LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM ANVÄNDNINGEN AV NÅGRA SAMOGITISKA ORD

V. VITKAUSKAS

I denna artikel undersöks några ord som är karakteristiska för en viss del av de samogitiska dialekterna: čyrùlis ”sånglärka”, krūpis ”padda”, kūlis ”sten”, pỹlė ”anka”, pūrai ”vintervete”. Deras betydelser, avledningar och användning anges, och även deras ursprung berörs. Med utgångspunkt i kortregister från ”Litauiska språkets ordbok” och ”Litauiska språkets atlas” samt artikelns författares anteckningar visas dessa ords utbredningsområden på kartor.

Cyrulis. Som en av de lexikala skillnaderna mellan en av de samogitiska dialekterna och litteraturspråket (lk.) anges i den filologiska litteraturen oftast čyrùlis – det samogitiska namnet på sånglärkan, sånglärkan (Alauda arvensis). Enligt det material som finns tillgängligt i dag används ordet čyrùlis i de samogitiska dialekterna väster om linjen Laižuva – Mažeikiai – Nevarėnai – Telšiai – Žarėnai – Kvėdarna – Vainutas – Ž. Naumiestis – donininkai-dialekternas gräns mot de västliga aukštaitiska dialekterna fram till Nemunas – Labguva (se fig. 1). Det innebär att ordet čyrùlis numera är känt av alla donininkai, den största delen av dounininkai (med undantag för dialekterna kring Vegeriai, Akmenė, Papilė, Viekšniai, Tryškiai, Eigirdžiai, Lauko Soda och Luokė), samt dūnininkai kring Švėkšna, Tenenius, Kvėdarna, Vainutas och Ž. Naumiestis. Ordet, men med en annan accentuering – cyrulỹs – förekom också i de västliga aukštaitiska dialekterna i Ostpreussen kring Gilija och Labguva¹. M. Valančius, S. Daukantas, den östlitauiske författaren Vaižgantas, som länge bodde i Samogitien, Klaipėdaområdets periodiska press (t.ex. ”Lietuviška Ceitunga”) med flera använde det i sina skrifter. Ordet förekommer i många folkloristiska samlingar (t.ex. L. Rėzas ”Dainos”, M. Valančius ”Samogitiska ordspråk”, ”Sagor om fåglar”, utgivna 1913, med flera). Ordet cyrulis finns belagt i Ch. G. Milkaus, A. Juškas, J. Šlapelis, den så kallade M. Nydermanos och andra ordböcker. Ordet cyrulis (cyrulỹs) presenteras utförligt, med många exempelmeningar från skriven och talad språkbruk, i den stora ”Litauiska språkets ordbok”.

Därav framgår att våra dialekter känner till två former av detta ord – čyrùlis (1) och cyrulỹs (3^b). Alla samogiter uttalar ordet med den första betoningen; de bor väster om linjen Laižuva – Telšiai – Rietavas – Kintai (med undantag för trakten kring Klaipėda). Den tredje betoningen förekommer i dialekterna kring Žarėnai, Rietavas, Judrėnai, Veiviržėnai, Švėkšna, Ž. Naumiestis, Kintai, Šilutė, Rusnė och Klaipėda samt bland litauiska fiskare i Preussen (se fig. 1). Ordet cyrulis, dock med cirkumflex accent, är också känt bland litauerna i Ciskodas i Lettiska SSR².

¹ Žr. Lietuvių žvejų tarmė Prūsuose, Kaunas, 1933, p. 92.

² Žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, II (parengė Z. Zinkevičius), Vilnius, 1959, p. 289–290.

155

Det finns få avledningar av ordet cýrulis (cyrulỹs): cýrulė ”kons namn” (Tirkšliai), cyruliuoti ”kvittra” (vanligen om sånglärkan) (Šatės), cyruliuoti ”detsamma”: cýrulis õ’nkštéi pavā-sari prā-ded cī’rōloute (Mosėdis), cýrulūtis ”liten sånglärka” (Salantai)³ och ytterligare några.

Vad gäller användningen av detta ord bör det sägas att det fortfarande är mycket levande i de nämnda samogitiska dialekterna och används utan ersättning av litteraturspråkets ord. På många orter (t.ex.,

Fig. 1. Ordet cýrulis (cyrulỹs)s utbredning i litauiska dialekter (1 – cýrulis, 2 – cyrulỹs)

kring Judrėnai, Veiviržėnai, Klaipėda, Priekulė, Dovilai, Skuodas, Mosėdis med flera) känner den äldre generationen inte ens till litteraturspråkets ord vieversys, vyturys, och yngre dialekttalare använder ofta också det samogitiska ordet cýrulis (eller cyrulỹs) utan att tveka. Det är sant att vid ordets utbredningsområdes periferi håller litteraturspråkets och de östsamogitiska dialekternas ord redan på att etablera sig som parallellformer: vieversys (kring Mažeikiai och Tirkšliai), vyturys (kring Tenenius). Ungdomar som har gått i skolan känner till båda formerna i litteraturspråket (vyturys, vieversys) i hela det område där ordet cýrulis (cyrulỹs) används, och när de talar med en obekant person som talar litteraturspråket använder de dem omväxlande, allt efter omständigheterna.

³ Plg. Lietuvių kalbos žodynas, II (red. J. Balčikonis), Vilnius, 1947, p. 28.

156

Det bör sägas att ordet čyrulis (čyrulỹs) i vissa fall förekommer utanför sitt utbredningsområde: i överförd betydelse känner man till ordet i de samogitiska dialekterna kring Kuršėnai, Vidsodis, Raudėnai, Papilė m.fl., där det betyder: a) ”ett litet djur eller en liten människa av något slag”, t.ex.: vari·k tū čīrulī šalin. (Kuršėnai), kǭ·n tas čī·rulis padė·rps (Raudėnai) osv.; b) ”ett öknamn på slöa barn som inte klarar av att utföra något”, t.ex.: čī·ru-li | nešīn (pintinę) | aš pabeñ·ksu pinti (Kuršėnai) osv. Till ordet čyrulis (čyrulỹs) bör man utan tvekan också knyta namnet på en ras av små höns (med kort rotvokal) — ciruliūkai (ciruliūkas ”liten tupp”, cirulikė ”liten höna”). T.ex.: tộ·r gaidō·ka cerplō·ka maž·za (Laukuva), jau· tas kaušēlis mušiet cirulikis vištas (Kuršėnai) m.fl. I Kuršėnai, Vidsodis, Šaukėnai, Raudėnai, Papilė, Tryškiai och vissa andra samogitiska dialekter, liksom även i enstaka angränsande västaukštaitiska dialekter (Žagarė, Šakyna, Gruzdžiai m.fl.), där fågeln Alauda arvensis enbart kallas vieversys, är herdesånger utbredda där i vilka čyrulis nämns i stället för det vanliga ordet vieversys.

Etymologerna betraktar ordet čyrulis som kuriskt och jämför det med lettiska cirulis⁴, som är känt över hela det lettiska språkområdet och utgör lettisk standardform. Denna uppfattning grundar sig på ordets rotkonsonantism, accentens överensstämmelse med den lettiska motsvarigheten och delvis även på ordets geografiska utbredning.

Det litauiska (samogitiska) čyrulis (čyrulỹs) och lettiska cirulis jämförs i sin tur med ryska щуркать ”kvittra”, slovenska čiriti ”detsamma” m.fl.⁵ Enligt min mening kan man också anföra litauiska čirpti ”kvittra, bräka”, lettiska cirkstēt ”kvittra” och kanske även litauiska čirkšti; detta skulle i så fall tyda på att ordet čyrulis (čyrulỹs) har onomatopoetiskt ursprung. Det litauiska ordet čyrulis från Ciskodas lånades, enligt K. Būga, från lettiskan vid en tid då letterna ännu inte hade omvandlat den akuta accenten (kritóša) till cirkumflex accent (stieptā)⁶.

Krūpis. De nordliga samogiterna benämner paddan, till skillnad från standardspråkets rupūžė (Bufo vulgaris), med ordet krūpis (krūpė, krūpis eller krūpė). Detta kräldjur kallas så i de samogitiska dialekterna norr om Nemirseta, Jokūbavas, Endriejavas, Tverai, Viekšnaliai, Šaukėnai och Kurtuvėnai, det vill säga i nästan alla dounininkai-dialekter, med undantag för områdena kring Gargždai, Endriejavas, Rietavas, Veiviržėnai och Judrėnai, samt i dūnininkai-dialekterna kring Kuršėnai, Vidsodis och Kurtuvėnai (se fig. 2). Liksom i de nämnda samogitiska dialekterna kallar även de aukštaitiska dialekterna i området nedanför Samogitien, kring Žagarė, Skaistgirys, Šakyna, Kužiai och Gruzdžiai, detta kräldjur krūpis. Författarna Lazdynų Pelėda och S. Čiurlionienė-Kymantaitė, som kom från detta område, förde in ordet i vårt litterära språk. Det finns belagt i ordböcker av S. Daukantas, A. Juška, A. Lalis, J. Šlapelis, M. Nyderman m.fl. Det mesta materialet finns i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”, men av förbiseende kom även meningar med detta ord och dess varianter från dialekterna i Panemunėlis (Rokiškis distrikt), Žemaitkiemis (Ukmergė-distriktet), Vilkaviškis och Šunskai (Kapsukas distrikt) med där.

Som vi redan har sett varierar ordets stam mellan olika dialekter. Enligt det material som finns tillgängligt i dag använder dounininkai som bor inom fyrhörningen mellan Šventoji—Nemirseta—Žarėnai—Alsėdžiai, liksom alla dūnininkai, ordet för detta kräldjur Bufo vulgaris: de säger krūpė eller krūpė (ē-stam), medan övriga dounininkai säger krū-

⁴ Žr. K. Mūlenbacha Latviešu valodas vardnīca. Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, I, Rīgā, 1923—1925, p. 391.

⁵ Min. veik., p. 391—392; E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, I, Heidelberg, 1962, p. 70.

⁶ K. Būga, min. veik., p. 289—290.

157

pis eller krūpis (ia-stam) (se fig. 2). Sådan variation mellan stammar är vanlig i litauiskan, och i detta fall kan formen med ė-stam ha uppkommit under påverkan av orden varlė, rūpužė ”ett sådant skällsord”, kūkūžė ”detsamma”, piktvarlė ”Bufo vulgaris”, krūpvarlė ”detsamma” m.fl. De västra nordaukštaitiska dialekterna som känner till detta ord använder endast formen krūpis.

Utöver sin bokstavliga betydelse (Bufo vulgaris) har ordet krūpis mycket ofta andra, överförda betydelser både i samogitiska dialekter och i de nämnda aukštaitiska dialekterna. För det första används det som ett ganska milt skällsord för att tillrättavisa ouppfostrade barn (med betydelsen ”liten padda, galning”) och förekommer ibland som genus commune (substantivum commune): išėk / pažūrėk / ka tas krūpis i šūni nei-rūptu (Šakyna), kũr ta krūpis išėje (Šakyna); ibland som substantivum mobile – vid sidan av formen krūpis för maskulinum finns också formen krūpė för femininum: akšin / pasakyt su / kũ tas krūpis padirba (Kuršėnai), nedūd ta krūpi galvaūs išukūti (Kuršėnai), tũn krū.pi rāda pūpūose (Raudėnai), dõuk tã krūpė i kã-ili e klausīs (Raudėnai) osv.

Fig. 2. Användningen av ordet krūpis, krūpė i de litauiska dialekterna [1 – krūpis (Bufo vulgaris), 2 – krūpė (Bufo vulgaris), 3 – krūpis, krūpė (endast överförda betydelser)]

Dessutom kan ordet krūpis (krūpis) betyda ”ett litet barn, en liten människa, ett litet husdjur eller något annat litet föremål”. I detta fall kan krūpis (krūpis)

158

vara genus commune: kā tu krūpis būdams prieš toki vīra šoki (Šakyna), pažūrēt tōki krūpis | susitrāukus | susirāukus | nieka tē tōs žmogi̇stas nė (Šakyna), eller substantivum mobile: tioks krū.pis tas vā.ks | bei mōndros (Mosėdis), ti̇uoki krō.pe špoulė.le ni šo.pȯnūote (Mosėdis), radāu tris kaušelius lizi̇ tiuokus krūpelūs (Kuršėnai), visā kruṗki dār | su vai.kū bešnekun.ti (Kuršėnai) osv.

Ordet krūpis används i båda dessa överförda betydelser även i många av de samogitiska dialekter där paddan Bufo vulgaris endast kallas rūpkė – nämligen av dounininkai kring Endriejavas, Veiviržėnai och Judrėnai samt dūnininkai kring Švėkšna, Kvėdarna, Laukuva, Varniai, Užventis, Pavandenė och Šaukėnai (se fig. 2). Denna mer omfattande användning av ordet krūpis i överförd betydelse tycks tyda på att det tidigare, åtminstone i en del av detta område, också kan ha använts i bokstavlig betydelse; å andra sidan kan de nämnda dialekterna också ha lånat det från sina nordliga grannar.

