LIETUVIŲ AREALINĖS LINGVISTIKOS KLAUSIMAI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

J. LIPSKIENĖ

GEOGRAFISKA KÄNNETECKEN SOM ÄR TYPISKA FÖR FRASEOLOGISKA UTTRYCK

Atlaser över olika språk visar att många ord, fonetiska särdrag och morfologiska former har mycket tydliga utbredningsområden inom det ena eller andra språkets område. Vissa fraseologismer är också karakteristiska för endast vissa områden. Visserligen tenderar fraseologismer, jämfört med enskilda ord, i allmänhet att spridas mer, men vissa av dem är mer bundna till sina egna ”hemtrakter” än till exempel ordspråk. Ofta hindras deras spridning av att de framträder som fraseologismer endast i en meningskontext, och att deras semantik kan uppfattas endast genom den nödvändiga omständighet som åtföljer dem; jfr det enkla uttrycket danties ant danties nesuleidžia¹, som betyder tänder som vuxit ojämnt och snett, och fraseologismen — (šalta) danties ant danties nesuleidžiu, som betyder ”det är mycket kallt”. Ordspråk har däremot gynnsammare förutsättningar att spridas. De är förmodligen mer etablerade formler, som i sig själva uttrycker en tydlig tanke och har en innebörd som är lättare att förutse även utan kontext, utan den nödvändiga omständigheten som krävs för ett fraseologiskt uttryck, till exempel den som inte arbetar, äter inte; brödet gråter när den late äter och så vidare.

I nuläget, när något större faktaunderlag ännu inte har samlats in, går det inte att ange den exakta geografiska utbredningen för enskilda bildliga uttryck eller dra mer intressanta och bättre underbyggda slutsatser, men vissa allmänna tendenser går ändå att skönja. I denna artikel försöker vi alltså, med stöd av det material som finns tillgängligt, även om det är ofullständigt (fraseologismer har inte samlats in grundligt från hela det litauiska språkområdet), beskriva dessa allmänna tendenser och, där det är möjligt, även utbredningsområdena för vissa konkreta fraseologismer, eftersom fraseologiska uttrycks geografi hittills inte alls har undersökts inom litauisk språkvetenskap². De tankar som framförs och slutsatser som dras i artikeln kan i många fall fortfarande preciseras.

När vi undersöker fraseologismernas geografi ser vi att vissa av dem omfattar mycket stora områden och används inte bara i alla litauiska dialekter, utan har även motsvarigheter i andra språk, medan andra är kända inom mindre områden — de används inom ett visst språkområde eller endast i enskilda dialekter av språket.

De största utbredningsområdena kännetecknar sannolikt många somatiska fraseologismer, som utgör ett av fraseologins äldsta skikt. Många fraseologismer av detta slag

¹För att undvika variation återges det illustrativa materialet i artikeln utan accentmarkeringar, eftersom det har samlats in inte bara från talat språk utan även från olika skriftliga källor utan accentmarkeringar; när man försöker skapa en text på en dialekt som inte är ens egen kan man begå olika fel.

²I enskilda arbeten återges utbredningen endast för enstaka terminologiska fraseologismer, jfr: B. Rokaitė, Regnbågens benämningar i litauiska dialekter, ”Lietuvos TSR MA darbai, Serija A”, 2(15), 1963, s. 275—295; Lietuvių kalbos atlasas, I, Leksika, karta nr 58.

169

På grund av de kroppsdelsfunktioner som utförs på samma sätt, de psykiska processer som är gemensamma för alla människor och praktiska faktorer är de identiska i olika folk. Till exempel har den litauiska fraseologismen galvą muilesti (nukarti) ”bli nedstämd” motsvarigheter i många andra språk (jfr lettiska — nokārt galvu; ryska — повесить голову; polska — opuścić głowę; tyska — den Kopf hängen lassen; engelska — hang down one's head; franska — baisser la tête; estniska — pead norgu laskma). Detta bekräftas också av en tabell över lettiska somatiska fraseologismer med ordet ”öga”, där de lettiska fraseologismerna jämförs till form och betydelse med liknande fraseologismer hos olika folk, däribland litauerna³.

Gemensamma drag i somatiska fraseologismer har observerats inte bara i europeiska folks språk utan också mellan europeiska språk och mycket avlägsna språk. Den estniske språkforskaren F. Vakk presenterar exempelvis uppgifter som visar att vissa estniska somatiska fraseologismer har motsvarigheter i västafrikanska språk⁴.

Det är emellertid inte ovanligt med motsatta fall, det vill säga att en somatisk fraseologism i ett språk saknar motsvarighet i andra språk. I den tidigare nämnda artikeln av lettiska språkforskare påpekas exempelvis att man hittills, med avseende på komponenternas struktur och semantik, inte har funnit någon motsvarighet i andra språk till den lettiska somatiska fraseologismen ceļa kāja ”den sista supen eller ölen som dricks innan gästerna skiljs åt eller ger sig av”⁵. Här kan tilläggas att fraseologismen med samma betydelse från lettiskan också har lånats in i vissa litauiska dialekter intill Lettland, exempelvis i trakten kring Biržai, Joniškis, Skaistgirys, Žagarė, Kruopiai och Šakyna, jfr: Nu, kaimyne, nieko nebūs, išgerk dar celia kaja Sk; Daugiau kaip sau nori, ale celia kaja tai reikia išgert, ir tiek Škn. I enstaka fall används den till och med som en direktöversättning, jfr Palauk, dar neik, dar turi išgert kelio koją, kitaip neišleisiu Jnš.

Det är inte lätt, och ibland nästan omöjligt, att fastställa vilka faktorer som avgör de skilda utbredningsområdena för enskilda fraseologismer inom ett och samma språk. Olika faktorer spelar sannolikt in här: skilda sociala och ekonomiska förhållanden, variationer i etnografiska företeelser och seder, relationer med grannfolk och så vidare. Dessutom begränsas ett bildligt uttrycks spridning delvis av en dialekt eller en grupp närbesläktade dialekter (till exempel samogitiska, östaukštaitiska och så vidare). Dialektens inverkan på en fraseologisms utbredningsområde visar sig dock oftast indirekt, genom enskilda lexikala enheter som ingår i fraseologismerna och som är spridda i den ena eller andra dialekten.

Det händer att ett ord som utgör en komponent i en fraseologism inte används i hela det litauiska språkområdet, utan bara i några få dialekter. Ordet utbredningsisogloss visar ofta åtminstone ungefärligen också utbredningsområdena för bildliga uttryck som bildats med det.

Således kan vi, även utan fullständiga uppgifter, ungefärligen bedöma utbredningen av vissa vanliga fraseologismer och deras varianter utifrån de centrala ord som ingår i dem och vars utbredning vi redan känner till. I litauiska dialekter finns till exempel många fraseologismer bildade med orden — kiškis och zuikis. Dessa två synonymers utbredningsområden är fördelade förhållandevis regelbundet. Zuikis eller dess variant zuikys används i samogitiska, västaukštaitiska och centrala aukštaitiska dialekter samt i de dzukiska dialekterna på Nemunas vänstra strand.

³ Ж. Э. Кагайне, С. Раге, Некоторые параллели соматических фразеологизмов в языке латышей и их соседей, — Взаимосвязи балтов и прибалтийских финнов, Рига, 1970, p. 181–6.

⁴ Ф. Вакк, О соматической фразеологии в современном эстонском литературном языке (filol. m. kand. disertacijos autoreferatas), Таллин, 1964, p. 7.

⁵ Э. Кагайне, С. Раге, min. str., p. 175–6.

170

Hare är här oftast känd från litteraturspråket. Bland östlitauiska höglandsmål och nästan alla dzūkiska dialekter på Nemunas högra strand används hare eller varianten hares oftare, medan kanin här oftast är belagt med märkningen ”nyare”. Därför bör utbredningsområdena för idiomet fånga en hare och dess variant fånga en kanin (fånga) ’bli alldeles utmattad’ förmodligen ungefär sammanfalla med utbredningsområdena för orden hare (hares) och kanin (kanin), och i skärningsområdet mellan dessa ord kommer båda idiomvarianterna att vara kända. Givetvis kommer varianten med ordet hare för närvarande också att förekomma i utbredningsområdet för idiomet fånga en kanin (fånga), utan tvekan till följd av litteraturspråkets inflytande.

Sannolikt skulle även andra populära bildliga uttryck och terminologiska idiom som bildats med dessa ord fördela sig på liknande sätt, till exempel: hare- (kanin-)kaka ’gåva att ta med hem’; hare- (kanin-)kål ’harsyra’; det jämförande idiomet (feg som en hare (kanin)) och så vidare. I utbredningsområdena för det sistnämnda idiomet och dess varianter bör naturligtvis inte bara morfologin hos orden hare, kanin återspeglas, till exempel (feg som en haras (kanins)) och så vidare, utan även adjektivets variation (feg | räddhågad | skrämd…), eftersom adjektivet utgör en nödvändig omgivning för idiomet och bidrar till att klargöra dess betydelse.

Med utgångspunkt i liknande antaganden skulle man kunna göra motsvarande generaliseringar om andra idioms geografiska utbredning. I de litauiska dialekterna finns exempelvis ett idiom med ordet tarm, jfr tarmen äter tarmen ’mycket hungrig’: Mamma, ge mig något att äta – tarmen äter tarmen Kair. Ordet tarm används i betydelsen ’matsmältningsorgan’ i större delen av det litauiska språkområdet – det förekommer hos dzūkerna, i de östliga och centrala höglandsmålen samt i större delen av de västliga höglandsmålen. Det begränsade beläggmaterialet visar att även det nämnda idiomet har upptecknats just inom detta område (t.ex. An, Bgs, Bsg, Btg, Čb, Dglš, Drsk, Glv, Jnš, Jnšk, Kair, Ker, Kps, Krs, Kš, Kvr, KzR, Lnkv, Ml, Mrk, Plv, Pn, Pun, Rd, Rdm, Šd, Švnc, Ukm, Vp). Dessutom har mer sällsynta varianter av idiomet noterats på enstaka orter, till exempel: tarmen äter upp tarmen Ut; tarmen äter tarmen Rš; tarmen skäller på tarmen Grv; tarmen jagar tarmen Užp. Även synonymer förekommer, till exempel tarmen kryper in i tarmen Plk. Den sistnämnda varianten förekommer också i skönlitteraturen, i verk av kupiškėnen J. Baltušis, jfr Och tarmen kryper in i tarmen på mig, och jag har inte ens fått lunch⁶… Att uttrycket inte är en nybildning framgår av att A. Schleicher redan har belagt det i det forna Ostpreussen (trakten kring Ragainė)⁷. I samma betydelse används exempelvis i Gervėčiai idiomet tarmarna spelar en marsch (=spelar⟧), jfr Så är det när man är hungrig, då också kacklar man (=pratar⟧): åh, jag vill äta – tarmarna spelar en marsch. Det har exakta motsvarigheter i polska (kiszki grają marsza⁸) och belarusiska (кіуші маршам граюць⁹). Det är möjligt att uttrycket kommit in i Gervėčiai-dialekten från det ena eller det andra av dessa två slaviska språk.

Samogiterna och de höglandsmål som ligger intill Samogitien använder ordet tarm i stället för inälva. Inom utbredningsområdet för ordet inälva har en variant av idiomet tarmen äter tarmen belagts: inälvan äter inälvan, jfr De har inte gett mig mat på tre dagar, inälvan äter inälvan Krš¹⁰. Erž, Klm, Ms, Mžk, Rdn, Rt, Skd, Škn, Vn, Žr. Från en ort har även varianten inälvan jagar inälvan upptecknats, jfr Jag vill äta – inälvan jagar inälvan Sg.

⁶ J. Baltušis, Parduotos vasaros, II, Vilnius, 1969, p. 33.

⁷ A. Schleicher, Litauisches Lesebuch und Glossar, Praga, 1856, p. 113.

⁸ St. Skorupka, Słownik frazeologiczny języka polskiego, I, Warszawa, 1967, p. 423.

⁹ Ф. Янкоўскі, Беларускія прыказкі, прымаўкі, фразеалагізмы, Мінск, 1962, p. 478.

¹⁰ Förkortningarna för ortnamn efter semikolonet visar var idiomet fortfarande används.

171

För inte så länge sedan användes varianten ≈ s inälvan äter inälvan intill tarmen äter tarmen i byn Spirakiai, som ligger vid gränsen till de centrala höglandsmålen nära Lettland (representanter för den äldre generationen använder den fortfarande), där själva matsmältningsorganet numera kallas tarm. Detta fenomen kan förklaras på två sätt: antingen ingick byn tidigare i utbredningsområdet för ordet inälva, eller så är hela idiomets utbredningsområde av olika skäl större än utbredningsområdet för ett enskilt ingående ord.

Främst i skriftliga källor (S. Daukantas och M. Valančius skrifter samt J. Basanavičius sagosamlingar) har även varianten inälvan kryper in i inälvan av idiomet tarmen kryper in i tarmen belagts i samma betydelse, till exempel Inälvorna kryper in i varandra, jag vill så gärna äta M. Valanč; Käre vän, jag är mycket hungrig – inälvan kryper in i inälvan¹¹.

Här kan man tillägga att varianterna av andra idiom med dessa ord, upptecknade på ett fåtal orter, också begränsas av utbredningsområdena för synonymerna tarm och inälva; ett fåtal förekommer dessutom bara med den ena eller den andra synonymen. Exempelvis saknar uttrycket (går som om inälvan blåst ’utan att ha åstadkommit något, nedstämd, missnöjd’) helt den vidare spridda varianten med ordet tarm. Dess utbredningsområde kan därför inte avvika särskilt mycket från användningsområdet för ordet inälva, det vill säga måste vara begränsat till de samogitiska dialekterna.

Tanken att enskilda ords geografiska utbredning också bestämmer idiomens utbredningsområden får ytterligare visst stöd av exemplet med orden asp, asp, darr, darr och den geografiska utbredningen av idiom bildade med dem. Exempelvis används i det litauiska språkområdet idiomet darrar (skälver) som en asp (asp, asp, darr) eller darrar (skälver) som ett asplöv (aspblad, aspblad, darrlöv, darrblad) i betydelsen ’vara rädd’. Ytterligare en variant av idiomet förekommer i de dialekter där man använder synonymen blad i stället för ordet löv, till exempel Vilkenyčia (= en varghona) skuttade förbi visslande, och jag skälver som ett asplöv Grv. I enstaka fall skiljer sig även idiomets morfologiska struktur, vanligen i dialekter som påverkats mer av slaviska språk: efter slavisk förebild används ett adjektiv i stället för substantivets genitivform, till exempel Barnen darrar som aspblad Dbg.

Av de jämförande idiom som angetts här är varianten darrar (skälver) som ett asplöv den mest spridda. Med undantag för den sydligare delen av de västliga höglandsmålen och några östliga dzūkiska dialekter har belägg för dess användning noterats i ungefär hela det litauiska språkområdet (t.ex.: Bdr, Dbč, Drsk, Grz, Eiš, Jnš, Kri, Klm, Knv, Krs, Krš, Lkm, Lkv, Lnkv, Lp, Mrk, Ob, Plm, Pp, Rgv, Rud, Sk, Škn, Užv, Vg, Žg). Det bör påpekas att idiomet inte bara är känt i litauiskt standardspråk och dialekter – det har motsvarigheter i andra språk och är internationellt till sin karaktär, jfr lettiska — trīc (dreb) kā apšu (apses rt.) lapa¹²; ryska — как осиновый лист дрожит (трясется)¹³; polska — trząsi się jak liść (jak listek) osiki¹⁴; tyska — zittern wie Espenlaub¹⁵; engelska — quake (quiver, shake, trembling) like an aspen leaf¹⁶.

¹¹ Lietuviškos pasakos įvairios, surinko J. Basanavičius, II, Kaunas, 1928, p. 13.

¹² K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca, I, Rīga, 1923—1925, p. 118; D. Caubuliņa, N. Ozoliņa, A. Plēsuma, Latviešu—krievu frazeoloģiskā vārdnīca, Rīga, 1965, p. 56.

¹³ Фразеологический словарь русского языка, под редакцией А. И. Молоткова, Москва, 1967, p. 226—227.

¹⁴ St. Skorupka, Słownik frazeologiczny języka polskiego, II, Warszawa, 1968, p. 396.

¹⁵ D. Šlapoberskis, Vokiečių—lietuvių kalbų žodynas, Vilnius, 1972, p. 311; Немецко-русский фразеологический словарь, под редакцией Малиге—Клаппенбах и К. Агрикола, Москва, 1975, p. 160.

¹⁶ A. B. Кунин, Англо-русский фразеологический словарь, Москва, 1956, p. 628.

172

Varför detta fraseologism används i olika språk är svårt att fastställa. Men knappast kan man i detta fall tala om ett resultat av lån eller språkkontakt, eftersom det förenar även geografiskt ganska avlägsna områden. Kanske är det riktigare att anta att samma fraseologism kan ha uppstått självständigt i många språk, det vill säga att man här delvis möter samma förhållanden som också bestämmer de geografiska särdragen hos somatiska fraseologismer.

Inom det behandlade fraseologismens utbredningsområde har andra fraseologismer med ordet apušė eller dess varianter i enskilda litauiska dialekter inga tydligare isoglosser, t.ex.: dreba kaip apušė Grz, Kp, Lp, Mrc, Pkp, Pnd, Skp, Slnt, Vs, Vvr; dreba kap apušis Alz, Srv. I vissa östaukštaitiska och östdzūkiska smådialekter, och här och där till och med i žemaitiska dialekter, har uttryck med varianten epušė upptecknats, t.ex.: dreba kaip epušė Als, Eig, Km, Kvr, Rk, Trš; dreba kaip epušės lapas An, Ds, Kvr, Ml, Trgn, Tršk, Užv.

I de dialekter där synonymen för trädnamnet drebulė används, bildas också olika varianter av det aktuella fraseologismen med detta ord, t.ex.: dreba kaip dreb ulė Brt, Dt, Jrb, Kb, KzR, Pc, Rdm, Vl, Vlkj, Vlkv; dreba kaip dreb ulės lapas Šk, Vdk, || dreba kaip dreb ulė Dkš, Erž. I Ignalina-distriktet har varianten dreba kaip dreb uolės lapas Vds upptecknats i det område där synonymen dreb uolė förekommer. För övrigt används såväl i dessa trakter som i hela det litauiska språkområdet parallellt även fraseologismen utan trädnamnet, jfr. (dreba) kaip lapas (Dglš).

Man kan också säga att i större delen av Litauen, särskilt när ordet apušė (eller epušė) ingår i fraseologismen, tycks den fullständigare varianten vara den mest använda, det vill säga den som innehåller substantivet lapas: dreba kaip apušės (mer sällan epušės) lapas. Fraseologismvarianter som bildats med synonymen dreb ulė saknar oftast ordet lapas: dreba kaip dreb ulė. Motsvarigheter till denna kortare variant har hittills inte påträffats i andra språk. Därför kan man anta att den är nyare och har uppstått i litauiskan genom förkortning av den längre varianten.

Som redan nämnts sammanfaller utbredningsområdena för dessa enskilda ord och de fraseologismer som bildats med dem nästan helt, med undantag för någon enstaka avvikelse, vilka oftast återspeglar att synonymen apušės är äldre i någon dialekt. Här följer några fall där båda namnen på trädet är kända i enskilda dialekter, men fraseologismen bildas med endast ett av dem, t.ex. används jämte trädnamnet apušė även namnet dreb ulė, men i fraseologismen endast apušė Grz, Jnš, Khm, Lkm, Plm, Sk, Škn; apušė || apušis || dreb ulė || dreb ulis, men i fraseologismen endast apušė Dbg; epušė || dreb ulė, men fraseologismen endast med epušė Als. Det omvända fallet, det vill säga namnet epušė || dreb ulė men fraseologismen med dreb ulė, har hittills dokumenterats endast en gång — i Urkuvėnai.

Eftersom ett fraseologisms geografiska utbredning i regel inte kan avvika mycket från utbredningen för det självständiga ord som utgör en av dess komponenter, kommer även utbredningen för fraseologismen med detta ord att vara splittrad om ordets utbredningsområde är splittrat (ibland till och med uppdelat i åtskilda delar utan förbindelse med varandra). Som exempel kan nämnas jämförelsefrasen storas kaip užėtkas ”mycket tjock”, som har upptecknats i de sydligaste dzūkiska smådialekterna kring Dubičiai. En motsvarighet med en variant av samma ord, ušėckas, förekommer i vissa aukštaitiska dialekter nära Lettlandsgränsen (Grz, Jnš, Kri, Sk, Žml), där ordet liksom i de nämnda dzūkiska dialekterna betecknar en viss sorts liten tunna. Ušėcko / ušėtko-området delas upp av de mellanliggande områden där samma föremål har ett annat namn (cebras / ceberas / ceberkas); i dessa områden är det aktuella fraseologismen knappast heller känt.

Ett annat fall är när orden som ingår i fraseologismen används i hela eller nästan hela det litauiska språkområdet, medan själva fraseologismen, som fungerar som verb och bildats enligt modellen D + V₁ (V₂, V₃...), endast förekommer i vissa dialekter.

173

En konstruktion bildad enligt modellen D + V₁ (V₂, V₃...)¹⁷ förekommer endast i vissa dialekter. Exempelvis förekommer substantivet blixt (eller dess variant blixt) och verben kasta, hälla, piska i de flesta litauiska dialekter¹⁸. Däremot begränsas utbredningsområdet för fraseologismen kasta (hälla, piska) blixtar ’åska’ till samogiterna, de nordliga västaukštaiterna samt den norra delen av de centrala och östra aukštaiterna (jfr t.ex.: kasta blixtar Antz, Brs, Brž, Grz, Jnš, Jnšk, Kair, Kri, Krs, Krš, Lg, Lnkv, Mšk, Ms, Pbr, Pkr, Pš, Pvn, Rdn, Sk, Skd, Slnt, Škn, Šl, Šts, Šv, Užv, Vvr, Žg, Žml; hälla blixtar Pnm, Rk; blixtar piskar Škn, piska blixtar Jnš, Mšk, Sk, Šl; hälla blixtar Pvn). De sydliga västaukštaiterna, den södra delen av de centrala aukštaiterna, dzukerna och en del av östlitauerna tycks, såvitt materialet medger bedömning, använda verbet åska i stället för denna fraseologism. En variant av fraseologismen med den lexikala varianten blixt används i vissa samogitiska dialekter, t.ex.: kasta blixtar Kv, Lkv, Prk, Šll, piska blixtar Pj.

Varianter av fraseologismen žaibus (žiebus) mesti (pliekti…) finns också belagda i skriftliga källor, t.ex.: žaibus mesti B, M, N, Žem; žaibus pliekti Sln; žiebus mesti JnE, Mit I 72; žėbus (= žiebus) mesti BzF 202, Mit I 72.

Således är denna fraseologism inte ny. Att den är gammal framgår också av den exakta motsvarigheten i lettiskan, som liksom i litauiskan bildats med ord från samma rot, jfr.: zibenus meta allaž biežāk ”det blixtrade kraftigt”; pērkuons rūcis un zibens metis¹⁹.

Ett annat exempel av samma typ, på en fraseologism bildad enligt samma modell och vars variantutbredning i huvudsak beror endast på verbet i den andra komponenten, är uttryck för att beskriva kräkningar (vanligen hos en berusad eller bakfull person), jfr.: Gėrei gėrei, kas iš to, kad gėrei, kad reikia ožius bielyti Vb; Gėrė, gėrė, kol pradėjo ožius draskyt Msn; Tai drėskiau ožius, į tvorą įsikabinęs Btg; Vakar gėrė, dabar ožius gainioja Dbg; Gersi, kol pradėsi ožius ganyt Bgs; Lupsi ožius kaip didelis, tik neik nuo stalo VIkv; Pradėsi ožius nerti, negerk tiek daug Šl; Tol sėdėjo prie stalo, kol ėmė ožį pjaut Mžk; Škn; Prisigėrė, o dabar ožius plėšia Ut; Ožius rauna, ir gana, atsikėlęs Glv.

Enligt de tillgängliga uppgifterna är de olika variantområdena ungefär fördelade på följande sätt. Ožius bielyti har främst belagts norr om linjen Obeliai – Dusetos – Antalieptė – Daugailiai – Užpaliai – Debeikiai – Troškūnai – Karsakiškis – Šeduva – Pakruojis – Joniškis (jfr.: An, Ant, Brž, Dgl, Ds, Jnš, Jnšk, Km, Kp, Krs, Lnkv, Ob, Pbr, Pkr, Ps, Rk, Šd, Užp, Vb). Varianten ožius lupti (ibland jämte andra) har upptecknats på enstaka platser söder om utbredningsområdet för varianten ožius bielyti, i östaukštaitiska och östra och västra dzūkiska dialekter, liksom i de så kallade priežūkio-dialekterna och de sydliga västaukštaitiska dialekterna, t.ex.: Alk, An, Ant, Brt, Dbč, Dbg, Dglš, Dkšt, Ds, Dv, Grv, Jz, Klt, KzR, Lb, Lp, Lzd, Pls, Pun, Rod, Rš, Slk, Srj, Šlčn, Švn, Švnč, Trgn, Vdš, Vdšk, VIkv, VšR, Vv, Zr, Žl; ožius pjauti har främst upptecknats väster om utbredningsområdet för ožius bielyti, t.ex.: Erž, Grz, Jnš, Krp, Mžk, Sk, Škn, Trk, Vkš, Žg. Ožius plėšti har främst belagts i den östra delen av det litauiska språkområdet, på vissa håll jämte varianten ožius lupti, t.ex.: Bgs, Čb, Dbg, Dv, Grv, Ign, Ker, Kvr, Ml, Mlt, Msn, Rud, Šlčn, Ut, Vp, Žl. I enstaka fall har det även upptecknats i sydliga västaukštaitiska dialekter jämte varianten ožius lupti Vv. Även andra varianter, som likaså förekommer oftare i den östra delen av det litauiska språkområdet, används på många håll parallellt med andra varianter, t.ex.:

¹⁷ D — substantiv, V₁, V₂, V₃ — olika verb.

¹⁸ Ordet žaibas saknas, förefaller det, endast i vissa östliga litauiska dialekter; exempelvis används i trakten kring Daugėliškis, Vidiškės m.fl. i stället, tycks det, bliskavica(?).

¹⁹ K. Mülenbacha Latviešu valodas vārdnīca, IV, Rīga, 1929–1932, p. 716.

174

slita bockar Čb, Ker, Msn; jaga bockar Dbg; flå bockar Glv. I enstaka fall förekommer sådana ovanligare varianter också i västaukštaitiska och žemaitiska dialekter, t.ex.: riva bockar Ar, Bgt, Btg, Rs; dyka efter bockar Šl. Till de ovanligare hör skala bockhudar, t.ex.: Du drack gott igår och flådde inte bara en bock Gdr.

En ytterligare variant med en annan andra komponent och en modifierad första komponent i fraseologismen (som kanske till och med bör betraktas som en synonym till den behandlade fraseologismen) köpa små getter har noterats i enskilda samogitiska bröddialekter, t.ex.: Han drack bara några små glas och håller redan på att köpa små getter bakom hörnet; Kanske ska du också gå in i bakrummet och köpa små getter; Jaså, köper du redan små getter Sd.

Till detta kan man tillägga att det i lettiskan också finns en fraseologism bildad enligt samma modell och med samma första komponent, med olika varianter, t.ex.: āzi (āžus) dirāt (kaut, plēst) ”flå (slå, slita) en bock (bockar)”; āžu ādas spilēt ”dra av, slita av bockhudar”; āžus durt ”sticka bockar”; ar āžu ādām braukt ”åka med bockhudar”²⁰.

Avslutningsvis om denna fraseologism kan nämnas att det i litauiska dialekter också finns olika synonymer till den, som används för att beskriva kräkning, t.ex.: säga tack; växa baklänges; vända tillbaka; räkna guld (guldmynt); ett guldmynt är två kopek; själen mår illa (gick bra, snodde sig); själen vred sig; kasta i skorpan; köra en kalv; få en kalv att råma m.fl. Deras bildning och geografiska utbredning behandlas dock inte i denna artikel.

Ibland bildar vissa varianter av den här typen av fraseologismer relativt tydliga utbredningsområden. I litauiska dialekter finns exempelvis en fraseologism med många variationer av den första komponenten, bildad enligt modellen D₁ (D₂, D₃, D₄…) + D, som betecknar snöfall med stora, våta flingor, t.ex. kärringars | gubbars | hundens | tiggarens | vargens | bitar. Jfr: Det snöar i kärringbitar Grk; Det snöar i gubbars bitar, hemskt att gå ut Ker; Jösses, det vräker ner i hundbitar Lk; Det började snöa i tiggarbitar, och det vräker ner Lk; När det började vräka ner i vargbitar (= stänka), började ögonen klibba ihop Kl; J.

Av alla de här nämnda varianterna har uttrycket tiggarbitar förmodligen den tydligaste isoglossen. Enligt det material som för närvarande finns tillgängligt ligger dess utbredningsområde norr och väster om linjen Biržai — Pabiržė — Pasvalys — Joniškėlis — Šeduva — Kelmė, medan dess fortsatta sydgräns från Kelmė inte längre är klar. Uttrycket används alltså främst i de norra žemaitiska och aukštaitiska dialekterna (t.ex.: Brž, Grz, Grž, Jnš, Jnšk, Klk, Klm, Kri, Krp, Krš, Lnkv, Ms, Mšk, Mžk, Pbr, Plt, Ps, Rdn, Rd, Sk, Šd, Škn, Tl, Trš, Užv, Vvr, Žg, Žml). Utbredningsområdet för den mindre vanliga varianten — kärringbitar — börjar tydligen ungefär vid Eržvilkas, Gir kalnis och Raseiniai och sträcker sig söderut bortom Nemunas (t.ex.: Erž, Grk, Gs, Kb, KzR, Rs, Šil, Šk, Švn, Vl, Vlkj, Vlkv). Varianten har antecknats på enstaka platser i östra aukštaitiska dialekter (t.ex.: Bgs, Er, Pn), men dess exakta utbredningsområde går tills vidare inte att fastställa. Av enstaka belägg verkar det som att vissa dialekter använder varianten kärringbitar omväxlande med tiggarbitar (t.ex.: Kps, Plv).

Vilka utbredningsområden de mindre vanliga varianterna med denna betydelse har — gubbars bitar, hundens bitar, vargens bitar — liksom för den fraseologism brödbitar som bara har belagts en enda gång (jfr: Det snöar i brödbitar Grz), går inte att säga något om innan våra fraseologismer har samlats in mer systematiskt.

²⁰ K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca, I, p. 246; D. Caubuliņa, N. Ozoliņa, A. Plēsuma, Latviešu—krievu frazeoloģiskā vārdnīca, p. 74.

175

I de litauiska dialekterna finns det också andra uttryck för att beskriva sådant snöfall. Av exempelvis en mening som publicerats i klaipėdsk veckotidningen ”Tiesos Prietelius” Pradėjo sniegas bobos kasniais kristi, tai bus bene gandro kepiai, kaip mūsų tėvai saky liubėjo²¹ kan man sluta sig till att frasen gandro kepiai kan ha använts förr i traktens dialekter, men vi har inga fler belägg som skulle göra det möjligt att närmare fastställa dess betydelse och åtminstone säga något om dess utbredningsområde. Ordet kepis, taget för sig och med betydelsen ’platt småfranska’, tycks endast förekomma hos samogiterna²². Den första komponenten i frasologismen – fågelbeteckningen gandras – användes också förr troligen mest utbrett i samogitiska dialekter²³.

Utbredningsområdet för den jämförande frasologismen med samma betydelse – sninga (sniegti) kaip vištom – är något tydligare. Av de tillgängliga uppgifterna verkar det som om den används mer utbrett i de västliga dzukiska dialekterna, men belägg finns också från de östliga dzukiska dialekterna och från andra håll (jfr: Al, Alv, Dbč, Dg, Dv, Eiš, Grv, Kls, Knv, Mrc, Mrk, Nč, Pls, Pun, Rod, Vlk, Vrn). På vissa håll har också ett eller annat av dess varianter noterats, t.ex.: Krinta kaip viščiukai (kaip viščiukų galvos) Aln, Blnk; Sniegti tai sniegti kaip gaidžiais Rud.

Särskilt många jämförande frasologismer med samma betydelse har noterats i de östliga höglandsdialekterna och delvis även i de östliga dzukiska dialekterna, t.ex.: Nu ir drebia už lango kaip dribsniais Kp; Pagada, sergėk dieve, kaip katinais drebia Vdšk; Dl. Sninga kaip kačiukais Dl; Drobluoja, sninga kaip kačiokais Kp; Tai sninga, kaip lapais Čb; Kš, Ut, Zr; Lauke kaip lapsiais verčia Ut; Kad sninga, tai sninga, kaip lopiniais Lkm; Kaip nosinėm sninga Aln; Sninga kaip pirštinėm Bgs; Sninga kaip skarom Žl; Drebia kaip skepetom Aln; An, Blnk, Dbg, Ktk, Kur, Lkm, Mlt, Sdk, Skdt, Sv, Tršk, Užp; Lauke kaip skri duliais sniega Km; Visą dieną vertė sniegą kaip plostais – ir kailinaičiai, ir nešulaitis šlapias Grv. Det saknas dock fortfarande material för att fastställa alla dessa uttrycks utbredningsområden.

Förutom sådana frasologismer där båda komponenterna utgörs av ord som förekommer i alla eller åtminstone många av våra dialekter finns det också sådana där den ena komponenten utgörs av ett ord som taget för sig är känt endast inom ett mycket begränsat område, medan frasologismen som bildats med det har ett betydligt större utbredningsområde. Ordet aitas ’vandrare, busfrö, orosande’ är exempelvis känt endast i trakterna kring Kupiškis²⁴. Däremot används frasologismen aitais eiti (išeiti, nueiti); aitų keliais nueiti; aitom eiti ’gå om intet, förgås, bli till intet’ inom ett betydligt större område, jfr: Aitais ėjo, aitais ir išėjo Lnkv; Dirbau, dirbau, ir tas darbas aitais nuėjo Rm; Alz; Nieks jo nepržiūrėjo ir nuėjo žmogus aitų keliais Brž; Pbr, Ps; Aitom eina tas jos vaikas Ėr. Det förekommer också i skrifter av författare och kulturpersonligheter från dessa trakter, t.ex.: Aitais išėjo turtai ir pinigai P. Aviž.

Utifrån enbart detta material är det svårt att exakt fastställa vad som orsakat denna skillnad mellan utbredningsområdet för hela frasologismen och det för ordet aitas taget för sig. Det är knappast riktigt

²¹ ”Tiesos prietelius”. Förlag och tryckeri G. Trauszies i Prökuls, 1881, nr 13, s. 3.

²² Jfr LKŽ V 582–583.

²³ För övrigt kan sådana uttryck som gandro kepiai kanske också vara besläktade med frasologismen: Balandis kepį kepa Rt; Gegužė kepį kepa KrvP(Tv); Gegužė tur savo kepį atkep­ti, dvs. det ska snöblanda i maj J; Dar gegužė iškeps savo kepį, dvs. det blir frost JI 588, men deras betydelse är något annorlunda. De används främst för att beskriva det ombytliga väder som förekommer på våren. (Jfr också den överförda betydelsen av ett annat ord kepis – något som har skakats ut, ’gräddats’, ’avföring’, se LKŽ V 582–3).

²⁴ LKŽ I 44.

176

denna avvikelse kan förklaras enbart med att ett snävt lokalt fraseologiskt uttryck blivit mycket spritt. Det kan också vara så att ordet aitas tidigare var känt i ett större område, medan dess utbredningsområde i dag har krympt betydligt²⁵.

För övrigt kan det ord som utgör en komponent i ett fraseologiskt uttryck, enligt tillgängliga uppgifter, ibland inte användas alls separat, det vill säga sakna ett eget utbredningsområde. Säg exempelvis att det fraseologiska uttrycket paiparibais (palparybais, papauribais, pauparibais eiti (išeiti, nueiti) används i de žemaitiska dounininkai-dialekterna med nästan samma betydelse (”gå sysslolös, gå till spillo”) som aitais eiti, till exempel: Juk anie visi paiparibais daba eita Ms; Tėvas dirbo, rūpinosi, vaikai palparybais eit Grg; Vos ponas atsitrauksi, darbininkai eit palparybais, t. y. vienas in vieną šalį, kitas in kitą J; Pln; Jie gėrė uliavojo — visas jo gyvenimas palparybais išėjo Sd; Eit pauparibais kiauras dienas, nu kas iš tokio gal būti? Slnt. Intressant nog finns i Lietuvių kalbos žodynas, tillsammans med en variant av detta fraseologiska uttryck, en mening belagd från den poet och kulturpersonlighet Silvestras Gimžauskas skrifter, till exempel: Petras nuvėjo papauribais, t. y. nuvėjo keliais nedorybės, nuvėjo ne tuomi keliu, kur reikėjo eiti²⁶. S. Gimžauskas kom från trakten kring Linkmenys i östra Litauen. Hur en variant av ett för žemaitierna typiskt fraseologiskt uttryck hamnade i hans skrifter är inte helt klart. Det är emellertid känt att han var väl förtrogen med sin tids och tidigare författares och språkforskares arbeten. Kanske lånade han även detta fraseologiska uttryck från žemaitiska författare. Andra litauiska språkforskare har också noterat att språket i S. Gimžauskas skrifter är dialektalt heterogent²⁷.

Den första komponenten i alla dessa varianter (paiparibais, palparybais, papauribais, pauparibais) är ett och samma ord, som endast förändrats något av fonetiska skäl. Som fristående ord tycks det inte vara belagt i någon dialekt eller något lokalt talemål.

Av liknande typ är också det fraseologiska uttryck som består av en adverbialiserad plural instrumentalform (su skarduliais) och någon form av ett rörelseverb, till exempel bėgti, išbėgo, išdumti, eiti, eik, išlėkė och liknande, som utgör uttryckets nödvändiga omgivning. Med detta fraseologiska uttryck betecknas handlingens intensitet och snabbhet, till exempel: Bėk su skarduliais, kitaip neužspėsi Žyr; Visi vaikai su skarduliais išdumė pro duris Vv; Kai sykį rėžiau, tai su skarduliais nulėkė Vl; Šuo su skarduliais išbėgo iš kiemo Ilg; Nm. Det förekommer också varianter av uttrycket. Det kan utvidgas med en jämförande partikel (Eina greit, kaip su skarduliais Vl); substantivkomponenten kan ha en variantform (Nutilk, jei nori, o ne išeisi su skardūneliais Jrb. Kad paimsiu lazdą, tai su skardūneliais išeisi iš virtuvės Jrb); eller verbformen – den nödvändiga omständigheten i fraseologismen – kan utelämnas men ändå förstås (Pareina tėvas girtas, tai visi vaikai su skardūliais iš namų Lkš).

Som exemplen visar har detta fraseologiska uttryck belagts hos talare av veliuona-dialekten, zanavykai och i den allra nordligaste delen av kapsai-området; det förekommer mer sällan även i närliggande nordvästliga aukštaitiska dialekter. Det är också belagt i skriftliga källor, till exempel i Juškas ordbok: Skarduliais ėjom, t. y. šokome smagiai, linksmai; i J. Jablonskis skrifter: Su skarduliais darbas eina; i P. Cvirkas verk: Kaip šutri voverėlė iššliuožia Simukas iš medžio, pirma nusilaužia liekną ryškštelę ir su skarduliais

²⁵ Ordets aitas geografiska utbredning har studerats även tidigare, jfr K. Būga, Rinktiniai raštai, III, Vilnius, 1961, s. 487.

²⁶ LKŽ IX 351.

²⁷ V. Vanagas, A. Vidugiris, Silvestras Gimžauskas, — Ignalinos kraštas, Vilnius, 1966, p. 218, 221.

12. Užs. Nr. 1026

177

springer förbi boskapen²⁸. Djävulen och Perkūnas trodde att häxan kom åkande... Den ene hoppade ut genom fönstret, den andre genom skorstenen och for iväg med skardūliai²⁹.

Vissa fraseologismer av denna typ är över huvud taget belagda endast i en enskild dialekt, till exempel pakalstomis eiti ”gå sysslolös”: Pakalstoms eita vaikai, šalinė[ja], nestova numie Šts; drauti atmesti ”bli sjuk”: Užrišk skarelę, a nori drauti atmesti Sk; Pamtysi, kaip Liokadija drauti atmes teip nesisaugodama Sk; De är redan helt lokala till sin karaktär.

I dessa fall bestäms det fraseologiska uttryckets geografiska utbredning av dess första komponent, inte av den andra komponenten, verbet.

Förutom fraseologiska uttryck vars geografiska utbredning på ett eller annat sätt bestäms av utbredningsområdet för ett ord som ingår som komponent, finns det många vars isogloss inte beror på ordet som helhet utan på en av dess betydelser. Ordet drevė och dess varianter täcker exempelvis större delen av det litauiska språkområdet, men fraseologiska uttryck bildade med detta ord, såsom storas kaip drevė ”mycket tjock”, är belagda endast i några få västdzukiska dialekter (Dbč, Vrn). Detta beror på att drevė endast i en liten del av västdzukiskt språkområde betecknar en tjock tall, där man vanligen höll bin, medan ordet överallt annars betyder en hålighet i ett träd, ett ihåligt rum eller en urholkning.

Ett ännu mindre område täcks av det jämförande fraseologiska uttrycket aukštas kaip drevė ”mycket hög” Mrc, eftersom ordet drevė i betydelsen ’tjock, hög tall’ tycks användas ännu mer begränsat i västdzukiska dialekter. Det är möjligt att ordet drevė eller dess varianter tidigare användes i denna betydelse över ett betydligt större område, jfr en mening belagd i nordvästliga aukštaitiska dialekter: Tai merga kaip dravis Jrb³⁰.

I de dialekter där ordet drevė används i betydelsen ’hålighet’ eller ’urholkning’ finns å andra sidan belagda fraseologismer som återspeglar just denna betydelse. I vissa aukštaitiska dialekter längs Lettlands gräns och i mellersta Litauen (Jnš, Sk, Škn) används till exempel uttrycket įlindo kaip į drevę. Det sägs när något inte går att hitta eller har försvunnit (ett föremål, en människa eller ett djur).

Det finns också andra varianter av denna typ. En av dem ska vi försöka behandla här.

Den vanliga diminutivformen av ordet dievas är dievaitis, en form som förekommer i alla litauiska dialekter med suffixet -aitis. Denna avledning användes i skriftspråket i en något mer specifik betydelse: ”hednisk gud”³¹. I vissa sydöstliga västdzukiska dialekter (till exempel Arm, Dbč, Nč, Pls, Rod, Vrn) har ordet emellertid en helt annan betydelse: där betyder det ’måne’. Därur följer naturligt den andra betydelsen: ’månad (en tolftedel av året)’. Inom detta mycket lilla område används således dievaitis i två betydelser, och utbredningsområdena för ordet i de båda betydelserna tycks sammanfalla. Även fraseologiska uttryck bildade med denna avledning kan här delas in i två grupper, eftersom deras betydelser är tydligt motiverade, det vill säga sambandet mellan de enskilda ordens betydelser och de enskilda uttryckens betydelser—

²⁸ P. Cvirka, Raštai, II, Vilnius, 1949, p. 10–11.

²⁹ P. Cvirka, Raštai, V, Vilnius, 1949, p. 39.

³⁰ Jfr även: ”Dravies och dess motsvarigheter har ursprungligen haft betydelsen inte ’hålighet’, ’grop’, ’urholkning’, ’ihålighet’, utan ’träd’, ’tall’. Detta framgår åtminstone av att släktingarna till dravies har denna betydelse”... (K. Būga, Rinktiniai raštai, II, Vilnius, 1959, s. 63).

³¹Bland de jämförande uttryck som troligen har utvecklats ur denna betydelse bör också nämnas exempelvis Farbror älskade [sonen] som sin ögonsten och uppfostrade honom som en liten gud (mycket bortskämd och högfärdig) (I. Simonait y tė, Vilius Karalius, 1939, s. 395). Diksas, den där dumbommen, går omkring i staden mycket högfärdig och klär sig varje dag i blänkande kläder; likt någon liten gud visar han upp sin hjässa bland bönderna (K. Donelaitis, ”Pavasario linksmybės”, — Lietuvių literatūros istorijos chrestomatija, Vilnius, 1957, s. 165).

178

mi är ganska tydligt urskiljbara: vissa av dem hör samman med betydelsen ”måne”, andra med ”månad”, jfr.: Mager mat — en liten gud tycks det (om en dålig, tunn soppa) Nč, Pls, Rod; Han får inte ihop en liten gud med en liten gud (månadslönen räcker inte) Dbč; Nč, Pls. Så långt det går att bedöma utifrån det tillgängliga materialet sammanfaller utbredningsområdena för båda betydelserna av dievaitis; på samma sätt sammanfaller också utbredningsområdena för de båda grupperna av fraseologiska uttryck. Här har vi ett fall där fraseologismer bildade med flera olika betydelser av samma ord har ett gemensamt utbredningsområde, som bestäms av att ordens betydelseområden sammanfaller.

Till de faktorer vi redan nämnt, vilka bestämmer fraseologismernas utbredningsområden, bör tilläggas att dessa områden i vissa fall också beror på geografiska, etnografiska och andra särdrag i en viss trakt (region). De dzuker som förr hade svårt att försörja sig på den ofruktbara sandjorden skapade exempelvis uttrycket leva av små korgar, jfr.: Förr levde alla här bara av små korgar — de plockade svamp och bär och bar dem till staden Mrc. (Substantivet kašelė, som utgör fraseologismens första komponent, betyder ’korg’ i dessa dialekter.) På andra håll, där bär- och svampplockning inte hade någon större betydelse, betecknar fraseologiska uttryck bildade med detta substantiv i regel endast tiggeri, jfr.: Må han låta bli att arbeta om han inte vill; på ålderns höst kan han hänga på sig en liten korg Sk. Om du fortsätter att gå och lata dig så får du snart hänga på dig en liten korg (Jñš, Lnkv, Žg). I det senare fallet har även ordet kašė en annan betydelse — här betyder det oftare en liten påse (”säck”).

Geografin för fraseologismer och bildliga uttryck som har ett personnamn, det vill säga ett förnamn eller efternamn, som en av sina komponenter varierar också mycket. Ibland används ett sådant uttryck bara i en enda by³² eller i några närliggande byar. I byn Spirakiai i Joniškis distrikt säger man till exempel, när någon gnäller eller muttrar oupphörligt: Varför gnäller du och gnäller som Marcijana? Du är aldrig nöjd, aldrig nöjd — alltid missnöjd som Marcė. De äldre förklarar att uttrycken uppkom på grund av en kvinna med mycket påfrestande sätt som en gång bodde här. Det sägs att kvinnans efternamn till en början också brukade läggas till, men med tiden föll det bort ur uttrycket: patronymikonet behövdes tydligen bara så länge uttrycket ännu var en tillfällig jämförelse och inte hade blivit ett fast fraseologiskt uttryck här.

Det som troligen hindrar ett lokalt fraseologiskt uttryck med ett personnamn från att spridas över ett större område är att det förstås väl endast i den trakt där den person bodde vars egenheter i fråga om sätt eller utseende på ett eller annat sätt gav upphov till uttrycket.

Något liknande gäller när det bildliga uttrycket är bildat med ett efternamn i stället för ett förnamn. I trakten kring Žarėnai–Latveliai i Šiauliai distrikt kan man till exempel höra uttrycket ovårdad som Šlauštas. Grunden för denna jämförelse var en sinnesslö tiggare från det närbelägna Kruopiai, som på grund av sin sjukdom inte ens förmådde ägna kroppshygien och klädsel den minsta uppmärksamhet. Ingen annan fattig i trakten kunde på långt när mäta sig med honom i denna försummelse. Eftersom han strövade vida omkring och därför var särpräglat välkänd på ett stort område, förekommer jämförelser med hans efternamn, ibland också med hans förnamn, på olika platser i trakten. Deras innehåll är dock likartat: alla lyfter fram någon egenskap hos nämnda persons utseende eller beteende, t.ex.: Han kom, satte sig och sitter kvar som Šlauštas Škn; Titta, där kommer han med väskorna omfamnade som

³² Jfr. även Б. Ф. Захаров, Личные имена и прозвища в составе диалектных фразеологизмов, — Ономастика поволжья, 2, Горький, 1971, s. 96.

12*

179

Šlaustas, Vincentas, Škn; Trasig och sliten som Šlaustas — har du inga bättre kläder längre? Žar-Latv.

När det gäller särdragen i utbredningen av lokalt uppkomna fraseologiska uttryck med personnamn kan man också tillägga att jämförelser med efternamn tycks kunna ha större användningsområden än jämförelser med förnamn. Detta beror på att ett efternamn särskiljer en person bättre från omgivningen; människor känner till personen över ett mycket större område genom efternamnet än genom förnamnet, vilket i sin tur bidrar till att ett fraseologiskt uttryck med ett ”efternamn” får ett större utbredningsområde. Däremot kräver lokalt uppkomna jämförande fraseologismer med förnamn, t.ex. som Marcė; som Marcijana, ytterligare information även i en grannby — vilken Marcė, vilken Marcijana?³³

En del fraseologismer och bildliga uttryck är nära knutna till vissa etnografiska företeelser. Utbredningsområdet för sådana fraseologiska uttryck bestäms av hur den motsvarande etnografiska företeelsen, själva realian, är spridd. I den del av Litauen där man brygger hembryggt öl, till exempel kring Žagarė, har man således noterat fraseologismen häxorna brygger öl (sägs när dimma vältrar fram från mossar, flodstränder och skogsdungar, vanligen efter regn). Ett sådant uttryck är knappast möjligt i södra Litauen, där öl bryggs hemma relativt sällan. Jämför andra fraseologismer som är kända i dialekterna och betecknar samma fenomen, men saknar komponenten öl, t.ex.: Haren eldar bastun Slm; Räven steker fisk Grv; Laumė eldar ugnen Tvr.

Ett särskilt skikt av fraseologin utgörs av de så kallade terminologiska fraseologismerna. Deras geografi bestäms i huvudsak av samma faktorer som utbredningen av de andra fraseologismer vi har undersökt, men uppvisar också vissa särdrag. Här ska vi kort beröra några särdrag i utbredningen av terminologiska fraseologismer inom etnografi, botanik och zoologi.

Utbredningsområdet för en etnografisk terminologisk fraseologism beror i första hand på den etnografiska realians utbredning (föremålet, seden eller tron). Exempelvis har olika jordbruksmetoder, seder och inbördes förhållanden till olika grannfolk i skilda etnografiska regioner i Litauen gett upphov till särskilda sätt att tillaga mat och dryck. Därför används vissa bildliga matnamn — terminologiska fraseologismer — inom begränsade områden och är förknippade med bestämda etnografiska särdrag. Exempelvis förekommer det lånade matnamnet (och delvis även tillagningssättet) skaba putra endast i dialekterna längs gränsen mot Lettland (jfr lettiska skāb-putra³⁴) — en soppa av kokade gryn och keso, eller av kokade gryn och surmjölk: På sommaren, när det är varmt, äter vi inget annat; vi håller oss allihop kring en gryta med skabos putra Sk; Mamma kokar en hel gryta skabos putra, och vi slevar i oss om och om igen (Jnš; Jnšk, Kri, Škn, Žml).

Endast i en viss del av Žemaitija och i angränsande områden i Aukštaitija kokar man en gröt av riven potatis med gryn eller ibland mjöl. Utbredningsområdet för dess namn šilkinė (šilkinė) košė sträcker sig inte utanför själva maträttens utbredningsområde. Namnet har noterats exempelvis i trakten kring Kušėnai, Lyduvėnai, Luokė, Padubysys och Pakapė.

Denna typ av fraseologismer kan också ha synonymer eller varianter. Exempelvis lagar den nordligaste delen av Žemaitija och närliggande västliga aukštaiter främst potatisgröt med mjöl. Av de uppteckningar som finns framgår att namnet på denna rätt är pusmarškonė košė

³³ Jfr. även artikeln ”Frazeologiniai junginiai su asmenvardžiais” (Fraseologiska uttryck med personnamn), publicerad i samma publikation, där en och annan anmärkning ges om utbredningen av fraseologismer av detta slag (med personnamn).

³⁴ Latviešu—krievu vārdnīca, Rīga, 1963, p. 676.

180

används i trakterna kring Mažeikiai, Laižuva, Tirkšliai, Telšiai, Rietavas, Kuršėnai, Gargždai, Šakyna och Šlapgirė. Varianten — pusinė košė är belagd i trakten kring Mosėdis, Šaukliai, Grušlaukė, Papilė, Gadūnavas och Žlibinai.

Seder i olika etnografiska områden, som härrör från vissa traditioner eller återspeglar relikter av äldre trosföreställningar, begränsar också utbredningsområdena för de terminologiska fraseologismer som hör samman med dem. Vissa bildliga uttryck har till exempel tydliga utbredningsområden och är förbundna med bröllopssedernas traditioner. Några av dem, såsom piršli karti, är kända nästan i hela Litauen; andra är typiska endast för vissa dialekter eller till och med delar av dem. Exempelvis finns det, såvitt man vet, endast i delar av östra Litauen, främst kring Kupiškis, utöver alla andra bröllopsseder och fraseologiska uttryck som återspeglar dem, såsom suolą pirkti; kertę pirkti; raktus pirkti; vartus pirkti (köpa en bänk; köpa hörnet; köpa nycklarna; köpa porten) eller suolą parduoti; kertę parduoti (sälja en bänk; sälja hörnet) osv., också seden att sodą pirkti; sodą parduoti (köpa en bröllopsskrud; sälja en bröllopsskrud)³⁵.

Olika termer med anknytning till kalenderhögtidernas seder har också tydliga utbredningsområden, bestämda av själva sedens utbredning. I trakten kring Dieveniškės gick exempelvis värden vid slutet av 1800-talet, på kvällen före Jurginės, särskilt klädd ut för att plöja den första fåran. Han tog med sig en brödskiva och en nypa salt. Efter att ha plöjt en eller två fåror återvände han hem och lät alla i hushållet smaka på brödet, som kallades užarinėjimo duona (plöjningsbröd)³⁶.

I trakten kring Gervėčiai i Vitryska SSR gick värden under Jurginės runt åkrarna med en bulle i vilken ett ägg hade bakats in; det kallades derliaus kiaušiniu (skördeägget), jfr: Ė kap anas (värden) sugrįžta, deda kukelaitę (= bullen), pjauto — gaspadorius pats turi derliaus kiaušinį valgyt.

I våra dagar är båda sederna och de tillhörande termerna — užarinėjimo duona ir derliaus kiaušinis (plöjningsbröd och skördeägg) — hittills belagda endast i dessa två trakter. Vi vet inte hur deras utbredningsområden såg ut i forna tider.

Själva objektet begränsar ibland också utbredningsområdena för de terminologiska fraseologismer som hör till botaniken. Exempelvis växer pelenėlė raktazolė (Primula farinosa) endast i norra Litauen. I södra Litauen finns varken växten eller dess namn³⁷. En del av dessa är terminologiska fraseologismer som används i mycket begränsade trakter. Enligt tillgängliga uppgifter används till exempel uttrycket kregždės ašarėlės (svalans små tårar) endast kring Biržai och Pabiržė, och blezdingos akelės (svalans små ögon) kring Vegeriai. Som vi ser beror även här fraseologismens utbredningsområde i sin tur på utbredningsområdet för ett ord som utgör en av dess komponenter (dvs. här återspeglas också kregždės / blezdingos geografija (svalans geografi)).

Ibland växer en växt över hela Litauens territorium, men de terminologiska fraseologismer som används som dess namn är förhållandevis få, eftersom den i de litauiska dialekterna oftast benämns med ett enda ord. Trädgårdsblomman kurpelė (Aconitum) kallas exempelvis, troligen på grund av blommans form, oftast bačiuku, čebatėliu, kurpute, sopagėliu, kanteple och på andra sätt; för dess namn finns bara en terminologisk fraseologism, som dock omfattar olika varianter och synonymer till ordet för sko, jfr: Marijos čebatelis Nj, Pg; Marijos batelis Nm; Marijos batukas Kd, Kur, Vvr; Marijos kantaplelis Krkn, švenčiausios panelės Marijos kantapliukas Ukm.

Vissa växter som växer i hela Litauen har, vid sidan av sina enordsnamn, också många namn som består av terminologiska fraseologismer och kännetecknas av stor rikedom

³⁵ Bröllopsskruden — en prydlig konstruktion av halmstrån och konstgjorda blommor, eller en liten gran dekorerad med frukt, godis och färgat papper, i vars grenar en docka — ”trädgårdsmästaren” — brukade sitta; se Lietuvių etnografijos bruožai, Vilnius, 1964, s. 497 (hädanefter: LEB).

³⁶ LEB 543.

³⁷ J. Dagys, Lietuviškas botanikos žodynas, I, Kaunas, 1938, p. 280 (Toliau: J. Dagys, LBŽ).

181

synonymi. Tyvärr går det inte att ange de exakta utbredningsområdena för enskilda synonymer på grundval av de mycket sparsamma uppgifterna. Till exempel kallas harens små tårar (Briza media) också med följande terminologiska fraseologismer: harens små tårar Pg, Pn, Rm; Guds små tårar Ob, Rk; harens hampa Brž, Pbr, Pn; kaninens hampa Škn; harens gryn Pai, Pin, Pc, Pn, Šd; Marias tårar Pn; vindens havre Brž; sparvens små tårar Jnš, Sk; sparvarnas hampa Grz, Jnšk, Kri, Lnkv, Pkr, Žg. Från skriftliga källor är ytterligare följande kända: kaninens havre T. Ivan; kaninens råg Mit, II 3(9).

Terminologiska fraseologismer med namn på djur som är kända i hela Litauen har också olika utbredningsområden. Till exempel kallas den lilla skalbaggen boružė (Coccinella septempunctata³⁸), utöver vanliga namn på ett ord, även med olika terminologiska fraseologismer, vilka är ojämnt fördelade i de litauiska dialekterna. Av dessa terminologiska fraseologismer är dievo karvytė mest utbrett, liksom dess varianter som bildats genom morfologiska avledningar av det andra ledet, till exempel dievo karvelė (karvikė / karvukė / karvutė). Enligt tillgängliga uppgifter kan den samlade utbredningen av dievo karvytė (-elė, -ikė, -ukė, -utė) beskrivas ungefär så här: den västra gränsen löper ungefär via Žagarė – Šiauliai – Radviliškis – Dotnuva – Kėdainiai – Vilkija till Nemunas. Därefter följer den Nemunas till Smalininkai. Den östra och södra gränsen löper ungefär via Zarasai – Dūkštas – Ignalina – Švenčionėliai – Musninkai – Aukštadvaris – Birštonas – Simnas – Veisiejai.

Dievo karvytė används oftast i östliga höglandsmål. Mindre frekvent, troligen som ett nyare namn, förekommer det även i andra dialekter: i den norra och södra delen av de mellersta höglandsmålen och i kapsai-zanavykai-målen inom de västra höglandsmålen (de sydliga västra höglandsmålen har för övrigt också flera andra namn på den lilla skalbaggen – barbulė, barbutė; boruška, poruška m.fl.). Troligen som ett lån från den östra delen av det litauiska språkområdet förekommer namnet i den östra utkanten av det nordvästra höglandsmålet. Det är ovanligt i det östliga dzūkiska målet, vid utbredningsområdets östligaste rand, medan det i den sydöstra utkanten av det västliga dzūkiska målet på vissa håll har belagts vid sidan av det vanligare enordsnamnet bobuška eller olika fraseologiska varianter bildade med detta ord. I samogitiska mål har det belagts endast på enstaka orter, vilket tyder på att namnet är nytt där (där dominerar namnet petronėlė och dess varianter – petrelis, petriukas m.fl.). Av det tillgängliga materialet att döma ligger centrum för utbredningen av dievo karvytės i östra Litauen, på högra sidan av Neris, ungefär öster om linjen Pandėlys – Vabalninkas – Kupiškis – Anykščiai – Ukmergė – Čiobiškis, och sträcker sig till den östra gränsen för det område som namnet avgränsar. (Inom det angivna området har nästan inga andra varianter av denna terminologiska fraseologism eller enordsynonymer belagts.)

Man kan tillägga att en identisk motsvarighet till vår fraseologism finns i lettiskan, dock endast i form av sammansatta ord (jfr: dievgoliņa³⁹, dievgūšņina⁴⁰), liksom i vissa slaviska språk (jfr: ryska – божья коровка⁴¹; belarusiska – божая кароўка⁴²; polska – boża krówka⁴³, bulgariska – божа кровица⁴⁴).

³⁸ Vid arbetet med terminologiska fraseologismer har material från Lietuvių kalbos atlaso fonder, förvarade vid LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institute, använts.

³⁹ A. Bojāte, V. Subatnieks, Lieviškiu–latviešu vārdnīca, Rīgā, 1964, p. 98.

⁴⁰ K. Mülenbacha Latviešu valodas vārdnīca, I, p. 484.

⁴¹ X. Лемхенас, Русско-литовский словарь, Kaunas, 1948, p. 26.

⁴² Белорусско-русский словарь, Москва, 1962, p. 128.

⁴³ V. Vaitkevičiūtė, Lenkų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius, 1964, p. 182.

⁴⁴ M. A. Леонова, Platsen för egennamnet i språkets lexikala och fraseologiska system, ”Годишник на Софийския Университет факультет по славянска филология“, 1974, s. 110–111.

182

Sammanfattningsvis är de varianter av fraseologismen som förekommer inom det angivna området för dievo karvytės mer sällsynta, och några av dem speglar endast suffixavledningar av det andra ledet som är karakteristiska för enskilda mål. Jfr deras geografiska utbredning: dievo karvė, t.ex.: Ign, Kzt, Mrkt, Švnč; dievo karvelė (pondievo karvelė Trš) används oftare i den östra utkanten av området kring Dūkštas, Ignalina och Švenčionys. Den är också något vanligare i den norra delen av det samogitiska dounininkai-målet (vanligen vid sidan av enordsnamn eller andra mindre vanliga terminologiska fraseologismer och varianter) och har dessutom belagts på enstaka orter i andra dialekter, t.ex.: Adm, Als, Brn, Btrm, Bržn, Dkšt, Dpš, Dsm, Eidž, Gml, Gnn, Grdž, Grg, Grl, Gršl, Grv, Gržl, Gžn, Kėg, Krtn, Ktv, Kvl, Lc. Ldv, Lž, Ml, Mnšk, Mrg, Mtj, Mžui, NmjB, NmŠ, Onš, Pa, Pčk, Pdv, Pršm, Rdm, Rš, Skd, Slnt, Šak, Ūd, Urv, Varn, Vg, Vl, Zbl, Zst, Žemt, Žlb, Žž, || dievo karvytė Ant, Brš, Ck, Čk, Ds, Erž, Yl, Yš, Jdp, Kkl, Klm, Kmn, Knk, Krsn, Kš, Ktn, Ktv, Kz, Mlt, Mrkt, Ob, Pdg, Piev, Pkš, Pp, KetS, Skrd, Smn, Šauk, Šmn, Šš, Švnč, Švnčn, Trk, Trm, Vlk, Vrk, Zr, Žg, Žsl. Variationen dievo karvikė är mer typiska för det samogitiska dūnininkai-målet, men belägg finns också från närliggande mål, t.ex.: Alj, Aukšt, Gně, Lky, Rgl, Strg, Šll, Šlpg, Trš, Užv, Vg, Žv, || dievo karvytė Ilgž, Skdv, Šauk; dievo karviukė Btg; dievo karvukė förekommer inte sällan i det västliga dzūkiska målet, ofta vid sidan av andra namn, t.ex.: Btrm, Drc, Dsm, Ndz, Pvč, || dievo karvytė t.ex.: Brb, Dg, Jv, Krsn, Lp, Lpln, Pv, Rdm, Vngr, Vs. Den förekommer relativt sällan i enstaka mål inom de sydliga västra höglandsmålen, t.ex.: || dievo karvytė KzK, Lbv, Pšlv; likaså i den sydligaste delen av de mellersta höglandsmålen (priedūzkuje), t.ex.: || dievo karvytė Brb, Jz. Varianten dievo karvutė förekommer nästan alltid tillsammans med dievo karvytės eller andra namn och är typisk för sydliga höglandsmål och den södra delen av de mellersta höglandsmålen, men har här och var även belagts i andra dialekter, t.ex.: Alv, Alvt, Až, Brč, Dt, Grl, Grv, Jtj, Kriū, Lkč, Lnkv, Mčč, Pšlt, Rgn, Rt, Slp, Slv, Šlpb, Ūd, Varn, Vn, Všt, Žgr; || dievo karvytė, t.ex.: Al, An, Antk, AukšP, Auk, AžB, Bj, Čkn, Dg, Dsm, Erž, Grv, Ig, Iš, Antr, Kbr, Klvr, Kngš, Knk, Kps, Krk, Krn, Krsn, Kš, Kt, Ktk, Ktv, Kulv, Ldvn, Lnkv, Mlt, Mrč, Mrg, Mrkt, Mrs, Msn, Mzr, NjŪ, Ob, Pc, Pdv, Pjv, Plut, Plv, Prn, Prv, Pšlv, Pvč, Rdm, Rgn, Rk, Rmš, Skrd, Slk, Ssk, Strg, Šnk, Šnp, Št, Varn, Vdn, Vygr, Vlč, Vlkj, Vn, Vp, Vrk, Zp, Žsl, Žž⁴⁵.

I trakten kring Kupiškis har, vid sidan av dievo karvytės, en variant belagts som har bildats med det namn på kon som används i barnspråket där: būbė – dievo būbė. I ett litet område har det andra ledet i fraseologismen en diminutivform av ordet — dievo būbytė (Kp, Nrn, Skp, Šmn).

Utöver dievo karvytės och dess andra morfologiskt varierande former förekommer även varianter av fraseologismen med ett förändrat första led, t.ex.: Petro karvytė (Tvr); švento Petro karvė (Urv, Zst); švento Petro karvelė

⁴⁵ På vissa håll betecknar varianter av denna fraseologism en annan ljusröd, liten skalbagge som lever i marken — ett visst utvecklingsstadium hos ett kvalster (Trombidium holosericium). Till exempel kallas skalbaggen Trombidium holosericium dievo karvytė kring Skaistgirys och i den nordvästra delen av Joniškis omnejd, medan boružė (Coccinella septempunctata) kallas barbolėlė. Således kan den terminologiska fraseologismen — dievo karvytė (karvelė, karvikė, karvukė, karvutė) — ha två betydelser. Eftersom det insamlade materialet inte gör det möjligt att exakt fastställa på vilka orter vilken av de två små skalbaggarna betecknas med den ena eller andra varianten av denna terminologiska fraseologism, kan utbredningsområdena för de varianter som i artikeln anges med betydelsen boružės behöva revideras avsevärt.

För övrigt kan nämnas att dievo karvukė (Rdm) också är ett namn på en liten vattenlevande skalbagge (Gyrinus natator), som på vissa håll kallas dievo jautelis (NdŽ, Kps).

183

(Antk, Brn, Klk, RdN, Grd, Tvr, Ždv); Sankt Petri lilla flicka || Guds lilla flicka (Brkl, Klvr). Denna förändring av den första komponenten kan ha påverkats av enordiga namn på nyckelpigan, såsom petrelis, petrukas, petronėlė.

Andra likaledes sällsynta nominala fraseologismer av samma betydelse och liknande konstruktion, bildade med appellativa substantiv, har noterats endast på enstaka orter, t.ex.: Guds lilla gumma Všt, || Guds lilla flicka Kpr, Skrd; Guds lilla gumma || Guds lilla flicka Vb; Guds moder || Guds lilla moder Bič.

Vid sidan av Guds lilla flicka används ofta, och dess varianter mer sällan, olika ”hybridiska” nominala fraseologismer med samma betydelse. De bildas genom att en genitivform av substantivet Gud fogas till enordiga namn, oftast sådana som härstammar från personnamn (troligen efter mönster av den redan behandlade nominala fraseologismen). Namn av denna typ är huvudsakligen spridda i de mellersta och östra höglandsmålen, det vill säga öster om gränslinjen för det tidigare nämnda västliga utbredningsområdet för Guds lilla flicka och dess varianter (Žagarė — Šiauliai — Radviliškis — Dotnuva — Kėdainiai — Vilkija). Jfr: Guds lilla Barbutė Er; Guds lilla Katrytė Rm, Vrš (|| Guds lilla flicka); Guds lilla Petrelis Pašl; Guds lilla Petriukas Ob (|| Guds lilla flicka). Utöver dessa har Guds lilla Marytė särskilt ett stort utbredningsområde i trakten kring Žeimelis, Biržai, Linkuva, Joniškėlis, Pasvalys, Vabalninkas, Pakruojis och Šeduva, t.ex.: Dkn, Er, Gst, Jrgn, Ljn, Nj, Rgn, Rgv, SmlB, Srk, Stgv, Stpr, Skt, || Guds lilla flicka Bčn, Der, Dknn, Gtč, Jnšk, Jrgn, Kngš, Kri, Krš, Lpč, NmjP, Nrn, Nrš, Obl, RdN, Pbr, Pkr, Ps, Šd, Škns, Šlčn, Šln, Užs, Vb, Žml. Att två nominala fraseologismer med samma betydelse så ofta förekommer sida vid sida i ett och samma geografiska område kan möjligen förklaras av den mer utbredda fraseologismen Guds lilla flicka offensiva expansion in i området för äldre enordiga namn. Sådana enordiga namn har noterats där även i dag, t.ex. Marytė, mer sällan Marusytė, Marusia; deras höga ålder styrks också av motsvarande namn på nyckelpigan i andra språk, jfr lettiska mārīte⁴⁶, tyska Marienkäferchen, Marienkäfer⁴⁷, bulgariska мáричка⁴⁸. Å andra sidan kan man också anta att namn på två olika insekter har sammanblandats här — Coccinella septempunctata (Guds lilla Marytė) och trombidium holosericium (Guds lilla flicka) — vilka tidigare sannolikt skildes åt i området och hade egna separata namn, men med tiden kan både insekterna och deras namn ha kommit att likställas.

I södra delen av Litauen förekommer nominala fraseologismer med begränsad användning, där den ena eller andra komponenten sannolikt har tillkommit enbart för rim och rytm, t.ex.: babuška — rabuška Alv, Dsm, Kb, Ndz, Pvč, Škl, Tlt; rabuška — barabuška (ä. || Guds lilla flicka) Jz; babuška — rapuška Dsm; boruška — poruška Šk; marška — pomparška Pls. Ibland är den andra komponenten i en sådan nominal fraseologism en avledning av ett personnamn, t.ex.: babuška — mariuška Gnn, babuška — maruška (|| Guds lilla flicka) Mrc, Seln; babuška — maruška (|| Guds lilla flicka) Lpln, eller tvärtom — en avledning av ett personnamn utgör den första delen av den nominala fraseologismen, t.ex.: mariuška — babučka (|| Guds lilla flicka) Mrc, Smn; maruška — babuška Avž; petronėlė — poruškėlė (|| Guds lilla flicka) Skrd; petriukas — broliukas (|| Guds lilla flicka) Ds.

Det finns också nominala fraseologismer av detta slag där båda komponenterna är avledningar av personnamn, t.ex. används på vissa håll kring Joniškėlis, Panevėžys och Ramygala, vid sidan av Guds lilla flick-

⁴⁶ A. Bojatė, V. Subatnieks, Lietuviešu — latviešu vārdnīca, p. 98.

⁴⁷ J. Elisonas, Zoologijos sistematikos terminų žodynėlis, Kaunas, 1928, p. 19; D. Slapoberskis, Vokiečių-lietuvių kalbų žodynas, Vilnius, 1963, p. 602.

⁴⁸ M. A. Леонидова, мин. veik., p. 111.

184

flicka används Marytė – Katrytė Ėr, Jrgn, Nj, Pn, Rgv, Rm, Sml, Spr, Srk, Trs, || Guds lilla Katrytė Aukš, Brž, Gražš, Jnšk, Kvr, