Page 1ARI PÁLL KRISTINSSON
Árni Magnússon-institutet för isländska studier, avdelningen för språkplanering, Reykjavík, Island
MELLAN SKYLLA OCH KARYBDIS: OM SPRÅKSITUATIONEN OCH SPRÅKPOLITIKEN I DET SAMTIDA ISLAND
SAMMANDRAG
Islands litterära tradition, konservativa språkliga arv och ideologier om språklig purism har varit en viktig beståndsdel i den isländska nationella identiteten. Att bevara språklig och litterär kontinuitet är ett huvudmål i Islands uttryckliga kulturpolitik. Samtidigt har globaliseringens framväxt inneburit att ett internationellt språk, vid sidan av isländskan, i allt högre grad förekommer i vardagen inom viktiga områden av det moderna livet. Det finns farhågor för att detta påverkar läsvanor, språklig tillförsel och språkmiljön i allmänhet. Mot denna bakgrund beskriver föreliggande artikel rådande isländska språkideologier, moderna språkbruk, språkpolitik samt möjligheterna och begränsningarna i dagens språkförvaltningsinsatser.
NYCKELORD: språkförvaltning, språkpolitik, språkideologier, isländska, prestigeplanering.
SAMMANFATTNING
Islands litterära tradition, konservativa språkliga arv och ideologier om språklig purism har varit en viktig beståndsdel i den isländska nationella identiteten. Att bevara språklig och litterär kontinuitet är ett huvudmål i Islands uttryckliga kulturpolitik. Globaliseringen har emellertid lett till att ett internationellt språk i allt högre grad används inom viktiga områden av det moderna livet. Detta väcker oro eftersom läsvanor förändras och språkets livskraft och språkmiljön i allmänhet påverkas. Mot denna bakgrund beskriver artikeln rådande isländska språkideologier, behandlar modernt språkbruk och språkpolitik samt diskuterar möjligheter och begränsningar för dagens språkförvaltning.
NYCKELORD: språkförvaltning, språkpolitik, språkideologier, isländska, prestigeplanering.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 2ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 2
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
1. SPRÅKSITUATIONEN
1.1. Historisk bakgrund
Isländska är ett nordgermanskt (”nordiskt”) språk. Strukturellt ligger det nära modern färöiska och vissa västnorska dialekter. Mer avlägsna nordiska släktingar är svenska, danska och östnorska / norskt bokmål. Modern isländska uppvisar stora likheter med sin språkliga förfader, fornnordiskan, som talades från 800-talet till 1200-talet i Skandinavien, på Färöarna och Island, i vissa delar av Storbritannien och på andra platser dit vikingarna och nordiska handelsmän färdades under medeltiden. Omfattande texter på fornnordiska / äldre isländska har bevarats, och många av dem hålls högt i aktning, såsom de så kallade släktsagorna, Den poetiska Eddan, kungasagorna osv. Dessa texter skrevs huvudsakligen på 1100-, 1200- och 1300-talen, främst på Island och delvis i Norge. Textspråket är fortfarande i stora drag tillgängligt för dagens genomsnittliga läsare av modern isländska, utan specialkunskaper i lingvistik eller litteraturvetenskap. Detta beror på att modern isländska har bevarat de flesta fornvästnordiska grammatiska kategorierna och det grundläggande ordförrådet, samtidigt som betydande förändringar har skett i det fonologiska systemet.
1.2. Språkliga kännetecken
Substantiv, adjektiv, pronomen och räkneorden 1–4 i modern isländska har fyra grammatiska kasus. Substantiv, adjektiv, de flesta pronomen och räkneorden 1–4 har tre grammatiska genus. Verben böjs efter tempus, person, numerus, modus och diates. Strukturellt sett har isländskan alltså i stor utsträckning bevarat många av de fornöstgermanska grammatiska kännetecknen.
En annan egenskap hos modern isländska är också värd att nämna: systemet för personnamn. De flesta islänningar använder fortfarande patronymikon eller metronymikon, det vill säga man kan välja mellan att använda sin fars eller sin mors förnamn för att bilda sitt efternamn, med son ”son” eller dóttir ”dotter” tillagt. Som exempel hette min far Kristinn i förnamn, så jag heter Kristinsson, medan mina systrar har efternamnet Kristinsdóttir. De flesta islänningar använder visserligen sina fäders eller mödrars förnamn som efternamn, men vissa använder familjenamn, vilket är den vanligaste seden i Västeuropa (t.ex. Jóhanna Schram), eller en blandning av båda metoderna (t.ex. Jóhanna
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204
Page 3ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 3
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Adolfsdóttir Schram). En annan intressant egenskap hos den isländska namntraditionen är att man aldrig tilltalar människor enbart med deras efternamn; som standard använder man förnamn(en), eventuellt följt av ett efternamn. Detta gäller alla samhällsmedlemmar, oavsett status och position.
Isländskan är i stort sett fri från dialekter i ordets vanligaste bemärkelse. Det finns dock en särskild ”nordlig accent”, vilket i stora drag innebär att många människor i centrala norra Island tenderar att uttala intervokaliska klusiler med starkare aspiration efter klusilen än de flesta andra isländsktalande vanligtvis gör. Det är något av ett mysterium varför en så stor och glest befolkad ö som Island inte är uppdelad i tydligt åtskilda dialektregioner. Den mesta variationen i isländskan bestäms av genre, kommunikationsmedium, situation och graden av närhet mellan samtalsdeltagarna.
Isländskan har en lång tradition av att skapa inhemska nyord, och sådana nyord används i mängder i vardagen. Exempel: sími ”telefon”, tölva ”dator”, fíkill ”missbrukare”, dagskrá ”program”, ráðstefna ”konferens”, och så vidare. Detta innebär att personer som talar de skandinaviska språken (danska, norska, svenska) eller andra germanska språk måste anstränga sig extra för att lära sig modern isländska, eftersom de inte utan vidare kan tyda betydelsen av exempelvis isländska tidningstexter. Andelen så kallat internationellt ordförråd är nämligen relativt låg (särskilt i tryckt material), medan inhemska nyord har skapats som ersättningar.
1.3. Språkliga föreställningar bland talgemenskapens medlemmar
Grammatisk, ortografisk och lexikal purism är ett centralt tema i isländska språkattityder och ideologier, vilket upprepade gånger har visats i opinionsundersökningar och undersökningar av språkdiskurser (jfr t.ex. Ottósson 1990, Árnason 2006, Vikør 2010, Leonard, Árnason 2011, Kristinsson 2014, Jökulsdóttir et al. 2019). Språkanvändning diskuteras ofta av lekmän, och många tenderar att ha starka åsikter, till exempel när det gäller att välja mellan olika förslag på nya ord i ordförrådet. Ett antal talare uttrycker regelbundet sin oro över vad de uppfattar som en försämring av det korrekta isländska språket bland den yngre generationen. Även om protektionistiska språkideologier dominerar på Island anser jag att sådana
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 4ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 4
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
attityder främst fokuserar på språkets former, medan statusfrågor, det vill säga hot om att användningsdomäner går förlorade, har väckt mindre oro hos allmänheten (jfr Kristinsson 2014).
På grund av geografiska förhållanden utsattes majoriteten av vanliga isländsktalande under århundraden (särskilt 1400–1800) knappast någonsin för långvariga språkkontaktsituationer. Kontaktsituationer med dansktalande och senare engelsktalande grupper blev gradvis vanligare under 19th och 20th-talen. Island ockuperades av engelsktalande allierade styrkor 1940, och en militärbas inom NATO upprättades och drevs i många årtionden efter kriget. Sedan mitten av 1900-talet har rädslan för engelskans inflytande på isländskan gett bränsle åt diskurser om inhemsk språklig renhet. Detta har inte minst gällt terminologi och den moderna förnyelsen av ordförrådet.
Under 19th-talet och början av 20th-talet blev språklig purism ett viktigt och inflytelserikt inslag i isländska språkattityder och språkpraktiker. Språkpurismen blev en betydande faktor i islänningarnas nationella självuppfattning. Tidigare var huvudmålet för språkrensningen lånord från danskan, medan engelska lån har varit den främsta angelägenheten sedan senare hälften av 20th-talet. Detta framgår av nationalistiska språkpolitiska diskurser. Till och med islänningarnas blotta existens som en separat nation och deras rätt till självständighet har kopplats till det isländska språket, helst i dess mest ”rena” form (det vill säga så nära fornnordiskan som möjligt, det medeltida nordiska litterära guldåldersstadiet i språkets utveckling).
1.4. Den aktuella språksituationen
Isländska används inom alla delar av vardagslivet på Island: inom det offentliga förvaltningssystemet, i parlamentet, som undervisningsspråk i skolor (även inom högre utbildning), i företag, inom idrotten, i massmedierna osv. Utgivningen på isländska är omfattande för en nation med endast omkring 360 000 invånare; omkring 1 000 boktitlar gavs ut på isländska 2019, en ökning jämfört med tidigare år. Utgivningen av böcker för ungdomar och barn ökade med 50% 2019 jämfört med 2018. Vissa traditionella tryckta dagstidningar tycks ha det svårt, medan skrivna nyhetsportaler på webben går bra. Det finns ett antal radiostationer och en handfull rikstäckande tv-kanaler.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 5ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 5
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Även om isländska är statens och kommunernas officiella språk finns det bara ett erkänt traditionellt minoritetsspråk på Island, nämligen isländskt teckenspråk, som är förstaspråk för omkring 300 personer.
Islands befolkning har på senare tid blivit betydligt mer mångfacetterad än tidigare. På omkring ett kvarts sekel har andelen invandrare ökat från mindre än 2% av den totala befolkningen till omkring 14% (Statistics Iceland 2020). En del har förvärvat isländskt medborgarskap, medan de flesta invånare med utländsk bakgrund är medborgare i andra länder och har uppehållstillstånd (tillfälligt) på Island. Polacker är den i särklass största enskilda invandrargruppen, och den näst största gruppen är litauer. Omkring 5% av dem som bor på Island är polska medborgare (19 000 personer 2019), och omkring 1% av befolkningen är litauiska medborgare (4 000 personer 2019; Statistics Iceland 2020).
In 2016, 12.6% of children at pre-primary school age in Iceland had another language than Icelandic as home language, and there are at least about 50 different home languages in the country (Jónsdóttir et al. 2018: 10). Some estimates have figures as high as 100 different home languages.
Även om isländskans status som officiellt språk inte ifrågasätts och språket är det främsta kommunikationsspråket i vardagen, har vissa delar av den isländska arbetsmarknaden tydligt blivit flerspråkiga, såsom turisttjänster, underhåll och byggverksamhet. Många invandrare gör sitt bästa för att lära sig tala isländska. Demografiska förändringar har inneburit att isländska med utländsk accent har blivit en del av vardaglig språkpraktik. De isländska nationella etermedierna utgör inget undantag. Denna situation är ny för en stor del av de traditionella isländsktalande.
Utländska talare av isländska klagar ofta över att islänningar gärna växlar till engelska när de hör dem tala med accent. Detta kan naturligtvis vara ett problem, för det första eftersom det visar bristande tolerans för tal med utländsk accent och för det andra eftersom detta beteende också berövar språkinlärare möjligheten att öva sin isländska i autentiska samtal. Det stämmer också att många av utlänningarna inte nödvändigtvis talar engelska flytande.
Globaliseringens intåg innebär att engelska förekommer allt oftare i vardagen, i (sociala) medier, handel, akademin, populärkultur, digital teknik osv. Det uppfattas allmänt
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 6ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 6
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
att detta med nödvändighet påverkar läsvanor, språklig input på modersmålet och fördelningen av språkanvändningens domäner i samhället i stort. Inom några domäner av det isländska samhället används engelska allmänt (ofta parallellt med isländska), till exempel inom turismbranschen, vissa företag, bankväsendet och delvis som undervisningsspråk vid universitet. Trots engelskans starka närvaro inom sådana domäner är isländska utan tvekan det främsta vardagsspråket; det är undervisningsspråket i grundskolan och på gymnasiet och är med bred marginal det vanligaste undervisningsspråket vid isländska universitet och högskolor. Liksom vid universitet i andra nordiska länder har modersmålet en stark ställning på kandidatnivå, medan master- och doktorandprogram har en högre andel kurser på engelska. En undersökning från 2014 visade att omkring 10% av universitetskurserna på kandidatprogram undervisades på engelska och att i genomsnitt omkring 18% av kurserna på masterprogram undervisades på engelska (Kristinsson, Bernharðsson 2014). Intressant nog finns det starka belägg (Arnbjörnsdóttir 2017) för att isländska högskolestudenter tenderar att överskatta sina egna kunskaper i engelska och att de har svårt att hantera akademisk engelska i sina studier.
2. SPRÅKEKOLOGIN I FÖRÄNDRING OCH SPRÅKPOLITISKA UTMANINGAR
I den senmoderna tiden står den isländska kulturen och det isländska samhället inför val och utmaningar när det gäller språkplanering, såväl i fråga om språkkorpus och språkstatus som om språkinlärningsplanering (se t.ex. Kristinsson 2014, 2018). Ett forskarlag har under de senaste tre åren undersökt språkliga praktiker och attityder på Island (jfr Sigurjónsdóttir 2019). De försöker dels ta fram belägg som kan bidra till välgrundade språkplaneringsinsatser för att hantera och förändra den nuvarande språksituationen, dels ge bättre teoretisk förståelse av språkinlärning, språkutveckling och språkkontakt i allmänhet. Det pågår alltså forskning som ska kasta ytterligare ljus över den aktuella språksituationen på Island, inte minst isländskans ställning i förhållande till engelskan. Det övergripande målet är att kunna informera den isländska allmänheten om i vilken utsträckning de bör oroa sig för isländskans framtidsutsikter och om engelskans ökade närvaro påverkar den dagliga användningen av isländska, dess grammatik och semantik. Vissa människor, till exempel lärare, har haft en känsla av att något kanske förändras snabbt bland skolornas
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204
Page 7ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 7
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
barn och ungdomar, i grammatikens system och i ordförrådet. Dessa vaga farhågor, som har uttryckts under de senaste ett eller två årtiondena, har huvudsakligen grundat sig på anekdoter och liknande.
Ett exempel på sådana anekdotiska belägg: Forskare hade kommit fram till att antalet isländska barn under 15 år som hade svårt att läsa, bedöma och tolka en text enligt PISA-mätningen hade ökat från 15% år 2000 till 22% år 2015. När nyheten kom ut 2018 citerades ordföranden för Islands lärarförbund, Ragnar Pétursson, i en tidningsartikel enligt följande:
”Ragnar har kritiserat lokala institutioner för att avsätta alltför lite tid åt […] isländska i grundskolans läroplan. Men det som verkligen är sorgligt är att isländska barn tillbringar mycket tid med tekniska apparater som till största delen används på engelska, medan föräldrarna inte verkar ta sig tillräckligt med tid för att prata med dem om vad de ser och läser på nätet. ’Jag har varit lärare i 20 år och kan säga er att barn aldrig har levt under bättre förhållanden än nu’, säger Ragnar. ’Men vi ger inte barnen tillräckligt mycket av det som verkligen betyder något – tid’” (Demurtas 2018).
Bland de uttryckliga politiska åtgärder som nyligen skriftligen har fastställts av parlamentet och regeringen ingår:
(1) en detaljerad officiell språkpolitik från 2009 (Ministry of Education, Science and Culture 2009; ratificerad av parlamentet),
(2) en särskild språklag om isländska och isländskt teckenspråk från 2011 (Althingi 2011),
(3) ett ambitiöst program för språkteknologi för 2018–2022 (Nikulásdóttir et al. 2017; Rannís 2018). Det uttryckliga syftet med finansieringen och programmet för språkteknologi är
”att skydda och stödja det isländska språket samt underlätta användningen av ny informationsteknik i det isländska samhället, till nytta för allmänheten, institutioner och företag” (Rannís 2018).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 8ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 8
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
(4) I juni 2019 antog Islands parlament enhälligt en parlamentsresolution om isländska. I resolutionen förespråkas en landsomfattande kampanj för språklig medvetenhet (Áfram íslenska [Framåt, isländska!]); behovet av att stödja lärarutbildningen betonas, liksom målet att värna isländskan inom de digitala områdena (Althingi 2019).
Även om isländska för närvarande är förstaspråk för omkring 86% av Islands befolkning visar omfattande, aktuella opinionsundersökningar att majoriteten av islänningarna uppger att de regelbundet hör och läser en del engelska, och många uppger också att de regelbundet använder engelska. Uppgifterna nedan hämtas från de första resultaten av den omfattande undersökning som nämnts tidigare i kapitlet: Bland isländska barn i åldern 3–5 år tittar omkring 60% på engelskspråkiga program på kanaler som Netflix och YouTube (Sigurjónsdóttir 2019). I åldersgruppen 3–12 år spelar omkring 50% datorspel på isländska, medan andelen för engelskspråkiga datorspel är omkring 75%; yngre barn spelar dock oftare de isländska spelen (Nowenstein et al. 2018). När det gäller ungdomar visar forskning att ett ökat inflöde av engelska bland 16–20-åriga talare av isländska har ett positivt samband med ökad osäkerhet och icke-standardmässig användning av konjunktiv och indikativ modus i det isländska verbsystemet (Thórsdóttir 2018).
Som nämnts tidigare uppger majoriteten av islänningarna att de regelbundet hör och läser en del engelska, och många uppger också att de regelbundet använder engelska. En undersökning som genomfördes 2002 visade att omkring 50% av de svarande då uppgav att de använde engelska nästan dagligen (dvs. läste, skrev eller talade engelska), medan 25% svarade ”(nästan) aldrig” (Árnason 2006). När det gäller formellt eller strukturerat förvärv av engelska har det visats (Jóhannsdóttir 2018) att isländska barn i årskurs 4th, som börjar lära sig lite engelska i skolan, tillägnar sig det mesta av sitt engelska ordförråd utanför klassrummet. Detta sker utifrån deras motivation att förstå engelskspråkiga tv-program och poplåtar och så vidare, genom datorer och genom kommunikation med människor som inte kan isländska och kommunicerar på engelska. Med andra ord är engelskundervisningen i skolan endast ett sekundärt sätt för dem att tillägna sig engelska.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 9ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 9
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Det är möjligt att de två språkkoderna, isländska och engelska, har uppnått någon form av hälsosam balans, det vill säga en stabil parallellspråkig situation, inom olika möten och domäner på Island. Frågan är snarare om denna situation gör isländskan ”sårbar” på Island, vad gäller dess former, funktioner eller båda.
En möjlighet är att vi kanske inte nödvändigtvis främst upplever engelskans inflytande som sådant på isländskans former och domäner – vilket påverkar och förändrar hur isländska används och var och när den kan användas – utan snarare att engelska är en ytterligare språkkod i gemenskapen. Det skulle med andra ord kunna finnas tecken på framväxande additiv tvåspråkighet, där engelska tillkommer utöver isländska, snarare än att engelska ”erövrar” isländskan när det gäller användningsdomäner och färdighet i språkanvändningen.
Som diskuterats tidigare används engelska ofta på Island och i vissa situationer och domäner ibland till och med i stället för isländska. Detta sker till exempel inom olika kundtjänster på Island, såsom i butiker och restauranger, i stadsdelar i Reykjavík där det finns många turister och andra utländska besökare. Samtidigt förekommer det en omfattande metalingvistisk diskurs i det isländska språksamhället som blottlägger islänningarnas negativa attityder till sådan offentlig användning av engelska på Island.
En tidningsartikel av den isländske romanförfattaren Ragnar Jónasson (2018) är ett exempel på en tämligen typisk beskrivning från infödda islänningar som oroar sig för isländskans framtidsutsikter:
”På restauranger och kaféer hälsas man ofta på engelska i stället för på isländska, och ofta kommer man ingen vart om man vill beställa mat eller dryck på isländska. Företag använder engelska namn eller byter varumärke till ett engelskt. Turismens betydelse för ekonomin gör snabbt engelska inte bara till servicesektorns andraspråk, utan nästan till dess förstaspråk.”
Många exempel på sådana öppet uttryckta negativa attityder till vad som tycks vara engelskans upphöjda status i Islands offentliga och sociala rum återfinns i isländska sociala medier. Ibland uppmanar kommentatorer på sociala medier till och med människor att bojkotta butiker och restauranger som saknar isländsktalande personal eller som tenderar att göra reklam för sina varor
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 10ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 10
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
och tjänster på engelska och inte på isländska. Med andra ord förekommer engelskspråkig dominans, exempelvis inom Reykjaviks turistnäring och vissa andra områden och domäner, i alla slags flexibla kommunikationssituationer, samtidigt som det finns tydliga tecken på att dessa praktiker stigmatiseras bland talgemenskapens medlemmar. Detta grundar sig uppenbarligen på en rådande ideologi till förmån för isländskan, som ger näring åt häftiga diskurser om hot mot språket och om språklig renhet.
Även om talgemenskapens medlemmar uttrycker oro för isländskans framtid får man inte glömma att isländskan, det officiella språket i en välmående, modern och självständig nationalstat, anges som nr 1 (institutionell) på den traditionella EGIDS-skalan för språklig livskraft. Isländskan klassas med andra ord inte alls som ett hotat eller sårbart språk. Överföringen mellan generationerna är inte i fara, och språket är både de facto och de jure Islands nationalspråk. Det finns emellertid vissa nyanser i detta avseende när det gäller möjligheten att språk som annars inte är hotade, däribland isländskan, kan bli så kallat digitalt minoriserade (Drude et al. 2018). Traditionella index för språklig livskraft har kanske ännu inte fullt ut integrerat den digitala komponenten av språklig exponering. En reviderad skala för språklig livskraft måste erkänna begreppet digital språklig minorisering (jfr Drude et al. 2018).
3. SPRÅKPOLITISKA INSATSER
Vilka begränsningar och möjligheter finns det för språkstyrning i sådana situationer som den isländska?
Som jag ser det blir språkpolitikens alla tre komponenter (praktiker, föreställningar, styrning), såsom de beskrivs i Spolskys modell (2004, 2009, 2018/2019), aktuella på ett eller annat sätt när man försöker analysera språk kontakten mellan engelska och isländska och statusförhållandet mellan de två språken (såsom diskuterats i föregående kapitel) ur ett språkpolitiskt perspektiv. För att språkstyrning ska lyckas måste man inse att den inte bara modifierar de två andra pelarna i språkpolitiken, utan också själv modifieras av dem, det vill säga av praktiker och föreställningar (i Spolskys terminologi). Med andra ord är styrning bara en av faktorerna bakom en framgångsrik språkpolitik. Resultaten av styrningsinsatser beror i hög grad på hur väl de är förankrade i de faktiska språkpraktikerna och de rådande ideologierna i den aktuella talgemenskapen.
BENDRINÉ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 11ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 11
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
I den isländska språkstyrningen är det inget alternativ att bortse från globaliseringens inverkan på nutida språkliga repertoarer; inte heller är det ett alternativ att allvarligt försumma bevarandet av en rik språklig och litterär tradition, som uppfattas som ett unikt kulturarv. Det behövs alltså en balanserad analys av möjligheterna och begränsningarna för dagens språkstyrningsinsatser.
I den återstående delen av detta avsnitt diskuteras kortfattat tre språkstyrningsinsatser.
(1) Den tid barn tillbringar i en engelskspråkig miljö (Youtube, Netflix, datorspel och så vidare) kan uppenbarligen inte samtidigt användas för rekreation i något isländskspråkigt forum. Därför kan man hävda att den nuvarande situationen med stor exponering för engelska kan leda till ökad exponering för engelska och minskad exponering för isländska under en kritisk period i barnens liv. Om detta godtas som en korrekt beskrivning av nuläget bör språkstyrningsorgan, skolledningar och liknande verka för ökad finansiering av språkteknologi och digital utveckling på isländska, eftersom sådana tekniska lösningar i sin tur kan underlätta för företag och innovatörer som vill skapa och marknadsföra datorspel på isländska, filmer på isländska som tilltalar isländska barn och ungdomar samt översättningar och tolkningar av internationella strömningar inom en rad områden. Dessutom är isländsk röststyrning för enheter, isländska appar för inköp och en mängd andra apparater som använder isländska mycket viktiga, inte bara för sin praktiska nytta utan också symboliskt, eftersom detta stärker föreställningen att isländska mycket väl kan användas inom alla delar av våra liv i dag.
De isländska myndigheterna har beslutat att göra sitt bästa för att möta denna utmaning genom att anslå stora belopp till ett språkteknologiprogram för 2018–2022 och genom en fond som stöder utgivningen av intressanta böcker för ungdomar och barn.
(2) Olika socioekonomiska insatser som till synes inte har med språk att göra kan vara relevanta om de syftar till att ge unga familjer mer tid av god kvalitet tillsammans, helst så att den traditionella språkliga exponeringen ökar och därmed underlätta en framgångsrik överföring av isländska mellan generationerna. Detta gäller inte bara grundläggande kommunikationsfärdigheter på isländska, utan stärker och främjar också en trygg språkbehärskning, ett rikt uttryckssätt och ett större ordförråd,
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 12ARI ÞÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 12
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
kunskaper om betydelsen och användningen av gamla idiomatiska uttryck som fortfarande används av äldre generationer av isländsktalande, etc.
I detta sammanhang kan nämnas att isländska fackföreningar för personer anställda av den isländska staten och kommunerna nyligen har förhandlat om löner och anställningsvillkor. Intressant nog prioriterade två av de största fackföreningarna inte nödvändigtvis högre löner i sig, utan kortare arbetsveckor. På Island har en normal arbetsvecka varit 40 timmar. Vid tidpunkten för skrivandet (maj 2020) hade ett antal fackföreningar och deras anställda kommit överens om att i genomsnitt förkorta den till 36 timmar. Ett viktigt argument för en kortare arbetsvecka är den ökade förekomsten av utbrändhet inom många offentliga yrken, såsom bland lärare och sjuksköterskor. Ett annat vanligt argument för en kortare arbetsvecka är att de anställda behöver kunna tillbringa mer tid med sina barn och andra familjemedlemmar. En bieffekt av färre arbetstimmar, när detta väl har genomförts fullt ut, är att små barn kan få några fler timmar av språklig input på sitt modersmål genom kommunikation med sina föräldrar. (Det vill säga, om föräldrarna använder den extra tiden till att läsa för dem och prata med dem, och inte bara stirra på sina egna digitala enheter.)
Som ofta är fallet inom språkpolitik kan olika samhällsutvecklingar och förändringar få positiva eller negativa bieffekter som också påverkar språkpolitiken och språkförvaltningen. Språkpolitik kommer således ofta till stånd som en bieffekt av genomförandet av annan politik.
(3) Slutligen antog Islands parlament (Althingi) enhälligt en resolution i juni 2019 om att stärka isländskan som officiellt språk på Island. Resolutionen lyfter fram tre huvudsakliga mål: för det första att isländska ska användas inom alla områden och samhällssfärer på Island – ett mål som också var huvudämnet i den nuvarande officiella språkpolitiken på Island, antagen av parlamentet 2009; för det andra att främja undervisningen i isländska samt lärarutbildning och fortbildning, med särskild uppmärksamhet på undervisning i isländska för personer som inte har språket som modersmål. Det tredje målet är att säkerställa isländskans framtid i den digitala språkanvändningens värld.
Den parlamentariska språkpolitiska resolutionen från 2019, som nämnts ovan, åtföljdes av ett föreslaget treårigt program, 2019–2021, och språkmedvetenhetsprojektet Áfram íslenska. Den första punkten av de sammanlagt 22 punkterna i treårsprogrammet är att öka medvetenheten om det isländska språkets betydelse, värde och särprägel.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 13ARI ÞÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 13
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Språkets positiva attityders betydelse betonades upprepade gånger i en motiveringspromemoria som lades fram för parlamentet till stöd för resolutionen (min översättning):
”En positiv attityd till [isländskan] och ökad medvetenhet är avgörande för att säkerställa att [isländskan] fortsätter att användas inom alla samhällsområden”
”Positiva diskussioner och utbildning i samhället om isländskans mångfald är viktigt för nya talare av språket”
”I lärarutbildningen är det viktigt att främja positiva attityder till det isländska språket, så att [de blivande lärarna] kan sprida detta bland sina framtida elever”
I resolutionen betonas statusfrågor, och vissa faktorer inom korpusplanering nämns uttryckligen (t.ex. terminologier), liksom faktorer som rör förvärvsplanering (t.ex. undervisning i isländska som andraspråk).
Med andra ord behandlar denna språkförvaltningsinsats de klassiska huvudkomponenterna i språkplanering, dvs. statusplanering, korpusplanering och förvärvsplanering.
Dessutom framstår den föreslagna språkförvaltningsplanen för mig också som ett försök till prestigeplanering i den isländska kontexten, eftersom betydelsen av positiva attityder uttryckligen anges som ett huvudmål och som en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av de övriga språkförvaltningsåtgärderna.
Sammanfattningsvis hör medvetenhet och attityder till de centrala faktorerna i den nyligen lanserade språkplanen.
Inom forskningsområdet språkpolitik och språkplanering har termen prestigeplanering introducerats (jfr t.ex. Haarmann 1990). Den handlar om attitydförändringar. I viss mening kan prestigeplanering sägas tillhöra komponenten ”ideologi och övertygelser” om den tillämpas på Spolskys modell (2004) (jfr Ager 2005), som jag nämnde tidigare.
Traditionellt har islänningarna värderat sitt språk högt; de har varit stolta över sitt gamla modersmål, och puristiska strävanden verkar verkligen ha folkligt stöd (Jökulsdóttir et al. 2019). Kvantitativ och kvalitativ forskning (Árnason 2006, Óladóttir 2009) har visat att isländsktalande överväldigande hyser positiva attityder till sitt
BENDRINÉ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 14ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 14
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
modersmål. Men som nämnts ovan har regeringen och parlamentet nu lanserat en informationskampanj för att ytterligare befästa attitydfaktorer, vilken bland annat uttryckligen syftar till att förändra språkattityderna och kanske kan analyseras som insatser för prestigeplanering.
4. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR
I den grekiska mytologin syftar Scylla och Charybdis på mytiska monster, ett på vardera sidan av ett förrädiskt havssund. Bildligt talat liknar det att föra Islands språkliga och litterära arv vidare till yngre generationer av isländsktalande en färd genom osäkra farvatten, där man varken vill fångas av glansen från en enda global kommunikationskod och dess åtföljande homogena populärkultur eller av monstret på andra sidan, som framträder som destruktiv isolationism och provinsialism. Mitt påstående är att välgrundad språkpolitik verkligen kan möjliggöra en säker färd mellan Scylla och Charybdis. Jag har nämnt några fakta om den rådande språksituationen på Island, och det pågår undersökningar med syftet att kvantifiera och tolka den moderna smarta teknikens inverkan på språklig input och språkattityder hos isländska barn. En av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik resa in i framtiden är utvecklingen av isländska språkkorpusar och en prisvärd och tillgänglig infrastruktur för språkteknologi, samt språkliga verktyg och tekniska apparater baserade på modern talad och skriven isländska, liksom datorspel och filmer med isländskt innehåll som kan tilltala barn och ungdomar på deras modersmål (jfr Kristinsson 2016).
REFERENCES
Ager Dennis 2005: Image and Prestige Planning. – Current Issues in Language Planning 6(1), 1–43.
Althingi [Iceland’s Parliament] 2011: Lög um stuð̌u íslenskrar tungu og íslensks táknmáls 61.
Althingi [Iceland’s Parliament] 2019: Þingsályktun um að efla íslensku sem opinbert mál á Íslandi 36/149.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 15ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 15
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Árnason Kristján 2006: Island. – Nordiske språkhaldningar. Ei meiningmåling, eds. T. Kristiansen, L.S. Vikør, Oslo: Novus, 17–39.
Arnbjörnsdóttir Birna 2017: The Policies and Contexts that Frame English Education and Use in Iceland. – Language Development Across the Life Span, eds. B. Arnbjörnsdóttir, H. Ingvarsdóttir, Springer, 19–34.
Demurtas Alice 2018: 22% of Icelandic Children Show Difficulties In Reading Their Own Language. – The Reykjavik Grapevine, 13 Feb. 2018.
Drude Sebastian, Ingason Anton Karl, Kristinsson Ari Páll, Arnbjörnsdóttir Birna, Sigurðsson Einar Freyr, Rögnvaldsson Eiríkur, Nowenstein Iris Edda, Sigurjónsdóttir Sigríður 2018: Digital Resources and Language Use: Expanding the EGIDS Scale for Language Development into the Digital Domains. – FEL XXI Communities in Control: Learning Tools and Strategies for Multilingual Endangered Language Communities. Proceedings of the 21st FEL Conference 19–21 October 2017, Hungerford: Foundation for Endangered Languages.
Haarmann Harald 1990: Language Planning in the Light of a General Theory of Language: A Methodological Framework. – International Journal of the Sociology of Language 86, 103–126.
Jóhannsdóttir Ásrún 2018: English Exposure and Vocabulary Proficiency at the Onset of English Instruction. – Language Development across the Life Span, eds. B. Arnbjörnsdóttir, H. Ingvarsdóttir, Springer, 57–78.
Jökulsdóttir Tinna Frímann, Ingason Anton Karl, Sigurjónsdóttir Sigríður, Rögnvaldsson Eiríkur 2019: Um nýyrði sem tengjast tölvum og tækni. – Orð og tunga 21, 101–128.
Jónasson Ragnar 2018: Can the Language of the Vikings Fight off the Invasion of English? – The Guardian, 17 Oct. 2018.
Jónsdóttir Kriselle Lou Suson, Ólafsdóttir Sigríður, Einarsdóttir Jóhanna Thelma 2018: Linguistically Diverse Children in Iceland: Their Family Language Policy and Icelandic Phonological Awareness. – Icelandic Studies on Diversity and Social Justice in Education, eds. H. Ragnarsdóttir, S. Lefever, Newcastle: Cambridge Scholars Publishing, 7–38.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 16ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 16
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Kristinsson Ari Páll 2014: Ideologies in Iceland: The Protection of Language Forms. – English in Nordic Universities: Ideologies and Practices, eds. A.K. Hultgren, F. Gregersen, J. Thøgersen, Amsterdam: John Benjamins Publishing Company, 165–177.
Kristinsson Ari Páll 2016: English Language as ‘Fatal Gadget’ in Iceland. – Why English? Confronting the Hydra, eds. P. Bunce, R. Phillipson, V. Rapatahana, R. Tupas, Bristol: Multilingual Matters, 118–128.
Kristinsson Ari Páll 2018: National Language Policy and Planning in Iceland – Aims and Institutional Activities. – National Language Institutions and National Languages. Contributions to the EFNIL Conference 2017 in Mannheim, ed. G. Stickel, Budapest: Research Institute for Linguistics, Hungarian Academy of Sciences, 243–249.
Kristinsson Ari Páll, Bernharðsson Haraldur 2014: Íslenska og enska í íslensku háskólastarfi. – Orð og tunga 16, 93–122.
Leonard Stephen Pax, Árnason Kristján 2011: Language Ideology and Standardisation in Iceland. – Standard Languages and Language Standards in a Changing Europe, eds. T. Kristiansen, N. Coupland, Oslo: Novus, 91–96.
Ministry of Education, Science and Culture 2009: Íslenska til alls. Tillögur Íslenskrar málnefndar að íslenskri málstefnu samþykktar á Alþingi 12. mars 2009, Reykjavík: Ministry of Education, Science and Culture.
Nikulásdóttir Anna B., Guðnason Jón, Steingrímsson Steinþór 2017: Málteknir fyrir íslensku 2018–2022. Verkáætlun, Reykjavík: Ministry of Education, Science and Culture.
Nowenstein Iris Edda, Guðmundsdóttir Dagbjört, Sigurjónsdóttir Sigríður 2018: Að tileinka sér móðurmál í tæknivæddum heimi. – Skíma 2018, 17–21.
Óladóttir Hanna 2009: Shake, siejk eller mjólkurhristingur? Islandske holdninger til engelsk språkpåvirkning, Oslo: Novus.
Ottósson Kjartan G. 1990: Íslensk málhreinsun. Sögulegt yfirlit, Reykjavik: Íslensk málnefnd.
Rannís 2018: The Strategic Research and Development Programme for Language Technology, Reykjavík: https://en.rannis.is/funding/research/the-strategic-research-and-development-programme-for-language-technology/ (accessed May 5, 2020).
Sigurjónsdóttir Sigríður 2019: Ljáðu mér eyra. Framtíð íslenskunnar og málumhverfi ungra barna. – Skírnir 193, 47–67.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 17ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 17
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Spolsky Bernard 2004: Language Policy, Cambridge: Cambridge University Press.
Spolsky Bernard 2009: Language Management, Cambridge: Cambridge University Press.
Spolsky Bernard 2018/2019: A Modified and Enriched Theory of Language Policy (and Management). – Language Policy 18(3), 323–338 (first online September 5, 2018).
Statistics Iceland 2020: http://www.hagstofa.is (accessed May 5, 2020).
Thórsdóttir Elín 2018: Áhrif aukinnar enskunotkunar á íslenska málfræði. Breytileiki í háttanotkun og áhrif ílags, MA Thesis, University of Iceland.
Vikør Lars S. 2010: Language Purism in the Nordic Countries. – International Journal of the Sociology of Language 204, 9–30.
Received: 19 12 2019
Accepted: 06 05 2020
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
Page 18ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 18
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
BETWEEN SCYLLA AND CHARYBDIS: ON LANGUAGE SITUATION AND LANGUAGE POLICY IN CONTEMPORARY ICELAND
Summary
In late modernity, Icelandic culture and society is facing important choices and challenges as to language management. The advent of globalisation entails increased everyday presence of English in (social) media, commerce, academia, popular culture, digital technologies, etc., and there are concerns that this impacts, among other things, on reading habits, linguistic input, and allocation of linguistic domains in society at large. While Icelandic is the first language of about 86% of the Icelandic population at present, majority of Icelanders claim to hear, to read and use some English on a regular basis. About 60% of Icelandic 3–5 years old children watch English language programmes on channels such as Netflix and YouTube (Sigurjónsdóttir 2019). Concerns have been raised that such extensive English language environment on a daily basis is bound to have negative implications for traditional Icelandic language culture, i.e., firstly, for language attitudes in general, as English is favourably viewed, and, secondly, for the native grammar and lexicon, since it is suspected that linguistic input in Icelandic will decrease proportionally as English language input increases.
In Icelandic language management, ignoring the impact of globalisation on contemporary linguistic repertoires is not an option, and again, neither is major negligence in preserving a rich linguistic and literary tradition which is perceived to be a unique cultural heritage. Thus, there is need for some balanced analysis of the possibilities and limitations of present-day language management efforts. One of the most important factors for safe navigation between Scylla and Charybdis is the development of Icelandic language corpora and affordable and accessible language technology infrastructure, and linguistic tools and technical gadgets based on written and spoken modern Icelandic, as well as computer games and films carrying Icelandic content which can appeal to children and youths in their native tongue. Other ways of supporting intergenerational transmission of written and spoken Icelandic include socio-economic efforts that aim at facilitating more quality time for young families, preferably resulting in increased linguistic input in traditional Icelandic.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 19ARI PÁLL KRISTINSSON. Between Scylla and Charybdis: on Language Situation and Language Policy in Contemporary Iceland | 19
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.02
Icelandic authorities have decided to do their best to live up to this challenge, among other things by allocating huge sums to a language technology program in 2018–2022, and through a fund that supports the publication of interesting books for youths and children. Iceland’s parliament (Althingi) unanimously passed a resolution in June 2019, on strengthening Icelandic as the official language in Iceland. The resolution highlights the need to raise awareness about the importance of the Icelandic language, its value and its uniqueness; and to promote teaching of Icelandic, paying special attention to non-native learners, and the principal goal is that Icelandic be used in all fields and domains in Icelandic society.
ARI PÁLL KRISTINSSON
Árni Magnússon Institute for Icelandic Studies
Laugavegur 13, IS-101 Reykjavík
[email protected]
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351–7204