Ordet krūpis (kriūpis), krūpė (kriūpė), använt i överförda betydelser, har mycket många avledningar och bildningar med olika, ibland mycket ovanliga suffix. Exempel: krūpius,-ė ”litet barn” (Šaukėnai), krūpelis ”skällsord” (Barstyčiai), krūpėkšla ”detsamma” (Kuršėnai), hybriden krupėlka (jfr bobėlka, kumėlka m.fl.) ”detsamma” (Kuršėnai, Šakyna), krūpena (kriūpena) ”detsamma” (Kuršėnai, Papilė, Raudėnai, Ž. Kalvarija m.fl.), krupėža (kriupėža) ”detsamma” (Kuršėnai, Pavandenė, Ž. Kalvarija m.fl.), krūpkis ”detsamma”: tō:n krō.pke rē:ks mū:šte | pri svečū:n kē:kas (Judrėnai), kruplėža ”detsamma” (Varniai), kriūpšena ”detsamma” (Šatės), krupūitis ”detsamma”: kropō.itē: | kropiežas | kāš par vīrā (Pavandenė) osv. De samogitiska dialekterna har dessutom ett stort antal sammansatta ord med roten krup- (kriup-) som första led. Det är sådana skällsord som (av oklar bildning, sannolikt en hybrid) krūpmaūšis | kriūpmaūšis (Kuršėnai, Šakyna, Raudėnai, Tryškiai m.fl.), krūplaižis (Varniai), kriūpmurza (Šatės), kriūpnagis (Kaltinėnai, Ž. Kalvarija), hybriden kriupskūris (Šatės) m.fl.; ord som betecknar vissa slags föremål, till exempel kriūpkartūnis ”ett slags kattun” (Šatės), kriūpkelis ”dålig, gropig väg” (Kartena), kriūpkiaulės ”en viss svinras” (Šatės), kriūpvarlė ”padda”: krōpvā.rle ruopūo (Šventoji), kriūpvištė ”liten höna” (Šatės), kriūpvikis ”en viss sorts vicker” (Seda) m.fl. Med roten krup- (kriup-) bildas ofta verb som i regel betecknar ett fult, långsamt gångsätt, till exempel krupénti (Šatės, Alsėdžiai), krupénti (Mažeikiai, Laukuva), kriupinėti (Kalnalis), krupinėti (A. Juškos žodynas⁷, Šilalė, Veiviržėnai), kriupýnoti (Kalnalis), krupinti (Kalnalis), krupinti (A. Juškos žodynas⁸) m.fl.⁹

Det slående är att dessa ord har olika rotvokalism: i de nämnda orden har vissa dialekter hårt r, medan andra har mjukt r. Av det tillgängliga materialet framgår att ord med roten kriup- endast används i dialekterna kring Šventoji, Salantai, Kalnalis, Mosėdis, Skuodas, Ylakiai, Židikai och Seda samt delvis kring Pikeliai och Tirkšliai¹⁰. Denna gräns sammanfaller bara delvis med området där ord av typen krūauti har mjukt r i roten: hårt r i ordet krūpis || krūpė och dess avledningar förekommer i de samogitiska dialekterna kring Kretinga, Budriai, Plungė, Papilė, Akmenė, Mažeikiai, Veiviržėnai och Judrėnai samt i aukštaitiska dialekter kring Šakyna, Gruzdžiai, Žagarė m.fl., där många andra ord har mjukt r, till exempel:

⁷ Žr. А. Юшкевич, Литовскій словарь, вып. третій, Петроградъ, 1922, p. 257.

⁸ Se samma ställe.

⁹ Jfr materialet i detta kapitel i Lietuvių kalbos žodynas, VI (ansv. red. J. Kruopas), Vilnius, 1962, s. 651, 652, 715, 716, 717.

¹⁰ I dessa dialekter säger man krū.pis och krū.pis eller krō.pe och krō.pe.

159

krõ.sa, krâ'ustuos (Veiviržėnai), srâ.unos, ruoksuojë (Judrėnai), krâus ~ kriaũjas (Tirkšliai), krâ'ui (Žagarė), krõkti (Šakyna) och så vidare; detta visar redan att r senare har mjuknat i detta ord och dess avledningar i de nordvästsamogitiska dialekterna. Detsamma framgår också av det föga använda ordet krūpis i lettiskan¹¹.

För närvarande är krūpis (eller krūpė, krūpis, kriūpė) ett levande och mycket allmänt använt ord i de nämnda samogitiska dialekterna, där standardspråket hittills inte har haft och fortfarande inte har något större inflytande på det. Ordet och dess avledningar används särskilt ofta i de nämnda överförda betydelserna. På vissa håll, i utkanten av ordet krūpis (krūpė)s utbredningsområde (kring Kurtuvėnai och Vidsodis, mycket sällan kring Luokė och Kuršėnai), används vid sidan av det även ordet rūpkė, som oftare används av den yngre generationen, medan de äldre bara säger det i ordspråk. Exempel: i'sikābarā·va kā'p rūpki i' ruokūn.di (Kuršėnai) och så vidare. I alla dounininkai- och dūnininkai-dialekter som använder ordet krūpis eller dess avledningar är ordet rūpūžė bara ett skällsord och har först under de senaste åren, i takt med att standardspråkets inflytande har tilltagit, börjat förknippas av talarna med djuret (Bufo vulgaris). De högaititiska dialekter som använder ordet krūpis benämner parallellt djuret också med ordet rūpūžė. Här får ordet allt starkare fäste och tränger undan ordet krūpis.

Förutom i de nämnda litauiska dialekterna kallar även letterna Bufo vulgaris på samma sätt — krupis (mer sällan krupis¹²). I preussiskan användes ordet crupeyle ”groda”¹³. J. Endzelīns för lettiska krupis (krupis) samman med lettiska krupt ”brista, spricka”, krūpis ”padda”, kraupa ”sårskorpa på häst”, och förbinder alla dessa med fornslaviska krupa ”smula, skärva”, fornengelska hruf ”sårskorpa” och hreof ”skrovlig”¹⁴. I de litauiska dialekter som har ordet krūpis, dess varianter eller avledningar, används också flera andra ord med liknande rot: krūpti ”få sårskorpor, bli täckt av finnar” (Kuršėnai, Tryškiai, Šakyna m.fl.), kriūpti ”detsamma” (Mosėdis, Salantai m.fl.), kriupūotas ”sårskorvig, finnig” (Šatės), nukrūpėlis ”liten sårskorpa” (Kuršėnai), kriupytas ”stickad med pärlstickning”: kūoks če tā·va nę·rtinis / a krūp·c (Mosėdis) m.fl.

Således är det samogitiska ordet krūpis (krūpė, kriūpis eller kriūpė), som tidigare betydde ”ett sårskorvigt, knottrigt djur”, besläktat med motsvarande ord i lettiska och fornpreussiska och har motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk.

