På senare tid har det förts många diskussioner om slutprovet i litauiska språket och litteraturen: allt från skrivförmåga och val av litterära verk till bedömning och andra frågor. Skrivförmåga förstås oftast som att behärska stavning och interpunktion1. De mest typiska tendenserna i elevernas stavfel i de nationella slutproven har redan behandlats tidigare (Tamulionienė 2015). I denna artikel fortsätter diskussionen om elevernas skrivförmåga ur en annan aspekt – genom att undersöka interpunktionens särdrag i elevtexter.
Artikelns material består av fyrtio prov från 2014 och sextio från 2018 i det nationella slutprovet i litauiska språket och litteraturen, från olika regioner i Litauen och bedömda till 80–100 poäng2. I artikeln har man valt att undersöka de bäst bedömda elevernas arbeten. Syftet är att ta reda på vilka interpunktionssärdrag som kännetecknar elever med de högsta resultaten; om de interpunktionsfall som påträffas är problematiska för dessa elever, är det sannolikt att de även kan vara oklara för elever med lägre resultat. Författaren har för övrigt undersökt en stor del av proven från det nationella slutprovet 2014. Av dem framgår att interpunktionsfelen är så många att det nästan är omöjligt att beskriva dem ingående i en enda artikel. Därför beslutades att först undersöka interpunktionssärdragen i en grupp elever – dem som fått de högsta resultaten.
Artikelns syfte är att genom en språklig analys av arbeten från det nationella slutprovet i litauiska språket och litteraturen fastställa de mest typiska interpunktionsfelen i elevernas texter, försöka klarlägga orsakerna till och särdragen hos dessa fel samt synliggöra de interpunktionsdrag som är typiska för elevernas texter.
1 I denna artikel används ordet skrivförmåga i samma betydelse.
2 Arbetena har erhållits från det nationella examenscentret enligt ett samarbetsavtal mellan Institutet för litauiska språket och det nationella examenscentret.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 2
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 2
För att uppnå målet ställdes följande huvuduppgifter upp: 1) att undersöka teoretiska aspekter av interpunktion; 2) att analysera språket i fyrtio arbeten från 2014 och sextio arbeten från 2018 i det statliga studentexamensprovet i litauiska språket och litteraturen, vilka hade fått 80–100 poäng; 3) att, med utgångspunkt i analysresultaten, fastställa elevernas mest typiska interpunktionsfel; 4) att, utifrån de fastställda typerna av de vanligaste interpunktionsfelen, försöka klarlägga orsakerna till dessa fel; 5) att beskriva särdragen i interpunktionen i elevernas skriftliga arbeten.
I artikeln används en deskriptiv-analytisk metod för att undersöka särdragen i interpunktionen i elevernas arbeten, medan en kvantitativ (räkne-)metod används för att beräkna och redovisa frekvensen av interpunktionsfel i elevernas arbeten.
I artikelns första avsnitt ges en översikt över undersökningens relevans; i det andra avsnittet behandlas mer typiska problematiska interpunktionsfall och en jämförande statistisk karakteristik av felen presenteras. I artikeln illustreras samtliga behandlade fall med exempel ur uppsatser. Språket i de illustrerande exemplen har inte korrigerats utan har bevarats autentiskt.
1. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER FÖR UNDERSÖKNINGEN
Interpunktion definieras som ”en tillämpad gren av syntaxen, vars objekt är att fastställa regler för bruket av interpunktionstecken <...> i skriftspråket” (Gaivenis, Keinys 1990: 186), ”det vill säga ett historiskt framvuxet system av skriftspråkets interpunktionstecken, vilka används för att markera den strukturella (grammatiska), betydelsemässiga och intonatoriska (melodiska) uppdelningen av texten och dess enheter (särskilt meningen), samt för att precisera, framhäva och aktivera aktuell logisk och emotionell-expressiv information. Det är också ett system av principer och regler för bruket av interpunktionstecken” (Abaravičius 2002: 8).
Utgångspunkten för den normativa interpunktionen i litauiska kan anses vara Jonas Jablonskis Lietuvių kalbos sintaksė (1911). I boken står det att interpunktionstecken hjälper oss att ”läsa <...> lättare och visar var man bör göra en paus under läsningen och var man bör höja eller sänka rösten” (Jablonskis 1957: 542). I J. Jablonskis Lietuvių kalbos gramatika, utgiven 1922, ägnas interpunktionen redan ett eget kapitel, ”Skiljetecken”. Om interpunktion står det att ”man ibland måste göra en paus när man läser, höja eller sänka rösten, säga det ena eller andra med utropande eller frågande ton <...> För att visa hur vi ska läsa en text använder vi särskilda små tecken – skiljetecken, eller interpunktionstecken” (Jablonskis 1922: 270). Interpunktionens normeringshistoria beskrivs ingående i Vidas Valskys artikel ”Iš lietuvių kalbos skyrybos norminimo istorijos” (2014). Enligt språkforskaren kan publikationen Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba (hädanefter LKRS; anses vara den mest utförliga beskrivningen av interpunktionsnormerna.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 3
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 3
trys leidimai: 1976, 1989, 1992). Šiame leidinyje „apibendrinta ir susisteminta visa skyryba: pateiktos išsamios taisyklės ir gausūs jų iliustruojamieji pavyzdžiai <...> glaustai suformuluoti pagrindiniai skyrybos norminimo principai: sintaksinis <...> ir intonacinis“ (Valskys 2014: 156). LKRS rašoma, kad sakinio dalies intonacinis ir prasminis savarankiškumas priklauso nuo įvairių aplinkybių, todėl rašančiojo gali būti skirtingai suvokiamas (1992: 128).
År 2006 antog den statliga kommissionen för litauiska språket ett beslut med titeln ”Om reglerna för obligatorisk och valfri interpunktion”. Beslutet utarbetades av en grupp språkforskare under ledning av Albinas Drukteinis. Den statliga kommissionen för litauiska språket fastställde de nya reglerna för obligatorisk och valfri interpunktion genom beslut nr N-2 (103) och nr N-3 (104) av den 28 september 2006.
Flera artiklar av språkforskare publicerades i offentligheten och presenterade motiven bakom interpunktionsreformen, tolkningen av vissa ändrade fall och liknande (Drukteinis 2006; 2007a; 2007b; Kniūkšta 2007). Språkforskaren A. Drukteinis skriver att ”[d]etta skede i regleringen av interpunktionen visar att interpunktionen i litauiska för närvarande befinner sig vid ett vägskäl. Att förena reglerna med textförfattarens kommunikativa syften och samtidigt hålla fast vid principen om strukturell avgränsning, och dessutom ta hänsyn till formella kännetecken, gör reglerna delvis inkonsekventa. Tendensen att i större utsträckning låta skribenten själv avgöra är tydlig. Detta kan förklaras såväl teoretiskt som utifrån brukspraxis. Om detta vore ett skede av ytterligare och mer omfattande omdaningar, kunde en sådan variation av avgränsningskriterier tolereras under en tid; på längre sikt skulle reglerna emellertid alltmer kunna inriktas mot en friare interpunktion, det vill säga en interpunktion som tar sikte på textens tydlighet och uttrycksfullhet, åtminstone där strukturella förhållanden är uppenbara och inget stöd av skiljetecken behövs för att förstå dem” (Drukteinis 2006: 205–206). A. Drukteinis angav skälen till att interpunktionsreglerna behövde ses över: den faktiska nivån på textförfattarnas förmåga att sätta ut skiljetecken enligt reglerna, möjlig förvirring i själva reglerna, bristande förmåga att tillämpa dem vid interpunktion av enskilda fall med mera (Drukteinis 2007b: 1–2). Språkforskaren skrev att ”[r]eglerna för obligatorisk interpunktion grundas på tydliga, oftast formella (grammatiska, strukturella) kännetecken. Dessa är endast indikatorer på vissa betydelseförhållanden, men tillåter inte en subjektiv tolkning av betydelsen. Reglerna för valfri interpunktion formuleras med hänvisning till textförfattarens avsikt – en önskan att framhäva något eller markera det genom intonation. Här ges skribenten frihet att avgöra vilka nyanser hen vill förmedla med interpunktionstecken” (Drukteinis 2007b: 1).
Interpunktionen i litauiska bygger på tre principer: den syntaktiska, den intonatoriska och den betydelsemässiga. År 2006 skildes reglerna för obligatorisk och valfri interpunktion åt, något som till synes skulle underlätta tillämpningen av reglerna både för elever och andra textförfattare. Men blev det verkligen så?
Så snart förändringarna i interpunktionen fördes på tal dök det upp diskussioner i offentligheten om att en sådan reform borde göra livet lättare för skoleleverna (Augulytė 2005; Gliožerienė 2005; Norvilaitė 2005).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 4
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 4
Under denna period fördes aktiva och omfattande diskussioner. När diskussionerna senare hade lagt sig började man ifrågasätta hur reformen hade påverkat undervisningen. Vid möten med lärare talas det ofta om detta ämne, och allt oftare sägs det att reformen inte gynnade eleverna – ju större valfrihet, desto större förvirring. När man granskar elevernas skriftliga arbeten i stort får man ibland intrycket att innebörden av skiljetecknen ofta är svår att förstå. I takt med att ungdomars talspråkliga intonationsmönster förändras (de tenderar allt oftare att höja intonationen i slutet av en mening osv.) kan dessa intonationsbetoningar ibland skapa förvirring när meningsstrukturen inte är helt klar. Friheten att välja om man ska använda skiljetecken medför också ett stort ansvar, som inte alla klarar av att hantera. Andra lärare gläds tvärtom åt reformen och menar att kärnfrågan inte är vilka interpunktionsregler som är obligatoriska eller valfria, utan att allt beror på förmågan att förmedla reglerna, att tydligt lära ut meningsbyggnad och relationer mellan ord. Det råder dock nästan enhällig enighet om att det behövs tydligare förklaringar av vissa interpunktionsregler och exempel från verkligt språkbruk, eftersom dagens interpunktion i huvudsak bygger på intonations- och betydelseprinciper. Frågan är i vilken utsträckning dessa principer kan användas i undervisningen, eftersom ”den som skriver måste ha tillräckliga kunskaper om meningsbyggnad för att kunna förlita sig på intonationen som ett element på en högre syntaktisk nivå” (Vasiliauskienė, Rimkutė 2007: 60).
Sedan 2015 undersöks arbeten från det statliga examensprovet i litauiska språket och litteraturen samt andra skriftliga arbeten av avgångselever vid Institutet för litauiska språket. Det märks att omotiverad interpunktion blir allt vanligare; det verkar som om interpunktionens betydelse inte förstås fullt ut, vilket gör det svårt att utnyttja de möjligheter som interpunktionsreglerna erbjuder. Allt detta fick oss att ta oss an detta ämne – att undersöka interpunktionen i elevernas texter. Arbeten av elever som fått de högsta betygen valdes inte av en slump: syftet är att klarlägga de mest komplicerade interpunktionsfallen, som är oklara även för elever som skriver bäst.
Det bör uppmärksammas att de interpunktionsproblem som uppstår i dag liknar dem som fanns tidigare. Redan 1938 skrev Pranas Skardžius att ”många placerar skiljetecknen hur som helst, som det faller sig eller som det passar var och en” (Skardžius 1938: 38), och Petras Jonikas funderade över vilken interpunktion – grammatisk-logisk, pausbaserad eller intonationsbaserad – man borde använda i litauiskan (Jonikas 1939: 133).
Man bör också uppmärksamma att elektronisk kommunikation (sociala nätverk, sms, e-post) är synnerligen populär i dag. I elektronisk kommunikation används färre skiljetecken än i skriven text. Språkforskaren Asta Rykylienė genomförde en undersökning som visade att författare av elektroniska texter inte bara väljer om de ska använda skiljetecken eller inte, utan också tenderar att använda dem mer sällan eller oftare än vad som behövs (Rykylienė 2001: 78),
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 5
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 5
i korta meddelanden ”kan man lägga märke till andra användningsmönster och nya sätt att dela upp texten” (Nevinskaitė 2010: 290), och ”man tenderar att använda färre skiljetecken; i vissa e-postmeddelanden och internetkonversationer förekommer de inte alls” (Crystal 2006: 94). I takt med att den elektroniska kommunikationen ökar är det viktigt att stärka färdigheterna i interpunktion i skriven text.
Elevers interpunktionsfärdigheter i arbeten vid statliga examensprov har undersökts av Vilija Salienė (2005: 101–103), och Kęstutis Bredelis (2011: 20–26) har skrivit om elevers interpunktionsfärdigheter. Efter att ha granskat bedömningskriterierna för uppsatser från flera år skriver Zita Alaunienė i artikeln ”Valstybinės lietuvių kalbos būklė mokykloje – ką galima taisyti jau dabar?” att det tillåtna antalet fel höjs varje år, det vill säga att ”kraven på språkriktighet sänks alltmer” (Alaunienė 2018: 6). Åtminstone när det gäller bedömningen av interpunktion har inga större förändringar noterats under de senaste fem åren (se tabell 1). Nationella examenscentrumet analyserar varje år resultaten från det statliga examensprovet statistiskt och offentliggör analysen (tillgänglig på internet: https://www.nec.lt/). Med utgångspunkt i Nationella examenscentrumets uppgifter visar tabell 1 resultaten för bedömningen av interpunktion i det statliga examensprovet i litauiska språket och litteraturen för åren 2014–2018.
TABELL 1. Resultat för bedömningen av interpunktion i det statliga examensprovet i litauiska språket och litteraturen 2014–2018, procent (sammanställd av författaren med utgångspunkt i uppgifter från Nationella examenscentrumet)
2014
För interpunktion tilldelas 7 poäng av de totalt 18 poäng som ges för språkriktighet
Poäng (antal fel)
7 (0–2)
6 (3)
5 (4)
4 (5–6)
3 (7–8)
2 (9–10)
1 (11–14)
0 (15–...)
Poängfördelning (procent)
12,9
7,0
7,4
13,7
12,3
11,1
14,7
20,8
2015
För interpunktion tilldelas 7 poäng av de totalt 18 poäng som ges för språkriktighet
Poäng (antal fel)
7 (0–2)
6 (3)
5 (4)
4 (5–6)
3 (7–8)
2 (9–10)
1 (11–14)
0 (15–...)
Poängfördelning (procent)
12,2
7,2
7,3
13,2
13,0
11,6
16,0
19,6
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 6
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 6
Nedan presenteras jämförande information i figur 1 och 2. Uppgifterna för 2018 redovisas separat, eftersom bedömningssystemet ändrades.
FIG. 1. Jämförande analys av resultaten för bedömningen av interpunktion i det statliga mognadsprovet i litauiska språket och litteraturen 2014–2017, proc. (utarbetad av författaren utifrån uppgifter från Nationella examenscentrumet)
Det möjliga antalet fel anges inom parentes efter poängen.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 7
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 7
FIG. 2. Analys av resultaten för bedömningen av interpunktion i det statliga mognadsprovet i litauiska språket och litteraturen 2018, proc.
(utarbetad av författaren utifrån uppgifter från Nationella examenscentrumet)
Det möjliga antalet fel anges inom parentes efter poängen.
Som framgår av uppgifterna i tabell 1 och figurerna 1–2 utgörs den största andelen samtliga jämförda år (2014–2018) av elevuppsatser som fått 0 poäng för interpunktion. Alla år ligger denna andel på omkring 20–21 procent. Detta innebär att det vid bedömningen av interpunktion är flest elever som gör 15 eller fler fel i sin uppsats.
Antalet poäng för interpunktion och andelen uppsatser (proc.) i de arbeten som undersöks i denna artikel redovisas i tabell 2.
TABELL 2. Sammanställning (proc.) av bedömningsresultaten (i poäng) och uppsatserna i de bäst bedömda arbeten från det statliga mognadsprovet i litauiska språket och litteraturen som undersöks i artikeln
(utarbetad av författaren utifrån uppgifter från Nationella examenscentrumet)
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 8
Som framgår fick författarna till den största andelen (nästan hälften) av de arbeten som behandlas i artikeln högsta möjliga poäng för interpunktion, det vill säga de skrev utan interpunktionsfel eller gjorde bara något enstaka fel.
Den statistik som Nationella examenscentrumet tillhandahåller (mer information på www.nec.lt) är mycket användbar. Av den framgår att antalet interpunktionsfel i arbeten från studentexamen inte har förändrats under de senaste åren. Dessa statistiska analyser visar inte enskilda fall, utan endast sammanställda uppgifter; exempel undersöks inte. Därför syftar denna artikel till att undersöka konkreta särdrag i interpunktionen.
Av den korta översikten över forskning och den övergripande statistiska analysen framgår att interpunktion har varit ett aktuellt ämne i många år och att det fortfarande behövs uppmärksamhet för att förbättra färdigheterna i interpunktion. Först måste man ta reda på vilka interpunktionsdrag som är typiska i dag; därefter blir det möjligt att ge rekommendationer om hur man kan undervisa i och tillämpa vissa interpunktionsregler.
2. DE VANLIGASTE PROBLEMATISKA INTERPUNKTIONSPUNKTERNA
I denna del av artikeln behandlas felaktiga meningsskiljningsexempel som påträffats i arbeten från 2014 och 2018 års nationella studentexamen. Interpunktionen i de meningar som behandlas i artikeln bedömdes endast utifrån de aspekter som påträffades i de undersökta arbetena. Interpunktionsfallen presenteras i artikeln i den ordning som fastställs i interpunktionsreglerna, med hänsyn till meningens struktur (enkla och sammansatta meningar). Ordningen för presentationen av problemfallen har inget samband med hur ofta de förekommer.
2.1. Problematiska interpunktionsfall vid samordnade satsdelar
En granskning av interpunktionen vid samordnade satsdelar i arbeten från den nationella studentexamen visar att olika slags fel förekommer. Det är möjligt att eleverna inte helt har förstått begreppet samordning; uppenbarligen görs interpunktionen oftast utifrån enbart intonationen, inte meningens struktur. I det första fallet (a) är felet att samordnade satsdelar inte avskiljs från varandra, utan markeras som parentetiska; samordnade satsdelar som räknas upp utan konjunktioner måste skiljas åt (inte markeras som parentetiska) med kommatecken, till exempel:
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 9
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 9
(a) Tillsyningsmännen kunde utan vidare ta livet av ett barn, en kvinna, en man, 3 enbart för att samla ihop det erforderliga antalet kroppar.
Varje känsla, föremål har både goda och dåliga egenskaper.
De enklaste molnen, en mulen himmel, kan återspegla livets förgänglighet.
I elevernas arbeten följs regeln om att inte sätta ut kommatecken mellan satsdelar av samma slag som binds samman med icke-upprepade samordnande konjunktioner oftast inte, till exempel:
(b) En människa kan bli främmande inte bara för en annan människa, utan också för hela samhället, eller till och med för sig själv.
Mykoliukas tänker och inser att han inte kan gifta sig bara för att hans bror har bildat familj.
<...> de som lyckades överleva där något längre började plågas av köldorsakade sjukdomar samt skörbjugg.
<...> har alla nödvändiga karaktärsdrag: mod, urskillningsförmåga och känner sin egen styrka, och tänker inte ge vika för andra.
Vincas Kudirka ville visa sin patriotism för samhället och ungdomarna, så att de skulle följa en hederlig medborgares exempel.
En människa är ädel – det betyder att hon är uppriktig, trogen och kärleksfull.
Till exempel, hur någon frukt doftar, eller gröt som åts i förskolan under barndomen.
Vid flera tillfällen har man av misstag utelämnat kommatecken mellan satsdelar av samma slag som är sammanbundna med upprepade, likadana konjunktioner, till exempel:
(c) Under tiden dör Severiutės man, och hon blir kvar i fullständig fattigdom, nu utan varken kärlek eller pengar.
<...> samma minne kan både såra och göra oss ledsna.
<...> när man minns händelserna mer exakt är det alltid möjligt att antingen göra allt eller komma ihåg det.
2.2. Problematiska interpunktionsfall för förklarande satsdelar
Begreppet förklarande satsdelar har i de nu gällande interpunktionsreglerna utvidgats med begreppet precisering. I de granskade elevtexterna påträffades bara enstaka fall av felaktig kommatering av förklaringar. Det kan också bero på att interpunktionen av satsdelar med samma benämning har blivit valfri och att interpunktionen av flera förklarande satsdelar uppenbarligen är tydlig för de bäst skrivande eleverna. Endast ett enstaka fall påträffades där flera samordnade satsdelar före ett sammanfattande ord i slutet av meningen inte hade avskilts (a), och en ensam förklaring mitt i meningen borde ha avskilts
3 I exemplen i avsnitt 2.1 är de samordnade satsdelarna understrukna.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 10
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skirybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 10
med samma interpunktionstecken på båda sidor (b), efter de samordnade satsdelarna och före det sammanfattande ordet borde ett tankstreck ha skrivits (fel interpunktionstecken användes) (c), t.ex.:
(a) Kärlekens känsla mognar individen, förändrar hans uppfattning om viktiga saker i livet såsom engagemang, omsorg, förståelse och respekt för en annan människa – allt detta 4 som är viktigast i livet.
(b) Skirgaila, som furste har alla nödvändiga karaktärsdrag.
(c) <...> vita handskar, under vilka ringen som mamman gett bort gömmer sig, banden till fosterlandet – allt detta är omständigheter som framkallar en känsla av avhumanisering.
2.3. Problematiska interpunktionsfall för jämförande uttryck
När jämförande uttryck avskiljs måste man bedöma vilken funktion de har i meningen. När de kan betraktas som förklarande satsdelar tillämpas reglerna för valfri interpunktion. I dessa fall finns inga större interpunktionsproblem; vid några tillfällen har man gjort fel när jämförande uttryck avskilts endast på ena sidan, t.ex.:
Hans kärlek är torrt gräsklipp, den, likt eld5 ”slukar” Tilius.
Ibland som en outhärdlig börda driver livet människan framåt.
2.4. Problematiska fall av kommatering av attribut
Den relativt stora gruppen fel i kommateringen av attribut visar att eleverna inte alltid vet hur attribut ska avgränsas. Det kan hända att detta i vissa fall beror på att ett utvidgat attribut kan förväxlas med ett utvidgat adverbial, vars kommatering är valfri.
Ett utvidgat attribut som står efter det ord det bestämmer måste avgränsas med kommatecken, men det händer att eleverna inte känner igen detta attribut i texten och inte markerar det med skiljetecken (a), t.ex.:
(a) ”Radviliada” är ett verk skrivet enligt de dåtida kraven på panegyrikgenren6.
Verket, tryckt i Königsberg, är en religionslärobok avsedd att lära de preussiska bönderna trons sanningar.
Läraren jämför en människa som försummar sitt kall med en osläckt lykta <...>.
4 I exemplen som behandlas i avsnitt 2.2 är de förklarande satsleden understrukna.
5 I exemplen i avsnitt 2.3 är de jämförande satsleden understrukna.
6 I exemplen som anges i avsnitt 2.4 är de utvidgade attributen understrukna.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 11
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skirybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 11
<...> Det verk som väcker skratt är i själva verket en grym verklighet som människor som satt fängslade i det fascistiska koncentrationslägret Stutthof 1943–1945 var tvungna att genomleva.
<...> Världen och människorna som lever i den förändras ganska snabbt <...>.
Varje människa som lever på jorden är annorlunda <...>.
En människa som är förälskad i en person överraskar hen med gåvor <...>.
I andra fall markeras bara den ena sidan av det utvidgade attributet – slutet (b) eller början (c); uppenbarligen förstår eleverna inte alltid satsdelarnas struktur, till exempel:
(b) <...> för dem var det bara en kropp märkt med ett nummer, och det viktigaste var att allt stämde överens med rapporten på papperet.
<...> Beväpnade vakter som stod där och upprätthöll ordningen tog ifrån dem varje hopp <...>.
(c) Om denna moraliska förnedring, som i sitt skapande ledde mänskligheten till främlingskap talar surrealisten Antanas Škėma.
Garšva, som av historiska omständigheter kastats till ett avlägset land tvingas ägna sig åt en verksamhet som tryggar hans fysiska, men inte andliga, välbefinnande.
Ytterligare en episod som bevisar detta är begravningen av de döda.
En människa som ser på världen från dess dåliga sida blir aldrig ädel <...>.
Huvudpersonen, försjunken i sin inre värld lever <...>.
Ibland glömmer man att utvidgade attribut ska avgränsas med kommatecken när de står före ett pronomen (d), till exempel:
(d) Inspirerad av prästen och folkets sångare Maironis och påverkad av föräldrarnas uppmaning att börja på prästseminariet (i början av 1900-talet ansågs detta vara prestigefyllt) väljer han prästyrket.
Inspirerad av tidningen ”Aušra”, redigerad av J. Basanavičius (inte för inte sade J. Jablonskis att ”Aušra” är den yngre generationens evangelium) började han redigera tidningen ”Varpas” <...>.
Endast ett fall hittades där ett utvidgat attribut före det ord det bestämmer avgränsats med kommatecken (e), till exempel:
(e) <...> ser vi splittring och krig, politiskt förtal samt propaganda som förstör människors sinnen,.
2.5. Problematisk interpunktion av utvidgade adverbial
I punkt 4 i de valfria interpunktionsreglerna, som fastställdes 2006, står det: ”Ett utvidgat particip-, gerundium- eller adverbialparticipialadverbial, eller två eller flera outvidgade sådana, kan avskiljas med kommatecken om man vill framhäva deras semantiska och intonationsmässiga självständighet”. Avskiljandet av dessa adverbial
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)www.bendrinekalba.ltISSN 2351-7204
Page 12
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 12
är valfritt, och det kan tyckas som om det inte borde uppstå några större svårigheter när texter interpunkteras. Exempel från elevernas skriftliga arbeten visar att problem uppstår, eftersom man tenderar att avskilja ett utvidgat adverbial endast på ena sidan. Vanligast är felen vid interpunktion av utvidgade particip-, gerundium- och adverbialparticipialadverbial som står efter en konjunktion. Ser man till satsens intonation behövs ingen naturlig paus intonationsmässigt efter konjunktionen; pausen görs efter det utvidgade adverbialet, och då gör man fel genom att glömma att ett utvidgat adverbial ska avskiljas på båda sidor, till exempel:
<...> visar rader där det hävdas att efter att ha sprungit tillbaka till hemmets trygga vrå,7 vågar han inte gå ut på tre dagar. Därför börjar Vasaris skapa i hemlighet och efter att ha skrivit sin första dikt om längtan efter frihet, gömmer han den i sitt häfte med latinska ord. <...> ofta viktigare att få än att ge, men trots mänsklighetens alltmer materialistiska aspekt, skulle nog många hålla med om att inga regler oftast gäller i kärlek <...> ”Tautiškos giesmės” författare var poloniserad, men efter att ha läst tidningen ”Aušra”, redigerad av folkets hjälte J. Basanavičius, omvändes han till litauiskheten. Det sägs trots allt inte utan anledning att när man har stor makt, måste man vara ansvarstagande. Många kan tycka att för att genomföra förändringar i samhället, landet, på en kontinent eller rentav hela planeten, krävs en majoritet av människor <...>. Det var just så den tyska regeringen beslutade att hämnas på litauerna för att när mobilisering hade utlysts i Litauen, anslöt sig ungdomen inte till SS-förbanden. Skapandet var hans enda sätt att ge sin existens mening och att, långt från hemlandet, vårda dess kultur. <...> Mykoliukas går till kyrkan på helgdagar, där han bekvämt tillbakalutad i gräset, spelar på sin egenhändigt tillverkade fiol.
Andra interpunktionsfel i elevernas arbeten uppstår när ett komma sätts ut i början av ett utvidgat adverbial, men man glömmer att följa den grammatiska interpunktionsprincipen och därför inte avskiljer adverbialets slut, till exempel:
En moraliskt stark och motiverad personlighet, som tror på sin egen förmåga och den idé som sprids kan framgångsrikt förändra en människas synsätt och värderingar. Författarna inom denna litterära riktning försöker genom situationer förmedla livets absurditet, föränderlighet och meningslöshet, genom att skapa fantastiska, utomjordiska och ofta skrämmande bilder för läsaren. Således kan även en enda människa, om hon har de nödvändiga karaktärsegenskaperna, avgöra ett helt folks öde.
Av exemplen ovan framgår att eleverna oftast gör fel när de interpunkterar utvidgade adverbial, eftersom de utgår från den intonationsmässiga interpunktionsprincipen och glömmer att om ett komma intonationsmässigt
7I illustrationsexemplen i avsnitt 2.5 är de utvidgade adverbialen understrukna.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 13
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 13
omständighet behövs i slutet, måste man i början komma ihåg även en annan – grammatisk – princip för avgränsning.
2.6. Problematiska fall av interpunktion kring parentetiska inskott
De granskade exemplen visar att det inte är så enkelt att avgöra och att det inte alltid är tydligt vilket ord i meningen som är ett parentetiskt inskott. Det kan bero på att interpunktionen kring modala ord är valfri (modala ord som inte avskiljs kan avskiljas om skribenten ser en likhet med parentetiska inskott). A. Drukteinis påpekar att det ”vore mest fördelaktigt för eleven att avskilja allt som har betydelser som är typiska för parentetiska inskott och inte fungerar som satsdelar. Om eleven vill låta ord som får avskiljas valfritt stå utan avskiljning måste hen känna igen dem och inte förväxla dem med egentliga parentetiska inskott” (Drukteinis 2007a: 10). Som de granskade exemplen visar avskiljer eleverna inte alltid parentetiska inskott i en mening (a), till exempel:
(a) Trots detta8 upplever varje individ kärlek på ett eller annat sätt under sitt liv.
Förmodligen håller ni med om att Mykoliukas levde på ett liknande sätt.
Enligt den judiskättade författaren Icchokas Meras är människan en värld, och under varje sten ligger en historia.
Enligt honom är livet en teater, och alla människor är som marionetter.
Men med tiden vågade en och annan ung man klättra upp, utan tvivel den första som började klättra.
Alla vill bli älskade, liksom förmodligen alla känner kärlek till människor som står dem nära.
Till exempel räcker det för två människor som älskar varandra.
Enligt min mening ger kärleken den starkaste källan till ädelhet.
<...> råkade vi höra, naturligtvis är denna information den allra minst tillförlitliga.
Vilken utan tvivel består och förs vidare till kommande generationer.
Självklart lär hon sin lilla dotter att spela piano, men ägnar ingen annan tid.
Särskilt bör ytterligare ett problem med interpunktionen kring parentetiska inskott nämnas. En del av de ord som räknas till de modala är partiklar. Tidigare, när modala ord inte behövde avskiljas, uppstod ingen förvirring om vilka partiklar som fungerar som modala ord och vilka som inte gör det – inga av dem avskildes. Nu återstår bara att lägga på minnet vilka enskilda partiklar som kan avskiljas och att inte förväxla dem med andra, som inte fungerar som modala ord. Av de granskade exemplen framgår att sådana fel förekommer (b), till exempel:
(b) Men, inte slutar allt så lyckligt.
Men andra invänder och menar att relationer utan ömsesidig kärlek bara gör ont <...>.
8 I avsnitt 2.6 har inskjutna led (a) och partiklar (b), som förväxlas med inskjutna led, understrukits i de granskade exemplen.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 14
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 14
Därför blev människorna i bykulturen – den nära, gemenskapspräglade samhörigheten – mer främmande för varandra och gled isär när de flyttade till städerna.
För kärlek kan ju finnas inte bara mellan två människor.
Ändå lämnar Elena inte sin man, och det är ädelt.
Men en dag upptäckte han människor som arbetade i skogsdungen, och från den stunden förändrades allt.
2.7. Problematiska fall av utelämningsinterpunktion
I en mening kan ett tankstreck användas i stället för en utelämnad satsdel om man vill betona den intonationsmässigt, eller så skrivs ingenting. Att sätta ut ett kommatecken på en sådan plats betraktas som ett fel. Alla felaktiga fall av interpunktion vid utelämning som hittades i de undersökta elevarbetena gäller användning av ett olämpligt skiljetecken på en plats där ett tankstreck kan användas eller där inget skiljetecken alls behöver stå, till exempel:
<...> respekt, hederlighet. 9det är en grundpelare för ädelmod.
Kärlek, en stark känsla som för människor framåt.
Människan, en källa till känslor, minnen och värme.
Familjen, människans allra närmaste, för vilka man kan göra mycket.
Och människan, en unik varelse som kan använda sig av denna kunskap.
Den taktila, alltså minnet, som också är ganska exakt.
2.8. Problematiska fall av interpunktion i bisatser
Bisatsers underordnade satsers koppling diskuteras ständigt. Man skulle kunna tro att interpunktionen inte är särskilt komplicerad för dem som väl känner till satsens struktur. Det räcker med att noga lägga de underordnande orden på minnet, hitta de grammatiska kärnorna, ställa en fråga till bisatsen, kontrollera genom att enkelt utelämna den och hitta inte bara bisatsens början utan också dess slut. Felaktig interpunktion av bisatser utgör den största gruppen av interpunktionsfel i elevernas arbeten. Oftast identifierar eleverna inte bisatsens början (a), mer sällan dess slut (kanske därför att en mening ofta avslutas med en bisats) (b); några fall förekom där bisatsen mitt i meningen inte avgränsades alls (c); ibland utelämnar eleverna avgränsningen av den andra bisatsen i meningar med flera bisatser (d), till exempel:
9I exemplen som behandlas i avsnitt 2.7 är utelämningsstället understruket.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 15
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 15
(a) Allt förändras när Petras beslutar sig för att ansluta sig till upproret, att kämpa för ett bättre liv10.
Många författare försökte, för att betona betydelsen av dessa frågor, skildra hur människan känner sig i en alienerad värld.
<...>tankar om att religionen är som ett plagg som människan byter ut medan hon växer, söker han kärlek och frid hos Ona Duonitė.
Tyvärr krossades hans förhoppningar när de återvändande kommunisterna började genomföra ännu intensivare repressalier.
Trots allt fann Garšva ett sätt att stå emot den främmande omgivningen och uttrycka sina tankar.
Kafka ville genom att förvandla människan till en skalbagge i sin bok visa hur lätt en person kan förlora sin mening i samhället.
Härskaren vet inte längre vad han ska välja, och man kan hävda att han börjar likna huvudpersonen Liudas Vasarys i Vinco Mykolaičio-Putinas intellektuella psykologiska roman „Altorių šešėly“.
<...>men bergsskrämmorna försöker skrämma dem som vågar klättra upp.
<...>och samma dags kväll, sedan Dalba glömt tacksamheten, avslutar han det han påbörjade.
<...>ska jag försöka besvara frågan om kärlek trots allt ger människans vardag värdighet.
<...>man vill gå dit dit de också har gett sig av.
<...>det finns ingen tomhet som driver människan till förtvivlan eller får henne att sörja.
(b) Alltså är minnet, som bevarar våra minnen inom oss, oerhört viktigt.
Han kan njuta av allt som växer i skogen och känna doften det sprider.
I litteraturen talas det om kärlek som förändrar människan och hennes vardagsliv.
Fångarnas marscher, grymma, tortyrliknande arbeten, för vilka man får knappt en brödsmula visar hur ringa och betydelselöst människolivet är.
När Doveika har förstått att Monika inte älskar honom och att kärleken är falsk känner han sig krossad, gammal och överflödig.
Att kattungens död skakar om huvudpersonen djupt framgår av novellens rader.
(c) Men det finns stunder då inget vackert längre syns omkring en och då blir man mycket ledsen.
Det är svårt att föreställa sig var Litauen skulle vara i dag om det inte hade funnits människor.
Det betyder att varje människa måste förstå varför hon lever och känna ansvar för det hon gör i livet.
(d) En slående episod där A. Garšva funderar över varför det inte kan stå vaxfigurer av Napoleon i skyltfönstren.
V. Mykolaitis-Putinas samt B. Sruoga, som själv upplevde vad det innebär att vara fånge i ett koncentrationsläger.
<...> beskrivs fyra etapper i hans liv, där vi ser hur hjälten växte upp, och får följa Livländska krigets förlopp och hjältens död.
10 I avsnitt 2.8 har de bisatsled som felaktigt skiljs ut markerats med understrykning i exemplen.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 16
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 16
Ungdomarna uppmanas att skynda sig, eftersom de viktigaste uppgifterna måste slutföras medan det fortfarande finns tillräckligt med ork och vilja; senare blir materiellt välstånd en prioritet.
Några enstaka felaktiga fall av interpunktion av jämförande bisatser bör nämnas separat (e). Det kan vara så att dessa bisatser förväxlas med jämförande uttryck, vars interpunktion är valfri; dessutom påträffades ett fall där likartade satsdelar i en bisats fogades samman med den icke upprepade konjunktionen och (f) och avskildes med ett kommatecken, t.ex.:
(e) Sådana entusiastiska önskningar om att förändra världen kan ofta verka något utopiska, men människans inflytande på omgivningen kan vara stort såsom de flesta föreställer sig.
Så framträder alienationen i den litauiska litteraturen som om vi saknade värderingar, hade förlorat vår mänsklighet och vore ofullständiga.
(f) Den rådande makten kan avgöra vem som är ämnad att leva och glädjas åt skönheten i ”de höga ögonblicken”, och vem som måste lida och kämpa.
2.9. Problematiska fall av interpunktion i citat
Som de undersökta exemplen visar har eleverna väl förstått hur man avgränsar citerad text. I de flesta elevuppsatser återges utdrag ur verk, och de markeras korrekt, med undantag för två enstaka fall där man har glömt att sätta kolon efter de inledande orden, t.ex.:
En versrad upprepas; författaren skriver ”Res er, res er, res er, res er...”11.
Även om Dovydas förstår att Galijotas är överlägsen (i verket sägs det så ”Min hand är bara en herdestav”), visar han ändå moralisk styrka genom att ge sig in i en ojämn kamp.
2.10. Problematiska fall av interpunktion i samordnade meningar
Vid granskning av interpunktionen i samordnade meningar kan man se att den är tydligare för eleverna – oftast fogas satserna i samordnade meningar samman med konjunktionerna o, men, dock; eleverna kommer väl ihåg dessa konjunktioner, och därför är det lätt att skilja åt de satsdelar som fogas samman med dem. Endast ett fåtal fall påträffades där interpunktion saknades före de ovanligare konjunktionerna tik, tad, dėl to, som förenar satser i en samordnad mening, till exempel:
11I exemplen i avsnitt 2.9 är citaten understrukna.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 17
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 17
Utan tvekan lever en sådan princip kvar även i vår tid men nu är den mer demokratisk och varje medborgare kan uttrycka sin åsikt12 <...>.
Dikten ”Tautiška giesmė” blev nationalsång så där sätter det lyriska subjektet det andliga högre än det materiella.
Deras relation utvecklades inte till något mer än en andlig gemenskap därför visste Mykoliukas att han aldrig skulle glömma henne.
2.11. Onödiga interpunktionstecken
Vid analysen av interpunktionen i elevernas uppsatser påträffades fall där det är svårt att motivera varför interpunktionstecknen har använts: i ett fall kan man anta att interpunktionen för inskott har förväxlats med annan interpunktion, i andra fall kan man urskilja en förklarande användning, och de flesta omotiverade fall förekommer när ett komma sätts mellan subjekt och predikat; de övriga fallen är sannolikt tillfälliga, till exempel:
Är det inte sorgligt att huvudpersonen blev onödig för alla, bara för att13 han blev gammal?
Ibland, när livet blir en outhärdlig börda, driver kärleken, den enda, människan framåt.
För det vi bäst minns är goda känslor och tid tillbringad tillsammans <...>.
<...> Tilius, som utan förbehåll längtade efter den unga, ljushåriga, väderbitna Agnė.
Detta drag förknippas med en hederlig, ärbar och ädel människa.
Människan har flera minnen <...>.
Och kärleken till familjen kommer aldrig att slockna.
Det var oerhört svårt för Mykolas, men av kärlek spelade han av alla krafter på bröllopet.
<...> eftersom vi ofta vill röra vid och känna på nya föremål, ta på dem <...>.
2.15. Sammanfattning
Vid granskningen av elevernas arbeten konstaterades att de flesta problemen gäller kommatering av bisatser i underordnade satser (28 procent av alla fel som påträffades i arbetena). Även om interpunktionen i underordnade satser i huvudsak inte har förändrats (mer komplicerade eller ovanligare interpunktionsfall behandlas inte i skolan), är den fortfarande det svåraste för eleverna. Detta visar att eleverna inte fullt ut förstår hur man identifierar bisatser; uppenbarligen har de också svårt att förstå meningsstrukturen. Även om läroböcker och annat metodmaterial som lär ut interpunktionsregler innehåller många rekommendationer om hur man undviker fel när bisatser avgränsas, hjälper detta ändå inte.
12 I de illustrativa exemplen i avsnitt 2.10 är den samordnade satsdelen understruken; före den skulle ett skiljetecken ha stått.
13 I exemplen i avsnitt 2.11 är omotiverade interpunktionsfall understrukna.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 18
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 18
Det är uppenbart att elevernas färdigheter behöver stärkas genom undervisning i meningsstruktur och ordrelationer; då kan både reglerna och andra metodiska råd bli effektivare.
Även interpunktionen vid attribut är svår för eleverna (18 procent av alla fel som påträffades i arbetena).
Eleverna gör flest fel när de avgränsar utbyggda attribut som står efter det ord de bestämmer, det vill säga oftast lägger de inte märke till dem och avgränsar dem inte, eller så avgränsar de dem bara på ena sidan. Även detta visar ännu en gång att meningsstrukturen och relationerna mellan satsdelarna inte har förståtts. I vissa fall kan det förklaras av att eleverna förväxlar utbyggda attribut med utbyggda adverbial, vars interpunktion är valfri.
Eleverna gör också en hel del fel i interpunktionen kring parentetiska inskott (17 procent av alla fel som påträffades i arbetena). Det kan verka enkelt att skilja ut dem: listan över både parentetiska inskott och modalord är nästan sluten, så man behöver bara lära sig den utantill. Förvirring kan också uppstå till följd av ändringar i interpunktionsreglerna – tidigare avskildes modalord inte, men nu gör de det. Även partiklar avskildes inte, med undantag för beje; i de omarbetade reglerna har listan över partiklar som kan avskiljas utökats, och därför görs det ofta fel när partiklar avskiljs i tron att de uttrycker modalitet.
Det görs ganska ofta fel även vid interpunktion av samordnade satsdelar (14 procent av alla fel som påträffades i arbetena). Man tenderar att avgränsa samordnade satsdelar som en enhet (i stället för att skilja dem åt); exemplen visar att eleverna inte förstår hur samordnade satsdelar ska interpunkteras när konjunktioner upprepas eller inte upprepas. Det kan vara så att de enbart utgår från intonationen när de interpunkterar samordnade satsdelar.
Den valfria interpunktionen av utbyggda adverbial är fortfarande förvirrande för eleverna (11 procent av alla fel som påträffades i arbetena). Det vore möjligt att inte avgränsa dessa adverbial alls, men intonationen tycks ibland skapa ett behov av att avgränsa dem, och man glömmer att de då måste avgränsas på båda sidor.
Andra problematiska interpunktionsfall är fåtaliga; vart och ett förekom bara en eller ett par gånger. En något större grupp utgörs av meningar (9 procent av alla fel som påträffades i arbetena) där man bara kan spekulera om motiveringen till interpunktionen. Möjligheten att välja om man vill avgränsa eller inte hjälper inte alltid vid interpunktion av ellipsfall (6 procent av alla fel som påträffades i arbetena) – endast ett streck är möjligt som skiljetecken, eller inget skiljetecken alls, men ibland glömmer man tydligen detta och markerar en intonationspaus med komma i stället för med streck. Bara några få felaktiga fall förekom vid interpunktion av samordnade satsdelar (3 procent av alla fel som påträffades i arbetena), förklarande satsdelar (3 procent av alla fel som påträffades i arbetena) och jämförande uttryck (3 procent av alla fel som påträffades i arbetena). Figur 3 visar den procentuella fördelningen av typiska interpunktionsfel i elevernas uppsatser.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351–7204
Page 19
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 19
FIG. 3. Typiska interpunktionsfel i elevernas uppsatser (procent)
I denna artikel har endast de allra vanligaste interpunktionsfelen som påträffats i de högst bedömda elevuppsatserna behandlats. Undersökningen fortsätter. Efter en granskning av fler uppsatser (även sådana som fått lägre bedömning) och genomförande av andra nödvändiga undersökningar, samt samråd med lärare, hoppas man kunna presentera undersökningens fullständiga resultat. I framtiden hoppas man också kunna granska lärarnas bedömningar av interpunktionsfel, det vill säga vilka problem och oklarheter som uppstår när lärare bedömer elevernas arbeten, i vilka fall deras bedömningar skiljer sig åt och så vidare. På så sätt skulle orsakerna till interpunktionsfelen framträda ännu tydligare, och konkreta rekommendationer om hur dessa fel kan undvikas skulle kunna ges.
SLUTSATSER
1. Litauisk interpunktion bygger på tre principer – den semantiska, den intonatoriska och den grammatiska. För närvarande dominerar den semantiska principen, som är knuten till den grammatiska. Större frihet innebär större ansvar, särskilt när det gäller undervisningsprocessen. Reglerna kan tillämpas och många fel undvikas endast genom en god förståelse av satsens inre struktur och ordens relationer i satsen samt en stark och precis känsla för intonation.
2. En granskning av interpunktionsfelen i hundra arbeten från det statliga avgångsprovet i litauiska och litteratur, som bedömts till 80–100 poäng, visade att de flesta felen gäller interpunktion av bisatsled. När bisatser avgränsas behöver man oftast utgå från den grammatiska
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 20
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 20
interpunktionsprincipen (naturligtvis kan även andra metodiska rekommendationer vara till hjälp, till exempel att lära sig bisatsinledare och liknande). Den stora mängden fel visar att undervisningen om satsens struktur och ordens relationer behöver stärkas.
3. En annan omfattande grupp interpunktionsfel gäller felaktig interpunktion av utbyggda attribut efter det ord de bestämmer. Till sin struktur kan utbyggda attribut likna utbyggda adverbial, vars interpunktion är valfri. Om skillnaden mellan dem och satsens struktur inte förstås väl uppstår problem när attribut avgränsas (i det aktuella fallet avgränsas de inte alls). Å andra sidan visar det sig även beträffande interpunktionen av själva de utbyggda adverbialen att möjligheten att helt utelämna avgränsning inte alltid hjälper. Intonatoriskt vill man betona antingen början eller slutet på dessa adverbial i satsen, och därför blir avgränsningen felaktig när den endast görs på ena sidan.
4. I de reviderade interpunktionsreglerna har interpunktionen av modala ord ändrats och listan över partiklar som kan avgränsas har blivit längre. De exempel som granskas i elevernas skriftliga arbeten visar att detta förvirrar eleverna något – eftersom de inte har memorerat listorna över inskott, modala ord och partiklar som kan avgränsas, blandar de ihop dessa partiklar med andra och avgränsar dem som modala ord.
5. Gränserna för samordning är inte alltid lätta att fastställa (efter att reglerna reviderats finns det inte längre någon strikt gräns mellan förklaring och samordning). Granskningen av elevernas texter visade att felen oftast görs vid avgränsning av enkla och tydliga fall av uppräknande samordning. En tendens framträder att sådana samordnade satsdelar inte skiljs åt utan avgränsas som ett parentetiskt tillägg. Det kan bero på att de förväxlas med interpunktion av förklarande satsdelar (dessa kan avgränsas på båda sidor i en sats).
6. Övriga granskade typer av interpunktionsfel visar endast enskilda interpunktionsproblem: ibland skrivs omotiverade skiljetecken, utelämningsinterpunktion förväxlas (oftast skrivs ett kommatecken i stället för ett tankstreck eller möjligheten att inte avgränsa), citerad text avgränsas felaktigt vid några tillfällen, och led i samordnade satser lämnas utan skiljetecken när de förenas med mindre vanligt förekommande adversativa eller konklusiva konjunktioner (tik, tad, dėl to).
7. En övergripande statistisk analys av arbeten från det statliga avgångsprovet i litauiska och litteratur visar att frekvensen av elevernas interpunktionsfel nästan inte har förändrats under de senaste fem åren. Flest elever (omkring 21 procent) gör 15 eller fler interpunktionsfel i sin uppsats och får därför 0 poäng för interpunktion; i genomsnitt får omkring 11–12 procent av eleverna högsta poäng för interpunktion. Även denna andel har nästan inte förändrats på fem år.
8. En övergripande analys av statistiska uppgifter och enskilda interpunktionsfel visar att interpunktion är svår för många elever. Dessa svårigheter beror uppenbarligen på olika orsaker: på reglernas
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 21
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 21
missförstånd, på grund av undervisningen i interpunktion, förväxling mellan valfria och obligatoriska interpunktionsfall, på grund av bristande förståelse för meningsstruktur och relationer mellan enskilda ord etc.
9. För att kunna fastställa mer specifika orsaker till interpunktionsfelen och metoder för hur de kan undvikas är det viktigt att fortsätta undersöka andra elevers arbeten, separat analysera de mest komplicerade fallen av lärares bedömning av interpunktion, vilka även väcker tvivel hos lärarna själva.
LITERATŪRA
Abaravičius J. 2002: Skyrybos stilistika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Alaunienė Z. 2006: Valstybinės kalbos būklė mokykloje – ką galima taisyti jau dabar? – Gimtoji kalba 5, 6–14.
Augulytė M. 2005: Lietuvių kalba – reformos taikiklyje. – Lietuvos rytas.
Bredelis K. 2011: 9–12 klasės mokinių lietuvių kalbos skyrybos įgūdžių analizė: įterptinių konstrukcijų sintaksė. – Žmogus ir žodis 1, 20–26.
Crystal D. 2006: Language and the internet, Cambridge: Cambridge University Press.
Drukteinis A. 2006: Skyryba: naujovės ir keblumai. – Kalbos kultūra 79, 197–208.
Drukteinis A. 2007a: Pertvarkytų skyrybos taisyklių taikymas: metodinės rekomendacijos.
Gaivenis K., Keinys S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.
Gliožerienė A. 2005: Kad kablelis nesugadintų mokinio gyvenimo. – Klaipėda.
Jablonskis J. 1922: Lietuvių kalbos gramatika, Kaunas: Švyturys.
Jablonskis J. 1957: Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Valstybinė politinės mokslinės literatūros leidykla.
Jonikas P. 1939: Dėl skyrybos pagrindų. – Gimtoji kalba 9, 131–134.
Kniūkšta P. 2007: Naujosios skyrybos taisyklės: ką jos duoda ir ką patiems reikia suvokti, Kaunas: Šviesa.
LKRS 1992 (1976, 1989) – Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba, Vilnius: Mokslas.
Nevinskaitė L. 2010. Trumpųjų žinučių rašybos bruožai. – Kalbos kultūra 83, 275–296.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 22
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 22
Norvilaitė G. 2005. Skyrybos reforma palengvins mokinių dalią. – Vakarų ekspresas. Prieiga internete: http://www.ve.lt/naujienos/lietuva/lietuvos-naujienos/skyrybos-reforma-palengvins-moksleiviu-dalia-394560/.
Ryklienė A. 2001: Elektroninis diskursas: kalbos ypatybės ir stilius. Daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas.
Salienė V. 2005: Dvyliktos klasės mokinių lietuvių kalbos žinių ir gebėjimų analizė. – Pedagogika 76, 100–106.
Skardžius P. 1938: Skyrybos reikalu. – Gimtoji kalba III sąs., 38–39.
Tam ulionienė A. 2015: Būdingiausios rašybos klaidos mokinių rašiniuose ir tinklaraščiuose. – Bendrinė kalba 87, 1–24. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/Straipsniai/88/Tamulioniene_BK_88_straipsnis.pdf.
Valskys V. 2014: Iš lietuvių kalbos skyrybos norminimo istorijos. – Martynui Mažvydui atminti: raštijos raida ir XXI amžiaus iššūkiai. Mokslinių straipsnių rinkinys, Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla, 154–161.
Vasiliauskienė V., Rimkutė E. 2007: Probleminiai lietuvių kalbos rašybos ir skyrybos aspektai, Kaunas: Pasaulio lietuvių kultūros, mokslo ir švietimo centras.
VBE rezultatai – Lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino rezultatai. Statistinė analizė, Vilnius: Nacionalinis egzaminų centras. Prieiga internete: www.nec.lt.
VLKK nutarimas Nr. N–2 – Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2006 m. rugsėjo 28 d. nutarimas Nr. N–2 (103) „Dėl Privalomosios skyrybos taisyklių“ (Žin., 2006, Nr. 107–4084). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/nutarimai/nutarimas-del-privalomosios-skyrybos-taisykliu.
VLKK nutarimas Nr. N–3 – Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2006 m. rugsėjo 28 d. nutarimas Nr. N–3 (104) „Dėl Pasirenkamosios skyrybos taisyklių“ (Žin., 2006, Nr. 107–4085). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/nutarimai/nutarimas-del-pasirenkamosios-skyrybos-taisykliu.
Įteikta 2018 12 10
Priimta 2018 12 30
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 23
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 23
THE SPECIFICS OF PUNCTUATION IN THE LITHUANIAN LANGUAGE AND LITERATURE NATIONAL GRADUATION EXAM PAPERS
Summary
This article deals with the punctuation in the papers (essays) of the Lithuanian language and literature national graduation exam, covering a scope of forty essays from the 2014 Lithuanian language and literature national graduation exam and sixty, from the 2016 exam; all essays were graded between 80 and 100. The study aimed to find out which of the punctuation mistakes were the most typical in student papers, attempting to dissect their causes and specifics and disclose the typical punctuation qualities of student texts.
Statistical analysis of punctuation mistakes covering a period of five years has shown that punctuation is a rather significant problem, with a substantial group (21 per cent) of students still receiving 0 grades for their punctuation (which means they make 15 mistakes and more).
A more thorough investigation of the punctuation in the top-graded papers has revealed that most of the punctuation mistakes present in them relate to punctuation of secondary clauses. Another large group of mistakes is found in the punctuation of extended attributes. These attributes structurally resemble extended adverbial modifiers a lot, leading to confusion in punctuation. On the other hand, in terms of the punctuation of extended adverbial modifiers as such, it is evident that the possibility of using no punctuation at all does not always help either. As far as intonation is concerned, it is natural to want to stress either the beginning or the end of this modifier, and mistakes are only made in punctuating the adverbial modifiers on one side. Changes in the punctuation of modal words have expanded the list of particles that can be punctuated, and students do not always memorise this list and tend to mix these particles up with others, punctuating them. Mistakes are made in punctuating cases of listed uniformity as well. There is a clear inclination towards punctuating such uniform parts of the sentence on both sides instead of separating them. Other cases of punctuation mistakes covered only point to individual characteristics of punctuation, with students sometimes using unmotivated punctuation marks, showing confusion in terms of hiatus punctuation, repeatedly making mistakes in punctuating quotes, elements of coordinate clauses, and so on.
The overall analysis of statistical data and separate punctuation mistakes shows that punctuation is difficult to a lot of school students. The difficulty is most likely caused by various reasons: the understanding of the rules, the teaching of punctuation, the confusion in choosing
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 24
AURELIJA TAMULIONIENĖ. Skyrybos ypatumai lietuvių kalbos ir literatūros valstybinio brandos egzamino darbuose | 24
optional and mandatory punctuation cases, the failure to understand the grammatical composition of the sentence and the connections between individual words, and so on. To be able to narrow down the specific causes for making punctuation mistakes and potential methods of avoiding them, it is critical that analysis of the papers by other students continues and the most complicated cases of grading punctuation by teachers, those that even the teachers themselves are dubious about, are investigated separately.
KEYWORDS: essay, punctuation, punctuation mark, national graduation exam.
