Albina AUKSORIŪTĖ

Institutet för litauiska språket

LAURYNAS IVINSKIS MINERALOGISKA NYBILDNINGAR

Lauryno Ivinskio (1810–1881), vieno iš pirmųjų XIX a. lietuviškų gamtos mokslų terminų kūrėjų, botanikos ir mikologijos terminai jau šiek tiek nagrinėti¹, o šiame straipsnyje aptariami L. Ivinskio sudaryti mineralų pavadinimai.

Mineralogiska termer presenterade L. Ivinskis i den första delen av manuskriptet ”Prigimtūmenė”. Som tidigare har nämnts² finns två bevarade versioner av den första delen av det nämnda vetenskapliga verket: ”Žemėtros”, som förvaras i manuskriptsamlingen vid Institutet för litauisk litteratur och folklore, och ”Žemėmina”, som förvaras i manuskriptsamlingen vid Polens vetenskapsakademis bibliotek i Kraków. Huvuddelarna i båda manuskripten, där den oorganiska naturen beskrivs, skiljer sig nästan inte åt; därför är mineralnamnen som behandlas i artikeln hämtade från det manuskript som förvaras i Vilnius.

I ”Žemėtrų” beskrev L. Ivinskis över 400 geografiska och mineralogiska termer och angav för varje litauisk term dess latinska och, på många ställen, polska och tyska motsvarigheter, till exempel: bōraksas, lat. Chrysocolla, pol. Borax, ty. Der Borax Pr 36; sidābras, lat. Argentum, pol. Srébro, ty. Das Silber Pr 37. I den nämnda delen presenterar L. Ivins-

¹ Se J a n k e v i č i u s K., J a n k e v i č i e n ė R. Några nya uppgifter om L. Ivinskis arbete med litauisk botanisk terminologi. – Botanikos klausi-mai 2, Vilnius, 1962, 151–163; A u k s o r i ū t ė A. Namnen på L. Ivinskis taxa i ”Prigimtūmenė”. – Terminologija 2, Vilnius, 1995, 58–65; A u k s o r i ū t ė A. Namnen på de systematiska kategorierna i Laurynas Ivinskis ”Prigimtūmenė”. – Lauryno Ivins-kio kalendoriaus 150-mečiui: Straipsniai ir dokumentai, Vilnius, 1997, 33–39; J a n-k e v i č i e n ė R. Laurynas Ivinskis – skaparen av litauiska växtnamn. – Lauryno Ivinskio kalendoriaus 150-mečiui: Straipsniai ir dokumentai, Vilnius, 1997, 40–46; A u k s o r i ū t ė A. L. Ivinskis mykologiska termer. – Terminologija 7, Vilnius, 2000, 48–58.

² Se A u k s o r i ū t ė A. Laurynas Ivinskis manuskript i Kraków. – Terminolo-gija 5, Vilnius, 1998, 102–110; A u k s o r i ū t ė A. Laurynas Ivinskis terminologiska arv. – Lietuvių kalbotyros klausimai 40, Vilnius, 1998, 32–40.

95

De nybildningar som Ivinskis presenterar utgör över en femtedel av alla termer som beskrivs i denna del.

De flesta mineralnamn som L. Ivinskis har bildat finns upptagna i ”Lietuvių kalbos žodynas” med den enda upplysningen att ordet är hämtat ur L. Ivinskis skrifter. När man jämför dessa mineralnamn i LKŽ med termerna i den första delen av ”Prigimtūmenė” blir det tydligt att mineralnamnen av L. Ivinskis som tagits med i LKŽ faktiskt härrör från just detta verk.

Något mer än hälften av L. Ivinskis nybildningar utgörs av avledningar, medan resten är sammansättningar. Bland avledningarna är de flesta suffixavledningar – fyra femtedelar. Prefix- och ändelseavledningar utgör tillsammans endast en femtedel av alla avledningar.

Avledningar med suffix

L. Ivinskis använde oftast suffixet -enis, -enė för att benämna mineral. Med varianten av detta suffix, -enis, bildades 16 avledningar, till exempel: dervenis ~ derwēnis³, lat. Porphyrites piceus, Picites seu Lapis piceus, pol. Smotowiec, ty. Pechstein Pr 22 (: harts), jfr porfyritai ChTŽ; jakšenis ~ jakšēnis, lat. Axinites rhomboides, pol. Axynit, ty. Axinit Pr 18 (: jakšis ”yxa” LKŽ IV), motivationen och basen för denna avledning har ändrats (lat. axinites; gr. axon ”axel”), jfr aksinitas ChTŽ; popierenis ~ popierēnis eller kalnakimštis, lat. Asbestus papyraceus vel suberosus, ty. Der Papierasbest oder Bergkork Pr 25 (: papper), jfr asbestas ChTŽ; ratenis ~ ratēnis, lat. Actinotus, pol. Promieniec, ty. Der Strahlstein Pr 24 (: hjul), jfr? aktinolitas ChTŽ; rievenis ~ riewēnis, lat. Stearochalyx, pol. Dolomit, ty. Der Dolomit Pr 31 (: fåra), jfr rievėnis I ”dolomit” LKŽ XI; sviestenis ~ swiestēnis, lat. Alumen butyraceum, pol. Masło górne, ty. Bergbutter Pr 36 (: smör), jfr? aliūnitas ChTŽ; taukenis ~ taukēnis, lat. Oreostear, pol. Talkowiec, ty. Der Talk Pr 28 (: fett), jfr 1 táłkas DŽ, NdŽ, TŽŽ, MedŽ 531, LTE VII 275; Ser ”mycket mjukt, fett mineral – hydrerat

³ Först anges termerna omskrivna på standardspråket; efter tilde anges de litauiska benämningarna och deras motsvarigheter på andra språk, så som L. Ivinskis skrev dem.

⁴ Förkortningarna är hämtade ur ”Lietuvių kalbos žodynas” (I – Ivinskis).

96

hydratiserat magnesiumsilikat som används inom medicin, kosmetik och teknik” LKŽ XV; titnagenis ~ titnagenis, lat. Schistus Lydius, pol. Kamień Łydiski, ty. Kieselschiefer Pr 5 (: flinta), jfr titnagenis I ”skiffer av flinta” LKŽ XVI med flera.

Två avledningar med detta suffix bildade L. Ivinskis med sina egna avledningar som basord, till exempel: palakštenis ~ palakštėnis, lat. Atizoës Lepidolithus, pol. Lepidolit, ty. Lepidolith Pr 26–27 (: pàlakštzis eller palakstis, lat. Atizoës micans Pr 26), jfr lepidolitas ChTŽ; rašmenis ~ razsmenis, lat. Schistus tabularis, pol. Łupek pisarski Pr 4 (: raszmuo, lat. Graphites Pr 17).

Basorden för övriga avledningar med suffixet -enis är inte helt tydliga, till exempel: plostenis ~ plostėnis, lat. Hydrargyrus argent osus, pol. Amalgama, ty. Das Amalgam Pr 37 (: plostekė? se plostėkė 1) [K], Jn (Kv), J ”splitter, flisa”. 2) J ”platta”. 3) J, Vdk ”liten klyfta” LKŽ X; här kan det röra sig om disintegration – basordets suffix har utelämnats), jfr amalgamà ”metallösning i kvicksilver” ChTŽ; tirptenis ~ tirptenis, lat. Basanites columnaris, pol. Bazalt, ty. Basalt Pr 7 (: smälta), jfr bazáltas ChTŽ. Konsonanten t före suffixet i denna avledning kan L. Ivinskis ha hämtat från infinitivsuffixet eller från andra basstammar, till exempel: swiestėnis, palakštėnis, eftersom samma konsonant vid mötet mellan suffixet och stamslutet kan ha dolt suffixgränsen, och L. Ivinskis kan i detta fall ha uppfattat att suffixet innehöll t.

L. Ivinskis uppgav endast några få avledningar med suffixvarianten -enė, till exempel: paskandenė ~ paskandenė, lat. Diluvialis, pol. Pokłady napływowe, ty. Fluthland (uolas pasidariusęs nuog paskandos metu) Pr 7 (: översvämning, se LKŽ IX); sanpuvenė ~ sąnpuwėné, lat. Stagnigena, ty. Tertiär oder Molassegebirge Pr 6–7 (: träsk); vyšnenė ~ wiśznenė, lat. Ceremium, pol. Kamień Ceresowy, ty. Cerinstein Pr 42 (: körsbär); žemčiūgenė ~ žemčziugenė, lat. Atizoës Margarites, pol. Margaryt albo perłowiec, ty. Der Perlglimmer Pr 27 (: žemčiūgas ”pärla”).

L. Ivinskis uppgav få avledningar med andra suffix för mineralbenämningar. Endast tre eller två exempel har påträffats för några av suffixen, till exempel: -ėtras: akėtras ~ akietras, lat. Phlegraeus pyropoecilödes, pol. Trachit, ty. Trachyt Pr 7 (: öga), jfr trachitas ”porös effusiv bergart med ojämnkornig struktur” ChTŽ; skylėtras ~ skiliėtras, lat. Calx

97

kalktuff, pol. Tuf wapienny, ty. Kalktuff Pr 30 (: skyle), jämför skilietras LMD (I) geol. ”kalktuff” LKŽ XII, tūfas ”lätt, porös bergart av vulkaniskt ursprung” ChTŽ; žalėtras ~ žalietras, lat. Atizoēs Chloauges, pol. Chloryt, ty. Der Chlorit Pr 27 (: grön), jämför chloritas ChTŽ. Suffixet -ėtras bör betraktas som ett individuellt suffix använt av L. Ivinskis, som tydligen tyckte om det och med dess hjälp bildade inte bara dessa mineralnamn, utan också det redan nämnda övergripande namnet på mineralogi – žemėtros (: žemė + -ėtros) samt flera växtnamn, till exempel: ankštėtras ~ ankšztietras, lat. Lomentaria Pr 93; buožėtras ~ bužietras, lat. Cephalotrichum Pr 53; kaišėtras ~ kajšzietras, lat. Naematella och så vidare. -menis: baltmenis ~ baltmenis, lat. Astroites foliatus, pol. Albit, ty. Albit Pr 22–23 (: vit), jämför albitas ChTŽ; pilkmenis ~ pilkmenis, lat. Grammatikas griseus, pol. Coizitis (Zoisit), Pr 23 (: grå), jämför coizitas ChTŽ. Suffixet -menis är tämligen ovanligt och vanligtvis känt endast i dialekter, men förekommer ofta i L. Ivinskis nybildningar. -mina: gelžmina ~gelžmina, lat. Metalla, pol. Kruszec, metalle, ty. Die Metalle Pr 36 (: järn; se DünŽ), jämför gelžmena I neol. ”metall” LKŽ III; šarmina ~ szārmina, lat. Natrum, pol. Natron, ty. Mineralkali Pr 36 (: alkali), även synonymer anges: paprastaj wadinas soda arba miltena Pr 36, jämför natris ChTŽ. Suffixet -mina är en samogitisk variant av suffixet -mena⁵. -ainis: mielainis ~ mièlajnis, lat. Cyanoïdes pseudo-sapphirus, Cyanites, pol. Cyanit, ty. Cyanit oder Disthen Pr 23 (: krita, se 1 mielas 1) SD 59, [K], Kv, Rt, J. Jabl ”gips, kalksten”. 2) Kos 48, SD 113, J ”krita” LKŽ VIII); ragainis ~ ragājnis, lat. Silex corneus, pol. Rogowiec, ty. Hornstein Pr 21 (: flinta), jämför 1 ragainis I, DŽ¹ ”bergart – en blandning av leriga bergarter, granit och andra material” LKŽ XI. -einis: ledeinis ~ ledejnīs, lat. Coagulum saxeum, pol. Kryolit, ty. Der Kryolith Pr 35 (: is), jämför kriolitas ChTŽ; lapeinis ~ lapejnis, lat. Actinotus virgulatus, Anthophyllites, pol. Antophyllit, ty. Anthophyllit Pr 24 (: blad), jämför antofilitas ChTŽ.

⁵ Žr. Grinaveckis V. Lietuvių tarmės: Fonetika. Morfologija, Vilnius, 1991, 16; Vitkauskas V. Lietuvių kalbos tarmių morfoneminiai reiškiniai ir jų svyravimas: Habilitacinis darbas, Vilnius, 1999, 44–45.

98

Bland suffixavledningar som används för att benämna mineral har endast en beläggning hittats, exempelvis:

-eitis: lašineitis ~ lašžinėjtis, lat. Steatites communis, pol. Steatyt czyli stoninieć, ty. Der Speckstein Pr 29 (: lašiniai), jfr steatit ChTŽ. Som P. Skardžius skrev är suffixet -eita- mycket ovanligt; avledningar med suffixet -ietis används oftast, men det finns också avledningar med -ei-, där suffixet ännu inte har omvandlats till -ie⁶.

-ėtis: molėtis ~ molėjtis, lat. Schistus argillaceus, pol. Lupek gliniany miękki, ty. Schieferthon Pr 26 (: molis). Sådana avledningar är också fåtaliga i vårt språk och nästan alla kan, liksom i detta fall, till bildningen knytas till substantiv.

-ininkas: stiklininkas ~ stiklininkas eller atgires, lat. Antimonium, pol. Antymon, ty. Spiesglanzmetall Pr 40 (: stiklas), jfr 1 stiklininkas (-inykas Kos 122). 2) Kos 122, I, J, NdŽ ”arsenik” LKŽ XIII; pol. antymon – kem. ”antimon”. Avledningar med detta suffix betecknar oftast personer, medan suffixet, såsom här, mer sällan används för att benämna olika livlösa föremål.

-ūnas: ragūnas ~ ragūnas basaltisk, lat. Actinotus basaniticus, pol. Rogowiec bazaltowy, ty. Die basaltartige Hornblende Pr 24 (: ragas).

-uonis: baltuonis ~ baltuōnis, lat. Oritis alcalinus, Leucites, pol. Leucyt, ty. Der Leucit Pr 23 (: baltas), jfr baltuonis I ”ett slags mineral, leucit” LKŽ I.

-oklis: smirdoklis ~ smirdoklis, lat. Dysodes, Lapis suis, pol. Kamień śmierdzący, ty. Der Stinkstein Pr 31 (: smirda).

-muo: rašmuo ~ rašmuo, lat. Graphites, pol. Ołówek, ty. Graphit, Reissblei Pr 17 (: rašė), jfr grafitas ”kristallin form av kol med hexagonalt kristallsystem” ChTŽ.

-snis: tirpsnis ~ tirpsnis, lat. Rvax, pol. Lawa, ty. Lava Pr 7 (: tirpo), med förklaringen: isztirpitas o užszałuses uolas Pr 7, jfr tirpsnis I ”lava” LKŽ XVI.

Grundorden till avledningar med suffixen -enis, -ėtras, -mina, -ainis, -einis, -eitis, -ėtis, -ininkas och -ūnas är oftast substantiv,

⁶ Skardžius P. Rinktiniai raštai: Lietuvių kalbos žodžių daryba 1, Vilnius, 1996, 360–361.

99

Avledningar med suffixen -menis, -uonis är adjektiv, medan de verbformer som utgör basord för avledningar med suffixen -oklis, -muo och -šnis är verbformer. Följaktligen har de flesta suffixavledningar som bildats för att benämna mineraler utgått från substantiv; avledningar från adjektiv och verb är mer sällsynta.

Prefixavledningar

L. Ivinskis skapade endast några få prefixavledningar för att benämna mineraler. De är bildade med prefixen pa-, pro-, san-, till exempel:

pa-: paanglenis ~ paanglenis, lat. Caementum carbonaceum, ty. Keupersandstein Pr 6 (: anglenis, lat. Carbonicums Pr I Kr 11); palakštis ~ pàtakšztis eller palàkštis, lat. Atizoës micans, pol. Mìka, ty. Der Glimmer Pr 26 (: lakštas), jfr palakštis I se palakštė LKŽ IX, pàlakštė Šts ”gnista, platta av en gnista, liten skiva i en sten” LKŽ IX.

pro-: prokalkis ~ pròkalkis, lat. Lychnites versicolor, pol. Wapień przechodowy, ty. Uebergangskalkstein Pr 5 (: kalkis), jfr prókalkis I ”kalksten” LKŽ X; prorievis ~ pròrievis, lat. Schistus transitorius, pol. Łupek przechodni, ty. Uebergangsschiefer Pr 5 (: rievė), jfr prórievis I ”skiffer (?)” LKŽ X.

san-: sankuolis ~ sánkuolis, lat. Bary lithus lamelliformis, pol. Spat ciężki, ty. Schwerspath Pr 34 (: kūlys). Som basord för denna avledning använde L. Ivinskis det samogitiska ordet kūlys, medan uo i avledningen är en hypernormalisering, jfr kūlis DŽ, BŽ 195, Š, kūlyš Pp, Krkl, Lž; IM 1858, 46, Kos 121 ”sten” LKŽ VI.

Alla L. Ivinskis prefixavledningar har den karakteristiska ändelsen -is för prefixbildade substantiv.

Som exemplen visar skapade L. Ivinskis nybildningar inte bara med det mest produktiva prefixet i dagens litauiska standardspråk och terminologibildning, pa-, utan även med pro- och san-, som förekommer betydligt mer sällan i avledningar. Detta visar att L. Ivinskis inte heller när han bildade prefixavledningar drog sig för att använda tämligen ovanliga avledningsformanter.

Ett namn har bildats med prefix och suffix tillsammans: pro-baltmis ~ pròbaltmis, lat. Oritis leucitoïdes, pol. Pro-leucyt, ty. Anal-zim Pr 23 (pro- + baltas + -mis).

100

Avledningar med ändelser

I den första delen av ”Prigimtūmenė” använde L. Ivinskis den tredje bildningsmetoden – ändelseavledning – för att bilda endast två benämningar:

girnis ~ girnis, lat. Pyropoecilos foliaceus, pol. Gnejs, ty. Gneuss Pr 3 (: girna), jfr gneišas ”metamorf bergart med bandad (gnejsliknande) struktur, bildad av fältspat, kvarts och andra mineral” ChTŽ; trąšis ~ trąnšis, lat. Chromium, pol. Chrom, Nadelerz Pr 42 (: trąšus ”fast, tät”), jfr chrōmas ChTŽ.

Båda nybildningarna är substantivavledningar med ändelsen -is. L. Ivinskis använde en av de mest produktiva typerna med ändelsen -is och utgick från ett substantiv respektive ett adjektiv.

Sammansättningar

Sammansättningar indelas vanligen efter vilken ordklass deras andra led tillhör. Alla L. Ivinskis sammansatta mineralnamn har ett substantiviskt andra led, med undantag för en sammansättning vars andra led är adjektiviskt.

L. Ivinskis bildade 41 sammansättningar med ett substantiviskt andra led. Dessa nybildningar kan diskuteras utifrån vilken ordklass deras första led tillhör (substantiv, adjektiv eller verb).

23 sammansättningar bildade av två substantiv har påträffats. I sex termer är det andra ledet det samogitiska ordet kūlys ”sten”; det är dock oklart varför L. Ivinskis angav det som ett a-stamsord, t.ex.: akmenis eller kuotaj, lat. Fossilia terrena, pol. Ziemie i kamienie, ty. Erdige Fossilien Pr 17. Som detta exempel visar betraktade L. Ivinskis ordet akmuo som huvudterm och använde det fortsättningsvis i verket (akmenis bran-giejė Pr 17), medan han valde en samogitisk synonym för att bilda sammansatta termer. I ordet kuotaj bör den diftong uo som L. Ivinskis skrev betraktas som en hypernormalism. Ordet kūlys är ett särpräglat samogitiskt ord. ”Detta ord i kustdounininkai-, Kvėdarna- och Švėkšna-dunininkai- samt de flesta donininkai-dialekterna användes också i skrift av författare från trakten – A. Pabrėža, S. Daukantas och A. Kosaževskis –

101

i dessa⁷. Det återfinns i många folkminnessamlingar och i A. Juškas, J. Šlapelis, M. Niedermanns och andra ordböcker. I dag används ordet kūlys i L. Ivinskis hembygdsmål i uttrycket girnų kūlys eller girnakūlis. Det är möjligt att den nuvarande utbredningen av ordet kūlys inte motsvarar den tidigare, men L. Ivinskis kände sannolikt inte bara till ordet girnakūlis, utan hörde också, när han bodde i Rietavas, ordet kūlis användas i betydelsen ”vilken sten som helst”. Både girnakūlis, som L. Ivinskis skrev med den ändrade ändelsen -as: girnakuolas ~ girnãkuotas, lat. Pyropoecilos granites, pol. Granit Pr 3, och kūlis hade ändelsen -is eller -ys i hela sitt användningsområde. L. Ivinskis kan alltså inte av okunskap ha misstagit sig och skrivit en annan ändelse på ordet kūlis; varför han skrev så förblir oklart.

Två sammansättningar bildade L. Ivinskis med den typiska sammansättningsändelsen -is: raup(l)akuolis ~ raupãkuolis, lat. Variolites, pol. Ospowiec, ty. Variolith Pr 22 (: rauplės, kūlys), jfr pol. ospa – ”smittkoppor, skabb”; žirnakuolis ~ žirnãkuolis, lat. Arragonites pisiformis, pol. Arragonit grochowaty, ty. Erbsenstein Pr 31 (: žirnis, kūlys), jfr aragonitas ChTŽ, ty. die Erbse – ”ärta”, ty. der Stein – ”sten”.

I andra sammansättningar med kūlys som andra led är ändelsen -as, till exempel: anglėkuolas ~ anglėkuotas, lat. Lithoxylon, Petrosilex xyloïdeus, pol. Drzewo skamieniałe w rogowiec, ty. Holzstein Pr 21 (: anglės, kūlys); dervakuolas ~ derwãkuotas, lat. Picites, Porphyrites piceus, pol. Smotowiec, ty. Pechstein Pr 7 (: derva, kūlys), jfr porfyritai ChTŽ, pol. smotowiec – ”beck”, ty. das Pech – ”tjära, beck”; denna nybildning bör betraktas som en synonym till det tidigare nämnda avledningsordet med suffixet -enis, dervenis, eftersom motsvarigheterna i andra språk är desamma; gaurakuolas ~ gaurãkuotas, lat. Natrolithus, pol. Natrolit, ty. Der Natrolith Pr 25 (: gaurai, kūlys), jfr natrolitas ”ljus, fibrös mineral” TŽŽ; laukakuolas ~ laukãkuotas, lat. Feldspathum, pol. Feldspat, ty. Feldspath Pr 3 (: laukas, kūlys), jfr pūtnagai ”fältspat, fältspat, en mineralgrupp i silikatklassen” ChTŽ, ty. der Feldspat – ”fält-

⁷ Vitkauskas V. Om användningen av vissa žemaitiska ord. – Lietuvių kalbotyros klausimai: Lietuvių kalbos leksikos raida 8, Vilnius, 1966, 160.

102

spat”. Alla de nämnda sammansättningarna, med undantag för gaurakulą, bildade L. Ivinskis sannolikt med ledning av motsvarigheterna i andra språk.

Till denna grupp hör också två benämningar, där författaren lånade det första ledet från motsvarigheter i andra språk: amazonkuolas ~ ama-zõnkuolas, lat. Astrios Amazonicus, pol. Feldspat Amazoński, ty. Amazonenstein Pr 22; sprudелkuolas ~ sprudелkuotas, lat. Arragonites, pol. Arragonit sprudlowy, ty. Sprudelstein Pr 31.

Alla dessa nybildningar har den för standardspråket litauiska atypiska ändelsen -as, eftersom den största delen av sammansatta substantiv har ändelserna -is (mer sällan -ys) eller -ė. Sammansättningar av detta slag med andra ändelser är ytterst sällsynta⁸.

Bland sammansättningar med det žemaitiska substantivet kūlys som andra led bör även nämnas två nybildningar med akmuo som andra led: kosakmenis ~ kosakmenis, lat. Stipteriacites, Alumen calcareus aluminaris albus, pol. Kamień ahunowy, ty. Der Alaunstein Pr 35 (: kosas, akmuo), jfr kõsas Als, Kv, J, M, BS 101, Vkš, se kvosas LKŽ VI, kvõsas (pol. kwas) ”alun” LKŽ VI; arlagelžis, arlaakmenis ~ artāgelžis arba artāakmenis, lat. Ferrum aëtites, lenk. Żelazo gliniaste nerkowe, ty. Die Esenniere oder der Adlerstein Pr 39 (: arlas, gelžis; arlas, akmuo), jfr arlaakmenis I; se arlagelžis LKŽ I, arlagelžis (hybrid) I min. ”lat. ferrum aëtites” LKŽ I, ty. der Adler – ”örn”, ty. der Stein – ”sten”. L. Ivinskis angav sammansättningen arlaakmenis som en synonym. Dessa exempel visar att L. Ivinskis, när han bildade sammansatta substantiv, använde inte bara det žemaitiska ordet kūlys utan också akmuo, som används i en större del av Litauen.

Fem terminers andra led är det i žemaitiska använda ordet gelžis (se gelžis, -ies ”järn” DūnŽ, LKŽ III), till exempel: auksagelžis ~ auksa-gelžis, lat. Ferrum sulphuratum seu Pyrites, pol. Piryt żelazny, ty. Schwefelkies Pr 38 (: auksas, gelžis), jfr auksagelžis I kem. ”förening av svavel och järn; pyrit” LKŽ I, pirītas [gr. pyritēs (lithos) – ”eldsten”] ”ljusgult mineral” TŽŽ; deguongelžis ~ deguõngelžis, lat. Ferrum phosphoratum, pol. Fosforan żelaza, ty. Phosphorsaure = Eisen Pr 39 (: deguonis, gelžis); piengelžis ~ piengelžis,

⁸ Ke i n y s S t. Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai, 1999, 73.

103

lat. Lycochalcos, Scheelium ferrugineum, pol. Wolfram, ty. Wolframmetall Pr 42 (: mjölk, järn), jfr. piengelžis I ”volfram” LKŽ IX, volframas [ty. der Wolf – ”varg” + der Rahm – ”skum”] ”kem. grundämnet W, atomnr 74; metall” TŽŽ; rašmuogelžis ~ raszmuogelžis, lat. Ferrum rubrica, pol. Żelazo rubryka, ty. Röthel Pr 39 (: raszmuo, lat. Graphites Pr 17, järn); stiklagelžis ~ stiktagelžis, lat. Ferrum niteus, ferrum speculare, pol. Żelazo błyszczące, ty. Der Eisenglan[z] Pr 38 (: glas, järn), jfr. ty. Eisenglanz – mineral. ”hematit, järnglans”.

L. Ivinskis bildade sammansättningar med efterleden gelžis för att benämna några av de järnsorter han urskilde. Han skapade sannolikt dessa nybildningar själv och namngav olika järnsorter eller andra mineral efter likhet, snarare än att följa motsvarigheter i andra språk. Med termen piengelžis benämnde han inte en järnsort utan en annan metall – volfram.

För själva järnet angav författaren två synonymer och satte ordet gelžis på andra plats, exempelvis: gelažis, gelžis ~ getazis eller gelžis, lat. Ferrum, pol. Żelazo, ty. Das Eisen Pr 38, jfr. geležis 2) ”vardaglig benämning på Fe-legeringar med små mängder andra grundämnen” ChTŽ.

L. Ivinskis använde också ordet gelžis i sammansatta termer för andra järnsorter, exempelvis: gelžis getswasis, lat. Ferrum badium, ferrum oxygenatum fuscum Pr 38; gelžis paprastasis, lat. Ferrum nativum Pr 39; sąnkolinis gelžis, lat. Ferrum carbonatum Pr 38–39 med flera.

Till den tredje gruppen hör sammansättningar som benämner olika slags skiffer, med substantivet skiltis som andra led, i betydelsen 4) ”avbrutet stycke, flisa, brottstycke, skärva” M, Vžns, S. Dauk, BsP II 146 LKŽ XII; jfr. skalūnas ”sedimentär metamorf bergart som delar sig i tunna plattor” ChTŽ. Exempel på sammansättningar i denna grupp: kosa-skiltis ~ kosāskiltis, lat. Schistus aluminosus, pol. Łupek atunowy, ty. Alaunschiefer Pr 26 (: alun, skiffer); rašmuoskiltis ~ raszmuoskil-tis, lat. Schistus pictorum, Schistus graphicus, ty. Zeichenschiefer, enkel svartkrita Pr 26 (: raszmuo, lat. Graphites Pr 17, skiffer), jfr. juodkreidė ”skrivtavla”: Juodkreide, arba rašmuoskiltis I LKŽ IV. I L. Ivinskis synonym juodkreidė är det första ledet ett adjektiv; ugneskiltis ~ ugnièskiltis, lat. Schistus glisceus, Schistus bitumi-

104

nosus Pr 26 (: eld, skiffer), jfr. brännbar skiffer ”kukersit, bituminös skiffer – lerig kiselbergart som innehåller upp till 80% organiskt material” ChTŽ; molaskiltis ~ molaskiltis, lat. Schistus communis, Argillosus, pol. Łupek gliniany, ty. Thonschiefer Pr 26 (: lera, skiffer), jfr. molaskiltis I neol. ”lerskiffer” LKŽ VIII; pol. gliniany betyder ”lerig”. Till denna term bör även ytterligare en bildning nämnas: skiltmolis ~ skiltmolis, lat. Schistus communis, mensalis, tegularis, durus, pol. Łupek gliniany, ty. Thonschiefer Pr 4 (: skiffer, lera), jfr. skiltmolis I ”lerskiffer, vanligen använd för skrivning” LKŽ XII. Som synes är denna bildning sammansatt av samma led som termen före den, men leden har bytt plats, och motsvarigheterna på andra språk är desamma för båda bildningarna. Dessa bildningar bör alltså betraktas som synonymer.

Fyra bildningar som används för att benämna olika slags kalk har kalkis som andra led (se LKŽ V). Att ordet har denna form framgår av benämningar på andra slag – sammansatta termer som L. Ivinskis anger, till exempel: kãlkis paprastasis, lat. Calx communis Pr 30; kãlkis grudiẽtasis, lat. Calx Lychnitis, Calcareus granularis Pr 30. Exempel på sammansättningar med kalkis som andra led: anglėkalkis ~ angliẽkalkis, lat. Calces caementariae, pol. Węglany wapna, ty. Brausekalksteine oder Kohlensaure Kalke Pr 30 (: kol, kalk); gaurakalkis ~ gaurãkalkis, lat. Calx stiriaeformis seu Stalag mias, pol. Wapień naciek albo sopel, ty. Der fasrige Kalksinter Pr 30 (: gaurai, kalk). L. Ivinskis anger även en synonym: den vackraste finns på ön Antiparos, i vanligt tal kallas den lekėtkalkis Pr 30 (: leketas 3. ”istapp” DŽ, kalkis), jfr. pol. sopel – geol. ”stalagmit”, stalagmiter ”droppstensformationer i karstgrottor som växer nedifrån och upp” ChTŽ; varėkalkis ~ wariẽkalkis, lat. Calx fodinalis cuprifera, ty. Zechstein Pr 6 (: koppar, kalk), jfr. lat. cuprum – ”koppar”.

Den fjärde termen skulle kunna hänföras till denna typ av bildningar, men grundordet till dess första led är oklart: sraugėkalkis ~ sraugėkalkis, lat. Caementum calcareum interjectum, ty. Muschelkalk Pr 6 (: snäcka?, kalk), jfr. ty. der Muschelkalk – geol. ”musselkalk”.

Ytterligare två sammansättningar av två substantiv har påträffats: plytmolis ~ plītmolis, lat. Argilla, lateraria seu Argilla martialis, pol. Glina cegłarska, ty. Der Lehm Pr 27 (: tegel, lera), jfr. plytmolis I ”lera lämplig för tegel” LKŽ X; tauk rievis ~ tāukriewis, lat. Talcum schistosum, pol. Łupek talkowy, ty. Talkschiefer Pr 4 (: fett, fåra), jfr.

105

talkoskiffer ”skiffrig metamorf bergart av talk med inblandning av klorit, glimmer och andra mineral” ChTŽ, 1 talk ”ett mycket mjukt, fett mineral – vattenhaltigt magnesiumsilikat som används inom medicin, kosmetik och teknik” LKŽ XV.

L. Ivinskis nybildningar, som har bildats av två substantiv, är enligt betydelseförhållandet mellan leden determinativa. Det första ledet bestämmer det andra. Sammansättningar av denna typ är de vanligaste både i allmänspråket och i terminologin. Det första substantiviska ledet kan bestämma det andra på olika sätt, vilket också framgår av L. Ivinskis sammansättningar. Det första ledet anger likhet (leketkalkis, stiklagėžis), materialet som det mineral som betecknas med det andra ledet består av (angliekuolas, dervakuolas), användning (plytmolis), plats där det påträffas (lau kak uolas) eller artbegrepp (molaskiltis, ugnėskiltis).

Enligt hur substantiviska led fogas samman saknar något mindre än en tredjedel av de behandlade sammansättningarna hos L. Ivinskis fogevokaler. Tolv sammansättningar har fogats samman med vokalen -a- (t.ex. auksagelžis, gaurakalkis m.fl.), som också är vanligast i dagens standardspråkliga sammansättningar; ytterligare fem nybildningar har fogats samman med vokalen -ė- (t.ex. ugnėskiltis, angliėkalkis m.fl.), och två med diftongen -uo- (rašmuogėžis, rašmuoskiltis), som är mycket ovanlig och förekommer endast i sammansättningar i litauiska dialekter. Fogevokalerna i de flesta litauiska sammansättningar har uppstått ur stammarnas slutvokaler. Denna tendens, där fogevokalen sammanfaller med slutvokalen i grundordet i det första ledet, syns också i L. Ivinskis nybildningar, t.ex. arlagelžis, gaurakuolas, kosaskiltis, stiklagelžis, angliėkalkis, angliekuolas m.fl. I sju sammansättningar sammanfaller dock fogevokalerna inte med stammarnas slutvokaler: dervakuolas, molaskiltis, rauplakuolis, žirnakuolis, varėkalkis, rašmuogelžis, rašmuoskiltis.

Elva tydliga sammansättningar med ett adjektiviskt och ett substantiviskt led har påträffats. Det andra substantiviska ledet i vissa beteckningar är detsamma som i sammansättningar bildade av två substantiv. Med det andra ledet kalkis har tre sammansättningar av denna typ påträffats: kietkalkis ~ kiėtkalkis, lat. Calx Spissa, pol. Wapień zbity, ty. Grobkalk Pr 7 (: kietas, kalkis), jämför kietkalkis I ”hårda kalker (Calx spissa)” LKŽ V; senkalkis ~ šėnkalkis, lat. Lychnites, Marmor candidum, pol. Wapień stary, ty. Urkalk oder körnige Kalkstein Pr 4 (: senas, kalkis), jämför senkalkis I ”gammal kornig kalksten” LKŽ XII; šakėtkalkis ~ šakiėtkalkis,

106

lat. Calx virgulata, pol. Wapień gałązkowaty, ty. Der Tutenkalk Pr 30 (: šakėtas 2) ”med strimmor som liknar grenar” LKŽ XIV, kalkis), jämför lat. virgula – ”kvist”, pol. gałąź – ”gren”. Den sistnämnda sammansättningen hör till de ovanligare, eftersom en allmän tendens hos nutida litauiska sammansatta substantiv är att deras ledstammar inte är morfologiskt genomskinliga, medan det första ledet i denna sammansättning är ett suffixbildat adjektiv.

Med det samogitiska substantivet kūlys har en term av denna typ bildats: senkuolas ~ šėnkuotas, lat. Psaronius tenax, pol. Afanit zbity, ty. Urgrünstein, kitapj wadinas djoritas Pr 4 (: senas, kūlys), jämför dioritas ”en intermediär magmatisk intrusiv bergart” ChTŽ. Denna sammansättning har, liksom sammansättningar med två substantiviska led, den typiska ändelsen -is (-ys) eller -ė; därför är denna term, liksom flera tidigare nämnda sammansättningar med ändelsen -as, atypisk för vårt språk.

Ytterligare två nybildningar har bildats med andra ledet anglės: grynangles ~ grinąngles, lat. Carbo fossil is, ty. Steinkohlengebirge Pr 5 (: grynas, anglės), jämför 1 anglis 2) ”ett visst bränsle som utvinns ur jorden” och 3) DŽ kem. ”det viktigaste grundämnet i organiskt material (C), rent kol” LKŽ I; kietanglis ~ kietąnglis, lat. Lithanthrax, pol. Węgiel kopalny czarny, ty. Steinkohle Pr 17 (: kietas, anglės), jämför kietanglis I ”stenkol” LKŽ V.

L. Ivinskis bildade ytterligare några sammansättningar där det första ledet är ett adjektiv och det andra ett substantiv, t.ex.: geltžemis ~ gėltžemis, lat. Argilla sil, pol. Glina malarska, ty. Die gelb = Erde Pr 27 (: geltas, žemė), jämför geltžemis I se geltonžemis LKŽ III, geltónžemis BŽ 227, Vr ”gul jordmån” LKŽ III; kiettaukis ~ kiėttaukis, lat. Oreostear fossile, pol. Talk stwardniały, ty. Verhärtete, Talk Pr 28 (: kietas, taukai), jämför kiettaukis I ”hårdnade talgämnen, ’talk’” LKŽ V; meilsva molis ~ miėtswamolis, lat. Limus sub-lividus, pol. Glina marglowata rzeczna, ty. Bläulich Lehm Pr 12 (: meilsvas, žr. DünŽ, molis), jämför meilsvamolis I ”blåaktig lera” LKŽ VII; raudongelžis ~ raudongelžis eller raudonasis akminelis wiriszkunju, lat. Ferrum Haematites, pol. Żelazo czerwone, ty. Rotheisenstein Pr 38 (: raudonas, gelžis), jämför raudongelžis: raudongelžis arba raudonasis akminelis (Ferrum haematites) I LKŽ XI; žalsvoriev is ~ žaltswòrievis, lat. Chlorytes, pol. Chloryt, ty. Chloritschiefer Pr 4

107

(: grönaktig, ådring), jfr tyska der Schiefer – ”skiffer”, kloritskiffer ”metamorf skiffrig kloritbergart i olika gröna nyanser” ChTŽ.

Ännu en term skulle kunna hänföras till denna typ av avledningar, men grundordet i dess första led är inte särskilt tydligt: žuvėtakis ~ žuwietakis, lat. Nitrolithus albinus, pol. Natrolit rybie oko, ty. Der Albin, Fischaugenstein oder Schthyophtalm Pr 25 (: fiskaktig?, öga).

L. Ivinskis sammansättningar, där det första ledet är ett adjektiv och det andra ett substantiv, är, liksom de tidigare behandlade sammansättningarna av den första typen, determinativa utifrån det inbördes betydelseförhållandet mellan leden. Det första ledet bestämmer och preciserar det andra. De flesta av dessa sammansatta termer är artnamn på mineraler. L. Ivinskis skapade sannolikt självständigt nya ord av denna typ, utan att följa motsvarigheter i andra språk.

Endast två av L. Ivinskis sammansättningar av den aktuella typen har fogevokal; alla de övriga saknar fogevokal. De två sammansatta termer som bildats med fogevokal har olika fogevokaler: -a- och -o-. Den senare vokalen förekommer mycket sällan i sådana sammansättningar i standardspråket.

Typen av sammansättningar med ett verbalt och ett nominalt led är sparsamt företrädd i dagens terminologi. Som St. Keinys skriver: ”Det finns relativt få sammansatta termer där det första ledet bygger på ett verb och det andra på ett substantiv. De är 17 gånger färre än bildningar med två nominala led”⁹. L. Ivinskis presenterade också endast ett fåtal sammansättningar av denna typ – bara fyra – men det är svårt att fastställa vilken form av det verbala ledet L. Ivinskis använde när han bildade dem, t.ex.: mėgenkuolas ~ miegėnkuotas, lat. Silex Lydius, pol. Kamień probierski albo Lydijski, ty. Probirstein Pr 21 (:? mėgenti, mėgena, mėgeno ”försöka, pröva att göra något” DünŽ, kūlys), jfr ty. der Probierstein tekn. ”probersten”; skambkuolas ~ skąmbkuotas, lat. Basanites schistosus, pol. Kamień brzmiący, ty. Klingstein oder Phonolith Pr 7 (: skamba, kūlys), jfr pol. brzmiący – ”ljudande”, ty. klingen – ”ljuda, klinga”; dessa sammansättningar är oregelbundna, eftersom, som

⁹ Keinys St. Bildning av litauiska sammansatta termer. – Frågor inom litauisk språkvetenskap: Litauiska språkets specialiserade lexikon 22, Vilnius, 1983, 100.

108

som nämnts har de den atypiska ändelsen -as; plūdkalkis laukakuolinis ~ plūdkalkis laukakuolinis, lat. Argyrod amas tesselatus, pol. Fluspat blaszkowy, ty. Der FlussSpath Pr 32 (: plūdo, kalkis); velt ̣molis ~ veltmolis, lat. Smectis fullonum, Argilla Smectis, pol. Ziemia suknowalska, ty. Die Walker de Pr 28 (: veltas, molis), jfr veltmolis I ”sådan lera” LKŽ XVIII, lat. fullōnius, a, um – ”för valkning (av kläde)”.

L. Ivinskis bildade sannolikt termer av denna typ genom att följa motsvarigheter i andra språk. De nämnda termerna är determinativa: deras verbala led bestämmer det nominala, och de följer det vanliga mönstret för sammansättningar av denna typ i standardspråket – båda leden fogas samman utan fogevokal.

I standardspråket förekommer sammansättningar där det första ledet bygger på ett substantiv och det andra på ett adjektiv endast med ledet -palaikis, till exempel šun-palaikis, knygpalaikė. L. Ivinskis tog upp endast en atypisk sammansättning av denna typ: auksogeltis ~ auksōg e ltis, lat. Arsenicum auripigmentum, arsenicum sulphureum flavum, ty. Realgar, Das Rauschgelb Pr 41 (: auksas, geltas).

Utifrån undersökningar av sammansatta ord och sammansatta termer i dagens språk¹⁰ kan man säga att de vanligaste typerna av sammansättningar i litauiskan är följande: 1) substantiv + substantiv, 2) adjektiv + substantiv, 3) substantiv + verb, 4) adjektiv + verb. L. Ivinskis skapade oftast sina nybildningar utifrån de två första bildningstyperna. Hans sammansatta termer motsvarar alltså de mest produktiva sammansättningstyperna i dagens litauiska, men grundorden i många sammansättningsled (kalkis, kūlys, skiltis) är ovanliga och atypiska för standardspråklig litauiska.

L. Ivinskis bildade många sammansättningar med två nominala led och sammansättningar med ett verbalt och ett nominalt led genom att följa motsvarigheter i andra språk, medan han sannolikt skapade självständigt de sammansättningar där det första ledet är ett adjektiv och det andra ett substantiv.

Sammanfattningsvis kan det framhållas att L. Ivinskis bildade mineralnamn inte bara med produktiva litauiska ordbildningsformanter, till exempel suffixen -enis, -enė, -ainis, -ūnas och prefixet pa-,

¹⁰ Urbutis V. Žodžių darybos teorija, Vilnius, 1978, 65–121; Keinys St. Min. str., 70–121; Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius, 1994, 150–167.

109

utan också med föga produktiva, t.ex. suffixen -ėtras, -einis, -eitis, -ėtis, och prefixen pro-, san-. När han bildade sammansatta mineralnamn använde han oftast andra led som inte hörde till det allmänna språket och som vanligen hämtats från den egna dialekten, t.ex. -kuotas, -gelžis, -skiltis, -kalkis. L. Ivinskis skapade en del av nybildningarna självständigt, men många bildade han också med andra språks motsvarigheter som förebild; dessutom är det inte klart vad som motiverade valet av alla grundord.

Mineralnamnen som L. Ivinskis skapade slog i praktiken inte igenom och används inte i dagens terminologi, främst uppenbarligen därför att ”Prigimtūmenė” inte trycktes och att de båda manuskripten till den första delen inte blev allmänt kända. Om ”Prigimtūmenė” hade publicerats, kunde några av de termer som L. Ivinskis föreslog ha slagit igenom, t.ex.: dervenis, sviestenis, baltmenis, pilkmenis, ledeinis, molėtis, ragūnas, baltuonis, plytmolis, liksom ragainis gjorde. Det är dock tveksamt om några av hans ovanliga eller till och med oklart motiverade nybildningar hade kommit i bruk, t.ex.: jakšenis, taukenis, tirptenis, vyšnenė, gelžmina, prorievís, gaurakuolas, piengelžis, rašmuoskiltis, veltmolis med flera.

I dagens terminologi betecknas de mineraler som L. Ivinskis föreslog nybildningar för oftast med lånade termer, t.ex.: baltmenis Pr 22 – albitas ChTŽ; baltuonis Pr 23 – leucitas ChTŽ; ledeinis Pr 35 – kriolitas ChTŽ; pitkmenis Pr 23 – coizitas ChTŽ; riewėnis Pr 31 – dolomitas ChTŽ; skilietras Pr 30 – tūfas ChTŽ; kiéttaukis Pr 28 – tálkas ChTŽ; stiklagelžis Pr 38 – hematitas ChTŽ med flera. Kanske borde vi därför komma ihåg L. Ivinskis litauiska namn.

FÖRKORTNINGAR

ChTŽ – Daukšas K., Barkauskas J., Daukšas V. med flera. Chemijos terminų aiškinamasis žodynas, Vilnius, 1997.

DunŽ – Vitkauskas V. Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodynas, Vilnius, 1976.

DŽ – Den moderna litauiska språkets ordbok, Vilnius, 1993.

LKŽ – Litauisk ordbok, Vilnius, 1956–1999.

Pr – Prigimtūmenė (manuskript), 1870.

TŽŽ – Ordbok över internationella ord, Vilnius, 1985.

110

Laurynas Ivinskis mineralogiska nybildningar

Sammanfattning

Laurynas Ivinskis (1810–1881) in the first part of his manuscript „Prigimtūmenė“ presented over 400 terms of geography and mineralogy. His neologisms of mineralogy make about 1/5 of all terms presented in this part. A bit more than a half of neologisms of Ivinskis are derivates, others are compounds. The largest part of the group of derivates are derivates made with suffixes which name minerals. Ivinskis used to create derivates not only with popular Lithuanian language formants, for example, the suffixes -enis, -ene, -ainis, -ūnas and the prefix pa-, but also with less popular formants such as the suffixes -ėtras, -einis, -eitis, -etis and the prefixes pro-, san-. Ivinskis compounds correspond with the most productive types of the compounding in the modern Lithuanian, though many underlying words of components of compounds are unusual and not characteristic to standard Lithuanian, for example, kūlis, kalkis, gelžis and skiltis.

De mineralnamn som Ivinskis skapade har i praktiken inte fått fäste och används inte i modern terminologi, sannolikt inte bara för att ”Prigimtūmenė” inte har tryckts, utan också för att några av hans nybildningar var ovanliga och deras motivering inte är träffande.

Albina AUKSORIŪTĖ

Mottagen 2001 07 20

Litauiska språkets institut, Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius. E-post: [email protected]

111