Kūlis. I stället för standardspråkets och de flesta av våra dialekters ord akmuo använder samogiterna väster om Židikai, Seda, Telšiai, Žarėnai, Tverai och Pajūris, och norr om Vainutas, Žemaičių Naumiestis, Ramūčiai, Šilutė och Rusnė (se fig. 3), ordet kūlis. Detta ord förekommer i de kustnära dounininkai-dialekterna, i dūnininkai-dialekterna i Kvėdarna och Švėkšna samt i de flesta donininkai-dialekter. Det användes också i skrifter av författare med rötter i området — A. Pabrėža, S. Daukantas och A. Kosaževskis — och finns i många samlingar av folkdiktning: i det knippe ordspråk som S. Daukantas fogade till ”Abecela…”, i M. Valančius ”Patarlės Žemaičių”, C. Jurkšaitis ”Pasakos”, ”Klaipėdiškių dainos”, A. Basanavičius ”Lietuviškos pasakos”, band VIII av ”Tautosakos darbai” och i olika handskrivna samlingar som förvaras i Litauiska språk- och litteraturinstitutets manuskriptsamling. Ordet är också belagt i olika språkvetenskapliga publikationer, till exempel i A. Baranauskas dialektala

¹¹ Se K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca. Redigējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, II, Rīgā, 1925–1927, p. 287.

¹² Se K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca, t. 2, där.

¹³ Žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, I (parengė Z. Zinkevičius), Vilnius, 1958, p. 427.

¹⁴ Se K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca, II, där. Se vidare E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, 1, Heidelberg, 1962, p. 290.

160

i texter, i A. Juškas, J. Šlapelis, M. Nydermanis och andra ordböcker. Som ett ord från Klaipėdaområdet togs det med i G. H. F. Neselmanns och F. Kurschats ordböcker, men för dessa författare var ordet kūlis tydligen inte välkänt, och därför återges det där inte helt korrekt – som ett substantiv av femininum kulis,-ės15. Ordet kūlis är också belagt i den så kallade handskrivna Krauses ordbok från 1600-talet: Baltas Olos Kūlys m.fl.

Artikeln om ordet kūlis är utförlig i den stora ”Litauiska språkets ordbok”, och dess utbredningsområde är ganska väl angivet; man borde bara ha fäst uppmärksamhet vid ordets betydelser samt

Fig. 3. Användningen av ordet kūlis i litauiska dialekter (1 – kūlis ”vilken sten som helst”, 2 – endast uttrycken girnų kūlys, girnakūlis)

inte ha tagit med ett exempel från dialekten i Paringis (Ignalina kommun), där detta ord knappast används.

Det är möjligt att ordet kūlis nu inte längre har riktigt samma utbredningsområde som förr. De flesta žemaiter som använder ordet känner numera väl till det litauiska standardordet akmuo och använder det ganska ofta, anpassat till systemet av substantiv med andra konsonantstammar. Till exempel säger även de äldsta dialekttalarna, 70–80 år gamla, i trakten kring Švėkšna och Judrėnai

¹⁵ Žr. G. H. F. Nesselmann, Wörterbuch der Littauischen Sprache, Königsberg, 1851, p. 208; F. Kurschat, Littauisch-deutsches Wörterbuch, Halle, 1883, p. 208.

11. Užsak. Nr. 174

161

även när de talar sinsemellan säger de numera mycket oftare akmuo än kūlis, medan den yngre generationen här bara säger kūlis i undantagsfall. Således har žemaiternas ord kūlis, särskilt i den konkreta betydelsen ”sten”, börjat försvinna. Det trängs undan av det litauiska standardordet och det ord som används i de allra flesta av våra dialekter: akmuo. Att denna process inte började först i dag framgår av olika skriftliga källor. Till exempel skriver författaren till ”Žyvatai…”, utgiven på 1700-talet, så här: lyipe prypylty siesis sudinus ysz akmenys, ira tay stotkas yszkule¹⁶, tynay… buwa du dydziu akmeniu arba kulu¹⁷. Ordet akmuo har också använts av Valančius (t.ex.: Asz jam su duonu metu, ans man su akmeniu svijde, ar ne bjauri-bė¹⁸). Från trakten kring Laukuva, där ordet kūlis till stor del har försvunnit¹⁹, har A. Kosaževskis upptecknat namnet på en sten stába kūl’s och ett åkernamn Stabakūlė, om vilka K. Būga skriver: ”Det nämnda stába kūl’s är stabo kūlis, dvs. en sten av vilken en avgudabild (i forna tider) hade gjorts”²⁰.

De žemaitiska dialekter som säger kūlis i stället för det litauiska standardordet akmuo har också många avledningar och sammansättningar bildade med denna rot. Exempel: kūlėtas ”stenig” (Gegrėnai), kūlija ”stenig plats” (Judrėnai, Veiviržėnai, Palanga, Barstyčiai), kūliavà ”tröskel i en flod” (Švėkšna), kūlinis ”av sten” (Plateliai, Šatės, Beržoras, Priekulė m.fl.), kūlgrauža, kūlgraužà ”kvarnstenhuggare” (Skuodas), kūlgraužis ”detsamma” (Palanga, Kalnalis), kūlgrindà ”stenlagd väg” (Kvedarna), kūlgrindai a) ”stenlagd väg” (Barstyčiai), b) ”hemlig undervattensväg” (Plateliai), kūlkalìs ”tillverkare av stenstatyer” (Salantai), kūlkerpės ”lavar som växer på stenar” (Mosėdis, Palanga, Darbėnai), kūlmušis ”stenhuggare” (Saugos, Priekulė, Palanga), kūlskaldìs ”detsamma” (Kartena), kūlmìldžiai ”mjöl som smulats loss från kvarnstenar” (Ylakiai), kūlmìltės ”detsamma” (Barstyčiai), kūlvelkis ”avsedd för transport av stenar” (Šatės), kūlvežis 1. ”stenbärare”: a pẽnkis mėtūs ǵ.ns tẽn ežb.va oš kūlveži (Mosėdis); 2. ”avsedd för att transportera stenar” (Šatės) osv.²¹.

Ordet kūlis eller dess avledningar förekommer med vissa avgränsade betydelser över ett större område än det som nämnts tidigare, dvs. utanför sitt utbredningsområde: många žemaiter – alla dounininkai öster om Židikai, Nevarėnai, Telšiai och Žarėnai, dūnininkai öster om Kvedarna och Pajūris, norr om Šilalė och väster om Kražiai, Vaiguva och Kurtuvėnai (se fig. 3) – kallar kvarnstenen antingen med uttrycket girnų kūlỹs (Akmenė, Papilė, Laižuva, Pavandenė, Šilalė, Pajūris, Vidsodis, Vaiguva, några byar i trakten kring Kuršėnai m.fl.) eller med sammansättningen girnākūlis (Leckava, Pikeliai, Tirkšliai, Nevarėnai, Tryškiai, Raudėnai, Luokė, Varniai, Užventis, Laukuva, några byar i trakten kring Kuršėnai m.fl.). Uttrycket girnų kūlỹs används även i de nordvästra aukštaitiska dialekterna i Kruopiai och Šakyna (det är troligen ett lån från žemaitiska i dessa dialekter). Liksom i de nämnda västliga žemaitiska dialekterna ersätts kūlis med ordet akmuo, så ersätts också uttrycket girnų kūlỹs eller girnākūlis i de östra žemaitiska dialekterna och de nordvästra aukštaitiska dialekter som gränsar till dem numera ofta, särskilt kring Vaiguva, Kuršėnai, Užventis, Papilė, Šakyna m.fl., av orden girnų akmuo, girnų akminas.

¹⁶ Se Žiwatas Pona yr Diewa musu Jezusa Christusa… aprasitas Metusy Pona 1753 … Wilniaw… Metusy Pona 1787, s. 62.

¹⁷ Anfört arbete, s. 213.

¹⁸ (M. Valančius), Patarlės Žemaičių, Tilžėje, 1867, s. 6.

¹⁹ I trakten kring Laukuva används nu ordet kūlýs, som betyder ”kvarnsten”.

²⁰ Se K. Būga, Dievai­tis ”jodlum” (tillägg), ”Lietuvių Tauta”, 1, Vilnius, 1907, s. 214.

²¹ Plg. Lietuvių kalbos žodynas, VI (ats. red. J. Kruopas), Vilnius, 1962, p. 828–861.

162

Av de många exempel som ges i artikeln framgår det att dialekterna känner till två former av detta ord: kūlis (2) och kūlys (4). Intressant nog betonas ordet med den fjärde accenttypen just i de dialekter där det används i den sammansatta benämningen girnų kūlys. Detta skulle kunna tyda på att denna benämning, som term för folklig materiell kultur, senare spreds till de östra samogitiska dialekterna och deras nordvästliga högaitiska grannområden.

Utöver de nämnda samogitiska dialekterna av litauiska har de andra baltiska språken inte ordet kūlis. Det är ett särpräglat samogitiskt ord som, såsom man kan förmoda, även kuronerna hade.

Etymologerna förklarar ordet på olika sätt. K. Būga förbinder det med det litauiska ordet kūlynas ”buske som vuxit upp ur en enda stubbe” och med det kuriska uttalsordet kūliens²². Samtidigt för K. Būga indirekt fram tanken att ordet kūlis har kuriskt ursprung.

Pylė. Samogiterna som bor väster om Židikai, Seda, Alsėdžiai, Žarėnai, Tverai, Laukuva, Vainutas, Ž. Naumiestis och Šilinininkai kallar, till skillnad från lk. och de flesta av våra dialekter, både tamankan och vildanden (Anas) för pylė. Som framgår av den bifogade kartan (se fig. 4) används ordet pylė av alla donininkai, de kustnära dounininkai och de dūnininkai-dialekter som talas kring Kvėdarna och Švėkšna (se fig. 4). Ordet används inte bara i de nämnda dialekterna, utan har också belagts i olika skriftliga källor. Det förekommer i S. Daukantas och Vydūnas skrifter, i Klaipėdaområdets periodiska press (i ”Lietuviškoje Ceitungoje”) och i enskilda folkloristiska samlingar: ”Klaipėdiškių dainose”, ”Pasakose apie paukščius” med flera. Som benämning på ankan i Klaipėdaområdet tas ordet pylė upp i P. Ruigys, Ch. G. Milkaus och G.H.F. Neselmanas ordböcker. F. Kuršaitis kände bara obetydligt till ordet (vilket även K. Būga skrev om²³), vilket framgår av den felaktiga återgivningen av ordet inom parentes pylė,-ės eller pylis,-ies²⁴. A. Juška tog också med ordet i sin ordbok; även K. Jaunius nämner det. I nyare ordböcker förekommer ordet pylė numera sällan: det är endast belagt i den så kallade M. Nydermanos ordbok, där två former anges: pylė och (som dialektform!) pylė.

Nästan alla samogiter som använder ordet pylė betonar det enligt accenttyp två; endast kring Rietavas och Šilutė har det belagts med accenttyp fyra. Exempel: tė·p kã·p kóki pi·lė kad ji ēit vi·tódama (Ramučiai, Šilutė distr.).

I hela det område där ordet pylė används finns också många avledningar av det. De vanligaste är: pylinas ”andrik, hane” (ordets utbredningsområde sammanfaller nästan med det område där pylė används), pylūtis ”ankunge” (Švėkšna, Judrėnai, Saugos med flera), pylėtis ”detsamma” (Mosėdis), pylėna (pylėna) ”ankkött” (Judrėnai, Veiviržėnai, Priekulė, Švėkšna med flera) och så vidare. I hela detta område är även småorden pili ”lockrop för ankor” (Judrėnai, Endriejavas), pil’ ”detsamma” (Švėkšna, Plungė med flera), pylėkšt ”ord för att driva på ankor” (Mosėdis med flera) och så vidare kända; dessa används också i många dialekter som inte känner till ordet pylė (se nedan).

Ordet pylė förstås och dess betydelse är känd långt utanför dess utbredningsområde, till exempel kring Tirkšliai, Šialė, Skaudvilė och Tryškiai, men samogiterna i dessa trakter använder det ändå inte, utan säger bara ō·nę (Tirkšliai, Tryškiai, Šialė), ā·nti (Skaudvilė) och så vidare. Ordet förekommer på många håll utanför sitt utbredningsområde i folkvisor. Exempel: plauki pi·lė·li

²² Žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, III (parengė Z. Zinkevičius), Vilnius, 1961, p. 209. Kaip žodžio kūlis kilmę aiškina E. Frenkelis žr. E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, 1, Heidelberg, 1962, p. 307.

²³ Žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, II (parengė Z. Zinkevičius), Vilnius, 1959, p. 514–515.

²⁴ F. Kurschat, Littauisch-deutsches Wörterbuch, Halle, 1883, p. 311.

11*

163

par nemunėli lendrelės laužė dama (Pagramantis)²⁵, plaukė pylelė per ežerėlį (Upyna, Šilalė distr., till och med Panevėžys)²⁶ och så vidare. Med de nämnda småorden pili, pil’ (pil’) eller pȳli lockar nästan alla samogiter (med undantag för trakterna kring Tauragė och Raseiniai), de västliga högaiterna norr om Šiauliai, de mellersta högaiterna kring Joniškis och de östliga kring Linkuva, Pakruojis, Pasvalys och Biržai till sig ankor och ankungar. I de samogitiska dialekterna kring Kuršėnai, Pavandenė, Raudėnai med flera används också ordet pylėkš(t), pilėkš(t). för att driva på ankor. Utifrån ljudhärmande orden pilì, pil’ (pil’), pȳli kallar vissa samogiter, som vanligen inte använder ordet pylė, små ankungar för pȳliai, pyliukai, piliukai, pylėlės,

Fig. 4. Användningen av ordet pylė i litauiska dialekter

pilinukai och liknande. Exempel: čė rė·ks mõ·n pilė·ms (Iesti) padiete (Viekšniai), pi·likes pi·likes / lėsket mažilė·les / lėsket (Kuršėnai), padėk pelōkā·ms lė·ste (Vidsodis), a pilėlė palėsė (Raudėnai) med flera. Detta är sannolikt en senare spridning av dessa ord, som på vissa platser, exempelvis kring Biržai, Pakruojis och Žeimelis med flera, kanske inte skedde utan inflytande från lettiskan.

I de preussisk-tyska dialekterna användes ordet Pile ”Rufname der Ente”, som jämförs med det litauiska ordet pylė, det lettiska pile och ord i andra tyska dialekter

²⁵ P. Jonikas, Pagramančio tarmė, Kaunas, 1939, p. 91.

²⁶ Exempel hämtade ur excerpteringssamlingen till ”Lietuvių kalbos žodynas”.

164

Bile²⁷. Enligt min mening har även ordet pylė: Kišk žąsis, pylės, vištas į didelį puodą²⁸ i K. Donelaitis skrift uppstått ur tyskans Pile, eftersom ordets geografiska utbredning inte visar att det sedan gammalt skulle ha funnits i de allra sydligaste dialekterna i Preussiska Litauen, särskilt som K. Donelaitis själv tycks använda ordet antis²⁹ oftare.

De flesta samogiter som använder ordet pylė, särskilt den yngre generationen, känner också till det litauiska standardordet ántis, som de uttalar enligt sin dialekts fonetiska och morfologiska regler, dvs. genom att återge standardlitauiskans diftong an som on och ändra ordstammen: ọ·nte (Švėkšna, Alsėdžiai m.fl.). Visserligen använder de oftast detta ord inte när de talar sinsemellan, utan med obekanta människor som talar någon höglandsk dialekt eller standardlitauiska. Ordet ántė används något oftare i stället för pylė i samogitiska dialekter kring Alsėdžiai, Ylakiai och Kvėdarna, dvs. de som ligger vid gränsen för ordet pylės utbredningsområde. Detsamma gäller ordet pýlinas: i trakten kring Švėkšna, Kvėdarna, Ylakiai, Židikai m.fl. används ordet gaigalas redan oftare, även om man fortfarande kan höra, särskilt äldre dialekttalare, säga pýlinas. Ganska ofta kallas köttet av anties (pylės) numera ántiena på vissa platser i Samogitien där själva anden kallas pyle. Exempel: ọ·ntienas sve-tė·ms devà·u (Mosėdis).

Utanför de samogitiska dialekterna i det litauiska språket kallar även letterna denna fågel på samma sätt — pīle. Med K. Būgas ord: ”accenten skulle visa att samogiterna lärde känna pylė genom kuronerna”³⁰. K. Būgas påstående att ordet pylė har lånats från kuronerna får fullt stöd av dess geografiska utbredning (se fig. 4). K. Būga³¹, J. Endzelynas³² och senare E. Frenkelis³³ förbinder ordet med pīle i de tyska dialekterna i Ostpreussen, bulgariska пиле ”kyckling”, serbokroatiska pile ”detsamma”, sorbiska pilo ”ankunge” m.fl. M. Fasmer förbinder lettiska pīle och litauiska (samogitiska) pylė med ryska пилюк ”uggla”, ukrainska пилюк ”gåsgam”, serbokroatiska piljuga ”hök” m.fl. och bekräftar därmed K. Būgas uppfattning³⁴ att pylė kan vara av onomatopoetiskt ursprung³⁵.

Det har gjorts försök att betrakta det samogitiska ordet pylė som en germanism. K. Alminauskis³⁶, som företrädde denna teori, tog den form pýlė som F. Kurschat hade noterat felaktigt (trots att formen pýlė används i Alminauskis egen dialekt!) och knöt den enbart till det snävt använda tyska ordet pile, utan att alls ta hänsyn till fakta från andra språk — närmare bestämt de öst- och sydslaviska språken. Andra språkforskare (K. Būga, J. Endzelynas, E. Frenkelis, M. Fasmeris) betraktar inte ordet som en germanism.

Alltså är det samogitiska dialektordet pylė ett gammalt ord, sannolikt lånat redan från kuronerna och troligen av onomatopoetiskt ursprung, med motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk.

Pūrai. Samogiterna som bor väster om Pikelių, Sedos, Telšių, Žarėnų, Tverų, Kvėdarnos och Ž. Naumiestis, norr om Šilutė och Rusnė, [kallar] höstvete (Triti-

²⁷ Žr. H. Frischbier, Preussisches Wörterbuch..., II, Berlin, 1882, p. 143.

²⁸ Žr. K. Donelaitis, „Metai“, Vilnius, 1955, p. 91.

²⁹ Žr. J. Kabelka, Kristijono Donelaičio raštų leksika, Vilnius, 1964, p. 51.

³⁰ Žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, II (parengė Z. Zinkevičius), Vilnius, 1959, p. 300.

³¹ Min. veik., p. 514.

³² K. Mülenbacha Latviešu valodas vārdnīca. Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, II, Rīga, 1927–1929, p. 232.

³³ E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, 1, Heidelberg, 1962, p. 589, 590.

³⁴ K. Būga, min. veik., p. 300.

³⁵ M. Vasmer, Russisches etymologisches Wörterbuch, II, Heidelberg, 1955, p. 357.

³⁶ K. Alminauskis, Die Germanismen des Litauischen. Teil 1: Die deutschen Lehnwörter im Litauischen, Kaunas, p. 100.

165

(cum hiemales) kallar [man] med ordet pūrai (eller mer sällan pūrai) (se fig. 5). Detta ord användes av författarna S. Daukantas och M. Valančius. Ordet pūrai förekommer också i många folkloreinsamlingar: i S. Daukantas ”Dainės Žemaičių”, ”Klaipėdiškių dainose” m.fl. Ordet har upptecknats av Sutkevičius i en handskriven litauisk-polsk ordbok, av A. Juška och K. Jaunius i ”Lietuvių kalbos gramatikoje”³⁷, av J. Jablonskis i en ordlista från 1916; K. Būga har behandlat det ingående i sina skrifter³⁸. Ordet pūrai var också känt av F. Kurschat, men den inte helt exakta uppteckningen (purai, -ų³⁹) visar att ordet inte förekom i hans egen dialekt.

Fig. 5. Användningen av ordet pūrai i de litauiska dialekterna

det ordet har inte förekommit. Ordet tas också upp i nyare ordböcker (t.ex. i M. Nydermans ordbok, i ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” m.fl.).

I dag har ordet pūrai börjat försvinna i de nämnda samogitiska dialekterna, trots att den äldre generationen fortfarande minns det väl och ofta använder det. Det används numera särskilt sällan i dialekterna i Švėkšna, Žarėnai, Seda, Pikeliai och på andra håll. Det håller sannolikt på att försvinna eftersom ordet pūrai förekommer i samma dialekter som också har ordet

³⁷ Žr. K. Явнисъ, Грамматика литовскаго языка, Петроградъ, 1908—1916, p. 14.

³⁸ Žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, II (parengė Z. Zinkevičius), Vilnius, 1959, p. 388, 527.

³⁹ F. Kurschat, Littauisch-deutsches Wörterbuch, Halle, 1883, p. 336.

166

kviečiai, det vill säga ”vårvete”⁴⁰; dessutom har det litauiska standardspråkets inflytande och samspelet med angränsande dialekter stärkts särskilt mycket på senare tid. Människor som kommit från andra delar av Litauen till det område där ordet pūrai används, särskilt jordbruksspecialister, använder inte alls ordet och förstår knappt ens vad det betyder. De kallar båda vetesorterna med ett och samma ord — kviečiai. Lokalbefolkningen börjar så småningom anpassa sig till dem, och normen kviečiai i standardspråket börjar få fäste i de nämnda dialekterna.

I dialekterna har ordet pūrai oftast accentparadigm IV, men på vissa orter accentueras det också enligt accentparadigm II — pūrai (Kvedarna, Klaipėda, byn Skliaustės i trakten kring Židikai m.fl.). En sådan växling mellan accentparadigm är vanlig och helt normal i litauiskan, till exempel i standardspråket och många dialekter kaulai, men på vissa håll, exempelvis i Kelmė-dialekten, kaulai; i standardspråket och många dialekter diržai, medan det i Šakyna, Žagarė och på andra håll heter diržai; i standardspråket och i de allra flesta dialekter pūodai, men i Šakyna, Žagarė och på andra håll puodai⁴¹; i stället för ordet kráuklai i Alsėdžiai och Veiviržėnai heter det till exempel krauklai i Kvedarna-dialekten, osv. I Pikeliai och Židikai, det vill säga dialekter nära gränsen för ordet pūrais utbredningsområde, där ordet redan håller på att försvinna och ibland kanske av en tillfällighet associeras med ordet pūras ”ett mått för spannmålsvikt”⁴², säger man också pūrai (vid sidan av pūrai). Ett sådant språkligt fenomen, som förekommer inom ett mycket litet område, är sannolikt nytt, och det går knappast att dra några långtgående slutsatser av det⁴³.

I sånger är detta ord känt i något större utsträckning. Det förekommer till exempel i A. Juškas ”Lietuviškose dainose”. Av stilistiska skäl användes ordet också i Homeros ”Iliaden” i översättning från 1930 (dock av misstag, uppenbarligen med en kort rotvokal). Ordet fick emellertid inte fäste i standardspråket och betraktas överallt som en snävt använd dialektism.

Det finns få avledningar av ordet pūrai: endast ordet pūrena (pūrienė) ”plats där vintervete, pūrai, tidigare växte” har upptecknats. Det återfinns i den handskrivna delen av A. Juškas ordbok och i excerpteringssamlingen till den stora ”Lietuvių kalbos žodynas”, där det är upptecknat från trakten kring Alsėdžiai, Plungė och Švėkšna.

Det samogitiska dialektordet pūrai har en motsvarighet i lettiskan — pūri, mer sällan pūri⁴⁴ (ia-stammen har, som man antar, uppkommit genom påverkan från rudzi, kvieši⁴⁵), samt ord med samma rot i fornpreussiskan⁴⁶. Enligt Mühlenbachs-Endzelīns ordbok är lettiska pūri (pūri) en dialektism som används i västra Lettland — i dagens distrikt Liepāja, Talsi, Aizpute, Tukums, Saldus och Kuldīga. Den brutna tonen i det lettiska ordet pūri visar att det tidigare hade ändelsebetoning; vad gäller betoningen överensstämde det alltså helt med det samogitiska pūrai. Etymologer förbinder lettiska pūri och litauiska (samogitiska) pūrai med fornslaviska пы́во ”vete, hirs” och serbokroatiska pir. ”ett sådant au-

⁴⁰ Plg. А. Сабаляускас, Относительно происхождения названий растений в балтийских языках, „Rakstu krājums veltījums akad. prof. dr. J. Endzelīnam…“, Rīga, 1959, p. 222.

⁴¹ Žr. A. Jonaitytė, Šakynos tarmės daiktavardžio kaita, „Lietuvių kalbotyros klausimai“, II, Vilnius, 1960, p. 99.

⁴² Žr. А. Сабаляускас, ten pat.

⁴³ Se S. Karaliūnas, Baltų ir slavų akcentuacijos klausimai (rec.), ”Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida”, Vilnius, 1964, s. 235. Se där också den geografiska utbredningen för formen pūrai, sådan den framgår av inte helt exakta uppteckningar.

⁴⁴ Žr. K. Mühlenbacha Latvieu valodas vārdnīca. Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, III, Rīgā, 1927–1929, p. 449.

⁴⁵ Samma ställe.

⁴⁶ Se А. Сабаляускас, anf. art., s. 223.

167

ax (Triticum spelta)“, tjeckiska pýr ”ett slags ogräs (Agriopyrum repens)“, grekiska πυρός ”vete“⁴⁷ osv. Eftersom det geografiska utbredningsområdet för det žemaitiska pūrai, liksom den fullständiga överensstämmelsen i uttalet med det motsvarande ordet i lettiskan, sammanfaller med utbredningen av andra ord av tydligt kuriskt ursprung (t.ex. cīrulis, pyle), är det möjligt och fullt rimligt att det žemaitiska ordet pūrai (mer sällan pūrai ar pūrai) är av kuriskt ursprung och har motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk. Det lettiska ordet pūri (pūri)s utbredningsområde, som nästan sammanfaller med området för de lettiska dialekter som har kuriska relikter⁴⁸, kan också bekräfta det žemaitiska ordet pūrais kuriska ursprung.

OM ANVÄNDNINGEN AV NÅGRA ŽEMAITISKA ORD

V. VITKAUSKAS

Sammanfattning

Artikeln behandlar enskilda ord som är karakteristiska endast för vissa žemaitiska dialekter: cīrulis (cīrulys) ”lärka“ (litterärt språk vieversys, vyturys), krūpis (krūpė, krūpiš, krūpė) ”padda“ (litterärt språk gīpūžė), kūlis ”sten“ (litterärt språk akmuō), pylė (pylė) ”anka“ (litterärt språk antis), pūrai (pūrai, pūrai) ”höstvete“ (litterärt språk kviečiai), ordens betydelser, varianter och avledningar. Kartorna visar ordens utbredningsområden utifrån material i kartoteken till Litauiska språkets ordbok vid vetenskapsakademin och Litauiska språkets atlas samt utifrån författarens egna anteckningar.

På grundval av analysen av allt insamlat material dras följande slutsatser:

1. Cīrulis ”lärka“ är en kuronism (en relikt från det kuriska folkets språk); ordet har onomatopoetiskt ursprung och motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk. Det är fortfarande levande och används ofta i de aktuella žemaitiska dialekterna.

2. Krūpis ”padda“ är besläktat med lettiska krupis ”padda“ och fornpreussiska crupeyle ”padda“ och har motsvarigheter även i andra indoeuropeiska språk. Användningen och utbredningen av detta žemaitiska ord har hittills inte påverkats av den litterära språkformen gīpūžė.

3. Kūlis ”sten“ — ett ord som är karakteristiskt endast för vissa žemaitiska dialekter — användes kanske en gång även i det kuriska folkets språk. Numera uppvisar ordet kūlis en tydlig tendens att försvinna — det ersätts redan ofta av den litterära språkformen akmuō.

4. Pylė ”anka“ är en kuronism, troligen av onomatopoetiskt ursprung. Ordet är fortfarande levande och används ofta, men visar redan en viss tendens att försvinna — det trängs gradvis undan av den litterära språkformen antis.

5. Pūrai ”höstvete“ är en kuronism med motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk. Under inflytande av det litterära språket och andra dialekter, där detta ord saknas, trängs pūrai undan av det litterära språkets ord kviečiai, men den äldre generationen dialekttalare känner fortfarande ordet väl och använder det ganska ofta.

⁴⁷ Se K. Mülenbachs Latviešu valodas vārdnīca, III, s. 449, 450; E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, 2, Heidelberg, 1962, s. 657.

⁴⁸ Plg. latvių tarmių žemėlapi kn.: M. Rudzīte, Latviešu dialektoloģija, Rīga, 1964, p. 408.

168

LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM DEN LITTERÄRA FORMEN HOS VISSA DIALEKTALA LEXIKALA DRAG

J. KLIMAVIČIUS

Det kan ibland vara problematiskt att fastställa den litterära formen hos dialektala lexikala drag. I vissa fall kan kunskapen om dialektens fonetiska lagar vara otillräcklig, eftersom man med stöd av dem kan rekonstruera formen på två eller tre olika sätt. Då kommer ordets geografiska utbredning och etymologi till hjälp. Vi ska försöka illustrera detta med ett par tydliga exempel.

I området för de östliga dzukiska dialekterna används ett namn på en maträtt — mos av krossad potatis — med följande dialektvarianter: ciulčienė Lkm (Gmž), Dglš, Vdš, Ml, Dkšt; ciulčienis Švnč, Prng, Ml; cilčienė Tvr, Dsn, Ml; cilčienis Tvr, Ad, Dglš, Plš, Švnč²; ciuncielius Prng; cinčielius Dkšt, Rš, Dglš; cincielis Dglš.

Hur bör alla dessa varianter överföras till litteraturspråket?

I andra bandet av ”Lietuvių kalbos žodynas” (Vilnius, 1947) har cilčienė Tvr, cilčienis (< tiltienis?) Dglš, cinčielius Rš, Dkšt, cincielis Dglš och čilčienis Švnč, Plš, čiulčienis Prng, Švnč, čiulčienė Lkm (Gmž), Dglš tagits upp som uppslagsord. I excerpteringssamlingen till ”Lietuvių kalbos žodynas” hittar vi dessutom tiltienė Dsn (K. Būg), Ml, Švnč och tiltienis J. Balč (rekonstruerat från cilčienis OG67 och OG365). Vi har alltså tre slags överföring: c ~ c, c ~ č och c ~ t³. En sådan trefaldighet är omöjlig.

För det första är den tredje varianten (c ~ t) omöjlig. Den skulle kunna rekonstrueras utifrån Tvr, Ml, Švnč, men en sådan rekonstruktion är omöjlig i det område (Dglš, Plš, Dkšt, Rš, Vdš, Lkm, Prng) där det så kallade andra dzukiska ljudskiftet (c < t)⁴ inte förekommer. Ordets geografiska utbredning visar alltså att formerna tiltienė, tiltienis är omöjliga.

En betydligt mer komplicerad fråga är om dzukiskans c i detta fall kan motsvara č, eller om c måste behållas. Vi måste också fastställa hur varianterna ciulčienė och cilčienė förhåller sig till varandra,

¹ Förkortningarna i artikeln är de som används i ”Lietuvių kalbos žodynas”.

² I excerpteringssamlingen till ”Lietuvių kalbos žodynas” finns en lapp från Marcinkonys med formen cilčienio. Av misstag har detta ord (~ čilčienis) från nämnda ort också tagits med i band II. Det är omöjligt. För det första förekommer ordet inte hos andra västliga dzuker, som använder grūdėlius~grūdėlius ’mos av krossad potatis (ibland med hampa eller vallmofrön)’ Mrc (Zervynos), Vrn, Knv, Dv, Lš, Lzd, Lp, Nč, Rod, Plš. För det andra är även det andra ord som förekommer i meningen, čiulė~čiulė, främmande för de västliga dzukerna; dess utbredningsområde sammanfaller med området för namnet på den östliga dzukiska maträtt som vi undersöker.

³ Även samma författare har rekonstruerat formerna på ett sätt i vissa fall och på ett annat i andra. Exempelvis K. Būga: tiltienė Dsn och čiulčienė Lkm (Gmž); J. Balčikonis: cilčienis Tvr och tiltienis Tvr (OG67 och OG365).

⁴ Därför är frågan om cilčienis (< tiltienis?) Dglš (”Lietuvių kalbos žodynas”, II) obefogad.

169