ALISA STUNŽAITĖ

Institutet för det litauiska språket

ORCID-id: orcid.org/0000-0002-4816-2629

Forskningsområden: toponymi, kognitiv onomastik, kognitiv semantik.

DOI: doi.org/10.35321/all87-08

FYSIS MANIFESTATION I VILNIUS LÄNS DRIMONYMI

Naturens manifestationer i Vilnius läns drimonymi

ANNOTATION

Den föreliggande undersökningen syftar till att belysa konceptualiseringen av fysis^¹ i drimonymerna från dagens Vilnius län. Undersökningen är begränsad till analysen av 65 namn som valts ut ur korpusen med 787 drimonymer som för närvarande officiellt används inom Vilnius läns territorium. Uppgifterna samlades in från tryckta (Onomasticon of Lithuania’s Forests (del I, 1994)) och elektroniska (Electronic Nature Catalogue (www.ezerai21.lt)) källor samt interaktiva kartor (Portal of Spacial Information of Lithuania (www.geoportal.lt)). Studien visar att fysiss domän, i vid bemärkelse, är en rik motivationskälla. Drimonymerna delades in i två grupper: sådana med klar semantik och motivation samt sådana med oklar semantik och motivation. Drimonymer med klar semantik och motivation konceptualiserar dominerande vegetationsarter (21), fauna (9), skogstyp (15) och landskapets särdrag (17). Gruppen med oklar semantik och motivation ger en översikt över namn vars konceptualisering är tvetydig på grund av den motiverande appellativens polysemi, den motiverande enhetens appellativa eller nominala karaktär, eller till och med båda.

1 Termen physis är förknippad med grekiskans φύσις – växter, djur och andra företeelser i världen som genomgår en process av födelse och död, blir till eller försvinner (Guthrie 1965; Kratochvíl 2016: 20). I den föreliggande undersökningen används termen physis i sin vidaste bemärkelse och betecknar både den levande naturens element och topografiska reliefdrag som uppkommer (föds/bildas) genom naturliga orsaker eller mänsklig intervention, utvecklas och förändras och slutligen dör (försvinner).

Straipsniai / Articles

155

ALISA STUNŽAITĖ

motivationsappellativets polysemi (1), den motiverande föreställningens appellativa eller nominala karaktär (5), eller båda (3).

NYCKELORD: Vilnius län, drimonymier, konceptualisering av toponymer, fysis, kognitiv onomastik.

SAMMANFATTNING

Denna studie syftar till att fastställa med vilka naturföreställningar drimonymier som fungerar i dagens Vilnius län konceptualiseras. För studien samlades 787 aktuella drimonymier in. Uppgifterna samlades från skriftliga (Lietuvos miškų vardynas (del I, 1994)) och elektroniska (Elektroninis gamtos katalogas (www.ezerai21.lt)) källor samt från interaktiva kartor (Lietuvos erdvinės informacijos portalas (www.geoportal.lt)). Analysresultaten visade att naturföreställningen är förverkligad i 65 namn. De undersökta drimonymierna delades in i två stora grupper: drimonymier med tydlig semantik och motivation samt drimonymier med mindre tydlig semantik och motivation. Drimonymierna med tydlig semantik och motivation konceptualiseras genom föreställningar om dominerande växtarter (21), fauna (9), skogstyp (15) och landskapets särdrag (17). Gruppen av drimonymier med mindre tydlig semantik och motivation omfattar namn vars konceptualisering är tvetydig på grund av de motiverande appellativens polysemi (1), den motiverande föreställningens appellativa eller propriala karaktär (5), eller båda (3).

NYCKELORD: Vilnius län, drimonymier, konceptualisering av toponymer, natur, kognitiv onomastik.

INLEDNING

Debatten om egennamnens betydelse är mycket gammal. Medan det finns skolor som stöder uppfattningen att namn saknar betydelse, det vill säga att de endast har en referens (Kripke 1972; Ullmann 1969: 33), ger det kognitiva angreppssättet på onymer stöd för att namn inte bara bär lexikala drag utan också är semantiskt laddade och förknippade med ett begreppsinnehåll (Berezovič 1991: 75; Rut 2001: 59; Leino 2011: 215). Den kognitiva synen på ett namn antyder att det har mycket mer att berätta. Det består av flera lager som återspeglar traditionella, släktbaserade, possessiva och många andra förbindelser med den omgivande världen (Langendonck 2013; Ainiala et al. 2016). Så snart en interaktion mellan människan och miljön börjar får varje oupptäckt land, levande naturföremål eller fenomen ett namn. Därför blir namnens betydelser krypterade med individens förståelse av världen. Med andra ord börjar namnen återspegla världsåskådningen, som kan förstås som personens grundläggande perspektiv utifrån vilket

156

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

varje existentiell fråga behandlas; det är en sammanhängande bild av det som erkänns av både individer och gemenskaper (Sire 2015: 24; Glaz 2017: 35). Om världsuppfattningen formar världsåskådningen är detta en kognitiv process, och den beror på subjektiva bedömningar som gemenskapen har ålagt en person. Detta leder till uppfattningen att toponymer, såsom Ilona Mickienė och Rita Baranauskienė (2019: 60) beskriver dem, är ett budskap från det förflutna som återspeglar den litauiska nationens historia, dess andliga och materiella liv, hushåll och förhållande till den omgivande miljön.

Språket är ett betydelsefullt element i världsåskådningen, det förmedlar kulturell verklighet, och därför upplever samhällsmedlemmar med samma språkliga bakgrund historisk kontinuitet (Fong, Chuang 2004: 8; Kramsch 1998). Ortsnamnens språkliga natur gör det lättare att förhålla sig till den verkliga världen (Vasil’eva 2007). Dessutom finns namn i alla samhällen. Därför kan de uppfattas som kulturella universalier (Alford 1988). Den lexikala formen hos onymer bör emellertid inte skiljas från den semantiska formen, eftersom det endast genom semantiken är möjligt att ta sig från den språkliga världen till den verkliga (Ter-Minasova 2000: 46–47). Eftersom toponymer är en del av det språkliga systemet och återfinns i alla språk världen över leder deras existens till uppfattningen att de bevarar vittnesmål om interaktioner mellan människor och natur. När allt kommer omkring grundades de på invånarnas intryck av verklighetens objekt. Långvariga kontakter mellan människor och levande natur formar en specifik bild av området (Vasil’eva 2007: 96).

Forskare har observerat sambandet mellan fysis och toponymi. Sousa och Garcia-Murrilo (2001: 391) frågar exempelvis om landskapsförändringar återspeglas i ortnamn. Deras forskning drar slutsatsen att en sådan förändring är framträdande och diskuterar hur denna förskjutning uppfattas. Fagúndez och Izco (2016) hävdar att de arter som förekommer på en viss plats kan vara kodade i toponymer och därigenom beteckna platsens biologiska mångfald. Giedrė Beconytė et al. (2019) undersökte närmare sambandet mellan fytolexem och zoolexem samt oikonymer i Litauen. Pavel Skorupa (2021) analyserade toponymer som innehåller föreställningarna flora och fauna som tecken på nationell och kulturell identitet. Generellt betecknar toponymer som innehåller föreställningen flora och fauna platser där vissa arter lever eller där växter förekommer tätt; sådana namn avslöjar inte nödvändigtvis alla levande naturföreteelser som är typiska för regionen. I stället synliggör de de specifika element som blir platsens särskiljande kännetecken (Skorupa 2021: 37; Saparov et al. 2021: 96; Vasil’eva 2007). Den forskning som nämns ovan utgör en god grund för vidare undersökning av toponymer motiverade av naturföreställningen. Naturens förkroppsligande i drimonymierna i Vilnius län har ännu inte behandlats av forskare. Därför bör den aktuella forskningen

Straipsniai / Articles

157

ALISA STUNŽAITĖ

belysa landskapets särdrag och den regionsspecifika biologiska mångfalden och framhäva de dominerande arterna på en plats.

