LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGINĖ SANDARA IR JOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

LITAUISKA SUBSTANTIVETS DUAL¹

D. GARGASAITĖ

§ 1. Dualen är en kvarleva från äldre tiders morfologi och finns bevarad endast i ett fåtal språk. I sanskrit hade substantiv och verb en dualisk kategori. Även forngrekiskan hade dual, trots att den redan höll på att försvinna och trängdes undan av plural². I latinet betraktas endast orden duo ”två” och ambo ”båda” som rester av dualen. Därför saknar de romanska språk som utvecklats ur latinet dual. I gotiska skriftminnesmärken återfinns dual hos pronomen och verb. Fornslaviskan använde dual mycket konsekvent i alla böjliga ordklasser³, och alla slaviska språk har också haft den⁴. Detta framgår av texter på forna slaviska språk och av fossiliserade former som inte längre har dualisk betydelse i de moderna språken. I dag är slovenskan⁵ och de sorbiska språken de slaviska språk som bäst har bevarat dualen.

Även de baltiska språken har haft dual. Formen austo ”båda läpparna” (jfr fornsl. usta, avest. aoštā) m.fl. anses vara en kvarleva av dualen i preussiskan⁶. Även i lettiskan förekommer fossiliserade dualformer i folkloren, i äldre skrifter och i vissa dialekter⁷. Av de baltiska språken har litauiskan bäst bevarat dualen i alla ordklasser, särskilt i den samogitiska dialekten. Äldre litauiska skrifter visar att även andra litauiska dialekter för inte så länge sedan använde dual betydligt mer utbrett.

¹ Artikeln är en del av författarens pågående, mer omfattande arbete om dualen i litauiskan.

² A. Cuny, De nombre duel en grec, Paris, 1906.

³ А. И. Беличь. К двойственному числу в старославянском, «Известия отдела русского языка и словесности», IV, кн. 4, 1899, p. 1—32.

⁴ А. Белич, О двјаини у словенским језицима, Београд, 1932; А. М. Иорданский, История двойственного числа в русском языке, Воронеж, 1960; S. Obnorskij, Dualspuren in der nominalen Declination des Rusischen, „Zeitschrift für slavische Philologie“, Bd. II, Leipzig, 1925, p. 66—67; I. Огієнко, Двійне число в українській мові, Київ, 1910; A. Dostál, Vývoj duálu v slovanských jazycích zvláště v polštině, Praha, 1954; B. de Courtenay, Einige Fälle der Wirkung der Analogie in der polnischen Declination, KZ, Bd. VI, H. 1, Berlin, 1868, p. 62—80.

⁵ L. Tesnière, Les formes du duel en slovène. Paris, 1925.

⁶ J. Endzelīns, Senprūšu valoda, Rīga, 1943, p. 60, 64, 66.

⁷ J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīga, 1951, p. 450—460.

133

Denna artikel behandlar dualen hos substantiv i litauiskan, med utgångspunkt i material från dagens dialekter och även uppgifter från äldre skrifter, vilka bidrar till att belysa dualformernas historia.

Vardininkas-galininkas-šauksmininkas⁸

Maskulinum

§ 2. (i)a-stam. Nominativ–ackusativ i dualis av litauiska substantiv med (i)a-stam har ändelsen -u, t.ex.: du vaikų, du broliu. Denna ändelse har, som de pronominella adjektiven visar, utvecklats ur -úo, jfr du mažuoju vaikų, du tikruoju broliu. Här och där förekommande nominativ–ackusativformer i maskulinum dualis i lettiskan har haft samma ändelse, t.ex.: divi sieku miltu, divi mužų⁹. I de slaviska språken har nominativ–ackusativ i dualis av denna stam ändelsen -a, t.ex.: fornkyrkoslav. konja, vlъka, ryska два брата, fornpolska dwa króla, dwa krzyża, ukrainska три брата, slovenska midva sva brata. Ändelsen är här gemensam för de baltiska och slaviska språken. Samma ändelse finns även i grekiskan, jfr λύκω.

i-stam. Nominativ–ackusativ i dualis av maskulina substantiv med i-stam har ändelsen -u, t.ex.: Pasikvietė du vagiu. VIkv. Įsidėjau du nauju dančių. Jrb. Man antar att denna ändelse har uppkommit efter mönster av nominativ–ackusativ i dualis hos substantiv med ia-stam.

Nominativ–ackusativ i dualis av substantiv med (i)u-stam har också ändelsen -u, t.ex.: du sūnu, du alų, du turgų, du medų, du vaisių. Slaviska språk har här -у(-ы), t.ex.: fornkyrkoslav. syny. Följaktligen är ändelsen i nominativ–ackusativ dualis hos substantiv med (i)u-stam gemensam för de baltiska och slaviska språken. Ändelsen är identisk också med motsvarande ändelse i fornindiskan, jfr sūnū.

Maskulina substantiv med konsonantstam bildar nominativ–ackusativ dualis efter mönster av substantiv med ia-stam, t.ex.: du akmeniu, du mėnesiu, du piemen iu, du ruden iu, du stūmeniu, du šuniu, du želmeniu, jfr du peiliu. I vissa dialekter har substantiv med konsonantstam övergått till a-stam, t.ex.: du akmenu. I Pagramantis dialekt har den ovanliga formen du šūni noterats.

