This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
KVINNORS SOCIALA STÄLLNING OCH IDENTIFIERING I PREUSSEN UNDER 1300–1500-TALEN PÅ GRUNDVAL AV TYSKA ORDNENS DOKUMENT
Preussiska kvinnors sociala ställning och deras identifiering i Tyska ordens dokument från 1300–1500-talen
ANNOTATION
Omnämnandet och identifieringen av kvinnor i historiska källor, särskilt i Tyska ordens medeltida kanslidokument och i dokument från den tidigmoderna perioden, utgör ett fenomen som är forskningsmässigt relevant ur många vetenskapliga discipliners perspektiv. Ämnet är inte bara ett forskningsobjekt inom namnforskningen, utan berör även allmän språkvetenskap, historia, sociologi, antropologi m.fl. I föreliggande uppsats försöker man betrakta frågan ur två perspektiv. Å ena sidan är det intressant huruvida kvinnor i historiska dokument kan identifieras genom sina eventuellt nedtecknade namn; å andra sidan uppstår frågan hur deras sociala ställning korrelerar med omnämnandet respektive identifieringen av kvinnor.
NYCKELORD: omnämnande av kvinnor(namn), omnämnande av kvinnor, medeltiden, social ställning.
Straipsniai / Articles
11
Page 2
DARIUS IVOŠKA
ANNOTATION
Namngivningen och identifieringen av kvinnor i historiska källor, särskilt i kanslidokumenten från Tyska orden (härefter – DO) under medeltiden och den tidigmoderna perioden, utgör ett fenomen som behöver utforskas ur många akademiska discipliners perspektiv. Ämnet är inte bara föremål för forskning inom namnforskningen, utan berör även allmän språkvetenskap, historia, sociologi, antropologi med flera områden. I föreliggande uppsats försöker man närma sig detta ämne på två sätt. Å ena sidan är det intressant att se om kvinnorna i de historiska dokumenten kan identifieras genom sina eventuellt nedtecknade namn; å andra sidan uppstår frågan hur deras sociala status korrelerar med namngivningen eller identifieringen av kvinnor.
NYCKELORD: omnämnande av kvinnors (namn), namngivning av kvinnor, medeltiden, social ställning.
I. INLEDNING
Föremålet för föreliggande undersökning är särdragen hos kvinnor och omnämnandet av deras namn som kännetecken för deras sociala ställning i Tyska ordens (DO) historiska dokument. Av pragmatiska skäl begränsades undersökningen emellertid inte enbart till källor från ordensperioden, utan även en källa från det tidiga hertigdömet Preussens tid togs med.
Om det empiriska materialet och dess källor
För undersökningen valdes medvetet handskrivna och tryckta historiska dokument från DO samt från den tidiga hertigliga perioden i Preussen ut. Här behövs ingen särskild förklaring till varför de dokument som författats på tyska och latin från ordens- och hertigdömeskansliet valdes och vilken roll de spelar i namnforskningen, eftersom den tidiga historieskrivningen om Preussen och Litauen samt de språk på vilka de motsvarande handlingarna avfattades redan har behandlats flera gånger (Blažienė 2017: 63; Ivoška 2016: 209; 2019: 98–99; 2020: 133–135). Huvudkorpusen av de undersökta källorna utgörs av DO:s privilegier, utfärdade i slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. Det rör sig huvudsakligen om handskrivna privilegiebrev avfattade på tyska och latin, korta anteckningar i de finansiella registren, notiser om nödlidande invånare i staden Königsberg i ordenskansliets förteckningar samt om
12
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 3
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
anteckningar om skattepliktiga invånare i den östra delen av hertigdömet Preussen i turkskatteregistren1. De ovan nämnda dokumentens karaktär och syfte visar, utan någon särskild analys av dem, att de innehåller mycket information om invånarna i Preussenlandet, deras förhållanden till varandra och till ordensförvaltningen samt om deras boende- och verksamhetsförhållanden. Sådana mångfacetterade informationsbestånd är intressanta och väsentliga för forskning inom många fackområden.
Om avsikten
Redan bidragets titel avslöjar att det i grunden inte kommer att handla om kvinnonamn, utan om omnämnanden av kvinnor och den därav följande frekvensen av omnämnanden av kvinnliga namn under senmedeltiden och kort därefter. Författaren till uppsatsen kom på idén att betrakta det historisk-onomastiska materialet ur en sådan synvinkel efter en ingående analys av den extralingvistiska kontext i vilken det förekommer. Historiska namn i sig, deras omnämnandefrekvens, variation, anpassning till en främmande språks paradigm med mera är uttrycksfulla företeelser. Det finns emellertid många fall där en person omnämns flera gånger i historiska dokument, i varje fall betecknas med olika appellativ (sannolikt av delvisa identifieringsskäl), men inte benämns med namn. Just sådana fenomen framkallar ett alternativt forskningsprojekt som skiljer sig från den onomastiska forskningens kärna.
Syftet med föreliggande uppsats är en kritisk och översiktlig analys av omnämnanden av kvinnor som tecken på deras sociala ställning i Preussenlandet under 1300–1500-talen.
1Källbeskrivningen följer i kapitlet ”Omnämnanden av kvinnor och kvinnonamn i dokumenten från Tyska orden och hertigdömet Preussen under 1300–1500-talen.”
Straipsniai / Articles
13
Page 4
DARIUS IVOŠKA
II. OMNÄMNANDEN AV KVINNOR OCH KVINNONAMN I DOKUMENTEN FRÅN TYSKA ORDEN OCH HERTIGDÖMET PREUSSEN UNDER 1300–1500-TALET
I avsikt att kronologiskt undersöka problematiken kring omnämnanden av kvinnonamn som tecken på deras sociala roll valdes först de äldsta källorna från 1300-talet, följda av de senare från 1400- och 1500-talen.
1. ORDENSFOLIANTER NR. 105, 107
Till de tidigaste omnämnandena av kvinnor respektive kvinnonamn räknas de fall som dokumenterats i DO:s privilegier. Det handlar här om ordensfolianterna nr. 105 och 107 (hädanefter – OF). Båda folianterna är i princip privilegiesamlingar. OF 105 innehåller dessutom dokument av annan karaktär, såsom interna och externa gränsbeskrivningar av ordensstaten, avtal respektive överenskommelser mellan DO och biskoparna av Samland och Ermland osv. Det som emellertid är betydligt nyttigare för onomastisk forskning och som har fogats till OF 105 kallas högmästarregistret. Just handfesterna (privilegierna) är de bästa forskningsobjekten för namnforskare, eftersom de inte bara innehåller orts- respektive personnamn, utan också skapar en mycket värdefull kontext med utförliga kompletterande uppgifter. På så sätt framträder även relationerna mellan de privilegierade, såsom släktskapsrelationer, vilka har varit särskilt användbara för denna undersökning.
Det kan på intet sätt sägas att omnämnanden av kvinnor i OF 105 och 107 är talrika. I OF 105 finns högst två dokumenterade fall.
Det första omnämnandet gäller en mycket förkortad handfeste, genom vilken DO:s marskalk Ruther von Elner år 1373 hade förlänat bröderna Pიმenen, Wisselgin och deras brorson 6 Hoken land i Lekeniken² (OF 105 106ᵛ, se Abb. 1)
² Löcknicken, Kr. Gerdauen (Gerullis 1922: 87).
14
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 5
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
Figur 1, OF 105 106ᵛ
Brorsonen betecknas som fwest[er] Jon till Pიმenen och Wisselgin; hans namn nämns inte, liksom inte heller hans mors namn. Manliga personers namn skrivs nästan alltid in i sådana dokument, med undantag för namn på minderåriga efterträdare och arvingar. Därför kan man dra slutsatsen att systerns familj till de två bröderna inte hade något manligt, myndigt familjeöverhuvud. Eftersom brorsonen uppfyllde åtminstone ett villkor för att bli framtida arvinge (han var av manligt kön), infördes han i handfesten som privilegierad direkt efter sina morbröder. Hans mor omnämndes endast för att av identifieringsskäl ange släktskapsrelationen mellan morbröderna och brorsonen. Kvinnan, som ett ärftligt oberättigat subjekt, namngavs inte, trots att hon eventuellt måste ha fyllt rollen som familjeöverhuvud.
I OF 105 finns också ett särfall där en kvinna omnämns och hennes namn dessutom är dokumenterat. Dokumentet, daterat 1392, har av oklara skäl infogats mellan de föregående dokumenten daterade 1262 och de efterföljande daterade 1286, vilka är av helt annan art. Erfame froze Gerdrud har tillsammans med Irem Jone Wernher lovat att tända en evig lampa på dagen för den heliga Gertrud i ett sjukhus i Königsberg zcu burnen (OF 105 29ʳ–29ᵛ, se Abb. 2)
Figur 2, OF 105 29ʳ–29ᵛ
Den hedrade kvinnans namn nämns i detta fall eftersom hon var den direkta kontaktpersonen i överenskommelsen med rådmännen i staden Königsberg. Detta är ett av de tidigaste omnämnandena av ett kvinnonamn i DO:s dokument. Inga ytterligare omnämnanden av kvinnor eller deras namn återfinns i OF 105.
Straipsniai / Articles
15
Page 6
DARIUS IVOŠKA
En annan ordensfoliant, OF 107, som omfattar ungefär samma tidsperiod, återger också några vittnesmål om kvinnor. Först handlar det om Kretschmers hustru, som nämns 1396 och anges som förmånstagare tillsammans med sin man, men hennes namn saknas. Kretschmerfamiljen ska ha bott i Samland i Girmow³ och ha erhållit 20 morgen åkermark av den samländske fogden Johan von Lorich (OF 107 301ᵛ, se fig. 3)
Figur 3, OF 107 301ᵛ
Kretschmers namn Hermann är det enda dokumenterade namnet bland alla förmånstagare. Kvinnans och de övriga arvingarnas namn anges inte. Särskilt anmärkningsvärt är här att hustrun överhuvudtaget nämns, och dessutom direkt efter huvudförmånstagaren – sin man. Vanligtvis nämns i handfästena endast manliga arvingar och efterkommande, varav endast de som hade varit närvarande vid utfärdandet av privilegiebrevet och överlåtelseakten, exempelvis 1339 Item dedimꝰ fidelibus noſtriß nirwex et filio fratriß sui furtheyken none uncoß in campo Girdewitigen⁴ [...] (OF 105 240ʳ). Av detta utdrag framgår att ingen annan än den huvudsaklige förläningshavaren skrevs in i handfästetexten. Nämnandet av rättmätiga arvingar och efterkommande, som hör till den vanliga handfästeformeln, är också utelämnat. Ett verkligt exempel på ett typiskt handfäste i betydelsen av förläningshavarens omnämnande är 1376 [...] mit willen unſir metege b ite g[er] vorlien vn̄ gebin unſi[r]n getruwen Jacob Smalken vn̄ wiſſekant den brud[er]n vnd ſine rechten erben vn̄ nochkomelingen drie hacke czu gauladin⁵ [...] (OF 105 68ᵛ). Den starkt manliga linjen bland förmånstagare och efterkommande är mycket tydlig; andrahandsarvingarnas namn kan både anges och utelämnas. Kvinnor nämns i sådana dokument endast undantagsvis.
³ Germau, Kr. Fischhausen, socknen Germau (Blažienė 2000: 41).
⁴ Gerteniken, i Samland (PUB III 234), felaktigt läst som Girdenithigen av Gerullis (1922: 40).
⁵ Gaul ed en, Kr. Wehlau (Blažienė 2005: 60).
16
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 7
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
I OF 107 finns ytterligare en märklig anteckning, som nedtecknades år 1388 och enligt vilken [...] Bruder Johan von Lorich Voyt czu Samland haben gegeb[e]n Martyn eine frouwe czu Slakalaux6 mit ij hoken acker do felbeft gelegen und haben daß getan umb daß willen wenne do frowe arm waß und vorichten der acker wurde vorwuftet vnd vnß do von kein dynft wurde getan vnd haben Im do czwene hoken gegeben czum selben rechte alß ire handfeste spricht di obir diß gut ist gegeben [...] (OF 107 183v, se fig. 4).
Figur 4, OF 107 183v
Trots kvinnans fattigdom och nöd var hon vid denna tid den enda ägaren av godset och alla därtill hörande rättigheter. Det var dock inte heller något skäl att vid överlåtelsen av alla äganderättigheter till herr Mertyn ange den tidigare ägarens namn. Det måste understrykas att inte bara godset, utan även kvinnan själv efter utfärdandet av handfästet kom under Mertyns besittning. Detta är en plausibel uppgift om kvinnornas sociala ställning kring medeltidens slut.
De sista sparsamma anteckningarna i ordenskansliet i OF 107 gäller en änka, som omkring år 1400 infördes i ett kort register och tillsammans med sin son betecknades som ägare till två hovar land, för vilka hon inte hade något handfästebrev (OF 107 1r, se fig. 5)
Figur 5, OF 107 1r
6 Schlakalken, Kr. Fischhausen, socknen St. Lorenz (Blazienė 2000: 144).
Straipsniai / Articles
17
Page 8
DARIUS IVOŠKA
Med hänsyn till detta var det avsett att utfärda handfästetexten, varvid en titelartad anteckning Kyne wytwe mit Irem Jone (OF 107 3ᵛ, se fig. 6) gjordes, men bladet förblev tomt.
Figur 6, OF 107 3ᵛ
Detta fall är exceptionellt, eftersom beteckningen Ibidem Kyne evne wittewe mit Ire[m] Jone (OF 107 1ʳ) tycks innehålla namnet Kyne, vilket också kan bedömas utifrån Reinhold Trautmanns uppgifter (1925: 45). Bland andra omnämnanden av namnet Kynne angav författaren också det förmodade kvinnonamnet Kyne, men avstod från varje kommentar om den eventuella könsorienterade namnbruket. Volens nolens uppstår här frågan om Kyne är ett manligt eller kvinnligt namn. Frågan tycks aldrig tidigare ha ställts eller behandlats. De enda anmärkningarna och antydningarna om dess feminina natur ges av bearbetaren och utgivaren av ”Marienburger Tresslerbuch der Jahre 1399–1409”, Dr. Erich Joachim, och bearbetaren av ”Kontenführungsbuchs der Elenden Bruderschaft von Königsberg-Löbenicht (1477–1523)”, Dieter Heckmann. På grundval av Joachims anteckningar i person- och ortsregistret till Tresslerboken – Judekynne = Jüdin (MTB 619) – råder det inget tvivel om att han betraktar båda orden som synonymer. Jfr även Kuwerkynnen = Kurinnen, kuriska kvinnor (MTB 624). Det visar sig att -kynne betraktas som ett suffix eller ett självständigt morfem som ska bära betydelsen ’kvinna’. Detta blir senare också tydligt genom många ytterligare omnämnanden av kvinnor.
Heckmann (2000: 25) betraktar -kynne otvetydigt som ett ”främmande suffix”, som enligt honom skulle ha använts ”i kvinnonamn, såsom Prewschkynne eller Lyttawekynne i stället för Prewssche och Lyttawesche”. Anmärkningarna är mycket precisa, vilket också bekräftas av utdrag ur anteckningarna i Tresslerboken, såsom 1407 års frauwen Mackynnen Surwillen mumen (MTB 434).
Detta är visserligen trovärdigt, men väcker vissa frågor i samband med anteckningarna i ”Scriptоres Rerum Prussicarum” (hädanefter – SRP).
18
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 9
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
I Wigand von Marburgs krönika berättas bland annat också om en vägvisare (en vägviserska?) vid namn Kynne:
1386 [...] Bunse, Rexa, Matryco, Kynne und Darge wellin fürem von Mislo czü Susükendorf [...] (SRP II 668–669),
1386 [...] an der Wisle czwe mile obinwendig Ragnit dy wege gancz os, als sy Eykint und syn bruder, Mase, Skotz, Bunse, Kynne, Darge, Rexa, Mateiko und Paül habin lasin zeichen [...] (SRP II 671),
1393 [...] Desin weg haben gegangen Preiwus, des conturs dyner czu Ragnit, Zanda und Kinnen von der Balge, Claus, Wirsemund und Lailicke von Ragnit [...] (SRP II 673),
1394 [...] Zanda und Kinne vs deme cmirampt czu Synthen im gebite Balge haben dese wege gegangn in dem xciiij jare ken Weduckeln [...] (SRP II 678),
Får man utifrån detta anta att det bland de många män som visade ordensbröderna vägarna från Preussen till Litauen också hade funnits en kvinna? Det är knappast möjligt, eftersom omnämnandena av kvinnor i DO:s dokument alltid innehöll vissa beteckningar som hänvisade till deras kön7. Men huruvida det är möjligt att en man hade burit ett namn som skulle kunna grundas på den appellativa betydelsen ’kvinna, hustru’ är en fråga som ännu måste besvaras.
2. MARIENBURGER TRESSLERBUCH DER JAHRE 1399–1409 OCH DEUTSCHER RITTERORDENS STORA RÄNTEBOK 1414–1438
En annan källa som innehåller relativt många omnämnanden av kvinnor är ”Marienburger Tresslerbuch der Jahre 1399–1409” (hädanefter – MTB). Det handlar här om den tryckta versionen av ordensfoliant nr 140 – en av de få finansiella dokumentsamlingar från DO som har bevarats till våra dagar. I registret över DO:s inkomster och utgifter nämns kvinnorna oftare än tidigare:
År 1400 gav die frauwe zu Tzippelynsdorff im gebite zu Osterrode [...] mit iren kyndern DO 15 mark (MTB 45). År 1403 har Kunne Pauwil Ruszen wyp
7 Hänvisningar till social eller familjemässig status, såsom i fallen Kyne eyne wittewe mit Ire[m] /one (OF 107 1r), deß metc3eners hawß3ffraw (OF 89K 19v), der frauwen Mackynnen Surwillen mumen (MTB 434) och andra, åtföljer nästan alla omnämnanden av kvinnor i DO:s medeltida urkunder.
Straipsniai / Articles
19
Page 10
DARIUS IVOŠKA
till Danczk8 betalades 7 Mark till DO (MTB 207). Som ekonomiskt stöd (hulfe) gavs år 1405 3 Mark till frowen Russynne zu Rszecz9 (MTB 367). År 1407 gavs Marthan eyner frauwen von Sameland 1 Mark (MTB 434). Vidare betalades 1408 och 1409 den Kuwewerkynnen zur Memel10 1/2 respektive 1/4 Mark för levererade livsmedelsprodukter (MTB 487, 548). Även 6 Mark gavs eyner erbaren frauwen von Czhedelin (Dirsow)11 år 1408 (MTB 467). Ännu en uppgift om en utbetalning på ¼ Mark till eyner Judekynne mit 3 kindern sowie eyner frauwen, dy dem meyster lylyen brochte finns också från år 1409. En ytterligare notis om 4 Mark, utbetalda till frauwen adir wittewen zu Kellyonen12, härrör också från år 1409 (MTB 540).
Under en tidsperiod på endast 9 år finns nio omnämnanden av kvinnor dokumenterade, varav endast två kvinnonamn anges: Kune, hustru till ryssen Paul (1403), och en kvinna från Samland vid namn Martha (1407). Anmärkningsvärt är sättet på vilket kvinnorna identifieras. Tendensen att beteckna en kvinna annorlunda än en man av identifieringsskäl iakttas fortfarande. I varje enskilt fall hänvisas direkt till könet eller till könsmarkerande egenskaper – en kvinna, en hustru, en ärbar kvinna, en Judekynne, en Russynne13, en änka osv. Om man talade om ett typiskt omnämnande av en man i DO:s ekonomiska dokument skulle namnet (ibland även yrkesbeteckning, social ställning osv.) vara tillräckligt: 1409 Item Hannos von Czechlaw im gebyte zu Slochow14 (MTB 518), 1409 Item her Jakub Bruwer (MTB 525), 1409 Item 10 m her Johannes Tuर्नиц dem pfarer zu Montaw15 (MTB 538). När det däremot gäller en kvinna behövs, utöver den direkta könsmarkören, även en hänvisning till hennes relation till mannen, familjeförhållanden, ursprung, nationalitet osv.: Kunne Pauwil Ruszen wyp, frauwen adir wittewen zu Kellyonen, erbaren frauwen Frau von Czhedelin, der frowen Russynne zu
13 Oavsett tolkningssvårigheterna kring Kynne respektive -kynne i vid bemärkelse är det säkert att konstruktionerna etnonym + kynne alltid betecknar kvinnlig nationalitet.
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
Rszecz. Tidsperioden på 9 år är för kort för att dra exakta slutsatser om den ökande frekvensen av omnämnanden av kvinnonamn.
Här måste också det enda fallet av omnämnanden av kvinnor i ”Det tyska riddarordens stora räntebok 1414–1438”16 (hädanefter – GZB) nämnas – 1419 [...] Krusekyne czinset 1 m. [...] (OF 131 211). I registret över de räntepliktiga, som omfattar över 300 sidor, finns endast ett omnämnande av en kvinna. Detta måste tyda på att en kvinna endast i undantagsfall kunde vara den person som ansvarade för och bar ansvaret för egendomen.
3. ELÄNDIGA BRÖDRASKAPET I KÖNIGSBERG-LÖBENICHTS RÄKENSKAPSBOK (1477–1523)
En av de bästa källorna för undersökningen av omnämnanden av kvinnor respektive kvinnonamn är OF 89k17, även känd som ”Det eländiga brödraskapet i Königsberg–Löbenichts räkenskapsbok (1477–1523)”, ett verk som bearbetades av Dieter Heckmann och utgavs i tryckt form år 2000. Kvinnor och omnämnanden av deras namn är i denna arkivhandling inte längre något undantag eller någon sällsynthet, utan tvärtom. Detta behöver inte nödvändigtvis ha att göra med en snabb förändring till förmån för omnämnanden av kvinnor på grund av förändringar i deras sociala ställning eller roll i samhället, utan snarare med registrets karaktär och syfte. Här handlar det inte om rättigheter, skyldigheter eller ansvar i vid bemärkelse, utan om en social grupp – personer som lider brist på livsnödvändiga medel. Vissa tendenser kan iakttas vid omnämnandet av kvinnor i OF 89k.
16 Även känd som OF 131.
17 Arkivhandlingen som förvaras i Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz (hädanefter – GStA PK), signatur: GStA PK, XX. HA, OF, nr 89k.
Straipsniai / Articles
21
Page 12
DARIUS IVOŠKA
3.1. En kvinnas namn anges, varefter ett determinans följer som uttrycker en viss tillhörighet till en man:
3.1.1.
18
Omkring 1477–1484 Anna [chaberß (OF 89k 1ᵛ)
= Anna, Schabers hustru. Schaber får sannolikt vid slutet av 1400-talet betraktas som makens släktnamn, vilket måste ha varit baserat på ett appellativ som betecknar ett yrke Schaber ’skavverktyg, skrapa’. Att man i ett sådant fall inte hänvisar till makens släktnamn, utan till hans yrke, är också helt trovärdigt. Detta vittnar andra fall av omnämnande om, såsom omkring 1477–1484 Cecilia, Jons hawßfrawe (OF 89k 7ʳ), omkring 1477–1484 Anna, Peter Beckersche (OF 89k 2ᵛ) m.fl.
3.1.2.
Omkring 1477–1484 Anna scholtijßche (OF 89k 1ᵛ)
= Anna, Schultz hustru. Av andra, i OF 89k dokumenterade fall kan man dra slutsatsen att den tvånamniga benämningen av en kvinna, där det andra ledet uppvisar en bildning med suffixet –(i)sche, snarare hänvisar till personnamnet än till yrket: 1490 Margarithe Schulers och 1491 Margarithe Schulersche (OF 89k 21ʳ, 22ᵛ)
3.1.3.
Omkring 1477–1484 Lucia, deß metçgeners hawßffraw (OF 89k 19ᵛ)
18 Korta utdrag ur OF 85k (i texten fallen 3.2.1 till 3.3.4), som ska tjäna som illustration av poster, betraktas inte som figurer och innehåller därför ingen numrering eller titel. Efter varje utdrag följer en transkription av den text som finns i utdraget.
22
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 13
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
= Lucia, Metzeners husfru. Makens namn kan härledas till appellativet Metze ’gammal måttenhet av varierande storlek, särskilt för spannmål’. Även denna omnämning måste fortsättningsvis tolkas på samma sätt som de ovan behandlade.
3.2. Kvinnonamn nämns fortfarande inte:
3.2.1.
Omkring 1477–1484 [...] Hans Jomptretrir cu[m] ux[ore] [...] (OF 89k 15r)
Alla poster som innehåller formuleringen cum uxore (lat. med hustrun), utom en – omkring 1477–1484 [...] Hennrich Kruger cum uxore Girtrude [...] (OF 89K 15r) anger inga kvinnonamn.
3.3. Kvinnans nationalitet används som hennes identifieringsdeterminant:
3.3.1.
Omkring 1477–1484 Grythe preußkynne (OF 89k 13r)
3.3.2.
Omkring 1477–1484 Katerina taterkynne (OF 89k 18r)
Straipsniai / Articles
23
Page 14
DARIUS IVOŠKA
3.3.3.
1478 Marthe reʒkynne (OF 89k 21r)
3.3.4.
Omkring 1477–1484 Katherina Lyttawekynne (OF 89k 18r)
Konstruktionen för kvinnobeteckning – tilltalsnamnet som komponent 1 och ett lexem som betecknar nationalitet + suff. -(k)ynne som komponent 2 – är ett mycket intressant fall. Här kan den andra komponenten knappast handla om ett personnamn, utan endast om ett sätt att identifiera en person – Grytte, en preussisk kvinna eller preussiska, Katherina, en tatarisk kvinna eller tatar, Marthe, en rysk kvinna eller ryska, Katherine, en litauisk kvinna eller litauiska. Därav följer att det generellt i många fall rör sig om tvåledade kvinnobeteckningar, men kan t.ex. Anna ſchaberß, Anna ſcholt[i]ſche och Katherina Lyttawekynne eller Marthe reʒkynne likställas?
Det är också anmärkningsvärt att ingen skillnad i beteckningen av tyska kvinnor och kvinnor av andra nationaliteter kan observeras: omkring 1477–1484 [...] Kriſtina Irregangeſche [...] (OF 89k 18r); [...] Margəritthe Heydenreichß [...] (OF 89k 22r); [...] Margəritthe Tydekyɳne [...] (OF 89k 22v).
4. TURKSKATTEN I HERTIGDÖMET PREUSSEN 154019
Den sista källan, som omfattar 1500-talet, är det så kallade registret över ”turkisk skatt”. Det valdes i syfte att finna eventuella förändringar i traditionen för kvinnobeteckning vid övergången från den romersk-katolskt präglade ordensstaten till den sekulära staten, där protestantismen steg för steg trängde undan katolicismen. Resultaten vittnar dock inte om några nya utvecklingar i kvinnobeteckningen. Samma possessiva
19 För denna undersökning användes den tryckta version som Hans Heinz Diehlmann publicerade år 2006.
24
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 15
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
identifieringsform observeras fortfarande 1540 [...] Anna, des Dargus Myscheken tochter [...] (Diehlmann 2006: 79), [...] Dyalte Wagersche [...] (ebd: 126), [...] Katherina ist bey Matz Kurschinne, hot keyn vihe, sall derwegen 3 β geben [...] (ebd: 128). Den klassiska beteckningen med tilltalsnamnet följt av en beskrivning av social ställning eller släktskapsförhållanden var också huvudsakligen fallet 1540 [...] Patzschullin ein arme witwe, erlassen [...] (ebd: 229).
III. SLUTSATS
Den ställning som kvinnorna hade etablerat i det medeltida samhället och som därefter fortfarande bestod tillät dem inte att ha några som helst rättigheter till egendom eller att fatta beslut om viktiga livshändelser. Detta kan å ena sidan ha varit en av de viktigaste orsakerna till att de och deras namn sällan nämndes i DO:s privilegier och liknande dokument. Å andra sidan måste man också beakta förhållandena i ordensstaten, dess förvaltning och kansli. Världsuppfattningen och synen på könsrollerna i en tillvaro präglad av kristna-katolska doktriner formade också DO:s ämbetsmäns beteende gentemot kvinnorna. Det förefaller som om de försummades där och i den mån det hade varit möjligt. Orsakerna till och frekvensen av omnämnandena kan delvis också ha att göra med syftet med eller karaktären hos de aktuella dokumenten. En relativt frekventare omnämning av kvinnor kan observeras i räkenskapsdokumenten från 1400-talet, där kvinnor själva hade deltagit i fullgörandet av vissa skyldigheter (överlämnande av vissa gåvor, betalning av skulder, leverans av ekonomiska produkter m.m.). Det motsatta utgörs dock av privilegierna, som även efter 1500-talet gjorde familjeöverhuvudena – männen – till de berörda parterna.
KÄLLOR OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Blažienė Grasılda 2000: Die baltischen Ortsnamen im Samland (= Hydronymia Europaea, Sonderband II), Stuttgart: Franz Steiner Verlag.
Blažienė Grasılda 2005: Baltische Ortsnamen in Ostpreußen (= Hydronymia Europaea, Sonderband III), Stuttgart: Franz Steiner Verlag.
Straipsniai / Articles
25
Page 16
DARIUS IVOŠKA
Blažienė Grasilda 2017: Altpreussiska egennamn som källa till det altpreussiska lexikonet. – Incontri Baltistici in Pisa. Studi e saggi, Pisa: Joker, 63–85.
Diehlmann Hans Heinz 2006: Turkskatten i hertigdömet Preussen 1540/2, Memel – Tilsit, Hamburg: Verein für Familienforschung in Ostund Westpreußen.
Diehlmann Hans Heinz 2008: Turkskatten i hertigdömet Preussen 1540/3, Ragnit – Insterburg – Georgenburg och Saalau, Hamburg: Verein für Familienforschung in Ostund Westpreußen.
Gerullis Georg 1922: De altpreussiska ortnamnen, Berlin, Leipzig: Vereinigung wissenschaftlicher Verleger Walter de Gruyter & Co.
GZB – Tyska ordens stora räntebok (1414–138), utg. P. G. Thielen, Marburg: N. G. Elwert Verlag, 1958.
Heckmann Dieter 2000: Bokföringsboken för de eländas brödraskap i Königsberg – Löbenicht (1477–1523), Köln, Weimar, Wien: Böhlau Verlag.
Ivoška Darius 2016: Anmärkningar om problematiken kring de baltiska ortnamnen väster om Weichsel. – Acta Linguistica Lituanica 74, 208–225.
Ivoška Darius 2019: Litauiska historiska personnamn i Marienburger Tresslerbuch från åren 1399–1409. – Acta Linguistica Lituanica 81, 97–109.
Ivoška Darius 2020: Om frågan om de baltiska egennamnen i området Ragnit och Tilsit i ordensdokumenten från 1300–1400-talen. – Acta Linguistica Lituanica 83, 132–150.
MTB – Marienburger Tresslerbuch från åren 1399–1409, utg. av arkivrådet dr Joachim, Königsberg In Preußen: Verlag von Thomas & Oppermann, 1898.
OF – Ordensfolianter från Geheimes Staatsarchiv „Preußischer Kulturbesitz“ (i texten – OF 105, OF 107, OF 89k).
PUB III – Preussisk urkundsbok, bd 3, häfte 1: 1335–1341, utgiven på uppdrag av Historische Kommission für ostund westpreussische Landesforschung, utg. av M. Hein, Marburg: N. G. Elwert Verlag, 1944.
SRP II – Scriptores Rerum Prussicarum, Historiska källor till den preussiska forntiden fram till ordensväldets undergång, bd 2, utg. av T. Hirsch, dr M. Töppen, dr E. Strehlke, Leipzig: Verlag von S. Hirzel, 1863.
Trautmann Reinhold 1925: De altpreussiska personnamnen, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.
26
Acta Linguistica LXXXVII
Page 17
Sozialer Stand und Identifizierung von Frauen im Preußen des 14.–16. Jhs. aufgrund der Dokumente des Deutschen Ordens
Preussiska kvinnors sociala ställning och deras identifiering i Tyska ordens dokument från 1300–1500-talen
SAMMANFATTNING
Benämningen och identifieringen av kvinnor under senmedeltiden och den tidigmoderna tiden i historiska källor, särskilt i Tyska ordens kanslidokument, är ett fenomen som intresserar mer än ett vetenskapsområde. I artikeln undersöks inte bara benämningen av kvinnor med namn, utan också relationen mellan namnet och kvinnans status under den undersökta perioden. Det valda empiriska materialet gör det möjligt att tydligt och konsekvent följa problematikens utveckling. Det har konstaterats att inga väsentliga förändringar sker under perioden 1300–1500-talen när det gäller kvinnors benämning med namn eller deras identifiering. Som den kronologiska undersökningen visade är kvinnonamn som huvudsakligt identifieringssätt ett tämligen sällsynt fenomen, särskilt i jämförelse med omnämnandet av mansnamn. De talrikare omnämnandena av kvinnonamn i vissa dokument visar inte på någon förändring av tendensen över tid, utan beror snarare på omständigheterna kring omnämnandena och dokumentens syfte. Det har konstaterats att kvinnonamn nämns oftare i ekonomiska dokument, särskilt sådana som fastställer förpliktelser och skulder, än i privilegiebrev eller betalnings- och gåvohandlingar. I allmänhet nämns kvinnor i dokumenten när de är de enda svarande, eller när deras namn hjälper till att identifiera män i beskrivande omnämnanden, exempelvis när jord år 1373 tilldelas brödernas systerson Pimenен och Wisselginbei, som identifieras som son till de nämnda brödernas syster ƒwest[er] Jon von Pimenен und Wisselgin OF 105 106v. Det analyserade materialet gör det möjligt att dra slutsatsen att kvinnor, liksom män, nämns när deras ansvar relativt sett är detsamma som männens, exempelvis en änka som förvaltar sin egendom, modern till en underårig manlig arvinge eller liknande. I andra fall var männen de huvudsakliga parterna i transaktioner eller svarande, och därför är det just de som namnges i dessa dokument. Det bör naturligtvis också beaktas att kvinnans sociala roll i det medeltida samhället samt den katolska kyrkans hållning till kvinnor under den aktuella perioden också bidrog till det tämligen återhållsamma omnämnandet av kvinnor i historiska dokument.
