SKAISTĖ ALEKSANDRAVIČIŪTĖ

Litauiska språkets institut

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

362

KALBOS KULTŪRA | 83