Den gamla baltiska ändelsen för nominativ–ackusativ dualis av konsonantstammar är okänd. Det är möjligt att denna form hade ändelsen -e. Formen du žmune i Daukšas skrifter^{DP 313₁₉ (du žmune DP 314₁₆)} betraktas som nominativ–ackusativ dualis och sätts i samband med den grekiska formen χῶνε¹⁰.

⁸I dagens litauiska dialekter har endast två kasusformer av substantivens dualis bevarats: nominativ–ackusativ–vokativ och dativ–instrumentalis. Hädanefter kallar vi den första för nominativ–ackusativ, eftersom den mycket sällan används som vokativ.

⁹I lettiskan finns också en annan maskulin ändelse, nämligen -i, t.ex.: divi darbi darīt, vilken J. Endzelīns betraktar som en neutrumändelse, härrörande från den gamla baltiska ändelsen -ei eller -ai, jfr fornkyrkoslav. izě, sanskrit yugé. Se J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, p. 451.

¹⁰ J. Endzelīnas, Baltų kalbų garsai ir formos, Vilnius, 1955, p. 130; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, III, Warszawa, 1956, p. 84.

134

Särskilt måste man behandla nominativ-ackusativ dualis av substantivet žmogus (”människa”). Den bildas på två olika sätt:

a) från singularstammen, t.ex.: du žmogų Sd, Ms, Plik, Ktč, Prk, Šlu, End, Zt, ValP 16, Vaižg RR I 359, du žmogų BsV 22 (lšr); former bildade på detta sätt finns också i äldre skrifter: Du βmogu VlnE 123₅, Du βmogu BP II 355₁₀, Du βmogu KN 183₇;

b) från pluralstammen, t.ex.: žmoniu StngŽ 34, du žmoniu Rpj 23, du βmoniu BP I 192₁₁, Schitūdu Sžmoniu BP II 356₁₄. Formen som bildats från pluralstammen i dialekten kring Telšiai har sannolikt den feminina dualisändelsen för nominativ-ackusativ, t.ex.: dọ žmōnę ~ du žmōni (?), jfr dvi karvi.

Femininum

§ 3. (i)o-stammen. Nominativ-ackusativ dualis av litauiska substantiv på (i)o-stammen har ändelsen -i, som härrör från -ie, t.ex.: dvi dieni, abidvi ranki, dvi pirkl, plg. dvi kreivieji puši Slnt. Även lettiskan har här -i, t.ex.: abi kaġi, divi varpi. Fornkyrkoslaviskan har ändelsen -i endast efter j, t.ex.: duši, efter en hård konsonant -e, jfr ženę, vladyčę. Det finns alltså i detta fall ingen parallell mellan de baltiska och slaviska språken. Både fornkyrkoslaviskan och fornindiskan har här en form som härrör från urindoeuropeiskt *-ai, jfr sanskrit ášve.

I de litauiska dialekter där dualis används sällan förekommer också andra ändelser. Det är svårt att säga vilket ursprung former som dvi dienā Prg, dvi parā Lkv, dvi nedēlia Krš har. De sammanfaller med singularis nominativ och instrumentalis, jfr rankā, su rankā, dienā, su dienā. Det är dock knappast troligt att de nämnda dualisformerna har samband med singularis instrumentalis. Möjligen används här, för att beteckna två föremål, substantivets singularis nominativ tillsammans med räkneordet du. Substantiv som används med räkneordet du tycks alltså ibland kunna ha inte bara dualis- eller pluralformer (dvi dieni, dvi dienos, dvi dienās), utan också singularisformer. Detta är än mer tänkbart eftersom ändelserna här inte har någon betydelsebärande funktion — det grammatiska numeruset uttrycks av räkneordets lexikala betydelse.

I öst- och centralaukštaitiska dialekter används, vid sidan av former med ett ändelse-i och där detta har fallit bort en mjuk konsonant i ordslut (t.ex.: dvi dieni Vpr, Glv; dvi grivini Lg; dvi diēn — dvi diēni Kl, Sdb, Všk, Jnšk, Lnkv, Žml, Ps; dvi vagì Pbs; dvi bóbi BM I 150), är former med hård konsonant också allmänt brukade, t.ex.: nọsipõrkę dvę vȯšt Šd; dvę diēn bū.va gārdin Rz; tȯrēję dvę desencȯn žē'mes; ãtnesȯ dvę nàšt mēdžu Pš; tas Jokū'bs árkli. sā'va už dvi kvõrt atvadā'va RdN; dvi diēn panēšojis i nutrū'ka bā'tē Lnkv. Den hårda konsonanten i ordslut visar att det före ändelsevokalens bortfall här har funnits en bakre vokal. I vissa dialekter hörs i detta fall en bakre vokal, t.ex.: teturū tik dvi rūnkō Krš; mēs ti bū.vom dvi paru Er; mažū.tē gričē.tē givē'na, dvi žmōnu turēja Rm; pamačō dvi vārnu; pabū.va gāl dvi vālandu Št; iš tos krū.vos padī.rb dvę gōbu Rz; ū.žārȯ dvę grōžu Rz; dvi lōvy nupirko Trs. Enligt P. Arumaa har motsvarande maskulina ändelser ersatt de feminina ändelserna för nominativ-ackusativ dualis¹¹.

¹¹ P. Arumaa, Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina, Tartu, 1933, p. 71.

135

Å andra sidan kan dessa ändelser ha ett annat ursprung. I de nämnda dialekterna reduceras ändelsevokalerna på mycket varierande sätt. Dessa ännu hörbara feminina dualformer i ackusativ med ändelserna -u, -v, -bi kan vara dialektala varianter av ordslutsändelsen -a, jfr. su rūka Krs, su jaunu mergu Št, su galvu Rm, (su) lazdu Er, (su) lazdbi || (su) lazdū Trs. I så fall skulle dessa former kunna knytas till de nämnda formerna i de samogitiska dialekterna dvi diena Pgr, dvi para Lkv, dvi nedėlia Krš.

De feminina dualformerna i nominativ-ackusativ trängs, som synes, intensivt ut ur bruk. Det är intressant att notera att pluraländelsen -s i vissa dialekter, under påverkan av pluralformerna, fogas direkt till dualändelsen, till exempel: Dvi dienis ištratėjo supykusi Klk.

Nominativ-ackusativ i dual av substantiv med gemensamt genus kan ha antingen en maskulin eller en feminin ändelse, till exempel: šuodu valkatu || šiuodu valkati NèrR III 216.

Nominativ-ackusativ i dual av feminina substantiv av ė-stammen har samma ändelse -i som substantiv av (i)o-stammen, till exempel: dvi karvi, dvi puši, dvi sapai¹²

Exempel på påverkan från pluralformer kan vara Tryškiai-dialektens dvi karvis, jfr. dvi karvi ir dvi karves.

Dualens ackusativ av substantiv med suffixet -elė (nominativ används inte längre här) har i östaukštaitiska dialekter, där korta ändelser faller bort, en hård ordslutskonsonant l, till exempel: apgūrku dvė vagel posodžno Žml; dvė labė ger patel papjovė Lnk; tū.r dvì kàrv, dvi avèl RdN. I vissa dialekter hörs fortfarande tydligt en bakre vokal, till exempel: nuvein unt mi.ško – parsi.neso dvi geldėbli Ul; po dvi stalinėbli vi.na ga.lim išgėrėt Pmp; aš turu dvi karvi, dvi kaulbl Tj. Här var, liksom i motsvarande exempel med o-stam, ordslutet inte det vanliga dualiska -i utan någon annan vokal. Konsonantens hårdhet i dualens ackusativ av substantiv med suffixet -elė gör det möjligt att anta att den maskulina ändelsen -u kan ha trängt in här, reducerad i dialekterna på ett sätt som liknar ordslutsändelsen -a.

i-stammen. Substantiv av i-stammen i de baltiska språken har ändelsen -i i dualens nominativ-ackusativ, till exempel: abi aki, dvi anti, dvi avi, dvi dali, dvi karti, dvi nakti, dvi tūkstanti, jfr. lett. ausi, fornp. nozy ”näsa”. Identiska med de baltiska formerna är fornslav. gosti, sanskr. pāti.

I dialekterna finns också nybildningar, till exempel: dabař jis dvi pačū tū.ri Vad; Vo tas dailida turieja dvi pače, seną ir jauną BsP II 19 (Varn).

Nominativ-ackusativ i dual av feminina substantiv med konsonantstam slutar, efter mönster av i-stammens substantiv, på ändelsen -i, till exempel: dvi dukteri, dvi seseri, jfr. fornslav. motsvarande kasusform dъšteri, som liksom i litauiskan har bildats efter i-stammens mönster.

§ 4. I äldre skrifter används substantivens dualformer i nominativ-ackusativ tämligen rikligt och konsekvent. Liksom i det nutida språket har maskulinum dual nominativ-ackusativ ändelsen -u, till exempel: (a-stam) du

¹² Nominativ-ackusativ av maskulina substantiv av ė-stammen har också ändelsen -i, till exempel: du dėdi Krč, Lnk.

136

rhитmu, du tillsammans Mž188₂–₃, du tillsammans VlnE 41₁₆, abu laivu pilnu VlnE 112₁₂, kitu du priligìnimu BP I 212₁, kitu du laitu BP I 387₃, Du dayktu PK 192₁, du daiktu DP 100₃₇, du kartú DP 150₁₆, du kártu KN 249₂₈; (ia-stam) du kitu piktadeiu VlnE 214₁₇, kitu du io makintiniu BP I 408₁₁, du mókitiniu DP 1₈, du brołu KN 265₁₂; (u-stam) du ſſunu VlnE 200₆, abu Sunu BP I 365₁₆, du ſunu DP 148₃₄, du Sunu KN 250₁₅.

Nominativ-ackusativ i dualis för substantiv av femininum slutar på -i, t.ex.: (o-stam) dwi Maldi BP I 430₁, dwi upi DP 55₄₅, dwi wieti KN 144₉; (io-stam) dwi koghi VlnE 188₁₂, BP II 430₁, tie dwi nedeli DP 131₁₃, abi eldii KN 159₁; (ė-stam) dwi įpati tikribi DP 88₁; (i-stam) dwi aki VlnE 188₁₆, Dwi dali BP II 44₆, dwi žuvi DP 125₂₈, dwi dali KN 7₁.

Stelnade former

§ 5. Nominativ-ackusativ i dualis för substantiv av maskulinum tillsammans med räkneorden du, abu kan förkortas, förlora sitt slutliga -u och övergå till ett adverb. Exempel på sådana stelnade dualisformer kan vara adverbet dįkart, känt i nästan alla litauiska dialekter: Všvl, Vrn, dukart Dbč, Klov, Ktč, Ml, Lš, Šln, Zt, jfr kartas, du kartu; dusyk Šn, Gs, Rdd, abùsyk Gs, jfr sykis, du sykį¹³. Stelnade dualisformer av femininum förekommer mer sällan, t.ex.: Katrap reik pasielgti? — Abi vali (gör som du tycker är lämpligt) LKŽ I 13 (Jb). Här bör även räkneordet dvidešimt nämnas; det har sannolikt uppstått ur en dualisform, jfr dvi dešimti¹⁴.

I äldre skrifter kan man finna Bretkūnas adverbialiserade ordkombination ſawi dieni, som tidigare, enligt vad man antar, hade betydelsen ”dag och natt”. Denna kombination fick, använd som adverb, en ny betydelse, nämligen ”hela tiden”, t.ex.: Ghiſai ſawi dieni nepamete griekus; Sawi dieni ghis tamſmoj walge ir didzome rūpėtije ir liggoje ir smutke¹⁵.

§ 6. Nominativ-ackusativ i dualis för litauiska substantiv har bevarats i varierande grad i dialekterna.

Nominativ i dualis för substantiv av maskulinum används som kasus inom ett jämförelsevis litet dialektområde, nämligen väster om Mažeikiai, Telšiai, Rietavas, Švėkšna och Pagėgiai¹⁶. Men rester av den förekommer fortfarande nästan i hela det litauiska dialektområdet. Nominativ förekommer i stelnade uttryck även i sådana

¹³ Förresten kan adverbet dukart också ha uppstått genom att en pluralform stelnat, jfr triskart < tre gånger.

¹⁴ Stelnade former av femininum i dualis nominativ-ackusativ påminner om adverben abigali, dvigubi, t.ex.: Šitas kuolas reikia nutašyt abigali ”den här pålen måste täljas till i båda ändarna”. LKŽ I 8 (Mrk); Mokesniaus atėmė dvigubai ”de tog ut dubbelt så mycket i skatt”, eftersom jag inte hade något kvitto. LKŽ II 688 (Mrk).

¹⁵ A. Bezzenberger, Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache auf Grund litauischer Texte des XVI. und des XVII. Jahrhunderts, Göttingen, 1877, p. 233 (hädanefter: Beiträge).

¹⁶ Gränserna för dualisformernas utbredning har fastställts med utgångspunkt i material från atlasen över litauiska dialekter, utgiven av Institutet för litauiska språket och litteraturen vid Litauens SSR:s vetenskapsakademi.

137

I dialekter där dualis som system redan har försvunnit, t.ex.: Su durmu du turgu Jrb, Krns, Pgg, Prn, Žal, Glv, Tvr; Saldu kaip du medu. Ssk, Glv; Abu galu tokiu. Slč, Glv; Maža verpelė — du alu gyvena (ägg). Lž; Du ratu pagiry stovi. Žal; Du grybu per riebų. Bt.

Femininum dualis nominativ trängs i dialekterna helt undan av pluralis nominativ. Som kasus används den endast i den västligaste kanten av de samogitiska dialekterna, närmare bestämt i trakten kring Skuodas, Seda, Salantai, Kretinga, Klaipėda, Priekulė och Šilutė.

Dualis ackusativ används som kasus endast i de ovan nämnda trakterna. På andra håll förekommer oftast endast rester av den. Så används den till exempel inkonsekvent väster om Vegeriai, Šiauliai, Tytuvėnai, Tauragė och Pagėgiai. Ackusativformer av femininum substantiv i dualis förekommer också i de östliga och mellersta aukštaitiska dialekterna, i området mellan Kriukai, Pašvitinys, Šeduva, Dotnuva, Jonava, Gelvonai, Ukmergė, Taujėnai, Traupis, Raguvėlė, Miežiškiai, Karsakiškis, Vabalninkas och Biržai. Rester av ackusativ förekommer även på andra håll i Litauen; exempelvis har vi upptecknat femininumformer i dualis från Rudnia, Rudamina, Veisiejai, Liškiava m.fl. Dualisformer bevaras längre i stelnade uttryck, t.ex.: Dvi bobi — vienas dantys. Lš; Dvi bobi — viena koja. Vs, Lp; Gyvena kaip dvi kati vienam maiše. KrvP III 21 (Mrc); Glandus veršis dvi karvi žinda. KrvP III 47 (Mrc).

§ 7. Placeringen av räkneordet du i en fras med dualis nominativ-ackusativ är inte strikt fastställd. Oftast står detta räkneord före substantivet, men ibland kommer substantivets dualisform först, följd av räkneordet, t.ex.: Bsu du BsV 97 (Rg), broliudu BsV 97 (Plk), žvejudu BsV 351 (Rg), velnudu BsV 344 (Rsn), Vyru du J (LKŽ II 541), sunyčudu BsV 90 (Lksr), Mergidvi BsV 161 (Vlkš), žvākidvi BsV 118 (Tlž), mergidvi, dukridvi BsV 105 (Rg), panelidvi BsV 177 (Lbg). Exempel av detta slag finns också i Bretkūnas skrifter, t.ex.: Jakubu du BP I 350₃.

§ 8. I trakterna kring Linkuva, Vaškai, Klovainiai, Krinčinas, Vabalninkas, Papilys och Biržai förekommer substantivens dualis ackusativ använd med räkneorden trys och (mycket sällan) keturi, t.ex.: aš ti tris mėt givėno; mėslu vėžunt gal uždirpt du tris darbā den; tris sā vaii gutėjo. RdN; rādo trās kaušeņi; sōrgo trās dien; trās gēbēl mālku ṣokurēna; tās trās vaik tū.r.; nopōfko trās podēl; dōjo trās sāvj apī.nu. Lknv; ṣōnde gāvo trās laiskēl un kārta; trās rōbi dā.ve. Všk.

Med räkneordet keturi förekommer substantivens dualis nominativ-ackusativ mycket sällan, t.ex.: rigō tarnāvo par kētors pōn.

Ett analogt fenomen förekommer i lettiska och ryska. I ryska används dualisformerna nominativ-ackusativ tillsammans med räkneorden два, три, четыре¹⁷. Lettiskan använder substantivens dualis tillsammans med räkneorden ”2”–”9” för att beteckna mått, vikt och tid, t.ex.: ar četri zirgi, veseli tris gadi osv.¹⁸ Såväl ryska som lettiska har här endast formell dualis. Även de litauiska substantivens dualisformer, som används tillsammans med räkneorden trys, keturi, har endast formell dualis. Detta är ett nytt fall av användning av dualisformer.

¹⁷ A. M. Iordanskij, Dubbelnumrets historia i ryska språket, p. 104 ff.

¹⁸ J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, p. 451.

138

§ 9. Nominativ-ackusativ i den naturliga dualen¹⁹ används²⁰ inte i litauiskan. Även de nominativ-ackusativformer av dualen som förekommer i äldre skrifter används tillsammans med räkneorden du, abu och dualiska pronomen.

Utan räkneordet du användes dualens nominativ-ackusativ när man talade om två redan kända föremål²¹. I dag har vi inte längre några exempel på denna typ av dual upptecknade i dialekter. Att en sådan dual ännu för inte så länge sedan var levande framgår av material i dialektologiska och folkloristiska samlingar, liksom av 1800-talets žemaitiska författares skrifter, till exempel: De ser, två aitvaru kommer och äter gröt ur små skålar. Aitvaru kommer fram till skålarna, sniffar och säger... BsP II 151 (Ps); ...två stora björnar stängde in lokininkai i ladan och lade sig i stugan... Björnarna var bundna. ValP 10; Staponas anställde två pojkar, vilka genom sitt ofog blev förfärligt besvärliga för honom och Kotryna. ValP 69... När julen kom gick de olydiga pojkarna därifrån. ValP 71; Medan dessa två ännu inte sov, flög två ugglor in genom den stora öppningen i taket, stora som höns... På morgonen klättrade flera människor upp på kyrkan, fann ugglorna sittande under taket och slog ihjäl dem. ValV 67; Far födde upp två små söner Två små söner Vid en minnessten... Res dig, res dig, min lille son, Min unge!...; Mormor födde upp två små döttrar... Res dig, res dig, min dotter Min unga!... Min dotter, Min unga, Vilken olycka Att stiga upp så sent. JD II 802 (Vl); på varje gren [satt] vackra fåglar. SchG 256.

Dativ-instrumentalis

§ 10. De baltiska och slaviska språken skiljer sig från de övriga indoeuropeiska språken genom att dualens dativ-instrumentalis bildas med formanten -m-, medan andra språk, till exempel sanskrit och avestiska, använder formanten -bh-.

Den äldre dativ-instrumentalisändelsen i dualen anses vara ändelsen -ma²², som ännu i våra dagar, om än mycket sällan, används i vissa dialekter, till exempel Många små gåvor, močinėliai, možoma ”åt mošoms”, efter en stomenėli. AruP 78; Det var svårt för žmogima ”människor” att leva; Här behövs människans akima ”ögon ljusa”; Jag sätter inte ihop akima ”ögonen”. Jag ser knappt längre med akima ”ögonen”; Kon står po durima ”i dörröppningen”; Männen tröskar naktima || naktimà ”om nätterna”. Nč. Vi finner denna substantivform också i Bretkūnas skrifter, till exempel: po akima BP I 116¹⁰.

Det är intressant att notera att den äldre dualiska dativ-instrumentalisformen av personliga pronomen aš, tu har förlorat sin betydelse och i stället betyder dualens genitiv, till exempel.

¹⁹ I språkvetenskaplig litteratur brukar naturlig dual kallas dual som betecknar en enhetlig helhet bestående av två naturligt sammanhörande föremål. Hit hör sådana föremålspar som kroppsdelar (ögon, öron, läppar, händer, fötter) och olika andra parvisa föremål, till exempel horn, ärmar, skor, flodstränder osv. Se K. Brugmann, Grundriß der vergleichenden Grammatik der indogermanischen Sprachen, II, 2, 2. Straßburg, 1911, p. 455—456. Dual som används utan räkneordet du för att beteckna två parvisa föremål kallar A. Beličius fri dual. Se A. Белич, О двойни у словенским језицима, p. 1—6 tt. Naturlig dual betraktas som primär. Dual med räkneordet du är ett senare, sekundärt fenomen.

²⁰ Ryskan har former av naturlig dual som har bevarats fram till våra dagar, till exempel: очи, уши, плечи, рога, бока, рукава, берега. A. M. Иорданский, История двойственного числа в русском языке, p. 42—75.

²¹ Denna typ av dual kallas anaforisk dual. Se K. Brugmann, Grundriß, II, 2, 2, p. 457—458.

²² A. Becenbergeris betraktar denna ändelse som den äldre ändelsen för dualens dativ-instrumentalis-ablativ. A. Bezzenberger, Beiträge, p. 149.

139

De sprang fram till mùma ”oss två”. Sly. Den av oss två som först blir arg måste låta tre remmar skäras loss från sin rygg. BsP I 41 (Rg); ...vi fann oss själva omkring 20 steg från muma-bädden, förflyttade längre bort... BsV 242 (Rg),... ”du har ögon och jag också, ser du att en står mitt emellan oss två”?... ”under natten då vi sprang från muma hörde vi någon annan gå uppför trappan till vinden...” BsV 92 (Rg);...; BsV 329 (Rg); Muma-ringarna, våra guldringar, är sedan länge utbytta. Gå hem, Pasiburdamačiu, den av oss två som har druckit mest. KlpD 283; JD III 19 (Vl). Av juma ”er två” ska jag köpa. Slv. Den mannen förde hem de två barnen, och när de hade blivit större sade han till dem båda: ”Barn, när jag inte är er riktige far...” BsP I 21 (Rg).

§ 11. Ändelserna -m, -mu, -mi²³ betraktas av språkforskare som dualändelser. De skiljer sig från motsvarande pluralformer endast genom att de senare har ett -s i slutet, jfr. -ms, -mus, -mis. I nutida dialekter har de nämnda ändelserna ingen dualbetydelse. De är vanliga pluraländelser i dativ och instrumentalis, vilka kasus används mycket flitigt i dialekterna och i skriftspråket (endast samogiter och en del av de västliga höglandsmålstalarna har motsvarande pluralformer med -s, jfr. vaikam och vaikams ’barn’, liksom sakomi och sakoms ’sägna’). Ändelsen -mi är i huvudsak en pluraländelse i instrumentalis, som används i sydlitauiska dialekter söder om linjen Kalvarija — Daukšiai — Kazlų Rūda — Skriaudžiai — Karmėlava — Pravieniškės — Rumšiškės — Palomenė — Žiežmariai — Semeliškės — Trakai — Rūdiškės — Marijampolis — Dieveniškės. Former på -mi används emellertid också i stor utsträckning för att uttrycka dativ, till exempel: Pietūmi ”till lunch” hämta ved. Iš.; Jag köpte en näsduk var åt savómi dukterimi ”mina döttrar”. LKK III 119 (Zt); Lietai vållade mycket škados människor ”skada”. Kpč; Valdzia ger allt åt žmonimi ”människor”. PnmA.

i dativ-instrumentalisformerna på -mi hos substantiv med konsonantstam är utbredda i hela det nämnda området; motsvarande former av (i)o- och ė-stammar används i det sydliga dzukiska hörnet: Lazdijai, Seirijai, Nemunaitis, Liškiava, Ratnyčia, och även här och där på andra orter i angränsande västliga höglandsdialekter.

Ändelsen -mi i dativ-instrumentalis förekommer sporadiskt också hos substantiv med (i)a-stam i vissa dialekter²⁴, till exempel: Važinėju dviejėmi arkliāmi ”Jag färdas med två hästar”. Dviemi arkliāmi ”åt hästarna” gav jag havre. Kūliau akmenāmi ”med stenar”. Mes piaunam arkliāmi ”vi skär med hästarna”. Zt. Hos oss runt gården finns det inga starholkar i träden för stararna ”åt stararna”. Kpč. En sådan dativ-instrumentalisändelse har (i)a-stammen endast i den sydliga dzukiska dialekten kring Kapčiamiestis, Veisiejus, Leipalingis, liksom i Azi erkuose och Zietela (BTSR).

I dessa trakter har dativ-instrumentalis, som övergått till (i)a-stammen, ändelsen -mi, till exempel: sūnāmi, viršāmi Kpč, Lp, Zt, vagāmi, debesāmi Kpč, Lp.

Pluralformer i dativ på -mu hos substantiv av alla stammar används endast i trakten kring Dieveniškės, till exempel: En räv sprang iväg, fångade en höna och bär den till sina barnāmu ”barn”. Pavalgýt duoda visiemu važtojamū ”åt alla kuskar”. Padėk dievas artōjamū ”åt plöjarna”. Piausim jaučią krikštynomu ”till dopkalaset”. Ramaškon(i)u

²³ J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, p. 401—406; P. Arumaa, Untersuchungen, p. 43—71.

²⁴ E. Frenkelui, uppenbarligen var detta faktum inte känt. E. Fraenkel, Der Stand der Erforschung der im Wilnagebiete gesprochenen Litauischen, „Balticoslavica“, t. 2, Wilno, 1936, p. 36.

140

I byn (Varėna distrikt, BSSR) har endast substantiv med konsonantstam sådana former. För övrigt används dessa dativformer här även i instrumental betydelse²⁵.

Dativ-instrumentalisformer med ändelserna -m, -mi, -mu har undersökts mer ingående av P. Arumaa. Enligt hans uppfattning hade dessa former tidigare dual betydelse och trängde undan pluralformerna med slut--s först när de helt hade förlorat sin specifika dualbetydelse.

Det är ändå svårt att tro att de nämnda ändelserna har dualiskt ursprung. Eftersom det är klart att den gamla dualändelsen i dativ-instrumentalis är -ma, jfr fornkyrkoslaviska kostьma, kamenьma, kan -m, -mi, -mu betraktas endast som sekundära ändelser. Dessutom är det mycket tveksamt om dualformer som snabbt höll på att försvinna kunde spridas så vitt i de litauiska dialekterna. Dativ-instrumentalis i plural för substantiv med stammar på (i)o, ė, i, (i)u och för substantiv med konsonantstam, liksom dativ i plural för substantiv med stammar på (i)a och de andra stammar som övergått till denna typ, saknar ju slut--s i ett stort område av de litauiska dialekterna: österut och söderut från ungefär linjen Žagarė—Tytuvėnai—Ariogala—Kaunas—Vilkaviškis—K. Naumiestis. Här kan vi för övrigt också nämna de lettiska dialekterna och lettiskt standardspråk, där dativ och instrumentalis i plural likaså saknar slut--s. Det är möjligt att detta är pluraländelser, som i vissa dialekter används parallellt med de vanliga pluraländelserna, jfr kapsų-zanavykų plural dativ vaikams || vaikam, medan de i andra dialekter inte alls har motsvarande former med -s.

§ 12. En säregen form av dualens dativ-instrumentalis, liksom även andra kasusformer, förekommer i de samogitiska dialekterna, där dual ännu används som ett system.

V.–G. dù vaikù, dvi kárvi

G. dvijų vaikų, dvijų kárvių

de där tysta, de där kärrorna

D. dùm vaikùm, dvīm kárvim

A. duñ vaikùm, dvĩn kárvim

L. dvijuosè maišuosè, dvijose pélkėse

Krtn, Skd, Klp, Prk, Pln.

Om genitiv och lokativ, se § 13, 14.

Redan F. Kuršaitis lade märke till att invånarna i Priekulė, Klaipėda och trakterna längre norrut i stället för att säga su dviem arkliam, säger su dùm arkliùm²⁶, till exempel: Kiek čia dùm žmonùm reik. Rsn; Su dùm vežimùm. Dov; Su dùm pištùm suėmė. Sg; Su dùm arkliùm vežė. Kin; Vieną dukterę užmušė su dùm vaikiùkam. Klp; Tverk abim rankim. LKŽ I 13 (Als); Veizėk su abidim akim. Krtn.

Formernas ursprung förklaras i K. Jaunius grammatik. K. Jaunius ansåg att de inte hade bildats från stammen, utan från dualens nominativ genom att dualändelser fogats till denna: tuõdu-m vȳru-m, tiẽdvi-m žmõni-m²⁷.

I andra samogitiska dialekter bildas dualens dativ-instrumentalis för stammar på (i)o, ė, i, (i)u och konsonantstammar, liksom dativ för stammar på (i)a, genom att dualändelsen fogas till stammen, till exempel: su dvìm bõbum²⁸, dum vaikám Krš.

²⁵ J. Šukys, Būdingesnės Ramaškonių tarmės ypatybės, LKK, t. 4, Vilnius, 1960, p. 181.

²⁶ F. Kurschat, Grammatik der litauischen Sprache, Halle, 1876, p. 50.

²⁷ К. Явнис, Грамматика литовского языка, Петроград, 1916, p. 19.

²⁸ Om ursprunget till denna ändelse, se A. Jonait ytė, Saky nos tarmės daiktavardžio kait yba, Lietuvių kalbotyros klausimai, t. 3, Vilnius, 1960, p. 93—96.

141

Genitiv. Lokativ

§ 13. Adverbet pusiau²⁹ betraktas som lokativ singularis av gamla substantiv; i vissa dialekter har det också cirkumflex accent, t.ex.: pusiau Rdš, Prl, NmŠ, pusiau || pusiau Dkš, jfr fornkyrkslaviska mezdu. I fornindiskan hade motsvarande former en final -s, t.ex. sanskrit dvayoḥ, liksom litauiska dviejau vid sidan av dviejau.

J. Endzelynas menar att lokativ och genitiv dualis tidigare kan ha varit besläktade, jfr lettiska pušu rīta; litauiska upėje vandens — vėžiu pusiau šonų. Efter att ha undersökt dessa kasus betydelser drar J. Endzelynas slutsatsen att genitiv dualis tidigare sannolikt skilde sig från lokativ, såsom exempelvis i avestiska, och att de båda kasusen först senare sammanföll. Litauiskan visar detta. I själva verket har den lettiska lokativformen dualis diveiš genitivisk betydelse, medan den litauiska formen dviej aus har lokativisk betydelse.

§ 14. I de samogitiska dialekterna används två olika genitivformer. Med räkneordet du används pluralformer, t.ex.: dvijų vaikų. Med räkneordet abudu och dualiska pronomen som tuodu, anuodu, katruodu etc. används en egenartad nybildning, t.ex.: Tiedvims abidvims karvims ”de där båda korna, båda korna” ragai nulūžę. Pln; Numiszk iems neužspaudus numiriele abudums blakstienums ”de båda ögonfransarna” žmones atejusis i budine saka: tas numirielis iszwejsies dar du to buto. ValžV II 172, Ant abudums tuodums atminimóms ”till minnet av dessa båda” gentys ir pažystamieje wiel i kapus nabasztiką lankyti ir waiszinti. DB 153.

Tidigare användes sådana former även utan genitiv av räkneord eller pronomen, t.ex.: Kėta karta bòwosis trys brùolė, dô iszmintingo, ô trets dôrniôs. Dôrniôs matydams atkaklybi sawa brolôms, weins iszwýka ont dôiubies arba kâpa sâwa tiewa... BM I 335 (Vvr);... abudu it ne sawie susikerdusin nu žirgums ”från (två) hästar” i hägnaden. DGiw 167. Detta bruk kan förklaras av att räkneordet du tidigare hade genitivformen dums, dvims ”två”⁽³⁰⁾ i de samogitiska dialekterna, vilken nu endast finns kvar som en del av andra ord, t.ex.: abudums, abid(v)ims ”bådas”, tuodums, tied(v)ims ”dessa bådas” osv. Så länge denna form levde kvar i talspråket användes substantivets genitivform, som sannolikt hade uppstått genom analogi med räkneordet, antingen tillsammans med räkneordets genitiv, t.ex.: iš dwems giminims ”från två släkter” DGiw 151, eller utan den, t.ex.: nu žodiums ”från ord” DB 82, iš kukuliums ”från dumplings” DB 43, när man talade om två föremål. Senare, när dums, dvims började ersättas av dvijų, fick också substantivet, genom att anpassa sig till räkneordet, pluralgenitivändelse.

F Ö R K O R T N I N G A R

DB — S. Daukantas, Buda Senoves-Lėtuvių kalnienų ir Žemaičių..., Petropilie, 1845.

DGiw — S. Daukantas, Giwatas Didujų Karwaidų, Petropilie, 1846.

Įsr — Įsrutis (nuvarande Kaliningrad oblast).

Lbg — Labguva.

²⁹ A. Мейе, Общеславянский язык, Москва, 1951, p. 317. J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, p. 452, 453 tt. J. Otrębski, Gramatyka, III, p. 85.

³⁰ Samogitiska genitivformerna dums, dwems återges av S. Stanevičius i hans tillägg till utgåvan av ”Universitas lingvarum lithvaniae” från 1829, ”Trumpas Pamokimas Kalbos Lituwyszkos Arba Žemaytyszkos...”, 1829, p. 21. Om ursprunget, jfr K. Явнис, Грамматика литовского языка, p. 19.

142

Lksr — Lauksargiai, Tauragės raj.

LKK — Frågor inom litauisk språkvetenskap, III, Vilnius, 1960.

LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas, I, Vilnius, 1941; II, Vilnius, 1947.

NèrR — S. Nėris, Raštai, III, Vilnius, 1957.

Ok — Okainiai.

Pilk — Pilkalnis (nu Kaliningrads oblast).

RpJ — Jonas iš Swisloczes krominikas liezuviu iszgulditas kasztu yr storony Jozapa Rupeyka..., Wilniuje, 1823.

VaižgRR — Vaižgantas, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1957.

ValP — M. Valančius, Paaugusių žmonių knygelė, Tilžė, 1902.

Všvl — Viešvilė, Jurbarko raj.

Övriga förkortningar är sådana som i ”Lietuvių kalbos žodyne”.

DUALIS I DET LITAUISKA SUBSTANTIVET

Д. ГАРГАСАЙТЕ

Sammanfattning

Litauiskan är ett av de språk som fortfarande har bevarat dualis. I vissa (samogitiska och delvis västaukštaitiska dialekter) har alla böjliga ordklasser dualis: adjektiv, räkneord, pronomen och verb. Denna artikel behandlar endast substantivformer. Arbetet bygger huvudsakligen på modernt dialektologiskt material som samlats in av Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid Litauiska SSR:s vetenskapsakademi. För historisk jämförelse ges exempel ur forn litauiska skrifter (M. Mažvydas, J. Bretkūnas, M. Daukša m.fl.).

Materialet från forn litauiska texter och vissa dialektologiska uppgifter ger anledning att betrakta -ma som en forntida ändelse för dativ-instrumentalis dualis, till exempel: akìta, nakìma.

Det antas att -m, -mi, -mu är ändelser för dativ och instrumentalis pluralis och inte hör till dualis.

I östlitauiska dialekter (Biržai, Linkuva, Papilys) observerades under dialektologiska expeditioner användning av dualisformer tillsammans med räkneorden tre, fyra, liksom i lettiska, ryska och vissa andra språk.

Genitiv-lokativ dualis har vid sitt bortfall i litauiskan endast lämnat obetydliga rester, nämligen adverbet rišaũ. I den västra delen av det samogitiska dialektområdet används nybildade genitivformer. I huvudsak har dessa genitiv- och lokativformer ersatts av pluralformer.

Substantivens dualis har bevarats bäst i det samogitiska dialektområdet, väster om linjen Mažeikiai–Telšiai–Rietavas–Švėkšna–Pagėgiai. I alla litauiska dialekter förekommer fortfarande rester av dualis: maskulinum ackusativ.

Femininumformerna av dualis är särskilt benägna att försvinna.

143