YOUCAT: LIETUVIŠKAS JAUNIMO KATEKIZMAS. Vilnius: Katalikų pasaulio leidiniai, 2011, 306 p.

AUŠRA RIMKUTĖ

Žemaitijos högskola

År 2011 gav Lietuvos Vyskupų Konferencijos förlag, Katalikų pasaulio leidiniai, ut ungdomskatekesen YouCat: lietuviškas jaunimo katekizmas (hädanefter – YouCat) i en upplaga på 10 000 exemplar. Publikationen betraktas som ett särskilt och kanske det största kristna förlagsprojektet, som biskopar från hela världen hjälpte till att genomföra på uppmaning av påven Johannes Paulus II. Prästerskapets främsta uppgift var att skriva en katekes för Katolska kyrkan på ett aktuellt och modernt sätt, på ungdomarnas språk. Arbetet med ungdomskatekesen leddes av Wiens ärkebiskop Christoph Schönborn. YouCat, utgiven av de österrikiska biskoparna (på engelska Youth Catechism of the Catholic Church), utarbetades av mer än 200 teologer och lärare i religion, präster och lekmän. De fick hjälp av ungdomar i åldern 16–26 år – skolelever och studenter. Boken har redan publicerats på 25 språk; katekesen översattes från tyska till litauiska av Teresėlė Danguolė Šniūrevičienė.

YouCat består av ett förord – påven Benedikt XVI:s brev till ungdomarna – och fyra delar: 1. Vad vi tror; 2. Hur vi firar de kristna mysterierna; 3. Hur vi lever i Kristus; 4. Hur vi ska be. I slutet av boken finns ett ämnesregister som visar var man hittar definitioner av religiösa termer och vad förkortningarna för Bibelns böcker, dokument från kyrkomöten och andra källor som används i katekesen betyder.

234 Aušra Rimkutė |

Ungdomskatekesen är, som är typiskt för katekeser, utformad i form av frågor och svar (PR 2007: 472), men skiljer sig från traditionella och vanliga katekeser genom att marginalerna är fulla av bilder, definitioner av religiösa termer, tankar av helgon, troslärare, författare, filosofer med flera samt olika kommentarer, som ska hjälpa ungdomarna att bättre förstå den enskilda frågan och svaret på den.

I förordet till ungdomskatekesen skriver påven Benedikt XVI att ”inte bara kontinenterna och deras folks kulturer är olika, utan det finns också särskilda ’kontinenter’ i varje samhälle: en arbetare tänker annorlunda än en bonde, en fysiker annorlunda än en filolog, en affärsman annorlunda än en journalist, en ung människa annorlunda än en gammal. Därför måste vårt språk och vårt sätt att tänka höja sig något över alla dessa skillnader; vi behövde söka efter det gemensamma och beröringspunkterna mellan olika sätt att tänka. Och det stod klart för oss att denna text måste föras över till olika världar, liksom översättas till deras språk, så att vi genom att förstå människors sätt att tänka kunde besvara deras frågor” (s. 8–9).

Vid en jämförelse mellan YouCat och Katolska kyrkans katekes, utgiven 1997, framträder skillnader i terminologin. Exempelvis anges följande gåvor från den Helige Ande i ungdomskatekesen: vishet, förstånd, råd, styrka, kunskap, fromhet, gudsfruktan (s. 176), medan det i Katolska kyrkans katekes står kunskap, inte vetande (KBK 1997: 388). I katekesen som utgavs 2011 nämns följande dödssynder: högmod, girighet, vällust, vrede, avund, brist på måttfullhet, lättja och fullständig likgiltighet (s. 179), medan Katolska kyrkans katekes inte använder termen brist på måttfullhet, utan omåttlighet i mat och dryck (KBK 1997: 392). Även den Helige Andes frukter benämns på olika sätt. I YouCat anges att den Helige Andes frukter är nio: kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning (s. 76). I Katolska kyrkans katekes anges de vara tolv: kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, saktmod, vänlighet, trofasthet, blygsamhet, självbehärskning, kyskhet (s. 387). Dessa skillnader visar att innehållet och omfattningen hos vissa religiösa begrepp ännu inte är fastställda ens i början av 2000-talet och att det råder oenighet om dem.

I ungdomskatekesen används ett substantiv avlett från verb med suffixet -imas, nu puolimas (s. 49), vilket saknas i Katolska kyrkans katekes, där termen nuopolis används (KBK 1997: 27). Termen återfinns inte heller i Religijotyros žodynas (RŽ 1991).

Terminologija | 2012 | 19 2 3 5

I den recenserade ordboken varierar särskilt kombinationerna med ordet tro; jfr. tro på Guds moder (s. 57), tro på Gud Fadern (s. 29), tro på Jesus Kristus (s. 69) och tro på den allraheligaste Treenigheten (s. 29)¹ m.fl. Dessa olikheter har uppenbarligen uppstått på grund av att två varianter används i språket – jag tror Gud och jag tror på Gud. Även i katekesen YouCat finner vi både objekt med ackusativ och kombinationer med prepositionen på: tro på Honom [Gud] (s. 25), tro Gud (s. 26), jag tror Kyrkan (s. 30), vi tror på en Gud (s. 33) och Jag tror på Gud Fader (s. 13, 31), Jag tror på Gud, den allsmäktige Fadern (s. 29), Jag tror på Jesus Kristus (s. 13, 51), Jag tror på den helige Ande (s. 13, 29, 30, 73), vi tror på en Gud (s. 30, 33), tro på Skaparen (s. 37), de kristna tror på Gud (s. 28) m.fl. Det bör sägas att man i över hundra år har varit oenig om vilken form som bör föredras, eller om båda ska användas. År 1909 diskuterade den första kommissionen för revidering av bönespråket, som samlades i Sejny – prästen Juozas Laukaitis, prästen Alfonsas Petrulis och prästen Aleksandras Dambrauskas (Adomas Jakštas) – tillsammans med språkexperterna Kazimieras Būga, Juozas Balčikonis, Jonas Jablonskis och Jurgis Šlapelis också denna fråga. Språkforskarna föreslog att man skulle avstå från prepositionen på, eftersom den i den latinska originaltexten inte har uppkommit ur latinets credo in Deum², utan genom påverkan från polskan³. Kommissionen för revidering av bönespråket beslutade dock, i sökandet efter en kompromiss med det äldre prästerskapet, att behålla ordkombinationer med prepositionen på (PMT 1909: 19, PP 1909: 109).

Som prästen Vaclovas Aliulis hävdar: ”ända sedan början av 1900-talet har framstående litauiska språkforskare upprepade gånger uttryckt sitt ogillande av formen tro på vad, och betraktat den som ett inflytande från grannfolkens slaviska språk. Polackerna har nämligen, utan minsta skillnad i objekt, uttrycket: Ja wierzę tylko w Pana Boga, a ty w każde głupstwo wierzysz (ordagrant: Jag tror bara på Herren Gud, och du tror på varje dumhet). På kyrkoslaviska säger man vieruju v om alla heliga ting utan åtskillnad, medan man i levande ryska, vitryska, ukrainska och andra slaviska språk säger vieriu / vieriu v och liknande både om heliga ting och om banaliteter. Eftersom man inte ser någon konsekvent betydelseskillnad i litauiskt språkbruk mellan tro på vad och tro vad, beslutade fäderna till vårt moderna standardspråk att betrakta formen utan preposition som autentisk och krävde att man skulle använda tro Gud, men inte tro på Gud” (Aliulis 2000: 47–49; 2008).

¹ J. Klimavičius går i artikeln Katekismens språk – språkets katekes kortfattat igenom användningen av verbet tro och abstrakt substantivet tro i Katolska kyrkans katekes (Klimavičius 2002: 108–109).

² Prepositionen in uppstod sannolikt i latinet genom en översättning från grekiskan, och i det sistnämnda språket från hebreiskan (arameiskan) (Zinkevičius 2000: 36).

³ Plačiau apie Poterių kalbos taisymo komisiją žr. Zinkevičius 2000: 176–189; Rimkutė 2006: 154–155.

236 Aušra Rimkutė |

En annan omdiskuterad fråga gäller användningen av termen offer. Språkforskaren Jonas Klimavičius skriver i artikeln Offer, offergåva, offer: drag i historia och bruk att termen atnaša är ”en kalkerad ersättning för det polska (fast av latinskt ursprung) apiera (trots att auka redan fanns), men den är inexakt och rentav felaktig: från latinets offero, obtuli, oblatum, offerre ’bära fram; föra fram; räcka fram; visa’ gör man ett språng till ’bära till’ – paronymen affero, attuli, allatum, afferre” (Klimavičius 2005: 44, jfr. Klimavičius 2002: 109). Därför bör följande termer rättas: offer (=offergåva) (s. 126, 127), heligt offer (=offergåva) (s. 127), offerbön (=offergåvobön) (s. 127), bröd- och vinoffer (=bröd- och vinkoffergåvor) (s. 127), beredning av offergåvor (=offer) (s. 176).

Katekesen innehåller sammanlagt över 100 termdefinitioner. Där definieras inte bara religionsvetenskapliga termer, utan även termer från psykologi, politik, medicin, sociologi och andra områden som behövs för att förklara trons grundläggande sanningar. Det är mycket lovvärt, eftersom det gör katekesen lättare att läsa. För att vara lättare att hitta är termerna markerade med fetstil. Tyvärr beskriver inte alla definitioner begreppens innebörd väl; alla är inte tydliga, kortfattade och begripliga, särskilt inte för yngre läsare. En eller annan definition skulle kunna preciseras, till exempel termen andlighet (latin spiritualitas ’ande’): former av fromhetsliv i kyrkan, sprungna ur olika helgons livspraxis, präglad av den helige Ande. Här talas det om benediktinsk, franciskansk eller dominikansk andlighet (s. 273). Termen andlighet bör i första hand definieras som en viss egenskap hos den troende, inte som en form eller flera former av fromhetsliv. Även definitionen av termen parusi (grek. parousia ’personlig närvaro’) skulle kunna preciseras: Kristi ankomst vid den yttersta (=sista) domen (s. 72), eftersom termen endast används i Nya testamentet och den tidiga kristna litteraturen (RŽ 1991: 284). Definitionen av kreationism (latin creatio ’skapelse’) är förvirrande: uppfattningen (hellre föreställningen – förf:s anm.), att Gud skapade jorden omedelbart genom direkt ingripande, som om Första Moseboken vore ett protokoll över skapelsens händelser och fakta (s. 37), jfr. kreationism: en uppfattning som hävdar att Gud skapade världen (VaitkTŽŽ 2003). Det förklaras lite märkligt vad en katekumén (grek. kat’echein ’undervisa’) är: redan i den fornkyrkliga tiden genomgick de som ville ta emot vuxendop – katekumenerna – en förberedelse i tre steg, katekuménatet, en undervisning i trons sanningar under ordets liturgi (s. 117). Det ges en mycket utförlig beskrivning av vad konfirmationen (latin confirmatio ’förstärkning, bekräftelse’) är: liksom dopets och eukaristins sakrament är också konfirmationen ett av den katolska kyrkans initiationssakrament. På pingstdagen...

Terminologija | 2012 | 19

237

den Ande sänkte sig ned över lärjungarnas gemenskap, så kommer Han också till varje döpt person som ber kyrkan om den Helige Andes nåd, och styrker honom så att han genom sitt liv förmår vittna om Kristus (s. 120). Det anges inexakt vad tabernaklet (lat. tabernaculum ”litet hus, tält”) är: i likhet med förbundsarken i Gamla testamentet uppstod tabernaklet i den katolska kyrkan som en vördnadsvärd, framträdande plats för förvaring av det allraheligaste sakramentet (Kristus i brödets gestalt) (s. 131). Religijotyros žodyne står det att det är en anordning i katolska kyrkor – ett skåp mitt i altaret (vanligen huvudaltaret) för förvaring av det allraheligaste sakramentet (RŽ 1991: 371). Denna definition är betydligt tydligare. Definitionen av termen exorcism (gr. exorkismos ”tvinga att avlägsna sig”) bör preciseras: en bön som skyddar en människa från den onde eller befriar henne från honom (s. 156). Exorcism är inte en bön, utan en ritual för att driva ut onda andar (RŽ 1991: 111). Som framgår av de angivna termerna och deras definitioner uttrycker inte alla definitioner termens väsen; alla är inte logiska, tydliga och begripliga.

Katekesens redaktörer tog sig an det svåra arbetet att förklara ursprunget till internationella ord och lånord, och ibland även deras betydelse. Det är beklagligt att ursprunget till internationella religiösa termer beskrivs inkonsekvent; exempelvis förklaras inte ursprunget till den från latin härstammande internationella termen religija (s. 15), medan ursprunget till termerna misija (lat. missio ”sändning”) (s. 18), paruzija (gr. parousia ”personlig närvaro”) (s. 72) och andra termer förklaras. Katekesens läsare kan bli förvirrad när en terms ursprung diskuteras mer än en gång, till exempel det gamla lånordet bažnyčia. På ett ställe står det: ”Kyrkan (gr. ekklesia) – de sammankallade” (s. 77), och på ett annat: ”Kyrkan (gr. kyriake – tillhörande Herren, fornkyrkoslaviska boznica – bönehus) är de sammankallade (gr. ex kaleo, ekklesia) från alla folk, som genom dopet tillhör Kristi kropp” (s. 77).

Vid läsningen noterades också andra inkonsekvenser, till exempel variation mellan bestämd och obestämd form: evigt liv (s. 48) och det eviga livet (s. 94) (= det eviga livet); Den yttersta domen (s. 72) och Yttersta domen (s. 42, 98) (= Yttersta domen); på vissa ställen borde bestämd form användas, exempelvis kardinala (=kardinaldygderna) dygder (s. 173), jfr de teologala dygderna (s. 172), de mänskliga dygderna (s. 172), den svåra (dödliga) (=dödssynden) synden (s. 178). Samma företeelse benämns inte konsekvent, exempelvis: Marias obefläckade avlelse (s. 57), den obefläckade avlelsen (s. 57) och Den obefläckade avlelsen (s. 57) (= Jungfru Marias obefläckade avlelse); Den sista måltiden (s. 115), Måltiden (s. 124) och måltiden (s. 124) (= Den sista måltiden). Det rekommenderas att använda genitivform i stället för adjektivet på suffixet -inis

238 Aušra Rimkutė |

som exempelvis: påskens (= påsk-) lamm (s. 64), jfr Guds lamm (s. 105). Den för litauiskan främmande ordföljden bör rättas: Förord av påven Benedikt XVI (=påven Benedikt XVI:s förord) (s. 3). Förutom alla nämnda inexaktheter upptäcktes också korrekturfel: Brev (=Brevet) till efesierna (s. 23), Hiteriui (=Hitleriui) (s. 69).

Traditionen att ge ut katolska katekeser på litauiska går tillbaka till slutet av 1500-talet – den första katekesen för katoliker i Stor-Litauen sammanställdes av Mikalojus Daukša (1595, Vilnius). Ända fram till våra dagar, i mer än fyra och ett halvt århundrade, har katekeser översatts till vårt modersmål från latin, polska, tyska och andra språk. Som redan nämnts översattes YouCat från tyska. Det är beklagligt att översättaren nästan inte hade några hjälpmedel att tillgå – det finns visserligen utgivna ordböcker över religiös terminologi, exempelvis Religijotyros žodynas (1991), Česlovas Kavaliauskas Trumpas teologijos žodynas (1992), Krikščioniškosios ikonografijos žodynas (1997), Gintaras Beresnevičius Religijotyros žodynas: pagrindinės sąvokos (2003), Heribert Vorgrimler Naujasis teologijos žodynas (2003)⁴, men de räcker inte; ordböckerna behöver uppdateras, vissa begrepp förklaras ateistiskt, de saknar motsvarigheter på andra språk och så vidare.

”Man måste ständigt rena sitt språk och avlägsna allt som är ofullkomligt ur det”, står det i YouCat: lietuviškame jaunimo katekizme (s. 16). Detta gäller också de troendes språk, som inte bara måste vara begripligt för alla – både unga och gamla – utan också begripligt på samma sätt för alla. Med de framförda synpunkterna och de påpekade mindre bristerna, som på intet sätt förringar översättarens omsorgsfulla arbete, har man velat visa att det fortfarande finns sådant som kan förbättras, och att de troendes språk, liksom terminologin genom vilken de språkligt förhåller sig till Gud, måste vara fritt från ”vardagens skräp och synder” (Maceina 1982: 129).

LITERATŪRA

Aliulis V. 2000: Tikėti ką, tikėti į ką? – Sandora 3, 47–49.

Aliulis V. 2008: Tikėjimo išpažinimas: „tikėti Dievą“ ir „tikėti į Dievą“? Prieiga per internetą: www.vlkk.lt/lit/naujienos/naujiena.1092.html.

Beresnevičius G. Religijotyros žodynas: pagrindinės sąvokos. Vilnius: Tyto alba, 2003.

Kavaliauskas Č. Trumpas teologijos žodynas. Vilnius: Logos knyga, 1992.

KBK 1997: Katalikų Bažnyčios katekizmas. Kaunas: LKB Tarpdiecezinė katechetikos komisijos leidykla.

Klimavičius J. 2002: Katekizmo kalba – kalbos katekizmas. – Kalbos kultūra 75, 105–119.

Klimavičius J. 2005: Leksikologijos ir terminologijos darbai: norma ir istorija. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

Krikščioniškosios ikonografijos žodynas. Vilnius: Vilniaus dailės akademijos leidykla, 1997.

4 Iš vokiečių kalbos išvertė Gediminas Žukas.

Terminologija | 2012 | 19

239

Maceina A. 1982: Iš minties pasaulio. – Aidai 2, 128–132.

PP 1909: Pataisy tieji poteriai. – Vadovas 14, 107–129.

PMT 1909: Prie maldų taisymo. – Vadovas 9, 17–37.

PR 2007: Pasaulio religijos: naujas populiarus žinynas. Vilnius: Alma littera.

Rimkutė A. 2006: Religijos terminijos tvarkyba Draugijoje. – Terminologija 13, 149–159.

RŽ 1991: Religijotyros žodynas. Sud. R. Petraitis. Vilnius: Mintis.

Šventasis Raštas: Naujasis ir Senasis Testamentas. Vilnius: Katalikų pasaulio leidiniai, 2009.

VaitkTŽŽ 2003: Vaitkevičiūtė V. Tarptautinių žodžių žodynas. Vilnius: Fotonija (e. leidimas).

Vorgrimler H. Naujasis teologijos žodynas. Kaunas: Katalikų interneto tarnyba, 2003.

Zinkevičius Z. 2000: Lietuvių poteriai: kalbos mokslo studija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Gauta 2012–11–04

Aušra Rimkutė Žemaitijos kolegija Muziejaus g. 29, LT-87356 Telšiai E. paštas [email protected]

2 4 0 Aušra Rimkutė |