Denna artikel bygger på en analys av konceptualiseringen av physis i drymonymer från dagens Vilnius County. Mickienė och Bieliauskaitė (2018) påpekar att skogar är en del av ett ständigt föränderligt landskap och att det är värdefullt att då och då undersöka deras namn. Dagens Vilnius County är ett skogbevuxet område. Här utgör skogarna 43,9% av territoriet (VLEe). Utan tvivel förmedlar deras namn värdefull kunskap om omgivningen och är redo att avslöja särdragen i regionens landskap, flora och fauna.

Syftet med den aktuella forskningen är att identifiera de physis-begrepp som är krypterade i drymonymerna från dagens Vilnius County.

Forskningsmaterial och källor. Den aktuella forskningens omfattning består av 65 drymonymer som återspeglar physis-begreppen. Dessa namn valdes ur korpusen på 787 drymonymer som för närvarande officiellt används inom gränserna för dagens Vilnius County. Namnen samlades in från både elektroniska och tryckta källor.^² Drymonymer som motiverats av de omgivande bosättningarna eller vattenförekomsterna uteslöts från undersökningen. Dessa skogsnamn följer det metonymiska namngivningsmönstret och betecknar sambandet mellan bosättningens/vattenförekomstens namn och drymonymen. De bär inte på någon betydande semantisk laddning (Reszegi 2012: 5). De utgör emellertid den största delen av korpusens alla drymonymer; 577 skogsnamn är alltså förknippade med andra toponymer och/eller hydronymer. Därför är 65 av 210 drymonymer knutna till physis-begreppet, vilket gör detta till en relativt rik motivationskälla.

Forskningsmetodik. Referensramen för analysen av drymonymer har hämtats från de forskningsmodeller som föreslagits av Aleksandras Vanagas (1981), Dalia Sviderskienė (2016; 2017; 2019; 2022), Ilona Mickienė, Rita Baranauskienė (2019), Pavel Skorupa (2019; 2021; 2021a) och andra. För varje undersökt drymonym anges läge, ursprung samt möjliga etymon och deras betydelser. De motiverande appellativen hämtas från e-ordböcker över litauiska, ryska, polska och belarusiska. Forskningen följer traditionen inom kognitiv onomastisk analys och hävdar därför att alla namn har en betydelse. Modellen för förverkligande av konceptuellt innehåll genom språket har antagits med hänvisning till Nicola Dobrіč (2010). Drymonymernas konceptualisering illustreras genom käll- och måldomäner, där källan är ett appellativ och målet är en drymonym, dvs. appellativ → konceptuell struktur → drymonym. Den antagna teorin om namnets konceptualisering behandlar identifieringen av den konceptuella struktur som motiverar bildandet av ett namn.

^² Se Drymonym Sources & References.

158

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

Den aktuella forskningen delar in de analyserade drymonymerna i två grupper: sådana med tydlig semantik och motivation samt sådana med oklar semantik och motivation.

1. DRYMONYMER MED TYDLIG SEMANTIK OCH MOTIVATION

Den aktuella gruppen av drymonymer består av namn som inte medför någon oklarhet vid identifieringen av deras motivation. Dessa drymonymer motiveras av physis-domänen och omfattar begreppen växtarter, djur, skogstyper och särdrag i skogslandskapet. Det är anmärkningsvärt att de flesta namnen är litauiska avledningar med suffixen -ynas, -ynė och, i sällsynta fall, -ytė. Dessa suffixavledningar följer en långvarig namngivningstradition i det litauiska språket. Vanligtvis betecknar de en ansamling av växter eller andra levande naturföremål på en plats, mer sällan levande varelser. Därför förekommer de vanligtvis i toponymer (Ambrazas 1995: 184–185).

1.1. DRYMONYMER SOM ÅTERSPEGLAR VÄXTARTERNA

Avietynė (V D) återspeglar konceptualiseringen av de dominerande bären i området. Det är avlett från litauiska avietynė, avietynas ’hallonsnår, en plats där hallon växer’ (LVŽ I: 243) och följer följande konceptualiseringsmönster: litauiska avietynė, avietynas → en skog där hallon växer → Avietynė.

Ąžuolynas (V D, Ukм D) kan relateras till litauiska ąžuolynas ’ekskog’ (LVŽ I: 271), som är bildat av litauiska ąžuolas ’ek’ + litauiskt suffix -ynas. Den transparenta namngivningen anger att ekar täcker skogens område och konceptualiseras genom följande modell: litauiska ąžuolynas → en ekskog → Ąžuolynas.

Följande drymonymer kan presenteras i gruppen eftersom alla är bildade med lexembasen berž-: Beržynas (Šlčn D, Ukм D), Beržynėlis (Šr D), Beržytė (Ukм D) och Berželiai (Ukм D). Alla dessa drymonymer inbegriper begreppet litauiska beržas ’lövträd med vit bark, en björk’ (LKŽe). Konceptualiseringen skiljer sig emellertid något åt för varje namn. Exempelvis uttrycker Beržynas idén om en plats täckt av björkar: litauiska beržynas → en björkskog → Beržynas. Detsamma gäller Beržytė, litauiska berž- + litauiskt suffix -ytė → en björkskog → Beržytė. Beržynėlis är förmodligen förknippat med trädens eller själva skogens storlek, eftersom suffixet -ėlis i de flesta fall betecknar antingen en enhets mindre storlek eller något behagligt (jfr Urbutis 2009: 330): litauiska berž- + litauiska -yn + litauiskt suffix -ėlis → en liten skog

Straipsniai / Articles

159

ALISA STUNŽAITĖ

av (låga) björkar → Beržynėlis eller lit. berž- + lit. Suf -yn + lit. Suf -ėlis → en behaglig björkskog → Beržynėlis. Berželiai motiverades av samma koncept, lit. Suf -elis, som i detta fall sannolikt förknippas med litenhet (Urbutis ibid.). Det bör också noteras att namnet står i plural. Med hänsyn till alla belägg kan konceptualiseringsmodellen därför vara: lit. berž- + lit. Suf -eliai → en skog med låga/nyplanterade björkar → Berželiai.

Manifestationen av de slaviska språken är krypterad i Boras (Šlčn D). Namnet härleds från rus. бор ‘barrskog, tallskog’, eller bel. бор ‘ren, gammal tallskog’, eller pol. bor ‘tallskog, skog’ (LVŽ III: 538). I samtliga fall bär namnet på konceptet tall. Det kan därför konceptualiseras så här: rus. Вор / bel. Вор / pol. bor → en tallskog → Boras.

