samarbete, longitudinell undersökning – fortlöpande eller pågående undersökning, successivitet (motsatsen till samtidighet) – följd eller kontinuitet, validitet (ett kvalitetskriterium för experiment och psykologiska mätinstrument – deras tillförlitlighet, adekvans) – lämplighet.

Utöver dessa anmärkningar kan även en viss brist på konsekvens nämnas. Utan att gå in på problemen med terminologins systematik eller konsekvensen i dess användning räcker det att säga att ordboksredaktörerna inte kan bestämma sig för om psykologer i Sovjetunionen fortfarande existerar eller inte. Samme A. Lurija kallas på ett ställe sovjetisk psykolog och på ett annat (i ett fall till och med på samma sida) rysk psykolog. Sådana inkonsekvenser är dock mycket lätta att rätta till.

Man får anta att ordboksredaktörerna kommer att rätta till en hel del när de tar fram nya upplagor, även de nämnda bristerna. Kanske kommer man också att ägna större uppmärksamhet åt att skapa litauisk terminologi. Desto mer som litauiska termer, att döma av exemplen ovan, ofta både är tydligare och kortare. Psykologer vill ju naturligtvis att så många människor som möjligt ska förstå dem och läsa deras arbeten.

Birutė LENKTYTĖ

SÅ HÄR SKA MAN INTE GÖRA ORDBÖCKER

I dag ges det ut många olika ordböcker, i synnerhet småordböcker. Om man tittar på siffrorna skulle man kunna utbrista i beundran både över arbetets omfattning och över den stora skaran lexikografer, ordboksredaktörer och förläggare. Ända sedan forntiden har man ju vetat att det svåraste av allt språkarbete är att skriva ordböcker. Och så många som arbetar med det! Vilka stora lingvistiska ambitioner, rena flygturer! Lexikografins gyllene tidsålder, sannerligen.

Ack, ack... När man bläddrar i mer än ett av frukterna av vår nya lexikografiska möda blir man snart besviken – många redaktörer och förläggare hoppas alltför lättvindigt kunna berika den litauiska lexikografin. Det finns gott om hastverk, märkliga alster och rent skräp i fråga om redigering och sammanställning. Mer än en redaktör eller förläggare visar sig inte ha den minsta aning om hur ordböcker ska skrivas och ges ut. Ett av de viktigaste, mest givande och mest ansedda områdena inom arbetet med det litauiska språket håller på att förvandlas till lexikografisk affärsverksamhet, till något slags språkvetenskapens Gariūnai. Ty i första hand

106

har man satt redaktörernas och förläggarnas egen materiella vinning, inte berikandet av den litauiska lexikografin eller arbetets kvalitet. Hur många människor köper inte på sig skräp, och om de lär sig något av dessa ordböcker, hur många felaktigheter får de då inte lära sig!

Det är sant att det framför allt är flera redaktörer och översättare av allmänna översättningsordböcker, parlörer och ordböcker eller småordböcker inom ekonomi, affärsverksamhet och liknande som ägnar sig åt denna ”affärsverksamhet”. Man blir inte rik på ordböcker inom andra områden. Inte heller är man lika ivrig att sammanställa och ge ut sådana. I takt med att det statliga bokförlaget försvinner och den privata bokutgivningen, som blir allt dyrare och tycks eftersträva snabba och stora vinster, breder ut sig, dröjer det inte länge förrän tider kommer då en vetenskaplig bok eller någon specialordbok bara kan ges ut av författaren själv, av sin egen magra lön. I stället för att få något för frukterna av sitt arbete måste han själv låta förläggare, tryckare och försäljare sko sig, såsom redan före kriget hände prof. L. Vailionis, ledaren för redaktörerna av ”Litauisk botanisk ordbok”. Och den gamla folkvisdomen kommer att besannas helt: man blir inte rik av lärdom, bara puckelryggig.

När jag därför bekantat mig med Stasė Janonienės ”Termordbok i växternas anatomi och morfologi”, utgiven av Vilnius statliga pedagogiska institut (numera Vilnius pedagogiska universitet)¹, väcktes min önskan att skriva om den inte alls av att författaren skulle ha velat tjäna pengar på den (denna ordlista skrevs och gavs inte heller ut i det syftet), utan av att hon hade en stark önskan att hjälpa blivande biologilärare under utbildning att bättre förstå sitt ämnes terminologi, såsom hon själv skriver i ordlistans förord: ”hjälpa dem att tillägna sig termerna, systematisera och ge mening åt begreppen inom växternas anatomi och morfologi, förbereda studenterna för att använda vetenskaplig litteratur osv.” (s. 1–2). Det är mycket seriösa och lovvärda mål. En högre pedagogisk läroanstalt, denna lärarskola, har naturligtvis inga och kan inte ha större mål än att utbilda goda, ja mycket goda lärare. Och en god lärare måste framför allt vara kunnig, rentav enastående kunnig, i de ämnen han eller hon undervisar i. Bristande kunskaper i v a d man ska undervisa kan aldrig på något sätt kompenseras av föredömliga kunskaper i h u r man ska undervisa. Ordlistans uppgift är att hjälpa studen-

¹ J a n o n i e n ė S. Augalų anatomijos ir morfologijos terminų žodynėlis. Vilnius, 1990. 40 p.

107

Det är bättre att lära dem vad de ska undervisa i.

Hur lämplig ordlistan är för att undervisa i själva botaniken kan en icke-botaniker inte avgöra, men för att undervisa i och utveckla det botaniska språket kommer den tyvärr inte att vara till särskilt stor hjälp. För det första är det helt oklart för ordlistans läsare varför åtminstone hälften av förordet (mer än en sida) ägnas åt att, som det står, ”ge grundläggande kunskaper om stavning, uttal och betoning av latinska ord” (s. 2). I denna ordlista har ju inte latinska ord tagits med, utan ord som lånats från andra språk och förlitauiskats. Visserligen har även förklaringar av ursprunget till förlitauiskade avledningar tagits med (till exempel dorsalis – lat. dorsum – rygg, s. 12; även här saknas dock precision i flera fall, bland annat i detta: varför anges inte det latinska adjektivet dorsalis?), men det ursprungliga källspråket för en stor del av dessa ord eller deras morfem är grekiska (ursprungsförklaringarna har förenklat återgivits med latinska bokstäver). När man läser den mycket kortfattade framställningen (några få regler) av latinsk betoning (s. 3) framgår det att ordlistans författare betraktar dessa lånord i vårt språk som latinska ord och betonar dem enligt latinska regler – hon skriver: ”1. I flerstaviga ord betonas:”

1.1. Den näst sista stavelsen, om den är lång (aleurónas).

1.2. Den tredje stavelsen från ordets slut, om den är kort (aktinomórfinis)” osv. Det är därför ordlistan framför allt väckte förvåning med sina märkliga betoningar – här används enbart det högerriktade accenttecknet, och en ansenlig mängd ord är, bedömda enligt standardspråkets regler, jargongartade. Det visar sig att författaren inte kände till att förlitauiskade lånord betonas enligt litauiska språkregler! Eller är detta ett nytt ord inom accentologin?

Lingvister kommer ändå säkerligen tills vidare inte att följa ”Ordlistan över växtanatomiska och -morfologiska termer” och kommer att markera tonaccenterna i betonade stavelser (dvs. använda mer än bara det högerriktade accenttecknet), men när de hör eller hittar betoningar någonstans kommer de inte att lära ut uttalet aerenchima 4, atmosfera 7, biosfera 8, chaláza 9, chlorenchima 9, chondriosoma 10, chromatómera 10, chromonéma 10, chromosóma 10, citoplázma 11, diafrágma 11, diástra 11, diktiśóma 12, egzína 13, epibléma 15, epitéma 15, floéma 17, flóra 17, gaméta 18, grána 19 osv. – sammanlagt över femtio sådana felaktigt betonade substantiv av andra deklinationen, tillhörande accentklass två. Deras nominativ singularis va-

108

Nominativ och instrumentalis ska betonas på ändelsen, dvs. arenchimà, atmosferą, biosferą, chalazą, chlorenchimą, diafragmą, diastrą... hialoplazmą, intiną, kaliptrą, karioplazmą, kolenchimą, koleorizą, komisūrą, ksilemą, leptonemą, lizosomą, membraną, meristemą osv., ända fram till den sista termen av denna typ, zoosporą. Tyvärr är det i denna ordlista bara en term (ekosistemą) som har betoning på ändelsen, och även den har fel accenttecken (ett vänsterriktat krävs). Här är några andra slags betoningfel i ordlistans termer: fitohormonai 17 (=fitohormonai), fotosintezė 17 (=fotosintezė), periferija 31 (=periferija), politomija 32 (=politomija), protoginija 33 (=protoginija), tetraedras 37 (=tetraedras), zoofilija 39 (=zoofilija) osv. Dessutom har av någon anledning endast det första ledet i sammansatta termer försetts med betoning, till exempel: achromatinė verpstė 4 (=achromatinė verpstė), amfitbloeminė sifonostelė 5 (=amfitbloeminė sifonostelė) ända fram till vegetatyvinio dauginimosi 38 (=vegetatyvinis dauginimasis). Det är således uppenbart att den granskade ordlistan är helt olämplig för att lära sig betoning. Blivande lärare lär sig här felaktigt uttal, vilket är ett allvarligt brott mot de allmänna kraven på språkutveckling såväl i högre utbildning som i gymnasieskolan.

Användare av ordböcker brukar förstås anta att all text i dagens ordböcker är skriven enligt gällande stavningsregler – såväl de termer som tas upp (många av dem tas inte in i allmänna ordböcker, varför termordböcker och andra specialordböcker är de enda källor där deras normerade stavning anges) som förklaringarna och slutligen motsvarigheterna på andra språk, vilka följer stavningsreglerna i dessa språk. Så bör det vara. I åtminstone något bättre och omsorgsfullt utgivna ordböcker är det också så. Tyvärr innehåller ”Ordlistan över växtanatomiska och -morfologiska termer” olika slags stavfel (inte bara korrekturfel!) – vissa uppslagsord är felstavade, till exempel: androcėjus 5 (=androcėjus), endemai 14 (=endemai), empyrinis 14 (=empirinis), generatyvinis 18 (=generatyvinis), genecėjus 18 (=ginecėjus), partenogenezė 31 (=partenogenezė), plasmolizė 32 (=plazmolizė), trachėjos 38 (=trachėjos); there are also spelling errors in the explanations, for example: abecėlė (=abėcėlė; entry stigma 35), išsiskyrimas (=išsiskyrimas; entry gutacija 19), išskirimas (=išskyrimas; entry ekskrecija 13), kurinys (=kūrinys; entry rep-raduktyvinis 34), molekulė (=molekulė; entry chromomera 10), netoks

109

(=ne toks; entry hemiceliuliozė 19), oranžinė (=oranžinė; entry karotinas 23), pasisukymas (=pasisukimas; entry anizotropija 6), žiuželiai (=žiūželiai; entry zoospora 39) osv. Många stav- och transkriptionsfel förekommer i de latinska och grekiska ordlistor som nämns i termförklaringarna. Därför går det inte att lita helt på den aktuella ordlistan ens när det gäller stavningen; på flera ställen framträder ett icke-normerat uttal av orden.

I ordlistan förekommer termer som är otillräckligt eller inte alls förlitauiserade, t.ex.: dichasis (lat. dichasium 11; =dichazis =tvåsidig blomställning BŽ 455), funikulus (lat. funiculus 18; =frösträng =sėklasaitis BŽ 374), vinkelrät (lat. perpendicularis 31; =vinkelrät =status), sinezezis (gr. sinezezis 36, synizesis BŽ 379; =synizes), sora (gr. sóros 36; =soras BŽ 391, TŽŽ 458) m.fl.

I ordlistan förklaras framför allt termer av främmande ursprung. Eftersom de befintliga litauiska motsvarigheterna till dessa lånord inte anges överallt, och de som anges inte heller framhävs eller skiljs från den övriga texten, får ordlistans användare lära sig att förstå lånorden, men man lär dem, så att säga, inte de litauiska termer som redan finns. Exempel: andafazė 5 (BŽ 24 och vilofas), androcejus 5 (men BŽ 219 anger endast ståndare för detta), assimilation 7 (BŽ 40 och assimilation), basal 8 (grundläggande), bivalent 9 (BŽ 87 bivalenter, se tvillingar, geminae), dermatogen 11 (BŽ 300 har hudursprung som huvudterm), hypodermis 21 (BŽ 179 och underhud), meristem 26 (BŽ 275 och delningsvävnad) m.fl. Visserligen är botanisk terminologi fortfarande alltför lite litauiserad; i detta avseende bidrog även den år 1965 utgivna ”Botanikos terminų žodynas” alltför lite. Därför bör åtminstone de etablerade litauiska termerna värnas, om man inte är beredd att litauisera mer. Det är svårt att förstå varför den kritiserade ordlistan därför innehåller cielė ”cell” 9 (för sju decennier sedan diskuterade man saken och enades om ląstelė), varför man tog med štatyvas 37, som inte förekommer i normerande verk (=stovas, pastovas), och varför ordet epikotyl i förklaringen till termen 15 innehåller ordet antskiltė, när BŽ 31 betraktar ordvarianten antskiltis som huvudterm (denna variant finns också i TŽŽ 141). Dessutom finns det ännu fler andra, inte dåliga termvarianter i den aktuella ordlistan, t.ex.: alkaloid 5 (jfr alkaloider BŽ 20, TŽŽ 23), libriformer 26 (jfr träfibrer, libriform BŽ 328, 262, TŽŽ 288), nitrofila växter 28 (jfr nitrofiler, kväveälskande BŽ 298, nitrofiliska au-

110

galai, nitrofitai LTE VIII 208, nitrofilai se nitrofitai TŽŽ 341), perispermis 31 (jfr perispermas BŽ 320, LTE VIII 560, TŽŽ 376) m.fl. Till ordlistans avvikande former bör också hänföras termen som enbart förekommer i förklaringarna, kiaušaląstė 6, 7, 31, 35 (= kiaušialąstė BŽ 203, DŽ 337 m.fl.). I ordlistan har termen velamenas 39 tagits upp (för övrigt anger BŽ 431 termen šaknų apvalktis för detta, latin velamen). Har den i förklaringen av en annan term inte förvandlats till velenu (se korpusas 24)? I en läroboksordlista kan man förklara olika termer och deras varianter som förekommer i litteraturen, men samtidigt måste användaren av en sådan publikation tydligt få veta vilka former som rekommenderas. Och självklart måste ordlistans författare föregå studenten med gott exempel i fråga om terminologiskt bruk.

Ordlistans termer har förklarats. Det är möjligt att man vid förklaringarna har utgått från de uppgifter som finns i förteckningen över lexikografiska källor (sammanlagt 9 publikationer) i slutet av häftet. Det är dock märkligt att ”Botanikos terminų žodynas” (V., 1965) och de litauiska uppslagsverken saknas i den förteckningen. Kanske är det därför, kanske inte, men många förklaringar är inexakta och en del av dem rentav felaktiga. Att formulera en korrekt, tydlig och kortfattad förklaring av ett ords eller en terms betydelse är ett arbete som kräver stor sakkunskap och skicklighet. Det kräver utmärkta kunskaper inte bara i ämnet utan också i lexikografins grunder. Precis som det inte räcker att läsa en lärobok i invärtesmedicin för att kunna behandla människor, räcker det inte att bläddra i eller ens läsa en ordbok för att själv kunna börja skriva ordböcker. Tyvärr saknar författare eller redaktörer av ordböcker och ordlistor ofta denna senare kunskap och värdesätter den inte heller. Det är inte bara förmågan att förklara betydelser som krävs. Liksom varje arbete har också detta sina hemligheter, sin teori och sin praktik. För att bli lexikograf måste man lägga ned minst lika mycket tid som på att lära sig botanik. Tyvärr förstod författaren till ”Augalų anatomijos ir morfologijos terminų žodynėlis” uppenbarligen inte denna ”lilla detalj”.

Nu till själva förklaringarna av ordlistans termer. För det första har många av de ganska många adjektiv som finns i ordlistan förklarats helt felaktigt. Här har de oftast förklarats som substantiv, ofta till och med som substantiv med konkret betydelse, det vill säga som egentliga namn på ting (adjektiv betecknar egenskaper; substantiv som bildats av dem är namn på dessa egenskaper), till exempel: achlamidinis ”en blomma utan hylle” 4, aciklinis

111

”spirališkas žiedas, dess delar sitter fästa i en spiral” 4 (dessa två termer förklaras som blomtyper och inte som vissa egenskaper hos en blomma), akropetalinis ”växtens tillväxt mot spetsen. Förgrening vid spetsen” 4 (förklaras som en benämning på en handling eller ett tillstånd), autochtoninis ”stärkelse av lokalt ursprung, bildad på den aktuella platsen” 7 (alltså betecknar detta ord enligt ordlistans författare en typ av stärkelse!), ciklinis ”en kransformig blomma, dess delar sitter (=sitter⟧) i kransar” 10 (här förklaras inte en egenskap utan begreppet ”kransformig blomma”), edafinis ”markfaktorer som påverkar växter” 12, mitologinis ”en saga om gudar” 26, optinis ”en apparat som grundar sig (=grundad⟧) på ljusets utbredningslagar” 29 och så vidare i all oändlighet. Det är sant att även en del förklaringar i ”Botanikos terminų žodynas” har detta problem, men där kan man också hitta lämpliga förklaringar, jfr:

aceiklinis – 1) rec. ordl. s. 4: ”spiralformad blomma, vars delar sitter fästa i en spiral”;

2) BŽ 12: ”som inte bildar en cirkel, spiralformad”;

3) TŽŽ 10: ”som har en öppen (oavbruten eller förgrenad) kolatomkedja”.

apokarpinis – 1) rec. ordl. s. 6: ”blommans fruktbladssamling, sammansatt av fria fruktblad”;

2) BŽ 35: ”sammansatt av fria fruktblad”.

För det andra är vissa förklaringar oklara, till exempel: parakarpis ”enrumligt fruktämne och parietal placentation (se) fruktbladssamling” 30, staminodis ”blommans ståndare är steril – producerar inte pollen” 36, zigota ”när gameter smälter samman bildas en cell som ger upphov till en ny organism” 39 m.fl. Oklarheten beror här på att beskrivande meningar har formulerats. Vad är staminodis – ett tillstånd, en egenskap? Vad är zigota – en process där en cell bildas när gameter smälter samman och som ger upphov till en ny organism? Med samma ord säger BŽ något annat: staminodis ”en utskjutande steril ståndare utan pollen” 404 (alltså en typ av ståndare), medan zigota är ”en cell som bildas när gameter smälter samman och vanligen ger upphov till en ny organism” 485 (alltså själva cellen).

När tanken uttrycks inexakt kan man också skriva ned stora märkligheter, till exempel: evoliucija ”världens och samhällets förändringsutveckling” 15 (evolution är själva förändringen eller utvecklingen, inte ”förändringens utveckling”), funikulus ”frö-

112

Den lilla stjälken vid basen kallas frösträng 18 (här borde man ju förklara vad en frösträng är! För övrigt används i ordlistan i BŽ 374 frösträng för den lilla delen, lat. funiculus arba funiculus umbilicalis, ryska семяножка, фуникулюс, som alltså även på litauiska kallas sėklaitis. Termen funikulus har alltså hämtats från latin, eller kanske också från ryska), i genesen ”helheten av blommans kronblad kallas kronblad” 18 (samma anmärkning? BŽ har över huvud taget ingen sådan term, bara vaislapynas – lat. gynaeceum, gynoecium, gynoeceum, ryska гинецей), så här har alltså en rysk term satts upp som uppslagsord, medan definitionen av fruktämnet har lagts in i stället för en förklaring) m.m.

Det blir oklart för studenten om hon ska tro på läraren eller BŽ när termförklaringarna skiljer sig åt, jfr akrogamija ”pollenslangen tränger in i fröämnet genom mikropyleöppningen (se)” 4 och ”pollenslangens inträngande i fröämnet genom dess spets, varvid vävnaden förstörs, när mikropyleöppningen är sluten på grund av att höljet helt har vuxit samman” BŽ 16–17; akrotonija ”skottets apikala grenar, belägna närmare det apikala – moder- – skottet” 4 och ”ett sådant arrangemang av knoppar och sidoskott på huvudaxeln att knopparna och skotten gradvis blir större i riktning mot spetsen, så att de största knopparna eller de kraftigaste skotten som utvecklats från dem befinner sig i huvudaxelns apikala del. <...>” BŽ 17; anemofilija ”vinden är en förmedlare vid växternas pollinering” 6 och ”pollinering av blommor med hjälp av vinden” BŽ 26 m.m.

Det skulle gå att anföra många exempel som tydligt visar att ordlistans författare St. Janonienė inte kan förklara termer. Detta framgick av de exempel som redan getts och bekräftas också av många andra, t.ex.: kommensalizmas ”växter skadar varandra när de växer” 24 (jfr ”en av formerna för samexistens mellan arter: individer av en art (kommensaler) lever permanent eller tillfälligt på bekostnad av individer av en annan art utan att skada dem” TŽŽ 254); maceracija ”när mellanlamellerna har lösts upp frigörs cellerna i vävnaden” 26 (jfr ”enskilda cellers frigörelse i en vävnad efter att mellanlamellerna lösts upp. <...>” BŽ 267); poliploidija ”under kärndelningen (=delningen) ökar antalet kromosomer” 92 (jfr ”en ökning av kromosomantalet i växtcellernas kärnor till mer än det dubbla jämfört med det enkla kromosomantal som kännetecknar arten” BŽ 334); zoochorija ”djur sprider frukter” 39 (jfr ”spridning av frön med hjälp av fåglar eller boskap” BŽ 485) m.m.

113

spridning av frön med hjälp av fåglar eller boskap” BŽ 485) m.m.

Det förekommer fall där allmänna biologiska termer i ordlistan förklaras enbart som botaniska termer, t.ex.: biocenozė ”växtsamhälle” 8 (jfr ”ett organismsamhälle som omfattar hela växt- och djurlivet på en viss växtplats” BŽ 86). I läromedel, och inte bara där, måste termens hela betydelseomfång ändå anges. Det är bättre och enklare att genast, och inte stegvis, göra termanvändarna förtrogna med termens egentliga betydelse.

Och så språket. Ordlistans författare ägnade uppenbart språket alltför liten uppmärksamhet. Förutom de redan nämnda egenheterna i fråga om betoning och stavning finns det många bristande överensstämmelser, som om termen hade hämtats från ett håll och dess förklaring från ett annat, t.ex.: astrosklerėidė ”stenlika celler (=stenlik cell) med radiära utväxter” 7, ekstrafloralinė nektarinė ”nektarier (se), som sitter inte i blomman utan t.ex. på bladskaften (=nektarium som sitter inte i blomman utan till exempel på bladskaftet)”, geofitas ”landväxter (=landväxt) vars (=vars) förnyelseknoppar är dolda (=är dolda) i jorden” 18, velamenas ”hölje på luftrötter, bestående (=bestående) av döda celler. <...>” 39 m.m. I förklaringarna används felaktiga ord, t.ex.: bestruktūrinis (= bestruktūris) i förklaringen av termen kuticula 25, beazotinis (= beazotis) i förklaringen av termen tinidai 37; det finns felaktiga uttryck, t.ex.: fiksavimas ”behandling av celler, vävnader eller organ med olika ämnen som håller dem oförändrade under en viss tid (=oförändrade)” 16, samt interpunktionsfel.

Till detta kommer att ordlistan också har olika andra brister i det lexikografiska arbetet – termer som placerats utanför den alfabetiska ordningen, t.ex.: bazipetalis 8, heterogeninis 20, oksifolitai 29 osv., oförklarade termer, t.ex.: dominavimas 12, heterotipinis 20, koguliuoti 24, objektas 29 osv., saknar ett stort antal termer som infogats i förklaringarna med hänvisningen se, t.ex.: branduolys (se homogeninis 21), geografinis (se endemai 14), mikrobas (se fitoncidai 17), nektarinė (se ekstrafloralinė nektarinė 13), polisacharidas (se hemiceliuliozė 19), protoplastas (se ergastinis 15), vegetacija (se efemeras 12) osv.; man kan inte tvivla på att den granskade ordlistan knappast kommer att vara till någon nytta för användarna, men kan vålla stor skada. Den kommer inte att fylla funktionen som ”hjälpmedel i undervisningen i biologins spe-

114

Givetvis hjälpte inte heller ordlistans författare namne och recensent, professor A. Janonis. ”Ordlista över växtanatomins och växtmorfologins termer” är ännu ett exempel på den ganska omfattande nutida lexikografin, som visar att människor som saknar förståelse för hur det går till (för att inte tala om ens någon som helst förberedelse!) ofta åtar sig arbetet med att skriva ordböcker.

Förkortningar

BŽ – Botanikos terminų žodynas// Vyr. red. J. Dagys. V.: Mintis, 1965.

DŽ₁ – Ordbok över det samtida litauiska språket// Ansvarig redaktör J. Kruopas/ 1:a upplagan. V.: Statligt förlag för politisk och vetenskaplig litteratur, 1954.

LTE VIII – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija. V.: Mokslas, 1981. T. 8.

TŽŽ – Tarptautinių žodžių žodynas// Ats. red. V. Kvietkauskas. V.: VER, 1985.

Anmärkning: siffrorna som anges intill förkortningen visar sidan i ordboken där den omnämnda termen finns.

St. KEINYS

115