EN SJU MILS SIGHTSEEINGRESA GENOM STANDARDNEDERLÄNDSKANS DÅTID OCH NUTID
SAMMANFATTNING
Standardnederländska är ett officiellt språk i Nederländerna, i den norra delen av Belgien (Flandern och Bryssel) och i det mycket flerspråkiga Surinam. Standardiseringsprocessen inleddes i början av 1500-taletth; till följd av den politiska separationen av de sjutton provinserna efter 1585 avstannade den i södern (ungefär dagens Flandern). Därefter utvecklades standardnederländskan på sitt eget sätt i norr och söder – i söder med en fördröjning fram till andra hälften av 1800-taletth. I Surinam importerades nederländskan som ett kolonialspråk; under årtiondena efter slaveriets avskaffande (1863) och de utbildningslagar som antogs 1876 började de svarta ättlingarna till de förslavade, den kreolska befolkningen och de olika andra etniska grupperna gradvis tillägna sig språket. Denna artikel skisserar standardnederländskans skilda utveckling i de tre delarna av språkområdet och kopplar den resulterande divergensen till frågan om nederländskan bör betraktas som ett pluricentriskt eller snarare ett pluriareal språk. Med utgångspunkt i aktuella data (främst från storskaliga webbenkäter) diskuteras språkets ställning och framtid inom de viktigaste samhällsområdena i språkområdets tre delar.
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 2
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
SAMMANFATTNING
Standardnederländska är ett officiellt språk i Nederländerna, i den norra delen av Belgien (Flandern och Bryssel) och i det flerspråkiga Surinam. Språkets standardiseringsprocess började i början av 1500-talet. Efter att de sjutton provinserna skildes åt 1585 stannade processen upp i södern (ungefär dagens Flandern). Därefter utvecklades standardnederländskan på olika sätt i norr och söder: i söder kom standardiseringsprocessen inte i gång förrän under andra hälften av 1800-talet. I Surinam infördes nederländskan som kolonialspråk: årtionden efter slaveriets avskaffande (1863) och sedan utbildningslagar antagits 1876 började ättlingar till den svarta, kreolska och övriga etniska befolkningen så småningom lära sig språket. Artikeln beskriver standardnederländskans olika utveckling i språkområdets tre delar och den därmed sammanhängande divergensen, samt tar upp frågan om nederländskan är ett pluricentriskt eller pluriareal språk. Med stöd av aktuella data (främst storskaliga webbenkäter) diskuteras språkets ställning och framtid inom de viktigaste samhällsområdena i språkområdets tre delar.
Denna korta översikt över några av de viktigaste utvecklingarna inom standardnederländskan bygger på insikten att standardspråksnormer vanligtvis är förankrade i historien, men eftersom de är i rörelse i ett levande språk (som nederländskan), är de levande historia.
Ett standardspråk är en prestigefylld varietet hos en språkgemenskap som antas ”överbrygga regionala skillnader” och tillhandahålla ”ett enhetligt kommunikationsmedel och därmed en institutionaliserad norm som kan användas i massmedierna, vid undervisning i språket för utlänningar och så vidare” (Crystal 2005: 431).
Det nederländska språkområdet är fördelat mellan nordvästra Europa (Nederländerna och Flandern, det vill säga Belgiens norra hälft) och Sydamerika (Surinam). Både standardiseringens faser och dess karaktär har sin egen dynamik i språkområdets tre delar.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 3
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 3
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
De står i centrum för avsnitt 2, 3 och 4 i detta bidrag, medan avsnitt 5 spekulerar kring standardnederländskans framtid.1
2. TIDIGMODERN HISTORIA (SLUTET AV 15TH-TALET–19TH-TALET)
Nederländska från medeltiden är förhållandevis väl dokumenterad – även om endast ett begränsat urval av lokala och överregionala varieteter finns tillgängligt för specifika historiska perioder.2 Det fanns inget standardspråk förrän under senmedeltiden. I de låga länderna talades föregångare till dagens dialekter (flamländska, brabantska, holländska) och dialekter av regionala språk (frisiska, lågtyska, limburgska).
I början av 16th-talet började de första tendenserna till en harmonisering av dialektlandskapet framträda. Dessa tendenser var av kommersiell och politisk karaktär – utöver humanismens intellektuella och kulturella anda (Marnyssen 2017: 63–64).
2.1. Framväxande standardisering
Med tanke på sina marknader började de första generationerna av boktryckare känna behov av ett språk som också kunde läsas och förstås på andra håll. År 1550 publicerade Genttryckaren Lambrecht den första stavningshandboken; Kiliaan, som hade en framträdande ställning hos Antwerpentryckaren Plantijn, publicerade sin latin-nederländska ordbok 1574, och Amsterdams retoriker Spieghel publicerade den första nederländska grammatiken 1584.
En liknande önskan om ett överregionalt språk växte fram i samband med litterära tävlingar vid interregionala möten mellan retorikarkamrarna (”landjuwelen”). På 16th-talet, i och med humanismens framväxt, uppstod ett intresse för ”folkspråket”. Jan van Gorp, läkare och lärd från Hilvarenbeek, som kallade sig Johannes Goropius Becanus,
1 Tack riktas till deltagarna vid den 26th internationella vetenskapliga konferensen för Jonas Jablonskis, Linguistic Diversity in the Modern World: Language Power and Prestige, i Vilnius den 3–4 oktober 2019, för värdefull återkoppling på den muntliga presentationen, och till de anonyma granskarna. Minst lika stort tack riktas till Frits Beukema för att ha finslipat min engelska och för hans ovärderliga kommentarer och förslag.
2 En förteckning över digitaliserade mellan nederländska handskrifter och tryck i inhemska och utländska bibliotek finns på https://nl.wikisource.org/wiki/Lijst_van_gedigitaliseerde_Middelnederlandse_handschriften_en_drukken_in_binnen-_en_buitenlandse_bibliotheken.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204
Page 4
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 4
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
published his Origines Antwer pianae in 1569. In this extensive historical study he tried to demonstrate that Dutch was the oldest language in the world and he praised its excellent qualities (Hagen 1999: 7–8).
I takt med att de överregionala kommersiella och kulturella kontakterna ökade, växte behovet av ett överregionalt språksystem. Till en början utvecklades detta enbart för skriftlig användning. Det var det första betydande steget i nederländskans standardiseringsprocess.
Einar Haugen (1966) urskilde fyra aspekter av standardisering:
urval
acceptans
utbyggnad
kodifiering
När det gäller nederländskan byggde det utvalda språket på holländska dialekter, som talades i den nordvästra delen av dagens Nederländerna, även om det utvalda språket inte var rent holländskt utan snarare en koiné med inslag och strukturer från andra dialektgrupper.
Grammatiker diskuterade hur språket bäst skulle standardiseras och vilka val som borde göras. Litteratörer som 17th-talspoeterna Vondel och Hooft engagerade sig också aktivt i den nederländska motsvarigheten till det som i Italien kallas questione della lingua, frågan om hur det överregionala språket borde se ut.
Det fanns också ett politiskt behov av att standardisera språket och fastställa normer.
Vid den tiden var protestantismen, i synnerhet kalvinismen, statsreligion. Till skillnad från katoliker läste protestanter Bibeln – det fanns ännu ingen fullständig bibelöversättning till ”volkstaal” (folkets språk, folkspråket). Därför gav ”Staten-Generaal”, regeringen (församlingen av representanter för de olika stånden i Zeventien Provinciën, de sjutton provinserna, däribland dagens Belgien), en grupp teologer, översättare och korrekturläsare från olika regioner i uppdrag att utarbeta den första fullständiga bibelöversättningen till folkspråket med de hebreiska och grekiska källtexterna som grund. Kommittén skapade ett enhetligt, delvis konstruerat språk, som förutom holländska även innehöll inslag från brabantska och flamländska dialekter samt främmande konstruktioner efter mönster av de klassiska språken och hebreiskan. Karakteristiska drag är den frekventa användningen av genitiv (t.ex. de God der goden, ”gudarnas Gud”) och den frekventa användningen av particip (t.ex. hebbende, zijnde, zeggende, ”havande”, ”varande”, ”sägande”) inbäddade i en komplex
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 5
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 5
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
meningen (De Coninck Herodes nu [dit] gehoord hebbende, wiert ontroert, ”Nu blev kung Herodes berörd när han hörde detta”). Redan på den tiden betraktades språket i den första nederländska översättningen någonsin av hela Bibeln som ålderdomligt och mycket högtravande. Tack vare den protestantiska traditionen att läsa Bibeln i familjekretsen skulle det övernationella skriftspråket i ”Statenbijbel” (som ju hade beställts av Generalstaterna) få vid spridning i århundraden, med utgångspunkt i den första utgåvan från 1637.
The mathematician Simon Stevin (1548–1620), a kindred spirit of Becanus (Hagen 1999: 10), introduced Dutch terminology for such notions as mathematics (viz. wisconste, Modern Dutch ‘wiskunde’), triangle (driehouck, ‘driehoek’, lit. ‘three angles’) and decimal (thiende, ‘tiende’, ‘tenth [part]’). The language underwent elaboration for other purposes as well (the third aspect of standardisation in Haugen’s view), not only by the extension of its linguistic means but also by the use of the language in new domains (Marynissen 2017: 68), a dialectic which Kloss (1978) has labeled ‘Ausbau’.
As early as 1548, the political unity of the Seventeen Provinces was broken up by the Spanish (Los Reyes Católicos, ‘the Catholic kings’, from 1506 – Philip the Handsome – onwards from the House of Habsburg), who started pushing back Protestantism from the southern part of the Low Countries: the Counter-Reformation and the infamous Inquisition. After the Fall of Antwerp to the Spanish troops in 1585, a large part of the largely Protestant Brabant and Flemish elite (with its economic, intellectual and cultural capital) moved to the Hollandic Dutch cities, with all demographic and economic consequences that this entailed for the South. The number of refugees was large, and many were educated and wealthy. In addition, some had significant overseas trade connections.
Till följd av invandringen från södern kunde man höra mycket brabantisk- och flamländskfärgad nederländska, särskilt i de nederländska städerna under den tidiga guldåldern. På grund av sin bakgrund åtnjöt de flesta talare av dessa dialekter prestige, och denna prestige smittade av sig på deras språkbruk, vilket i sin tur gav upphov till att ”brabantmodet” förlöjligades. År 1617 skrev Amsterdam-poeten och dramatikern Gerbrand Adriaenszoon Brederode (1585–1618) komedin Spaansche Brabander, där han bland annat gjorde narr av det då rådande brabantmodet. Huvudpersonen är Jerolimo Rodrigo, en falsk adelsman och en ruinerad bedragare; trots sitt namn är han av brabantsk härkomst. Första akten inleds med en monolog av
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 6
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 6
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Jerolimo, som handlar om Amsterdam och dess invånare. Hans första repliker lyder (översättningarna är ungefärliga):
“T'Is wel een schoone stadt, moor 'tvolcxken is te vies:”
Det är förvisso en vacker stad, men folket är alltför smutsigt
“In Brabant sayn de liens ghemaynlijck exkies”
i Brabant är folket vanligtvis förfinat
“In kleeding en in dracht, dus op de Spaansche mode,”
i fråga om klädsel och klädstil, alltså enligt spanskt mode,
“Als kleyne Konincxckens of sienelaycke Goden.”
som om de vore små kungar eller synliga gudar.
Vid slutet av åttioårskriget blev separationen mellan nord och syd ett politiskt faktum genom Münsterfördraget (1648) och grundandet av Republiken de (sju) förenade provinserna. Den berömda freden i Münster ledde bland annat till en politisk separation av de södra och norra Nederländerna. Syd blev kvar under Habsburgarna (den österrikiska grenen), medan nord utvecklades till Republiek der Zeven Verenigde Nederlanden, Republiken de sju förenade Nederländerna.
2.2. Den språkliga situationen i Flandern efter 1585
Antwerpens fall 1585 förebådade en stagnationsperiod för södern (som då lydde under habsburgarnas österrikiska gren). Tillsammans med ekonomin paralyserades kulturlivet. Någon standardvarietet av nederländska som spände över de lokala och regionala dialekterna utvecklades inte, och exponeringen för den framväxande nordliga varieteten av standardnederländska var begränsad; kontakterna med det självständiga protestantiska norr var få. Den katolska kyrkans höga språk var latin; det försvagade samhälleliga toppskiktet, de högre myndigheterna och läroverken använde franska; och det lägre prästerskapet, retorikerkamrarna och de lokala myndigheterna använde dialektfärgad nederländska, som sågs med oblida ögon.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 7
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 7
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Later, from the French era onward, which dawned in the South of 1794, French was made mandatory for administrative and administrational matters. For success in society French was indispensable.
3. MODERN HISTORIA (SISTA KVARTALET AV 1700TH-TALET – ANDRA VÄRLDSKRIGET)
Franskans ställning i Flandern förändrades knappast under de femton åren efter återföreningen av nord och syd efter Wienkongressen (1815). Ett av Wienkongressens geopolitiska resultat var bildandet av Förenade kungariket Nederländerna. I denna geografiska utsträckning (ungefär dagens Benelux) existerade det nyinrättade kungariket från 1815 till 1830. Kung Willem I (William I) förde en aktiv språkpolitik och införde nederländska som enda nationella språk. Därför blev nederländska också i de södra provinserna Västflandern, Östflandern, Antwerpen och Limburg, och från 1823 även i det tvåspråkiga Brabant, det officiella språket för förvaltning, rättsväsende och utbildning. Vid universiteten inrättades professurer i nederländska.
Allt detta mötte motstånd bland det katolska prästerskapet, liberalerna och den stora massan av till stor del analfabeta flamländare, för vilka holländsk nederländska låg långt från de varieteter de talade. År 1830 blev Belgien en självständig nation. I den nya konstitutionen garanterades språkfriheten (rätten att välja språk)3. I praktiken förblev franska den härskande klassens språk.
3.1. Flandern
Vlaamse Beweging, ordagrant ’flamländska rörelsen’, var en grupp flamländska intellektuella som motsatte sig den franska dominansen: de verkade för Flanderns frigörelse och för användningen av nederländska i Flandern (Marynissen 2017: 75).
Det fanns två ståndpunkter: integrationisterna (under ledning av Gentfilologen och historikern Jan-Frans Willems, en anhängare av huset Oranien-Nassau, som tillhandahåller de nederländska kungarna och drottningarna) förespråkade att man följde de nederländska normerna för standardnederländska och förkastade lånord, särskilt franska lånord. Partikularisterna däremot,
3 Not so in the Netherlands; cf. Kirchmeier (2020).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 8
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 8
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
förespråkade att man skulle följa en dialektalt färgad, överregional nederländska. Den partikularistiska ståndpunkten stöddes av den katolska kyrkan; för katolikerna i Flandern var nederländsk nederländska något protestantiskt. Den främsta talespersonen för den partikularistiska ståndpunkten var prästen och poeten Guido Gezelle. Den nederländska han förespråkade hade en tydlig västflamländsk färgning. Den besläktade själen Hendrik Conscience, som var en framgångsrik romanförfattare, främjade dock en standardnederländska med en omisskännlig antwerpen-brabantisk färgning.
Integrationisterna segrade; ett av deras fästen var de konferenser om nederländskt språk och litteratur för flamländska och nederländska författare och akademiker som regelbundet anordnades från och med 1849. Den holländska standarden blev ledande och avvikelser från den förkastades bestämt. År 1898 antogs en lag som föreskriver att belgiska lagar måste utarbetas på både franska och nederländska, vilket gav nederländskan samma rättsliga ställning som franskan.
3.2. Flandern och Nederländerna
Vanligt folk hade i allmänhet inte den utbildningsbakgrund som krävdes för att lära sig standardspråket – och därför kunde de flesta varken läsa eller skriva. För både Flandern och Nederländerna gäller att det talade språket för majoriteten av befolkningen fram till slutet av 180th-talet var deras (lokala eller regionala) dialekt. I de högre samhällsskikten var franska vardagsspråket – och inte bara under den franska eran, som upphörde 1813.
3.2. Nederländerna
I början av 180th-talet kodifierades för första gången såväl grammatiken som ortografin (den fjärde aspekten av standardisering enligt Haugen), på regeringens uppdrag för att främja den nationella enheten. Leidenprofessorn Matthijs Siegenbeek författade ortografihandboken, som utkom 1804. Året därpå publicerades Weiland’s Nederduitsche Spraakkunst, som redan då ansågs mycket konservativ. År 1851 började Leidenlingvisten Matthias de Vries sammanställa ”Woordenboek der Nederlandsche Taal” (Nederländska språkets ordbok), som skulle bli världens största ordbok. Den omfattar 21 delar; den sista delen utkom 2001.
Under 180th-talet odlades och ”berikades” standardnederländskan med exempelvis
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 9
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 9
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
• syntaktiska egenheter (vissa particip- och infinitivkonstruktioner) som aldrig hade varit vanliga. Äldre exempel på sådana participkonstruktioner är Al ’t koren op synde, werd het voeder der beesten [...] menschenkost, ”eftersom all spannmål hade förbrukats blev djurens foder människoföda”, och ende, alhoewel maar vijfftich oorlochsschepen sterck wesende, hebben wy ons aenstondts derwaerts vervo e cht, ”och trots att vi bara var femtio krigsfartyg starka begav vi oss [ändå] genast dit”;
• kasusdistinktioner som hade fallit ur bruk, till exempel skillnaden mellan hen och hun (ackusativ respektive prepositionslös dativ i tredje person plural), vilken som sådan inte förekommer i någon dialekt och inte heller har slagit rot i nederländskt talspråk än i dag;
• skillnaden mellan als och dan (”zo groot als” respektive ”groter dan”, ”lika stor som” respektive ”större än”).
Klyftan mellan skriven standardnederländska och talad nederländska växte, och en del författare började göra motstånd. I en essä i ämnet skrev författaren Multatuli (Eduard Douwes Dekker; 1820–1887): ”Ik leg mij toe op ’t schrijven van levend hollands. Maar ik heb schoolgegaan” (”Jag inriktar mig på att skriva levande holländska, men jag har gått i skolan”). Även utbildningsreformatorer började protestera.
4. NUTIDSHISTORIA (ANDRA VÄRLDSKRIGET – NUTID)
Till en början verkade holländsk och flamländsk standardnederländska närma sig varandra, men denna tendens (om den nu fanns i stor skala) tycks på senare tid ha vänt.
4.1. Flandern
För flamländarna var standardiseringen av nederländskan (som inleddes relativt sent) angelägen på grund av språkfrågan i förhållande till franskan och vallonskan. År 1963 delades Belgien officiellt in i fyra språkområden. Det officiella språket i Flandern är nederländska, i de belgiska vallonska provinserna är det franska, Brysselområdet är officiellt tvåspråkigt på nederländska och franska, och i öster finns ett relativt litet tyskspråkigt område (’Deutschsprachige Gemeinschaft’). Se karta 1.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 10
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 10
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Under ungefär ett årtionde ledde den nederländsk-franska språkstriden till oregelbundenheter vid språkgränsen (Voerstreek 1979 – i den lilla nederländska enklaven väster om det tyskspråkiga området).
Orienteringen mot den exoglossiska nederländska standarden innebar att avvikelser från normerna ibland möttes av starkt ogillande. Bruket av beteckningen ’Z.N.’ i (förkortningslistan) i ordböcker och grammatiker för att beskriva en form som ’Zuidnederlands’, ’sydnederländsk’, tolkades ofta preskriptivt som ’Zeg Niet’, ’Säg inte’.
KARTA 1. De fyra officiella språkområdena i dagens Belgien. Grönt = nederländska, Flandern; rött = franska, vallonska provinser; rött / grönt = tvåspråkigt, Bryssel; blått = tyska, Eupen med omnejd.
Belgisk standardnederländska är känd som ’VRT Nederlands’, där VRT står för Vlaamse Radio- en Televisieomroeporganisatie ’Flamländska radio- och televisionssändningsorganisationen’. Varieteten kallas så eftersom den nästan uteslutande talas i flamländsk public service-radio och tv – av nyhetsuppläsarna. Särskilt för mindre utbildade talare är denna varietet som en söndagskostym (Geeraerts 2001) – den är obekväm.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 11
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 11
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Standardiseringen av belgisk nederländska fortskred delvis på egen hand och har bland annat resulterat i
• systematiska fonetiska skillnader jämfört med nederländsk nederländska; exempelvis uttalas ord som ‘energie’, ‘ingenieur’, ‘corrigeren’ med [ɣ] i stället för [ʒ]. Är detta ett fall av stavningsuttal? Är det ett uttryck för den antifranska hållningen? Eller är det båda?
• få grammatiska skillnader jämfört med nederländsk nederländska. Särskilt framträdande är ”avbrottet i den avslutande verbklungan” (”…dat Vlaanderen zich daar niet kan over uitspreken” i stället för ”niet over kan uitspreken”, ungefär ”att Flandern inte kan uttala sig om det”);
• lexikon: a) ”referentiella belgicismer”, som syftar på specifikt belgiska företeelser, exempelvis assisenhof, en nivå i rättssystemets hierarki som inte finns i Nederländerna; b) varianter som exempelvis kwijtspelen för ‘verliezen’, ‘att förlora’.
År 1980 grundades Nederlandse Taalunie [ordagrant: Nederländska språkunionen, ”policy- och kunskapsorganisationen för det nederländska språket”]. Dess kortare namn är numera Taalunie, för att betona att språkområdet består av tre mångkulturella och flerspråkiga länder.
Trots insatserna för standardnederländskan blev den så kallade Tussentaal (en varietet som är mellanliggande – tussen, ”mellan” – mellan dialekt och standardspråk) allt vanligare i belgisk nederländska i vardagslivet. Enligt vissa (däribland en del lingvister) är detta en fördröjd reaktion på det ursprungliga godtagandet (den andra aspekten av standardisering enligt Haugen) av nederländsk standardnederländska och ett uttryck för en växande flamländsk självmedvetenhet (De Caluwe 2017: 124). Några av de geografiskt mest utbredda dragen i Tussentaal är
• det [t]-lösa uttalet av dat, wat och niet (‘att’, ‘vad’ respektive ‘inte’);
• att artiklar, demonstrativa pronomen och possessiva pronomen markeras grammatiskt för maskulina substantiv (i stället för utrum), exempelvis nen hoed, dieën hoed, mijnen hoed (‘en hatt’, ‘den där hatten’, ‘min hatt’);
• diminutivbildning med -ke i stället för -(t)je (bloemke, fotooke; standardnederländska bloempje, fotootje);
• nederländsk nederländska jij (2 sg, informellt) motsvaras av gij (subjekt) och u (objekt), medan u är den reverentiella 2 sg-formen i nederländsk nederländska (både subjekt och objekt).
Tussentaals snabba spridning och användning har lett till häftiga debatter i det flamländska samhället.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 12
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 12
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
4.2. Nederländerna
I likhet med flamländsk tussentaal kan holländsk poldernederländska, ”polderholländska”, också höras i både kommersiell och offentlig radio och television (Stroop 1998; Jacobi 2008). Geografiskt är dock poldernederländskans utbredning begränsad till nordvästra Nederländerna, och språkligt utmärker den sig endast genom den relativt öppna realiseringen av diftongerna /ɛi, œy, ʊu/ som [ɑi, œy, ʊu]. Enligt vissa lingvister har detta samband med diftongrealisationen av de spända mellanhöga vokalerna (/eː/, /øː/, /oː/ som [ɛi, œy, ʊu]) i de holländska dialekterna. På grund av denna diftongering kan zee, ’hav’, standardnederländska /zeː/, bli (nästan eller helt) homofont med ordet för ’siden’, zij /ɛi/; genom samma mekanism skulle kontrasterna mellan exempelvis leut, ’nöje’ /løːt/- och luit, ’luta’ /lœyt/, samt boot, ’båt’ /boːt/ och bout, ’bult’ /bɔut/, suddas ut. Därför har hypotesen försvarats (Van de Velde 1996; Stroop 1998) att sänkningen av diftongerna kompenserar för diftongeringen av de spända mellanhöga vokalerna. Varianter av diftongen /ɛi/ med ett sänkt, framträdande första element, /ɑi/ och /ɔi/, är emellertid endogena i de holländska dialekter som talas norr och nordväst om Amsterdam (se Hinskens 2020b: 65 för exempel och källor).
icke-standard
standard
grammatisk egenskap
uttrycks på
hun hebben
zij
kasus
personligt pronomen
jij kan
kunt
person
modalt hjälpverb
een aardige meisje
aardig
genus
adjektiv
U hebt
heeft
person
verb hebben
‘ha’
hele mooie
heel
(genus)
adverb
hij heb
heeft
person
verb hebben‘
‘ha’
boken vad
som
+/- bestämdhet, genus
relativt pronomen
kvinnan vars
vems
mänsklig
relativt pronomen
ett antal människor står
står
numerus
verbet staan
’stå’
TABELL 1. Nio fall av morfosyntaktisk variation i modern talad standardnederländska
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 13
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 13
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Särskilt i Nederländerna uppvisar talad standardnederländska en hel del variation i morfosyntax, det vill säga böjning (Bennis, Hinskens 2014). Se tabell 1 för en icke uttömmande översikt. Den första variabel som nämns i tabell 1 gäller variationen mellan standardnederländska zij (3 pl nominativ) och den icke-standardiserade varianten hun (3 pl prepositionslös dativ). Hun hebben betyder alltså bokstavligen ”dem har” – där ”dem” är ett subjektspronomen. Användningen av ”hun” som subjekt (Hun hebben gelijk) förekommer också i Poldernederlands.
Det finns minst åtta andra språkliga variabler som omfattar böjning av en rad olika grammatiska drag. De flesta av dessa variabler förekommer i hela den nederländskspråkiga delen av språkområdet. Två av dem har en mer specifik utbredning: ”hij heb” i stället för standardnederländska ”hij heeft” (”han har”), vilket är regionalt, och ”een aardige meisje” i stället för standardnederländska ”een aardig meisje”, det vill säga den attributiva formen utan schwa, som främst förekommer i etnolektal nederländska.
FIG. 1. Rapporterad användning av nyligen erkända regionala språk (blå = limburgiska, röd = lågsaxiska) och dialekter (grön = genomsnitt för Nederländerna) med föräldrar (”ouders”), partner (”partner”) och barn (”kinderen”)
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 14
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 14
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Fram till början av 20th-talet var standardnederländska överklassens språk. Och utöver det förekom det huvudsakligen i skrift. De flesta nederländare talade en dialekt eller ett regionalt språk. Men dialekterna och de regionala språken håller nu på att falla ur bruk. Diagrammet i fig. 1, som sammanfattar relevanta resultat från en nyligen genomförd enkät (N=3559)4 bekräftar detta.
I den mån föräldrar, partner och barn står för dåtid, nutid och framtid tyder dessa resultat på en gradvis minskning av användningen av de regionala språken och dialekterna. När barnen själva får barn kommer som bäst 30% och som sämst 5% att kunna föra ett regionalt språk eller en dialekt vidare till nästa generation – åtminstone om vi kan lita på resultaten från studien Staat van het Nederlands.
De krympande dialekterna lämnar spår i nya regionala varieteter av standardnederländska, som utvecklas till dialekt-/standardkontinua. Visuellt5:
FIG 2. Dialektförlust och framväxten av mellanliggande varieteter mellan basdialekter och standardspråket (från Auer, Hinskens 1996)
4.3. Flandern och Nederländerna
Under åren efter andra världskriget har standardnederländska gradvis blivit en del av den aktiva språkliga repertoaren hos en stor majoritet av nederländare och flamländare. Men utvecklingen är paradoxal: samtidigt som språkpolitiken i Flandern och Nederländerna har syftat till enhetlighet, utsätts standardnederländska i sin ökande användning för diversifiering.
4 Benämnd ”Staat van het Nederlands”, som introduceras nedan i avsnitt 4.6.
5 More refined visualisations can be found in Auer (2005: 28), Fig. 8 and 9.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 15
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 15
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
4.4. Surinam
I den tidigare belgiska kolonin Kongo spelar nederländska, till skillnad från franska, ingen roll. Annorlunda är det i den tidigare nederländska kolonin Surinam6. Surinamsnederländskans historia började 1667 när nederländarna övertog och erövrade den ursprungligen brittiska plantagekolonin. Fram till slaveriets avskaffande 1863 fick de ursprungligen afrikanska slavarna inte tala nederländska. I kontakten mellan svarta och vita och inom den växande kreolbefolkningen utvecklades Sranantongo eller Sranan (tidigare känt som Negerengels, ”negerengelska”), ett kreolspråk med engelskt ordförråd. Sranantongo användes ibland även bland de vita. År 1873 fick de svarta lämna plantagerna. År 1876 infördes lagar om obligatorisk skolgång. Genom utbildningen spreds nederländska inte bara som officiellt språk utan också som det enda språket – och dessa ansträngningar gav resultat, eftersom nederländska blev andraspråk för de flesta.
Långt före slaveriets avskaffande 1863 hade man börjat rekrytera kontraktsarbetare – särskilt kineser, hindustaner och javaneser, som behöll sina ursprungliga språk, även om särskilt surinamesiska varieteter utvecklades i samtliga fall (t.ex. Sarnami, som är surinamesisk hindustani). Dessa grupper tillägnade sig gradvis både Sranantongo och nederländska, såväl den officiella kontinentala varieteten som den framväxande surinamesiska varieteten. År 1954 tilldelades Surinam ”inre självstyre”, vilket dock inte ledde till en självständig språkpolitik. Situationen förändrades inte när Surinam blev självständigt 1975; regeringen har alltid officiellt hållit fast vid normerna för den kontinentala varieteten av nederländska.
Användningen av nederländska i Surinam har alltid i stor utsträckning varit begränsad till staden Paramaribo, där det sedan början av 19th-talet har funnits en icke-vit nederländsktalande elit. Medlemmar av de högre samhällsklasserna brukar använda nederländska hemma, i många fall till och med som modersmål, medan medlemmar av de lägre klasserna huvudsakligen talar sitt etniska språk hemma, även om de behärskar nederländska (De Kleine 2002, 2013). I vardagen konkurrerar nederländska med Sranan; det finns faktiskt ett kontinuum från Sranan via surinamesisk nederländska till ”metropolitansk” standardnederländska (Van Bree, De Vries 1997: 1149; Van Donselaar 2005: 117). I sina vardagliga kontakter, i enlighet med de stilistiska krav som interaktionssituationen ställer,
6Delar av detta avsnitt bygger på Hinskens, Muysken 2007.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 16
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 16
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
använder de flesta de olika graderna inom den del av kontinuumet som sträcker sig från Sranantongo till surinamesisk nederländska. Samtidigt förekommer det ofta kodväxling och kodblandning mellan Sranan och surinamesisk nederländska.
I dag talar omkring 60% av landets invånare (N=560.000) nederländska. Det näst vanligaste språket är Sranantongo (367.000 talare) och det tredje är Sarnami (160.000 talare). Totalt används omkring 16 olika språk till vardags, men amerindiska språk som arawak och warao är nära att dö ut.
Varje etnisk grupp har sin egen språkliga cocktail, som färgar dess nederländska varietetsdrag. Bland de mer utbredda dragen i surinamesisk nederländska finns
• den stereotypa bilabiala realiseringen av /w/;
• ett lätt nasaliserat /ɛ/ före nasaler (som till exempel i mens, ”människa”), ett rullande /r/ och en mindre ”skarpt” artikulerad velar frikativa;
• varierande utelämning av små funktionsord som er (”där”) i till exempel ”Ik heb geen zin in” i stället för ”Ik heb er geen zin in”, av det expletiva subjektet het (”det”), av pronominala objekt och av det reflexiva pronomenet;
• is som fokusmarkör, till exempel ”Kijk meneer, is zo denkt die Srananman”, ungefär ”Se här, herrn, is så här tänker den där srananmannen”;”},{
• frekvent SVO-ordföljd, som i till exempel ”Toevallig hij is laatst doodgegaan” i stället för ”Toevallig is hij laatst doodgegaan” (V2), ungefär ”Av en händelse dog han nyligen”;”},{
• bisatser som inte inleds med dat, ”att”, och inbäddade satser kan ha huvudsatsens syntaktiska ordföljd;
• ”egna” ord som buitenvrouw (”älskarinna”) och ”referentiella surinamismer” som schaafijs (”slushpuppie”);
• användningen av Sranantongo, engelska och även vissa ursprungligen indiska lexikala element (främst för att hänvisa till specifika växt- och djurarter).
Surinamesisk nederländska är en diffus språkvarietet. Ändå tycks en tredje uppsättning normer för standardnederländska vara under utveckling i Surinam – även om den ännu inte har kodifierats, bortsett från en ordbok (J. van Donselaar 1977, 1989, 2013).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 17
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 17
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
4.5. Pluri-vad?
Taalunie (Språkunionen – se avsnitt 4.1 ovan) har nyligen konstaterat att ”språkområdets tre delar i allt högre grad orienterar sig efter sina egna normer” (Adviescommissie Taalvariatie 2019: 3, 22; jfr De Caluwe 2017: 126–129). Standardnederländskans divergens i Flandern, Nederländerna och Surinam liknar den hos tyskan i Tyskland, Österrike och Schweiz. Eller kanske den hos engelskan i England, Nordamerika, Australien, Nya Zeeland samt Skottland och Irland. Modern standardnederländska uppvisar alltså drag av det som har kallats pluricentricitet7, det slags situation där ett enda språk har flera nationella standardvarieteter som samspelar med varandra och används för officiella ändamål inom sina nationella sammanhang (Clyne 1992). Enligt detta synsätt är standardvarieteter nära förknippade med nationalstater, där de mer inflytelserika nationella standardvarieteterna påverkar de mindre inflytelserika. Eftersom nederländska är standardspråk endast i en del av Belgien får det egenskapen [+ regional] i den typologi som Auer föreslår (under utgivning); eftersom språket importerades till Surinam som kolonialspråk får det egenskapen [+ postkolonial].
Variationen mellan nederländsk och flamländsk standardnederländska är också delvis en fråga om pluriareality, den typ där den språkliga variationen i standardspråk till stor del är oberoende av nationella och politiska gränser (t.ex. Niehaus 2015; Elspaβ et al. 2017). Enligt detta synsätt begränsas standardvarieteter inte av nationsgränser; i stället kan de överlappa kraftigt över föreställda gränser. Detta gäller till exempel lånord ”som slutar på det skriftliga <tie>, däribland ambitie, frustratie, generatie, justitie, natie, politie, relatie (’ambition’, ’frustration’, ’generation’, ’justice’, ’nation’, ’police’, ’relation’); den sista stavelsen kan uttalas [si] eller [tsi]. I Belgien är det första uttalet överlägset vanligast, medan det senare nästan alltid används i de västra, norra och centrala delarna av Nederländerna” (Haeseryn 2013: 704). Varianten [si] kan också höras i nederländskan som talas i de sydnederländska provinserna Brabant och Limburg. Ytterligare ett exempel på ett fenomen som varierar i belgisk nederländska men också i södra delar av Nederländerna gäller ”[d]emonstrativa pronomenet zo’n (’sådan’ eller ’en sådan’) kan i den södra delen av
7 Auer (under utgivning) föredrar termen flersstandardsspråk, eftersom den inte förknippas med centrum kontra periferi.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204
Page 18
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 18
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
det nederländska språkområdet, och särskilt i belgisk nederländska, användas tillsammans med pluraliska substantiv och singulara, icke-räknebara neutrala substantiv (het-woorden (”it-ord”)), till exempel: Zo’n huizen worden niet meer gebouwd ’Sådana hus byggs inte längre.’ och Ik vind zo’n hout beter geschikt voor een tuinhek, ’Jag anser att sådant virke lämpar sig bättre till ett trädgårdsstaket.’” (Haeseryn 2013: 706). Denna variation förekommer också i den standardnederländska som talas i nederländska Limburg.
Den storskaliga migrationen från Surinam till Nederländerna började på 1960-talet – i de flesta fall rörde det sig om människor med en någorlunda god utbildningsbakgrund. I samband med Surinams självständighet kom betydande antal mindre välutbildade surinameser till Nederländerna. I dag utgör surinameserna den största etniska minoriteten i flera större städer i den västra delen av Nederländerna. Många surinameser bor i stadsdelen ”Bijlmer” eller ”Bijlmermeer”, som byggdes i slutet av 1960-talet i sydöstra Amsterdam. Många av de kännetecken hos surinamesisk nederländska som lyfts fram i avsnitt 4.4 förekommer också i den nederländska som används i den inbördes kommunikationen bland surinameser som bosatte sig i Nederländerna efter självständigheten (1975).
Drag hos surinamesisk nederländska som också förekommer i inhemska nederländska varieteter är avtoning av tonande frikativor, användningen av hun (dativ ’dem’) som subjektpronomen och användningen av gaan (’gå’) som hjälpverb. Dessa variabla fenomen tycks också vara ett fall av pluriareality.
4.6. Nederländerna, Flandern och Surinam
Normerna för standardnederländska tycks således uppvisa en centrifugalkraft. Hur ser nederländskans ställning ut i de tre länderna? Vi kommer att besvara frågan med utgångspunkt i resultaten från forskningsprojektet Staat van het Nederlands ‘Det nederländska språkets tillstånd’. Projektet syftar till att empiriskt välgrundade insikter ska tas fram om användningen av nederländska och andra språk inom olika samhällsområden i hela det nederländska språkområdet. Fokus ligger på de centrala områdena socialt umgänge, arbete, nyheter och information, kultur, utbildning och vetenskap.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 19
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 19
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Projektet bygger på två typer av data:
• webbenkäter bland nederländare, flamländare och invånare i Bryssel samt (sedan 2018) surinameser, proportionellt stratifierade efter kön, ålder, födelseland och bostadsprovins8;
• kompletterande data: upprepade sammanställningar från allmänt tillgängliga källor (bland annat företagens årsredovisningar, tittar- och lyssnarsiffror för tv- och radiokanaler, bokhandelns försäljningssiffror) och andra undersökningar (2018: högre utbildning och vetenskap).
TABELL 2. Antal respondenter som fyllde i enkäterna för projektet Staat van het Nederlands 2016 och 2018, fördelat på region
Totalt deltog drygt 200 fler respondenter 2018, trots minskat deltagande från Belgien och tack vare ett ökat deltagande i Nederländerna och (naturligtvis) Surinam. Några av de viktigaste resultaten diskuteras kort här9. Som figur 3 visar uppgav omkring 85% av de nederländska respondenterna 2018 att de valde ”alltid nederländska” när de talade med släktingar, vänner och grannar.
8 Respondenterna är frivilliga deltagare. I Nederländerna och Flandern är dessa delvis personer som före digitaliseringen (2010) regelbundet fick och fyllde i de skriftliga enkäter som Meertens Instituut skickade ut. En växande andel av respondenterna (och samtliga surinameser i urvalet) rekryterades via Meertens Instituuts elektroniska nyhetsbrev och via sociala medier.
9 See for the complete report Rys et al. (2019).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 20
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 20
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
FIG. 3. Rapporterat språkval vid samtal med släktingar, vänner och grannar – 2018, Nederländerna
För de flamländska respondenterna är andelen ännu högre, nämligen nästan 90% ”alltid nederländska” (Fig. 4).
FIG. 4. Rapporterat språkval vid samtal med släktingar, vänner och grannar – 2018, Flandern
Som Fig. 5 visar uppger omkring 23% av de surinamesiska respondenterna att de alltid använder nederländska inom detta område, och en inte obetydlig andel respondenter uppger att de blandar in Sranatongo (cirka 14%) eller Sarnami (cirka 11%) med nederländska. Män blandar oftare nederländska med Sranantongo när de umgås med vänner, vilket stämmer överens med forskning som visar att män uppfattar Sranantongo som tuffare. Med släktingar tenderar de dock att tala uteslutande nederländska.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 21
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 21
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
FIG. 5. Rapporterat språkval vid samtal med släktingar, vänner och grannar – 2018, Surinam
Mellan 2016 och 2018 förändrades språkvalet på sociala medier markant i både Nederländerna och Flandern, på engelskans bekostnad (från 23,6 till 22,7 procent för kombinationen nederländska och engelska).
Av alla områden verkar högre utbildning vara det enda där användningen av nederländska snabbt minskar – men endast i Nederländerna. Som framgår av Fig. 6 ökade användningen av enbart engelska (2016: 10%, 2018: 20% – många masterutbildningar erbjuds uteslutande på engelska), medan stödet för utbildning på andra språk än nederländska minskade under samma period. Detta sker inte i Flandern eller Surinam.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 22
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 22
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
FIG. 6. Undervisningsspråk i högre utbildning, 2016–2018 – Nederländerna. Blått: stöd för användning av andra språk än nederländska, rött: faktisk användning av enbart engelska (från Hinskens 2020a: 14)
FIG. 7. Undervisningsspråk i högre utbildning, 2018 – Flandern och Bryssel (från Hinskens 2020a: 14)
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204
Page 23
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 23
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
I Flandern och Bryssel ökade inte användningen av engelska inom akademin mellan 2016 och 2018, även om stödet för undervisning på andra språk än nederländska ökade något (Fig. 7).
FIG. 8. Stöd för undervisning på andra språk (än nederländska) inom högre utbildning, 2016–2018 – Surinam. Blå = grundskoleutbildning, röd = gymnasieutbildning, grön = högre utbildning
Fig. 8 visar resultaten beträffande stödet för användning av andra språk än nederländska i Surinam på utbildningens tre huvudsakliga nivåer. Ingen användning av engelska rapporterades, och det finns ett måttligt stöd för undervisning på andra språk än nederländska.
5. FRAMTIDEN
Det allra sista resultatet från projektet Staat van het Nederlands handlar om framtiden för standardnederländska.
Den vänstra kolumnen i tabell 3 nedan visar andelen av dem som instämmer i påståendet ”Jag tycker att det är viktigt att barn talar nederländska”. Bland personer med nederländska som modersmål i de officiellt tvåspråkiga områdena Frisia och Bryssel minskar anslutningen till standardnederländska, men här och i alla andra områden stöder en stor majoritet att standardnederländska förs vidare till nästa generation. Det finns också en stor majoritet som förespråkar standardnederländska bland personer som inte har nederländska som modersmål, med undantag för det flerspråkiga Surinam. Så långt vi kan lita på dessa resultat ser framtiden för nederländskan inte alls dyster ut.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204
Page 24
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 24
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
”Jag tycker att det är viktigt att barn talar nederländska” Personer med nederländska som modersmål (helt) instämmer neutrala (helt) instämmer inte ÅR ENKÄT 2016 2018 2016 2018 2016 2018 Nederländerna 93,9% 92,6 1,1 0,9 4,9 6,5 Frisia 97,8 89,3 0,0 2,0 2,2 8,6 Flandern 94,4 95,1 1,1 0,8 4,6 4,0 Bryssel 95,9 85,4 4,0 6,1 0,0 8,5 Surinam inga uppgifter 83,6 inga uppgifter 13,9 inga uppgifter 2,5 Personer utan nederländska som modersmål (helt) instämmer neutrala (helt) instämmer inte ÅR ENKÄT 2016 2018 2016 2018 2016 2018 Nederländerna 93,8 88,2 2,7 8,1 3,4 3,7 Frisia 95,2 84,5 2,4 11,3 2,4 4,2 Flandern 94,3 100,0 1,1 0,0 4,5 0,0 Bryssel 92,8 75,0 7,1 0,0 0,0 25,0 Surinam inga uppgifter 44,5 inga uppgifter 51,1 inga uppgifter 4,4
TABELL 3. Andelen svarande som instämmer respektive inte instämmer i påståendet ”Jag tycker att det är viktigt att barn talar nederländska” – uppdelat efter region och modersmål
Nya storskaliga webbenkäter har visat att nederländskan är fast förankrad och stabil i alla delar av språkområdet och inom alla domäner för språkbruk. Även i det mycket flerspråkiga Surinam är nederländskan det största språket – i Nederländerna och Flandern är den det i absoluta tal. Attityddata som samlats in i alla delar av språkområdet i samma undersökningar
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 25
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 25
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
visar att en stor majoritet av både modersmålstalare och personer som inte har språket som modersmål (starkt) anser att det är viktigt att barn talar nederländska, så för närvarande finns det ingen anledning att oroa sig för nederländskans framtid.
REFERENCES
Adviescommissie Taalvariatie 2019: Visie op taalvariatie en taalvariatiebeleid. Visietekst van de Adviescommissie Taalvariatie in opdracht van het Algemeen Secretariaat van de Taalunie, Januari 2019, Den Haag: Taalunie. http://taalunieversum.org/sites/tuv/files/downloads/Visietekst%20taalvariatie%20-%20februari%202019.pdf.
Auer Peter 2005: Europe’s sociolinguistic unity, or: A typology of European dialect/standard constellations. – Perspectives on Variation. Sociolinguistic, Historical, Comparative. N. Delbecque, J. Van der Auwera, D. Geeraerts (eds.), Berlin/New York: Mouton de Gruyter, 7–42.
Auer Peter (to appear). Reflections on Linguistic Pluricentricity.
Auer Peter, Hinskens Frans 1996: The convergence and divergence of dialects in Europe. New and not so new developments in an old area. – Convergence and divergence of dialects in Europe [special issue Sociolinguistica 10], P. Auer, F. Hinskens, K. Mattheier (eds.), 1–30.
Bennis Hans, Hinskens Frans 2014: Goed of fout. Niet-standaard inflectie in het hedendaags Standaardnederlands. – Nederlandse Taalkunde 19, 2, 131–184.
Brederode Gerbrand Adriaenszoon 1617: Spaansche Brabander. Digitalized version DBNL: http://www.dbnl.org/tekst/bred001spaa01_01/bred001spaa01_01_0027.htm#26.
Clyne Michael 1992: Pluricentric languages: Introduction. – Pluricentric languages: Differing norms in different nations, M. Clyne (ed.), Berlin: De Gruyter, 1–10.
Crystal David 2005: A Dictionary of Linguistics and Phonetics, 5th edition, Oxford: Blackwell.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 26
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 26
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
De Caluwe Johan 2017: Van AN naar BN, NN, SN… Het Nederlands als pluricentrische taal. – De vele gezichten van het Nederlands in Vlaanderen. Een inleiding tot de variatietaalkunde, Gert de Sutter (ed.), Leuven: Acco, 121–141.
De Kleine Christa 2002: Surinamese Dutch. – Atlas of the Languages of Suriname, J. Arends, E. Carlin (eds.), Leiden: KITLV Press.
De Kleine Christa 2013: Dutch in Surinam. – Language and Space: Dutch, F. Hinskens, J. Taeldeman, (eds.), Berlin / Boston: De Gruyter, 841–858.
Elspaß Stephan, Dürscheid Christa, Ziegler Arne 2017: Zur grammatischen Pluriarealität der deutschen Gebrauchsstandards. – Über die Grenzen des Plurizentrizitätsbegriffs. Zeitschrift für deutsche Philologie 136, 69–91.
Geeraerts Dirk 2001: Een zondagspak? Het Nederlands in Vlaanderen: gedrag, beleid, attitudes. – Ons Erfdeel 44, 337–344.
Geeraerts Dirk, Van de Velde Hans 2013: Supra-regional Characteristics of Colloquial Dutch. – Language and Space: Dutch. F. Hinskens, J. Taeldeman (eds.). Berlin / Boston: De Gruyter, 532–556.
Haeseryn Walter 2013: Belgian Dutch. – Language and Space: Dutch, F. Hinskens, J. Taeldeman (eds.), Berlin / Boston: De Gruyter, 700–720.
Hagen Anton 1999: De lof der Nederlandse taal, Afscheidscollege bij het aftreden als hoogleraar in de Dialectkunde aan de Faculteit der Letteren van de Katholieke Universiteit Nijmegen.
Haugen Einar 1966: Dialect, language, nation. – American Anthropologist 68, 922–935.
Hinskens Frans 2018: Mislukte poging tot uniformering Standaardnederlands. – Wereldgeschiedenis van Nederland, L. Heerma van Voss, M.’t Hart, M. Schillings, K. Davids, K. Fatah-Black, L. Lucassen, J. Touwen (eds.), Amsterdam: Ambo Anthos, 683–688.
Hinskens Frans 2020a: Een varifocale kijk op taalvariatie en taalcontact. Inaugural address Radboud Universiteit Nijmegen: https://pure.knaw.nl/ws/portalfiles/portal/23187961/Hinskens_2020_oratie.pdf.
Hinskens Frans 2020b: Surviving Limburg and Hollandic Dialect Features and What They Have in Common. – Intermediate Language Varieties: Koinai and Regional
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 27
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 27
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Standards in Europe, M. Cerruti, S. Tsiplakou (eds.), Amsterdam / Philadelphia: Benjamins, 55–78.
Hinskens Frans, Muysken Pieter 2007: The Talk of the Town: Languages in Amsterdam 1507–2007. – Zeitschrift für Literaturwissenschaft und Linguistik 2007, 37(148), 7–23.
Jacobi Irene 2008: On Variation and Change in Diphthongs and Long Vowels of Spoken Dutch: Ph.D. thesis, University of Amsterdam.
Kirchmeier Sabine 2020: Trends in European Language Policies With a View to Language Technology. – Bendrinė kalba 93 (2020), 1–23. http://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/2039.
Kloss Heinz 1978: Die Entwicklung neuer germanischer Kultursprachen seit 1800, Zweite, erweiterte Auflage, Düsseldorf: Schwann.
Marynissen Ann 2017: De lange weg naar een Nederlandse standaardtaal. Een beknopte geschiedenis van de standaardisering van het Nederlands. – De vele gezichten van het Nederlands in Vlaanderen. Een inleiding tot de variatietaalkunde, Gert de Sutter (ed.), Leuven: Acco, 60–79.
Niehaus Konstantin 2015: Areale Variation in der Syntax des Standarddeutschen: Ergebnisse zum Sprachgebrauch und zur Frage Plurizentrik vs. Pluriarealiät. – Zeitschrift für Dialektologie und Linguistik 82(2), 133–168.
Rys Kathy, Balesar Usha, De Caluwe Johan, Heeringa Wilbert, Hinskens Frans, Doerga Misier Sita, Van der Peet Maarten, Rozenblad Margareth 2019: Onderzoeksrapport Staat van het Nederlands 2. Over de taalkeuzes van Surinamers in het dagelijks leven en meer over die van Nederlanders en Vlamingen, Den Haag: Taalunie / Amsterdam: Meertens Instituut: http://staatvanhetnederlands.nl/cms/wp-content/uploads/2019/09/Onderzoeksrapport-StaatNed-2019-DEF.pdf.
Stroop Jan 1998: Poldernederlands; waardoor het ABN verdwijnt, Amsterdam: Bert Bakker.
Van Bree Cor, de Vries Jan 1997: Netherlands. – Contact Linguistics. An International Handbook of Contemporary Research 2, H. Goebl, P. Nelde, Z. Starý (eds.), Berlin etc.: De Gruyter, 1143–1152.
Van de Velde Hans 1996: Variatie en verandering in het gesproken Standaard-Nederlands (1935–1993): Ph.D. thesis, Katholieke Universiteit Nijmegen.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 28
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 28
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Van Donselaar Jan 1977: Woordenboek van het Surinaams-Nederlands, Rijksuniversiteit Utrecht, Instituut A. W. de Groot voor Algemene Taalwetenschap.
Van Donselaar Jan 1989: Woordenboek van het Surinaams-Nederlands, Muiderberg: Coutinho.
Van Donselaar Jan 2005: Het Surinaams-Nederlands in Suriname. – Wereldnederlands. Oude en jongere variëteiten van het Nederlands, N. van der Sijs (ed.), The Hague: SDU, 111–130.
Van Donselaar Jan 2013: Woordenboek van het Nederlands in Suriname van 1667 tot 1876, N. van der Sijs (ed.), Amsterdam: Meertens Instituut, Den Haag: Taalunie.
Received 01 12 2020
Accepted 21 12 2020
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 29
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 29
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
A SEVEN-LEAGUE STRIDES SIGHTSEEING TRIP THROUGH PAST AND PRESENT OF STANDARD DUTCH
Summary
The standardization of Dutch started in the early 16th century, driven by commercial, cultural and political developments; initially the standardization consisted only of the unification of the (regionally highly variable and still completely uncodified) written language. Standard Dutch is mainly built on Hollandic dialects. Standard Dutch is also partly a construct: for the sake of the first complete Bible translation (financed by the government of the Seven Provinces, where protestantism – in particular calvinism – was the state religion) scholars from different regions were recruited; the language they created had koine properties. The new Bible language also contained many constructions modelled on Hebrew, Greek and Latin. The linguistic resources of emergent Standard Dutch were further developed and expanded for other purposes as well.
After the Spanish occupation of Antwerp and the subsequent Counter-Reformation, the South became partially depopulated and isolated from the cultural developments in the politically autonomous and Protestant North, the first republic in the Early Modern history of Europe. The North experienced a booming development of Standard Dutch, but this did not reach the South. After the defeat of Napoleon and the Vienna Congress (1815), the two parts were reunited under King William I, who pursued a sharp ‘Dutch only’ language policy. This did not go down well with the Catholic and (French-speaking) liberal upper crust in the South. After Belgium had become independent (in 1830), language choice became free, but from a societal point of view Dutch stood no chance due to the political and economic domination of the Walloon / French elite. The Flemish response resulted in the emancipation of Dutch under the leadership of a group of pro-Dutch intellectuals; in this process the integrationist view i.e. affiliation to the Netherlandic standard variety of Dutch eventually predominated. In the 19th century, it was further cultivated and ‘enriched’ with, among other things, syntactic and morphosyntactic peculiarities that widened the gap with the spoken language (which was still close to the dialects), leading to reactions in the literary world and elsewhere.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 30
FRANS HINSKENS. A Seven-League Strides Sightseeing Trip Through Past and Present of Standard Dutch | 30
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.06
Only in the course of the 20th century did Standard Dutch become anchored in the verbal repertoires of the masses. In the South, the adopted Northern variety of Standard Dutch appears to be too much of a Fremdkörper and a spoken variety has been developing that is coloured by dialect features and therefore varies regionally. Spoken Netherlandic Standard Dutch also contains variable phonetic and morphosyntactic non-standard features.
In Surinam, Dutch has its roots as a colonial language but it was only widely distributed among the non-colonial part of the population in the last decades of the 19th century. It coexists with a range of creole languages, (especially Asian) migrant languages and indigenous languages, resulting in a great deal of ethnolectal variation. The divergent developments in Standard Dutch in the three parts of the language area have resulted in situations which combine features of pluricentricity with features of pluriareality.
Recent large-scale online surveys have shown that Dutch is firmly anchored and stable in all parts of the language area in all domains of language use. Even in the highly multilingual Surinam it is the largest language – in the Netherlands and Flanders it is so in absolute terms. From the same surveys, attitude data collected in all parts of the language area show that the vast majority of both native speakers and non-native speakers (strongly) believe that it is important that children speak Dutch, so for the time being there is no need to fear for the future of Dutch.