Bruknynė (Šlčn D) är ännu ett exempel på bär som är spridda i området och är relaterat till lit. bruknỹnė, bruknỹnas ‘en plats där lingon växer, där det finns många lingon’ (LVŽ I: 574). Namnet är därför helt enkelt en överföring av den dominerande bärarten i skogen: lit. bruknỹnė, bruknỹnas → en skog där lingon växer → Bruknynė.^³

Drebulynė (V D) är förknippat med lit. drebulỹnas, drebulỹnė ‘en skog full av träd med darrande löv, (Populus tremula), en asp’ (LVŽ II: 324). Namnet överför direkt vilken trädart som är spridd i området, och konceptualiseringsmodellen är därför: drebulỹnė → en aspdunge → Drebulynė.

Eglyñas (V D, Šlčn D) och Eglynėlis (Švnč D) kan också analyseras som en grupp. Båda är förknippade med lit. eglỹnas, eglỹnė ‘en granskog’ (LVŽ II: 464). Även om drymonymerna delar samma baslexem kan de skilja sig något i betydelse. Motivationen för Eglyñas är tämligen transparent: lit. eglỹnas → en granskog → Eglyñas. Det finns emellertid mer att diskutera beträffande Eglynėlis, eftersom dess diminutiv, bildat med lit. Suf -ėlis^⁴, bör relateras till begreppet litenhet. Skogens ringa storlek kan ha fungerat som kännetecken för namnet. Det är också möjligt att namnet myntades med hänvisning till granarnas storlek vid den tiden, det vill säga att granarna kan ha varit ganska låga och nyplanterade. Följaktligen kan följande konceptualiseringsmodell ha använts för att

^³ Det bör noteras att både Avietynė och Bruknynė är skogar i vars närhet det finns byar med samma namn, jfr. Avietynė x Avietynė och Bruknynė x Bruknynė; dessa namn utelämnades emellertid inte ur förteckningen över de onymer som undersöktes, eftersom vi är övertygade om att drymonymer var källan till oikonymens motivation. Bären är spridda i skogsområdena. Därför är det osannolikt att byarna anlades i de områden där dessa bär växer. En mer övertygande teori är att dessa bär växer i skogarna och att de byar som senare etablerades här fick sina namn först därefter.

^⁴ Jfr. Urbutis 2009: 330.

160

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

motivera en drymonym: lit. eglyn- + lit. Suf -ėlis → en liten skog av (låga/nyplanterade) granar → Eglynėlis.

Juódgiris (Ukm D) kommer sannolikt från lit. júodgiris, júodgirė ‘barrskog (gran, tall), skog’ (LVŽ IV: 212). Namnet överför konceptet för områdets mest dominerande trädarter – barrträd: lit. júodgiris, júodgirė → en barrskog → Juódgiris.

Ett intressant fall är Liepābērzis (Šlcn D), som är en sammansatt onym bestående av två lexem. Det första är förknippat med lit. liepa ‘en lind’ och det andra med lit. bėržas ‘en björk’. Namnet anger tydligt att de dominerande arterna i skogen är både lindar och björkar. Konceptualiseringen kan illustreras så här: liepa + bėržas → en skog av lindar och björkar → Liepābērzis.

Liepýnas (E1 D) kommer från lit. liepýnas ‘en plats täckt av lindar, en lindskog’ (LKŽe). Namnet beskriver direkt en plats täckt av lindar; därför konceptualiseras det som: lit. liepýnas → en lindskog → Liepýnas.

Namn som Pušýnas (Šr D), Pušynėlis (Ukm D) och Didžióji Pušis (Švnc D) binds samman av samma baslexem, lit. puš-, men liksom i de ovan analyserade exemplen skiljer de sig något åt i betydelse. Exempelvis kommer Pušýnas från lit. pušýnas ‘tallskog’ (LKŽe), där namnets rot konceptualiseras så här: lit. pušýnas → en tallskog → Pušýnas. Pušynėlis förknippas, liksom de redan presenterade drymonymerna, sannolikt med begreppet litenhet på grund av lit. Suf -ėlis^⁵, och kan följa denna konceptualiseringsmodell: lit. puš- + lit. Suf -yn- + lit. Suf -ėlis → en liten/behaglig tallskog → Pušynėlis. Slutligen bör uppmärksamheten riktas mot ett sammansatt namn, Didžióji Pušis, där lit. didžysis, jfr. didis, -i, -ie, -ẽ, didžià står för ‘utmärkande genom sin volym, stor’ (LKŽe). Denna drymonym betecknar en stor tall i skogen som fungerade som ett kännetecken för platsen. Därför bör en talls ovanliga storlek ha varit krypterad i namnet. Betrakta konceptualiseringsmodellen: lit. didžióji + lit. pušis → en skog med ett jättelikt tallträd → Didžióji Pušis.

Den sista i denna kategori är Šermukšnynė (Ukm D). Det är ännu ett exempel på konceptualisering av den dominerande trädarten och härleds från lit. šermukšnynė ‘en plats där många rönnar växer’ (LKŽe). Dess konceptualiseringsmodell är: šermukšnynė → en rönnskog → Šermukšnynė.

Vid första anblicken verkar betydelserna hos dessa drymonymer vara transparenta. Det är tydligt vilka koncept som motiverade nomineringsprocessen. Vegetationskonceptet avslöjar de vanligaste träd- eller andra växtarterna i en viss skog. De ger viss inblick i sådana detaljer som skogens storlek eller möjliga ålder vid den tidpunkt då den namngavs. Slutligen blottlägger dessa drymonymer den känslomässiga

^⁵ Jfr. Urbutis 2009: 330.

Straipsniai / Articles

161

ALISA STUNŽAITĖ

värdet av träd för den nationella världsbilden. Man tror att varje träd i den fornlitauiska kulturen var förbundet med manifestationen av olika gudomar; de vanligaste arterna var ekar, lindar, björkar och tallar (Klimka 2011; Vaitkevičius 2013). Begreppet växtarter fungerade som motiverande faktor för 21 drymonymer som nu är i bruk i Vilnius County.

1.2. Drymonymer som återspeglar skogstypen

Begreppet skogstyp verkar vara den näst mest produktiva källan för konceptualiseringen av drymonymer inom physis-domänen. Även om vissa betydelser verkar tämligen uppenbara avslöjar de vissa särdrag hos de skogbevuxna platser som de namnger.

Atžalynas (Ukm D) är avlett från det litauiska appellativet atžalynas ’en plats där många skott växer; ungskog’ (LVŽ I: 213). Begreppet nyplanterade träd används: lit. atžalynas → ungskog → Atžalynas.

Girià (V D, Ukm D), Girėlė (V D, V D, El D, Švčn D) och Girelka (Šr D) är avledda från samma baslexem, litauiska gir-. Girià motiverades av lit. girià ’stor skog’ (LVŽ III: 198), och dess konceptualisering presenteras på följande sätt: lit. girià → stor skog → Girià. Drymonymen Girėlė måste i samtliga fall ha påverkats av appellativet lit. girià, som betyder stor skog, men lit. Suff –elė uttrycker begreppet litenhet. Skogen kan emellertid inte samtidigt vara stor och liten. Därför är det mer logiskt att förknippa Suff –elė med betydelsen behaglighet (Ubrutis 2009: 310). Namnet bör alltså ha konceptualiserats enligt följande: lit. gir- + lit. Suff –elė → behaglig skog → Girėlė. Konceptualiseringsmodellen för Girelka påverkas av det slaviska suffixet –ka/–ка, som vanligtvis används i diminutivformer och uttrycker begreppet litenhet eller behaglighet (jfr Voronina 2012: 15). Liksom i Girėlė verkar den semantiska laddningen av liten storlek ologisk; det är sannolikt att suffixet uttrycker begreppet behaglighet: lit. gir- + lit. Suff –el + slav. Suff –ka/–ка → en behaglig skog → Girelka. Det sista namnet i denna grupp fungerar också som ett toponymiskt monument som förmedlar de slaviska språkens inflytande på den nationella världsbilden.

