Acta Linguistica Lithuanica

LIV (2006), 101 – 121

Anmärkningar

Remarks

Om den korrekta formen och det möjliga ursprunget till byn Kimėnai i Utenaområdet

Byn Kimenai, vars namn förekommer i olika skrifter, ligger i Utenas äldsteområde, 6 km från Utena, på höger sida av vägen till Kuktiškės. Denna form användes också av Kazimieras Būga i inledningen till Lietuvių kalbos žodyno (1924) (se hans Rinktinių raštų 3, 136), men såvitt jag vet besökte han själv aldrig områden söder om Utena och hämtade tydligen namnet från någon opålitlig skriftlig källa. Även i den något senare boken Lietuvos apgyventos vietos, där uppgifter från folkräkningen i Litauen 1923 återges (Kaunas, 1925), finner vi byn Kimėnų (s. 451), men folkräkningens ortnamn verkar inte ha granskats av språkvetare. Formen Kimėnai återfinns också i Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinyne (Vilnius: Mintis, 1974, 1, 320), där man sägs ha lagt stor vikt vid att ortnamnen skulle vara korrekta. Således har Kimėnai numera blivit det officiella namnet. Men en sak är den officiella stavningen, en annan en noggrant kontrollerad form, eftersom språkhistoriker i första hand intresserar sig för det senare. Det får antas att antingen har inga egentliga dialektologer besökt trakten, eller också vägde Kazimieras Būgas auktoritet tyngst när stavningen fastställdes.

Lokalbefolkningen uttalar bynamnet enbart ki.mė'nai¹, och i standardspråket kan den halvlånga obetonade vokalen i i Utenadialekten under inga omständigheter återges med ett kort i (Utenabor skiljer till exempel utmärkt mellan vokallängden i orden kiminai och ki.mė'nai). Endast personer utan nödvändiga språkvetenskapliga förkunskaper gör sådana stavfel, eftersom de inte förstår att dialektens halvlånga vokal måste överföras till standardspråket när man skriver. Det verkliga namnet är alltså Kymėnai, vilket utomstående ibland också kallar Kiemėnais genom folketymologisering.

Ursprunget till roten kym- är inte helt klart. Man kan överväga två möjligheter. Den första är att det tvåstammiga namnet Kymantas hade en kortform *Kymas, från vilken Kymėnai uppstod. Men Būga jämförde bynamnet med namnet på Sudovienområdet.

¹Till lokalbefolkningen måste man räkna min farfar Antanas Žulys och min far Antanas Žulys, som föddes i byn. Jag anser att också jag själv hör hit, eftersom jag kommer från Dirvoniškis, vars mark gränsade till den här byns mark (Dirvoniškis ödelades under deportationen 1948).

101

Pastabos

Kymenow (Rinktiniai raštai 3, 136); därför kan Kymėnai också vara en förlitauiserad benämning på en by med jatvingar som flyttade dit på grund av krigshotet.

Vladas Žulys

Tako g. 1–7

LT-53356 Akademija, Kauno raj., Lietuva

Färdigställd 2006 10 09

Mažmožis 9

Vid 1926 års jordreform ville dess särskilda styrelse inte officiellt överge de namn som godsägarna hade förslaviskat. En sådan lätt litauiserad by låg i Žalioji distrikt i Vilkaviškis län, nära byn Augalai Sūdava (inte ens i ortnamnsregistret (akter) var namnet försett med accenttecken). Namnet slog rot, men först senare erkändes formen Sūduvà och accentuerades som ett ortnamn av accentklass 3^a enligt analogi (jfr. Igluvà, Lietuvà, Šaukuvà m.fl.).

Simas Karaliūnas känner förmodligen inte till denna historia; han har inte gått igenom akter med ortnamn och anmärkningar från jordreformens styrelse. Därför är Sūdava, som han anger i boken Baltų praeitis istoriniuose šaltiniuose, bd II, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005, s. 267, som ett faktum av stort värde och hög ålder, i själva verket en skapelse av lantmätare från 1926. Genom en viss analogi fick den i skrift formen Sūdava, medan den i standardspråket, efter mönster av många ortnamn med suffixet -uvà, används som Sūdūvà ^(3a). Formen tycks aldrig ha förekommit i talspråket och har inte nedtecknats av någon, trots att den är korrekt bildad; den saknar dock historiska källor.

Mažmožis 10

I Samogitien, i Ventas avrinningsområde, fanns ett stort träsk, Debėšnos, plural (uttalas d'eb'ė.s-nas, d'eb'ė.snu, può d'eb'esnàs Pავandenė, Užventis); så skrev till och med Žemaitė i sina verk. Det lyckades man också slå fast i Aldonas Pupkios bok Vietovardžių žodynas, 2003, s. 79. Oväntat nog tar Simas Karaliūnas upp och sprider den osannolika, ohistoriska formen Debesna; se Baltų praeitis istoriniuose šaltiniuose I 67, III 27, 59 (från fornryska enligt Spruogis och O. Trubačiov, Дебесна där, II 302).

102