Till Vladimir Moisejevitj Lejtjiks 80-årsdag, forskaren och människan

SERGEJ SHELOV

V. V. Vinogradovs institut för ryska språket

Den andra boken i Aristoteles avhandling Metafysiken börjar med orden ”Att undersöka sanningen är i ett avseende svårt, i ett annat lätt”. Jag kom att tänka på detta eftersom det i vissa avseenden är lätt för mig att skriva om Vladimir Moisejevitj, och i andra svårt. Vladimir Moisejevitj, min mångårige medförfattare och vän, kollega och ofta recensent och kritiker, en person som våra familjer är nära vänner med och som jag har känt sedan 1970-talet, går i sina vetenskapliga prioriteringar i stort sett en helt självständig forskningsväg, ibland närmar han sig mina utgångspunkter och intressen, ibland avviker han väsentligt från dem. Men eftersom det ömsesidiga vetenskapliga och mänskliga förtroendet har bestått oförändrat under hela denna tid, vågar jag hoppas att jag har rätt att dela med mig av mina intryck av denne enastående forskare och människa.

Terminologija | 2008 | 15

271

oförändrat, vågar jag hoppas att jag har rätt att dela med mig av mina intryck av denne enastående forskare och människa.

Jubilarens ultrakorta biografi lyder som följer.

Vladimir Moisejevitj Lejtjik föddes den 6 november 1928 i Odessa. Hans farfar var, enligt vad som stod i hans diplom, stadens hedersmedborgare av börd och ”sockersakkunnig”; den andre farfadern odlade vingårdar. Som pojke evakuerades han i samband med andra världskrigets utbrott till Kazakstans huvudstad Alma-Ata (som staden då hette). Efter återkomsten till Odessa och avslutad skolgång med guldmedalj började han studera vid filologiska fakulteten vid M. V. Lomonosov-universitetet i Moskva, på avdelningen för romanska språk. Efter avslutade universitetsstudier placerades Vladimir Moisejevitj i samma Alma-Ata, där han arbetade som lärare i franska i hela fyra år och där han för första gången blev förälskad i lexikologi – en passion som varat livet ut – och till och med började skriva en avhandling med titeln ”Sammansatta substantiv i franskan”. Därefter kom han till Moskva, nu med sin familj – hustrun Ljubov Jakovlevna, dottern Ella och sonen Viktor – och därmed inleddes den Moskvaperiod i hans liv som fortfarande pågår.

År 1955 disputerade Vladimir Moisejevitj med en avhandling vars idé hade uppstått redan i Kazakstan. Därefter arbetade han länge i Moskva som översättare av vetenskaplig och teknisk litteratur. Detta arbete, tillsammans med de praktiska färdigheterna i informationsbearbetning av olika slags dokument (vetenskapliga artiklar, standarder, patent med mera), väckte hos honom ett intresse som ännu inte har sinat för olika aspekter av vetenskapliga och tekniska termers funktion. Om början på denna period något ungefärligt kan förläggas till 1969, då hans arbete ”Terminologins plats i de moderna vetenskapernas system” publicerades i tidskriften Vetenskaplig och teknisk information (serie 1, nr 8), är en annan avgörande milstolpe, efter år av forskning och hundratals publikationer, utan tvekan disputationen för doktorsgraden år 1990 vid Sovjetunionens vetenskapsakademis institut för lingvistik. Monografin Terminologivetenskap: ämne, metoder, struktur, som utkom 2006 och bygger på doktorsavhandlingen, är kanske en av de mest citerade böckerna inom terminologivetenskapen, eftersom den, förutom att presentera Vladimir Moisejevitjs egna idéer och resultat, är en oumbärlig handbok inom detta kunskapsområde...

272 Сергей Шелов | К 80-летию Владимира Моисеевича Лейчика,...

Här bör jag avbryta händelsernas kronologiska förlopp och framhålla ett framträdande karaktärsdrag hos Vladimir Moisejevitj: målmedvetenhet och en ständig önskan att hela tiden hålla sig underrättad om uppnådda resultat, ett bestående intresse för att sammanfatta kollegornas arbete och att ta hänsyn till allt nytt (för övrigt brukade han alltid förebrå även författaren till dessa rader för hänvisningar till arbeten när de utgjorde den senaste utgåvan – han krävde alltid att man beaktade nytryck, där ändringar och tillägg kunde ha införts). Är det inte därför han så ofta är opponent vid kandidat- och doktorsavhandlingar, publicerar utlåtanden, går igenom autoreferat och handleder studenter och doktorander? Är det inte därför han är författare till monografin Människor och ord, skriven i den ytterst krävande genren populärvetenskaplig litteratur – en genre som endast ett fåtal av de mest framstående och meriterade forskarna behärskar? Är det inte därför som just hans penna står bakom de sammanfattande arbetena bland de fåtaliga översikterna över rysk terminologiforskning, dess historia, dess främsta landvinningar (och ibland även misslyckanden), dess nuvarande tillstånd och framtidsutsikter, varvid några av dessa översikter gör den ryska terminologivetenskapen känd utomlands på engelska …

Efter disputationen minskar Vladimir Moisejevitjs vetenskapliga aktivitet emellertid inte det minsta. Snart blir han lärare vid fakulteten ”Språk och kulturer” vid Ryska öppna universitetet (där han arbetade tillsammans med författaren till dessa rader), och från 1993 väljs han till professor vid den högre pedagogiska skolan i Słupsk (Polen). Vid detta lärosätes institut för nyfilologi föreläser han i språkvetenskapliga ämnen; ämnesförteckningen vittnar om hans breda intressen: ”Grunderna i rysk-polsk och polsk-rysk översättning”, ”Ryskt affärsspråk”, ”Introduktion till språkvetenskap”, ”Rysk lexikologi för polska studenter”, ”Rysk grafik och ortografi” med flera. Föreläsningarna kombinerades med ett aktivt internationellt engagemang och föredrag vid konferenser i Moskva, Köpenhamn, Berlin, Grodno och Samara, för att inte tala om städer i Polen.

Efter att sammanlagt ha tillbringat omkring sex år i Polen återvände Vladimir Moisejevitj till Ryssland, där han snart började arbeta lika aktivt och engagerat som professor vid Statliga institutet för ryska

Terminologija | 2008 | 15 2 7 3

språket uppkallat efter A. S. Pusjkin, där han fortfarande arbetar. Med över 400 arbeten på publikationslistan (!!!) har han i dag blivit en av de mest välkända specialisterna; inom terminologiforskningen anses det helt enkelt vara dålig stil att inte hänvisa till honom. Men hans arbeten är också kända och uppskattade av stilister, lexikologer och lexikografer.

Personligen vill jag också framhålla ytterligare några av jubilarens mänskliga egenskaper. För det första har han ett sinne för mild humor, något som betyder mycket för mig och som kanske på något sätt hänger samman med hans födelseort: under sovjettiden hade Odessa ju alltid en aura av sydlig stad, präglad av invånarnas särskilda humor och företagsamhet, vilket, förefaller det, fortfarande märks i huvudpersonens karaktär i dessa rader. För det andra är det den numera sällsynta plikttrogenheten, punktligheten och, över huvud taget, den manliga pålitligheten i handling. Om Vladimir Moisejevitj har lovat något behöver man inte oroa sig … Det var just detta som fick mig att på hans jubileumsdag skriva en liten dikt, med vilken jag gärna vill avsluta dessa anteckningar.

Till Vladimir Moisejevitj Lejtjik

07.11.08

Om karlar

En karl är inte den som är två famnar lång, och dessutom väger sju pud, som blott av Gud och börd fått en gratis gåva, utan möda och besvär.

Utan den som har övervunnit och orkat så mycket, medan han struntat i den svåra pulsen i ådrorna, den som för så många förblivit kär och oumbärlig, till honom säger jag: ”Nå, Moisejitj, du är en karl!”

Du är en karl som make, far och farfar, du är en karl som farfars far och kamrat, som kunde vinna aktning, även när allt måste börja om efter en brand.

274 Сергей Шелов | К 80-летию Владимира Моисеевича Лейчика,...

Kalla verkligen karlen för en häst, en sådan som utan att skada fårorna drar plogen, vare sig den är frisk eller halt … Moiseitj, lev bara du, det finns ju alltid för få karlar.

Mottaget 2008-11-20

Сергей Дмитриевич Шелов Институт русского языка им. В. В. Виноградова ул. Волхонка, д.18/2, Москва, Россия Эл. почта: [email protected]

Terminologija | 2008 | 15

275