Gõjus (El D, Šr D) är bildat med hjälp av den slaviska roten aũ, lit. gõjus ’en liten, vacker skog, lund’ (LKŽe; LVŽ III: 237). Begreppen litenhet och behaglighet används i namnet. Följande konceptualisering framträder: slav. zaũ → en liten, vacker skog → Gõjus. Ony mens slaviska ursprung bör inte förbises, eftersom det ger värdefull information om de slaviska språkens inflytande på de litauiska områdena.

162

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

Krūmai (Šr D) kan ha sitt ursprung i lit. krūmai ’en ungskog av små träd’ (LKŽė). Drymonymens konceptualisering kan vara: lit. krūmai → en skog av unga och små träd → Krūmai.

De slaviska språkens inflytande observeras i Maladakas (Šlčn D), som kan förknippas med slaviska lexem, dvs. ryska Молод, -а (BTSe); vitryska молода (Skarnik.by); i båda fallen observeras begreppet ungdom. Ryska Молод, -а betonar emellertid också betydelsen ’något som nyligen har uppstått, börjat existera eller växa’ (BTSe). Här kan överföringen av ungskog observeras. Följaktligen kan den ha följande konceptualiseringsmodell: ryska Молод, -а; vitryska молода → en skog av nyplanterade träd → Maladakas.

Medelȳnas (Ukm D) är besläktat med lit. medelȳnas ’en plats där träd och fruktträd växer, arboretum’ (LKŽė). Denna namngivning innebär att fruktträd möjligen täcker området och odlas där. Begreppet överförs som: lit. medelȳnas → en skog av träd/fruktträd → Medelȳnas.

Samānis (El D) kan förknippas med lit. samānis ’mossbevuxen, gjord av mossa’ (LKŽė). Drymonymen konceptualiserar den vegetation som sannolikt täcker marken och träden i skogen: lit. samānis → en mossbevuxen skog → Samānis.

Tānkmīškis (Trak D) är ett sammansatt namn bildat av två litauiska lexem, tānkus ’bestående av tätt placerade likadana delar, tät’ och litauiska miškas ’en plats täckt av träd, en skog’ (LKŽė). Den semantiska innebörd namnet bär innebär att skogen kan karakteriseras av sin frodiga vegetation. Därför konceptualiseras namnet som: lit. tānkus + lit. miškas → en skog med tät vegetation → Tānkmīškis.

Det råder inget tvivel om att dessa onymer var semantiskt motiverade. De avslöjar begreppen skogens storlek, vegetationstäthet, skönhet och ålder. Sammanlagt innehåller detta avsnitt 15 drymonymer, varav majoriteten är av litauiskt ursprung (12), två är påverkade av de slaviska språken och en är en kontaminerad drymonym som innehåller en slavisk böjning. Inflytandet från de språk som talas i grannländerna är oundvikligt, eftersom Litauen har en gemensam historia med slaviska kulturer.

1.3. Drymonymer som återspeglar landskapet

Namn som återspeglar landskapskaraktären hos ett visst territorium presenteras i detta kapitel. Det är värt att hänvisa till Aleksandras Vanagas (1981: 20), som konstaterade att alla landskapets särdrag har specifika namn. Följaktligen är hydronymer som fått sina namn efter dessa särdrag

Straipsniai / Articles

163

ALISA STUNŽAITĖ

betraktas som nomenklaturtermer. De är inte semantiskt laddade. I stället beskriver de särdragen hos en sjö- eller flodlokal. Dessa namn bevarar emellertid information som å ena sidan kan känneteckna olika områden i olika territorier, men som å andra sidan också beskriver det analyserade territoriets fysiografiska egenskaper och inbegriper begreppen för de särskiljande lokalitetsmarkörerna.

Miškytė (Ukm D) är ett drymonym som avletts av lit. miškas ’skog’ och lit. Suf -ytė. Det syftar på ett område som är bevuxet med träd, en skog: lit. mišk- + lit. Suf -ytė → en skog → Miškytė. Överraskande nog är detta drymonym sannolikt ett av de sällsynta fallen där namnet verkligen är en nomenklaturterm. Det konstaterar helt enkelt det faktum att området är skogbevuxet.

Lokalens särdrag är också kodade i Raištas (El D, Šr D, Ukm D). Dessa drymonymer motiverades av lit. raištas ’en klibbig plats täckt av buskar eller träd, ett kärr’ (LKŽe). Det anger således inte bara skogens egenskaper, utan kan också vara en varning för det sumpiga området. Namnet konceptualiseras som: lit. raištas → en skog i ett sumpigt område → Raištas. Det finns också Raišteliai (Šr D), som avletts av samma lexem lit. raist och har sitt ursprung i lit. raištas _{genom lit. Suf -ėlis. Namnet använder sannolikt småhetsbegreppet.}^⁶ Drymonymets pluralform understryker att skogsområdet är täckt av flera kärr. Konceptualiseringsmodellen kan vara: lit. raist- + lit. Suf -ėlai → en skog i ett område med många små kärr → Raišteliai.

Ett annat exempel kan vara Skynimas (El D), som avletts av lit. skýnimas, skynìmas, skýnymas, skynýmas ’en avverkad skogssida’ (LKŽe) och konceptualiserar den del av skogen som har huggits ned: lit. skýnimas, skynìmas, skýnymas, skynýmas → en skog där en del har huggits ned → Skynimas.

Šilas (Ščn D, Šr D), Šilai (Tr D) och Šilėlis (V D, Tr D, El D, Ukm D, Šr D) förenas av lexemet lit. šil och är avledda av lit. šilas ’en skog av höga, raka barrträd (särskilt tallar) som växer i sanddyner’ (LKŽe). Konceptualiseringsmodellen är lätt att fastställa för både Šilas och Šilai. Den senare är en pluralform av Šilas: lit. šilas → barrskog som växer i sanddyner → Šilas, Šilai. Namnet avslöjar inte bara vilken trädart som dominerar i skogen, utan understryker också markens särdrag genom att ange att den huvudsakligen består av sand. Šilėlis syftar sannolikt på liten storlek, eftersom lit. Suf -elis^⁷ har fogats till. Konceptualiseringen skiljer sig i: lit. šil- + lit. Suf -elis → en liten barrskog som växer i sanddyner → Šilėlis.

^⁶ Jfr Urbutis 2009: 330.

^⁷ Jfr Urbutis 2009: 330.

164

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

Šlaitas (Ukm D) har sannolikt sitt ursprung i lit. šlaitas ’sluttande område täckt av träd och buskar, en sluttning’ (LKŽe). Ony men förmedlar betydelsefulla detaljer om skogens landskap. Konceptualiseringsmodellen kan återges som: lit. šlaitas → en skog på sluttningen → Šlaitas. Šlaitai (Trak D) uttrycker den exakta betydelsen av ett sluttande område, även om pluralformen kan betyda att området är fullt av skogbevuxna sluttningar: lit. šlait- + –ai → en skog i ett område fullt av sluttningar → Šlaitai.

Ett intressant fall är Zaliesė (Ukm D), som sannolikt har sitt ursprung i rus. залесье ’området bakom skogen’ (Guseva 1971: 94; Gun’ko 2015: 176). Drymonymet anger att den namngivna skogen ligger bakom andra skogar. De extralingvistiska uppgifter som var tillgängliga för författaren vid skrivtillfället visade emellertid att den närmaste skogen⁸ ligger 29 km bort (GP). Det är anmärkningsvärt att toponymen Залесье är spridd över hela den slaviska världen och ofta behandlas som en orienteringsterm⁹ (Guseva 1971: 91, 94). Konceptualiseringen av andra toponymer med samma namn är transparent, men motivationen bakom drymonymet förblir oklar. Den enda logiska förklaringen är att en del av fältet bakom skogen kallades Zaliesė; när området blev skogbevuxet överfördes namnet till skogen. I detta fall förmedlas lokalitetsbegreppet: rus. залесье → en skog bakom skogar → Zaliesė. Tyvärr finns det inga belägg för att fälten eller deras delar som omger Zaliesė-skogen kallades Zaliesė. Den idé som författaren framfört är därför endast en tolkningsfråga. Detta onym är sannolikt ännu en ren nomenklaturterm.

Drymonymer som hänvisar till landskapets särdrag kan å ena sidan betraktas som nomenklaturtermer, såsom Vanagas (1981) föreslog. Å andra sidan är ett okonventionellt landskap inbäddat i dessa namn. I vissa fall bär namnen ingen betydande semantisk laddning, liksom i Miškytė. De andra exemplen visar emellertid att det skogbevuxna området är sumpigt. Vissa delar av skogarna har huggits ned, vissa har vuxit upp på sandig mark och andra täcker sluttande områden. Det finns 17 drymonymer i nutida Vilnius County som hör till denna kategori.

1.4. Drymonymer som återspeglar fauna

Precis som de mest utbredda vegetationsarterna är inbäddade i toponymen, är även de dominerande faunaarterna det. Överraskande nog innehåller drymonymerna i Vilnius County inte många uttryck för fauna.

⁸ Jfr Lančiūnavos-skogen (GP).

⁹ Rus. Термины-ориентиры (jfr Guseva 1971: 91).

Straipsniai / Articles

165

ALISA STUNŽAITĖ

Barsiukynė (V D) har sannolikt sitt ursprung i lit. barsiukynė ’grävlingarnas tillhåll i skogen’ (LVŽ I: 382). Drymonymen gör det klart att platsen domineras av grävlingkolonier: lit. barsiukynė → grävlingarnas tillhåll → Barsiukynė.

Gyvatynė (V D) är avlett från lit. gyvatýnas, gyvatýnė ’en plats full av ormar’ (LVŽ III: 216). Därmed genomförs överföringen av begreppet om den dominerande faunan: lit. gyvatýnas, gyvatýnė → en plats full av ormar → Gyvatynė.

Pavarnālizdė (Trak D) är en sammansättning av lit. várna ’en fågel i kråkfamiljen med grå och svarta fjädrar, en kråka’ och lit. lizdas ’platsen där ägg läggs, kläcks och ungar föds upp, ett bo’ (LKŽe), bildad med lit. pref. pa, som i de flesta fall uttrycker platsbegreppet och betyder att befinna sig under något (Kniūkšta 2004). Namnet förkroppsligar följande konceptualiseringsmodell: lit. pref. pa- + lit. várna + lit. lizdas → en skog som vimlar av kråkbon → Pavarnālizdė.

Žvėrinčius (Šr D) kommer sannolikt från lit. žvėrinčius, žvėrynas jfr. žvėris ’ett vilt däggdjur’ (LKŽe). På litauiska förknippas žvėrinčius, žvėrynas med ’en plats där djur hålls för att visas för besökare’ (LKŽe), vilket förefaller osannolikt i detta fall. Namnet kan emellertid bildligt antyda att det i denna skog finns gott om djur, som kanske till och med utfodras för jakt. Därför skulle det följa konceptualiseringsmodellen: lit. žvėrinčius, žvėrynas → en skog där många vilda djur lever → Žvėrinčius.

Det finns endast fyra drymonymer som förmedlar faunabegrepp. De konceptualiserar däggdjur, kräldjur och fåglar och kodar bilden av vilda djur som sådana.

2. DRYMONYMER MED OTYDLIG SEMANTIK OCH MOTIVATION

Drymonymer som hör till fysissfären har också otydlig semantik och motivation. Detta beror på tvetydiga gränser mellan motivationstyperna, eftersom det finns få eller inga belägg för dessa fall och de därför förblir föremål för tolkning. Drymonymerna i denna del analyseras i grupper: 1) motiverade av polysema appellativ, 2) motiverade av appellativ eller egennamn, och 3) motiverade av polysema appellativ eller egennamn.

166

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

2.1. DRYMONYMER MOTIVERADE AV POLYSEMA APPELLATIV

Den oklara motivationskällan i denna kategori gäller den tvetydiga karaktären hos drymonymens motiverande appellativ. De antaganden som framförs är plausibla, och det är omöjligt att avgöra vilket begrepp som kodades i drymonymen. Det finns endast en drymonym i denna kategori. Det är Černicos-skogen, som sannolikt fick sitt namn från pol. czernica ’björnbär’ (PWNe). Namnet beskriver vilken typ av skogsprodukter som finns där: pol. czernica → en skog där björnbär växer → Černicos-skogen. Å andra sidan kan möjligheten av ett annat ursprung inte förbises: pol. czernica betyder ’vild and med en framträdande tofs på huvudet, vigg’ (PWNe). Denna motivation är sannolik eftersom denna andart är vanlig i Litauen (VLEe). Följaktligen kan kolonier av dessa fåglar ha funnits i omgivningarna: czernica → en skog där flockar av änder lever → Černicos-skogen. Med hänsyn till båda versionerna är dock den första mer övertygande. Björnbär växer vanligtvis i snår eller i skogsbryn. Deras förekomst i Litauens territorium är obestridlig (Gudžinskas 1999). Vildänder slår däremot vanligtvis inte sig ned i skogsmarker. De föredrar i stället små sjöar, floder eller dammar (VLEe). Det finns inga vattenförekomster i omgivningarna. Följaktligen saknar denna motivation grund.

2.2. DRYMONYMER MOTIVERADE AV ETT APPELLATIV ELLER ETT EGENNAMN

I denna del av artikeln beskrivs namn som kan ha avletts från egennamn och appellativ, med antagandet att fysissfärens begrepp påverkade båda. Hittills är det emellertid knappast möjligt att fastställa vilken motivationskälla drymonymen kan spåras till. Om drymonymerna motiverades av ett egennamn skulle de uttrycka possessivitetsbegreppet och förlora kopplingen till fysissfärens begrepp. Om kärnan i drymonymens motivation däremot var ett appellativ, kan en annan konceptualiseringsmodell ha använts. Nedan presenteras fem exempel.

Balandžio miškas (Šr D) uttrycker possessivitetsbegreppet genom genitivfallet (lit. Kilmininkas). Normalt kan begreppet om platsens dominerande fauna ha använts. Namnet kan ha förknippats med lit. balandis ’en sådan fågel, en sugga, en duva’ (LKŽe). I detta fall är skogens namn begreppet för en fågel som kännetecknar området:

Straipsniai / Articles

167

ALISA STUNŽAITĖ

Lit. balañdis → en skog där duvor lever → Balañdžio miškas. Vi bör emellertid inte förbise att namnet kan härledas från lit. PN Balañdis (LVŽ I: 323), som också är härlett från lit. balañdis (en duva), men motivet bakom drymonymen skulle vara helt annorlunda. I detta fall skulle vi redan tala om possessiva relationer, dvs. lit. PN Balañdis → en skog som ägs av Balañdis → Balañdžio miškas.

Samma sak kan iakttas i Barsiùko miškas (Šr D); artikeln presenterade redan konceptualiseringsmodellen för skogen med samma baslexem,¹⁰ och ingen tvetydighet i semantiken iakttogs på grund av dess lit. Suf -ynė.¹¹ Denna gång skapas emellertid tvetydigheten av genitivfallet, vilket gör det möjligt att beakta två motivationskällor. För det första kan drymonymen ha påverkats av lit. barsiùkas ’ett rovdjur med grov päls; Ursus meles (Ursus meles), en grävling’ (LVŽ I: 382). Om denna version är giltig uttrycks begreppet dominerande fauna: lit. barsiùkas → en skog där grävlingar lever i flockar → Barsiùko miškas. Det finns också lit. PN Barsiùkas (PDBe), och även om det saknas uppgifter om att ett sådant efternamn var vanligt i det distrikt där skogen ligger, bör denna version inte lämnas åt sidan. Den uttrycker därför possessivitet: lit. PN Barsiùkas → en skog som ägs av Barsiùkas → Barsiùko miškas.

Samma modell för dominerande flora/fauna eller ägande uttrycks i ett antal namn. Baravỹkų miškas (Ukm D) kan förknippas med två motiv, varav det första är appellativiskt: namnet härstammar från lit. baravỹkas ’en typ av svamp, stensopp’ (LVŽ I: 366). Genitivformen antyder att skogen hör till denna svamptyp, dvs. att arten är vitt spridd: lit. baravỹkas → en skog där det finns många stensoppar → Baravỹkų miškas. Å andra sidan är lit. PN Baravỹkas (PDBe) vitt spritt över Litauens territorium, och även om det inte finns några bärare av detta efternamn i Ukmergė-distriktet är ett sådant motiv fortfarande möjligt. Begreppet ägande uttrycks: lit. PN Baravỹkas → en skog som ägs av Baravỹkas → Baravỹkų miškas.

Dubniàkas (V D) kan förknippas med slaviska appellativ: belarusiska дубняк, ryska дубняк ’plats bevuxen med ekar, ung ekskog’ (LVŽ II: 361; BTSe). Överföringen av den dominerande floran genomförs: belarusiska Дубняк / ryska дубняк → en ekskog → Dubniàkas. Tvetydigheten hos det motiverande begreppet utnyttjas av lit. PN Dubniokas, Dubna (Razmukaitė 1998: 107), lit. PN Dùbnikas (PDBe), belarusiska PN Дубнік (Biryla 1969: 138). Om onymen motiverades av

¹⁰ Jfr. Barsiukynė.

¹¹ Jfr. Ambrazas 1995: 184–185.

168

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

efternamnet skulle ägandeförhållandena uttryckas: lit. PN Dubniokas, Dubna, Dùbnikas, belarusiska PN Дубнік, → en skog som ägs av Dubniokas / Dubna / Дубнік / Dùbnikas → Dubniàkas.^¹²

Lit. taũras ’ett djur av den hornbärande familjen, nötkreaturens stamfader, en uroxe’ (LKŽe) bör ha påverkat Taũrų miškas (V D). Belägg för att uroxar funnits i Litauen återfinns fortfarande i skogar och sjöar. Oavsett om det rör sig om en skalle eller horn bekräftar det endast teorin om dessa djurs utbredning i naturen.^¹³ Därför kommer drymonymen från namnet på detta djur: lit. taũras → en skog där hjordar av uroxar brukade leva → Taũrų miškas. Samtidigt bör lit. PN som Tãura, Tauráitis, Taurẽlis osv. (PDBe) inte ignoreras. I detta fall uttrycker drymonymen possessivitet: lit. PN Tãura, Tauráitis, Taurẽlis → en skog som ägs av Tãura, Tauráitis, Taurẽlis → Taũrų miškas.^¹⁴

2.3. Drymonymer motiverade av ett egennamn eller polysema appellativ

Här analyseras drymonymer som motiverats av PN och/eller appellativ med mer än en betydelse. Två exempel presenteras nedan. Det ena är Kárpių miškas (Ūkm D), som också hör till denna kategori, eftersom det kan ha motiverats av lit. PN Karpius, vars ursprung kan förknippas med belarusiska PN Карпусь (Biryla 1966: 95). Onymens possessiva form kan betyda att det uttrycker begreppet possessivitet: lit. PN Karpius / belarusiska PN Карпусь → en skog som ägs av Карпусь → Kárpių miškas. Samtidigt kan namnet vara relaterat till lit. kárpis ’liguster, en typ av buskväxt’ (LKŽe). Med hänsyn till de drymonymer som analyserats ovan får de vanligtvis sina namn efter den dominerande vegetationsarten; det är rimligt att den också är dold i denna drymonym: lit. kárpis → en skog där liguster växer → Kárpių miškas. Slutligen betecknar lit. kárpis fisken ’karp’ (LKŽe). Även om det finns några floder och dammar i skogens omgivningar är denna version minst övertygande, eftersom den enligt den kognitiva

^¹² Det appellativiska ursprunget hos drymonymen är mer övertygande. För det första är det ganska vanligt att namnge skogar efter den dominerande trädarten; detta har redan diskuterats. För det andra är efternamnen Dubniokas, Dubna, Дубнік, Dùbnikas inte belagda i det undersökta området (PDBe).

^¹³ Den paleozoologiska forskning som genomfördes i Vilnius 1960 visade att 47,5% av alla ben som hittades i området tillhörde uroxar (Vitkūnas 2009: 6).

^¹⁴ Det bör noteras att denna version endast delvis är möjlig, eftersom utbredningen av de nämnda efternamnen motsäger antagandet om drymonymens motivation (jfr. PDBe).

Straipsniai / Articles

169

ALISA STUNŽAITĖ

modellerna borde det ha återspeglat arten i skogen eller omgivningarna. Om det däremot fanns några skäl att överföra föreställningen om en fisk till skogen, skulle konceptualiseringsmodellen vara: Lith. kārpis → en skog där karpar lever i dammarna, floderna → Kārpių miškas.

Det är också möjligt att betrakta drymonymen Lapelių miškas (Šr D), som kan ha motiverats av Lith. PN Lapėlis, vilket inte påträffades i det undersökta området,¹⁵ men som faktiskt finns inom Litauens territorium. Följaktligen kan possessiva relationer urskiljas: Lith. PN Lapėlis → en skog som ägs av Lapėlis → Lapelių miškas. Appellativets karaktär hos onymen bör inte förbises, eftersom den kan ha förknippats med Lith. lapėlis, som är en diminutivform av Lith. lāpas ‘ett blad’ (LKŽe); grunden för en sådan motivation kan ha varit trädslagen i skogen: Lith. lapėlis → en lövskog → Lapelių miškas. Drymonymen kan dock också vara relaterad till Lith. lāpė ‘en räv’, och om denna tolkning läggs fram bör skogens namn återspegla det faktum att det finns rävar i skogen: Lith. lāpė + Lith. Suf –elis → en skog där rävar lever → Lapelių miškas.

SLUTSATSER

Sammanfattningsvis kan flera slutsatser dras av analysen av drymonymerna i dagens Vilnius län:

1. Physis-domänen är en relativt produktiv motivationskälla; 65 av 787 drymonymer konceptualiserades genom föreställningsvärlden kring physis.

2. De undersökta drymonymerna faller in i två grupper: sådana med klar semantik och motivation samt sådana med oklar semantik och motivation.

A. Manifestationen av physis i gruppen med klar semantik och motivation uppfattas genom sådana begrepp som a) dominerande vegetation (21), b) skogstypen (15), c) landskapets särdrag (17), och e) fauna (9).

B. Gruppen av drymonymer med oklar semantik och motivation innehåller onymer som a) är tvetydiga på grund av det motiverande begreppets polysemi (1), b) antingen har appellativ eller egennamnskaraktär och/eller bådadera (5), samt c) motiveras antingen av ett polysemt appellativ eller av egennamn (3).

3. Analysen av de ovan presenterade drymonymerna visar physis betydelse för den nationella världsbilden. Drymonymer, vilka

¹⁵ Jfr PDBe.

170

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

vid första anblicken inte bär någon semantisk laddning, avslöjar vilken biologisk mångfald och topografisk relief som är vanlig i regionen och förmedlar vad som verkligen var viktigt för befolkningen vid den tiden.

FÖRKORTNINGAR

Bel. – belarusiska; jfr – jämför; D – distrikt; El – Elektrėnai; et al. – med flera; Lith. – litauiska; PN – personnamn; Pol. – polska; Pref. – prefix; Rus. – ryska; Slav. – slaviska; Suf – suffix; Šlčn – Šalčininkai; Šr – Širvintos; Švčn – Švenčionys; tn – stad; Trak – Trakai; Ukm – Ukmergė; V – Vilnius.

KÄLLOR TILL SKOGSNAMN

GP – Lietuvos erdvinės informacijos portalas [Litauens portal för rumslig information]. Tillgänglig på: https://www.geoportal.lt/geoportal/.

LMV – Lietuvos miškų vardynas, del 1, Kaunas: Lietuvos miškininkų sąjunga, 1994.

LVŽ I – Lietuvos vietovardžių žodynas 1 (A–B), redaktionskommitté L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008.

LVŽ II – Lietuvos vietovardžių žodynas 2 (C–F), författare L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014.

LVŽ III – Lietuvos vietovardžių žodynas 3 (G–H), författare V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačinaitė-Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2018.

LVŽ IV – Lietuvos vietovardžių žodynas 4 (I–J), författare L. Bilkis, G. Blažienė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021.

LEXIKOGRAFISKA KÄLLOR

BTSe – Kuznecov Sergej A., red., 2000: Кузнецов, Сергей А., ред. Большой толковый словарь русского языка [Bol’šoj tolkovyj slovar’ russkogo jazyka], Санкт-Петербург: Норинт [Sankt-Peterburg: Norint]. Tillgänglig på: https://archive.org/details/Bolshoy-tolkov-slovar-russkogo-yazyka-2000.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (uppdaterad version, 2008 & 2018). Tillgänglig på: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas.

Straipsniai / Articles

171

ALISA STUNŽAITĖ

PWN – Słownik języka polskiego, nätversion, Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 1997–2021. Tillgänglig på: https://sjp.pwn.pl/.

Skarnik.by – Mazok Aleg, Lit Serž, sammanst., 2015: Мазок Алег, Літ Серж, камп. Белорусско-русский словарь [Belorussko-russkij slovar’], elektronisk version. Tillgänglig på: https://www.skarnik.by/.

REFERENCES

Ainiala Terhi, Saarelma Minna, Sjöblom Paula 2016: Names in Focus. An Introduction to Finnish Onomastics Helsinki: Finnish Literature Society.

Alford Richard 1988: Naming and Identity. a Cross-Cultural Study of Personal Naming Practices, New Haven: HRAF Press.

Ambrazas Saulius 1995: Lietuvių kalbos kuopinių ir vardžodinių vietų pavadinimų darybos raida. – Lietuvių kalbotyros klausimai. Gramatika ir leksikografija 33, 180–200.

Beconytė Giedrė, Budrevičius Julius Donatas, Ciparytė Irena, Balčiūnas Andrius 2019: Plants and Animals in the Oikonyms of Lithuania. – Journal of Maps 15(2), 726–732.

Berezovič Elena L. 1991: Березович, Елена Л. 1991: Семантические микросистемы топонимов как факт номинации [Semantičeskie mikrosistemy toponimov kak fakt nominacii]. – Вопросы ономастики [Voprosy onomastiki] 19, 75–90.

Biryla Nikolaj V. 1969: Бырыла, Николай В. Беларуская антрапанімія. Уласныя імёны, імёны-мянушкі, імёны па бацьку, прозвішчы [Belaruskaja antrapanimija. Ulasnyja imëny, imëny-mjanuški, imëny pa baćku, prozviščy], Мінск: Навука тэхніка [Minsk: Navuka tèhnika].

Dobrić Nicola 2010: Theory of Names and Cognitive Linguistics – the Case of the Metaphor. – Filozofija i društvo 21, 135–147.

Fagúndez Jaime, Izco Jesús 2016: Diversity patterns of plant place names reveal connections with environmental and social factors. – Applied Geography 74, 23–29.

Fong Mary, Rueyling Chuang 2004: Communicating Ethnic and Cultural Identity, United States of America: Rowman & Littlefield Publishers Inc.

Głąz Adam 2017: Worldview as Cultural Cognition. – LaMiCus 1(1), 34–53.

Gun’ko Ol’ga G. 2015: Гунько, Ольга Г. Конфиксальные способы выражения топонимических значений [Konfiksal’nye sposobу vyraženija toponimičeskих značenij]. – Казанская наука [Kazanskaja nauka] 10, 175–177.

172

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy

Guseva Ljudmila G. 1971: Гусева, Людмила Г. Географическая терминология Каргопольского края и её отражение в топонимике. [Geografičeskaja terminologija Kargopol’skogo kraja i eё otraženie v toponimike]. – Учёные записки УрГУ [Učёnye zapiski URGU] 114(18), 86–98.

Klimka Libertas 2011: Medžių mitologizavimas tradicinėje lietuvių kultūroje. – Acta humanitarica universitatis Saulensis 13, 18–39.

Kniūkšta Petras 2004: Kompiuterinis lietuvių kalbos žinynas. Nuo morfologijos iki reikalų raštų, Vilnius: Šviesa.

Kramsch Claire 1998: Language and Culture, Oxford: Oxford University Press.

Kratochvíl Zdeněk 2016: The Philosophy of Living Nature, transl. V. Paris, Prague: Charles University in Prague, Karolinum Press.

Kripe Soul 1972: Naming and Necessity, Cambridge: MA Harvard University Press.

Langendonck van Willy 2013: a Semantic-Pragmatic Theory of Proper Names. – Acta Linguistica Lithuanica 69, 99–130.

Leino Antti 2011: Place-Names as Constructions. – Onoma: Journal of the International Council of Onomastic Sciences 41, 215–235.

Mickienė Ilona, Bieliauskaitė Rimantė 2018: Radviliškio rajono drimonimų darybos aspektai. – Respectus Philologicus 33(38), 83–92.

Mickienė Ilona, Rita Baranauskienė 2019: Pietų Aukštaitijos regiono toponimai, kilę iš asmenų pavadinimų. – Respectus Philologicus 36(41), 60–72.

PDBe – Lietuvių kalbos instituto lietuvių kalbos išteklių informacinė sistema „E. kalba“: Pavardžių duomenų bazė [The Institute of the Lithuanian Language Informational System of the Lithuanian Language Resources: Surname database]. Available at: https://ekalba.lt/pavardziu-duomenu-baze/.

Razmukaitė Marija 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas.

Reszegi Katalina 2012: Cognitive approaches to Hungarian toponymy. – Onoma 47, 367–379.

Rut Marija Ė. 2001: Рут, Мария Э. Антропонимы: размышления о семантике [Antroponimy: razmyšlenija o semantike]. – Известия Уральского государственного университета [Izvestija Ural’skogo gosudarstvennogo universiteta] 20, 59–64.

Saparov Kalandar, Rasulov Anvar, Nizamov Asror 2021: Making Geographical Names Conditions and Reasons. – World Bulletin of Social Sciences 4, 95–99.

Straipsniai / Articles

173

ALISA STUNŽAITĖ

Sire James 2015: Naming the Elephant – Worldview as a Concept, 2^nd Edition, Illinois: An imprint of InterVarsity Press.

Skorupa Pavel 2019: Semantic Oppositions in Vilnius County Toponyms. – Acta Linguistica Lituanica 81, 139–159.

Skorupa Pavel 2021: Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy. – Acta Linguistica Lituanica 85, 219–243.

Skorupa Pavel 2021a: Vilnius County Toponyms as Signs of National and Cultural Identity, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Sousa Arturo Martin, Garcia-Murillo Pablo 2001: Can place names be used as indicators of landscape changes? Application to the Donana Natural Park (Spain). – Landscape Ecology 16(5), 391–406.

Sviderskienė Dalia 2016: Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lituanica 75, 243–273.

Sviderskienė Dalia 2017: Sudėtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lituanica 77, 78–102.

Sviderskienė Dalia 2019: Priesaginių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lituanica 81, 110–140.

Sviderskienė Dalia 2022: Utenos apskrities Anykščių valsčiaus (1935–1937) helonimų motyvacija. – Lituanistica 68, 1(127), 43–65.

Ter-Minasova Svetlana G. 2000: Тер-Минасова, Светлана Г. Язык и межкультурная коммуникация [Jazyk i mežkulʹturnaja komunikacija], Москва: Слово [Moskva: Slovo].

Ullmann Stephen 1969: Words and Their Use, London: F Muller.

Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Vaitkevičius Vykintas 2013: Gamta ir Kultūra: šventos Viekšnių pušys. – Viekšniai. Istorija ir Kultūra, 69–101.

Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153.

Vasil’eva Svetlana P. 2007: Васильева, Светлана П. Ментальный образ природы в топонимии Приангарья [Mental’nyj obraz prirody v toponimii Priangarʹja]. – Вестник КГПУ им. В. П. Астафьева [Vestnik KGPU im. V. P. Astaf’eva] 3, 96–104.

174

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Manifestation of Physis in Vilnius County D r o m o n y m y

V i t k ū n a s M a n t v y d a s 2009: Medžioklė XIII–XIV a. (tyrinėjimų Pietryčių Lietuvoje duomenimis). – Istorija 76, 3–17.

VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija [Universal Lithuanian Encyclopedia]. Available at: https://www.vle.lt.

V o r o n i n a L j u d m i l a P. 2012: Воронина, Людмила П. Семантика и прагматика деминутивных суффиксов в русском языке [Semantika i pragmatika deminutivnyx suffiksov v russkom jazyke]. – Вестник Томского государственного университета [Vestnik Tomskogo gosudarstvennogo universiteta] 359, 15–17.

W i l l i a m K e i t h, C h a m b e r s G u t h r i e 1965: a History of Greek philosophy. – The Presocratic Tradition from Parmenides to Democritus 2, Cambridge: Cambridge University Press.

Gamtos apraiškos Vilniaus apskrities drimonimijoje

S A N T R A U K A

Šio tyrimo objektas yra gamtos sąvokomis motyvuoti Vilniaus apskrities drimonimai. Iš 787 atrinktų vardų, funkcionuojančių šių dienų Vilniaus apskrityje, 65-iuose yra įpras minti gamtos konceptai. Į tyrimo lauką nepateko drimonimai, kurių motyvacija siejama su apylinkėse esančiomis gyvenvietėmis ar hidronimais. Iš viso tokių vardų yra 577. Taigi galima teigti, kad gamtos konceptas yra gana turtingas drimonimų motyvacijos šaltinis. Aiškios semantikos ir motyvacijos drimonimai sudaro beveik 88 proc. nagrinėtų vardų, t. y. 57 vardai. Juose yra įpras minti dominuojančios augmenijos (21), paplitusios gyvūnijos (4), miško tipo (15) ir miško kraštovaizdžio (17) konceptai. Ne visai aiškios semantikos ir motyvacijos drimonimai yra nulemti motyvuojančių apeliatyvų polis emijos (1), motyvuojančios sąvokos apeliatyvinės arba tikrinės prigimties (4), o kai kuriais atvejais – abiejų (3). Tyrimas priklauso kognityvinės onomastikos paradigm ai, todėl teigiama, kad visiems vardams yra būdinga semantinė įkrova. Vardų konceptualizavimas pateikiamas per šaltinio ir tikslo sritis, iš kurių šaltinis yra apeliatyvas, o tikslas – drimonimas, t. y. apeliatyvas → konceptualioji struktūra → drimonimas. Šis modelis – tai Nicolo Dobričiaus (2010) pasiūlyto modelio adaptacija, realizuota autoriaus moksliniuose darbuose apie kognityvinį vardų aspektą ir vėliau taikyta Lietuvos mokslininkų darbuose (žr. Skorupa 2021; 2021a).

Neabejojama, kad toponimai atspindi žmonių pasaulėvaizdį, juose išlieka įpras minta tautos istorija, dvasinis ir materialus gyvenimas, buitis ir santykis su supančia aplinka

Straipsniai / Articles

175

ALISA STUNŽAITĖ

(Mickienė, Baranauskienė 2019). Gamta yra vienas iš žmoniją supančių elementų, taigi toponimai, iš kurių ir drinomimai, ne tik gali atskleisti, bet ir atskleidžia žmogaus bei gamtos sąveikos duomenis. Gamtos tematika toponimijoje yra gana dažna: aptariami kraštovaizdžio pokyčių atspindžiai (Garcia-Murrilo 2001), toponimuose įprasmin­ta vietovės biologinė įvairovė (Fagundez, Izco 2016), oikonimuose išlikę gyvosios gamtos objektai (Beconytė et al. 2019), į floros ir faunos elementą saugančius toponimus žvelgiama kaip į etninio ir kultūrinio tapatumo ženklus (Skorupa 2021). Vilniaus apskrities dironimai iki šiol nebuvo tiriami gamtos konceptualizavimo aspektu, todėl šio tyrimo duomenys atskleis teritorinę biologinę įvairovę, kraštovaizdžio ypatumus bei dominuojančias augmenijos ir gyvūnijos rūšis, taip išryškindami šio regiono gamtinį pasaulėvaizdį.

Įteikta 2022 m. rugpjūčio 23 d.

ALISA STUNŽAITĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

alisa.stunz­[email protected]

176

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII