LIETUVIŲ KALBOS GRAMATIKOS TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

ADJEKTIV, RÄKNEORD, PRONOMEN I PALATVĖS VÄSTLIGA HÖGLITAUISKA DIALEKTER¹

A. JONAITYTĖ

ADJEKTIV

1. Allmänna anmärkningar

Genus. Adjektiven i dessa dialekter har tre genus: maskulinum, femininum och det numera utdöende neutrum, t.ex.: bãugus, bãugi, bãugu; grãžus, grãži, grãžu; kìec, kìeta, kìet.

Neutrumformer av adjektiv används i allmänhet ganska sällan, och neutrumformerna av adjektiv med stammar på a-, ia- håller helt på att försvinna. Dessutom har endast adjektiv i positiv bevarat neutrum. Neutrumformerna av adjektiv i komparativ har sedan gammalt sammanfallit med adverb i komparativ, medan de gamla neutrumformerna av adjektiv i superlativ också har ersatts av adverb i superlativ, t.ex.: gerã·usei, šaļčã·usei.

Adjektiv i neutrum används vanligen för att beskriva en persons tillstånd eller välbefinnande, t.ex.: mã· blõ·g; nè· mã· šilt, nè· šã·lt ”det spelar ingen roll för mig”; …i tas rublė·lis miel; gẽ·rì nèšveik Škn; ka dã· kõ·ke diena (— ingenting), o· kõ·ke — negẽ·r i gãna Šk; širdis vãtal vãtal (slår), ka negẽ·r Dam; tẽip tã·u čė linksми, grãžu Škn; tẽip nebesmãgu be lì·taus Darg; dãba šiena pjã·ut bãugu — gã·l bū·t lì·taus Dilb; o· jau su mažų kai bjãuru, ka dãñču rè·k; mã· jau ãr nebemalõ·nu và·lgì·t, nebãskanu Sk.

Neutrumadjektiv med u-stammar används också i andra sammanhang, t.ex.: lãuke tõ·ks dvãñks (kvävande hetta), tõ·ki šilima, o· trõ·bo· vẽ·su Sk; ãušt, žì·mu diena Dam; dvìdešimt kapẽikų mãišas bū·dã·va brãngu ”det brukade vara dyrt att betala 20 kopek per säck” Darg; tà lìga šunku ì·ra pagì·dì·t Dam.

Av exemplen framgår att neutrum främst bevaras i opersonliga meningar, där adjektivet i neutrum ingår som led i det sammansatta predikatet².

I dialekterna ersätts neutrum av:

1. Adverb, t.ex.: a tã·u gerãi? šã· žiẽma būva gilei sniega Škn; bitim nègerai; dãba ka žãlu· bãrkšču· bū·tu, tãi bū·t gerai Dilb; sã·ka, lãbai, grãžei vilñui; jãu, adõ·mai, mã· blõ·gai Sk.

¹ Straipsnis yra prieš keletą metų (1962) parašyto didesnio darbo „Šakynos tarmė“ dalis. Straipsnių šio darbo temomis yra skelbta ir anksčiau (žr. LKK, t. 2, p. 109—130; MADA, 1960 m., t. 1(8), p. 151—162; LKK, t. 3, p. 91—111 ir p. 79—86; LKMSR, p. 165—177; LKGS, p. 171—182.

² Dar dėl būdvardžių bevardės giminės išlikimo priežasčių žr. K. Явнисъ, Грамматика литовского языка, Петроградъ, 1908—1916, p. 87.

183

2. Adjektivens femininum, t.ex.: pė·rn visa pavā·sari būva šal­ta i šal­ta; ale, sā·ka, če šlāpe Skn; sā·ka, svēika su rū·tum (rūtomis) trīni Dilb; dāba vaikā·m tāiso·m minkščā·usei, o· pirmau piemuo pārginei bānda, ant šuola acigūlsi, nė· būs kiēta šo·na·m, nė· gā·lvai Dam; ūžvē·jo·, kur nāpuč vē·jes, ga·l i gēra bū·tu gulē·ti; šēndie nė· lābai kāršta Sk; būva nā·kti gēra gā·udi·t Dilb³.

3. Adjektivens maskulinum (mer sällan), t.ex.: pastovē·jes vānduo skānus gē·ri; trūšis (triušis) bjāurus pjā·ut Sk; (pinigų) nė· vērc šū·ši; nū, kas pās jum nāuje Skn.

Så håller adjektivets neutrum på att försvinna inte bara i de beskrivna dialekterna utan också i angränsande samogitiska och högaitiska dialekter.

Numerus. Adjektiven i dessa dialekter har endast singular och plural. Spår av dualis finns kvar endast i dativ plural av alla stammar och i o, io, ē-stammarnas instrumentalis plural, där former utan -s har etablerats under påverkan av dualis.

Kasus. Adjektivens vokativ i dialekterna sammanfaller med nominativ. Det enda undantaget är flerstaviga ia-stammiga adjektiv (medinis, rudbārzdis, apī·geris…) – deras nominativ och vokativ singular skiljer sig vanligen åt (vok. sg.: medini, rudbārzdi, apī·geri…). Men ibland används även här nominativ singular i stället för vokativ.

Kasusändelserna är, bortsett från enskilda fall, i huvudsak desamma som i lk⁴.

Stam. Adjektiven i de beskrivna dialekterna har stammarna a, ia, u, o, io, och ē (bā·lc, medinis, nāujes, smārkus, bālta, nāuje, smārki, medine…). Stammen hos enskilda adjektiv sammanfaller ibland inte med stammen hos motsvarande adjektiv i lk., t.ex.: glēbnus, glēbni; glāžnus, glēžni; lēngvus, lēngvi; links­mus, linksmi, men i sådana fall sammanfaller den vanligen med stammen hos samma adjektiv i angränsande samogitiska dialekter (jfr lē·ngv·ōs ~ lengvūs, lī·nksm·ōs ~ linksmūs Pp).

Komparation. I dialekterna skiljer man mellan tre grundläggande adjektivgrader: positiv, komparativ och superlativ. Dessutom finns två mellanliggande grader: mellan positiv och komparativ – den högre komparativen (ganska sällsynt), och efter superlativ – den allra högsta graden. Graderas samma slags adjektiv som i lk.

Accent. Tvåstaviga adjektiv har, liksom i lk., endast två accentklasser: III (ā·ukšč, āukšto; lī·gus, lī·gi) och IV (nāujes, nāuje; smāgus, smāgi).

Flerstaviga a-, ia-stammiga adjektiv saknar accentklass IV.

Flerstaviga u-stammiga adjektiv saknar accentklass I och II, o-stammiga adjektiv accentklass II och IV, io-stammiga accentklass II och III och slutligen ē-stammiga accentklass IV. Dessutom är flerstaviga adjektiv med accentklass I och III mycket få.

Femininum dativ singular hos adjektiv av accentklass III och IV med alla stammar har, liksom i många andra dialekter, betoning på ändelsen och inte på roten, t.ex.: aukštā·i, didelē·i, mo·lind·i, panasē·i, silpnā·i.

Det förekommer också andra fall där adjektivens accentuering i de beskrivna dialekterna inte överensstämmer med lk. Bland dessa fall bör följande nämnas:

1. Enskilda adjektiv med suffixet -ingas, -a, bildade av substantiv med fast betoning, behåller substantivets betoning och accenttyp, t.ex.: bā·iminks, bā·iminga;

³ Att exemplen ovan står i femininum framgår av retraherad betoning och den bevarade ändelsevokalen a < ā. Det gamla obetonade korta a har fallit bort i dialekterna i samtliga fall.

⁴ För formerna av maskulinum dativ plural i samogitiska, se LKMSR, s. 168.

184

dioningi (mė·tai); gė·dinks, -a; ká·links, -a (ká·lns šnektose yra buvęs I kirčiuotės žodis, plg. ká·lnai „tam tikros maldos“); ká·ulinks, -a; kū·ninks, -a „riebus, -i, pilnas, -a“; mó·links -a; míltinks, -a; pieninga; pró·tinks, -a; pú·links, -a; súltinks, -a; vė·jinks, -a; vilninks, -a… Samma fenomen förekommer också i närliggande samogitiska dialekter, t.ex.: miltinks, pí·ninga, giedinks, pruótinks, smiltinks Krš.

Betoningen hos sådana adjektiv med suffixet -ingas, -a bör betraktas som en kvarleva av den äldre litauiskans dubbla betoning (på stammen och ändelsen) hos adjektiv av denna typ.

2. Spår av stambetoning har också bevarats hos enskilda dialektadjektiv med suffixen -ėtas, -a; -ótas, -a; -úotas, -a; t.ex.: ká·ulė·c, ká·ulė·ta; pé·lkė·c, -a; sá·ulė·c, -a; bá·mbo·c, -a; gi·slo·c, -a; kúilo·c, -a (med bråck – ”kuila”); á·nkštuoc, -a; ká·uluoc, -a; lí·tuoc, -a; miltuoc, -a; trá·škannuoc, -a; vė·juoc, -a.

I dag betonas nästan alla de angivna exemplen inte bara på stammen utan också på suffixet, och suffixbetoningen generaliseras alltmer.

3. Adjektiv med suffixet -inis, -ė betonas numera enligt accentklass II, men några av dem har fortfarande stambetoning, t.ex.: bárkštinis (atnešk kubilūka bárkštini); káulinis, -e || kaulinis, -e; vá·sarinis, -e || vasarinis, -e m.fl.

4. Även adjektivet perni·kštis, perni·kštė || perni·kščė. betonas enligt accentklass II.

5. Adjektiven geltó·ns, gė·lto·na; mė·li·ns, mė·lina; raudó·ns, raúdo·na betonas enligt accentklass III.

6. Adjektiven aiškus, -i, lygus, -i, tankus, -i betonas endast enligt accentklass III (singular nominativ á·iškus, -i, lí·gus, -i, tá·nkus, -i), liksom i alla närliggande dialekter.

7. Adjektivet brángus || brángus, brángi || brángi. betonas på två sätt – enligt accentklass III och IV.

Om betoningen hos adjektiv i komparativ, högre komparativ och superlativ samt pronominella adjektiv, se s. 188, 189, 191.

2. Böjning av enkla adjektiv

Maskulinum

a-stam

Singular Plural N.Š. bá·l c, á·lkanas bá·lti, ál kani K. bá·lta, á·lkana bá·ltu, álkanu D. baltá·m, alkaná·m baltiem(s), alkaniém(s) á·lkamui A. bá·lta, á·lkana bá·ltus, á·lkanus Instr. bá·ltu, á·lkano bá·ltais, álkaniais Lok. bá·ltam(e) álkanam(e) bá·ltuos(e) álkanuos(e)

Böjningen av a-stamsadjektiv i de beskrivna dialekterna är i stort sett densamma som i standardspråket, men ändelserna i enskilda kasus förkortas. Med undantag för singularis lokativ förkortas kasusändelserna hos a-stamsadjektiv på samma sätt som ändelserna hos a-stams substantiv⁵. Adjektivens lokativändelse i singularis, -e, faller nästan alltid bort, medan den hos a-stams substantiv aldrig gör det. Dessutom har flerstaviga adjektiv, liksom i de angränsande samogitiska dialekterna (t.ex. Kuršėnai), med undantag endast för färgbeteckningar (geltó·ns, mė·li·ns, raudó·ns...), i singularis dativ vid sidan av sin äldre pronominella ändelse numera också en mer sällan använd substantivändelse.

⁵ Se LKK, bd. 3, s. 98—99.

185

ia-stam

Singular Plural N. langāinis, žā·lis N.Š. langāinei, žāli K. langāine, žā·le K. langāinū, žālu· D. langāinui, žalā·m D. langāinām(s), žāliem(s) A. langāini, žā·le || žā·li A. langāinus, žālus Instr. langāinu, žālu Instr. langāineis, žāleis Lok. langāini·, žālem(e) Lok. langāinuos(e), žāluos(e) Vok. langāini

Dativ singularis hos flerstaviga ia-stamsadjektiv har en substantivändelse. Det enda undantaget är adjektivet ia didelis. Men även dess dativ singularis har ibland redan en substantivändelse.

ia-stamsadjektiv har i nominativ singularis ändelsen -ias; i ackusativ singularis har de en parallellform med ändelsen -i, t.ex.: pė·ščes || pė·sc: pė·šce || pė·šti. Former med ändelsen -i har uppstått efter ackusativ singularis hos sådana ia-stamsadjektiv som regelbundet har -i i ackusativ singularis⁶. Samma företeelse är karakteristisk även för de angränsande samogitiska dialekterna.

I lokativ singularis har flerstaviga adjektiv med suffixen -ykštis, -inis, vid sidan av den oftare använda substantivändelsen, ännu ibland också den äldre pronominella ändelsen, t.ex.: medini· || medinem, vakari·kšti || vakari·kščem. De angränsande samogitiska dialekterna bevarar den äldre pronominella ändelsen i sin helhet.

u-stam

Singularis Pluralis V.Š. li·gus li·gus K. li·gaus, li·ge li·gu· N. li·gām li·giem(s) G. li·gu li·gus Įn. li·gu li·geis Vt. li·gem li·guos(e)

Böjningen av adjektiv med u-stam skiljer sig, med undantag för singularis genitiv, inte från den litterära språkformen.

Genitiv singularis har vid sidan av de gamla adjektivformerna med u-stam i dialekterna ibland redan också formen med ia-stam. Det verkar som om exemplet från de angränsande lågertaitiska dialekterna (Kuršėnai, Papilė, Akmenė) kan ha bidragit till att former med ia-stam övergick till u-stam, eftersom adjektiv med u-stam i dessa dialekter redan har betydligt fler former med ia-stam. Former med ia-stam kan emellertid också tränga in i genitivformen hos adjektiv med u-stam genom analogi med genitiv singularis hos substantiv med ia-stam i just dessa dialekter, jfr: suklūpa ant li·ge ke·le; niekur nerandu āpuole me·dže; se·ne (karvė) išplempe puse kubila sū·re vā·ndine Škn.

⁶ Jfr objektsformen i singularis hos substantiv med samma ursprung och ia-stam, se LKK, t. 3, s. 100—101.

186

Femininum

Adjektiv av femininum med alla stammar böjs på samma sätt som substantiv av femininum med motsvarande stammar. Därför ges varken paradigmexempel eller anmärkningar om enskilda kasus separat, eftersom det som sagts om substantiv av femininum med motsvarande stammar gäller även här⁷. Här kan tilläggas att adjektiven ri˙ti˙kšči̇e, ši̇ndieni˙kščė || šėndieni˙kščė, vakari˙kščė vid sidan av io-stamsformer också har ē-stamsformer (ri˙ti˙kšte, ši̇ndieni˙kšte || šėndieni˙kšte, vakari˙kšte; singularis genitiv ri˙ti˙kštės, ši̇ndieni˙kštės || šėndieni˙kštės, vakari˙kštės osv.), medan adjektiven didelė, dešinė, kairė i singularis genitiv, lokativ och pluralis dativ, instrumentalis och lokativ vid sidan av sina äldre ē-stamsformer också har närstående io-stamsformer, t.ex.: singularis genitiv: didelės || didelōs, dešinės || dešinōs, kairės || kairōs; singularis lokativ: didelē || didelō, dešinē || dešinō, kairē || kairō; pluralis dativ: didelum(s) || didelēm(s) || didelōm(s)…; pluralis instrumentalis: didelum(s) || didelēm(s) || didelōm(s)…; pluralis lokativ: – didelē(s)(e) || didelō·s(e) || didelios(e)…. Samma företeelse märks också i närliggande samogitiska dialekter. Detta är ett resultat av stamblandning. Det är sant att även de pronominala formerna i motsvarande kasus kan ha påverkat stamblandningen hos dessa adjektiv något; där hörs just ett tydligt stamfinalt io, t.ex.: singularis genitiv kairōsės, singularis lokativ kairōjo· osv.

3. Adjektivkomparation

Komparativ av adjektiv

Komparativen av adjektiv i de beskrivna nordvästliga höglandsmålens dialekter (liksom i många närliggande höglands- och låglandsdialekter) skiljer sig från standardlitauiskan endast genom den fallande betoningen, till exempel: aukštē·snis, aukštē·sne; baltē·snis, baltē·sne; didē·snis, didē·sne.

Adjektiv i denna grad böjs:

Maskulinum Singularis Pluralis Nom. baltē·snis baltēsni baltē·snei Gen. baltē·sne baltēsni· baltēsne (sällsynt) baltēsni· Dat. baltesnā·m baltesniem(s) baltē·šnui Ack. baltē·sni baltēsnu̇s Instr. baltēsniu baltēsneis Lok. baltēsnem(e) baltēšnuos(e) Femininum Singularis Pluralis Nom. baltē·sne baltē·snes Gen. bāltėšnio·s baltēšni· bāltėšne·s (1. sällsynt) baltē·snes Dat. baltesnē·i baltesnūm(s) baltesnō·m(s) baltesnē·m(s) Ack. baltē·sne baltēsnes Instr. baltēsne baltēsnium(s) baltēsniō·m(s) baltēsne·m(s) Lok. baltēsniō· baltēsniō·s(e) baltē·šniō· baltēsne·s(e) baltēsne· baltēsnuos(e)

⁷ Se LKK, vol. 3, s. 100–103.

187

Maskulina adjektiv i komparativ har i singularis dativ och pluralis nominativ också former av substantiv med ia-stam.

De äldre formerna med ė-stam i genitiv och lokativ singularis samt dativ, instrumentalis och lokativ pluralis av feminina adjektiv i komparativ trängs undan av motsvarande former med io-stam, liksom i närliggande låglandsdialekter⁸.

Av paradigmet framgår att vissa kasusformer av adjektiv i komparativ har två möjliga betoningar: antingen ligger betoningen på stammen eller på ändelsen (varifrån den flyttas till den första stavelsen). En sådan betoning kan ha uppstått av flera skäl:

1. På grund av de särdrag som kännetecknar betoningens tillbakaflyttning i de beskrivna dialekterna. Så kan till exempel singularis instrumentalis och pluralis ackusativ helt regelmässigt ha två möjliga betoningar: báltėšniu, báltėsne; báltėšnūs, báltėsnes och baltėšnu, baltėšne; baltėšnūs, baltėsnes. En sådan betoning kan generaliseras till andra kasusformer, efter de former där betoningen regelmässigt kan flyttas tillbaka till den näst sista stavelsen. För en sådan generalisering är förhållandena särskilt gynnsamma vid dialektområdets östra rand, eftersom de närliggande centrala höglandsdialekterna (Joniškis m.fl.) vanligen tenderar att flytta betoningen endast till den näst sista stavelsen, till exempel: pluralis nominativ senėšni, pluralis genitiv senėšnu.

2. Betoningen i enskilda kasusformer av adjektiv i komparativ kan generaliseras utifrån de kasusformer som alltid har betoning på samma ställe, till exempel: singularis genitiv baltė·snes, singularis lokativ baltė·sńo || baltė·sne m.fl.

3. Variationen i betoningen av adjektiv i komparativ, särskilt i den västra delen av dialektområdet (Šakyna, Šiūpyliai, Aukščučiai), kan också påverkas av den närliggande Kuršėnai-dialekten bland låglandsdialekterna med lång u, där dessa adjektiv betonas enligt accentueringsklasserna II och IV. På grund av denna dialekts vokalassimileringsregler förlängs den betonade vokalen e i suffixet -esnis, -ė i vissa kasusformer, till exempel: mask. sing. nom. gerėšnis, sing. dat. mažėšnu, sing. ack. jaunėšni m.fl. Sådana former kunde lätt spridas även till de beskrivna nordvästliga höglandsmålens dialekter.

Adjektivens superlativ

I de beskrivna dialekterna, liksom i alla angränsande dialekter, bildas adjektivens superlativ med suffixet -(i)ausis, -(i)ausia, t.ex.: bjaur‧d’usis, bjaur‧d’u-se; ger‧d’usis, ger‧d’use; pikč‧d’usis, pikč‧d’use.

Om adjektivens böjning i denna grad kan endast sägas att maskulina adjektiv i superlativ från 1k. har fyra olika kasusformer: singular nominativ (skanā’usis), ackusativ (skanā’usi), lokativ (skanā’usem(e) || skanā’usi·) och plural nominativ (skanā’usei)⁹.

Den substantiviska formen av singular lokativ, som används vid sidan av den äldre formen av superlativens singular lokativ, är fortfarande sällsynt.

Kasusändelserna hos feminina adjektiv i superlativ skiljer sig inte alls från kasusändelserna hos substantiv med io-stam¹⁰.

Accentueringsmönstret hos adjektiv i superlativ är detsamma som i 1k.

8 Se även LKMSR, s. 167.

9 Om deras förhållande till motsvarande kasusformer av adjektiv i superlativ i angränsande dialekter av centrala höglandsmål och låglandsmål, se LKMSR, s. 167.

10 Se LKK, bd 3, s. 102.

188

Andra adjektivkomparationer

1. Den något högre graden. Denna grad bildas med suffixet -ėlesnis, -ėlesnė, t.ex.: didėlesnis, didėlesnė; mažėlesnis, mažėlesnė. Adjektiv i denna grad är ganska sällsynta i de undersökta dialekterna.

Kasusböjningens ändelser för maskulina adjektiv i den något högre graden är desamma som för komparativ, med undantag för singularis dativ, som inte längre har någon pronominalform utan endast en substantivisk form — mažėlesniui.

Feminina adjektiv i den något högre graden böjs som feminina adjektiv i komparativ, men har, med undantag för singularis lokativ, inga parallella former med io-stam.

Accenten hos adjektiv i denna grad är fast.

2. Adjektivens allra högsta grad. Denna grad bildas genom olika syntaktiska konstruktioner:

a) Pronomenet pats, pati och adjektivets pronominala form, t.ex.: pàč didì·sis; pà·čė didžà·je isirinka; ė·je par pà·ti gli·ji sniega Škn; àš pàti senõ·ji, pàti gražõ·ji Sk; pà·tis gerìeji vaistai Dilb. Denna konstruktion används mycket brett.

b) Pronomenet pats, pati och adjektivets superlativform, t.ex.: elzbieta pati senà·use; ànie pà·tis bijaurà·usei. Denna konstruktion är ganska sällsynt i de undersökta dialekterna.

c) Adjektiv i superlativ och småorden už vis (už vis senà·use), par vis par visus, par visas (stabarà·uskis par visus senà·usis Dilb; šuovims, — tas par vis lengvà·use mirtis Auks); visù· (visù· senà·usis pàlikau Sk), kõ· (kõ· senà·use dàine uždainuok Drg) med flera.

d) Genitiv plural av adjektiv i positiv och superlativformer, t.ex.: gærù· gefà·usis, nàujù· naujà·usis.

e) Adjektiv i komparativ och småorden už vis, par vis med flera, t.ex.: už vis gerė·snis; par vis jaunė·sne; par visas gerė·sne med flera.

Egenskapens intensitet kan också uttryckas på andra sätt, t.ex.: bà·lc balčà·usis ”mycket vit, oerhört vit”, gèrs gerà·usis, júoc juodžà·usis.

4. Pronominella adjektiv

Pronominella adjektiv är mycket levande och används flitigt i dialekterna. Deras ursprung¹¹ och användning¹² är desamma som i standardlitauiskan.

Pronominella former bildas också av adjektiv i komparativ och superlativ. Pronominella former av adjektiv i den högre komparativen och av alla adjektiv i superlativ är dock relativt sällsynta.

Exempel: pronominella former i komparativ: geresnì·sis, geresnó·ji; tamsesnì·sis, tamsesnó·ji; i den högre komparativen — gerė·lesnì·sis, gerė·lesnó·ji; i superlativ — gerà·usi·sis || gerà·usesis (sällsynt), gerà·uso·ji; senà·usi·sis || senà·usesis, senà·uso·ji; i den allra högsta graden — visù· gerà·usi·sis || visù· gerà·usesis, visù· gerà·uso·ji.

¹¹ Se Z. Zinkevičius, ĮBIB, s. 5—18 och LD, s. 277—279.

¹² Se A. Valeckienė, Användningen av pronominella adjektiv i dagens litauiska, Literatura ir kalba, t. 2, s. 172—256; LKG, t. 1, s. 505—513.

189

Deklination

Maskulinum

Singular

V.Š. baltāsis, aiškūsis, aukštesni·sis, senā·usi·sis; bā·ltasis, aiški·sis || ā·iški·sis || gražēsis, senā·usesis (l. ret.) K. bā·lto·je, ā·iško·je, aukštesnio·je, senā·uso·je N. bā·lto·jui, ā·iško·jui, aukštesnio·jui, senā·uso·jui G. bā·ltā·ji, ā·išku·ji, aukštesni·ji, senā·usi·ji, ā·iški·ji, senā·use·ji (l. ret.) stāmbe·ji Įn. baltuoju, aiškuoju, aukštesniūoju, senā·usuoju Vt. baltamē·je, aiškemē·je, aukštesnemē·je, senā·usemē·je

Plural

V. baltiejei, aiškiejei, aukštesniejei, senā·usiejei K. baltū·ju·, aiškū·ju·, aukštesnū·ju·, senā·usū·ju· N. balties·ā·m(s), aiškies·ā·m(s), aukštesnies·ā·m(s), senā·usies·ā·m(s), baltiesiem(s) (l. ret.), G. baltuōsus, aiškuōsus, aukštesniūosus, senā·usuosus Įn. baltāiseis, aiškēiseis, aukštesnēiseis, senā·useiseis Vt. baltuōsuos(e), aiškuōsuos(e), aukštesniūuos(e), senā·usuos(e)

Adjektiv med pronominal böjning som härstammar från u-stammen har i singularis nominativ två parallella former, t.ex.: aiški·sis, gražēsis. Deras uppkomst bör sannolikt betraktas som ett resultat av inflytande från de angränsande samogitiska dialekterna¹³.

Ibland påträffar vi också parallellformer av annan typ, t.ex. rū·kštus — rū·kš-tūsis || rū·kštāsis Dlb. Formen rū·kštāsis uppstod sannolikt genom analogi med a-stammen (jfr baltāsis, piktāsis).

Ursprunget till parallellformerna med -y- i singularis nominativ av adjektiv med pronominal böjning i högsta graden kan förklaras av särdragen hos vanliga adjektivs superlativ: gerā·usi·sis < gerā·usi + jis.

Adjektiv med pronominal böjning har, liksom i de angränsande samogitiska dialekterna, endast en substantivisk ändelse i singularis dativ¹⁴.

Maskulina adjektiv med pronominal böjning har i singularis ackusativ parallellformer med samma ursprung som i singularis nominativ. Former med ia-stam, gražē·ji, stāmbe·ji, i stället för former med u-stam, har uppstått genom analogi med singularis nominativ.

Maskulina adjektiv med pronominal böjning har singularis lokativ bildad på liknande sätt som i de angränsande samogitiska dialekterna, t.ex.: didemi·jie Krš, didemējie Pp¹⁵. I själva Pa-žemaitė förekommer singularis lokativformer som redan är nästan helt samogitiska, t.ex.: maža-mē·jie Krp.

¹³ Jfr LKMSR, s. 167—168.

¹⁴ Om ursprunget till det predesinentiella -o(j)-, se Z. Zinkevičius, ĮBIB, s. 93—94 och LD, s. 285.

¹⁵ Om ursprunget, se K. Явнисъ, Грамматика литовского языка, Петроградъ, 1908—1916, s. 114.; Z. Zinkevičius, LD, s. 113.

190

Plural nominativ och plural dativ har, liksom i de angränsande lågplattyska dialekterna (Papilė, Kuršėnai), substantiviska ändelser¹⁶.

Maskulina pronominella adjektivens singular nominativ har ibland en samogitisk accentuering längs hela den samogitiska gränszonen, t.ex.: bá·ltasis, didì·sis.

Femininum

Singular

N. baltō·ji, aiškō·ji, aukštėsñō·ji, sená·usō·ji K. baltō·ses, aiškō·ses, aukštėsñō·ses, sená·usō·ses D. bá·ltā·jei, á·iškā·jei, aukštėsñā·jei, sená·usā·jei A. bá·ltā·je, á·iškā·je, aukštėsñā·je, sená·usā·je I. baltā·je, aiškā·je, aukštėsñā·je, sená·usā·je L. baltō·jo·, aiškō·jo·, aukštėsñō·jo·, sená·usō·jo·

Plural

N. bá·ltō·ses, á·iškō·ses, aukštėsñō·ses, sená·usō·ses baltō·ses, aiškō·ses, aukštėsñō·ses, K. baltū·ju·, aiškū·ju·, aukštėsñū·ju·, sená·usū·ju·:i D. baltūm̃sum(s), aiškūm̃sum(s), aukštėsñūm̃sum(s), sená·usūm̃sum(s) baltō·sum(s), aiškō·sum(s), aukštėsñō·sum(s), sená·usō·sum(s) baltō·so·m(s), aiškō·so·m(s), aukštėsñō·so·m(s), sená·usō·so·m(s) A. baltá·ses, aišká·ses, aukštėsñá·ses, sená·usá·ses didžō·ses, I. baltūm̃sum(s), aiškūm̃sum(s), aukštėsñūm̃sum(s), sená·usūm̃sum(s) baltō·sum(s), aiškō·sum(s), aukštėsñō·sum(s), sená·usō·sum(s) baltō·so·m(s), aiškō·so·m(s), aukštėsñō·so·m(s), sená·usō·so·m(s) L. baltō·so·s(e), aiškō·so·s(e), aukštėsñō·so·s(e), sená·usō·so·s(e) baltūosuos(e), aiškūuosuos(e), aukštėsñūuosuos(e), sená·usūuosuos(e)

Plural dativ och instrumental har i dialekterna nu sammanfallit i alla avseenden och har vardera tre likvärdiga parallellformer, varav en bevarar konsonanten m i komponent I och därmed har en fördubblad ändelse um.

I områdets östra utkant (i trakten kring Skai̇stgirio) förekommer ibland sådana parallella plural ackusativformer som exempelvis: didžō·ses, didžō·ses. De tycks ha kommit från de östaukštaitiska dialekterna; jämför Kriukai plural ackusativ gerǫ·ss (här återges litauiskt ą som ǫ, t.ex.: ko·sñs ~ kásnis)¹⁷.

I de undersökta dialekterna har plural nominativ två accentueringar. Plural dativ och plural instrumental accentueras likadant — skillnaden i tonaccent kan inte uppfattas med hörseln.

¹⁶ Om uppkomsten av substantiviska ändelser, se Z. Zinkevičius, ĮBIB, s. 83—85 och LD, s. 268—269.

¹⁷ Om dessa formers ursprung och utbredning, se Z. Zinkevičius, ĮBIB, s. 27—28 och LD, s. 291—292.

191

RÄKNEORD

1. Allmänna anmärkningar

Indelningen av räkneorden i de behandlade dialekterna är densamma som i standardlitauiskan.¹⁸

Räkneorden i dialekterna har samma genus som motsvarande räkneord i standardlitauiskan¹⁹. De har inga räkneord i neutrum. Där standardlitauiskan använder ordinaltal i neutrum (pirma, antra…), använder dialekterna adverb, till exempel: pirma nuveik kãrvu· pažūrė·i, paskui prisiskink lã·pu·, paskui, kai sušils, palė·isk paršukus Skn.

När det gäller tal böjs räkneorden i dialekterna på samma sätt som i standardlitauiskan.²⁰

Oböjliga är de förkortade tiotalsbeteckningarna, till exempel: dė·šim(t) || dė·šim(c), … devìneżdė·šim(t) || devìneżdė·šim(c) samt sammansatta bråktal, till exempel: púsàntra, púsàntro·s, || púsàntro·s (sällsynt), púsànt ru· || púsàntru· (sällsynt) (år). Alla övriga räkneord har sex kasus och böjs, med undantag för enskilda fall, som dialektens adjektiv och substantiv med motsvarande stam och numerus.

2. Deklination

Kardinaltal

Grundtal

Dialekternas kardinaltal bildar inte en enda grupp med avseende på böjningen: de delas upp i mindre grupper och ibland till och med i separata paradigmer.

Räkneordet viens, viena böjs som tvåstaviga adjektiv med a- och o-stam i accentklass III, till exempel som bã·lc, bãlta. Endast dess femininum singularis lokativ har, liksom samma kasus hos feminina pronomen, ibland en alternativ maskulin form, till exempel vienam(e) pùsė ”på ena sidan”. Ett sådant fenomen förekommer också i angränsande samogitiska dialekter. Maskulinum singularis lokativ har, vid sidan av den vanliga formen vienam(e), ibland även formen vienem(i) vid dialektområdets västra utkant²¹.

Böjningen av räkneordet dù, dvì skiljer sig endast obetydligt från den litauiska standardspråkformen. Endast i dativ och instrumental får det ibland pluraländelsen -s: dvìems, dvìems (jfr alternativa pluralformer hos andra nominalord: baltìem || baltìems). Dessutom används, vid sidan av femininumformen i lokativ dvìejo·s(e), även formen dvìejos(e)²².

Räkneordet ãbu, ãbi böjs som dù, dvì. Räkneordet abùdu || abùodu, abìdvì || abìedvì böjs så här:

Maskulinum

Femininum

Mask. nom. abùdu abùodu Gen. abùdviejų· abìdviejų· abùodviejų·

Fem. nom. abìdvì abìedvì abìdves (Skn, Auks, Krp) Gen. abìdviejų· Dat. Instr. abìdviem

¹⁸ Se LKG, vol. 1, s. 605—608.

¹⁹ Se samma ställe, s. 609.

²⁰ Se samma ställe, s. 609 och beträffande bråktal – s. 626—627.

²¹ Om dess ursprung, se LKMSR, s. 169.

²² Om de former med rotvokalen -i- som förekommer i det södra Samogitien, se LKMSR, s. 168.

192

N. Instr. abùdviem abìdviem abùodviem abùdum (Škn, Auks, Krp) Lok. abìdviejùos(e) abìdviejùos(e) abùodviejùos(e) Lok. abìdvije·s(e) abìdvije·uos(e)

Nominativ- och ackusativformerna abùodu, abìedvi verkar vara ganska gamla, eftersom den tillagda komponenten du, dvi har bevarat den första komponentens gamla diftongiska kasusändelse. Av detta numerals maskulina former används oftast nominativ och ackusativ; formerna i övriga kasus är inte särskilt levande och ersätts vanligen av motsvarande former av numeralen abù. Exempelvis säger man: pàrvesk abùdu à·r̃klus; ar abùdu àr̃klei matì·ti, bet abìeju· àr̃klu· nètè·. På grund av sin ringa livskraft håller man också på att ombilda numeralen abùdus former i övriga kasus på olika sätt i dialekterna, eftersom de inte längre verkar bilda ett enhetligt system. Oftast ombildas de efter nominativ-ackusativ, men, som paradigmet visar, förekommer också former med vokalen i (abìdvije·, abìdviem…). De har sannolikt uppkommit efter de feminina formerna.

De feminina formerna av denna numeral är betydligt mer livskraftiga och används i större utsträckning, varför paradigmet också uppvisar färre variationer.

Närmare den žemaitiska gränsen (Šakýna, Aukščiai, Kruopiai) har maskulinum ofta en žemaitisk dativ-instrumentalisform abùdum, medan femininum har nominativ-ackusativformen abìdves.

När de fonetiska förkortningarna återställs skiljer sig numeralen tri·s från standardspråket endast genom den feminina alternativa lokativformen trìjuos(e).

Numeralerna kèturi, kė·tures,… dè·vi·ni, devì·nes böjs som pluralformen av tvåstaviga adjektiv med ia-- och io-stam (t.ex. žá·lš, žàle).

Numeralerna från ”11” till ”19” har både formanten -lika, liksom i standardspråket (t.ex. dvì·lika,… penkó·lika,…), och formanten -leka (t.ex. dvì·leka, tri·leka).

I den östra delen av det beskrivna dialektområdet (Skaistgirys, Kyburiai) verkar formanten -lika förekomma oftare än i den västra delen (Šiupyliai, Šakýna, Aukščiai, Kruopiai).

Konsonanten i den första komponenten av numeralen ”vienuolika” n kan fortfarande vara hård eller palataliserad: vienuólika || viẽnuólika ir vienuóleka || viẽnuóleka. Även de angränsande žemaitiska dialekterna har denna numeral med palataliserat n (jfr Kuršėnų vi·nù·leka, Papilės veĩnõulekᵃ). Konsonanten n kan palataliseras efter andra räkneord av samma slag med regelbundet palataliserat n (septì·nõ·lika, aštuonõ·lika, devì·nõ·lika).

Längst i det område som gränsar till Žemaitija förekommer ytterligare en form: vi·nùoleka. Den är sannolikt också žemaitisk, jfr vi·nù·leka Krš, veĩnõulekᵃ || viñõulekᵃ Akm, veĩnõulekᵃ || vi·nõulekᵃ Vgr.

Numeralerna från ”11” till ”19” böjs som singularformen av dialekternas substantiv med o-stam²³. Det är endast oklart om ackusativformen sammanfaller med nominativformen, liksom i standardspråket²⁴, eller om den är fonetiskt förkortad, liksom ackusativ singular av dialekternas substantiv med o-stam (gá·Iva).

²³ Se LKK, bd. 3, s. 100.

²⁴ Se LKG, bd. 1, s. 649.

13. Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai

193

Ibland kan räkneorden i denna grupp vara oböjliga, t.ex.: ant šešō'lęka (ägg) užlė'džau (ruva), į visus vérte ”ruvade ut”; ana būva dvī'lęka mā'tu-išnešta pro' lā'nga Dam. Vid sidan av dem används dock oftare böjda former, t.ex.: aš tik už dvī'lękas mā'tu pasiimšu Dam.

Tiotalens benämningar förkortas på tre sätt i dialekterna, t.ex.: dė·šimc || dė·šimt || dė·šim. Alla dessa förkortade former används parallellt, och det är nästan omöjligt att fastställa vilken som är vanligare och vilken som är mer sällsynt. Dessa former böjs inte.

Vid sidan av dem används, om än mycket sällan, även den oförkortade formen. Nominativens fullständiga form finns dock inte längre; i stället används någon av de förkortade formerna. Således säger man t.ex.: gen. dvīdešimties, dat. dvīdešimčei, ack. dvīdešimtį, instr. dvīdešimče, lok. dvīdešimti· || dvīdešimtie, men nominativ dvīdešim(t)(c).

Liksom dvīdešim(t)(c) böjs även räkneordet dė·šim(t)(c), men det har också alla pluralens kasusformer. Det skiljer sig från pluralen av feminina substantiv med i-stam genom att man aldrig har hört ē-stamsformer i pluralens nominativ och ackusativ bredvid formen för ”myriader”.

Räkneorden för antal milijo·ns, šimc, tū·kstantis böjs som substantiv med samma stam i dialekterna.

Sammansatta räkneord som består av flera enskilda räkneord böjs som 1k.²⁵

Accentuering. Med undantag för dativ singular femininum av räkneordet ”en”, vienái, och räkneordet šimc, som accentueras enligt accentklass II och IV, accentueras alla övriga grundläggande räkneord för antal som 1k när den regelbundet tillbakadragna accenten återställs.

Multiplikativa räkneord

Dialekternas multiplikativa räkneord bildas på samma sätt som 1k.²⁶

Vid sidan av det multiplikativa räkneordet vieneri, vieneres används mycket ofta med samma multiplikativa betydelse även det enkla räkneordet vieni, vienas, t.ex.: vieni käilinei, vienas pirš-tines.

De multiplikativa räkneorden dvēji, dvē·jes; trēji, trē·jes böjs och accentueras som pluralen av dialekternas adjektiv žā'ls, žāle.

Räkneordet ābej, ā·bejes böjs också på samma sätt, men dess ackusativ har betoning på stammen: ā·bejus, ā·bejes.

Femininumparadigmet för multiplikativa räkneord med suffixet -eri, -eres (t.ex. kē·tveri, kē·tveres) motsvarar pluralen av dialekternas pluralia tantum-substantiv med io-stam²⁷.

Maskulinumparadigmet skiljer sig inte från 1k.²⁸ när de förkortade dativ- och lokativändelserna återställs.

Accentuering. Accentueringsmönstret för räkneorden septýneri, -erios; aštuoneri, -erios; devyneri, -erios är blandat. Följande har två accentueringar:

1. Maskulinum nominativ, t.ex.: septì·neri ~ septýneri och septì·neri;

²⁵ Se LKG, bd 1, s. 623.

²⁶ Se samma ställe, s. 624.

²⁷ Se LKK, bd 3, s. 102.

²⁸ Se LKG, bd 1, s. 623.

194

2. Genitiv i båda genus, till exempel: septì·nėrù ~ septýnerių och septì·nėrù ~ septýnerių (jfr a tik tá·u nerei̇̀kė·s trejù devì·nerù Škn);

3. Dativ och lokativ i båda genus förekommer då och då, till exempel: septì·nereis ~ septýneriais || septì·nereis ~ septýneriais; septì·nerò·s(e) ~ septýneriose || septì·nerò·s(e) ~ septýneriose.

I alla dessa fall är former med ändelsebetoning vanligare, medan former med betoning utanför ändelsen är mer sällsynta. Former med betoning utanför ändelsen i dativ och lokativ är särskilt sällsynta.

Betoningsväxlingen har sannolikt uppstått därför att så stora kollektiva räkneord inte används ofta i dialekterna, och människor helt enkelt inte längre är särskilt bra på att betona dem²⁹.

Det är intressant att betoningen i dessa räkneordsformer vanligtvis flyttas inte till ordets första stavelse utan till den andra stavelsen från ordets början.

Kollektiva räkneord

I dialekterna förekommer kollektiva räkneord från trẽ·jee… till devì·nec. I stället för räkneordet för 1 används dvejeto põ·ris ’par’, till exempel: ga·l ga·ušu kò·ki pò·ri trẽ·jeta šimtù (rubler) Škn.

Kollektiva räkneord böjs och betonas som räkneord av typen 1, men jag har aldrig hört lokativformen.³⁰

I dialekterna är dessa räkneord inte särskilt levande; de förekommer bara då och då. Vanligen uttrycker de en viss obestämdhet, till exempel: pàrnešk duònas pò·ri trẽ·jeta kilògramu; an tò·kos ù·kes laikì·dà·va pẽnketa še·šeta árklu; o·gi trẽ·jeta vàlandù acigù·li i vẽl kẽlkis (…sov några timmar); kità kárta pò·nai važinė·dà·va kẽtureis árkleis (= med fyra hästar) Škn.

Bråkräkneord

Dialekternas bråkräkneord är inte många. Med undantag för pusę (pùse) och slavismen čvertì || čvertką (čvė·rtis || čvėrtka ’en fjärdedel’), används endast bråkräkneord som bildats av pus- och genitiv av ett ordinaltal, till exempel: pusà ntra, pustre·če… puzdevì·no·lekta; de böjs och används som räkneord av typen 1.³¹ I stället för dessa bråkräkneord kan man också uttrycka sig på annat sätt: mask. viens su pùse, dù su pùse; fem. dvì su pùse, kẽ·tures su pùse. I sådana bildningar böjs det första ledets räkneord, till exempel: nominativ dù su pùse, genitiv dviejų· su pùse och så vidare.

Ordinaltal

Dialekternas ordinaltal skiljer sig från räkneorden av typen 1 i följande avseenden:

1. I sånger förekommer då och då en äldre form av ordinaltalet septintas, sė·kmas, till exempel: o· čė visi pẽnki, o· aš pac sestasis, sė·kmas mùna žirgė·lis Sk (Rukužių k.). Här tillät sångens versmått inte att sekmo ersattes med septintu.

²⁹ Substantivet metai, som skulle kunna bidra till att bevara dessa räkneords paradigm i mer levande bruk, har i dialekterna ganska ofta både singular- och pluralform, och därför används vanligen kardinaltal med det, till exempel: dina· m·ėta nebūva ò·belu; tù jau didelis, jau septì·nù m·ė·tu Škn.

³⁰ Se LKG, t. 1, s. 625.

³¹ Se LKG, t. 1, s. 626–627.

13°

195

2. Räkneord aštuntas, -a har tre former. Den vanligaste formen, med det i dialekterna monoftongerade -uo- aštont, aštonta, används oftast; mer sällan förekommer en form gemensam med lk. aštunc, aštunta, och allra sällsyntast är formen med bevarat -uo- — aštuonc, aštuonta.

Avledda räkneord från ”11” till ”19” har, liksom motsvarande grundtal, två varianter, till exempel: dvi’likc, dvi’likta || dvi’lekc dvi’lekta.

Det avledda räkneordet pirms, pirma kan kompareras.

Avledda räkneord böjs som dialektens a- och o-stammiga adjektiv, med undantag endast för trè’čes, trèčė. Detta räkneord böjs som dialekternas ia- och io-stammiga adjektiv (t.ex. ža’ls, ža’le³²).

Maskulinum singularis dativ av de avledda räkneorden från det elfte till det nittonde och av alla avledda tiotal har två former: en med pronominal ändelse, som i lk., och en med nominal ändelse -ui, till exempel: dvi’likta’m || dvi’liktui, trizdešimta’m || trizdešimtui.

Accentuation. De avledda räkneorden från pirmo till dvidešimto, samt räkneordet trisdešimtas, accentueras på samma sätt som motsvarande avledda räkneord i lk.³³.

De avledda räkneorden från keturiasdešimto till devyniasdešimto, bildade av tiotalsnamnen, accentueras på olika sätt:

1. Betoningen på den första komponenten bevaras i alla kasus, till exempel: pėnkezdešimc, pėnkezdešimta, devi’nezdešimc, devi’nezdešimta.

2. Betoningen växlar från näst sista stavelsen till ändelsen, och dessa räkneord accentueras som ord med accentparadigm IV, till exempel: keturezdešimc, keturezdešimta, dativ pluralis keturezdešimtem(s), femininum keturezdešimtum(s), ackusativ pluralis keturezdešimtus, keturezdešimtas osv.

Pronominala avledda räkneord. Pronominala avledda räkneord är fortfarande ganska levande i dialekterna. För de avledda räkneorden šimtàsis, šimtó’ji; tu’kstan-tàsis, tu’kstan tó’ji har jag inte ens hört några icke-pronominala former.

Pronominala avledda räkneord böjs och accentueras som dialekternas pronominala adjektiv.

Olika räkneordsbildningar

Av distributiva räkneord bildas räkneordsadjektiv med suffixet -ópas, -ópa, till exempel: dvejó’ps, dvejó’pa; trejó’ps, -a; ketveró’ps, -a… dešimteró’ps, -a, och de böjs som adjektiven i dialekterna med motsvarande stammar. De betonas och används som i lk.

Räkneordsbildningar med ledet -gubas, -guba: viengups, vienguba; dvigups, -a; trigups, -a; keturgups, -a böjs som adjektiven i dialekterna med samma stammar. De betonas som i lk. I dialekterna används de ibland också i stället för bildningar med ledet -linkas, -linka, till exempel: kló’kis su vienguba skara, su dviguba būs par šiltai; par vienguba skara’le vė’jes ein kai par sieta Škn.

Räkneordsbildningar med ledet -linkas, -linka, till exempel: vienlinks, vienlinka, dvilinks, -a, devi’nlinks, -a, böjs som adjektiven i dialekterna med samma stammar. De betonas och används som i lk.

³² Beträffande räkneordet trè’čes (och trečàsis), se LKMSR, s. 168, om de sidställda formerna i maskulinum singularis nominativ och ackusativ i de samogitiska dialekterna.

³³ Žr. A. Laigonaitė, Lietuvių literatūrinės kalbos kirčiavimas, Vilnius, 1959, p. 64—65.

196

I stället för bildningarna viengups,… dvigups… används ibland viembulc ~ vienbultas, viembulta ~ vienbulta; dibulc, -a; tribulc, -a. Till dialekterna kom germanismen dibulc³⁴ först, troligen via lettiskan. Senare bildades även viembulc och tribulcu efter den, och ibland till och med keturbulc.

Av de två första bildningarna av detta slag bildas i sin tur ytterligare adjektiv med suffixet -inis, -inė: viembultinis, viembultinė; dubultinis, dubultinė, till exempel: šėndie reikš sudė·t dubultinus lá·ngus; a to·s pirštines būs dubultines, a viembultines? Škn.

Av räkneordsbildningarna med ledet -lypis, -lypė har endast ett ord påträffats i dialekterna: namnet på en kulle med två toppar i byn Daukšiai i trakten kring Žagarė, dvili·pis (~ Dvilypis).

Av distributiva räkneord bildas räkneordsadjektiv med suffixet -gis || -gys, -gė: dvėgi·s, dvėgė·… ketvėrgis, ketvė·rge… devi·nė·rgis, devi·nė·rge. De böjs som substantiven i dialekterna med samma stammar.

PRONOMEN

1. Allmänna anmärkningar

Pronomenkategorier.³⁵ Vissa pronomen i dialekterna kan, beroende på satsens betydelse, ibland tillhöra en kategori och ibland en annan, till exempel: āns, āna – personliga (āns mā· žadė·je še·klas pasko·li·t Škn) och demonstrativa (paduok daba āna· krėpši Škn); pāc, pāti – bestämda (pāc miš, pāc blā·un Škn) och personliga – intermediära mellan tu och tamsta (sā·ka, pā·o·s tė·vuks ār turė·jes é·itvara Kyb); kó·ks || kó·ks || kō·ks, kō·ki || kō·ki || kō·ki – interrogativa och relativa (sakī·k, kó·ks tas naujėsis pirmininks Kyb) och indefinita (cė kó·kem smó·te ėsa·s cigō·mu· so·džuks ”här finns visst någonstans en liten zigenarby” Žg); kātras, -a – interrogativa och relativa (parsinėšu, kātrie negā·l ēīt, pasidalī·sme ”jag hämtar hem det, så delar vi med dem som inte kan gå” Kyb) och bestämda (po· tris gėktarus katrā·m (var och en) primete (jord) Dam); kās – interrogativt och relativt (kās čė būva Škn) och indefinit (i vėl kās su pō·ru ārkļu· ilek ”och åter kör någon in med ett par hästar …” Žg); kūris, -i – bestämt (kūris jau lāiks, o· dā· pūsri·cė neduod ”det är redan så sent …” Škn), indefinit (apsižiė·ni·s i lai gi·vė·s kūra· diena ”någon gång kommer det att ordna sig och må hon leva” Sk) och ibland interrogativt och relativt (kūru· vėlnu· če dauž·is? Škn); kēlint, kēlinta – interrogativt (kēlinta vālonda? Škn) och indefinit (den andra kvällen kom hon också på att hon, medan hon gjorde sig i ordning, skulle titta efter om hon kunde se hur han såg ut Dilb); tō·ks || tō·ks || tō·ks, tō·ki || tō·ki || tō·ki – demonstrativt (ta sūkne būs va tō·ke ilgūma Škn), bestämt (tō·ke aš tāvē·s niekur nelē·isu Škn) och indefinit (važiuodami sutiko·m tō·ke žmo·nė·le Škn).

Genus. Dialekternas pronomen är genusmarkerade eller genusneutrala – liksom i standardspråket.³⁶

Genusmarkerade pronomen har två genus: maskulinum (āns, pāc, tās …) och femininum (āna, pāti, tā …).

³⁴ Lettiska dubulc <, tyska lågtyska dubbelt, se K. Mühlenbach, Latviešu valodas vārdnīca, bd 1, Rīgā, 1923—1925, s. 509.

³⁵ Artikeln följer den skolspråkliga systematiken för pronomen i litauisk grammatik; se J. Žiugžda, Lietuvių kalbos gramatika, 1, Kaunas, 1966, s. 123.

³⁶ Se LKG, bd 1, s. 638—639.

197

Neutrum förekommer endast hos pronomenet kas kita, till exempel: va dāba tai jau kas kita Škn; dāba tai kas kita gavė:f: žė:me atl̇jus, minkšta Darg. Att det här är neutrum framgår av meningarnas innebörd, men den äldre neutrumformen i dialekterna bör ha förkortats fonetiskt: kas kit. Därför har denna pronomenform antingen kommit in i de beskrivna dialekterna från andra dialekter, eller anpassats till den feminina singularens nominativ, som bevarar det finala a.

På alla andra håll används i regel i stället för neutrum:

a) maskulinum singular nominativ, till exempel: tās jau nė: didele laime Žg;

b) maskulinum singular ackusativ, till exempel: a pādarei tā*, kā* āš tā'u šakau Škn.

Numerus. Med undantag för de personliga pronomenen aš, tu, tą msta böjs pronomen utan genus inte efter numerus.

De personliga pronomenen aš, tu, āns, āna, jis, ji har tre numerus: singular, plural och dual. Visserligen används numera, vid sidan av deras dualformer, lika ofta även pluralformer.

Enstaka dualformer förekommer också i demonstrativpronomenens šis, tas paradigm, till exempel: nom. tuodu, to'dvi (fem.), šiodu || šiedu; gen. tuodviejų. Kanske har dualformerna bevarats här efter pronomenet āns, āna, som i större delen av dialektområdet används både som personligt pronomen och som demonstrativpronomen. Som personligt pronomen har det regelrätta dualformer, som ibland bevaras även när det används demonstrativt.

Alla andra pronomen i dialekterna har endast singular och plural.

Kasus. De personliga pronomenen aš, tu saknar lokativ i singular och plural. Pronomen utan genus som nieks, viskas, kas och alla sammansatta pronomen som bildats med dem saknar också lokativ (utom le kąs, kas nōns || nōnt...). Dessa pronomens lokativ ersätts av adverb.

Det finns också fler skillnader i pronomenböjningen jämfört med lk. Till exempel:

a) Maskulina pronomen āns, jis, kās, kātras, šis, tās, tātras och pronomen utan genus nieks, viskas har i singular instrumental, utöver huvudformerna ānuo, juō, kuō, kātruo, nieku, šūo, tūo, viskuo, även något mer sällsynta sidformer med -m: ānuom || ānum, juōm, kūom || kūm, kātruom || kātrum (sällsynt), niekuom || niekum, šūom || šūm, tūom || tūm, tātruom || tātrum (sällsynt), viskuom || viskum.

b) Singular lokativ av pronomenen āns, kic, tās har i den västra delen av dialektområdet, vid sidan av formerna ānam(e), kitam(e), tām(e), även ibland sidformerna ānem(i), kitem(i), tēm(i)³⁷.

c) Maskulina pronomens plural dativ har närmast den žemaitiska gränsen (Aukščiai, Kruopiai och delvis även Šakyna), vid sidan av former med ändelsen -iem(s), till exempel āniem(s), kitiem(s), även žemaitiska former med ändelsen -im(s), till exempel tīms³⁸.

d) Plural ackusativ av pronomenen āns, kātras, šis, tās, tātras har i den västra delen av dialektområdet, vid sidan av formerna anuōs, kātruōs, šuōs, tuōs, tātruōs, även žemaitiska formerna ānus, kātrus, šūs, tūs, tātrus³⁹.

e) Singular nominativ av de feminina pronomenen jokia, kokia, tokia, šiokia, kitokia, vienokia, visokia har ändelsen -i, till exempel: jō·ki || jō·ki || jō·ki ~ jōki || joki, kō·ki || kō·ki || kō·ki ~ kōki || koki. Samma ändelse har dessa pronomen i vissa närliggande centrala aukštaitiska dialekter (till exempel Rudiškių, Daunoravos kōki, tōki) och i žemaitiska dounininkai-dialekter (till exempel Papilės tuokė ~ toki).

³⁷ Om deras ursprung, se LKMSR, s. 169.

³⁸ Jfr LKMSR, s. 168.

³⁹ Se vidare LKMSR, s. 169.

198

f) Pronomenens àna, ji, kàtra, ši, tà, tàtra singulara instrumental har i hela dialektområdet oftast endast pronominalformer: anà'je, já'je, katrà'je, šà'je, tà'je, tatrà'je. Dessutom förekommer kring Aukštučiai, Kruopiai och ibland även Dilbinai och Šakyna redan förkortade pronominalformer: anà'i, katrà'i, šè'i, tà'i. Sådana förkortade former används också i vissa närliggande samogitiska dialekter, t.ex. i Kuršėnai anà'i ~ aną́ja, katrà'i, šè'i, tà'i. Icke-pronominalformer förekommer något oftare nära gränsen till de centrala höglandsspråken kring Kyburis, ibland Skaistgirys m.fl., t.ex.: sù_ja~su ją, tà Kyb, tà Sk. Pronominalformer av singular instrumental förekommer i stället för icke-pronominalformer även i närliggande centrala höglandsdialekter, t.ex. i Rudiškiai tà och já'je, tà'je.

g) Pronomenet tà har i singular lokativ vid sidan av den feminina formen tõ˙ mycket ofta också den maskulina formen av singular lokativ tàm(e)⁴⁰.

h) Pronomenen àna, ji, kàtra, tàtra, ši, tà har i plural ackusativ lång slutvokal a: anà's, já's, katrà's, šà's, tà's, tatrà's.

Ibland förekommer dock, särskilt närmare gränsen till samogitiskan, former även med kort a: tàs, ànas.

i) Pronomenen kas och tas har ibland i ackusativ också former av okänt ursprung, kũo, tũo (Šakyna, Kruopiai)⁴¹.

Betoning. Pronomen har inget enhetligt betoningstilldelningssystem. Enligt betoningen delas de in i flera grupper, som skiljer sig mer eller mindre från varandra.

2. Böjning

Personliga pronomen

I dialekterna används följande personliga pronomen: àš, tù, àns, àna, jis, ji⁴², tà'mista, pàc, pàti.

Pronomenen àš, tù. Till nominativ singular av àš, tù läggs ganska ofta den enklitiska partikeln -ai: àšai, tùjei.

Genitivformerna singular manè's, tàvè's har troligen bildats efter mönster av genitiv singular hos ē-stammande substantiv med ändelsebetoning, jfr kàtè's, vàršketøy's. Deras avvikande ursprung kan inte förklaras med dialekternas fonetiska särdrag. I de närliggande samogitiska och mellersta aukštaitiska dialekterna förekommer inga sådana genitivformer i singular.

Dativformerna singular är mà'n, tà'u. Vid sidan av mà'n används också den förkortade formen mà'.

Ackusativformerna singular màni ~ mani, tàvi ~ tavi överensstämmer med motsvarande former i de närliggande mellersta aukštaitiska och samogitiska dialekterna.

I trakten kring Kruopiai, Dilbinai och Šakyna sägs ibland tèvi i stället för den vanliga ackusativformen singular tàvi. Formen har sannolikt kommit från de akmeniškiai-samogitiska dialekterna, men i enskilda fall kan den också förekomma på grund av lettisk påverkan.

Instrumentalformerna singular mànim, tàvim skiljer sig från standardspråkets former endast genom en förkortad ändelse.

Nominativformerna plural är mè's, jù's. Vid sidan av formen mè's används emellertid också mà's i nästan hela dialektområdet. Jfr mà's i de närliggande samogitiska dialekterna (Kuršėnai och Papilė).

⁴⁰ Se LKMSR, s. 169 och LKGS, s. 178 för en utförligare behandling.

⁴¹ Se LKMSR, s. 169 och LKGS, s. 177 beträffande dessa.

⁴² Se LKMSR, s. 169–170 för utbredningsområdena för àns, àna och jis, ji.

199

I plural genitiv används vid sidan av mūsų, jūsų⁴³ också mycket utbrett former som är karakteristiska för angränsande samogitiska dialekter: mūsa ~ mūso, jūsa ~ jūsą. Ändelsen -o kom troligen in i plural genitiv av personliga pronomen via possessiva pronomen māna ~ māno, tāva ~ tāvo⁴⁴.

Plural dativformer är mūm(s), jūm(s). Ändelse-s bevaras endast i själva det närmast samogitiska området, och även där oregelbundet.

Plural ackusativformerna är mycket varierande i de beskrivna dialekterna: vid sidan av formerna mūm(s), jūm(s) som kommit från plural dativ börjar även de nuvarande plural instrumentalformerna mūm(s), jūm(s). att användas. Närmare gränsen mot samogitiskan används de gamla plural instrumentalformerna mūmis, jūmis, och kring Šakyna och Aukščiūčiai förekommer ibland ytterligare avlägsna ombildningar av dem — mūmes, jūmes⁴⁵.

Plural instrumentalformerna mūm(s), jūm(s) är förkortade: de saknar ändelsens -i-, och -s förekommer också oftare endast i det närmast samogitiska området.

För dessa pronomen används följande dualformer:

Maskulinum

N. mūdu, jūdu G. mūdvieju·, jūdvieju· D. mūdviem, jūdviem mūdum, jūdum (Škn, Auks, Krp, Dilb)⁴⁶ A. mūdu, jūdu I. mūdviem, jūdviem mūdum, jūdum (Škn, Auks, Krp, Dilb) L. — —

Femininum N. mūdvi, jūdvi mūdes, jūdes (Škn, Auks)⁴⁷ G. mūdviejų, jūdvieju· D. mūdviem, jūdviem A. mūdvi, jūdvi mūdes, jūdes (Škn, Auks) I. mūdviem, jūdviem L. — —

Tredje personens pronomen ans, ana, jis, ji böjs så här:

Maskulinum

Singular V. ans, jis K. ano·, jo· N. anám, já·m G. ana·, ji· Įn. ánuo, júo ánuom, júom ánum Vt. ànam(e)

Plural V. ànie, jìe K. ànu·, jù· N. àniem(s), jìem(s) aním(s) G. ànuos, júos ànus Įn. ànais, jé̇is Vt. ànuos(e), júos(e)

⁴³ Den obetonade ändelsen i plural genitiv är alltid lång, utom i den allra sydligaste delen av Samogitien; undantag utgörs endast av följande pronomen.

⁴⁴ Jfr J. Jablonskis, Raštai, bd 1, Vilnius, 1957, s. 266.

⁴⁵ Om ursprunget, se LKMSR, s. 170.

⁴⁶ Om förhållandet mellan dessa dualisformer i dativ och instrumentalis och de samogitiska dialekterna, se LKMSR, s. 170.

⁴⁷ Om förhållandet mellan dessa former och de samogitiska dialekterna, se samma ställe.

200

Femininum

Singularis Pluralis Nom. àna, jì Nom. àno·s, jō·s Gen. àno·s, jō·s Gen. ànų, jū· Dat. aná·i, jé·i Dat. anúm(s), Gen. àna·, jā· anó·m(s), jó·ms Ack. anáje, jé·je Ack. aná·s, jā·s ànai, ànas, àna, jā Abl. àno·, jō· àno·m(s), jō·m(s) Instr. àno·s(e), jā·s(e) ànuos(e), jūos(e)

Dualis Maskulinum Femininum Nom.-Ack. anūdu, jiedu Nom.-Ack. anūdvi, jiedvi aniódu, júodu aniódvi, júodvi Gen. anūdvieju·, anūdves, aniódvieju·, júodvieju· aniódves Dat. anūdviem, jiedviem Gen. anūdvieju·, aniódvieju·, júodvieju· Instr. anūdviem, jiedviem Gen.-Instr. aniódum, aniódviem, júodviem anū dum, Dat.-Instr. anūdviem, jiedviem aniódum, aniódviem, júodviem Abl. anūdviejuos(e), Abl. anūdviejo·s(e), aniódviejuos(e) anūdviejuos(e), aniódviejo·s(e), aniódviejuos(e)

Utöver det som har sagts om dessa pronomenformer i avsnittet ”Allmänna anmärkningar” bör också nämnas att nära den mellersta höglandsdialektgränsen, bredvid tredje personens feminina singularis nominativform il, ganska ofta förekommer även jn. Den har uppstått ur jinai genom att den enklitiska partikeln -ai fallit bort. Dualisformerna av tredje personens pronomen bildas endast av maskulina pronomenstammar; formernas genus framgår av ändelsen. Dessutom har former där den äldre maskulina dualisändelsen -uo i nominativ-ackusativ i den första komponenten förkortats till -u fått stor spridning i dualisparadigmet för pronomenen àns, àna, sannolikt efter mönster av räkneordet abù, abùdu, t.ex.: anūdu, anūdvieju·. Dualisändelserna för pronomenen àns, àna, jìs, jì är desamma som för pronomenen àš, tù. Dualis av pronomenet jìs, jì är mindre vanlig än dualis av pronomenet àns, àna. Eftersom jìs, jì inte används nära den samogitiska gränsen, saknas samogitiska former i dess paradigm.

Reflexivt pronomen

Det reflexiva pronomenet šavè·s böjs som singularis av personliga pronomen àš, tù. Det skiljer sig endast genom att det har lokativformen sàvi·. I den del av dialektområdet där ackusativformen tèvi förekommer sägs ibland också, vid sidan av sàvi, formen sèvi, som har samma ursprung som tèvi.

201

Possessiva pronomen

De beskrivna dialekterna har följande oböjliga possessiva pronomen: mana, tava, sāva, mū’su || mū’sa, jū’su || jū’sa.

Dessutom förekommer kring Skaistgirys och Gruzdžiai mā ’min’, t.ex.: tū mā· vaika suvil’ojei Grz; mā· vaiks, lai pastō (ko) vid bastun; ēik tū, mā· vaiks, kas jā· dē·s pēnku· mečiuku Sk.

Böjliga possessiva pronomen: a) manā­sis, manō·ji; savā­sis, savō·ji; tavā­sis, tavō·ji; ju’sāsis, ju’sō·ji; mu’sāsis, mu’sō·ji;

b) min egen, min egen; din egen, din egen; sin egen, sin egen; er egen, er egen; vår egen, vår egen.

Pronomenen maniškis, maniškė… böjs och accentueras som adjektiv med suffixet -iškis, -ė. Deras maskulina singularisformer i dativ och lokativ har oftast substantivändelser, t.ex.: mu’siškui, mu’siški.

Pronomenen manā­sis, manō·ji; tavā­sis, tavō·ji… böjs och accentueras som pronominella adjektiv (baltā­sis, baltō·ji).

Böjliga possessiva pronomen tenderar, liksom i lk., redan på sitt eget sätt att substantiveras, t.ex.: mu’sāsis (dvs. fadern eller sonen) kai vā·kar išē·je, tai dā·r i nesirō·da; maniškis (dvs. maken) i miška išvažā·va Škn.

Böjliga possessiva pronomen skiljer sig från oböjliga även genom att de oböjliga kan användas i alla sammanhang, medan de böjliga endast används om personer eller (ibland) djur, och bara när pronomenet står ensamt, dvs. utan substantiv, t.ex. inte manā­sis vī·rs, tavō·ji pati, utan endast manā­sis, tavō·ji.

Bland de possessiva pronomenen kan också nämnas bildningen tava tavinis, -e ’din, din egen’, t.ex.: jau tavine gē·roje grē·blūka nebē·; kūr ta tavine šā·ke Škn. Denna avledning är dock sällsynt och förmodligen inte gammal. Ännu mer sällan förekommer tamstinis, -e ’Er, Era’, t.ex.: to·s tamstines bülbes grēičau pū·n Škn.

Demonstrativa pronomen

De beskrivna dialekterna har följande demonstrativa pronomen: āns, āna; šō·ks ~ šiōks || šō·ks || šō·ks ~ šiōks, šō·ki ~ šiōki || šō·ki || šō·ki ~ šioki; šis, ši; tās, tā; tō·ks ~ tōks || tō·ks || tō·ks ~ tōks, tō·ki ~ tōki || tō·ki || tō·ki ~ to·ki. Pronomenet šitas, šita används sällan. Som korrelat till det frågande-relativa pronomenet kātras, kātra används vid sidan av det demonstrativa pronomenet tās, tā även pronomenet tātras, tātra, t.ex.: kātras važuoste i žagā·re? – kātras važuosme, tātras, a tā·u ne vis tiek; kātra šā·ke mā·n īm? kātra nō·ri, tātra Škn.

Demonstrativa pronomen böjs på olika sätt: šō·ks || šō·ks || šō·ks, šō·ki || šō·ki || šō·ki, tō·ks || tō·ks || tō·ks, tō·ki || tō·ki || tō·ki böjs som det frågande pronomenet kō·ks || kō·ks || kō·ks, kō·ki || kō·ki || kō·ki; tātras, tātra – som det frågande pronomenet kātras, kātra; āns, āna – som det personliga pronomenet āns, āna; pronomenen šis, ši, tās, tā böjs åter på olika sätt, jfr:

Maskulinum

Singular

Plural

N. šis, tās

N. šie, tie

G. šō·, tō·

G. šių, tų

202

N. šã'm, tã'm G. šĩ˙, tã˙ In. šĩo, tũo šũom, tũom šũm, tũm Vt. šãm(e), tãm(e)

N. šiem(s), tiem(s) šīm(s), tīm(s) G. šũos, tũos šũs, tũs Įn. šẽis || šẽis, tãis || tãis Vt. šũos(e), tũos(e)

Femininum

Singular

Plural

V. šĩ, tã K. šõ˙s, tõ˙s N. šẽ˙i, tã˙i G. šũ˙, tã˙ Įn. šẽ˙je, tã˙je šẽ˙i, tã˙i šũ, tã Vt. šõ˙, tõ˙ tãm(e)

V. šõ˙s, tõ˙s K. šũ˙, tũ˙ N. šũm(s), tũm(s) šõ˙m(s), tõ˙m(s) G. šã˙s, tã˙s Įn. šũm(s), tũm(s) šõ˙m(s), tõ˙m(s) Vt. šõ˙s(e), tõ˙s(e) šũos(e), tũos(e)

Utöver det som om de enskilda kasusformerna hos dessa pronomen har sagts i avsnittet ”Allmänna anmärkningar” bör man också tillägga att pronomenet tãs i genitiv singular ibland även har frågeformen tãno˙, som används vid sidan av den vanliga genitivformen i singular tõ˙, tõ˙s. Formen tãno˙ används endast som korrelativt ord till det possessiva interrogativa pronomenet kãno˙ || kẽno˙ ”vems”, t.ex.: kãno˙ tas pẽilis? kãno˙ tas pẽilis? kãno˙ ī˙ tãno˙, tũ savõ nãgu˙ nẽkišk; kãno˙ rũnkelus pĩrma atva-gõ˙f? kãno˙ nô˙ri, tãno˙; tik vagõ˙k greičiau Škn.

Femininum singularis ackusativ har i dialekterna ibland också formen šĩ˙; t.ex.: šĩ˙ nãkti ”denna natt” Auks, šĩ˙ vã˙sara ”denna sommar” Škn⁴⁸.

Interrogativa och relativa pronomen

De beskrivna dialekterna har följande interrogativa och relativa pronomen: kàs; kãtras, kãtra; kẽli, kẽ˙les; kẽlint, kẽlinta; kẽleri, kẽ˙leres; kelerõ˙ps, kelerõ˙pa; kõ˙ks || kõ˙ks || kõ˙ks, kõ˙ki || kõ˙ki || kõ˙ki. Pronomenet kuris, kuri är mycket sällsynt. I dess ställe används vanligen kãtras, kãtra, och ibland även kàs eller kõ˙ks || kõ˙ks || kõ˙ks, kõ˙ki || kõ˙ki || kõ˙ki, t.ex.: kãtrie nô˙ri, tie viskà padã˙ra Škn; tàs klã˙us, kàs (kuris stovi) lãuka pùsẽ: ”ar ilindai?”; kai rẽ˙žuos (žemė) bù˙dã˙va, tai pirmieji, kàs (kurie) nupjã˙udã˙va (savo rugius), pẽ˙dus mẽ˙t į aukštą: ”rùduo, rùduo, rùduo”, sakìdã˙va Žg; às ẽsu (tas), kàs duona dúodu Dam; ka kõ˙ke senẽ˙la gãuce, kàs pàded (kuri padėtų) gĩ˙vẽ˙ti; iš kõ˙ko˙s (kurios) nô˙ri pùses, iš tõ˙s gali mešt Kyb.

Interrogativa och relativa pronomen böjs på olika sätt.

Kàs böjs som maskulinum singularis av det demonstrativa pronomenet tàs, men saknar lokativ; i dess ställe används adverbet kùr. Vie-

⁴⁸ Beträffande dess ursprung, se LKMSR, s. 170.

203

Lokativformen har bevarats endast i gamla versifierade uttryck, t.ex.: vaikai, vanagai, kame tė·va pinigai? Škn. Dessutom har genitiv singularis, vid sidan av formen kǭ·, även den possessiva formen kàno· || kàeno ”vems”.

Pronomenen kėli, kė·les, kėling, kėlinta, keleró·ps, keleró·pa böjs som adjektiv med motsvarande stam.

Pronomenen kėleri, kė·leres böjs som kollektiva räkneord.

Pronomenen kàtras, kàtra, kó·ks || kó·ks || kó·ks, kó·ki || kó·ki || kó·ki böjs så här:

Maskulint genus

Singularis V. kàtras, kó·ks || kó·ks || kó·ks K. kàtro·, kó·ke N. kàtrá·m, ko·ká·m G. kàtra·, kó·ki ~ kóki || kó·ki· ~ kóki Instr. kàtruo, kó·ku kàtrum kàtrum (sällsynt) Lok. kàtram(e), kó·kem(e) Pluralis V. kàtrie, kó·kie || kó·kie K. kàtru·, kó·ku· N. kàtriem(s), ko·kiem(s) kàtrim(s), ko·kim(s) (Škn, Auks, Krp) G. kàtrios, kàtrus, kó·kus Instr. kàtrais, kó·keis Lok. kàtruos(e), kó·kuos(e)

Femininum genus

Singularis V. kàtra, kó·ki || kó·ki || kó·ki K. kàtro·s, kó·ko·s N. kàtrá·i, ko·ké·i G. kàtra·, kó·ke Instr. kàtrá·je, kó·ke kàtrá·i kàtra Lok. kàtro·, kó·ko· Pluralis V. kàtro·s, kó·kes K. kàtru·, kó·ku· N. kàtrum(s), ko·kum(s) kàtro·m(s), ko·ko·m(s) G. kàtrá·s, kó·kes Instr. kàtrum(s), kó·kum(s) kàtro·m(s), kó·ko·m(s) Lok. kàtro·s(e), kó·ko·s(e) kàtruos(e), kó·kuos(e)

Till det som sagts om böjningen av dessa pronomen i avsnittet ”Allmänna anmärkningar” kan endast tilläggas att den varierande betoningen av pronomenet koks, koki sannolikt har uppstått när den östaukštaitiska formen kokis mötte den västliga formen kóks i dialekterna.

Demonstrativa pronomen

Dialekterna har jämförelsevis många demonstrativa pronomen, till exempel: jó·ks || jó·ks || jó·ks, jó·ki ~ jóki || jó·ki || jó·ki ~ jóki; kàtras, kàtra ”var och en”; kàtras viens, kàtra viena ”var och en”; kitó·ks || kitó·ks || kitó·ks, kitó·ki || kitó·ki || kitó·ki || kitóki; nebėkó·ks || …⁴⁹, nebėkó·ki || nebėko·ki || nebėko·ki || nebėko·ki; nèkó·ks || nèkó·ks || nèkó·ks (nèkó·ks), nèkó·ki || nèkó·ki || nèkó·ki || nèkó·ki; nèjó·ks || nèjó·ks || nè·jó·ks (nè·jo·ks), nè·jó·ki || nè·jó·ki || nè·jó·ki || nè·jó·ki; nè-

⁴⁹ Alla pronomen med suffixen -oks, -oki har också tre olika betoningar i nominativ singularis, liksom koks, koki, joks, joki.

204

kó·ks…, nė·kó·ki || nė·ko·ki…; nieks; pač, pati; šó·ks… šó·ki…; tó·ks…, tó·ki…; tàs pač, tà pati; tó·ks… pàt || pá·t, tó·ki… pàt || pá·t; visas, visa; viskas; vienó·ks…, vienó·ki…, visó·ks || viso·ks…, visó·ki || viso·ki… osv.

Pronomenjoks, joki, toks, toki, šioks, šioki, kitoks, kitoki, vienoks, vienoki, visoks, visoki, nejoks, nejoki, nekoks, nekoki och andra liknande böjs som det frågande-relativa pronomenet koks, koki.

Endast betoningen i vissa kasus av pronomina kitoks, -i, nebekoks, -i, nejoks, -i, nekoks, -i, nėkoks, -i, visoks, -i varierar; därför ges paradigmet för pronomenet visoks, -i.

Maskulinum Singularis Pluralis Femininum Singularis Pluralis N. visó·ks || …, visó·ks visó·kie || viso·kie, viso·kie N. visó·ki || …, visó·ki visó·kes G. visó·ke visó·ku·, viso·ku· G. visó·ko·s, viso·ko·s visó·ku·, viso·ku· N. viso·ká·m viso·kiem(s) N. viso·ké·i viso·kúm(s), viso·kó·m(s) Ack. visó·ki || visó·ki·, visó·kus Ack. visó·ke visó·kes viso·ki Instr. visó·ke visó·kum(s) Instr. visó·ku visó·keis, viso·keis visó·kum(s), viso·ko·m(s), viso·ko·m(s) Lok. visó·kem(e), viso·kem(e) visó·kuos(e), viso·kuos(e) Lok. visó·ko·, viso·ko· visó·ko·s(e), viso·ko·s(e), visó·kuos(e), viso·kuos(e)

Betoningen dras tillbaka från ändelsen antingen till den näst sista eller till den första stavelsen. Ändelsens längd påverkar inte tillbakadragningen av betoningen; därför verkar det som om den näst sista stavelsen troligen började betonas efter pronomina av typen joks, -i, koks, -i, toks, -i och andra. I dag är former med betoning på näst sista stavelsen vanligare i dialekterna.

Pronomenet nieks böjs som demonstrativpronomenets tàs maskulina singularis, men har i instrumentalis den substantiviska ändelsen nieku; formerna för detta kasus är dock desamma som för pronomenet tàs. Dessutom används adverbet niekur i stället för lokativ.

Pronomenet viskas böjs liksom tàs, men i alla övriga kasus har det sidoformer med bindevokalen a, till exempel: gen. visako, dat. visaká·m (sällsynt), ack. visaką, instr. visakuo…. Visserligen är dativformen med bevarad bindevokal betydligt ovanligare än motsvarande former i de andra kasusen. Lokativen av detta pronomen ersätts av adverbet visur.

205

Pronomenet pàč⁵⁰ böjs så här:

Singularis Pluralis N. pàč N. pà·tis G. pàties, G. pà·čių pà·če Dat. patiẽm(s), Dat. pačà·m patìm(s) Ack. pà·ti Ack. pà·čius Instr. pà·ču, Instr. pà·čiais pàtim Lok. pàčem(e), Lok. pàčiuos(e) pàtem(e) (sällsynt)

Pronomenet pàts har i singularis genitiv även en mindre vanlig sidoform med ia-stam, troligen övertagen från substantiv via ordet pàč ’man (make)’. Singularis instrumentalis har vid sidan av ia-stamformen ibland också en i-stamform. Sidoformen i singularis lokativ pàtem(e) kan vara ett samogitiskt drag, men kan också ha uppkommit i själva dialekterna efter de kasusformer som har t i stället för č. Om sidoformen av pluralis dativ, se ”Allmänna anmärkningar”.

Obestämda pronomen

Det finns ganska många obestämda pronomen i dialekterna. Efter bildningstyp kan de delas in i flera grupper:

a) Obestämda pronomen utan suffix och prefix, t.ex.: kėli, kẽ·les; kàs ”någon”; kic, kita ”någon, några”; kùris, kùri ”någon slags, någon”; viens, viena.

b) Obestämda pronomen med suffix eller prefix, t.ex.: kėline, kėlintà ”någon”; kó·ks, kó·ki ”någon sorts, någon slags”; nẽ·kuris, -i || nekùris, -i ”någon” (nekùris vẽzdã·vo·s (brukade ta med sig) till kūhilus Žg; nakùri gėrai, ka vàika pasistuoruo-je Krp.). Detta pronomen är inte särskilt levande. Oftare hörde man talas om det endast i trakten kring Žagarė.

c) Sammansatta obestämda pronomen:

1. Bildade av två pronomen, t.ex.: denne den; sådan sådan, sådana sådana…

2. Den första komponenten är partikeln kaži || kažin || kažint, och den andra är ett pronomen. Dessutom kan de båda komponenterna vara helt sammansmälta eller åtskilda, t.ex.: kažikas; kaži·ko·ks, kaži·ko·ki; kažinkas; kažin(t) kàs; kažin(t) kàtras, kažin(t) kàtra; kà-žin(t) kó·ks, kažin(t) kó·ki…

3. Den första komponenten är partikeln kai, den andra ett pronomen, t.ex.: kai kàs; kai kó·ks, kai kó·ki…

4. Den första komponenten är ett pronomen (kàs; kàtras, -a; kó·ks, -i; kùris, -i), den andra partikeln nóns || nônt || nórs, nô·renì || nô·rentais (jfr Papilės nũorintã·s), t.ex.: kàs nóns; kàtras, -a nónt; kó·ks…, -i nô·renì.

5. Den första komponenten är den främmande partikeln bil(e) || bèle⁵¹, och den andra är ett pronomen (kàs; kàtras, -a; kó·ks…, -i; kùris, -i…), t.ex.: bil(e) kàs || bel(e) kàs; bil(e) kàtras, -a || bel(e) kàtras, -a.

⁵⁰Femininum (pàti) böjs som io-stammiga adjektiv (grãži).

⁵¹ Jfr Lietuvių kalbos žodynas, t. 1, Vilnius, 1941, s. 671.

206

6. Den första komponenten är en partikel jeb, och den andra är ett pronomen (kàs; kàtras,-a; kó·ks…; kùris osv.), t.ex.: jèpkàs; jèpkàtras, -a; jèpkó·ks…

7. Ibland förekommer i dialekten det indefinita pronomenet kas nebūt(u) ”någon/något”, bildat med partikeln nebūt(u), vars ursprung är oklart, och i mycket sällsynta fall – bū·⁵²

Böjning av indefinita pronomen

Enkla indefinita pronomen böjs som motsvarande demonstrativa eller interrogativa pronomen (kàs; kó·ks…, -i; kìc, kita osv.). Pronomenet kėli, kė·les böjs som pluralformerna av adjektiv med tvåstaviga ia- och io-stammar. Pronomenet kėlinc, kėlinta böjs som adjektiv med a- och o-stammar.

Båda leden i pronomenen šis tàs, šó·ks… tó·ks…, šó·ki… tó·ki böjs var för sig.

I alla andra sammansatta indefinita pronomen böjs endast den komponent som utgörs av ett pronomen.

ADJEKTIV, RÄKNEORD OCH PRONOMEN I DE VÄSTLIGA AUKŠTAITISKA DIALEKTERNA I GRÄNSOMRÅDET TILL LATVISKA SSR

А. ИОНАЙТИТЕ

Sammanfattning

Artikeln behandlar adjektiv, räkneord och pronomen i de nordligaste västaúksjtaitiska dialekterna och anger hur de förhåller sig till motsvarande företeelser i det litauiska litteraturspråket samt i angränsande žemaitiska och mellersta aúksjtaitiska dialekter (i vissa fall även till företeelser i lettiskan).

Följande mest karakteristiska drag hos dessa ordklasser konstateras:

Adjektiv. I de undersökta dialekterna håller neutrumadjektiven gradvis på att försvinna. Kasusändelserna hos adjektiv i femininum är identiska med motsvarande kasusändelser hos substantiv i femininum med samma stam. Kasusändelserna hos adjektiv i maskulinum sammanfaller i de flesta fall med motsvarande kasusändelser i litteraturspråket, men genomgår bara olika slags förkortningar. Som tydligare avvikelser från litteraturspråket kan nämnas: a) att substantivändelsen tränger in i dativ singularis hos flerstaviga adjektiv med stammar på a, ia (alkaná·m ‖ á·Ikanui ”hungrig”, vakari·kščiui ”gårdagens”) och i lokativ singularis hos flerstaviga adjektiv med stammen ia (vakari·kšti-); b) den frekventa ersättningen av genitivformer i singularis hos adjektiv med stammen u med genitivformer hos adjektiv med stammen ia (li·gaus ‖ li·ge ”slät, jämn”). Dessutom kan maskulina adjektiv längs žemaitiska gränsen

⁵² Se vidare LKGS, s. 175–176.

207

i dativ pluralis undantagsvis också ha žemaitiska former med ändelsen -ims (gražiems || gražims ”vackra”).

Enskilda kasusformer av adjektiv i komparativ femininum har även former med stammen io, till exempel genitiv singularis báltėsńo·s || báltęsńe·s ”vitare”, lokativ singularis báltėsńo· || báltęsńe·, dativ pluralis baltėsńo·m(s) || baltesńe·m(s), instrumentalis pluralis báltėsńo·m(s) || báltęsńe·m(s), lokativ pluralis báltėsńo·s(e) || báltęsńe·s(e). Nominativ singularis hos adjektiv i superlativ maskulinum har ändelsen -is (bálčá·usis), medan ackusativ har -i (bálčá·usi).

Pronominella adjektiv används i dessa dialekter lika flitigt som i litteraturspråket. I de fall då de pronominella adjektivens böjningsformer avviker från litteraturspråket sammanfaller de oftast med motsvarande former i angränsande žemaitiska dialekter.

Räkneord.

Räkneord för antal från „4“ till „9“ har i ackusativ ändelsen -us (šėšus „sex“). I den västra delen av de undersökta dialekternas område har räkneordet dì „två“, dvi „två“ i vissa kasus också ofta använda samogitiska former med rot-i (dviju· „två“, dvìm(s), „åt två“). Räkneorden från „11“ till „19“ bildas med formanter -lika och -leka (dvì·lika || dvì·leka „tolv“). Ibland böjs inte räkneorden i denna grupp (àna bùva dvì·leka māt·tu „hon var tolv år gammal“). I stället för det kollektiva räkneordet vieneri, vieneres används mycket ofta det enkla räkneordet vieni, vienas (vieni márškinėi „en skjorta“). Kollektivt-distributiva räkneord (trẽ·jec „tre tillsammans“, kẽ·tverc „fyra tillsammans“) används inte särskilt ofta. I övriga fall överensstämmer räkneordens böjning och användning oftast med standardspråket.

Pronomen.

Personliga pronomen har bevarat dualis. Även demonstrativa pronomen āns „den där“, šis „den här“, tàs „den där“ har bevarat rester av dualis. Enskilda kasusformer i dualis har, vid sidan av aukštaitiska former, även samogitiska former. Personliga pronomen i första och andra person samt det reflexiva pronomenet har i genitiv singularis ändelsen -ė·s (mànė·s, tāvė·s, sāvė·s), och i ackusativ -i (màni, tāvi, sāvi). I pluralis ackusativ har dessa personliga pronomen formerna: mùm(s) || mūm(s) || mùmis || mùmes „oss“, jùm(s) || jūm(s) || jùmis || jùmes „er“. Pronomenen āns, jis „han“, kàs „vem, vad“, kàtras „vilken“, nieks „ingen, ingenting“ har i singularis instrumentalis också former på -m (ānuo || ānuom…). Pronomenen āns, kìc „en annan“, tàs har i singularis lokativ ibland också formerna ànem(i), kìtem(i), tėm(i), som är typiska för närliggande samogitiska dialekter. Maskulina pronomen längs den samogitiska gränsen har i pluralis dativ ibland också samogitiska former med ändelsen -im(s): kìtiem(s) || kìtim(s) „åt andra“. Samogitiska former med ändelsen -us förekommer i samma del av dialektområdet i pluralis ackusativ hos pronomenen āns, kàtras, šis, tàs, tàtras „den där“: ānuos || ānus, tūos || tūs. De feminina pronomen som i standardspråket har ändelsen -ia i singularis nominativ (jokia „ingen“, tokia „sådan“…), har i dialekterna ändelsen i (jō·ki, tō·ki…). Pronomenen āna, ji „hon“, kàtra, ši, tà, tàtra har i singularis instrumentalis oftast endast den fullständiga eller

208

förkortade pronominalformen (anā́:je || anā́:i, tá:je || tá:i). Pronomenet tà, och i den västra delen av dialektområdet ofta även šì, ā́pa, vièna, liksom i de närliggande samogitiska dialekterna. I singularis lokativ förekommer också maskulina former, till exempel tàm(e), dúobė́. „i den där gropen“, šėm(e) pùsė. „på den här sidan“. Pronomenen āna, jì, tātra, šì, tà, kātra har i pluralis ackusativ bevarat långt a (anā́s, tá:s), även om former med kort a redan förekommer nära den samogitiska gränsen (ānas).

14. Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai