Albina AUKSORIŪTĖ

Litauiska språkets institut

INDIVIDUELLA VÄXTNAMN I L. IVINSKIS POLSK–SAMOGITISKA ORDBOK OCH PRIGIMTŪMENĖ

Laurynas Ivinskis (1810–1881), greta Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos, laikytinas vienu iš pirmųjų lietuviškų gamtos mokslų, ypač botanikos, terminų kūrėjų. Dauguma darbų, kuriuose jis pateikė lietuviškų botanikos terminų, taip ir liko neišspausdinti, tarp jų minėtini Lenkų–žemaičių kalbų žodyno ir Prigimtūmenės rankraščiai.

Manuskriptet till den polsk–samogitiska ordboken (Słownik polsko-żmudzki) är den största av Ivinskis ordböcker bland de två bevarade tvåspråkiga och ett fyrspråkigt ordboksmanuskripten. Den omfattar bokstäverna A–R och består av 2060 sidor. Ordboksmanuskriptet förvaras i Polska vetenskapsakademiens bibliotek i Kraków. Det exakta datum då ordboken sammanställdes är okänt, men av Ivinskis brev kan man dra slutsatsen att författaren skrev den i slutet av 1862 eller år 1863 (se Ivinskis 1995: 465–467). Ivinskis tog med ett stort antal nomenklaturbenämningar inom botanik, zoologi och mineralogi i den aktuella ordboken och angav ofta även latinska motsvarigheter. Ordboken innehåller över 350 växtnamn, främst namn på växtsläkten (se vidare Auksoriūtė 1999: 22–33).

Ivinskis Prigimtūmenė är ett vetenskapligt verk i två delar, skrivet senare än ordboken; det skrevs omkring 1870. Prigimtūmenės manuskript förvaras liksom den nämnda ordboken i Kraków, medan ett utkast till den första delen och register över dess litauiska, latinska, polska och tyska motsvarigheter finns i manuskriptsamlingen vid Litauiska litteratur- och folkloreinstitutets bibliotek. I den första delen av detta manuskript, Žemėmina, beskriver Ivinskis mineralogiska företeelser och anger vid sidan av den litauiska termen en latinsk, polsk och ibland tysk motsvarighet. Den andra delen, Žolėmina, är en systematisk förteckning över svampar och växter, med litauiska namn på 218 familjer och över 2520 släkten samt deras motsvarigheter på latin, polska och tyska. Författaren sammanställde också alfabetiska register över motsvarigheterna på alla språk (se vidare Jankevičius, Jankevičienė 1962: 151–163; Auksoriūtė 1998: 102–110).

135

Även om den polsk–samogitiska ordboken och Prigimtūmenė är verk av olika slag – det första är en översättningsordbok och det andra ett vetenskapligt verk – går det att jämföra växtnamnen i dem, eftersom de latinska motsvarigheterna i ordboken gör det möjligt att identifiera de litauiska namnen. Artikeln undersöker och jämför endast de växtnamn i de båda verken som L. Ivinskis själv har bildat, eftersom folkliga växtnamn som har terminologiserats vanligen inte skiljer sig åt.

Namnen på omkring 80 växter som förekommer i båda Ivinskis manuskript jämfördes. De kan alla delas in i två grupper: 1) samma namn används för att beteckna samma växter i ordboken och Prigimtūmenė; 2) växtnamnen skiljer sig åt, det vill säga samma växt benämns på ett sätt i ordboken och på ett annat i Prigimtūmenė.

Växtnamnen i den första gruppen utgör omkring 54 procent av de jämförda namnen. Ur ett ordbildningsperspektiv är dessa namn ganska varierade; de flesta är suffixavledningar, till exempel:

-ainis: lat. Arrhenatherum, pol. Wysypka, awižainis ~ avižainis (: aviža) Ž VIII 1619, P 125, jfr. avižuolė BVŽ 1998: 41; lat. Commelina, pol. Przewdziękła, žiedra[j]nis ~ žiedrainis (: žiedras „žydras“ LKŽ 2002) Ž VII 1373, P 130; lat. Mesembryanthemum, pol. Przypołudnik, spūgāinis ~ spūgainis (: spūgas „spuogas“) Ž VIII 1467, P 186, jfr. pluoštagėlė BVŽ 1998: 195; lat. Silybum, pol. Ostropest, pstrošt, margāinis ~ margainis (: margas) Ž VIII 1557, P 253, jfr. margainis BVŽ 1998: 277.

-enis: lat. Dactylis (Dactylis glomerata Ž), pol. Rżniączka, psia trawa Ž, niestrawa P, pievēnis ~ pievenis (: pieva) Ž VIII 1551, 1553, P 125, jfr. lat. Dactylis glomerata, šunažolė Iv, Mln, sin. pamienis Iv St LBŽ 1938: 115, šunažolė BVŽ 1998: 107; lat. Erythronium, pol. Psi ząb Ž, szewnik P, skajstēnis ~ skaistenis (: skaistus) Ž VIII 1551, P 134, jfr. eritronis BVŽ 1998: 126; lat. Smyrnium, pol. Przewłoka, gardoklēnis ~ gardoklenis (: gardoklis) Ž VII 1379, P 196 (grundordet för denna avledning bör anses vara ett annat växtnamn som Ivinskis använder – gardōklis, lat. Angelica Archangelica Ž II 245).

-enė: lat. Methonica, pol. Pysznokwiat, wdziękostawa Ž, stebuklėnė ~ stebuklenė (: stebuklas) Ž VIII 1596, P 133; lat. Saponaria, pol. Psie goździki Ž, mydlnica, mydlownik P, muilėnė ~ muilenė (: muilas) Ž VIII 1551, P 182, jfr. putoklis BVŽ 1998: 267; lat. Isopy-

136

rum, pol. Przyjemka, zdrojówka, rautėnė ~ rautenė (: rautas) Ž VII 1425, P 161, jfr bligna BVŽ 1998: 164.

Vissa avledningar har bildats med mycket ovanliga suffix (-minys, -menis, -mūnis, -mūnys, -ėnis, -ėtis, -ėtras m.fl.), t.ex.: lat. Chara, pol. Ramienica, suktminis Ž VIII 1622, sūktminis ~ suktminys (: suktas) P 96, jfr maurabragis Mln, syn. graudele Iv LBŽ 1938: 83, maurabragis BVŽ 1998: 81; lat. Potamogeton (Potamogeton natans Ž), pol. Rdestnica, wrzecznica Ž, wrzecznik, wodnica, rdestnica P, vandminis Ž VIII 1636, vandminis ~ vandminys (: vanduo) P 119, jfr lat. Potamogeton natans, plūduriuojančioji plūdė, syn. plaudenės Iv LBŽ 1938: 277; lat. Diospyros, pol. Przysproa, juodmūnis ~ juodmūnis (: juodas) Ž VII 1497, P 216, jfr persimonas; juodmedis BVŽ 1998: 114; lat. Cynoglossum (Cynoglossum officinale Ž), pol. Psi język, lėžmūnis ~ ležmūnys (: ležti ”ligga vissnad, sloka (om växter)” DūnŽ 1976: 174) Ž VIII 1551, P 233, jfr šinlielė BVŽ 1998: 106; lat. Helichrysum, pol. Radostka, suchokwiat P, sausūmėnis ~ sausūmenis (: sausas) Ž VIII 1614, P 255, jfr šlamutis BVŽ 1998: 150; lat. Albuca, pol. Ptaszla, sūltienis ~ sultenis (: sultys) Ž VIII 1562, P 132; lat. Erineum, pol. Rdzawnik, rudietras ~ rudėtras (: rudas) Ž VIII 1637, P 48 m.fl.

Avledningar med prefix (pa-, san-, ap-) förekommer något mer sällan, t.ex.: lat. Cycas, pol. Rdzenica, pāverbė ~ paverbė (: verba) Ž VIII 7, P 143, jfr cikas BVŽ 1998: 104; lat. Cynometra, pol. Psia rózga Ž, Otrewa P, pāpienis ~ papienis (: pienas) Ž VIII 1551, P 211; lat. Eranthis, pol. Rannik, sānwasāris Ž VIII 1625, sānwasāris ~ sanvasaris (: vasara) P 161, jfr erantis BVŽ 1998: 124; lat. Majanthemum, pol. Pst roczek, pādziaugsmis ~ padžiaugsmis (: džiaugsmas) Ž VIII 1556, P 131, jfr Majánthemum bifólium, medutė, syn. mieji̇gas Iv LBŽ 1938: 210.

En avledning med ändelse har hittats: lat. Cunonia, pol. Radziliszek, āp- rāžgis ~ apraizgis (: apraizgė) Ž VIII 1616, P 188, och ett sammansatt ord: lat. Euphorbia, pol. Psie mleko, wilczomlecz lancetowaty Ž, Ostromlecz P, kārtpienė Ž VIII 1551, kārtpienė ~ kartpienė (: kartus + pienas) P 150, jfr karpažolė, syn. kartpienė Iv LF 1971: 580.

För en fjärdedel av namnen i denna grupp är bildningen oklar, eftersom det inte är känt vilket ord som ligger till grund för dem, t.ex.: lat. Atraphaxis, pol. Racięžnica, aj-

137

szmas Ž VIII 1607, ājszmas ~ aišmas P 157; lot. Banksia, lenk. Pyszlin, skūbras ~ skūbras Ž VIII 1595, P 155; lot. Bupleurum, lenk. Przewiercień, daunzas Ž VII 1375, lānszas ~ lansās P 192, plg. gaivenis BVŽ 1998: 59; lot. Coldenia, lenk. Kociąg, strāmas ~ stramas Ž VIII 1607, P 234; lot. Excaecaria (Excaecaria agalocha Ž), lenk. Rajskie drzewo Ž, Ślepin, slepodrzew P, araszas rōjiskāsis Ž VIII 1620, āraszas ~ arasas P 150; lot. Farsetia, Berteroa, lenk. Pyleniec, plė jnis ~ plėinis Ž VIII 1591, P 176, plg. Berté́roa incána, pilkoji miltinaitė Iv LBŽ 1938: 48, miltinaitė BVŽ 1998: 51; lot. Fedia, lenk. Rapunkul, nājstis ~ naistis Ž VIII 1629, P 252; lot. Oenanthe, lenk. Przewłóka, ilksnis ~ ilksnis Ž VII 1379, P 192, plg. Oenánthe aquática, vandeninė išnė Iv LBŽ 1938: 237, išnė BVŽ 1998: 208; lot. Ornithopus, lenk. Ptaszyniec, sānstris Ž VIII 1562, sānstris ~ sanstris P 208, plg. Ornithopus sativus, sėjamoi seradelė Iv; sin. saradelė Iv LBŽ 1938: 241, seradelė BVŽ 1998: 211; lot. Valerianella, lenk. Rapontyka, klāinis ~ klainis Ž VIII 1627, P 252, plg. Valerianella olitória, sultenė Iv, Mln LBŽ 1938: 365, sultenė BVŽ 1998: 307.

De namn som anges i ordboken och Prigimtūmenė för samma växter skiljer sig inte alls åt, vare sig till form eller stavning; endast enstaka namn avviker genom ett diakritiskt tecken. Av den diskuterade gruppen används numera endast en av Ivinskis nybildningar, margainis, som beteckning för samma lat. släkte Silybum (se LBŽ 1938: 323 och BVŽ 1998: 277). Om åtminstone ett av Ivinskis nämnda verk hade tryckts, skulle kanske fler av hans nybildningar med tydlig motivation ha fått fäste.

Vid sammanställningen av Lietuvišką botanikos žodyną använde man inte de nämnda handskrifterna av Ivinskis; hans växtnamn hämtades ur kalendrar och ur andra handskrifter av Ivinskis som erhållits från Kazys Grinius. En genomgång av växtnamnen och synonymerna i LBŽ visar att andra namn av Ivinskis än de som förekommer i de diskuterade handskrifterna anges där för vissa redan nämnda växter, t.ex. šunažolė, išnė, sultenė, miltinaitė, seradelė, vilka också används i dagens botaniska nomenklatur (se BVŽ 1998). Fyra av de nämnda namnen – išnė, miltinaitė, sultenė, šunažolė – är sannolikt bildningar av Ivinskis, medan det femte namnet är ett lån (se även Matulionis 1907: 12, 23, 60). Ytterligare ett par namn av Ivinskis anges som synonymer i LBŽ, t.ex. graudelė (lat. Chara) och plau-

138

denės (lat. Potamogeton), men de används inte i dagens nomenklatur. Endast en nybildning av Ivinskis från den diskuterade gruppen anges som synonym i LBŽ – kartpienė.

Bildningen av en stor del av växtnamnen i den andra gruppen, det vill säga de som skiljer sig åt i Lenkų-žemaičių kalbų žodyne och Prigimtuomenėje, är också oklar, t.ex.: lat. Aulax, pol. Rososna, dròmienis ~ dromenis Ž IX 1722, plīntas ~ plýntas P 154; lat. Dirca, pol. Rzemienica, jèrkāinis ~ jerkainis Ž X 2046, sàjluwas ~ sailuvas P 155; lat. Epacris, pol. Rzęst, jūstras ~ jūstras Ž X 2051, tièkšzras ~ tiekšras P 14; lat. Himantalia, pol. Rzemienica (i Prigimtuomenėje anges ingen polsk motsvarighet), stièm uo ~ stiemuo Ž X 2046, sànkietris ~ sankietris P 96; lat. Onosma, pol. Rumianica, ràumiē ~ raumė Ž X 2007, lièsmuō ~ liesmuo P 233; lat. Umbilicus pendulinus, pol. Rząsa wietrzna, gīniāwas ~ gyniavas Ž X 2041, lat. Umbilicus, pol. Urocznik, pępowiec, ēl k r a s ~ el kras P 187; lat. Sisyrinchium, pol. Ryjaczek, jèlis ~ jelis Ž X 2027, sànrinklis ~ sanrinklis P 136, jfr vikšruolė BVŽ 1998: 278 osv. De nämnda växterna, med undantag för den sistnämnda, finns inte med i vare sig LBŽ eller BVŽ.

Vid jämförelse av de olika namn som i de diskuterade verken anges för samma växt kan man konstatera att namnen som Ivinskis har skapat oftast skiljer sig helt åt. De växtnamn vars bildning är klar skiljer sig både i fråga om grundord och avledningsformant; endast ett fåtal namn kan kopplas samman. I Žodyne anges för lat. Nasturtium, pol. Rūkie w namnet gárstis ~ garstis Ž X 2005, medan ett prefixavlett namn, pàgārs tis ~ pagars-tis P 161, anges i Prigimtuomenėje; dess grundord har sannolikt hämtats från växtnamnet i Žodyne (jfr rėžiukas BVŽ 1998: 203). Omvänt: lat. Thalictrum, pol. Rutewka – i Žodyne avledningen rùtmetië ~ rūtmetė Ž X 2017, vars bildningsgrund möjligen kan vara avledningen med suffixet -mė, rùtmiē ~ rutmė P 161, som anges i Prigimtuomenėje som namn på denna växt (jfr vingiris, syn. rūtnicis Iv LBŽ 1938: 344). Ytterligare två växtnamn bör nämnas, eftersom de bygger på samma grundord: lat. Agrimonia, pol. Rzepik, twìlkietris ~ tvilkėtris (: tvilkės + -ėtris) Ž X 2048 och twìlkēnē ~ tvilkenė (: tvilkės + -enė) P 203 (jfr lat. Agrimonia Eupatoria, dirvuolė gydūnė, syn. tvilkės Iv, St LBŽ 1938: 11, dirvuolė BVŽ 1998: 22); lat. Cakile, pol. Rukwiel, snapėjnis

139

~ shapeinis (: shapas + -einis) Ž X 2005 och s n ā p o t i s ~ snapotis (: snapas + -otis) P 178 (jfr lat. Cákile maritima, pajūrinė stoklė Iv, St LBŽ 1938: 60, stoklė BVŽ 1998: 60).

Ordbildningen hos vissa växtnamn som skiljer sig åt är tydlig i ett av Ivinskis manuskript, medan bildningen av namnen i det andra manuskriptet är svårare att spåra eller helt oklar. Några exempel på växtnamn med tydligare bildning i Ordboken: lat. Marchantia, pol. Porostnica, kerpėnė ~ kerpenė (: kerpė + -enė) Ž VI 1225, i w a j r i s ~ yvairis P 99, jfr maršantija BVŽ 1998: 190; lat. Onobrychis; pol. Rzesnia, d ò b i l ė n i s ~ dobilėnis (: dobilas + -ėnis) Ž X 2050, s ž i b r u n i s ~ šilbrunis P 209, jfr lat. Onobrychis viciaefolia, esparsett, syn. jungenes Iv, St, sparceta Iv LBŽ 1938: 238, esparcetas BVŽ 1998: 209; lat. Pegamum, pol. Rutewnik, r u t ė j n i s ~ rūtėnis (: rūta + -ėnis) Ž X 2017, g a n d r ò n i t i s ~ gandonitis P 165, jfr peganas BVŽ 1998: 219; lat. Sium, pol. Potocznik, u p ė n i s ~ upenis (: upė + -enis) Ž VII 1249, l a n t ė k l i s ~ lanteklis P 192, jfr dregmenė Iv LBŽ 1938: 324, dregmenė, syn. lanteklis Iv LF 1976: 61; lat. Jacquinia, pol. Rozwidzcznia, s k à i s t r a ~ skaĩstra (: skaistrus + -ra) Ž X 1981, j ò k ū n i s ~ jokūnis P 218 med flera. Den sistnämnda växten finns inte upptagen vare sig i LBŽ eller BVŽ.

Växtnamn vars bildning är tydligare i Prigimtūmenė, till exempel: lat. Celastrus, pol. Roślidlawa, d à j g ò n i s ~ daigonis (: daigoti ”förstöra, döda” + -onis) P 213, r ù t w i e n i s ~ rūtvenis (?: rūtva + -ėnis) Ž IX 213, jfr smaugikas BVŽ 1998: 74; lat. Galega, pol. Rutwica, ž i r n ū k l a s ~ žirnūklas (: žirnis + -ūklas) P 207, r ù t w à j n i s ~ rūtvanis (: rūtva + -ainis, ordets bas antas är sannolikt hämtat med den polska motsvarigheten som förebild) Ž X 2017, jfr lat. Galéga officinális, getruta, syn. žirnytės Iv, St LBŽ 1938: 149, ožiarūtis BVŽ 1998: 137; lat. Isotes, pol. Rypina, p a n a r ū n i s ~ panarūnis (: pa- + narūnas) P 116, s k à n d i n i s ~ skandinis Ž X 2032, jfr slepišėre BVŽ 1998: 163; lat. Magnolia, pol. Rozwoń, d i d ė n ė ~ didenė (: didis + -enė) P 163, ž i ė g r i s ~ žiegis Ž X 1993, jfr magnolija BVŽ 1998: 187; lat. Restio, pol. Rześć, p r á m a u d i s ~ pramaudis (: pra- + maudai, se maudai (lat. Scirpus) P 121) P 129, r i è z g i s ~ riezgis Ž X 2049, jfr restijas BVŽ 1998: 251; lat. Nissolia (Lathyrus Nissolia), pol. Rydzyń, r ã ž u w a s ~ ražūvas (: ražas +

140

-nvas) P 209, rìntis ~ rìntis Ž X 2025, jfr lat. Lathyrus, pelėžirnis, syn. pažìrnis Iv, žirnikas Iv LBŽ 1938: 191; lat. Callitriche, pol. Rzęśl, nertis ~ nertis (: nerti + -tis) P 199, ašìtwie ~ ašivė Ž X 2050, jfr praujene Iv LBŽ 1938: 63; lat. Elate, pol. Rosława, skléjstis ~ skleístys (: skleisti + -tys) P 128, gietres ~ gietrès Ž IX 1719 med flera. Den sistnämnda växten finns inte upptagen i LBŽ och BVŽ.

I den nuvarande botaniska nomenklaturen används inte något av Ivinskis nybildningar eller den diskuterade andra gruppen; tre av de nämnda växterna benämns dock numera med namn som Ivinskis bildat – stoklė (lat. Cakile), drėgmenė (lat. Onobrychis) och praujėnė (lat. Callitriche), vilka inte förekom i Žodyne eller i Prigimtūmenėje, utan i andra skrifter av honom.

En jämförelse mellan de växtnamn som Ivinskis själv skapat och som förekommer i manuskripten till Lietuvių–žemaičių kalbų žodyno och Prigimtūmenės visar tydligt att han för nästan hälften av växterna gav dem ett namn i det ena manuskriptet och ett annat i det andra. Det är svårt att säga varför detta skedde. Ivinskis skrev Prigimtūmenę något senare än Žodyną; dessutom klassificerade han växterna i Prigimtūmenėje genom att urskilja taxonomiska kategorier, och när han anpassade dem kan han ha ändrat uppfattning om vissa tidigare använda växtsläktsnamn i syfte att precisera eller förbättra dem.

LITERATŪRA IR ŠALTINIAI

Auksoriūtė A. 1998: Lauryno Ivinskio rankraščiai Krokuvoje. – Terminologija 5, 102–110.

Auksoriūtė A. 1999: Lauryno Ivinskio žodynų terminija. – Lituanistica 2(38), 22–33.

BVŽ 1998: Botanikos vardų žodynas. Sud. R. Jankevičienė, Vilnius.

DunŽ 1976: V. Vitkauskas. Šiaurės rytų dünininkų šnektų žodynas, Vilnius.

Ivinskis L. 1995: Raštai. Sud. R. Mikšytė, Vilnius.

Jankevičius K., Jankevičienė R. 1962: Kai kurie nauji duomenys apie L. Ivinskio darbus lietuviškos botanikos terminijos srityje. – Botanikos klausimai 2, 151–163.

LBŽ 1938: Lietuviškas botanikos žodynas. Red. J. Dagys, Kaunas.

LF 1971: Lietuvos flora 4, Vilnius.

LF 1976: Lietuvos flora 5, Vilnius.

LKŽ 2002: Lietuvių kalbos žodynas 20, Vilnius.

Matulionis P. 1907: Žolynas: Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas, Vilnius.

141

P: Prigimtūmenė (Prigimtūmenė, turentė savicje dalijkus žemies, žoliun ir giwunun su parodimu anun wartojimo), manuskript.

Ž: Lietuvių-žemaičių kalbų žodynas (Słownik polsko-żmudzki), manuskript.

INDIVIDUELLA VÄXTNAMN I L. IVINSKIS LENKŲ-ŽEMAIČIŲ KALBŲ ŽODYNAS OCH PRIGIMTŪMENĖ

Sammanfattning

Denna artikel behandlar växtnamn med individuell ordbildning som förekommer i två manuskript – Lenkų-žemaičių kalbų žodynas (polsk-samogitisk ordbok) (omkring 1863) och det vetenskapliga arbetet Prigimtūmenė (Naturen) (1870). Omkring 80 individuella namn som ingår i båda manuskripten jämförs. Likheten mellan de litauiska namn som anges i manuskripten visas med latinska motsvarigheter.

Alla Ivinskis termer med individuell ordbildning som har jämförts kan delas in i två grupper: 1) samma namn används för att beteckna samma växter i både ordboken och Prigimtūmenė, 2) olika växtnamn – det vill säga att samma växt benämns på olika sätt i ordboken och i Prigimtūmenė. Namnen i den första gruppen utgör omkring 54% av de jämförda namnen. Ordbildningsmässigt skiljer sig namnen avsevärt åt; de flesta är suffixavledningar, och bildningssättet för omkring en fjärdedel av dem är oklart, eftersom grundordet inte är känt.

En jämförelse av olika namn för samma växt i ordboken och i Prigimtūmenė visar att namnen är helt olika. Ordbildningen hos de flesta är oklar, och de namn vars bildningsmönster är tydligt har ett annat grundord och ett annat formativ.

Det är svårt att säga varför Ivinskis gav nästan hälften av växterna olika namn i de två manuskripten. Prigimtūmenė skrevs senare än ordboken. I Prigimtūmenė klassificerade han växterna enligt taxonomiska kategorier, så det är möjligt att han hade ändrat uppfattning när han försökte samordna namnen på dessa kategorier eller förbättra och precisera växtnamnen.

Albina AUKSORIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-2055 Vilnius E. paštas [email protected]

Mottagen 2003-10-31

142