Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl- : Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Alexander I. Iliadi

doi:10.35321/all87-02

Machine-translated document

This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.

Preparing document pages…

ALEXANDER I. ILIADI

Den statliga institutionen ”Sydukrainska nationella pedagogiska universitetet uppkallat efter K. D. Usjinskij”

ORCID-id: orcid.org/0000-0001-5078-8316

Forskningsområden: etymologi, komparativhistorisk lingvistik, allmän och typologisk lingvistik.

DOI: doi.org/10.35321/all87-02

SLAVO-IRANICA: SAMMANSATTA ORD MED SLAV. *MYSL-: IRAN. *MANA-, *MAZDA- (MOT BAKGRUND AV DE BALTISKA SPRÅKEN)

Kontakter mellan slaviska och iranska språk: sammansatta ord med slav. *mysl-: iran. *mana-, *mazda– (i de baltiska språkens kontext)

ANNOTATION

Undersökningen innehåller resultaten av en komparativhistorisk analys av iranska, slaviska och baltiska lexikala och syntaktiska enheter med reflexer av den indoeuropeiska roten *men– ”tänka”, ”tanke”. Bildandet av sammansatta ord och formelartade uttryck (stabila syntaktiska kombinationer som uttrycker ideologisk semantik) med det nämnda etymonet visar strukturell-semantisk parallellism i tre språkliga kulturer. Denna parallellism manifesterar sig i den fullständiga genetiska identiteten hos de jämförda enheternas etymologiska sammansättning (med undantag för formanten) och i de gemensamma organisationsprinciperna för deras kulturella semantik, vilka återspeglar: 1) dualism som kärna i religion och moraliska relationer inom forntida samhällen (för iranska och slaviska språk); 2) religiöst omarkerade kulturella begrepp (för slaviska och baltiska språk). Slutsatser dras beträffande orsakerna till de jämförda materialens strukturella och etymologiska släktskap eller semantiska och typologiska likhet.

NYCKELORD: etymologi, avledning, antroponym, areal, semantik.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

ANOTATION

I artikeln presenteras resultaten av en jämförande-historisk analys av iranska, slaviska och baltiska lexikala och syntaktiska enheter med reflexer av den indoeuropeiska roten *men- ’tänka’, ’tanke’. Bildandet av sammansatta ord och fasta uttryck (stabila syntaktiska kombinationer med ideologisk betydelse) med det nämnda etymonet uppvisar en strukturell-semantisk parallellism i tre språkliga kulturer. Denna parallellism kommer till uttryck i den fullständiga genetiska identiteten hos de jämförda enheternas etymologiska sammansättning (med undantag för formanten) och i gemensamma standarder för organiseringen av deras kulturella semantik; den återspeglar: 1) religiös dualism och moraliska relationer som hade formats i de forntida (iranska och slaviska) samhällena; 2) religiöst omarkerade kulturella begrepp (slaviska och baltiska). Slutsatser läggs fram om orsakerna till de jämförda uppgifternas strukturella och etymologiska släktskap eller deras semantiska och typologiska likhet.

NYCKELORD: etymologi, sammansatt ord, personnamn, areal, semantik.

1. INLEDNING

Ordfamiljen med etymonet *men- ’tanke’ (av ie. *men- ’tänka’) är väl beskriven i den särskilda litteraturen om indoeuropeisk etymologi. Detta gäller såväl analysen av morfologin och semantiken hos dess historiskt belagda avledningar i olika tiders språk som summan av rekonstruerade arketyper, förmodade för det urspråkliga skedet med olika kronologiskt djup: urindoeuropeiska → urslaviska, uriranska, urgermanska osv. Det återstår emellertid alltid detaljer som av olika skäl hamnar utanför den vetenskapliga analysens ramar och inte får vederbörlig uppmärksamhet av forskarna. I vissa fall uppfattas detaljen just som en detalj, som inte principiellt förändrar den redan genomtänkta undersökningsproceduren eller framställningsschemat, och därför förbigås den som en faktor som distraherar från de uppställda målen. Detaljernas betydelse blir medveten i takt med att de ackumuleras, när en viss regelbundenhet kan skönjas i deras helhet och därigenom tecken på ett självständigt vetenskapligt problem framträder. Närmare uppmärksamhet på nyanserna i semantiken hos avledningar av *men-, deras kontext i skriftliga monument och arkaiska uttryck som bevarats i modern fraseologi visar särskilt att lexiken med denna rot uteslutande hör till ’det höga språket’ – poesins, ritualens och rättens språk (dess övergång till vardagligt talspråk är i enskilda språk resultatet av en senare profanisering), jfr rys. святая мысль, pol. święta myśl och avest. spəṇtā mainyu vahistāčā manaŋhā hačā ašāt (Bartholomae 1904: 1136) med formeln spəṇtā mainyu ’helig ande’, ’helig

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

tanke’ (mainyav̄- ’ande, själ’, ’ande som tankens och viljans härd’), etymologiskt identisk med det slaviska epitetet. Detta är helt väntat, eftersom det handlar om mental sfärens lexik, organiskt invävd i texter av poetiskt epos, böner, hymner, eder och rättsliga föreskrifter, med deras karakteristiska poetiska formler, vars ’byggnadsmaterial’ ofta utgörs av enheter med den angivna roten. Som jämförelse: i affärs- och ekonomisk dokumentation från den forniranska och medeliranska epoken representeras denna ordfamilj av ett relativt litet antal enheter med ett snävt semantiskt omfång; däremot är de flitigt använda i texter av religiöst och poetiskt innehåll. Beskrivningen av den nämnda ordfamiljen bör således lösas utifrån den äldsta epokens språkliga stratifiering, i riktning mot studiet av språkets funktionella varieteter som betjänade de indoeuropeiska samhällenas sociala liv. Därmed har den idé som framfördes och delvis utvecklades av jämförande-historiska språkvetenskapens klassiker (Antoine Meillet, Giacomo Devoto, Rüdiger Schmitt, Émile Benveniste, Agnija Vasiljevna Desnitskaja m.fl.) om att i det indoeuropeiska urspråkliga ordförrådet urskilja ett särskilt skikt knutet till poesins, religionens och rättens områden inte förlorat sin aktualitet; detsamma gäller i själva urspråkssystemet skikt som villkorligt karakteriseras som ’vardagligt’ (’folkligt’, ’vulgärt’) och ’ädel’ (’poetiskt’, ’sakralt’), jfr (Desnitskaja 1970: 13–14 med litteraturhänvisningar).

2. UNDERSÖKNINGENS METODOLOGI

Med hänsyn till moderna faktiska data kan denna tanke tillämpas även på undersökningen av motsvarande objekt, såväl i ett enskilt språk som i en grupp besläktade språk som hade nära kontakter under sin tidiga historia, vilket påverkade utformningen av deras religiöst-etiska och rättsliga terminologi. Lexiken inom den andliga sfären, som i stor utsträckning bevarats i dessa språks litterära och dialektala ordförråd under den moderna epoken, gör det möjligt att bedöma den ursprungliga utvecklingen av de egna reflexerna av ie. *tep och att bland dem urskilja spår av påverkan från en annan kultur, vilka visar sig i termers ideologiska semantik och i bildandet av komposita enligt semantiska mönster som formats inom ramen för ett annat betydelsesystem. I detta avseende är minnet av de forntida iraniernas och slavernas språkliga kontakter, avspeglat i deras språks lexik och fraseologi, mycket talande. Förutom annat ger klassen av sammansatta antropomym med baserna slav. *bogь: iran. *baga- (idén om givaren av välsignelser, andelen i det gemensamma välståndet); slav. *mirь: iran. *miθra- (idén

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

avtal, samförstånd, allians, gemenskap, fred); slav. *slavъ: iransk. *šrava- (idén om lydnad och ära); slav. *sъvętъ: iransk. *śuanta- (idén om överflöd, tillväxt och helighet) och naturligtvis slav. *myslъ, *-myslъ: iransk. *mana-, *mania-, *maniu-, *mata-, *mati-, *mazda- (idén om mental kraft, förnuft, tanke och ande), eftersom det system som de bildar utgör ett betydande (kvantitativt och kvalitativt) segment av det poetiska språket eller överdialekten, som i hög grad berörts av slavisk-iranskt kulturutbyte. En relativt fullständig bild av dess resultat kan endast presenteras genom en systematisk jämförelse av korpusen av antroponymer (och andra namnkomposita) i iranska och slaviska språk, vilket redan har gjorts i V. N. Toporovs klassiska arbeten om mir- och sъvęt-namn (Toporov 1995; 2006), samt i de etymologiska ordböckerna över slaviska (ESSJ) och iranska (ЭСИЯ) språk. Beskrivningen av etymologiska paralleller och typologiska analogier inom den indoeuropeiska roten *men- ligger något efter, varför varje generalisering av lexikondata från de båda språkgrupperna som kan leda till ett system av motsvarigheter fyller luckor i vår föreställning om hur gemensamma föreställningar om det sakrala och det moraliska formades hos forntida iranier och slaver, och hur de återspeglades i gemensamma principer för namngivning.

Om vi går något händelserna i förväg kan vi konstatera att¹ den baltiska antroponymien med stammen man(t)-, som är homogen med den iranska och slaviska (på grund av varianten man-: mant-; se redan Skardžius 1960: 146), och som är besläktad med lit. manýti ‘rikta uppmärksamheten mot något’, ‘tänka, begrunda’, ‘vara övertygad’, ‘förstå’, ‘(med)vet’, manìs ‘minnesgod’, ‘klipsk’, mantùs ‘förnuftig’, ‘klipsk’ och ‘påhittig’, ‘vig’, ‘vacker’, ‘graciös’, och vidare med menì, mintì ‘minnas’, menta ‘ande, själ’, ‘förstånd’ (Fraenkel 1962: 408; Toporov 1963: 7–13; Vanagas, ed., 1989: 151–153; Smoczyński 2019: 959), utgör den bakgrund som nyanserar resultaten av jämförelsen mellan iranska och slaviska composita med etymonet *men-. Den etymologiska identiteten mellan balt. *man(t)-: *myslъ, *-myslъ: *mana-, *mania-, *maniu-, *mata-, *mati-, *mazda har övertygande underbyggts av V. N. Toporov i flera undersökningar (Toporov 1963: 7–13; 1995: 450–453), fått stöd av O. N. Trubatjov (Trubatjov 2003: 402–405) och fastställts i ESSJ (nedan – ESSJ; ESSJ XXI: 50), varför det inte finns något behov av att uppehålla sig särskilt vid den. Se även (Rastorgueva, Edelman 2015: 178). Det finns emellertid ett behov av en jämförande analys av slaviska, iranska och baltiska tvåledade antroponymer med de angivna komponenterna, i syfte att urskilja gemensamma regelbundenheter i deras kombinatorik som vittnesbörd om forntida kontakter mellan de berörda etnoserna, vars resultat kan ha varit gemensamma element i deras andliga kultur, däribland i namngivningens ideologi. I denna mening vidareutvecklar det föreliggande arbetet den sedan länge formulerade idén i den etymologiska litteraturen om språkförhållandena mellan skogens och stäppens folk, grundad på summan av iransk-slaviska och baltisk-iranska lexikala överensstämmelser.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

I denna mening vidareutvecklar det föreliggande arbetet den sedan länge formulerade idén i den etymologiska litteraturen om språkförhållandena mellan skogens och stäppens folk, grundad på summan av iransk-slaviska och baltisk-iranska lexikala överensstämmelser.

Här förefaller det lämpligt att behandla ett antal exempel där man med goda skäl kan misstänka spår av gemensam utveckling, å ena sidan hos forntida iranier och slaver, å andra sidan hos slaver och balter. De föreslagna jämförelserna visar namnkomposita och formelartade kombinationer med homogen sammansättning (i komposita är båda leden genetiskt enhetliga eller ett av dem *myslъ: *manah: *man(t)- och med samma semantiska kontur, vilket visar en närliggande betydelseorganisation och kan vara en hänvisning till en gemensam förebild.

3. ETYMOLOGISKA OCH SEMANTISKA IDENTITETER

3.1. Slavica & Iranica

Psl. *Bogomyslъ, *Božemyslъ: iransk. *Baga-mania- (?)

FornTjeck. Jan Bohomysl, 1825 (Michl 1839: 255), övre sorb. Bademäusel = Božemysle – ett ortnamn (Miklosich 1927: 132). Den sannolika forniranska motsvarigheten är Va-ku-man-ya = *Baga-manya-, om läsningen av den andra delen just som *manya- är riktig, och inte *vahya(h)- (Mayrhofer 1973: 139, 321, 322: *Bagamanya- (?) eller *Bagāvanya- (??)). Alltså: ‘[Den som har] gudomlig ande’, ‘[Den som har] guden (Baga) i sina tankar, i sin själ’?

Psl. *Vol’emyslъ: västiransk. *vahīia mainiiuš

Fornpol. Bolemysł: Bolemizl, 1265 (SSNO I: 210). Den iranska motsvarigheten antyds av sogd. bȳtnwrz {*Vyātanwarz} ‘Underbar bättre tanke’, en avledning av ett tidigt sogdiskt lån från en västiransk källa: *vahīia mainiiuš ‘bättre tanke’ – komparativ (Lurje 2017: 124 med hänvisning till N. Sims-Williams).

Psl. *Voromyslъ: iransk. *Bara(t)-hu-mānah eller *Māna-barat-, *mania-bāra-

Den slaviska korrelaten står enligt vår mening bakom det kroatiska namnet Boromisa (Leksik 1976: 61) < *Boromísao, *Boromisl, vars struktur förändrades i den dialektala miljön, varifrån ordet kom in i namnlistorna.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Den första delen *bor i *Borotmyslъ är en regelbunden derivat enligt modellen med o-vokalism från ett verb med rot-e, dvs. *berǫ, *brati med den arkaiska indoeuropeiska semantiken ’bära’ (’ta’ är en innovativ betydelse som utvecklats i slaviskan), bevarad i de reliktartade nominalderivaten *berte, *berdja (se hänvisningen till dem ESSJ III: 163). I stora drag kan tvåledarens semantik definieras som ”Bärare av [god, välvillig] tanke”. En iransk motsvarighet, nära till struktur och etymologisk sammansättning, representeras av sogdiska βrxm’n, ’βrxm’n {(Θ)varxumān} — namnet på den samarkandiske kungen (A)varxumāna = ”Den som bär den goda tanken” < *Bara(t)humānah- (enligt M. N. Bogoljubov) (Livšic 2008: 44; 2010: 75; Lurje 2010: 146). Jfr det närliggande sogdiska namnet m’nβrt {Mānvarat}, tolkat som ”Minnets bärare”, ”Den som bär medvetandet” (Lurje 2010: 229).

Lika välgrundad är orienteringen av ur-slaviska *Borotmyslъ mot den inverterade iranska *manja-bāra med samma komponenter, men med en annan ideologisk semantik: ’auktoritetsbärare’; jfr ossetiska tīnaеvar ’en person bemyndigad att föra förhandlingar mellan två parter, exempelvis under krig, vid försoning mellan blodsfiender eller vid trolovning; ambassadör, sändebud, budbärare; medlare’ och sogdiska tynβr [tīnaβar] ’fullmäktig, försedd med makt och auktoritet’ (Abaev 1973: 120–122; Rastorgujeva, Edelman 2015: 192).

Inom slavistiken finns en tradition att tolka antroponymiska komposita med stammen –borъ som avledningar av *borti. Detta är giltigt för gammal-tjeckiska Myslibor, gammalpolska Myślibor, 1212, betraktade som reflexer av ur-slaviska *Mysliborb med just denna andra komponent (ESSJ XXI: 44; se även materialet i Miklosich 1927: 79, 163; Rospond 1983: 96). Med hänsyn till det ovan sagda är dock en annan förklaring möjlig för *bor i *Borotmyslъ, med något annorlunda morfologi och komponentordning.

Ur-slaviska *Čistomyslъ: iranska *ača-súk-ta-mānaka-

Slaviskt material är belagt i namnet *Чистомысл, som motiverade mikrotoponymen *Чистомислів (Teofipoldistriktet, Chmelnytskyj oblast, 1971; Onomastiska arkivet), liksom i sådana formelartade ordkombinationer som fornryska съмысль чисть (”Men när den välsignade ville utföra bönen, och inte hade ett rent sinne i sig, utan endast sömn, gäspning och sträckning” (Sreznevskij 1912: 1533)) och ryska чистый помыслами, vars sammandragning ledde till uppkomsten av *Čistomyslъ ”Uppriktig”, ”Den vars avsikter är rena”. I iranskan har vi baktriska οσογομαγγο [ōsogdomaggo] ’med rent hjärta, med rena tankar’ (< *ača-súk-ta-mānaka-) med ōsogdo- ’ren, renad’ i preponering (Rastorgujeva, Edelman 2000: 280; 2015: 187).

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Ur-slaviska *Dětomyslь: medelpersiska Mān-dād, avestiska mainyu.tāštəm, manyu.stātō

Det slaviska namnets potentiella existens bekräftas av det ryska efternamnet Детомыслов. Följaktligen kan den första delen jämföras med *dē-tъ – perfekt passiv particip av *dē(ja)ti ’göra, utföra, ’lägga grunden’, ’ställa’ och ’hugga till’ (bulgariska dějam), ’gröpa ur’ (polska dziąć) (ESSJ IV: 229), jfr den fullständiga strukturella och etymologiska identiteten i iraniska *data- — det lexikaliserade perfektparticipet av *dā- ’ställa upp, placera, ’göra, skapa’ (Rastorgujeva, Edelman 2003: 423). Sammansättningens semantik kan således förstås som ”Skapad av [god, välvillig] tanke” eller ”Upprättad av [den goda] anden”. För slaviskt *Děto-myslь påträffas också en iransk dubbelgångare med inverterade delar i form av det determinativa kompositumet medelpersiska Mān-dād (mn’d’t, m’nɒt) ”Skapad av [den goda] tanken”, där samma man ’tanke’ och part. dād ’skapad’ förekommer (< *dāta-) (Gignoux 1986: 115: tvivel rörande m’n i den andra formen: skrivfel eller en annan rot). En nära motsvarighet finns även i avestiska mainyu. tāštəm ’skapad av anden’ och manyu.stātō ’upprättad av anden’ (Rastorgujeva, Edelman 2015: 184), med avledningar av taš-, tāš- ’skära, tillskära’ och stā- ’stå’, ’ställa’ i den andra delen. Beträffande den semantiska utvecklingen ’skära’ → ’skapa’, jfr såväl egentligen avestiska tašan- ’skapare’ (Bartholomae 1904: 645) ~ taš-, tāš-, som den generalisering i slaviskan av *dē(ja)ti ’göra, skapa’ av äldre konkreta terminologiska betydelser ’gröpa ur’, ’hugga till’, ’ställa’.

Ur-slaviska *Dobromyslь: iranska *uahи-manah-, *uahи-maniš-, *hu-manah-

Det slaviska kompositumet (adj. *dobrъ & *mysl-) är belagt i fornserbiska Dobromisl (Montenegro, Hercegovina) (Miklosich 1927: 56), fornserbiska och forn-kroatiska Dobromisao, Dobromisal, 1200–1300-talen, forn-tjeckiska Dobromysl (ESSJ V: 43), Dabramuzl – ett slaviskt namn i germanska källor (Miklosich 1927: 56), fornpolska Dobromysł, 1136 (Rospond 1983: 66), fornryska Добромыслъ (Novgorod) (Zaliznjak 2004: 241). Jfr fornryska добра мысль = добрый помысел, добрая дума ”Och när Gud såg hans ånger, gav han honom en god tanke, så att han inte skulle börja vilja ha det som tillhör andra” (Slovar’ IX: 333).

Iranska motsvarigheter representeras av: 1) det iranska antroponymet *Vahu-maniš — ”God i sina tankar”, partiska, medelpersiska Vahman (se Schmitt 2009: 107–108 med bibliografi), avestiska Vahu manō — namnet på en helig entitet, en ängel i zoroastrismen (Vohu Mana — bokstavligen God tanke, God avsikt) (Bartholomae 1904: 1395, 1397; 25: 454: yohu=ča man-ō), återförbart på iranska *uaнu-manah- (Hinz 1973: 117; 1975: 250: *vaниmanah-; Mayrhofer 1979: I/99), samt sogdiska ’βγтуш {Эвγάνταν(εω)?} — teonymen ”God ande” = avestiska *vahiia mainiиš — komparativ till vohu-mainiiu- (Lurje 2010: 81), medelpersiska Vahman (whwmn, wḥwmn, whmn),

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

som går tillbaka på samma gamla Nomen proprium *Va(h)u-manah- (Gignoux 1986: 170; 2003: 64; Tavernier 2007: 334). Jfr även parthiska belägg Vahumanak, Wahumanak – ett namn (Дьяконов, Лившиц 1960: 76, 95, 98). Sammansättningen har nära analogier i fornindiska Vasurnaras-, Vasurnati- ”den som har en god tanke” och forngrekiska Εὐμένης ”den som har god livskraft” (grek. μένος = fornind. manas ’tanke’) (Топоров 1963: 11 till slav. Dobromyslь);

2) medeliranskt adj. hu-manah- ’godtänkande’, ’vars tanke är god’ (Bartholomae 1904: 1833), medelpers. hu-mēnišn {humynšn} ’gottänkande’ (Расторгуева, Эдельман 2015: 186), jfr även avest. (gātisk, senare) adj. hu-mata- ’väl genomtänkt’, ’avsiktligt med god avsikt’, (senare) hu-matay- ’god, välvillig tanke’ (~ fornind. sumatāy-) (Bartholomae 1904: 1832, 1833) < *hu-mn-ta-, *hu-mn-ti-.

Urslav. *Drugomyslь: fornper. Naxā-maniš-

Tjeck. Druhomysl, vars existens framgår av ortnamnet Druhomyšl. Den iranska motsvarigheten representeras av fornper. Naxāmaniš- (elam. Ak-qa-man-nu-iš, akk. A-ha-ma-ni-iš, forngrek. Ἀχαιμένης) – det dynastiska namnet på kungarna i det fornpersiska riket (Achaemeniderna), bildat av нахā (= avest. g., f. naxау-, naxi- ’vän, kamrat’) och maniš- (ariskt *manas- ’ande’, ’innebörd’), bokstavligen ”vänligt tänkande” (Mayrhofer 1979: II/22; Justi 1895: 502; Расторгуева, Эдельман 2007: 340).

Urslav. *Dъlgomyslь: iran. *Darga-manah-

Серб. Дугомисао, чеш. Dlúhomysl (Rospond 1983: 65), (произв.) рус. Долгомыслов – совр. фамилия. Ср. ещё произв. чеш. адъектив dlúhomyslný ‘терпеливый’ (Kott 1890: 64). Древний иран. аналог отмечен в арамейской записи drgmn (*dargamanah-) «долгомыслый» = терпеливый, упорный’, ср. ещё его гипокористик *dargaв арам. drg’, а также Δαργαμάνης (у Птолемея) – название реки в Бактрии (Mayrhofer 1973: 297; Hinz 1975: 83) и парф. drgmn {daryman} ‘терпеливый, ‘твёрдый духом’ (Durkin-Meisterernst 2004: 139). Иной перевод *Darga-manahпредложил В. Корнфельд – «Дальновидный», «Имеющий большую смелость» (Tavernier 2007: 168).

Urslav. *L’udьmyslь: iran. *aria-man-, *Ariia-manah-

Fornserb. Liudemisl, 814, 822 (Морошкин 1867: 115: Людомыслъ, Людемыслъ), Liudemuhslus (Miklosich 1927: 72: läsningen Ljudemysl), äldre kroatiska Łudemisal (Maretić 1886: 121). Sammansättningen *l’udь & *myslь.

Intressant och belysande när det gäller att klarlägga motiven för kombinationen av dessa stammar är också den iranska formen *aria-man-, *Ariia-manah-, vars fortsättningar betecknar en vän, en kamrat, en person ur den högsta kasten i det ariska samhället (jfr avest. airyaman-, airyūman-; Bartholomae 1904: 198; Расторгуева, Эдельман 2000: 223), samt ’arisk, iransk ande’ (fornir. *Aryamanah-,

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

*Ariya-manah belagt i elam. Har-ri-ma-na, Har-re-ma-na, gammalgrek. ’Aριαμένης som en sammandragen form av *Arīmanah-) (Mayrhofer 1973: 156; Hinz 1975: 40; Tavernier 2007: 116; Schmitt 2011: 201), men ett av dem användes som namn på ariernas stamgud – Арйāман, ungefär ”Ariernas tänkare”, dvs. den som tänker på stammen, folkets beskyddare (?) (Стеблин-Каменский 2009: 161: Йасна 54), och i den senare religiösa litteraturen (manikeiska texter) även allmänt som ”vän” och som Kristus-epitet, såsom sogd. ’rym’n (Lurje 2010: 364, 467), medelpers. ’rym’n {aryāmān} (Durkin-Meisterernst 2004: 53). Tolkningen av semantiken hos det iranska namnet–kompositumet som *”folkets vän” → ”vän / kamrat” är fullt tillämplig på urgerm. *l’ude-myslь ”den som tänker på folket / stammen”, där *l’ud som ”folk, människor” (för reflexernas betydelse, se ESSJ XV: 194) funktionellt motsvarar iran. *aria- (ariernas folk, arierna), medan *myslь ”den tänkande”, den som tänker, liksom iran. *mana ytterst bygger på ie. *men- ”tänka”. Denna motsvarighet är emellertid inte strikt slavisk-iransk, eftersom baltiskan uppvisar en etymologiskt ännu närmare motsvarighet till slav. *L’udь-myslь, nämligen lit. Liáud-minas ”den som minns folket”, där båda komponenterna är besläktade med beståndsdelarna i det slaviska namnet.

