doi.org/10.35321/term29-05

Klassificering av uppfattningar om kreativitet och definition av kreativitetsbegreppet

GEDIMINAS BERESNEVIČIUS

Vilnius universitets fakultet för kommunikation

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-5357-0697

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln klassificerar de uppfattningar om begreppet kreativitet som oftast förekommer i den vetenskapliga litteraturen. Fem typer urskiljs: kreativitet som en inre egenskap hos skaparen, som en kreativ process, som ett resultat av skapandet, som en sammansättning av olika komponenter och som en drivkraft för mångsidiga framsteg. Varje typ av uppfattning har flera undertyper. Analysen av uppfattningarna visar att den enda semantiskt och logiskt korrekta uppfattningen är kreativitet som en inre egenskap hos skaparen, medan den användbara definitionen är kreativitet som en undertyp av kreativa förmågor. Även uppfattningen om kreativitet som en egenskap hos processen, produkten eller miljön är godtagbar. Med utgångspunkt i analysen av den vetenskapliga litteraturen formuleras följande definition av kreativitet: kreativitet är skaparens förmåga att skapa något kvalitativt nytt; nyskapandet i den kreativa processen, den skapade produkten och miljön.

NYCKELORD: kreativitet, klassificering av uppfattningar om kreativitet, definition av kreativitetsbegreppet.

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln klassificerar de uppfattningar om begreppet kreativitet som oftast förekommer i den vetenskapliga litteraturen. Fem typer beskrivs: kreativitet som en inre egenskap hos skaparen, kreativitet som en kreativ process, kreativitet som en produkt, kreativitet som en sammansättning av olika komponenter och kreativitet som en drivkraft för mångsidiga framsteg. Varje typ av uppfattning har flera undertyper. Analysen av uppfattningarna visar att den enda semantiskt och logiskt korrekta uppfattningen är kreativitet som en inre egenskap hos skaparen, och att definitionen av kreativitet som en undertyp av kreativa förmågor bör användas. Uppfattningen om kreativitet som en egenskap hos processen, produkten eller miljön är också godtagbar. Med utgångspunkt i analysen av den vetenskapliga litteraturen formulerades följande definition av kreativitet: kreativitet är skaparens förmåga att skapa något kvalitativt nytt; nyskapandet i den kreativa processen, den skapade produkten eller miljön.

NYCKELORD: kreativitet, klassificering av uppfattningar om kreativitet, definition av kreativitetsbegreppet.

76

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Kreativitet¹ som begrepp väcker fortfarande många frågor. Psykologer och andra forskare är oense om hur begreppet ska definieras. I den vetenskapliga litteraturen möter vi en mängd definitioner av kreativitet som ofta motsäger varandra. Även ordböcker och encyklopedier ger olika definitioner av kreativitet². Detta skapar inte bara teoretisk dissonans, utan försvårar också empiriska studier av kreativitet. Därför är det ytterst angeläget inom psykologi, pedagogik, sociologi och andra vetenskaper att definiera termen och begreppet kreativitet.

Det är förståeligt att specialister inom olika områden uppfattar kreativitet på olika sätt och definierar begreppet på det sätt som passar dem bäst, samtidigt som de ger termen ett eget innehåll. Vi menar att varje kreativitetsteori bör vara riktig, inte felaktig (såsom ofta förekommer i den vetenskapliga litteraturen), oavsett sammanhang eller forskningsområde. Psykologer, sociologer och forskare inom andra områden kan fastställa egna, specifika termer. Det viktigaste är att begreppets kärna i terminologin uppfattas korrekt: kreativitet.

En klassificering av kreativitetens olika uppfattningar skulle kunna skapa större klarhet. De grupperingar av kreativitet som forskare har föreslagit undanröjer emellertid inte den nämnda förvirringen. Exempelvis är indelningen av kreativitet i ”litet c” och ”stort C” (Sawyer 2012) snarare en klassificering av verk än av kreativitet. Indelningen av kreativitet i ”heroisk”, ”historisk” (Černevičiūtė, Strazdas 2014) eller någon annan ”kreativitet” omfattar inte hela fältet av uppfattningar om det begrepp som diskuteras, och kriterierna för grupperingen är mycket tvivelaktiga.

Förvirringen kring uppfattningarna om kreativitet och den stora teoretiska osäkerheten ligger till grund för denna studies syfte: att genom vetenskaplig analys skapa en klassificering av befintliga uppfattningar om kreativitet, som gör det möjligt att formulera en lämplig och användbar definition av kreativitet. Studiens objekt är begreppet kreativitet.

För att uppnå det uppställda syftet formulerades följande uppgifter:

1) att överblicka och klassificera de viktigaste uppfattningarna om kreativitet som publicerats i den vetenskapliga litteraturen;

2) att analysera uppfattningarna om kreativitet och bedöma om de är riktiga och användbara;

1 I artikeln kommer vi att tala om kūrybiškumą, även om det litauiska språket också har begreppet kūrybingumo. Detta val grundar sig på en begreppsanalys som visar att betydelsefältet för begreppet kūrybiškumas är bredare än betydelsefältet för kūrybingumas (läs mer om detta i Beresnevičius 2022). I citaten behåller vi författarnas ursprungliga användning av dessa ord.

2 Aurelija Ganusauskaitė, Agnė Blažienė och Jolita Vveinhardt (2020) diskuterar definitionerna av kūrybiškumo i ordböcker utgivna i Litauen.

Terminologija | 2022 | 29

77

3) att med utgångspunkt i den genomförda analysen av den vetenskapliga litteraturen definiera begreppet kūrybiškumo.

Forskningsmetod – jämförande och sammanfattande kvalitativ analys av vetenskaplig litteratur. Studien genomfördes under perioden 2007–2022. De uppfattningar om kreativitet som presenterats i publikationer av utländska och litauiska forskare undersöktes; i publikationernas titlar förekommer ordet kūrybiškumas eller kūrybingumas i någon kasusform, eller ordet creativity om publikationen är på engelska³. Den överväldigande majoriteten av de undersökta publikationerna hör till psykologi och pedagogik. Det finns mycket få arbeten inom andra områden – sociologi, ekonomi och filosofi – där begreppet kūrybiškumo nämns.

Studien undersöker inte bara definitioner av kreativitet som förekommer i vetenskapliga texter, utan också olika uppfattningar, det vill säga hur textens författare förstår kreativitet: som en inre egenskap hos skaparen, som en process, som en produkt eller på något annat sätt. Med en uppfattning av ett begrepp avser vi ett påstående eller en tanke som framgår av sammanhanget och som anger begreppets betydelsefält (innehåll). I detta arbete undersöks endast de väsentliga kännetecknen för begreppet kūrybiškumo, vilka utgör grunden för den klassificering som presenteras.

Vi betraktar följande definition (uppfattning) som korrekt om den uppfyller följande krav:

1) den följer reglerna för hur definitioner utformas;

2) den bryter inte mot logikens grundläggande principer;

3) termen som betecknar det begrepp som definieras (i vårt fall kreativitet) är entydig⁴ (dess betydelse är fastställd och oberoende av sammanhanget);

4) uppfattningen är vetenskaplig, det vill säga lämplig för att beskriva teoretiska modeller av kreativitet och empiriska studier.

1. KLASSIFICERING AV OLIKA UPPFATTNINGAR OM KREATIVITET

Som bekant består en definition av tre delar: det som ska definieras, det som definierar och en förbindande uttrycksdel (uttryckt med orden är, kallas, betyder). En definition är en likhet mellan den definierande delen och den del som ska definieras (Plečkaitis 2001).

Begrepp definieras vanligen i enlighet med definitionens regler. Tyvärr kan inte alla påståenden som definierar kreativitet betraktas som definitioner, på grund av olika

³ För en mer ingående redogörelse för undersökningen, som omfattar litauiska forskares publikationer från 1979–2019, se Beresnevičius 2020.

⁴ I denna artikel utgår vi från logikens regel om entydighet.

78

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

överträdelser av de regler som gäller för definitioner eller uppenbara logiska fel. Sådana påståenden skulle vi kalla olämpliga definitioner.

Genom en definition (en logisk operation) fastställs det undersökta objektets särart och betydelsen av det språkliga uttryck som används. Ju snävare det definierande uttrycket är, desto vidare är definitionen, och omvänt. Om exempelvis det definierande uttrycket begränsas till ett enda ord, kommer objektet att tillhöra en mycket bred objektklass eller till och med flera klasser. Genom att ange objektets särdrag, kännetecken och egenskaper preciserar vi begreppet och begränsar samtidigt definitionen.

För korthetens skull kallar vi en definition med ett minimalt definierande uttryck för begreppets uppfattning. En uppfattning är den mest grundläggande definitionen, det viktigaste kännetecknet hos det objekt som definieras, och konstrueras genom att oväsentliga ord som beskriver objektet tas bort, medan den väsentliga konstruktionen ”X = A” behålls, där ”A” är ett eller flera väsentliga ord som beskriver begreppet ”X”.

Ala Petrulytė skriver till exempel: ”Kreativitet är ett av de väsentliga dragen hos en psykologiskt sett frisk personlighet” (Petrulytė 1995: 3.) När vi tar bort de ord som preciserar det väsentliga påståendet får vi en uppfattning om kreativitet: ”<...> kreativitet är ett drag.”

När det finns en stor variation av definitioner är den enda vägen till större klarhet att klassificera och analysera dem. Klassificeringen grundas på att objekt grupperas efter sina väsentliga kännetecken.

Vi kommer att gruppera uppfattningar om kreativitet i typer och undertyper. Varje uppfattning har många konkreta definitioner. I A. Petrulytės (1995) definition av kreativitet, som citerades ovan, är ett personlighetsdrag en inre egenskap hos skaparen. Det finns många sådana egenskaper, och ett drag är en av dem; därför är en inre egenskap hos skaparen en typ av uppfattning om kreativitet, medan ett drag är dess undertyp.

Nedan går vi kortfattat igenom de typer av uppfattningar som oftast förekommer i vetenskapliga arbeten. På grund av artikelns begränsade omfång behandlar vi inte mycket ovanliga definitioner.

1.1. Kreativitet som en inre egenskap hos skaparen

Uppfattningen om kreativitet som en inre egenskap hos skaparen är den vanligaste i den vetenskapliga litteraturen. Till denna typ av kreativitetsuppfattningar hör definitioner som beskriver kreativitet som en människas kreativa förmåga, en personlighetsegenskap, ett drag, en kraft att skapa, en kvalitet eller en kvalifikation.

Några exempel på denna typ av uppfattning: ”[Kreativitet] kan definieras som förmågan att skapa verk som är nya och ändamålsenliga” (Lubart

Terminologija | 2022 | 29

79

2009: 339); ”Såväl i populärmedierna som i politiska dokument avser kreativitet en svår-rationaliserad men positiv kraft <...>” (Trilupaitytė 2015: 26); ”Kreativitet är en av de allmänna kvalifikationer som hänförs till människans formella förmågor inom det kognitiva området” (Laužackas 1998).

En betydande del av de litauiska författarna likställer i den vetenskapliga litteraturen kreativitet med ett komplex av mänskliga drag och förmågor eller personliga egenskaper. En sådan uppfattning återfinns i Leono Jovaišas Enciklopedinis edukologijos žodynas: ”Kreativitet <...> är ett komplex av personlighetsdrag som gör det möjligt att genom produktivt arbete uppnå originella, samhälleligt betydelsefulla och kvalitativt nya verksamhetsresultat” (Jovaiša 2007: 127). Ellis Paul Torrance har påpekat att forskare förknippade kreativitet med ”en konstellation av centrala förmågor” (Torrance 1965: 665).

I litauiska vetenskapliga publikationer förekommer det att kreativitet definieras som människans benägenhet att skapa. A. Petrulytė hävdar att kreativitet är ”individens benägenhet att komponera, modellera eller tänka kring något på ett nytt, originellt eller innovativt sätt” (Petrulytė 2001: 8). Definitioner av kreativitet som benägenhet återfinns också i utländska forskares arbeten. ”Kreativitet definieras som benägenheten att skapa eller identifiera idéer, alternativ eller möjligheter <...>” (Franken 1993: 396).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att kreativitet som förmåga, egenskap, drag, kraft, kvalitet, komplex av egenskaper och benägenhet utgör underkategorier till uppfattningen om kreativitet som en inre egenskap hos skaparen.

1.2. Kreativitet som process

I uppslagsverk, böcker av västerländska forskare och många artiklar hävdas att kreativitet är idégenerering, problemlösning, produkttillverkning (produktion), teknikutveckling eller någon annan process. ”Det vanligaste är att definiera kreativitet som en process genom vilken något nytt och användbart skapas”, hävdar John C. Houtz och Patricola Cathryn (Houtz, Patricola 1999: 1). Michael D. Mumford instämmer: ”Under det senaste decenniet verkar vi ha nått enighet om att kreativitet innebär produktion av nya, användbara produkter” (Mumford 2003: 110).

I den vetenskapliga litteraturen finns många definitioner där kreativitet beskrivs som mänsklig aktivitet eller beteende. Även dessa uppfattningar kan hänföras till processtypen. Junona Almonaitienė drar, efter att ha övervägt olika forskares åsikter, slutsatsen att ”kreativitet är

80

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

snarare ett visst beteende än en inre egenskap eller potential hos människan” (Almonaitienė 2000: 83).

I humanistiskt inriktade psykologers arbeten kan vi hitta påståenden om att kreativitet är människans självförverkligande, personlighetens aktualisering, ett uttryck för den kreativa potentialen och ett förverkligande av kreativa behov. De uppräknade företeelserna är också processer. Mark A. Runco (2007) citerar till exempel Albert Bandura, enligt vilken ”kreativitet är en av människans högsta uttrycksformer” (Runco 2007: 385).

Till kreativitet som process bör även hänföras uppfattningen enligt vilken begreppet förstås som kreativt eller divergent tänkande. ”J. P. Guilford likställde kreativitet med divergent tänkande <...>”, hävdar Daiva Grakauskaitė-Karkockienė (2002: 10). Att likställa kreativitet med kreativt tänkande finner vi också i den världsberömde kreativitetsforskaren E. P. Torrances arbeten. Enligt forskaren är kreativt tänkande en process där man: 1) söker efter osäkerheter, problem, informationsluckor och märkliga och ovanliga företeelser; 2) formulerar hypoteser och ställer frågor; 3) utvärderar och prövar de hypoteser och gissningar som lagts fram; 4) vid behov prövar lösningarna på nytt; 5) offentliggör resultaten (Torrance 1988).

Det finns definitioner som likställer kreativitet med lösningen på ett problem, vilket (liksom tänkandet) är en process som äger rum i hjärnan. Dean Keith Simonton skriver: ”Kreativitet definieras vanligen som framgångsrik problemlösning som kräver en viss insikt” (Simonton 2009: 116).

Kreativitet definieras ofta som ett fenomen eller ett fenomen. Rūta Girdzijauskienė hävdar: ”I moderna forskares arbeten undersöks kreativitet som ett komplext och multidimensionellt fenomen” (Girdzijauskienė 2014: 80). Enligt Lukaszo Swiatek är ”kreativitet ett mångfacetterat och komplext fenomen som omfattar många processer och praktiker” (Swiatek 2014: 73).

Vi behandlar orden företeelse och fenomen som synonymer, eftersom ett fenomen är en ovanlig företeelse, händelse eller ett faktum. I denna artikel avgränsar vi begreppet fenomen genom att utgå från att det finns mycket många uppfattningar om det.

Till uppfattningen om kreativitet som process skulle vi alltså hänföra följande underkategorier: kreativitet som skapande, tillverkning eller produktion, verksamhet, beteende, självuttryck eller självförverkligande, kreativt eller divergent tänkande, problemlösning⁵, företeelse eller fenomen.

5 Här förstår vi problemlösning som en mental handling. Resultatet av tänkandet är lämpligare att kalla en lösning.

Terminologija | 2022 | 29

81

1.3. Kreativitet som resultat

I den vetenskapliga litteraturen förekommer uppfattningar där kreativitet likställs med resultatet av kreativ verksamhet resultatet. Robertas Drazinas, Robert K. Kazanjian och Mary Anna Glynn skriver: ”I dessa studier förstås kreativitet nästan alltid som en produkt av betydelse för det sociala systemet, och de oberoende variablerna betraktas som faktorer som kan styras för att förbättra dessa produkter” (Drazin, Kazanjian, Glynn 2009: 268).

Det finns en grupp forskare som definierar kreativitet som bedömning. Enligt Cameron Ford och Maribeth Kuenzi är kreativitet ”en subjektiv, domänspecifik bedömning av en viss handlingsresultats nyhet och värde” (Ford, Kuenzi 2009: 66). Även om bedömning (liksom problemlösning) kan förstås på två sätt, betraktar vi den här som en produkt av en process (tänkande) – en åsikt som bedömare uttrycker eller skriver ned.

Till kategorin uppfattningar om kreativitet som skapandeprodukt hör således följande underkategorier: kreativitet som produkt eller verksamhetsresultat, bedömning samt problemlösning eller idé och resultat av interaktion.

1.4. Kreativitet som en sammansatt konstruktion

I vetenskapliga publikationer förekommer definitioner av kreativitet som omfattar flera uppfattningar av olika slag. Till exempel: ”kreativitet kan beskrivas både som ett resultat och som en process” (Shalley, Zhou 2009: 4).

Till komplexa definitioner av kreativitet (sammansatta av flera delar) hör även de så kallade komponentmodellerna för kreativitet. En av de första och kanske mest kända av dessa är Mel Rhodes 4P-modell (Rhodes 1961). I denna modell består kreativitet av fyra komponenter: personlighet (eng. person), process (eng. process), produkt (eng. product) och omgivningens påverkan (eng. press). I sin artikel beskriver M. Rhodes (1961) dessa element inte som kreativitetens element eller beståndsdelar, utan som forskningsområden som på ett eller annat sätt har samband med kreativitet. Författaren kallade ändå modellen en kreativitetsmodell. Det var så de flesta forskare tolkade modellen, och därför blev tanken att kreativitet består av flera olika delar utbredd i den vetenskapliga litteraturen. Senare uppstod teoretiska scheman för kreativitet med fler än fyra ”kreativitets”-element.

Vienas iš labiausiai tyrėjų cituojamų kūrybiškumo modelių – Teresos M. Amabile (1983) schema, kurioje vaizduojami kūrybos proceso etapai ir juos veikiantys kūrėjo gebėjimai, žinios, motyvacija. Vėliau šią schemą autorė

82

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

modifikavo ir papildė aplinkos poveikiu kūrėjo motyvacijai (Amabile 1996). T. Amabile (1983, 1996) savo schemą vadino „Kūrybiškumo modeliu“.

Savita kūrybiškumo modelį sukūrė Mihaly’is Csikszentmihalyi’is (2009). Jo modelyje yra 3 pagrindinės dalys: kūrėjas, vertintojai ir kūrybos sritis. Kūrėjas šiame modelyje suprantamas kaip individas, turintis reikiamų gebėjimų ir tinkamą pasirengimą kūrybai. Vertintojai yra visos visuomenės dalis, o kūrybos sritis įeina į savo laikmečio kultūrą. Sukūręs produktą kūrėjas jį pateikia įvertinti atitinkamos srities ekspertams. Jei ekspertai produktą įvertina palankiai, produktas (jau kaip kūrinys) patenka į kūrybos sritį. Pavyzdžiui, mokslinis straipsnis publikuojamas žurnale, jei jį priėmė redakcija ir teigiamai įvertino recenzentai.

Det finns ganska många kreativitetsmodeller i den psykologiska litteraturen. De skiljer sig från varandra vad gäller komponenterna och de samband som illustreras mellan dem. Modellerna av M. Rhodes, T. Amabile och M. Csikszentmihalyi är de mest kända och oftast diskuterade i den vetenskapliga litteraturen.

Ibland beskrivs kreativitet som samspel mellan inre personlighetsfaktorer och miljöfaktorer eller mellan delarna i en konstruerad teoretisk modell. ”Kreativitet är samspelet mellan talang, process och miljö, tack vare vilket en individ eller grupp skapar påtagliga, nya och i en social kontext användbara produkter”, hävdar Jonathan A. Plucker och Sasha A. Barab (Plucker, Barab 2005: 201). Kreativitet kallas ibland resultatet av samspelet. När Emma Policastro och Howard Gardner diskuterar M. Csikszentmihalyis (2009) modell skriver de: ”Kreativitet uppfattas inte som en produkt av individens sinne, utan snarare som resultatet av den dynamiska interaktionen mellan en kreativ individ, det område inom vilket han eller hon arbetar och den samlade gruppen av bedömare (fältet), som värderar arbetets kvalitet” (Policastro, Gardner 2009: 214).

Uppfattningen om kreativitet som interaktion bör hänföras till kategorin processuppfattningar, medan interaktionens resultat hör till kategorin kreativitet som resultat.

Vi kan konstatera att kreativitetsforskare sedan länge talar om kreativitet som en komplex konstruktion bestående av flera olika komponenter. Till denna typ av begrepp hör även komponentmodeller för kreativitet.

1.5. Kreativitet som faktor

På internet, i populärlitteraturen och ibland även i artiklar av ekonomisk, sociologisk eller politisk karaktär förekommer uppfattningar där kreativitet framställs som en faktor som främjar ekonomiska, vetenskapliga, tekniska och andra framsteg

Terminologija | 2022 | 29

83

„Kreativitet <...> är nu en avgörande källa till konkurrensfördelar“, hävdar Richard Florida (Florida 2002: 5). Det förekommer bildrika definitioner av kreativitet som ligger nära denna uppfattning till sin innebörd och som snarare liknar bevingade uttryck eller poetiska metaforer. Till exempel: „Kreativitet är lokomotivet som driver kulturens utveckling“ (Csikszentmihalyi 2009: 320); „Kreativitet och skaparförmåga är den främsta drivkraften bakom vetenskapliga framsteg, eftersom endast kreativt vetenskapligt tänkande och de kreativa förmågor man besitter genererar olika uppfinningar och innovationer“ (Barevičiūtė 2014: 19).

2. ANALYS AV UPPFATTNINGAR OM KREATIVITET

I detta kapitel analyserar vi de tidigare presenterade typerna och undertyperna av uppfattningar med avseende på deras riktighet, det vill säga vi försöker fastställa vilka uppfattningar om kreativitet som är riktiga eller felaktiga och vilka som bör eller inte bör användas.

2.1. Kreativitet som en inre egenskap

Enligt den språkliga logiken i litauisk ordbildning anger avledningar av adjektiv med suffixen -ingas, -a och -iškas, -a vilken egenskap ett objekt har: kūrybingumas betecknar ett överflöd av denna egenskap, medan kūrybiškumas betecknar själva egenskapens väsen (DLKG 1997). De båda begreppen ligger mycket nära varandra i fråga om ordens betydelse och användning: vi kan säga att kūrybiškumas och kūrybingumas betecknar objektets egenskap och visar hur objektet är, vad som kännetecknar det och så vidare.

Om vi talar om en människa som skapar, är den nämnda egenskapen naturligtvis förmågan att skapa. Människans förmågor är just sådana psykiska mekanismer som gör det möjligt att utföra en mental eller fysisk funktion, i detta fall att skapa. Därför är uppfattningen att kreativitet är förmågan att skapa helt riktig. En sådan uppfattning strider inte mot språkets logik och lämpar sig för att beskriva resultaten av psykologers forskning, utvecklingen av kreativitet, miljöns påverkan och andra ämnen med anknytning till skapande.

Som vi har nämnt omfattar denna typ av uppfattningar om kreativitet inte bara uppfattningar om förmågor, utan också uppfattningar om kreativitet som en personlig egenskap, en kombination av egenskaper, ett karaktärsdrag, en kraft, en kvalitet och en benägenhet.

Definitioner där kreativitet betecknas som en mänsklig egenskap är i grunden riktiga, eftersom en förmåga också är en egenskap. En egenskap är en mer beständig psykisk struktur än förmågor, vilka är beroende av träning och utveckling, det vill säga en förmåga stärks under lärande och utveckling. Forskning visar att

84

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

Kreativitet kan lätt utvecklas eller hämmas – detta beror på de förhållanden som skapats, påverkan från människor i omgivningen, individens ansträngningar och andra faktorer. Därför bör kreativitet kallas en förmåga, inte en egenskap.

Uppfattningen om kreativitet som ett komplex av egenskaper är komplicerad. Frågan uppstår: vad består detta komplex av? Vilken uppsättning egenskaper är tillräcklig för att en person som besitter dem ska betraktas som kreativ? Att sammanställa en lista över egenskaper kan ge upphov till allvarliga meningsskiljaktigheter. Oundvikligen skulle komplexet omfatta personliga egenskaper som inte har med kreativitet att göra eller endast har ett indirekt samband med den (t.ex. uthållighet och flit, vilka behövs inte bara i kreativt arbete). Denna uppfattning skulle vara riktig om komplexet endast omfattade kreativa förmågor, men i så fall skulle den sammanfalla med uppfattningen om kreativitet som en förmåga.

Ett ännu stabilare inslag i människans psyke är ett drag. Det formas under mycket lång tid och kan förbli oförändrat hela livet, så det är bättre att inte kalla kreativitet ett drag, även om en sådan uppfattning är riktig.

Att likställa kreativitet med makt är i grunden riktigt, men sådan användning kompliceras av att begreppet makt har många betydelser och endast en liten del av dem kan förknippas med människan. Om vi betraktade makt som helheten av förmågor, färdigheter, kunnande och kunskaper skulle denna uppfattning sammanfalla med uppfattningen om kreativitet som en förmåga eller ett komplex av egenskaper.

Att likställa kreativitet med kvalitet skulle vi anse vara föga välgrundat. Om vi förstod kvalitet som en egenskap eller karakteristik hos skaparen, skulle det vara en godtagbar och riktig uppfattning om kreativitet. Kvalitet används dock oftare om ting än om människor. Därför är det bättre att inte använda denna uppfattning.

Problem som liknar dem med komplexet av egenskaper uppstår när vi betraktar kreativitet som en kvalifikation, eftersom begreppet kvalifikation omfattar många förmågor, färdigheter, kunskaper och andra individuella egenskaper (inte enbart sådana som har med kreativitet att göra). Denna uppfattning är alltså endast delvis riktig, och vi föreslår att den inte används.

Benägenhet bör inte likställas med kreativitet. Benägenhet är en persons inriktning, förknippad med inre motivation. Benägenhet är en faktor som avgör när skapandet börjar, hur det utvecklas och hur länge det pågår, men inte de egenskaper hos människan som ansvarar för själva skapandet. Om vi betraktade benägenhet som kreativitet skulle alla mätningar av kreativitet bli meningslösa, eftersom det oftast är människans kognitiva förmågor som testas (inte benägenheter). Att likställa kreativitet med benägenhet skapar förvirring; en sådan uppfattning är därför felaktig och bör inte användas, även om den tillhör kategorin uppfattningar om inre egenskaper hos skaparen.

Terminologija | 2022 | 29

85

2.2. Kreativitet som process

Skapande, att skapa, kreativt handlande eller tänkande, tillverkning, produktion, beteende, skapandeakten, idégenerering, självuttryck, självförverkligande och verksamhet är processer. En process är en följd av handlingar med en början och ett slut. Processer kan vara kort- eller långvariga, avbrutna eller kontinuerliga, eller av andra slag. Deras väsentliga kännetecken är att de försiggår över tid. Det är uppenbart att en process inte är kreativitet, utan skapande. Påståendet ”kreativitet är produktion av nya och värdefulla verk” definierar inte kreativitet, utan skapande, skapandeprocessen och ”produktionen” av verk. Därför är alla uppfattningar som likställer kreativitet med någon form av process felaktiga och bör inte användas.

Uppfattningar om kreativitet där begreppet beskrivs som tänkande, problemlösning⁶, företeelse eller fenomen är också felaktiga och bör inte användas, eftersom detta inte är en egenskap hos ett objekt, utan återigen processer.

2.3. Kreativitet som resultat

Ett konst- eller litteraturverk, en vetenskaplig teori, en uppfinning, en förbättring, en affärsplan, en teknologi, en metod, en rättsakt, en problemlösning, en idé eller en tanke är inte kreativitet, utan resultat av den kreativa processen. En produkt som erhållits under kreativ verksamhet eller den kreativa processen bör kallas produkt, verksamhetsresultat, verk eller skapande (som helheten av verk eller resultat av kreativ verksamhet), inte kreativitet.

Hur kan vi förstå kreativitetsbegrepp där detta begrepp beskrivs som ett resultat av interaktion? Om interaktionens resultat är en process, är begreppet kreativitet inte lämpligt för att beskriva den – då bör man använda begreppet skapande (att skapa) eller ett annat processbegrepp. Om interaktionens utfall är några verkliga eller virtuella objekt (föremål, idéer, projekt osv.), bör vi självfallet kalla dem produkter eller verk, inte kreativitet.

Sammanfattningsvis kan vi säga att begrepp där kreativitet likställs med något slags resultat är felaktiga och bör inte användas.

2.4. Kreativitet som en sammansatt komponentbildning

En definition där kreativitet beskrivs som en bildning som består av olika element bryter mot regeln om entydighet som gäller för definitioner, enligt vilken varje definition inom ramen för en teori

⁶ Problemlösning förstås här som en mental handling som äger rum i människans sinne. Följden av denna process är en lösning (ett tankeresultat).

86

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

den definierande delen ska motsvaras av endast ett definiendum, inte tvärtom (Plečkaitis 2001). Låt oss som exempel ta den redan citerade definitionen av Christina E. Shalley och Jing Zhou (2009), där kreativitet likställs både med ett resultat och med en process. Av det som sagts kan vi ställa upp följande ekvationssystem:

Kreativitet = { resultat, process,

Vi får då att resultatet är en process, vilket är en tydlig motsägelse: det kan inte vara så att samma begrepp beskriver två olika saker eller att olika saker betyder en och samma sak. Det finns naturligtvis ord som, beroende på sammanhanget, betyder olika saker, till exempel ordet kasa. Men en sådan mångtydighet hos ord gäller inte kreativitet, eftersom vi har tydliga och entydiga ord för att beskriva processen respektive resultatet.

Försök att definiera kreativitet som det ena eller det andra (t.ex. kreativitet är antingen en förmåga, en process eller ett resultat) räddar inte situationen. Det finns forskare som förklarar att det kan finnas många olika ”kreativiteter”. Det hävdar till exempel Pamela Burnard (2012), men de ”kreativiteter” som nämns i hennes bok är former, sätt och metoder för skapande (inte kreativitet!). Om påståendet att det finns två eller fler kreativiteter skulle betraktas som korrekt, skulle vi varje gång vi använder detta begrepp behöva ange vilken kreativitet (processens, resultatets eller någon annan) vi avser. Det vore tydligare att helt enkelt kalla processens kreativitet för process och resultatets för resultat.

M. Rhodes’as (1961), kalbėdamas apie žmones, kaip 4P modelio sudedamąją dalį, be kitų klausimų, kelia ir tokį: „Koks yra kūrybiškumo ir intelekto koreliacijos koeficientas?“ Jei kūrybiškumą suvoksime kaip 4P visumą, klausimas taps absurdiškas, nes kokia gali būti koreliacija tarp intelekto ir žmogaus su visais bruožais, temperamentu, intelektu (!), procesu, produktais bei aplinkos įtaka? Akivaizdu, kad neįmanoma nustatyti koreliacijos tarp intelekto ir teorinio konstrukto, į kurį įeina ir pats intelektas. Jei kūrybiškumas yra vienas iš žmogaus parametrų (kas logiškai ir išaiškėja iš autoriaus teksto apie žmogų), tai 4P nebegalime vadinti kūrybiškumo modeliu, nes nelogiška, kad visuma kartu būtų ir savo paties dalis. Kaip matome, kūrybiškumo kaip sudėtingo darinio traktavimas pažeidžia moksliškumo ir logiškumo reikalavimus. Panašių nelabai logiškų aspektų galima rasti ir T. Amabile (1983, 1996) ir M. Csikszentmihalyi’o (2009) modeliuose.

Terminologija | 2022 | 29

87

Författarna till kreativitetsmodeller talar om en enda kreativitet, som bara består av flera delar. Den logiska förvirringen i sådana konstruktioner skulle kunna undanröjas genom att modellernas benämningar ändrades. M. Rhodes (1961) modell skulle kunna kallas en modell över forskningsområden med anknytning till kreativitet snarare än en kreativitetsmodell. T. Amabiles (1983, 1996) modell skulle kunna kallas en modell över motivationens, förmågornas och andra faktorers inverkan på den kreativa processen, och M. Csikszentmihalyis (2009) modell en modell över samspelet mellan skaparen, bedömarna och det kreativa området eller en modell över hur ett verk kommer in på det kreativa området. Hur man än döper om modellerna framställer de inte längre kreativitet och definierar den än mindre.

Det kan vara bekvämt att betrakta kreativitet som en komplex helhet av objekt och processer med anknytning till skapande och att variera begreppets innehåll beroende på undersökningens specifika karaktär, men enligt vår mening är en sådan ståndpunkt inte vetenskaplig.

Vi kan dra slutsatsen att komponentbaserade kreativitetsmodeller eller definitioner som består av flera olika kreativitetsuppfattningar är felaktiga och inte ger en entydig definition av begreppet, och därför inte bör användas.

2.5. Kreativitet som faktor

Definitioner där kreativitet betecknas som humankapital eller mänskliga resurser (nedan HK / MR) är komplicerade, eftersom författarna till sådana definitioner inte alltid anger vad det nämnda kapitalet eller dessa resurser omfattar. HK / MR är komplexa begrepp som omfattar många olika saker. Om kreativitet i denna uppfattning likställs med förmågor är uppfattningen korrekt, och vi skulle hänföra den till förmågeuppfattningen. Om vi uppfattade HK / MR helt enkelt som anställda med kreativitet, uppfinningsrikedom, kunskap, erfarenhet, färdigheter med mera, skulle definitionen att kreativitet är HK / MR vara absurd, eftersom vi då skulle få slutsatsen att kreativitet är... en människa eller en grupp människor! Om vi betraktade HK / MR som en komplex helhet bestående av förmågor, kunskaper och annat, skulle en situation uppstå som motsvarar den med de modeller som diskuterats.

Av det som sagts kan vi dra slutsatsen att kreativitetsdefinitioner med HK / MR är korrekta endast om vi betraktar HK / MR som kreativa förmågor (och en sådan definition sammanfaller med uppfattningen om kreativitet som en typ av förmåga). En sådan uppfattning bör dock inte användas, eftersom vi varje gång vi använder begreppet skulle behöva precisera vad HK / MR omfattar.

Till definitionstypen kreativitet som en viss faktor hör olika metaforer där kreativitet betecknas som en faktor som främjar ekonomiska och andra framsteg (”motor” och liknande). Sådana påståenden är i grunden korrekta, men metaforer kan inte betraktas som definitioner, eftersom de inte uppfyller de krav som ställs på definitioner och bryter mot deras regler.

88

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

3. SAMMANFATTNING AV ANALYSEN AV KREATIVITETSUPPFATTNINGAR

Kreativitetsuppfattningarna i den vetenskapliga litteraturen kan delas in i fem oftast nämnda typer, vilka i sin tur kan delas in i 26 undertyper, såsom visas i tabellen. I den redovisar vi, med beaktande av kriterierna för en korrekt uppfattning som angavs i början av artikeln och den genomförda analysen av kreativitetsuppfattningar, även vilka uppfattningar som är korrekta eller felaktiga samt vilka som bör eller inte bör användas.

Tabell. Klassificering av kreativitetsuppfattningar samt bedömning av dem och deras användbarhet

TYP AV UPPFATTNING

UNDERTYP AV UPPFATTNING

BEDÖMNING AV UPPFATTNINGEN

UPPFATTNINGENS ANVÄNDBARHET

1. Skaparens inre egenskap

Förmåga

Korrekt

Rekommenderad

Egenskap

Korrekt

Avrådd

Komplex av egenskaper

Tveksam

Avrådd

Drag

Tveksam

Avrådd

Förmåga

Korrekt

Avrådd

Kvalitet

Korrekt

Bör inte användas

Kvalificering

Tveksam

Bör inte användas

Benägenhet

Felaktig

Bör inte användas

2. Kreativ process

Skapande

Felaktiga

Bör inte användas

Produktion, framställning

Verksamhet

Beteende

Självuttryck, självförverkligande

Kreativt eller divergent tänkande

Problemlösning

Företeelse, fenomen

3. Kreativt resultat

Produkt, verksamhetsresultat

Felaktiga

Rekommenderas inte

Problemlösning, idé

Bedömning (som åsikt)

Interaktionsresultat

4. Komponentstruktur

4P-modellen

Felaktiga

Rekommenderas inte

T. Amabiles modell

M. Csikszentmihaly’is modell

Terminologija | 2022 | 29

89

5. Ekonomisk och annan faktor

Kreativ förmåga / kreativ intelligens som kreativ förmåga

Korrekt

Bör inte användas

Kreativ förmåga / kreativ intelligens som anställd eller komplex konstruktion

Felaktig

Bör inte användas

”Framstegsmotor” och andra metaforer

Felaktig

Bör inte användas

Av tabellen framgår att av alla de tolkningar av begreppet kūrybiškumo som påträffats i den vetenskapliga litteraturen återstår endast en tolkning som är korrekt och bör användas, enligt vilken kreativitet är en förmåga som utgör en inre egenskap hos skaparen. Alla andra tolkningar är antingen felaktiga eller korrekta men bör inte användas.

4. DEFINITION AV KREATIVITET

Vi har fastställt att kreativitet är en förmåga. Vi ska försöka precisera denna förståelse.

Vem har kreativa förmågor? Psykologer talar oftast om människors och djurs kreativitet, sociologer om en grupp människors eller ett kollektivs, och ekonomer om ett företags, en regions, en stads eller ett lands kreativitet. De moderna framstegen inom cybernetik, programmering och IT gör det möjligt att tala om artificiell intelligens förmåga att skapa texter, teckningar och musik. Således kan skaparen vara en människa, ett djur, ett kollektiv, en organisation, artificiell intelligens eller andra subjekt med kreativa förmågor. Psykologer diskuterar fortfarande om förmågor är medfödda eller utvecklas genom övning. Under de senaste årtiondena har bevisen för att alla förmågor utvecklas blivit allt fler.

Vad är skapande? Vi anser att skapande är en process under vilken nya, originella (inte kopierade) imaginära eller materiella objekt upptäcks, uppfinns eller framställs (idéer, lösningar, projekt, verk osv.). Inte varje ny produkt är ett verk. Nästan alla processer (även kopiering eller schablonmässig tillverkning) skapar något nytt – något som inte fanns före det att det framställdes: en ny kopia, en ny produkt. Därför bör endast sådana produkter kallas verk som kvalitativt skiljer sig från sin prototyp, motsvarighet eller liknande produkt⁷.

Många forskare lägger till värde, nytta, konstnärlighet, lämplighet och andra egenskaper bland kriterierna för ett verk, men dessa kriterier beskriver hantverksskicklighet, konstnärlighet, vetenskaplighet och andra särdrag hos produkten, inte dess kreativitet.

⁷ Det är förståeligt att bedömningen av kvalitativ nyhet kan medföra en rad problem på grund av skapandets särart och bedömningens subjektivitet, men detta kriterium lämpar sig bäst för att beskriva skillnaden mellan kreativa och icke-kreativa produkter.

90

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

Kreativitetsdefinitioner i den vetenskapliga litteraturen nämner sällan, även om man ibland av sammanhanget kan förstå, att kreativitet är en viss inre egenskap inte bara hos skaparen utan också hos själva verket eller skapandet som process. Enligt den semantiska betydelsen av ordet kreativitet bör vi också förstå begreppet på detta sätt – det är en beskrivning av ett objekt eller en handling. Vi vill framhålla att kreativitet inte är en idé, ett objekt eller en process, utan en egenskap eller ett särdrag hos en idé, ett objekt eller en process.

Vi kan alltså säga att kreativitet är en förmåga som den skapande skaparen utvecklar att skapa kvalitativt nya imaginära eller materiella objekt, samt den kvalitativa nyheten hos processen, skaparen, verksamhetens produkt och miljön.förmåga kvalitativ nyhet.

Den presenterade definitionen gör inte anspråk på att vara den slutgiltiga sanningen och kan vidareutvecklas.

SLUTSATSER

1. Efter att ha granskat den vetenskapliga litteraturen om kreativitet klassificerade vi alla funna uppfattningar om begreppet i fem huvudtyper: 1) kreativitet som en inre egenskap hos skaparen, 2) kreativitet som skapandeprocess, 3) kreativitet som skapanderesultat, 4) kreativitet som en sammansatt konstruktion, 5) kreativitet som en drivkraft för framsteg. Varje typ av uppfattning omfattar flera undertyper. Andra uppfattningar om kreativitet, som inte ingår i denna klassificering, utgör en mycket liten andel av uppfattningarna om begreppet.

2. Efter att ha analyserat de klassificerade uppfattningarna om kreativitet konstaterade vi att uppfattningen om kreativitet som förmåga att skapa är korrekt och bör användas.

3. Med utgångspunkt i analysen av uppfattningarna om kreativitet och genom att utvidga kreativitetsbegreppet till att omfatta objektets och processens egenskaper kan vi definiera kreativitet som skaparens förmåga att utveckla förmågan att skapa kvalitativt nya föreställda eller materiella objekt, samt den kvalitativa nyheten hos processen, produkten av skaparens verksamhet och miljön.

LITERATŪRA

Almonaitienė Junona 2000: Šiuolaikinis požiūris į kūrybingumą ir įvertinimo problemas. – Psichologija 21, 117–121.

Amabile Teresa M. 1983: The Social Psychology of Creativity, New York: Springer-Verlag.

Amabile Teresa. M. 1996: Creativity in Context: Update to The Social Psychology of Creativity, Boulder, CO: Westview Press.

Barevičiūtė Jovilė 2014: Pagrindiniai kūrybiškumo ir kūrybingumo aspektai šiuolaikiniuose humanitariniuose bei socialiniuose moksluose. – Filosofija. Sociologija 25(1), 19–28.

Beresnevičius Gediminas 2020: Kūrybiškumas: lietuvių mokslinių publikacijų 1979–2019 m. statistika. Prieiga internete: https://www.academia.edu/43463246/K%C5%ABrybi%C5%A1kumas_lietuvi%C5%B3_mokslini%C5%B3_publikacij%C5%B3_1979_2019_m_statistika.

Terminologija | 2022 | 29

91

Beresnevičius Gediminas 2022: Kūrybiškumo ir kūrybingumo sąvokų Lietuvos autorių mokslinėse publikacijose vartosena bei prasmių analizė. – Psichologija 66, 8–20.

Bernard Pamela 2012: Musical Creativities in Practice, Oxford: Oxford University Press.

Csikszentmihalyi Mihaly 2009: Implications of a Systems Perspective for the Study of Creativity. – Handbook of Creativity (12^th printing), ed. R. J. Sternberg, Cambridge: Cambridge University Press, 313–335.

Černevičiūtė Jūratė, Strazdas Rolandas 2014: Kūrybingumo sampratų raida: nuo genijaus į kūrybines sistemas. – Santalka: Filosofija, Komunikacija 22(2), 113–125.

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, trečias pataisytas leidimas, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997.

Drazin Robert, Kazanjian Robert K., Glynn Mary Ann 2009: Creativity and sensemaking among professionals. – Handbook of Organizational Creativity, eds. J. Zhou, C. E. Shalley, N.Y.: Psychology Press, 263–281.

Florida Richard 2002: The Rise of the Creative Class, New York: Basic Books.

Ford Cameron, Kuenzi Maribeth 2009: “Organizing” Creativity Research Through Historical Analysis of Foundational Administrative Science Texts. – Handbook of Organizational Creativity, eds. J. Zhou, C. E. Shalley, N.Y.: Psychology Press, 65–92.

Franken Robert E. 1993: Human Motivation, 3rd ed., Boston: Cengage Learning.

Ganusauskaitė Aurelija, Blažienė Agnė, Vveinhardt Jolita 2020: Kūrybingumo ir kitų su kūryba susijusių žodžių apibrėžčių diskurso analizė lietuvių kalbos žodynuose. – Visuomenės saugumas ir viešoji tvarka 24, 70–87.

Girdzijauskienė Rūta 2014: Kūrybiškumui ugdyti palanki aplinka Lietuvos mokyklose. – Tiltai 4, 79–91.

Grakauskaitė-Karkockienė Daiva 2002: Kūrybos psichologija, Vilnius: Logotipas.

Houtz John C., Patricola Cathryn 1999: Imagery. – Encyclopedia of Creativity 2, eds. M. A. Runco, S. R. Pritzker, San Diego: Academic Press, 1–11.

Jovaiša Leonas 2007: Enciklopedinis edukologijos žodynas, Vilnius: Gimtasis žodis.

Laužackas Rimantas 1998: Sistemetorinės profesinio ugdymo kaitos dimensijos: hab. darbas, Kaunas.

Lubart Todd I. 2009: Creativity Across Cultures. – Handbook of Creativity (12^th printing), ed. R. J. Sternberg, Cambridge: Cambridge University Press, 339–350.

Mumford Michael D. 2003: Where have we been, where are we going? Taking stock in creativity research. – Creativity Research Journal 15, 107–120.

Petrulytė Ala 1995: Kūrybiškumo ugdymo aktualijos, Vilnius: Leidybos centras.

Petrulytė Ala 2001: Kūrybiškumo ugdymas mokant, Vilnius: Presvika.

Plečkaitis Romanas 2001: Apibrėžimas. Prieiga internete: https://www.vle.lt/Straipsnis/apibrezimas-74875.

Plucker Jonathan A., Barab Sasha A. 2005: The Importance of Contexts in Theories of Giftedness. – Conceptions of Giftedness (Second edition), eds. R. J. Sternberg, J. E. Davidson, Cambridge: Cambridge University Press, 201–216.

Policastro Emma, Gardner Howard 2009: From Case Studies to Robust Generalizations: An Approach to the Study of Creativity. – Handbook of Creativity (12^th printing), ed. In R. J. Sternberg, Cambridge: Cambridge University Press, 213–225.

Rhodes Mel 1961: An analysis of creativity. – Phi Delta Kappan 42(7), 305–310.

Runco Mark A. 2007: Creativity. Theories and Themes: Research, Development, and Practice, Amsterdam: Elsevier Academic Press.

Sawyer R. Keith 2012: Explaining Creativity: The Science of Human Innovation, 2nd edition, Oxford: Oxford University Press.

Shalley Christina E., Zhou Jing 2009: Organizational Creativity Research. – Handbook of Organizational Creativity, eds. J. Zhou, C. E. Shalley, N.Y.: Psychology Press, 3–31.

Simonton Dean Keith 2009: Creativity from a Historiometric Perspective. – Handbook of Creativity (12^th printing), ed. R. J. Sternberg, Cambridge: Cambridge University Press, 116–133.

Swiatek Lukasz 2014: Rewarding and Promoting Creativity: New Approaches, Old Realities. – Academic quarter 9, 73–86.

Torrance Ellis Paul 1965: Scientific Views of Creativity and Factors Affecting Its Growth. – Daedalus 94(3), 663–681.

Torrance Ellis Paul 1988: The nature of creativity as manifest in its testing. – Nature of creativity, ed. R. J. Sternberg, New York: Cambridge University Press, 43–75.

Trilupaitytė Skaidra 2015: Kūrybiškumo galia? Neoliberalistinės kultūros politikos kritika, Vilnius: DEMOS kritinės minties institutas.

92

Gediminas Beresnevičius

Kūrybiškumo sampratų klasifikacija ir kūrybiškumo sąvokos apibrėžtis

CLASSIFICATION OF THE CONCEPTIONS OF CREATIVITY AND THE DEFINITION OF CREATIVITY

Summary

Scientific literature provides many different definitions of the concept of creativity. This raises theoretical problems and complicates empirical research. The only method to reduce the current misunderstanding related to the concept of creativity in psychology is the classification of the concepts of creativity and its scientific analysis. This would allow to determine the correct and usable concept of creativity. In this article, we consider such a definition (conception) to be correct that meets the following requirements: (1) the rules for its compilation apply to the definition; (2) the definition does not violate the fundamental principles of logic; (3) the term defining the conception is unambiguous; (4) the conception is scientific, i. e., suitable to describe theoretical models of creativity and empirical research.

In this article, conceptions of creativity are grouped into types and subtypes. Five types of the conception of creativity are distinguished: creativity as an internal singularity of the creator, creativity as a creative process, creativity as a product, creativity as a formation of different components, and creativity as a driving factor of multi-sided progress.

We identified that the type of the conception of creativity as internal singularity of the creator has the following subtypes: creativity as an ability, characteristic feature, power, quality, a complex of features, and predisposition. Creativity as a creative process has the following subtypes: creativity as creation, production, activity, behaviour, self-expression or self-actualisation, creative or divergent thinking, and a problem-solving (as a mental act) phenomenon. The type of creativity as a product has the following subtypes: creativity as a product or result of activity, an evaluation, a solution to a problem or an idea, and the result of the interaction of different factors. Conceptions perceiving creativity as a theoretical structure or a formation that consists of several components (parts) are based on Mel Rhodes (1961), Teresa Amabile (1983, 1996), Mihaly Csikszentmihalyi (2009), and other componential models of creativity. The fifth type of the concept of creativity describes it as a factor that promotes economy, science, technology, culture, and other kinds of progress.

After the analysis of the classification of the conceptions of creativity, we determined that the conception of creativity as the ability to create that belongs to conception of creator’s inner characteristic is correct and usable.

Based on the analysis of the conceptions of creativity, we can define creativity as the creator’s ability to create qualitatively new imaginary or material objects, as well as the qualitative novelty of the process, the product or environment created.

Gauta 2022-08-10

Gediminas Beresnevičius Vilniaus universiteto Komunikacijos fakultetas Saulėtekio al. 9, I rūmai, LT-10222 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2022 | 29

93