Hav i biologisk nomenklatur

ALVYDAS UMBRASAS

Litauiska språkets institut

NYCKELORD: biologisk nomenklatur, taxonnamn, fisknamn, metafor, systematik, fel

Artikeln behandlar litauiska biologiska nomenklaturnamn som är förknippade med ordet hav. Tyngdpunkten ligger på fiskarnas¹ namn (eftersom det finns flest av dem ur den undersökta aspekten), men även namn på däggdjur, fåglar, andra djur och växter behandlas. Materialet har hämtats från Juozo Virbickos Ordbok över fisknamn (ŽPŽ 2005), som publiceras i Republiken Litauens terminologibank (LRTB), samt från ordböcker över namn på andra djur och växter². Syftet är att visa namnens mångfald och modellerna för hur de bildas samt uppmärksamma bristen på systematik och andra problem. Artikeln kom till efter en diskussion med kollegor om användningen av orden havets och marin i nomenklaturnamn. När detta började undersökas visade det sig att ordböckerna innehåller ett omfattande och intressant material.

Till skillnad från den litauiska botaniska nomenklaturen, som har ganska gamla traditioner för standardisering och strukturellt i stort sett motsvarar de vetenskapliga (latinska eller oftast latiniserade) namnen, vilka bildas enligt kraven i den internationella nomenklaturkoden för alger, svampar och växter³ (ICN), standardiserades den litauiska zoologiska nomenklaturen på ett annat sätt och uppfyller strukturellt ofta inte kraven i den internationella zoologiska nomenklaturkoden (ICZN). Det är förståeligt att dessa krav endast gäller vetenskapliga latinska—

¹ Tack för råd om vissa fisknamn till dr Gintautas Vaitonis, forskare vid Naturforskningscentret.

² Se listan över litteratur och källor. När exempel ges i meningar anges källan ibland före exempelgruppen, men oftast efter den. Om källan inte anges vid avsnitt om fiskar (för att undvika upprepning) avses ŽPŽ 2005. Vissa latinska namn som hämtats från källorna och anges bredvid de litauiska namnen i artikeln kan vara föråldrade och ha ersatts, men det saknar betydelse i samband med studiet av de litauiska namnen.

³ Tidigare kallades den den internationella botaniska nomenklaturkoden, men vid botanikkongressen i Melbourne 2011 ändrades namnet.

78 Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

för sådana namn, men den är samtidigt också en viktig riktpunkt vid normeringen av den litauiska nomenklaturen. Med undantag för några få traditionsbundna undantag har den litauiska botaniska nomenklaturen ordnats och ordnas fortfarande enligt principen att varje släkte ska ha ett eget enordigt namn, medan skillnader mellan arter anges genom att ett bestämmande ord läggs till, det vill säga binära namn bildas (Gudžinskas, Rašomavičius 2004: 3, 4). Även namnen på botaniska taxa över släktesnivå, både de latinska och de litauiska, är enordiga och bildas med hjälp av överenskomna suffix och element (Kutorga 1997: 23–25, se även Gaivenis 1973: 23). Den latinska zoologiska nomenklaturen bygger på liknande principer, men när dess litauiska motsvarigheter bildas följs inget strikt system – inte bara arter, utan även släkten och högre taxa, benämns ganska ofta med namn som består av två eller ännu fler led; antalet led i artnamnen varierar också, och dessutom används samma släktnamn tillsammans med olika led för att beteckna olika släkten. Ett sådant osystematiskt system framstår som otidsenligt i botanikernas ögon (Gudžinskas, Rašomavičius 2004: 4), men inom zoologin har det redan blivit tradition och är svårt att ändra⁴.

NOMENKLATURNAMN MED LEDEN MARIN

En etablerad tendens är att i nomenklaturen ange både växters och djurs utbredningsområden med led som har suffixet -inis, genom att bilda avledningar från olika appellativer och egennamn som betecknar platser och geografiska objekt (t.ex.: andinis, atlantinis, aukštikalninis, azijinis, bolivinis, džiunglinis, egiptinis, japoninis, pelkinis, pievinis, santoninis, urotinis). Enligt denna modell ersattes exempelvis tidigare använda namn kalnų kielė, kalnų pušis med kalninė kielė (lat. Motacilla cinerea), kalninė pušis (lat. Pinus montana). Kazimieras Gaivenis har tidigare skrivit att en sådan ändring ofta inte behövs (Gaivenis 1973: 24), men denna benämningsprincip har fått genomslag i nomenklaturen, även om de avledningar som bildas ibland är främmande för allmänspråket. Naturligtvis förekommer det i nomenklaturen namn där platsen anges

⁴ Under de senaste åren har Terminologiska underkommissionen vid Statliga kommissionen för litauiska språket, när den behandlat den zoologiska namnförteckningen, diskuterat systematisering av den zoologiska nomenklaturen i stor utsträckning, särskilt när det gäller att benämna släkten och arter som tidigare saknat litauiska namn. Några grundläggande förändringar har dock inte skett – traditioner är svåra att ändra, och strävan efter systematik försvåras dessutom starkt av förändringar i den latinska nomenklaturen, vilka beror på att arter ofta flyttas från ett släkte till ett annat. Därför blir det svårt att upprätthålla en stabil enordig benämning på ett släkte, och zoologer tenderar att helt avstå från att ge åtminstone vissa släkten litauiska namn. Det finns visserligen ovanliga uppfattningar om att vetenskapliga taxonnamn inte är latinska utan internationella, gemensamma för alla språk, och att de därför bör likställas med internationella ord som används i litauiskan, så att inga litauiska motsvarigheter alls skapas (Gliwa 2011: 119), men det är alltför radikalt.

Terminologija | 2015 | 22 79

på annat sätt (t.ex.: Balchašo priekalnių ūsuotė (lat. Schizothorax argentatus), kalnų upokšnių nėgė (lat. Ichthyomyzon greeleyi), karštųjų versmių liežuvė (lat. Cyprinodon macularius), priekrančių pelona (lat. Pellona harroweri), ryžių laukų ungurys (lat. Fluta alba) (ŽPŽ 2005)), men de är förhållandevis sällsynta och får numera betraktas som atypiska. Enligt den rådande modellen uttrycks anknytning till havet i nomenklaturnamn med leden jūrinis. Som framgår av ŽPŽ 2005 används detta ord i fisknomenklaturen för att benämna taxa på olika rangnivåer: familjer (a), släkten (b) och arter (c), till exempel:

a) atogrąžinės jūrinės lydekos (lat. Steindachneriidae), jūriniai karosai (lat. Sparidae), jūriniai karšiai (lat. Bramidae), jūriniai šamai (lat. Ariidae), jūriniai šapalai (lat. Kyphosidae), jūriniai unguriai (lat. Congridae);

b) amerikiniai jūriniai vijūnai (lat. Phytichthys), baltieji jūriniai šamai (lat. Sciadeichthys), buriniai jūriniai pūgžliai (lat. Taenianotus), gaidiniai jūriniai ešeriai (lat. Neosebastes), ilgapelekės jūrinės skorpenos (lat. Lioscorpius), jūrinės dyglės (lat. Spinachia), jūrinės katžuvės (lat. Anadoras), jūrinės kvapės (lat. Yerutius), jūrinės lydekos (lat. Merluccius), jūrinės nėgės (lat. Petromyzon), jūrinės plekšnės (lat. Pleuronectes), jūriniai ešerėliai (lat. Sebastiscus), jūriniai ešeriukai (lat. Psammoperca), jūriniai karšiai (lat. Brama), jūriniai unguriai (lat. Congrina), pratisieji jūriniai sterkai (lat. Lateolabrax), rytinės jūrinės stintelės (lat. Allosmerus), rusvadančiai jūriniai karosai (lat. Crenidens);

c) afrikine jūrinė lydeka (lat. Merluccius capensis), australinė jūrinė stint(enė) (lat. Aplochiton marinus), baltadryžis jūrinis ešerėlis (lat. Sebastiscus albofasciatus), burinis jūrinis pūgžlys (lat. Taenianotus triacanthus), gyvatinis jūrinis grundalas (lat. Gobius cobitis), jūrinė plekšnė (lat. Pleuronectes platessa), jūrinis sterk as (lat. Stizostedion marinum), jūrinis šamas dygl ys (lat. Bagre marinus), kaspinuotinis jūrinis ungurys (lat. Gnathophis habenatus), marmurinis jūrinis karpis (lat. Dactylosargus arctidens), mažoji jūrinė smėlžuvė (lat. Callionymus rissoi), melsvasis jūrinis karosas (lat. Pachymetopon aeneum), raudonasis dygius jūrinis karšis (lat. Taractes rubescens), rytinė jūrinė stintelė (lat. Allosmerus elongatus), šviesioji jūrinė kvapė (lat. Yerutius apricus), ungurinė jūrinė⁵

⁵ År 2013 ändrade Terminologiska underkommissionen vid Statliga kommissionen för litauiska språket, tillsammans med zoologer, detta namn till ungurinė gyvavėdė vėgelė (publicerat i Komercinių žuvų rūšių pavadinimų sąraše (KŽPRS)). För övrigt benämns lat. Zoarces viviparus Visuotinėje lietuvių enciklopedijoje (VLE IX 2006) jūrine vėgele, medan den i ŽPŽ 2005 kallas paprastoji gyvavėdė vėgelė; i andra källor, utöver synonymen jūrinė vėgelė, har den även kallats helt enkelt gyvavėdė vėgelė eller gyvagimdė vėgelė (Repečka, Bukelskis, Kesminas 1998: 74; Virbickas 2000: 99).

80

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

tånglake (lat. Zoarces anguillaris), violett havsnål (lat. Cebedichthys violaceus), grönrandig havsabborre (lat. Sebastes elongatus).

Med leden marin namnges totalt 144 taxa i ŽPŽ 2005. Det framgår att namnen ofta bildas av enordiga fisknamn som är välkända i allmänspråket. Även om de litauiska familje- och släktnamnen ibland sammanfaller, till exempel havsbraxnar (lat. Bramidae och Brama), havsålar (lat. Congridae och Congrina) (i den latinska nomenklaturen är detta omöjligt, och i grunden inte heller särskilt lämpligt i den litauiska nomenklaturen, men uttrycksmedlen räcker kanske ibland inte till), kan namn på taxa med samma rang omöjligen sammanfalla. Därför är den stora havsabborren (lat. paprastųjų jūrinių ešerių (lat. Sebastes) och didžiųjų jūrinių ešerių (lat. Stereolepis)-släktena), som hamnat i släktena, (lat. didysis jūrinis ešerys (lat. Sebastes marinus och Stereolepis gigas), ett nomenklaturfel i ŽPŽ 2005. Ett liknande fel gäller japoninis jūrinis ungurys (lat. Conger japonicus och Japonoconger sivicolus), som förekommer i släktena paprastųjų jūrinių ungurių (lat. Conger) och japoninių jūrinių ungurių (lat. Japonoconger). I en stor datamängd uppstår sådana fel vanligtvis av förbiseende, och en av orsakerna är att samma grundläggande led används för att benämna olika släkten. Det finns fler sådana sammanblandningsfel i ŽPŽ 2005 (se längre fram i artikeln).

Det är inte bara fiskar som förknippas med havet. Först kan fåglar nämnas. PPŽ 2009 upptar släktena havsörnar (lat. Haliaeetus) och havsfregattfåglar (lat. Fregatta), och det finns ett tiotal artnamn bildade med leden marin, till exempel: afrikansk havsörn (lat. Cuncuma vocifer), vitbukig fregattfågel (lat. Fregatta grallaria), havslöpare (lat. Arquatella maritima), strandpipare (lat. Charadrius hiaticula), kustpipare (lat. Pluvialis squatarola). Även ett däggdjursnamn har bildats med denna led – havsuttrar (lat. Enhydra) (i släktet finns endast havsutter (lat. Enhydra lutris)) (ŽinPŽ 2002). Det finns även namn på andra djur, till exempel den ordning av ryggradslösa djur av leddjurstypen (lat. Arthropoda) som kallas havsspindlar (lat. Pantopoda), underordningen sköldpaddor havssköldpaddor (lat. Chelonioidea), reptilfamiljen av underordningen ormar (lat. Ophidia) havssnokar (lat. Hydrophiidae), och en ödla i familjen leguaner (lat. Iguanidae), marin leguan (lat. Amblyrhynchus cristatus) (VLE IX 2006). Ett och annat namn finns även i den botaniska nomenklaturen – ett träd som växer vid havet (i mangroverna), mangrove (lat. Avicennia marina), och örtartade växter såsom skruvnating (lat. Ruppia maritima) och bandtång (lat. Zostera marina) (BVŽ 1998).

Terminologija | 2015 | 22 81

NOMENKLATURNAMN MED LEDEN HAVS-

Även om man kunde förvänta sig att sambandet med havet vid namngivning av fiskar oftast uttrycks med leden marin, finns det i ŽPŽ 2005 nästan tre gånger så många namn med ordet hav – hela 409 taxonnamn. Det finns många namn⁶, men variationen bland orden som fungerar som deras huvudled är inte särskilt stor. En grupp namn som tydligt skiljer sig semantiskt ut är de som bildats med namn på andra djur än fiskar. Dessa är metaforiska namn som innehåller beteckningar för däggdjur (a), fåglar (b), groddjur (c) och insekter (d), till exempel (släkten):

a) havsbufflar (lat. Taurulus), havsmöss (lat. Neosynchiropus), havshundrävar (lat. Percis), skovelhuvade fladdermössfiskar⁷ (lat. Halieutichthys), muränliknande havshundar (lat. Halimuraenoides), norska havsrävar (lat. Leptagonus), fingerade sjöhästar (lat. Dunckerocampus), rävhajar (lat. Alopias), tångblennyfiskar (lat. Cristiceps);

b) flygfiskar (lat. Hirundichthys), havstuppar (lat. Alectrias), havssparvar (lat. Prognichthys), tjockläppade havssvalor (lat. Cheiloprion), kortfenade havsankor (lat. Diplecogaster);

c) havsgrodor (lat. Cyclopterus);

d) havsfjärilar (lat. Chaetodon), havgetingar (lat. Ocosia).

Arter benämns på motsvarande sätt; deras namn skiljer sig ibland från släktnamnen endast genom numerus (inom zoologin är det vanligt att släkten benämns i plural och arter i singular). Oftast läggs fler led till, till exempel:

a) atlantisk sjöhare (lat. Eumicrotremus spinosus), Darwins fladdermusfisk (lat. Ogcocephalus darwini), gul sjöhäst (lat. Hippocampus kuda), långsvansad havsmus (lat. Spinicapitichthys draconis), japansk havshundräv (lat. Percis japonicus), havsbuffel (lat. Taurulus bubalis), fladdermusfisk (lat. Platax pinnatus), korallkaninfisk (lat. Siganus corallinus), pelagisk rävhaj⁸ (lat. Alopias

⁶ I hela artikeln eftersträvas att visa så stor variation som möjligt med så få exempel som möjligt. Vanligtvis ges endast ett exempel på en viss modell bildad med en viss led, även om nomenklaturen oftast innehåller flera till ett tiotal, eller till och med flera tiotal, liknande exempel (samma led återkommer i namn på såväl arter som släkten och taxa på högre nivå).

⁷ Den ändrade ordföljden i artnamnet verkar vara ett misstag – puertoricansk skovelflädermusfisk (lat. Halieutichthys smithii). För övrigt ersätts ortnamnet i andra källor med ett adjektiv; jfr fågelnamnen puertoricansk amazon, puertoricansk dvärguv (PPŽ 2009).

⁸ Denna art tillhör släktet rävhajar (lat. Alopias). Det senare namnet utmärker sig genom att metaforen står i efterställd position. Det motsatta kan också förekomma, när ett attribut läggs till ett metaforiskt namn – bladiga sjöhästar (lat. Phyllopteryx).

82

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

pelagicus), den silverfjälliga havshunden (lat. Blennoclinus stella), den nordliga dolksnutfisken (lat. Aganopsis vulsa); b) den gracila havsankan (lat. Gastrocyathus gracilis), havspåfågeln (lat. Symphodus tinca), havssparven (lat. Prognichthys brevipinnis), den vanliga havssvalan (lat. Hirundichthys affinis), den skalära havssvalan (lat. Shuettea scalaripinnis), den speglande havsseglaren (lat. Hirundichthys speculiger), den grönbukiga havstuppen (lat. Alectrias benjamini); c) havspaddan⁹ (lat. Cyclopterus lumpus); d) havsgetingen (lat. Ocosia vespa), den fyrögda havsfjärilen (lat. Chaetodon capistratus).

Den metaforiska betydelsen beror på att leden havets¹⁰ i detta fall har valts, och inte marin, eftersom betydelsen med den senare, nomenklaturmässigt systematiska leden skulle vara bokstavlig (man skulle tala om däggdjur, fåglar och liknande). Som synes har en del av djurnamnen som används för att benämna fiskar diminutiva suffix, ibland till och med olika sådana (räv, liten räv; hundvalpar, små hundar). Det antas alltså att ett sådant suffix inte försvagar eller döljer den metaforiska kopplingen till djuret (i annat fall skulle leden marin vanligen användas). Ett sedan tidigare känt och fortfarande använt fisknamn som förknippas med reptiler¹¹, havets drake (lat. Trachinus draco) (LTE V 1979; VLE IX 2006), ändrades dock i ŽPŽ 2005 till stor marin drakfisk (lat. Trachinus draco) (släktet heter helt enkelt drakfiskar (lat. Trachinus)). I detta fall tycks man ha ansett att tillägget av ett suffix och byte av genus förändrar namnet i grunden, så att det inte längre finns något behov av att skriva havets. Det är logiskt. För arten havets fladdermusfisk (lat. Platax pinnatus) har man ändå handlat annorlunda: släktet i familjen fladdermusfiskar (lat. Ephippididae) har helt enkelt fått namnet fladdermusfiskar (lat. Platax) (jfr arten melsoji fladdermusfisk (lat. Platax orbicularis)). Det bör också noteras att en annan familj, kallad fladdermusfiskar (lat. Ogcocephalidae), innehåller flera släkten vars namn innefattar uttrycket havets fladdermöss, till exempel,

⁹ Namnet på denna fisk förknippas inte bara med en groddjursart utan också med en fågel; den kallas även havsgök (VLE IX 2006). I äldre källor föredras namnet ciegorius, men metaforiska synonymer anges också; bland dem finns även sjöhare (Virbickas 2000: 116).

¹⁰ Det finns också fisknamn som bygger på djurmetaforer med en annan genitivform, till exempel: algmöss (lat. Fucomimus), vattengetter (lat. Pelecus), mönstrade vattenbockar (lat. Pachychilon) (ŽPŽ 2005). Med leden vattenlevande används däremot namn i bokstavlig betydelse, till exempel: vanlig vattenströmstare (lat. Cinclus cinclus) (PPŽ 2009), vattenrådjur (lat. Hydropotes inermis), vattenkanin (lat. Sylvilagus aquaticus) (ŽinPŽ 2002).

¹¹ Plg. drakonai (lot. Draco), agaminų (lot. Agamidae) šeimos driežų gentis (VLE V 2004).

Terminologija | 2015 | 22

8 3

vanliga havsfladdermöss (lat. Ogcocephalus). Om man ansåg att skillnaden i genus fladdermus – fladdermusfisk var tillräcklig i fisknomenklaturen (i allmänhet bör man undvika namn som skiljer sig så lite, särskilt inom ett och samma system¹²), kunde man enligt systemet ha valt namnet marin fladdermusfisk.

Arternas namn anknyter oftast till släktnamnen, men det finns också avvikelser, till exempel hör vanlig havssvala (lat. Hirundichthys affinis) till släktet havssvalor (lat. Hirundichthys) (de övriga arterna där har ordet svala i namnet), medan havspåfågel (lat. Symphodus tinca) hör till släktet läppfiskar (lat. Symphodus) (inga fler taxa med ordet påfågel anges). Om man följer principerna för namnbildning ter det sig något märkligt att prickig havsräv (lat. Lo vulpinus) hör till släktet prickiga kaninfiskar (lat. Lo). När man skapar namn bör man undvika sådana logiska krockar mellan metaforer, särskilt om de inte är traditionellt betingade. För övrigt skulle ordet kaninfiskar ha passat för en rang över släktet, och i stället för vanliga kaninfiskar (lat. Siganus) kunde man ha använt havskaniner (uttrycket förekommer nu inte i något släktnamn), eftersom släktet omfattar guldrandig havskanin (lat. Siganus rivulatus) och liknande arter. Det är också intressant att släktet taggiga klumpfiskar (lat. Eumicrotremus) omfattar arterna rund havshare (lat. Eumicrotremus orbis), atlantisk havshare (lat. Eumicrotremus spinosus), trots att det inte finns något fiskesläkte som heter havsharar. Orsaken är tydlig: namnet är redan upptaget; havshare (lat. Erignathus barbatus) är en säl, den enda arten i släktet havsharar (lat. Erignathus) (ŽinPŽ 2002). Mot den bakgrunden är det överlag tveksamt varför uttrycket havshare behövde införas i fisknomenklaturen (en lösning kunde ha varit diminutiven liten havshare eller liknande).

Om man ser till systemet för namn på fisketaxa med samma grundord kan man upptäcka tecken på bristande systematik. I ett mångförgrenat system är det svårt att undvika detta, men där det är möjligt bör man eftersträva överensstämmelse. Släktet som omfattar arten Hektors havsanka (lat. Gastroscyphus hectoris) har fått namnet Briggs vattenankor (lat. Gastroscyphus). Leden vatten-

¹² Det är inte särskilt praktiskt när endast genus skiljer åt djur från olika klasser, till exempel är rufsiga småfåglar (lat. Parachaetodon) fiskar (ŽPŽ 2005), medan rufsiga fåglar (lat. Tricholestes) är fåglar (PPŽ 2009). Om man utgår från fisknamnen blandas systemen ihop; jfr abborr-rufsare (lat. Ectreposebastes), men rufsiga grenadjärer (lat. Trachonurus) (ŽPŽ 2005). Det senare fisknamnets grundled är redan rufsare; här borde det ha varit grenadjär-rufsare. Man kan också nämna att exempelvis atlantisk stor rövare (lat. Magnisudis atlantica) är en fisk (ŽPŽ 2005), medan storlabb (lat. Catharacta skua) är en fågel (PPŽ 2009). Fisknamnen på rovfiskar kongrueras förstås efter genus – hårdtaggig rövare (lat. Osteogeniosus militaris).

84

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

vid sidan av hav- är möjligt (särskilt om fiskarna inte bara lever i hav; i bruk är det dock vanligare med vatten, jfr vattengetter (lat. Pelecus), vattenyxor (lat. Carnegiella)), även om skillnaden här knappast verkar motiverad. Ett annat släkte i samma familj av sugfiskar (lat. Gobiesocidae) har fått namnet Briggs randiga sjöanka (lat. Gastrocy mba). Här finns varken hav eller vatten, trots att släktet omfattar arten den fyrbandade sjöankan (lat. Gastrocy mba quadriradiata). Samma familj omfattar också släktena kärrankor (lat. Arabes) och oceaniska sjöankor (lat. Diplocrepis). Med hänsyn till närliggande namn kan man föreslå kärrankor (om de faktiskt lever i kärr), oceanankor¹³. Däremot skulle släktnamnet hornfiskar (lat. Balistidae) inom familjen, enligt systemet, lämpligen ändras från oceaniska hornfiskar (lat. Canthidermis) till oceaniska hornfiskar (då bör även den oceaniska mönstrade hornfisken (lat. Nelusetta ayraudi) anpassas därefter). Inom familjen nålfiskar (lat. Syngnathidae) verkar namnet taggiga sjöhästar (lat. Solegnathus) omotiverat bredvid nålhästar (lat. Syngnathoides) – här skulle nålsjöhästar. Sjölaputfamiljen (lat. Agonidae) innehåller namnet chilenska laputfiskar (lat. Aganopsis), vilket inte passar; det borde vara chilenska sjölaputfiskar. Även om det finns havsfjärilar (lat. Chaetodon), är det logiskt och semantiskt motiverat att föreslå sötvattensfjärilar (lat. Pantodon), men inom släktet långnosade havsfjärilar (lat. Forcipiger) passar inte den vanliga långnosade fjärilsfisken (lat. Forcipiger longirostris); det kunde till exempel heta långnosad havsfjäril.

När fisknamn bildas utifrån andra djurs namn gick man i ŽPŽ 2005 inte fri från sammanfallande namn – två släkten fick namnet havssvalor (lat. Chromis och Monodactylus). Det första hör till familjen sergeantfiskar (lat. Pomacentridae), det andra till familjen svalfiskar (lat. Monodactylidae). Nomenklaturens skapare uppmärksammade inte heller att långnosad sjöhäst (lat. Acentronura gracillissimus ir Hippocampus ramulosus) förts till två släkten, där den alltså placerats både bland långnosade sjöhästar (lat. Acentronura) och bland vanliga sjöhästar (lat. Hippocampus).

Att namnge fiskar efter andra djur är ett exempel på bildande av en expressiv nomenklatur. Enligt K. Gaivenis undviks bildlighet i terminologin oftast inte där terminernas särskiljande (distinktiva) funktion är viktigare än deras benämnande (nominativa) funktion. Expressiva termer skapas ofta inom systematisk terminologi, eftersom man här, för att skilja en växt eller

¹³ Adjektiven för tankarna snarare till fåglar, jfr kärrhönor (lat. Gallinula), strömstarar (lat. Cinclus) (PPŽ 2009).

Terminologija | 2015 | 22

85

gyvūnų rūšių nuo kitos, dažnai griebiamasi vaizdingo lyginimo (Gaivenis 1991: 29). Įdomumo dėlei dar galima paminėti, kad kai kurių žuvų vardai siejami iš karto su dviem gyvūnais, panašumo požymiai rodomi dar ir šalutiniu dėmeniu, pvz.: aligatorinės jūrų laputės (lot. Anoplagonus), ežinė jūrų antelė (lot. Diademichthys lineatus), kirmėlinis jūrų triušis (lot. Siganus vermiculatus), rykliagalvė jūrų antelė (lot. Eckloniaichthys scylliorhinoceps), zebrinis jūrų drugelis (lot. Discochaetodon octofasciatus). Tokių vardų vaizdingumas, išraiškingumas ypač ryškus.

En särskild grupp utgörs av metaforiska fisknamn med leden hav, där huvudleden består av ord som betecknar olika föremål. Exempel på släkt- (a) och artnamn (b):

a) havsnålar (lat. Syngnathus), havsfilar (lat. Thamnaconus), havstaggar (lat. Hemiarus), havsslipar (lat. Pervagor), havsylar (lat. Nerophis), havsspadar (lat. Halieutopsis), havs tungor (lat. Dicologlossa), havsbollar (lat. Sphoeroides), havskamfiskar (lat. Crenicichla), vänsterögda havstungor (lat. Symphurus), trepuckliga havsyxor (lat. Argyropelecus);

b) skäggig havstunga (lat. Monochirus hispidus), fläckig havsboll (lat. Sphoeroides maculatus), indisk havsspadfisk (lat. Halieutopsis microps), svartskallig havsslip (lat. Pervagor melanocephalus), vanlig havstunga (lat. Dicologlossa cuneata), vanlig havssyl (lat. Nerophis ophidion), Paraibas havskamfisk (lat. Crenicichla dorsocellata), tunnosad havsnål (lat. Syngnathus tenuirostris), genomskinlig havsyxa (lat. Sternoptyx diaphana), sandfärgad havsfil (lat. Thamnaconus arenaceus).

Metaforiken har även i detta fall gjort att namnen bildats med leden hav snarare än ¹⁴. Även här har man visserligen inte undgått sammanfallande namn – inom familjen högersidiga havstungor (lat. Soleidae) har två släkten fått namnet kortfenade havstungor (lat. Brachirus ir Microchirus), och arten senegalesisk havstunga (lat. Cynoglossus senegalensis ir Solea senegalensis) har placerats i två släkten – snedmunnade havstungor (lat. Cynoglossus) och vanliga havstungor (lat. Solea), vilka hör till familjerna vänsterögda havstungor (lat. Cynoglossidae) respektive den redan nämnda familjen högersidiga havstungor. För övrigt finns i ŽPŽ 2005 också det feminina namnet tunga (lat. Parexglossum),

¹⁴ Om exempelvis namnet nålfisk används vid sidan av havsnål, finns det inte längre någon anledning att skriva havs-; i stället för vidhäftningsstjärtfisk (lat. Amphelikturus) passar vidhäftningsstjärtnålfisk systematiskt utmärkt, och på motsvarande sätt i artnamnet (jfr liten sjökock (lat. Callionymus rissoi)).

86

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

Lauras tungfisk (lat. Parexglossum laurae). Som man ser har beståndsdelen hav utelämnats när namnet står i femininum. Intressant nog betecknar ordet tungfisk också ett växtsläkte i familjen orkidéer (lat. Orchidaceae), släktet Odontoglossum (LRTB). Om fisken inte lever i havet eller inte enbart i havet är det förståeligt att ett släktnamn utan ordet hav har uppkommit i familjen högersidiga tungfiskar – sötvattentungfiskar (lat. Achirop­sis). Kanske är det av samma skäl som man skriver småtungfiskar (lat. Parachirus), påfågeltungfiskar (lat. Pardachirus), trots att en art i släktet falska horn-tungfiskar (lat. Pseudaesopia) heter japansk havstunga (lat. Pseudaesopia japonica). Iktyologerna själva kan säga om det verkligen är motiverat att utelämna hav; språkligt är det möjligt (dessa metaforer skiljer sig från djurmetaforer, där avsaknaden av beståndsdelen hav kan vara vilseledande i det övergripande sammanhanget av djurnamn). Arterna i släktet kortfenade havstungor (lat. Microchirus) har namnen spansk kortfenad tungfisk (lat. Microchirus azevia) och fyrögd kortfenad tungfisk (lat. Microchirus ocellatus), kanske för att undvika fyrordsnamn, men här skulle namnen spansk havstunga, fyrögd havstunga kunna passa.

Ett annat kännetecken för en liknande grupp metaforiska fisknamn med ordet hav är att huvudleden utgörs av ord som betecknar personer eller varelser¹⁵. Här följer några exempel på namn på släkten (a) och arter (b):

a) vackra havsänglar¹⁶ (lat. Haplophryne), havskirurger (lat. Acanthurus), havsläppare (lat. Coris), havskaptener (lat. Pseudotolithus), havssoldater (lat. Myripristis), havsherdar (lat. Nomeus), havsriddare (lat. Ophiosciodon), kungliga havsänglar (lat. Pygoplites), nakna havsclowner (lat. Nudiantennarius);

b) fläckig havsriddare (lat. Ophiosciodon punctatissimus), tagggälsad svärdfisk (lat. Plectrypops retrospinus), hawaiiansk havskirurg (lat. Acanthurus sandvicensis), utståendeögd havsdjävul (lat. Ceratias uranoscopus), svartstrupig havskapten (lat. Pseudotolithus epipercus), svartpucklig havssoldat (lat. Myripristis kuntee), havssherde (lat. Nomeus gronovii), mångfärgad havsclown (lat. Amphiprion akallopisos), smaragdgrön havsängel (lat. Pomacanthus chrysurus).

¹⁵ Ett atypiskt namn har påträffats där ett ord som betecknar en person bara används som apposition: flygande sjöman (lat. Prognichthys sealei). Det finns inga fler namn med detta ord.

¹⁶Djävul förekommer också i däggdjursnomenklaturen, jfr pungdjävul (lat. Sarcophilus harrisii) (ŽinPŽ 2002), och ett fågelsläkte har fått namnet änglar (lat. Heliomaster) (PPŽ 2009). Vanlig ängel (lat. Heliomaster constantii) är en fågelart, medan vanliga havsänglar (lat. Pomacanthus) är ett fisksläkte.

Terminologija | 2015 | 22

87

Man har förbisett att två släkten har fått namnet havsclowner (lat. Amphiprion och Antennatus). Det ena hör till familjen klownfiskar (lat. Antennariidae), det andra till familjen frökenfiskar (lat. Pomacentridae). Särskild uppmärksamhet bör riktas mot namn med ordet soldat. I ŽPŽ 2005 finns det flera arter med identiska namn: storfjällig havssoldat (lat. Myripristis berndti och Sargocentron macrosquamis), djuphavssoldat (lat. Ostichthys kaianus och Sargocentron bullisi), japansk havssoldat (lat. Ostichthys japonicus och Sargocentron ittodai), röd havssoldat (lat. Sargocentron rubrum och Sargocentron tiere), mörk havssoldat (lat. Myripristis adustus och Sargocentron spiniferum), violett havssoldat (lat. Myripristis violaceus och Sargocentron violaceum). Som man ser återkommer artnamn i släktena havssoldater (lat. Myripristis), sträva havssoldater (lat. Ostichthys) och vanliga havssoldater (lat. Sargocentron); i det sistnämnda släktet finns dessutom en överlappning inom samma släkte. Sådant borde inte förekomma i ett nomenklatursystem. För övrigt används soldat också som apposition – det finns ett släkte som kallas soldatkarpar (lat. Argyrops). Intressant nog har en art i släktet skäggiga grenadjärfiskar (lat. Coelorhynchus) fått ett namn i femininum: halvbältesoldat (lat. Coelorhynchus coelorhynchus). Som man ser används i detta fall inte beståndsdelen hav.

De nämnda tvåordsnamnen med ordet hav fungerar som odelbara namn, till vilka ytterligare bestämningar vid behov fogas. I ŽPŽ 2005 avviker tropisk¹⁷ havsyxa (lat. Argyropelecus lychnus) och östlig havsyxa (lat. Argyropelecus sladeni) från detta system, eftersom bestämningen här knyts till hav och inte till hela det grundläggande tvåordsnamnet (det första exemplet kan visserligen tolkas på två sätt: inte bara tropiskt hav + yxa, utan också tropisk + havsyxa). Även om uttrycken inte strider mot språkets logik och är möjliga, är namnen tropisk havsyxa, östlig havsyxa mer systematiskt lämpliga (jfr tropisk havsbraxen (lat. Brama orcini), sydlig havsklotfisk (lat. Sphoeroides spengleri)). Ur en annan synvinkel bör namnet östlig havsdjävling (lat. Neozoarces) standardiseras enligt systemet. Som man ser är det här inte ett metaforiskt namn, så systematiskt sett passar östlig havsdjävling.

I ŽPŽ 2005 finns över 30 taxonnamn där huvudordet är kardinalfisk¹⁸, till exempel: rundfenad kardinalfisk (lat. Sphaeramia orbicularis),

¹⁷ Fel; det ska vara tropisk.

¹⁸ Artnamnen stor käke-kardinalfiskar (lat. Cheilodipterus macrodon) och femrandiga kardinalfiskar (lat. Cheilodipterus quinquelineata) är felaktigt skrivna. De ska stå i singular.

88

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

vit kardinalfisk (lat. Epigonus denticulatus), karibisk stjärnkardinalfisk (lat. Astrapogon alutus), genomskinliga kardinalfiskar (lat. Pseudamiops) och så vidare. Bland dem utmärker sig endast taggfenad kardinalfisk (lat. Plectrypops retrospinus) – namnet har troligen bildats genom analogi med en art av samma släkte, tagghuvad kardinalfisk (lat. Plectrypops lima). Intressant nog används ordet kardinal även om fåglar – PPŽ 2009 innehåller också över 30 taxonnamn, till exempel: stor näbbkardinal (lat. Cyanoloxia glaucocaerulea, Passerina glaucocaerulea), papegojkardinal (lat. Cardinalis sinuatus, Pyrrhuloxia sinuatus). Vissa namn liknar varandra, till exempel är gulfenad kardinalfisk (lat. Apogon apogonides) en fisk, medan gulbukig stor näbbkardinal (lat. Caryothraustes canadensis) och gul kardinal (lat. Gubernatrix cristata) är fåglar. Familjernas namn använder ord med olika genus: fiskarna är kardinalfiskar (lat. Apogonidae), fåglarna kardinaler (lat. Cardinalidae). Att använda samma genusord för olika djur skulle möjligen kunna motiveras av en etablerad tradition, men om en sådan saknas är det bättre att undvika sådana sammanfall när nya namn skapas. Nu har vi en situation där vanlig kardinal betecknar både en fisk (lat. Tanichthys albonubes) och en fågel (lat. Cardinalis cardinalis). Åtminstone den ena kunde kallas vanlig, den andra äkta eller liknande.

Metaforiska namn med ledet hav förekommer inte bara i fiskarnas nomenklatur utan också bland däggdjuren, till exempel: sjöelefanter (lat. Mirounga), sjökor (lat. Hydrodamalis), tumlare (lat. Phocoena), hav¹⁹ marsvin (lat. Cavia), harar (lat. Erignathus), sjöleoparder (lat. Hydrurga), sjölejon (lat. Eumetopias), sydliga pälssälar (lat. Arctocephalus) (ŽinPŽ 2002). Som synes har man använt namn på andra djur när dessa namn bildades. Dessutom kan nämnas namnet sjöborrar (lat. Echinoidea), en klass ryggradslösa djur av tagghudingarnas (lat. Echinodermata) stam, samt namnet havstulpaner (lat. Lepadomorpha) på en överfamilj ryggradslösa djur inom ordningen rankfotingar (lat. Cirripedia) (arten är havstulpan (Lepas anatifera)) (VLE IX 2006). Det finns också metaforer som inte hämtats från djur: den tidigare nämnda klassen ryggradslösa djur av tagghudingarnas stam kallas sjöstjärnor (lat. Asteroidea), och en ordning ryggradslösa djur i klassen koralldjur (lat. Anthozoa) kallas hav

¹⁹ Dessa sydamerikanska gnagare har ingen direkt anknytning till havet. Man tror att deras namn knöts till grisar när de fördes till Europa (jfr tyska Meerschweinchen, ryska морские свинки) på grund av deras visuella likhet och de ljud de ger ifrån sig, medan hav syftar på att de kom från andra sidan havet. På många språk anger namnet att detta marsvin kommer från Indien (jfr portugisiska porquinho da Índia, franska cochon d’Inde), eftersom Amerika, som bekant, förväxlades med Indien (se vidare Михайлов 2000: 7–9).

Terminologija | 2015 | 22

89

fjäderkoraller (lat. Pennatularia), klassen sjöliljor inom undertypen stamförsedda tagghudingar (lat. Pelmatzoa), även kallade krinoidéer (lat. Crinoidea) (VLE IX 2006). Samma metaforiska bildningslogik ligger bakom namnen på tagghudingstaxa sjöbollar (lat. Cystoidea), sjöknoppar (lat. Blastoidea), sjögurkor, oftare kallade holoturier (lat. Holothurioidea) (Kabilienė, Radzevičius 2011: 331, 332, 339). I vissa äldre källor hittar man djurtaxa med namnen sjöliljor, sjöbollar, sjömossor, sjöstjärnor, sjöborrar (GFGTŽ 1956), men dessa namn används inte längre och skulle ibland kunna vara missvisande; exempelvis skulle sjöliljor snarare föra tankarna till ett växtnamn. I stället för de tidigare nämnda sjömossorna används mossdjur (lat. Bryozoa) (Kабailienė, Radzevičius 2011: 301). Tidigare användes även andra sammansättningar för tagghudingarna; exempelvis är sjöstjärna, sjöborre sannolikt nybildningar av Jurgis Elisonas (Gaivenis 1997: 78–79).

Ekologijos terminų aiškinamajame žodyne (ETAŽ 2008) pateiktas gyvačių šeimos pavadinimas jūrų gyvatės (lot. Hydrophiidae) keistinas pagal sistemą į jūrinės gyvatės (taip ir yra VLE IX 2006), nes čia taksonomiškai apibūdinamos pačios gyvatės. Kas kita yra terminai jūrų žuvys „žuvys, gyvenančios vandenynuose ir jūrose“, jūrų paukščiai „paukščiai, gyvenantys jūrų, vandenynų pakraščiuose, jų salose ir mintantys žuvimis, kai kuriais bestuburiais gyvūnais“, jūrų žinduoliai „jūros aplinkoje (sausumoje ir vandenyje) gyvenantys žinduoliai: bedančiai, dantytieji banginiai, ruoniai, jūrinės ūdros“ ir pan. (ETAŽ 2008). Čia ne taksonų pavadinimai, įvardijamos terminines sąvokos, todėl kilmininkas jūrų jokių keblumų nekelia, yra įprastas ir tinkamas.

N O M E N K L A T U R N A M N M E D L E D E T H A V

Inom djurnomenklaturen används genitiven havets vanligtvis när namnen syftar på specifika hav. I ŽPŽ 2005 namnges totalt 57 taxa med detta ord, till exempel: Östersjöflundra (lat. Pleuronectes platessa baltica), Vita havets torsk (lat. Gadus morhua marisalbi), Vita havets sill (lat. Clupea pallasi marisalbi), Beringhavslikoden (lat. Lycenchelys sarsi), Beringhavsvargfisk (lat. Anarhichas orientalis), Svarta havets mulle (lat. Mullus barbatus ponticus), Svarta havets skarpsill (lat. Clupeonella cultriventris), Svarta havets skrubbskädda (lat. Platichthys flesus luscus), Svarta havets taggmakrill (lat. Trachurus mediterraneus ponticus), Svarta havets öring (lat. Salmo trutta labrax),

90

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

Röda havets skäggbock (lat. Parupeneus forsskali), Röda havets sar²⁰ (lat. Diplodus noct), medelhavsargentina (lat. Nansenia oblita), medelhavets kohuvudrocka (lat. Rhinoptera marginata), medelhavets sandhaj (lat. Mustelus punctulatus), medelhavets igelkottfisk (lat. Lagocephalus spadiceus), medelhavets gäddålsfisk (lat. Cynoponticus ferox), medelhavets kummel (lat. Trisopterus capelanus), medelhavets sågfiskade berix (lat. Hoplostethus mediterraneus), medelhavets rovfisk (lat. Paralepis speciosa).

Problem uppstår när man vill ange ett specifikt hav i ett namn som bygger på de tidigare nämnda metaforiska namnen, till exempel havsklovnfisk, havstunga, havsklotfisk. I ŽPŽ 2005 beslutades att skriva Adriatiska h a v e t s t u n g a (lat. Solea impar), Röda h a v e t s t u n g a (lat. Cynoglossus sinusarabici), Medelhavsh a v s k l o t f i s k (lat. Spheroides cutaneus). När orden havets och hav kolliderar valdes den logiska lösningen att bara skriva havets. Det är sant att det går att bilda adjektiv med suffixet -isk, som är vanligt i nomenklaturen, från vissa havsnamn (men inte alla lämpar sig för detta). Om det finns en adriatisk stör (lat. Acipenser naccarii), kunde man ha bildat namnet adriatisk havstunga. Jämför också beringsk drakfisk (lat. Bathymaster signatus). Det är just så som namnet sargassisk klovnfisk (lat. Historio histrio) bildats i ordboken, men av någon anledning har det inkonsekventa släktnamnet Sargassohavets klovnfiskar (lat. Historio) behållits²¹. Om ett ortnamn eller ett efternamn som skrivs i genitiv läggs till i namnet bredvid den grundläggande metaforiska sammansättningen, utan att vara ett havsnamn, finns det däremot inga hinder för att skriva hav. Därför bör, i stället för Sydafrikas havstunga (lat. Heteromycteris capensis), Kleins havstunga (lat. Solea kleinii), enligt systemet med besläktade namn, vara

²⁰ Detta är inte det litauiska ordet sargas, ”väktare”, jfr vit sarg (lat. Diplodus sargus, ryska белый с а р а, белый с а р г у с).

²¹ Liknande skillnader i uttryckssätt förekommer också på andra håll i ŽPŽ 2005; jfr seychellisk smörbult (lat. Stonogobius dracula), men Seychellernas havssoldat (lat. Sargocentron seychellense), kalifornisk klovnfisk (lat. Antennatus strigatus), men Kaliforniens havstunga (lat. Parophrys vetulus). Vissa, särskilt ovanligare, ortnamn skrivs i ŽPŽ 2005 enbart i genitiv, till exempel Kaps kröknosade havstunga (lat. Cynoglossus capensis), Natalhavstunga (lat. Cynoglossus acaudatus), trots att man i andra system, till exempel vid namngivning av fåglar och däggdjur, bildar motsvarande adjektiv, såsom kapisk sädesärla (lat. Motacilla capensis), natalisk jordtrast (lat. Zoothera guttata) (PPŽ 2009); kapisk jordekorre (lat. Xerus inauris), natalisk veckläppad fladdermus (lat. Mormopterus acetabulosus) (ŽinPŽ 2002). Även av oböjliga ortnamn tenderar man på andra håll att bilda adjektiv; jfr peruansk ansjovis (lat. Engraulis ringens) (ŽPŽ 2005), men peruansk fiskmås (lat. Sterna lorata) (PPŽ 2009).

Terminologija | 2015 | 22 9 1

Sydafrikansk havstunga, Kleins havstunga (jfr sydafrikansk havssvala (lat. Monodactylus falciformis), Polios havsyxa (lat. Polyppnus polli)). Till nackdelarna kan även nämnas överlappningar i benämningen av taxa, något som inte heller har kunnat undvikas i denna grupp av namn. I släktet allosor (lat. Alosa) har två arter fått namnet Svartahavsallosa (lat. Alosa pontica och Alosa maeotica), medan artnamnet Medelhavstunga (lat. Bothus podas och Arnoglossus kessleri) förekommer både i släktet tungor (lat. Bothus) och i släktet vänsterögda flundror (lat. Arnoglossus).

I nomenklatursystemet för andra djur än fiskar är taxonnamn med hav sällsynta, till exempel: Röda havets klippsvala (lat. Petrochelidon perdita) (PPŽ 2009), Medelhavets munksäl (lat. Monachus monachus) (ŽinPŽ 2002). Det tycks inte finnas några sådana växtnamn. Till exempel är havskål ”ätliga brunalgsbålar” (VLE IX 2006) inte ett taxonnamn, utan snarare en traditionell handelsbeteckning för olika laminarior och andra brunalger. Där används hav på liknande sätt som i uttrycket havssalt ”saltblandning som erhålls genom att havsvatten avdunstar” (ETAŽ 2008).

SAMMANSATTA NOMENKLATURNAMN

Ett sätt att visa kopplingen till havet i taxonnamn är att bilda sammansättningar med ordet hav. Det insamlade materialet för undersökningen visar att sådana sammansättningar inte är många (i ŽPŽ 2005 benämns drygt 70 taxa med dem). I ŽPŽ 2005 förekommer art- och högre taxonnamn med sammansättningslederna jūrėšeris, jūrkaršis, till exempel: pratisieji jūrėšeriai (lat. Malakichthys), vienadėmis jūrėšeris (lat. Odontanthias); nykštukiniai jūrkaršiai (lat. Parascolopsis), rausvasis siūlauodegis jūrkaršis (lat. Nemipterus japonicus). Sådana sammansättningar motsvarar i princip fraser med marin. Det bör dock hållas i minnet att ŽPŽ 2005 innehåller många släkten och arter vars namn med samma beståndsdelar använder ett adjektiv, till exempel: paprastieji jūriniai ešeriai (lat. Sebastes), gaidinis jūrinis ešerys (lat. Neosebastes entaxis); jūriniai karšiai (lat. Brama), japoninis veduoklinis jūrinis karšis (lat. Pteraclis aestigola). Formellt sett får man ett annat namn med en sammansättning; det är möjligt, men ändå inte särskilt praktiskt eller särskiljande, särskilt eftersom sådana uttrycksvarianter i språket kan uppfattas som synonyma. Vissa sammansättningar med leden jūr- kan också motsvara fraser bildade med ordet jūrų, jfr jūrų gaideliai (lat. Alectrias) och sparna-

92

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

pelekiai jūrgaidžiai (lat. Pterygotrigla), jūrgaidžiai satyrai (lat. Satyrichthys). För intressets skull kan också ett par fisknamn nämnas som innehåller namn på andra djur: drugelinis jūrgaidis (lat. Paratrigla papilio), krokodilinis jūrgaidis (lat. Gargariscus prionocephalus). Namnet melsvapelekis jūrgaidis i ŽPŽ 2005 betecknar dock arter från olika släkten – lat. Currupiscis volucer och Chelidonichthys kumu. Att döma av vissa källor (Jennings 1998) är de latinska namnen synonymer, så denna taxon borde över huvud taget inte ha tagits upp två gånger i ordboken.

Av en sammansättning bildad med leden jūr- kan nomenklatursystemet också bilda en avledd beståndsdel, till exempel jūrgaidinės plernės (lat. Ereunias). Här bör också nämnas fiskesläktnamnet jūržolių drugeliai (lat. Hemitaurichthys). Som redan diskuterats finns jūrų drugeliai i systemet, men eftersom havet i detta fall uttrycks med en annan sammansättningsled utelämnas jūrų, trots att en art i släktet är dumblinis jūrų drugelis (lat. Hemitaurichthys zoster). Släktnamnet ledjūrio polakai (lat. Pollachius) har ett särskilt uttryckssätt. Här är jūra den andra leden i sammansättningen. Det finns inga fler sådana sammansättningar i ŽPŽ 2005. Det tidigare använda namnet ledjūrio menkė (lat. Pollachius virens) (Repečka, Bukelskis, Kesminas 1998: 56; Virbickas 2000: 89) ändrades i ŽPŽ 2005 till amerikinis polakas, även om synonymen ledjūrio menkė fortfarande används i handeln (se KŽPRS).

Sammansättningar av den aktuella modellen ingår inte bara i fisknamn utan också i namn på andra djur. PPŽ 2009 upptar släktnamnet jūršarkės (lat. Haematopus); bland arterna finns eurazinė jūršarkė (lat. Haematopus ostralegus), även kallad enbart jūršarke. Den har också kallats jūrine šarka (namnet nämns i artikeln om šarkos i DLKŽ₇ 2012). Detta visar just att sammansättningar och fraser kan vara synonyma uttryck, särskilt i icke-specialiserat språkbruk. DLKŽ₇ 2012 upptar också sammansättningen jūrkranklis (lat. Phalacrocorax carbo), men numera är det bara en synonym; nomenklaturen använder didysis kormoranas (PPŽ 2009). Från DLKŽ₇ 2012 kan växtnamnet jūrasmiltė (lat. Honkenya²²) nämnas. I växtnomenklaturen finns ytterligare något enstaka namn som visar en koppling till havet (eftersom växten vanligen växer vid hav eller liknande), till exempel: jūravizė (lat. Uniola) (LRTB), jūrsvogūnis²³ (lat. Drimia, Urginea) (DAV 2007).

²² Ska vara Honckenya (se ITIS).

²³ Icke-nomenklaturalt kan också jūros svogūnai förekomma: ”de saftiga bladen på lökarna hos Urginea maritima” (MTŽ 1980), liksom de redan nämnda jūros kopūstai.

Terminologija | 2015 | 22

93

SLUTSATSER

1. I biologiska taxonnamn är det vanligt att ange var djur och växter förekommer med adjektiv som bildats med suffixet -inis, härledda ur olika appellativ och egennamn som betecknar platser och geografiska objekt. En organisms anknytning till havet (att den lever i havet, växer intill havet eller liknande) anges i namnen ofta med ordet jūrinis, i enlighet med de rådande tendenserna inom biologisk nomenklaturbildning (t.ex. jūrinės plekšnės (lat. Pleuronectes), jūriniai ereliai (lat. Haliaeetus), jūrinės gyvatės (lat. Hydrophiidae), jūrinis andras (lat. Zostera marina)).

2. Det finns många namn på havslevande fiskar, däggdjur och ryggradslösa djur som har bildats med hjälp av namn på landlevande djur. För att sådana metaforiska namn ska skilja sig från namnen på de djur som utgör metaforens grund används leden jūrų – alltså är jūrų kregždės (lat. Chromis och Monodactylus) fiskar, medan jūrinės kregždės (lat. Fregatta) är fåglar; jūrų kiškis (lat. Erignathus barbatus) är en säl, medan vandeninis triušis (lat. Sylvilagus aquaticus) helt enkelt är en kanin som lever nära vatten. De vattenlevande jūrų buivolai (lat. Taurulus) och jūrų drugeliai (lat. Chaetodon) har biologiskt sett ingenting gemensamt med bufflar som betar på ängar eller fjärilar som flyger omkring. I namn på havsdjur skrivs jūrų även när metaforens grund utgörs av föremål eller andra objekt (t.ex. jūrų galąstuvai (lat. Pervagor), jūrų skiauterės (lat. Crenicichla), jūrų žvaigždės (lat. Asteroidea)), personer eller väsen (t.ex. jūrų angelai (lat. Pomacanthidae), jūrų piemenėliai (lat. Nomeus), jūrų raiteliai (lat. Ophiosciodon)), eller växter och växtdelar (t.ex. jūrų lelijos (lat. Crinoidea), jūrų pumpurai (lat. Blastoidea)). Även diminutivformer har tydlig metaforisk prägel, och därför skriver man jūrų pelytės (lat. Neosynchiropus), jūrų gaideliai (lat. Alectrias), men man är obenägen att skriva jūrų när genus ändras, t.ex. didžioji jūrinė drakoniukė (lat. Trachinus draco) (tidigare kallad jūrų drakonas), pusžiotė kareivė (lat. Coelorhynchus coelorhynchus) (jfr ilg­ažiomenis jūrų kareivis (lat. Ostichthys archiepiscopus)). Metaforiska namn på vattenlevande djur kan även ha andra uttryckssätt, t.ex. jūržolių drugeliai (lat. Hemitaurichthys), vandens ožkos (lat. Pelecus).

3. När ett biologiskt nomenklaturnamn behöver ange ett visst hav bildas en fras med ordet jūros. Oftast benämns fiskar på detta sätt, t.ex. Baltijos jūros plekšnė (lat. Pleuronectes platessa baltica), Juodosios jūros šlakis (lat. Salmo trutta labrax). För andra djurnamn hittades

94

Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

bara ett par: Raudonosios jūros klifinė kregždė (lat. Petrochelidon perdita), Viduržemio jūros ruonis vienuolis (lat. Monachus monachus).

4. Valet mellan jūrinis och jūrų undviks genom att bilda sammansättningar (leden jūr-). Vanligen bildas namn på fisketaxa på detta sätt, t.ex. iškirptapelekiai jūrkaršiai (lat. Odontoglyphis), japoniniai jūrėsėriai (lat. Odontanthias), stambiažvyniai jūrgaidžiai (lat. Lepidotrigla). Det finns också ett fågelsläkte, jūršarkės (lat. Haematopus). Med motsvarande sammansättningar (jfr jūrinis karšis och jūrkaršis) kan olika taxa vid behov namnges inom nomenklaturen, men detta är inte praktiskt i ett bredare språkbruk. Inom botaniken är en sammansättning det enda möjliga sättet att visa anknytning till havet i ett släktnamn, eftersom namn på två ord undviks; exempelvis rekommenderas jūravizė (lat. Uniola), jūrsuogūnis (lat. Drimia).

5. I Žuvų pavadinimų žodyne (ŽPŽ 2005) varierar leden jūrinis, jūrų, jūros omotiverat i namnen på vissa likartade taxa, eller saknas ibland helt, trots att ett sådant led verkar behövas enligt systemet i närliggande namn. Det förekommer också andra osystematiska uttryckssätt. Olika taxa (släkten och arter) har ibland identiska namn. En orsak till sammanfallen är att samma huvudord används för att benämna olika släkten och arter. Eftersom ordboken, som utarbetades under lång tid, är omfattande och systematiskt uppbyggd, var det svårt för redaktören och recensenterna att hålla reda på namn som förekommer på olika ställen. En del av inkonsekvenserna kan ha uppstått när ordboken reviderades utifrån terminologernas synpunkter – ett namn korrigerades på ett ställe men inte på ett annat, eller ändrades i enlighet med en form som redan förekom i ordboken. Vid framtida översyn av fisknamnen bör bristerna åtgärdas.

LITTERATUR OCH KÄLLOR

BVŽ 1998: Botanikos vardų žodynas. Sudarė R. Jankevičienė, Vilnius: Botanikos institutas.

DAV 2007: Kisielienė D., Grigienė I., Grigas A. Dekoratyvinių augalų vardynas: lietuvių, lotynų, anglų, vokiečių, lenkų ir rusų kalbomis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

DLKŽ 2012: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. 7-asis patais. ir papild. leid. Vyr. red. St. Keinys. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

ETAŽ 2008: Ekologijos terminų aiškinamasis žodynas: lietuvių-anglų-vokiečių-rusų kalbomis. Parengė A. Paulauskas, K. Jankevičius, R. Liužinas, V. Raškauskas, P. Zajančkauskas, Vilnius: Grunto valymo technologijos.

Gaivenis K. 1973: Terminijos ugdymo vingiai. – Kalbos kultūra 25, 19–27.

Gaivenis K. 1991: Lietuviškų terminų vaizdingumo klausimu. – Lietuvių kalbotyros klausimai 29. Lietuvių leksikos ir terminologijos problemos, 26–31.

Gaivenis K. 1997: J. Elisono zoologijos sistematikos terminija. – Jurgis Elisonas. 1889–1946. Straipsnių rinkinys. Sudarė A. Jakimavičius, Vilnius: Baltic ECO, 75–79.

GFGTŽ 1956: Gudelis V. Geologijos ir fizinės geografijos terminų žodynas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Terminologija | 2015 | 22

95

Gliwa B. 2011: Dėl laumžirgių pavadinimų. – Naujos ir retos Lietuvos vabzdžių rūšys 23, 115–119.

Gudžinskas Z., Rašomavičius V. 2004: Kelis lietuviškus pavadinimus turinčių augalų genčių nomenklatūra ir jos norminimo principai. – Botanica Lithuanica 6, 3–18.

ICN – International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants (Melbourne Code) adopted by the Eighteenth International Botanical Congress Melbourne, Australia, July 2011. – http://www.iapt-taxon.org/nomen/main.php.

ICZN – International Code of Zoological Nomenclature. Fjärde upplagan antagen av International Union of Biological Sciences, London: International Trust for Zoological Nomenclature, 1999. – http://iczn.org/iczn/index.jsp.

ITIS – Integrerat taxonomiskt informationssystem. – http://www.itis.gov.

Jennings G. 1998: The Sea and Freshwater Fishes of Australia & New Guinea 2. North-East, North, North-West Australia and New Guinea, London: Calypso Publications.

Kabalienė M., Radzevičius S. 2011: Paleontologija. Mokymo priemonė, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Kutorга E. 1997: Botanikos ir mikologijos nomenklatūra, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

KŽPRS – Litauens jordbruksministers beslut nr 3D-826 av den 10 december 2013 ”Om ändring av jordbruksministerns beslut nr 3D-22 av den 15 januari 2008 ’Om godkännande av förteckningen över kommersiella fiskarters namn’” (Žin., 2013, nr 128-6541).

LRTB – Republiken Litauens termbank. – http://terminai.vlkk.lt.

LTE V 1979: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 5. Vyr. red. J. Zinkus, Vilnius: Mokslas.

MTŽ 1980: Astrauskas V., Biziulevičius S., Pavilonis S., Vaitilavičius S., Vileišis A. Medicinos terminų žodynas, Vilnius: Mokslas.

PPŽ 2009: Paukščių pavadinimų žodynas: lotynų, lietuvių, anglų, vokiečių, prancūzų ir rusų kalbomis. Sudarė M. Žalakevičius, I. Žalakevičienė, Vilnius: Vilniaus universiteto Ekologijos institutas.

Repečka R., Bukelskis E., Kesminas V. 1998: Lietuvos žuvys 2. Baltijos jūros žuvys, Vilnius: Dexma.

Virbickas J. 2000: Lietuvos žuvys, Vilnius: Trys žvaigždutės.

VLE V 2004: Visuotinė lietuvių enciklopedija 5. Vyr. red. A. Račis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

VLE IX 2006: Visuotinė lietuvių enciklopedija 9. Vyr. red. A. Račis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

ŽinPŽ 2002: Žinduolių pavadinimų žodynas: lotynų, lietuvių, anglų, prancūzų, rusų, vokiečių kalbomis. Rengė P. Bluzma (ats. red.), R. Mažeikytė, E. Mickevičius, J. Prūsaitė, K. Baranauskas, R. Baleišis, Vilnius: Ekologijos instituto leidykla.

ŽPŽ 2005: Žuvų pavadinimų žodynas. Sudarė J. Virbickas, Vilnius: Vilniaus universiteto Ekologijos instituto leidykla.

Михайлов В. А. 2000: Морская свинка: животные в нашем доме, Москва: ЮНВЕС.

HAVET I BIOLOGISK NOMENKLATUR

Artikeln behandlar litauiska namn i biologisk nomenklatur som är förknippade med ordet jūra (hav). Särskild uppmärksamhet ägnas åt fisknamn (eftersom det finns många sådana namn som innehåller detta ord), men även namn på däggdjur, fåglar, andra djur och växter undersöks. Ett försök görs att visa variationen i namn och mönster för hur de bildas samt att uppmärksamma bristen på systematik och andra brister.

Det finns en etablerad tendens i litauisk nomenklatur att ange djurs och växters livsmiljöer med hjälp av komponenter med suffixet -inis, bildade av olika ord som betecknar platser och geografiska särdrag. Enligt denna modell anges ett djurs eller en växts anknytning till havet (lever i havet eller växer nära havet), i enlighet med de rådande tendenserna inom biologisk namnbildning, oftast med ordet jūrinis. En hel del namn på fiskar, däggdjur eller ryggradslösa djur som lever i havet har bildats med hjälp av namn på djur som lever på

96 Alvydas Umbrasas | Jūra biologijos nomenklatūroje

land. För att skilja sådana metaforiska taxonnamn från namnen på de djur som ligger till grund för metaforen används komponenten jūrų. Således är jūrų kręgždės fiskar och jūrinės kręgždės fåglar. När ett visst hav behöver anges i den biologiska nomenklaturen bildas en ordkombination med komponenten jūros. I vissa namn ersätts komponenterna jūrinis eller jūrų med sammansättningar med komponenten jūr-.

Undersökningen visar att komponenterna jūrinis, jūrų och jūros i namnen på vissa liknande taxa som redovisas i Žuvų pavadinimų žodynas (Dictionary of the names of fish) (Vilnius, 2005) av J. Virbickas varierar i onödan. Ibland förekommer ingen av dessa komponenter, även när den verkar nödvändig vid en jämförelse med systemet av närliggande namn. Även andra fall av bristande systematik har uppmärksammats. Vissa olika taxa (arter, släkten) har samma namn. Ordboken är omfattande, systematiskt upplagd och tog lång tid att sammanställa; därför hade dess redaktörer och granskare svårt att ordna namn som förekommer på olika ställen. En framtida systematisering av fisknamnen bör omfatta vissa korrigeringar.

Mottaget 2015-08-31

Alyvydas Umbrasas Lietuvos kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2015 | 22

97