Kompositerna *L’udь-myslь: *aria-man-: Liáud-minas kan preliminärt definieras som religiöst-etiska termer som uppkom relativt tidigt. Om dessa termer betecknade folkets ledare, som i det forntida samhället ofta gudomliggjordes, är deras användning som teonym (möjligen via stadiet som namn på en legendarisk förfader), liksom i fallet med det ariska exemplet, lagbunden.

Urgerm. *Miromyslь: iran. *Miθra-mazdā(h)

Reflexen av det slaviska namnet är fornserb.-kroat. Miromisl (Miramuscle) (Rospond 1983: 94; Stara slovenska imena), motsvarande gammaliranskt Мεθρομαздес < *Miθra-mazdā(h) (Лившиц 2008: 281). Iran. *ma(n)z-dā- (jfr även den avledda formen *maz-d-ra- > avest. mazdra ”vis, förnuftig”) fortsätter ytterst ie. *mendh- ”anstränga sig intellektuellt; lära sig” (se ESSJ XX: 132–133), dvs. en ordbildningsutvidgning av ie. *men-. Slaviskan har dessutom det inverterade *Mysli-mirь (: serb. Mislimir (Stara imena)) med en annan semantik. Se även (ESSJ XXI: 44: på grundval av fornpol. Myślimir).

Urgerm. *mǫžemyslь: iran. *uira-manah-, *nar(i)ia-manah-

Det slaviska ordet (ett suffixlöst adjektiv) rekonstrueras med hänsyn till fornryska avledningar på –ьn: мужемысльно: ”И од̑на въ женъсколѣпною удьние мужемысльно нетълѣнною одѣею облекостаса”, 1096 (Срезневский 1902: 189). Beträffande de iranska parallellerna, jfr elam. beläggen mi-ra-ma-na, mi-ra-man-na = *Vīra-manah- ”manligt tänkande” och Na-ri-ya-ma-na =

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

*Nariya-manah-, avest. naire.manah- ”manlig till sinnet”, Noratmanah-, Nairimantā ”med manligt sinnelag”, ”manlig” (~ sanskr. Nṛ́mṇas, gammalgrek. Ἀνδρομένης), medelpers. Narēman (nlym(n)), Nylwmn, Nērōtan, pers. Narīmān (Justi 1895: 225; Mayrhofer 1973: 200, 211; Mayrhofer 1979: I/64–65; Hinz 1975: 174, 263; Gignoux 1986: 133, 135; Tavernier 2007: 258, 349). I (Fritz 2006: 158): ”Ledarens / härskarens tapperhet”.

Kyrkoslav. ren tanke: medelir. *spita-manah-

Den slaviska formeln är belagd i en kalenderhymn ur minajan, jfr ”vi skall möta Honom med ren tanke …” och ”Honom skall vi ta emot med tankens renhet” (Минея 2002: 91, 93). En möjlig iransk motsvarighet representeras av medelir. Σπιταμένος = *spitamanah ”den som har ett rent förstånd”, ”den som har rena tankar” (Hinz 1975: 227). För den senare finns dock en alternativ tolkning av semantiken och morfologin: ”den som har outsinligt / växande mod [i strid]”, ”[den som har] en växande vilja [till kamp]” (Schmitt 2011: 346, 347), ”fylld av kraft”, ”ren och stark”, ”[vars] kraft har vuxit”. *Spita-ama- (Tavernier 2007: 314; Gignoux, Jullien 2009: 124; Schmitt 2011: 347), vilket får oss att mer försiktigt föreslå denna jämförelse.

Urgerm. *Nezamyslъ / *Nejъzmyslъ (?): medelpers. арē-gu-mān

Fornčech. Nezamisł, čech. Nezamysl (Miklosich 1927: 78), polab. Nezemuissles (Шафарик 1848: 201: Незамыслъ), fornpol. Niezamyst, 1136 (Rospond 1983: 101). En avledning på basis av *ne zamysliti. Samtidigt är det polabiska namnet strukturellt långt ifrån entydigt, eftersom det medger en parallell tolkning som *nejъzmyslъ ~ *ne jьzmysliti, jfr tjeck. dial. zm ysliti si ”hitta på, uppfinna” (ESSJ IX: 50). Jfr en nära parallell motivationsmässigt (delvis även etymologiskt – slav. *mysl-: iran. *mana-) i medelpers. arēdītān ”utan tvivel”, ”som inte tvivlar”, där arē- är ett prefix som anger frånvaron av något kännetecken eller någon egenskap (som rys. без-), gu- är ett improduktivt prefix (som rys. с-), medan roten -mān (i gumān ”mening”, ”tvivel”) korrelerar med praes. mēn ”tänka”, ”reflektera” (Расторгуева 1966: 36, 83) ~ pers. gumān ”(sam)tycke”, ”tro”, ”övertygelse” (Cheung 2007: 263: *man-).

Urgerm. *Pravomyslъ: iran. *ṛta-man(i)ų-, *ṛdu-mani-

Pol. Prawomysł är ett ortnamn (Białowieżaområdet), en avledning på -jь från ett antroponym. Den nominala sammansättningen av adj. *pravъ med *myslь betyder ordagrant ”rättfärdig i tankarna”, ”rättvis i avsikterna” eller ”uppriktig i tankarna”. Urslav. *Pravomyslъ har en iransk motsvarighet som är nära typologiskt och (delvis) etymologiskt, i form av fornpers. Ardumaniš (i elamisk återgivning – [artumanniš], i babylonisk – a-ar-di-ma-ni-iš) – namnet på en av Dareios allierade mot Gaumata, bestående av ardu- ”rättvis, trogen”

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

och maniš ’förnuft; tanke’ (Tolman 1908: 67) = ”Med en hederlig (uppriktig) eller rak (riktig) tanke” (Грантовский 2007: 241; se Tavernier 2007: 12–13 för tvivel på riktigheten i de kända tolkningarna). Det etymologiska identiteten hos fornkyrkoslav. *myslъ: ir. *mana-, samt deras identiska roll i bildandet av iranska och slaviska sammansatta antroponymer ger grund för att tala om en ideologiskt nära motsvarighet *pravo-myslъ: *ṛta-manіu- (ir. *arta-/*ṛta- ’lämplig, riktig, jfr med medelpers. tidig artai ’rättvis, sann’ (Расторгуева, Эдельман 2000: 207)) > fornir. (från en elamitiska källa: ir-tam-man-nu-ú-iš) namnet på världsordningens ande *ṛtаtanyu- (Hinz 1975: 213), *Ṛta-manіyu- (som personnamn: ”Den som har Rtas ande”) (Mayrhofer 1973: 169), *Ṛta-manah- (Tavernier 2007: 297) och *rdu-manі- (*r-du- > *r-du-ka-, jfr sogdiskt man. ’rδwk [arδuk] ’trogen, uppriktig’) > fornpers. Ardu-mani (Расторгуева, Эдельман 2000: 206).

Fornkyrkoslav. *Samomyslъ: ir. *hāmā-māna-, *hama-manah-, *aiua(ka)-manah-, *hau̯ra-mania-

Det slaviska lexemet är belagt i sådana namn som: Samotmysl – ett namn hos de forna mähriska slaverna tillsammans med Samo, Samoslaw, Samotmir, Samouid, Samotmien (Acta societatis 1775: 40), äldre tjeck. Samotysl, (hos sorberna) Samotysl (Renč–Wjelećanski 1901: 50: E. Muka anmärkning i fotnoten).

För det slaviska namnet (ursprungligen ett adjektiv med betydelsen ’med samma tanke’, ’mest likasinnad’) finner man följande iranska motsvarigheter:

1) *hama-manah-, jfr avest. sent adj. hamō.manah- ’den som tänker lika, ’likasinnad’ (Bartholomae 1904: 1777; Соколов 1964: 258), det som ligger närmast det slaviska ordet, eftersom det exakt (med undantag för formanten –slъ) återger dess etymologiska sammansättning. Hit hör även sogd. ”m’n (Соколов 1964: 258) och med förlängd vokal *hāmā-māna- > sogd. xp. ’wšn [āw-mān, ōmān] ’likasinnad, enhällig’ (Расторгуева, Эдельман 2007: 351; 5, 2015: 182);

2) *aiua(ka)-manah- ’enhällig; överens’ (ordagrant ’entänkande’), jfr klassisk pers. yaktmanіš, baktr. ευμοаνο ’överens; enhällig’ (Расторгуева, Эдельман 2000: 138; 2015: 183);

3) en medial adjektivform, semantiskt nära komponenterna (i elamitisk återgivning) ha-tar-ri-man-nu (*haθramanya-), ordagrant ’likasinnad’ (’följare’, ’anhängare’) (Hinz 1975: 119).

Fornkyrkoslav. *Světomǫdrъ: avest. spəntō mazdā

Parallellen representeras å ena sidan av fornryska святомѫдрый ’som besitter gudomlig visdom’ (Slovar’ XXIII: 215) och å andra sidan av avest. spəntō mazdā ’helig visdom’, jfr: tā dā spəntā mainyu mazdā…, huzāntušə spəntō mazdā ~ mazdāh- ’minne’, məz-dā-, maz-dā- ’minnas’ < arisk. *ma(n)δ-dhā- (Bartholomae 1904: 1162, 1181, 1619, 1620). Fornkyrkoslav. *mǫdrъ:

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

iranska *ma(n)z-dā återger indoeuropeiska *men dh- ’att anstränga sig intellektuellt’ (se ovan).

I det forniranska lexikonet är en semantiskt närliggande sammansättning med en annan postpositiv komponent belagd, nämligen det ungavestiska spaṇtō.xrətav- (som personnamn), jfr den andra delen (gātisk, ungavestisk) xrətav- ’intellektuell vilja och förmåga’, ’förstånd’, ’intellekt’, ’visdom’ (Bartholomae 1904: 535, 1622).

Urslav. *Svętomyślъ: avest. spəṇtō.mainyava-

Serb. Svetomisl, pol. Świętomysł – personnamn vars etymologiska sammansättning är identisk med det ungavestiska adjektivet spəṇtō.mainyava- ’som härrör från den heliga anden’ (Bartholomae 1904: 1622). Skillnaden ligger endast i den suffixala utformningen av den andra delen: avest. manyu- ’ande’ = man-yu- (~ manah- ’tanke’) med formanten slь i slaviska former. Om semantiken hos fortsättningarna av indoeuropeiska *men i slaviska, se: (Топоров 1963; ESSJ XXI: 51).

Som exempel på utvecklingen av sememen ’ande’, ’sinnesstämning’ hos slaviska ord kan nämnas den tjeckiska fraseologismen požbýti mysli ’tappa modet’, liksom pol. nie po myśli ’inte efter behag’ (återgivna efter: Топоров 1963: 7), kyrkslav. мысльнъ ’tankemässig, mental’ och ’andlig’, forn-tjeck. myšlný ’andlig, tänkande’ etc. (ESSJ XXI: 51).

Urslav. *sъmyslъ (?): iranska *hu-manah-

Fornpol. Smysł: Dominus Bogusław Szmiszl, 1417 (SSNO V: 132), samt appellativet *sъmyslъ, *sъmyslьnъ ’en som har god tanke’ (Топоров 1963: 11), vilka har en motsvarighet i avest. hunamanah- ’väl tänkande; munter’, part. hwn {Human} < iranska *Humanah-/*Haumanah- ”väl tänkande eller dygdig” (Лившиц 2010: 91; Tavernier 2007: 199), medelpers. hu-mēnišn {hwmynšn’} ’gott tänkande’ (Расторгуева, Эдельман 2015: 186). Liksom i andra fall med det prepositiva indoeuropeiska *su- ’god’, finner man för iranska och slaviska sammansättningar en fornindisk parallell sumánas-. Med en synonym första komponent, jfr ovan forngrek. Εὐμένης. Detsamma gäller situationen med de suffixavledda avest. hu-mata adj. ’väl uttänkt, välmenande’ (antonymen duš-mata-) och fornind. sumata-; avest. hu-matay- ’god tanke’ och fornind. sumatay- (Bartholomae 1904: 1832, 1833) från ariskt *su-mṇ-ta-, *su-mṇ-ti-.

Urslav. *Širomyślъ: iranska *uару-manah-

Det slaviska nomenet är belagt i varianterna Siromysl, Sziromysl (relikter av språket hos den slaviska befolkningen på ön Rügen i Östersjön) (Beversdorf 1883: 23). På iranska motsvaras det nära av *uару-manah-, återgivet i ʾОромāн̄š = ”den vidsinnade” (Hinz 1975: 257: *varumanah-). Ytterligare ett ideologiskt och etymologiskt (i fråga om den andra komponenten) homogent fall utgörs av chor. ʾсw̄n-mʾnʾwk, ʾj̄w̄n-mʾnʾwk ’generositet,

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

storsinthet’ (Benzing 1983: 24) eller, enligt Walter Bruno Henning och David Neil MacKenzie, ‘med vida vyer’, ordagrant ‘vidtänkande (?)’ (Rastorgujeva, Edelman 2015: 182), vilket är rimligt; jfr betydelsen hos den första delen *čwən [‘čwən, ’ǰwən] ‘bred, vidsträckt (Benzing 1983: 24).

Psl. *Terbomyslъ: med. *Mazdayazna-, östiranskt *Mazdayasna-

Forn-tjeck. morav. Třebomysl (Kollár, Pacić 1828: 105), forn-pol. Trzebiemysł «Trebemisl, Vilcan», 1136, «Trebemyslio subcamerario», 1287, Trzebomysł «Trebomisl, subcamerarius», 1282 (SSNO V: 478, 479). Det vill säga «Den som tänker på offret» eller möjligen «Den som vördar Anden» (= «Den som uppfyller sin plikt gentemot anden»), om man antar att forn-kyrkoslav. trъ́ba, fornrys. тереба ‘offer’ (psl. *terba) betyder ‘fullgörande av en plikt’ (se Vasmer 1987: 95). I den iranska namntraditionen motsvaras detta nomen av antrop. med. *mazdayazna-, östiranskt *mazdayasna- «Den som dyrkar Mazda» (Rastorgujeva, Edelman 2011: 122), medelpers. Mazdēsn (mzdysn) < av. Mazdaiiasna- (Gignoux 1986: 122).

Psl. *Těхomyslъ, *Těšimyslъ: av. Tušnа.mаtаy-

Slaviska former: tjeck. Těchomysl – ortnamn, bildat från ett antroponym (Miklosich 1927: 182), forn-pol. Cieszymysł: Tessimtzl, 1136 (SSNO I: 376) = «Den som har en mild, tröstad ande», «Lugn i sina tankar». De är semantiskt analoga med det avestiska gudanamnet (i «Gåthāerna») tušnā.matau- «[Den som har] en lugnad (tröstad) tanke» och det yngre avestiska antroponymet tušnā.matau- ~ adj. *tušnа-, yngre avest. tušnау- ‘tystlåten’ (Bartholomae 1904: 658). Jämförelsen av *těšimyslъ med tušnā.matau föreslogs första gången av V. N. Toporov (Toporov 1963: 11).

Psl. *Vojƅmyslъ, *Vojьmyslъ: iranskt *iauda-mana(h)-

Parallellen är belagd i det gammalslovakiska namnet Vojimysl, 800-talet (Ovsená 2014: 131), samt serb. äldre Воjмислићи, 1766–1770 – ett ortnamn i Kosovo (Elezović 1932: 85), å ena sidan, och fornpers. (i elamitiskt återgivande) Hihuddamana (< *Yauda-mana(h)- «Den som tänker på strid, Vojimysl»), Ywdmngn, ʾIwdmwnʾn (Mayrhofer 1973: 159; Livšic 2010: 99: «Med krigisk anda») – å den andra. En annan läsning av den elamitiska formen föreslås av V. Hinz: som *yutamanah- «Förenad genom en känsla [för Gud]» (Hinz 1975: 275), jfr även (Tavernier 2007: 366; Schmitt 2011: 207) med den semantiskt likartade läsningen *Hita-manah och *Yuta-manah-.

Psl. *Vyšěmyslъ: iranskt *Bŕ̥zi-manah-, *Mazā-manah- (?)

Polab. Vezemuisl, 1000-talet (Press 1986: 13: som *vyšemysl-). En sammansättning av *vyšę (jfr ~ *vysokъ ‘hög’) och *myslъ. Jfr även fornrys. высокаѧ мысль ‘högmod, stolthet’, ‘högmodiga tankar: «Gud älskar inte våra högmodiga tankar, som upphöjer sig och gör sig ödmjuka», «Herre, härskarornas Gud, vi är ditt folk, fåren på din betesmark, vi åkallar ditt namn, se till det ödmjuka folket

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

sin, och de ödmjuka upphöjde han, och de högmodigas höga tankar slog han ned» (Slovar’ IX: 333), vilket återger en formel från det gamla poetiska språket (en fast, diakroniskt reproducerbar ordförbindelse som bärare av en moralisk-religiös idé), vars betydelse ändrade polaritet från «plus» till «minus» i texter med kristet religiöst innehåll. Kkyrkslav. *Vyšemyslь (= «[Av] högre tankesätt») utgör ett av spåren av slavisk-iransk språklig interaktion inom det lexikal-semantiska området, vilken åtföljdes av utarbetandet av en uppsättning gemensamma nomineringsmodeller för tvåledade personnamn med obligatorisk etymologisk identitet hos den ena eller båda beståndsdelarna.

Som iranska motsvarigheter till den slaviska formen kan följande anges: 1) mediska (från en elamitiskt källa) pír-zí-ma-na (= *brzimanah-, *Brzi-manah-) och det hos Herodotos nämnda gammalpersiska Σμερδομένης — namnet på Otanes son, dvs. *brd́imanah-, *Brdimaniš, *Brdimanā ‘med höga tankar, känslor’ (Mayrhofer 1973: 219; Hinz 1975: 67, 68; Tavernier 2007: 151) eller *Br̥damaniš «Av högre tankesätt» (Грантовский 2007: 273), «Som har högt medvetande, förstånd» (Расторгуева, Эдельман 2003: 121). Namnet är bildat av *brd- — en form med ”sydvästligt” d motsvarande iranska *br̥z- ‘hög’, ‘upphöjd’, ‘stor’ och *man- < indoeuropeiska *men- ‘tänka’ (Грантовский 2007: 273; Расторгуева, Эдельман 2003: 121). Den föreslagna motsvarigheten gammalslav. *vyšemyslь: iranska *br̥zimanah- — ett möjligt vittnesbörd om kontakter mellan västslavernas förfäder och iranska folk; 2) *Mazā-manah- (Ma-za-man-na) = gammalindiskt vediskt mahā-manas- ‘med upphöjt tankesätt’ (Mayrhofer 1973: 197).

Kkyrkslav. *Želomyslь: gammalpersiska *ǰūra-manah-

Pol. Zielomyśl (Miklosich 1927: 35: en tvivelaktig jämförelse med fornslav. зел-) — ett ortnamn på -jb, avlett av *Zialo-mysl med en första del identisk med fornryska зълъи, зълъ ‘stark’, lit. gailùs ‘skarp, besk, hämndlysten’, gailas ‘vild, häftig’ (Срезневский 1893: 1014; Фасмер 1986: 92). Alltså «Den som har stark vilja», «Stark till anden» (jfr serb., kroat. tīsao, mīsli ‘förstånd’ och ‘vilja’ (ESSJ XXI: 48), forn tjeck. mysl ‘ande’, ‘betydelse, innehåll’ (Срезневский 1902: 217), vilket nära motsvarar semantiken hos det iranska personnamnet (från ett akkadiskt dokument) *ǰūramanah- (?) (tu-ra-ma-na-a) «Stark till anden» (Hinz 1975: 241).

Kkyrkslav. *Zъlomyslь: iranska *Ahra-mani̯u-, *Aka-manah-, *duš-mani̯u-, *duš-manah-

Kkyrkslav. *Zъlomyslь har bevarats i Зломислит (: Zlomislich – släktnamn för en katolsk familj i Mostarski Blato, 1743) (Михајловић 2002: 441), kroatiska efternamnet Zlomislić — ett patronymikon på -ić av *Zlomisl. Jfr fornryska зломысль ‘den som önskar någon ont’, ‘fiende’, 1212 (Slovar’ VI: 26), fornryska злая мысль =

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

ondsint uppsåt, ond tanke i «Och djävulen lade en ond, otuktig tanke i tsar Vasilijs sinne», 1600-talet, samt med ett de substantiverat verb: fornryska мыслити зло «Varför tänker ni ont i era hjärtan?» (Slovar’ IX: 333).

Iranska analogier: *ahra-manīyu- ‘ond ande’ (> av. p. anrō.mainyu- ‘skapad av en ond ande, hänförlig till en ond ande’); av. p. dušmainyu- ‘ondskefullt, fientligt tänkande; fiende’, medelpers. dušmēn {dušnyn} ‘fiende’, kor. δn, δυn ‘fiende’ (< *duštan̄iu-), av. p. duš-manah-, duž-manah- ‘som har en ond, fientlig tanke eller avsikt; illgärningsman’ och vidare, med iranska *duš- ‘ond, dålig, usel’ som första led i en sammansättning (Расторгуева, Эдельман 2000: 100; 2003: 411, 415–416). Till samma rad av sammansättningar ansluter av. Aka Manah – namnet på en av Daēva (Lviv), motståndare till Vohu Manah = den goda tanken, med det avestiska adjektivet aka- ‘ond, dålig, usel’ (Bartholomae 1904: 44, 45).

3.2. Slavica & Baltica

Kkyrkslav. *Čaj̄myslъ: lit. Mañt-vila, Moñt-vilas, Man̄-vilas

Ukr. Чамишель – hydronym (Slovnyk 1979: 601) < *Čaj̄-myslъ (~ *čajati ‘hoppas’, ‘vänta’) + possessivt suffix -jь. Den baltiska parallellen representeras av lit. Manti-vilas (Монти-виль, XVII v.), Mañt-vila, Mañt-vilas, Mònt-vila, Moñt-vilas, Man̄-vilas ~ viltis ‘hysa hopp, hoppas’, viltis ‘hopp’ (Vanagas, ed., 1989: 151, 1211).

Kkyrkslav. *Dal’emyslъ: lit. Tól-mantas, Tál-mantas

Tjeck. Dalemysl (Rospond 1983: 63) och Dalemyšl – ett avlett ortnamn (Miklosich 1927: 29) ~ lit. Tól-mantas, Tál-mantas, Tál-montas ~ toli ‘långt borta, på avstånd’, tólas ‘avlägsen, fjärran’ (Vanagas, ed., 1989: 153, 1052, 1054).

Kkyrkslav. *Golomyslъ: lit. Gal-manas, Gal-i-mantas, Gał-mantas

Jfr fornvitryska Голомысль, Голомышьская – ett härad med centrum i byn Голомыши (nu byn Голомысло (Галомысла) i Vitebsk oblast, Polotsk-distriktet), 1506, 1513 (Полоцкие грамоты 2015: 411, 821; 2015a: 257) < *Голомысл-jь (med efterföljande förhårdnad av -л). I den första delen finns stammen *gol-, representerad i *golēmъ ‘stor, stark’ ~ lit. galti ‘kunna, vara stark’ (ESSJ VI: 203) och (Smoczyński 2019: 154: till indoeuropeiska *gelH- ‘få styrka, makt’).

Slav. Голо-мысль motsvarar lit. Gal-manas, Gal-i-mantas, Gał-mantas ~ galēti ‘kunna’ (Būga 1911: 30, 45; Vanagas, ed., 1985: 616–617; 1989: 152).

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Псл. *Gostomyslъ: лит. Vaiš-mantas

Om fsl. *Gosto-myslъ ~ *gostъ (se ESSJ VII: 67). Den baltiska korrelaten är belagd i lit. Vaiš-mantas ~ vaišės ’fest(måltid), förplägnad’, viešės ’vistelse som gäst’, viešėti ’vara gäst’ (Vanagas, ed., 1989: 1137), lett. viesis ’gäst’.

Псл. *Xotě-myslъ, *Xoti-myslъ: fpr. Nore-munt, lit. Nór-mantas

Fsl. *Xotě-myslъ, *Xoti-myslъ ~ *xotěti (ESSJ VIII: 85; Rospond 1983: 55) är semantiskt likvärdigt med eller mycket nära fpr. Nore-munt – ett personnamn ~ Nor-mantas, Nori-mantas (som ’nori mantyti’), Petrikъ Нармунтысъ, Petrъ, Якубъ Нармантисъ (Būga 1911: 16, 40, 47), Nór-mantas, Nór-montas, Nár-mantas, Nār-montas, Nar-muntas ~ norėti ’önska, vilja’, nóras ’önskan, vilja’ (Vanagas, ed., 1989: 152, 296, 297).

Fsl. *L’udъmyslъ: lit. Liáud-minas

För mer information om denna parallell, se ovan. Jfr lit. Mon-tautas ~ tautà ’folk’ med en annan lexikal sammansättning och annan ordningsföljd mellan stammarna (Vanagas, ed., 1989: 151, 1028).

Fsl. *Myslimilъ: fpr. Mente-myl, Monte-myle, Munte-mil

Serb. Mislirnil (Stara imena) ~ fpr. Mente-myl, Monte-myle, Munte-mil VS Myle-munt (Trautmann 1974: 144) ~ *mīli < balt. *mile ’ömhet’, adj. *mīla- ’öm, mild’ (Mažiulis 1996: 137). Även den andra delen av komposita är homogen: fsl. *milъ(jь) ’kär, mjuk’: fpr. *mīli (ESSJ XIX: 46–47; Mažiulis 1996: 137–138).

Fsl. *Permyslъ: lit. Per-manas (?), Pér-monas

Fsl. *Per-myslъ återges i slovenska som Premisl, Premisel, -sla (Stara slovenska imena), i fornčeckiska Premizl (Přemysl) – en bonde-plogare, den legendariske grundaren av den första dynastin av tjeckiska furstar (Legenda Christiani 1978: 18, 19), Premisl, Premyzl, Przemysl med flera (Codicis 1850: 136, 139), i sorbiska Priěmäusel – ett berg < *Premyslъ (Słowiańska onomastyka 2003: 203), i fornpolska Przemyśl: Nicolaus, filius Morsus de Premysl..., Premisl, 1265 (SSNO III: 556; IV: 369) och med flera (Rospond 1983: 110), Перемышль (pol. Przemyśl) – en stad i sydöstra Polen < *Перемыслъ och med flera. I den baltiska namnförteckningen har vi: lit. Per-manas (?), Pér-monas ~ per – en preposition (Vanagas, ed., 1989: 152, 430).

Fsl. *Svaromyslъ: lit. Vaĩd-manas (?)

Fornslaviskt ortnamn Swaromel = *Svarom-je < *Svaromъ < *Svaromyslъ (Torkar 2013: 118) ~ slaviskt svariti ’förebrå, förmana’, svariti se ’gräla. Jfr lit. Vaĩd-manas (?) ~ vaĩdytis ’tyckas eller vaidas ’gräl, osämja’, vaĩdytis ’gräla, kivias’ (Vanagas, ed., 1989: 153, 1131, 1132).

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Fsl. *Velemyslъ: lit. Daug-mantas

Reflexerna av det fsl. kompositumet med *vele- (*vele – neutr. till *velь(jь) ’stor’) med idén om stor storlek, grad, mängd osv. (Аникин 2012: 204–205) i preposition: fornkyrkslav. Elemischl – ett ortnamn = *Velemysl-ib < *Velemъslъ (Torkar 2013: 117), tjeck. *Velemуsl, härlett från ortnamnet Velemyšlovec (Miklosich 1927: 21: Velemyšloves) m.fl. (Rospond 1983: 144, 146). En baltisk motsvarighet finner vi i lit. Daug-mantas, Daũ-mantas, Dau-manas, Dau-minas, Daũ-montas, Dòv-montas ~ daũg ’många’ (Būga 1911: 20, 22, 44: Daug-mantas förklaras genom pol. *Wiele-mąt; Vanagas, ed., 1985: 465–466, 473).

Fsl. *Vědomyslъ (?): fornpreuss. Weide-munt, lit. Vaid-manas

Jfr forntjeck. Wegmyslice (Codicis 1850: 181) – ett ortnamn, bildat från en reflex av det fsl. namnet *Vědo-myslъ (eller är detta en skrivförvanskning av *Vojь-myslъ?). Vidare jfr de fornpreussiska namnen Weide-munt (Trautmann 1974: 144) ~ *veid-/*vīd- ’se’ (> *veid-ulas ’synlig’) (Mažiulis 1997: 228) och lit. Vaid-manas (Юркенас 1999: 31), homogena fsl. *věd- ’veta’.

Fsl. *Voldomyslъ: lit. Vaĺd-mantas

Fornslaviskt ortnamn Gladomės, Gladomouž, 1220–1230 = *Vladomysl-ib < *Vladomyslъ (Torkar 2013: 115) ~ *volděti, *volda ’makt’. Dess nära strukturellt-etymologiska motsvarighet är lit. Vaĺd-mantas ~ valdýti ’regera, styra’, valdžià ’makt’ (Vanagas, ed., 1989: 153, 1149).

Fsl. *Vъsemyslъ: fornpreuss. Wysse-manth, Wisse-munt, lit. Vis-mantas

Reflexer av det slaviska namnet: slvn. Svemisel, –sla (Stara slovenska imena), fornpol. Wsze-mysl: Wschemisl, 1431 (SSNO VI: 220), tjeck. Všemyšlice – ett deantroponymiskt ortnamn (Miklosich 1927: 46, 140: вьсь). Baltiska motsvarigheter: fornpreuss. Wysse-manth, Wisse-munt (Trautmann 1974: 144) ~ wissa, wyss- ’hela’ (Mažiulis 1997: 248–249) och lit. Vïs-mantas, Vŷs-mantas, Vïs-montas ~ visas ’hela’ (Būga 1911: 29; Vanagas, ed., 1989: 153, 1234).

Litauiska och lettiska uppvisar komposita med en etymologiskt avvikande men semantiskt närstående prepositiv led: lit. Aĩ-manas, Aĩ-manis, Aĩ-monas, Aĩ-mintas, lett. Almanas. Särskilt anses tolkningen av al i samband med got. alls ’hela’, lit. aliaí ’var och en’ i aliaí vienas vara sannolik (Vanagas, ed., 1985: 78, 88, 89).

3.3. Baltica & Iranica

Fornpreuss. Wirse-mund: fornir. *Vīra-manah–Wirse-mund (Trautmann 1974: 144) ~ wirs, wijrs ’man’ (Mažiulis 1997: 246–247), med fornir. *Vīra-manah– ’Manomtänkt’ < och iran. *ui̯ra-manah– (se ovan).

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

3.4. Slavica & Iranica & Baltica

Urslav. *Ľudъmyslъ & iransk. *arja-man-, *Ari̯a-manah- & lit. Liáud-minas (se ovan).

Urslav. *Myslimilъ: fornpr. Mente-myl, Monte-myle, Munte-mil: iransk. *Fria-manah-. Om slaviska och baltiska sammansättningar med etymologisk identitet hos båda delarna, se ovan. Deras förmodade iranska motsvarighet med omvänd ordningsföljd hos beståndsdelarna har en genetiskt avvikande prepositiv stam, jfr *Fru̯a-manah- (elam. Pír-ri-ia-ma-na) ”Den som har ett vänligt och tillmötesgående sinnelag” (Tavernier 2007: 184) ~ iransk. *frī- ’vara behaglig, glädja’, avest. frya-, medeliransk. *frya- ’kär, älskad’ (Rastorgueva, Edelman 2007: 70, 74) = ”Vänligtänkt”.

Urslav. *Těxomyslъ, *Těšimyslъ: avest. Tušna.matay-: fornpr. Monte-glaude. Om de iranska och slaviska enheterna, se ovan. Den baltiska parallellen representeras av fornpr. Monte-glaude (Trautmann 1974: 144). På grund av den frekventa sammanblandningen i preussiskan av stammarna *gland och *glaud kan ortografin Monte-glaude dölja *Monte-gland ~ glands ’tröst’, glandint ’trösta’ (Toporov 1979: 258, 260) = ”Tänktyst” VS slav. ”Těxo-mys”, ”Těši-mys”.

4. TOLKNING AV RESULTATEN, SLUTSATSER

4.1. En jämförande analys av iranska och slaviska lexikala och syntaktiska enheter med reflexer av ie. *menvisar parallellism i utformningen av komposita med detta etymon i de båda språkkulturerna. Detta visar sig både i den fullständiga etymologiska identiteten hos de jämförda enheternas struktur (utom formanten) och i gemensamma principer för organiseringen av deras kulturella semantik, som återspeglar dualismen i religionens och de moraliska relationernas grundval i det iranska och slaviska samhället. Jfr exempel med genetisk identitet hos båda delarna: urslav. *borotmyslъ ~ iransk. *bara(t)-hu-mānah eller *maṇia-bāra-; urslav. *dětomyslъ ~ medelpers. mn’dt; urslav. *dъlgomyslъ ~ iransk. *darga-manah-; urslav. *samotmyslъ ~ iransk. *hāmā-māna-, *hama-manah-; urslav. *sъ̑etomъdrъ ~ avest. spəntō mazdāi; urslav. *sъ̑etomyslъ ~ avest. spəntō.mainyava-; urslav. *sъmyslъ (?) ~ iransk. *hu-manah-.

Sådana överensstämmelser kan inte vara tillfälliga, utan är resultatet av nära kontakter mellan folk med närbesläktad andlig kultur och ett gemensamt indoeuropeiskt arv, vilket möjliggjorde deras djupa samverkan

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

inom vissa områden. På språkets nivå kan den spåras i form av slavisk-iranska isoglosser — gemensamma element i poetiska texter samt i juridisk och religiöst-etisk fraseologi, som uppenbarligen existerade i form av formelkonstruktioner och deras förkortade varianter — sammansatta namn med en bestämd ideologisk laddning. De utgjorde ett betydande skikt av det ”höga” språket i den mån de förmedlade den moraliska ideologin hos de kulturer som betjänades av detta språk. Se till exempel: (’bärare av [god, välgörande] tanke’ eller ’bärare av auktoritet’) urslav. *borotmyslъ ~ iransk. *bara(t)-hu-mānah eller *man̄ia-bāra-; (’skapad genom [god, välgörande] tanke’ eller ’insatt av den [goda] anden’) urslav. *dětomyslъ ~ medelpers. mn’d’t, avest. mainyu.taštəm, manyu.stātō; (’den som besitter den heliga [andens] visdom’ eller ’[den som har] minnet av det heliga’, jfr avest. mazdāh- ’minne’) urslav. *světomоdrъ ~ avest. spəntō mazdā; (’[skapad] av den heliga anden’ eller ’[bärare av] helig tanke (ande)’) urslav. *světomyslъ ~ avest. spəntō.mainyava-; (’den som har en god, välgörande tanke’) urslav. *sъmyslъ (?) ~ iransk. *hu-manah-; (’[den vars] tankar är rena (sanna)’) kyrkoslav. мысль чистая ~ medeliransk. *spita-manah- (?); (’den som vördar [visdomens] ande’) *terbomyslъ ~ medeliransk. *mazda-yazna-, östiransk. *mazda-yasna-; (’[den som har] en mild, tröstad ande’) urslav. *těxomyslъ, *těšimyslъ ~ avest. tušnā.matay-. Detta blev i sin tur möjligt tack vare gemensamma semantiska klichéer som hade utvecklats och bestämde principerna för urvalet av komponenter till formler och typer av ordbildning med hänsyn till deras kombinerbarhet.

Det gemensamma innovationskomplexet i de båda språken utvecklades naturligtvis inte inom snäva kronologiska ramar för någon bestämd period och inte heller inom ett enda område. Vid olika tidpunkter (under de första århundradena av det första årtusendet e.Kr.) levde slaverna sida vid sida med iranierna (slavisk-skytiska, senare slavisk-sarmatiska och ännu senare slavisk-alanska kontakter vid Volga och Don, i det karpatiska området och angränsande territorier) inom olika områden eller var förbundna genom tämligen stabila handelsvägar. Karaktären hos det ömsesidiga inflytandet under dessa kontakter är ett särskilt problem för framtiden, eftersom det är svårt att fastställa spåren av slaviskt inflytande på de forniranska östliga språken och slaviska lånord i deras vokabulär på grund av att uppgifterna om dessa språk är fragmentariska. Situationen är gynnsammare när det gäller att fastställa resultaten av iranskt inflytande på slavernas språk. En del slaviska antroponymer med roten *menär bildade av genetiskt slaviskt material, men enligt klichéer som hämtats från en iransk källa, vilket är regelrätt med tanke på iraniseriseringen av den religiösa vokabulärens semantiska fält inom det slaviska ordförrådet; jfr Ivanov 2002: 38 samt Ivanov 1998. Ända sedan

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Antoine Meillet och Roman Osipovitj Jakobson ägnade, och efter dem ägnades, särskild uppmärksamhet åt idén om ett sannolikt inflytande från iranska religiösa föreställningar på slaverna. Vissa forskares uppfattning om slavernas lån av iranska parvisa benämningar för dualistiskt motsatta poler i världsalltet ledde Vjatjeslav Vsevolodovitj Ivanov till slutsatsen att ”hos slaverna återupplivades spåren av en äldre indoeuropeisk dualism genom senare iranska influenser, som verkade i samma riktning. Liksom i fråga om språket blev ett särskilt djupt inflytande inom religionens område möjligt just på grund av det ursprungliga släktskapet mellan de traditioner som kom i kontakt med varandra” (Иванов 2002: 35). Detta är också riktigt när det gäller den nämnda klassen av antroponymer, vars inre form bland annat återspeglar nyanser av den religiösa dualismen som var aktuella vid namngivningen. Här kan, utöver de redan kända *z̑blo-myslь VS *dobro-myslь, ytterligare några exempel av detta slag nämnas:

*z̑bla(ja) slava, *z̑blo-slavь (: fornslav. (Kärnten) Zloslav, fornrys. зло-славие ’förtal’ (?); Slovar’ VI: 30) VS *dobra(ja) slava, *dobro-slavь (: serb. Dobroslav (Montenegro, Hercegovina), fornkor. Dobroslaus, 1243, 1256, 1265, samt pol. Dobrostaw – ortnamn m.m.; Miklosich 1927: 56, 31; se även ESSJ V: 43);

*z̑blo-dějb (: fornpol. Paulus Złodzieј; Miklosich 1927: 63) VS *dobro-dějb (: fornserb. Dobrodei = modern Dobro-djej; Maretić 1886: 105; fornrys. Добродѣя; Miklosich 1927: 56; fornkyrk. добродѣи ’en människa som handlar väl’, tjeck. dial. dobrod’ej ’välgörare’ m.m.; ESSJ V: 42);

*z̑blo-gostь (: fornrys. Федора Злыгостева; Грамотки 1969: 269, 270; (avlett) bulg. Злогошит, maked. Злогоши – ortnamn; Rospond 1983: 154) VS *dobro-gostь (: forntjeck. Dobrogost, 1200-talet, Dobrohost, avlett tjeck. ortnamn Dobrohošť; Miklosich 1927: 56, 147; forntjeck. dobrohost ’god gäst’, ’hjälte’ m.m.; ESSJ V: 42; fornpol. Dobrogost, 1153; Rospond 1983: 65);

*z̑blo-mirь, *z̑blo-měrь (: ungerska Zelemér – återgivning av ett slaviskt namn; Топоров 2006: 66; bulg. Зломер – ortnamn; Rospond 1983: 154) VS *dobro-mirь (: bulg. Добромир, tjeck. Dobromir m.m.; ESSJ V: 43; Топоров 2006: 33);

*z̑blo-vědь (: tjeck. Zlověď; Rospond 1983: 154, (avlett) Zlovědice – ortnamn; Miklosich 1927: 152 = *Zblověd-itji) VS *dobro-vědь (: fornrys. *Добровед >, ortnamnet Доброведово, 1800-talet, i trakten kring Velikije Luki; Новодворский 2014: 263). Följaktligen – ”den som bringar ont budskap” och ”den som bringar gott budskap” (eller ”[den som bär] ond/god kunskap”), jfr *věda ’budskap’, ’rykte’, ’kunskap’. Förekomsten av -vědь i sammansatta namn är ett argument för substantivets ålder *věda (i Аникин 2012: 166: ”Rekonstruktionen är problematisk (kräver reservationer)”);

*z̑blo-věťь (: tjeck. (avlett) Zlově̇tice – ortnamn; Miklosich 1927: 152, avlett från namnet *Zlověť) VS *dobro-věťь (potentiellt möjligt som

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

resultat av en sammandragning av motsvarande formel, vars eko hörs i ukr. добре вітати, з добром вітати ’hälsa med godhet, hälsa uppriktigt och hederligt, gratulera’). Komponenten *věť (jfr fornrys. вѣть ’förmaning’, ’råd, överläggning’, fornkyrk. вѣть ’överenskommelse, avtal’) i detta par är intressant genom sina samband med av. vaēδā- ’domslut’, ’avslöjande (av den anklagade)’, liksom som benämning på en av ”naskerna” (”Nīkatum”) och vaēδ- ’fastställa (avgöra) genom dom’ (Bartholomae 1904: 1322; Аникин 2013: 67). Alla språkbruken kan förenas på grundval av talets semantik ’överläggning, råd’, varifrån ’dom’ och ’avtal’.

*zъlo-vidъ (: fornrys. ”lever med Ivan Slovidov Matvej Slovidov”; Грамотки 1969: 111) VS *dobro-vidъ (: tjeck. Dobrovid; Rospond 1983: 45, 56; avlett på –jь ortnamn Dobroviz; Miklosich 1927: 31);

*zъl-oba (: fornserb. Slobba = Zloba; Maretić 1886: 97; kroat. Zlobin; Miklosich 1927: 152 – derivat med suffixet -in-) VS *dobr-ota (: bulg. Добро́та; ESSJ V: 43; äldre serb. Доброта; Miklosich 1927: 30).

Den etiska komponenten i den semantik som innefattas i dessa motsatspar, liksom semantiken hos systemet av sammansatta antroponymer med *bog-, *mir-, *mysl-, *slav-, *svęt, som innehåller dessa element av sakrala formler, hänvisar till tesen om slavernas kännedom om mitraismen, vars idéer de tillägnade sig och tog emot i syntetisk form, genom att organiskt förena dem med slaviska religiösa föreställningar (se t.ex.: Топоров 2006: 12; Vjatj. Vs. Ivanov säger med bestämdhet att slaverna påverkades just av mitraismen som en särskild, självständig religion; Иванов 2011: 16). Därför är det mycket sannolikt att slav. *dobro-myslь, *dobro-slavь (inte som ord eller bön, utan som rykte, hörsägen), *dobro-tvorъ / *dobro-dějь är namn som duplicerar den ”omkodade” triaden God tanke (av. humata-) – Gott ord (av. huxta-) – God gärning (av. hvaršta-), grundläggande för den zoroastriska religiösa etiken och för den därmed närbesläktade mitraistiska etiken. Och liksom i zoroastrismen står denna triad i motsats till Ond tanke (av. dušmata-) – Ont ord (av. dužūxta-) – Ond gärning (av. dužvaršta-): slav. *zъlo-myslь, *zъlo-slavь, *zъlo-tvorъ / *zъlo-dějь.

De lingvistiska vittnesbörden om iranskt inflytande på den religiösa delen av slaverna och på semantiken hos deras texter som hänför sig till det sakralas område ger inget svar på frågan om platsen och den ungefärliga tidpunkten för kontakterna med det iranska etnos som bar den mitraistiska ideologin. Det är knappast så att denna kännedom uppstod inom endast ett område. Förmodligen kan slaverna ha tillägnat sig vissa drag av denna ideologi på två vägar: från den iranska befolkningen i Pannonien, som här bodde granne med slaverna innan deras migration till andra områden (om mitraismens spridning i Pannonien och, i vidare mening, i Donauregionen, se Бурлинова 1999: 96–105, 110–129), och

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

från de iranskspråkiga etnosen på Krim, där kulten av Mithra är belagd genom arkeologiska lämningar (Pantikapaion och Chersonesos, se Kobylina 1978: 46–47, 88–90). Slavernas kännedom om mitraismen, om man godtar den som en sannolik hypotes, kan till sin kulturella påverkan jämföras med det inflytande som slaverna utsattes för under den tidigare epoken av kontakter med iranierna (Trubachov 1967).

4.2. En jämförelse av valensen hos stammen *man(t)- i tvåledade antroponymer i de baltiska språken och de kombinatoriska egenskaperna hos besläktade slav. *mysl-, *man(i)a-, *maniu-, *mata m.fl. i iraniernas och slavernas onomastikon ger grund för att tala om de baltiska materialens avskildhet från summan av iransk-slaviska etymologiska och semantiska överensstämmelser i antroponymien. Det material som är känt för oss visar endast ett exempel där båda leden i de iranska och baltiska komposita är genetiskt identiska och själva sammansättningarna har en närliggande semantik, jfr formpr. Wirse-mund & fornir. *Vīra-manah-. Och i tre fall kan man misstänka en ”sammanstrålning” av alla tre antroponymiska systemen, som alla använder ie. *men-, jfr: fsl. *L’udbmyslь & lit. Liáud-minas (och Moñ-tautas) & iran. *arja-man-, *Aria-manah-; fsl. *Myslimilь & formpr. Mente-myl, Monte-myle, Munte-mil & iran. *Fria-manah-; fsl. *Tēxomyslь, *Tēšimyslь & formpr. Monte-glaude & av. Tušna.mətay-. Ett sådant resultat kullkastar antagandena om en mer omfattande serie tvåledade namn med ie. *men-, *mata-, *mati- < *mn-t- gentemot balt. *man-t-. De baltiska antroponymernas särdrag, vad gäller det lexikala kännetecken som intresserar oss, framträder på två sätt.

(1) En del av dem har antingen inga typologiska motsvarigheter bland slaviska *mysl-namn och uppvisar därmed ett originellt semantiskt mönster, eller så är det andra/första ledet i sammansättningarna med *man(t)- etymologiskt oklart (det finns tillräckligt många fall hos: Vanagas, red., 1985; 1989), utan vilket alla jämförelser saknar mening.

(2) Separata baltoslaviska paralleller har fastställts, vilka ideologiskt inte kan förbindas med de iransk-slaviska; detta är knappast tillfälligt med tanke på det nära slavisk-baltiska samspelet under en senare epok, som inte i någon större utsträckning berörde den etiska sidan av deras liv. Under denna tid bildades gemensamma fraser för båda språken för att organisera homogena *man(t)-- och *mysl-- (< *mon-sl-) i komposita.

Alltså är exempel på full etymologisk identitet mellan slaviska och baltiska kompositas beståndsdelar och samma komponentordning: fsl. *Golomyslь ~ lit. Gal-manas, Gal-i-mantas, Gãl-mantas; fsl. *L’udbmyslь ~ lit. Liáud-minas; fsl. *Myslimilь ~ formpr. Mente-myl, Monte-myle, Munte-mil; fsl. *Permyslь ~ lit. Per-manas (?), Pér-monas; fsl. *Vědomyslь ~

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

formpr. Weide-munt, lit. Vaid-manas; fsl. *Voldomyslъ ~ lit. Vald-mantas; fsl. *Vbsemyslъ ~ formpr. Wysse-manth, Wisse-munt, lit. Viš-mantas.

Exempel med identitet hos *mysl-: *man(t)-, men med heterogenitet i den andra delen av de komposita som ingår i jämförelsen: fsl. *Dalъmyslъ ~ lit. Tól-mantas, Tál-mantas; fsl. *Gostomyslъ ~ lit. Vais-mantas; fsl. *Xoti-myslъ ~ formpr. Nore-munt, lit. Nór-mantas; fsl. *Svaromyslъ ~ lit. Vaid-manas; fsl. *Velemyslъ ~ lit. Daug-mantas; (med inversion av leden) fsl. *Čajbmyslъ ~ lit. Mañt-vila, Moñt-vilas, Mañ-vilas.

I stora drag kan den kulturella semantik som förmedlas av de uppräknade namnen beskrivas på följande sätt: (‘[den som har] två krigare’) formpr. Wirse-mund ~ fornir. *Vīra-manah-; (‘den som tänker på (sörjer för) folket’ = ‘ledare’) fsl. *L’udъmyslъ ~ lit. Liáud-minas ~ iran. *Ariia-manah-; (‘vars ande är tröstat’) fsl. *Tēxo- / *Tēši-myslъ ~ formpr. Monte-glaude ~ av. tušnā.matay-; (‘stark till anden / tanken / viljan’) fsl. *Golomyslъ ~ lit. Gal-manas; (‘mild till sinnelaget’) fsl. *Myslimilъ ~ formpr. Monte-myle, Munte-mil; (‘den som känner till / ser tankar’) fsl. *Vēdomyslъ ~ formpr. Weide-munt; (‘tankarnas härskare’) fsl. *Voldomyslъ ~ lit. Vald-mantas; (‘den som tänker på allt’) fsl. *Vbsemyslъ ~ formpr. Wysse-manth, lit. Viš-mantas; (‘den som tänker långt = framsynt’) fsl. *Dalemyslъ ~ lit. Tól-mantas, Tál-mantas; (‘en gäst som väntas (en tänkt gäst)’) fsl. *Gostomyslъ ~ lit. Vais-mantas; (‘?’) fsl. *Xoti-myslъ ~ formpr. Nore-munt, lit. Nór-mantas; (‘den som brett planerar’) fsl. *Svaromyslъ ~ lit. Vaid-manas; (‘den som tänker mycket’) fsl. *Velemyslъ ~ lit. Daug-mantas; (‘?’) fsl. *Čajbmyslъ ~ lit. Mañt-vila, Mañ-vilas. Som vi ser berör de baltoslaviska överensstämmelserna i den del av ordförrådet som representeras av reflexer av ie. *men- inte axiologin i den hedniska världsbilden eller moraliskt-etiska kategorier, såsom fallet var med iranierna och slaverna, utan snarare en mer neutral karakterisering av mentala egenskaper (eller deras användning), som är förutbestämda för namnbärarna.

De baltiska detematiska antroponymerna är av betydande ålder. Exempelvis har ”systemet av litauiska sammansatta namn en arkaisk karaktär. Nybildningar i detta namnsystem, som har uppstått på litauisk mark, är jämförelsevis få” (Jurkenas 1964: 62). Därför är följande fråga logisk: om slaverna och balterna genomgick gemensamma innovationer inom morfologi och ordbildning (däribland även ord- och stambildning), varför saknas slaviska motsvarigheter till gruppen tvåledade nomen i litauiska, lettiska och fornpreussiska? Naturligtvis kan man inte räkna med att hela uppsättningen sammansatta namn med *mysl och *man(t)- har bevarats, eftersom gemensamma komposita med full etymologisk identitet mellan leden, strikt taget, inte ens är vanliga i baltiskan som helhet, till exempel gemensamma för

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Litauernas och letternas namn med *man(t)- sammanfaller inte med den litauisk-preussiska nummerserien. Nytt material kan öka antalet paralleller, men det kommer knappast att lösa problemet i sin helhet, eftersom slavernas och baltiernas etniska förflyttningar och kontakter inte kan betraktas som en enhetlig monolit; därför är det knappast rimligt att förvänta sig att fullständiga strukturellt-etymologiska identiteter mellan tvåledade namn, såväl inom det baltiska onomastikonet som i det baltoslaviska namnmaterialet, kommer att vara talrika.

ЛИТЕРАТУРА

Abaev Vasilij I. 1973: Абаев, Василий И. Istoriko-etimologičeskij slovar' osetinskogo jazyka [Istoriko-etimologičeskij slovar' osetinskogo jazyka] 2, Ленинград: Наука [Leningrad: Nauka].

Acta societatis 1775: Iablonovianae de originibus ab Aquilone Venientium Slavorum. Anni MDCCCLXXV, t. V: De rebus Slavicis ultimus, Lipsiae: ex officina Loeperia.

Anikin Aleksandr E. 2012: Аникин, Александр Е. Русский этимологический словарь [Russkij ėt imologičeskij slovar’] 6 (вал I – вершок IV) [(val I – veršok IV)], Москва: Рукописные памятники Древней Руси [Moskva: Rukopisnye pamjatniki Drevnej Rusi].

Anikin Aleksandr E. 2013: Аникин, Александр Е. Русский этимологический словарь [Russkij ėt imologičeskij slovar’] 7 (верш I – вняться II) [(verš I – vnjat’sja II)], Москва: Рукописные памятники Древней Руси [Moskva: Rukopisnye pamjatniki Drevnej Rusi].

Bartholomae Christian 1904: Altiranisches Wörterbuch, Lex 80, XXXII, Strassburg: Karl J. Trübner.

Benzing Johannes 1983: Chwaresmischer Wortindex, Wiesbaden: Harrassowitz.

Beversdorf Dr. 1883: Slawische Streissen. Die slawischen Ortsnamen der Insel Rügen. – Baltische Studien, Stettin: Druck und Verlag von Herrcke & Lebeling, 13–64.

Būga Kazimieras 1911: Apie lietuvių asmens vardus. – Lietuvių tauta, kn. 2, d. 1, Vilnius: Martyno Kuktos spaustuvė, 1–50.

Burlinova Alla J. 1999: Бурлинова, Алла Ю. Распространение культа Митры в европейских провинциях Римской империи [Rasprostranenie kul’ta Mitry v evropejskix provincijax Rimskoj imperii]: диссертация кандидата исторических наук [dissertacija kandidata istoričeskix nauk], Москва: Московский педагогический государственный университет [Moskva: Moskovskij pedagogičeskij gosudarstvennyj universitet].

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Cheung Johny 2007: Etymological Dictionary of the Iranian Verb, Leiden Indo-European Etymological Dictionary Series, ed. by A. Lubotsky, 2, Leiden, Boston: Brill.

Codicis 1850: Codicis diplomatici et epistolaris Moraviae. Index, Brunae: Ex typographia Caroli Winikerii.

Desnickaja Agnija V. 1970: Десницкая, Агния В. Наддиалектные формы устной речи и их роль в истории языка [Naddialektnye formy ustnoj reči i ix rol’ v istorii jazyka], Ленинград: Наука [Leningrad: Nauka].

D’jakonov Igor’ M., Livšic Vladimir A. 1960: Дьяконов, Игорь М., Лившиц, Владимир А. Документы из Нисы I в. до н. э. Предварительные итоги работы [Dokumenty iz Nisy I v. do n. è.], Москва: Издательство восточной литературы [Moskva: Izdatel’stvo vostočnoj literatury].

Durkin-Meisterernst Desmond 2004: Dictionary of Manichaean Texts, Vol. III, 1: Texts from Central Asia and China (Texts in Middle Persian and Parthian), Turnhout: Brepols.

Elezović Gligorij 1932: Елезовић Глигориј: Речник косовско-метохиског дијалекта [Rečnik kosovsko-metohiskog dijalekta] 1, Београд [Beograd].

ESSJ III – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 3 (*bratrьcь–*cьrky), под ред. О. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1976.

ESSJ IV – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 4 (*čaběniti–*děl’a), под ред. О. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1977.

ESSJ V – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 5 (*dělo–*deržьb), под ред. О. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1978.

ESSJ VI – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 6 (*e–*golva), под ред. О. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1979.

ESSJ VII – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 7 (*golvačь–*gyžati), под ред. О. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1980.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

ESSJ VIII – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 8 (*xa–*jьvьlga), под ред. O. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1981.

ESSJ IX – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 9 (*jež–*klenъje), под ред. O. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1983.

ESSJ XV – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 15 (*lětina–*lokač), под ред. O. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1988.

ESSJ XIX – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 19 (*męs’arъ–*morzakъ), под ред. O. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1992.

ESSJ XX – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 20 (*morzatъjь–mъrsknǫti), под ред. O. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1994.

ESSJ XXI – Этимологический словарь славянских языков. Праcлавянский лексический фонд [Ètimologičeskij slovar’ slavjanskix jazykov. Praslavjanskij leksičeskij fond] 21 (*mъrskovatъjь–*nadějьnъjь), под ред. O. Н. Трубачева [pod red. O. N. Trubačeva], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1994.

Fraenkel Ernst 1962: Litauisches etymologisches Wörterbuch 1, Heidelberg, Göttingen: Carl Winter and Vandenhoeck & Ruprecht.

Fritz Sonja 2006: Iranisches Personennamenbuch. Bd. III: Neuiranische Personennamen. F. 3: Die ossetischen Personennamen, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Gignoux Philippe 1986: Iranisches Personennamenbuch. Bd. II: Mitteliranische Personennamen. F. 2: Noms propres Sassanides en moyen-perse épigraphique, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Gignoux Philippe 2003: Iranisches Personennamenbuch. Bd II: Mitteliranische Personennamen. F. 3: Noms propres Sassanides en moyen-perse épigraphique. Supplément [1986–2001], Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Gignoux Philippe, Jullien Christelle, Jullien Florence 2009: Iranisches Personennamenbuch. Bd VII: Iranische Namen in semitischen Nebenüberlieferungen. F. 5: Noms propres syriaques d’origine iranienne, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Gramotki 1969: Грамотки XVII – начала XVIII века [Gramotki XVII – načala XVIII veka], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Grantovskij Èdvin A. 2007: Грантовский, Эдвин А. Ранняя история иранских племен Передней Азии [Rannjaja istorija iranskih plemen Perednej Azii], Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Hinz Walther 1973: Neue Wege im Altpersischen, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Hinz Walther 1975: Altiranisches Sprachgut der Nebenüberlieferungen, Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Ivanov V’acheslav Vs. 1988: Иванов, Вячеслав Вс. Проблемы изучения славяно-иранских связей [Problemy izučénija slavjano-iranskih svjazej]. – Славяне и их соседи. Место взаимных влияний в процессе общественного и культурного развития. Эпоха феодализма [Slavjane i ih sosedi. Mesto vzaimnyh vlijanij v processe obščestvennogo i kul’turnogo razvitija. Èpoha feodalizma], Москва: Институт славяноведения и балканистики АН СССР [Moskva: Institut slavjanovedenija i balkanistiki AN SSSR], 5–7.

Ivanov Vjačeslav Vs. 2002: Иванов, Вячеслав Вс. Славяно-арийские (= индоиранские) лексические контакты [Slav’ano-arijskie leksičeskie kontakty]. – Славянская языковая и этноязыковая системы в контакте с неславянским окружением [Slav’anskaja jazykovaja i etnojazykovaja sistemu v kontakte s neslavjanskim okruženjem], отв. ред. Т. М. Николаева, Москва: Языки славянской культуры [Moskva: Jazyki slavjanskoj kul’tury], 17–60.

Ivanov Vjačeslav Vs. 2011: Иванов, Вячеслав Вс. Границы митраизма в свете работ В. Н. Топорова [Granicу mitraizma v svete rabot V. N. Toporova]. – Балты и славяне: Пересечения духовных культур [Balty i slavjane: Peresečenija duhovnyh kul’tur], Vilnius: Lietuvos Respublikos seimo kanceliarija, 13–16.

Jurkenas Juozas K. 1964: Юркенас, Юозас К. Морфологические типы древних литовских сложных имён [Morfologičeskije tipy drevnih litovskih složnyh imën]. – Kalbotyra 13, 57–65.

Jurkenas Juozas K. 1999: Юркенас, Юозас К. К истории формирования антропонимии балтийских и славянских языков [K istorii formirovanija antroponimii baltijskih i slavjanskih jazykov]. – Slavistica Vilnensis 48(2), 27–34.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Justi Ferdinand 1895: Iranisches Namenbuch, Marburg: N. G. Elwert’sche Verlagsbuchhandlung.

Kobylina Marija M. 1978: Кобылина, Мария М. Изображения восточных божеств в Северном Причерноморье в первые века н. э. [Izobraženija vostočnyx božestv v Severnom Pričernomor’e v pervye veka n. è.], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Kollár Jan, Pačić Jan 1828: Gmenoslow čili Slowník osobných Gmen rozličných kmenů a nářečí národu Slawenského, Budjn: Tiskem kr. wšeučiliště Pěštianského.

Kott František Št. 1890: Česko-německý slovník zvláště grammaticko-fraseologický 6, Praha: J. Kolář.

Legenda Christiani 1978: Legenda Christiani vita et passio Sancti Wenceslai et Sancte Ludmile ave eius, ed., in linguam Bohemicam vertit, commentariis auxit J. Ludvíkovský, Pragae.

Leksik 1976: Leksik prezimena Socijalističke Republike Hrvatske, Zagreb: Institut za jezik.

Livshits Vladimir A. 2008: Лившиц Владимир А. Согдийская эпиграфика Средней Азии и Семиречья [Sogdijskaja èpigrafika Sredney Azii i Semireč’ja], Санкт-Петербург: Филологический факультет СПбГУ [Sankt-Peterburg: SPbGU].

Livshits Vladimir A. 2010: Лившиц Владимир А. Парфянская ономастика [Parfjanskaja onomastika], Санкт-Петербург: Петерб. лингвист. общество [Sankt-Peterburg: Peterb. lingvist. obščestvo].

Lurje Pavel B. 2010: Iranisches Personennamenbuch. Band II: Mitteliranische Personennamen. F. 8: Personal Names in Sogdian Texts, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Lurje Pavel B. 2017: Лурье Павел Б. Пантеон согдийцев по материалам имён собственных [Panteon sogdijcev po materialam imën sobstvennyx]. – Проблемы археологии и истории Таджикистана [Problemy arxeologii i istorii Tadžikistana], Душанбе: Дониш [Dushanbe: Doniš], 123–131.

Mayrhofer Manfred 1973: Onomastica Persepolitana. Das altiranische Namengut der Persepolis-Täfelchen, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Mayrhofer Manfred 1979: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 1, F. I–II, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Maretić Tomislav 1886: O narodnim imenima i prezimenima u Hrvata i Srba. – Rad Jugoslavenske akademije znanosti i umjetnosti XIV (LXXXI), 81–146.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Mažiulis Vytautas 1996: Prūsų kalbos etimologijos žodynas 3 (L–P), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Mažiulis Vytautas 1997: Prūsų kalbos etimologijos žodynas 4 (R–Z), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Michl Josef V. J. 1839: A úplný literaturnj lé topis, čili Obraz slowesnosti slowanů nárecj českého w Cechách, na Morawě, w Uhrjïh atd., od léta 1837 ¼..., Praha: Kommissja Kronbergrowy wdowy a Webra.

Mihajlović Velimir 2002: Михајловић Велимир. Српски презименик [Srpski prezimenik], Нови Сад: Аурora [Novi Sad: Aurora].

Miklosich Franz 1927: Die Bildung der slavischen Personenund Ortsnamen, Heidelberg: Carl Winter.

Mineja 2002: Минеја јануар [Mineja januarʹ] 1, Москва: РПЦ [Moskva: RPC].

Moroškin Mixail J. 1867: Морошкин, Михаил Я. Славянский именослов или собрание славянских личных имен в алфавитном порядке [Slavjanskij imenoslov ili sobranie slavjanskih ličnyh imen v alfabитnom poriadke], Санкт-Петербург: Тип. 2-го отд-ния собственной е. и. в. канцелярии [Sankt-Peterburg: 2-go otd-nija sobstvennoj e. i. v. kanceljarii].

Novodvorskij Vitold V. 2014: Новодворский, Витольд В. Ливонский поход Ивана Грозного. 1570–1582 [Livonskij pohod Ivana Groznogo], Москва: Директ-Медиа [Moskva: Direkt-Media].

Onomastičeskij arhiv – Ономастический архив Института украинского языка НАН Украины [Onomastičeskij arhiv Instituta ukrainskogo jazyka NAN Ukrainy].

Ovsená Blažena 2014: Pátranie po tajných slovenských dejinách a slovenskom duchu, Trnava: Eko-konzult.

Polockie gramoty 2015: Полoцкие грамоты XIII – начала XVI в. [Polockie gramoty XIII – načala XVI v.] 1–2, Москва: РФСОН [Moskva: RFSON].

Polockie gramoty 2015a: Полoцкие грамоты XIII – начала XVI в. [Polockie gramoty XIII – načala XVI v.] 2, Москва: РФСОН [Moskva: RFSON].

Press J. Ian 1986: Aspects of the Phonology of the Slavonic Languages: The Vowel y and the Consonantal Correlation of Palatalization, Amsterdam: Rodopi.

Rastorgueva Vera S. 1966: Расторгуева, Вера С. Среднеперсидский язык [Srednepersidskij jazyk], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Rastorgueva Vera S., Èdel’man Džoj I. 2003: Расторгуева, Вера С., Эдельман, Джой И. Этимологический словарь иранских языков [Ėtimologičeskij

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

slovar’ iranskix jazykov] 2, Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Rastorgueva Vera S., Èdel’man Džoj I. 2007: Расторгуева, Вера С., Эдельман, Джой И. Этимологический словарь иранских языков [Ètimologičeskij slovar’ iranskix jazykov] 3, Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Rastorgueva Vera S., Èdel’man Džoj I. 2015: Расторгуева, Вера С., Эдельман, Джой И. Этимологический словарь иранских языков [Ètimologičeskij slovar’ iranskix jazykov] 5, Москва: Восточная литература [Moskva: Vostočnaja literatura].

Renč-Wjelečanski Marćin 1901: Žórła k najstaršim stawiznam serbskeho naroda. – Časopis Maćicy Serbskeje, Lětnik LIV, Zešiwk I, 41–56.

Rospond Stanisław 1983: Słowiańskie nazwy miejscowe z sufiksem –jb, Wrocław: Wyd-wo Uniwersytetu Wrocławskiego.

Schmitt Rüdiger 2009: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 7: Iranische Namen in Semitischen Nebenüberlieferungen, F. 1A: Iranische Personennamen in der Neuassyrischen Nebenüberlieferung, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Schmitt Rüdiger 2011: Iranisches Personennamenbuch, Bd. 5: Iranische Namen in Nebenüberlieferungen Indogermanischer Sprachen, F. 5A: Iranische Personennamen in der griechischen Literatur vor Alexander D. Gr., Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften.

Skardžius Pranas 1960: Lit. zweistämmige Personennamen mit mantund mantà «bewegliche Habe». – Zeitschrift für Slavische Philologie 29(1), 146–150.

Slovar’ VI – Словарь русского языка XI–XVII вв. [Slovar’ russkogo jazyka XI–XVII vv.] 6 (Зипунъ–Иянуарий) [(Zipun’–Ijan uarii)], гл. ред. С. Г. Бархударов, ред. Г. А. Богатова, сост. Г. А. Богатова, О. В. Малкова, Г. П. Смолицкая [gl. red. S. G. Barxudarov, red. G. A. Bogatova, sost. G. A. Bogatova, O. V. Malkova, G. P. Smolickaja], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1979.

Slovar’ XI – Словарь русского языка XI–XVII вв. [Slovar’ russkogo jazyka XI–XVII vv.] 9 (М), гл. ред. Ф. П. Филин, ред. Г. А. Богатова [gl. red. F. P. Filin, red. G. A. Bogatova], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1982.

Slovar’ XXIII – Словарь русского языка XI–XVII вв. [Slovar’ russkogo jazyka XI–XVII vv.] 23 (Съ–Сдымка) [(S’–Sdymka)], гл. ред. Г. А. Богатова [gl. red. G. A. Bogatova], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 1996.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Slovnyk 1979: Словник гідронімів України [Slovnyk gidronimiv Ukrajiny], Київ: Наукова думка [Kyjiv: Naukova dumka].

Słowiańska onomastyka 2003: Encyklopedia 2, pod red. E. Rzetelskiej-Feleszko, A. Cieślikowej przy współudziale J. Dumy, Warszawa, Kraków: Towarzystwo Naukowe Warszawskie.

Smoczyński Wojciech 2019: Słownik etymologiczny języka litewskiego, współpraca redakcyjna M. Osłon, wydanie drugie, poprawione i znacznie rozszerzone, na prawach rękopisu. Available at: www.rromanes.org/pub/alii/Smoczyński W. Słownik etymologiczny języka litewskiego.pdf.

SSNO I – Słownik staropolskich nazw osobowych 1 (A–D), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1965.

SSNO III – Słownik staropolskich nazw osobowych 3 (Kł–M), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1971.

SSNO IV – Słownik staropolskich nazw osobowych 4 (N–R), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1974–1976.

SSNO VI – Słownik staropolskich nazw osobowych 6 (V–Ž), red. W. Taszycki, Wrocław: PAN, 1981.

Sokolov Sergej N. 1964: Соколов, Сергей Н. Язык Авесты [Jazyk Avesty], Ленинград: ЛГУ [Leningrad: LGU].

Sreznevskij Izmail I. 1893: Срезневский, Измаил И. Материалы для словаря древнерусского языка по письменным памятникам [Materialy dlja Slovarja drevnerusskogo jazyka po pis’mennym pamjatnikam] 1 (A–K), Москва: Тип. Императорской акад. наук [Moskva: Tip. Imperatorskoj akad. nauk].

Sreznevskij Izmail I. 1902: Срезневский, Измаил И. Материалы для словаря древнерусского языка по письменным памятникам [Materialy dlja Slovarja drevnerusskogo jazyka po pis’mennym pamjatnikam] 2 (Л–П), Москва: Тип. Императорской акад. наук [Moskva: Tip. Imperatorskoj akad. nauk].

Sreznevskij Izmail I. 1912: Срезневский, Измаил И. Материалы для словаря древнерусского языка по письменным памятникам [Materialy dlja Slovarja drevnerusskogo jazyka po pis’mennym pamjatnikam] 3 (Р–?), (йотированный юс малый) и дополнения [(jotirovannyj jus malyj) i dopolnenija], Москва: Тип. Императорской акад. наук [Moskva: Tip. Imperatorskoj akad. nauk].

Stara imena – Стара Српска имена [Stara Srpska imena]. Available at: https://www.stormfront.org/forum/t280581-3/.

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

Stara slovenska imena – Stara izvirna slovenska imena [Old Original Slovenian Names]. Available at: https://www.raptas.si/stara-izvirna-slovenska-imena/.

Steblin-Kamenskij Ivan M. 2009: Стеблин-Каменский, Иван М. Комментарий [Kommentarii]. – Гамбл Заратуустры [Gatu Zaratuštry], Санкт-Петербург: Петербургское Востоковедение [Sankt-Peterburg: Peterburgskoe Vostokovedenie].

Šafarik Pavel I. 1848: Шафарик, Павел И. Славянские древности: часть историческая [Slavjanskie drevnosti: čast’ istoričeskaja] 2, соч. П. И. Шафарика, пер. с чеш. и предисл. О. Бодянского, изд. 2-е, испр. [soč. P. I. Šafarika, per. s češ. i predisl. O. Bodjanskogo], Москва: Унив. тип. [Moskva: Univ. tip.].

Tavernier Jan 2007: Iranica in the Achaemenid Period (Ca. 550-330 B.C.). Lexicon of Old Iranian Proper Names and Loanwords, Attested in Non-Iranian Texts. (Orientalia Lovaniensia Analecta, 158), Leuven: Peeters Publishers.

Tolman Herbert C. 1908: Ancient Persian lexicon and the texts of the achaemenidan inscriptions transliterated and translated with special reference to their recent re-examination, New York, Cincinnati: American Book Company.

Toporov Vladimir N. 1963: Топоров, Владимир Н. К этимологии слав. myslъ [K ètimologii slav. myslъ]. – Этимология [Ètimologija], Москва: АН СССР [Moskva: AN SSSR], 5–13.

Toporov Vladimir N. 1979: Топоров Владимир Н. Прусский язык. Словарь [Prusskij jazyk. Slovar] 2, Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Toporov Vladimir N. 1995: Топоров, Владимир Н. Святость и святые в русской духовной культуре [Svjatost’ i svjatye v russkoj duxovnoĭ kul’ture] 1 (Первый век христианства на Руси [Pervyĭ vek xristianstva na Rusi]), Москва: Языки русской культуры [Moskva: Jazyki russkoĭ kul’tury].

Toporov Vladimir N. 2006: Топоров, Владимир Н. Праславянская культура в зеркале собственных имён (элемент *mir-) [Praslavjanskaja kul’tura v zerkale sobstvennyx imën (element *mir-)]. – Исследования по этимологии и семантике [Issledovanija po ètimologii i semantike] 2/2, Москва: Языки славянской культуры [Moskva: Jazyki slavjanskoj kul’tury], 11–141.

Toporova Tat’jana V. 1996: Топорова, Татьяна В. Культура в зеркале языка: древнегерманские двучленные имена собственные [Kul’tura v zerkale jazyka: drevnegermanskie dvučlennye imena sobstvennye], Москва: Языки русской культуры [Moskva: Jazyki russkoj kul’tury].

Torkar Silvo 2013: Dvočlenski slovanski antroponimi v slovenski toponimiji. – Jezikoslovni zapiski 19/1, 111–128.

Straipsniai / Articles

ALEXANDER I. ILIADI

Trautmann Reinhold 1974: Die altpreußischen Personennamen, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Trubachev Oleg N. 1967: Трубачев, Олег Н. Из славяно-иранских лексических отношений [Iz slavjano–iranskix leksičeskix otnošenij]. – Этимология 1965 [Ètimologija 1965], Москва: Наука [Moskva: Nauka], 3–81.

Trubačev Oleg N. 2003: Трубачев, Олег Н. Этногенез и культура древнейших славян. Лингвистические исследования [Ètnogenez i kul’tura drevnejšix slavjan], издание 2-ое, дополненное [izdanie 2-oe, dopolnennoe], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Vanagas Aleksandras, ed., 1985: Lietuvių pavardžių žodynas 1 (A–K), aut. A. Vanagas, V. Maciejauskienė, M. Razmukaitė, ats. red. A. Vanagas, Vilnius: Mokslas.

Vanagas Aleksandras, ed., 1989: Lietuvių pavardžių žodynas 2 (L–Ž), aut. A. Vanagas, V. Maciejauskienė, M. Razmukaitė, ats. red. A. Vanagas, Vilnius: Mokslas.

Vasmer Max 1986: Фасмер Макс. Этимологический словарь русского языка [Ètimologičeskij slovar’ russkogo jazyka] 2, Москва: Прогресс [Moskva: Progress].

Vasmer Max 1987: Фасмер Макс. Этимологический словарь русского языка [Ètimologičeskij slovar’ russkogo jazyka] 4, Москва: Прогресс [Moskva: Progress].

Zaližnjak Andrej A. 2004: Зализняк, Андрей А. Древненовгородский диалект [Drevnenovgorodskij dialekt], Москва: Языки славянской культуры [Moskva: Jazyki russkoj kul’tury].

Slavų–iranėnų kalbų kontaktai: sudurtiniai žodžiai su slav. *mysl-: iran. *mana-, *mazda- (baltų kalbų kontekste)

SANTRAUKA

Lyginamojo-istorinio iranėnų, slavų ir baltų sudurtinių asmenvardžių ir sintaksinių vietenų, sudarytų iš *mysl-: *man(i)a-, *manįu-, *mata-, *mati-, *mazda-: *man(t)-, tyrimo rezultatai leidžia daryti tam tikras išvadas. 1. Slavų ir iranėnų dvikamieniai asmenvardžiai su ide. *menatskleidžia nemažai bendrų požymių, tokių kaip: a) visiškas genetinis etimologinės sandaros tapatumas (*boromyslъ ~ iran. *bara(t)-hu-mānahar *manįa-bāra-;

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Slavo-Iranica: Compound Words with Slav. *mysl-: Iran. *mana-, *mazda- (against Baltic Background)

slav. *dėtomyslь ~ vid. pers. mn’d’t; slav. *samomyslь ~ iran. *hāmā-māna-, *hama-manah-; slav. *svetomoǫdrь ~ avest. spanṱō mazdā; slav. *světomyslь ~ avest. spənṱō.mainyavair t. t.); b) bendri kultūrinės semantikos organizavimo standartai, atskleidžiantys religinį dualizmą ir abiejose visuomenėse susiklosčiusius moralinius santykius. Šios paralelės rodo senųjų slavų ir iranėnų kalbų kontaktų pėdsakus. Dėl iranėnų įtakos slavų mitologiniams ir poetiniams tekstams slavai sudarė su iranėnais bendrus struktūrinius asmenvardžių tipus ir semantinius modelius, kurių dalis įrodo slavų perimtus mitraizmo etikos elementus (šią religiją iranėnai išplatino Panonijoje, Kryme). 2. Slavų ir baltų dvikamienių asmenvardžių su ide. *menrefleksais paralelės nesutampa su slavų ir iranėnų paralelėmis, nes baltiški pavyzdžiai atskleidžia religiškai nežymėtas kultūrines sąvokas. 3. Minėtos žodžių kategorijos formavimosi metu slavų ir iranėnų kontaktai siekė senesnius laikus nei baltų ir slavų ryšiai.

Įteikta 2022 m. spalio 23 d.

A L E X A N D E R I. I L I A D I The State Institution “South Ukrainian National Pedagogical University named after K. D. Ushinsky” 65020, Ukraine, Odessa 34, Staroportofrankiuvska Str. [email protected]

Straipsniai / Articles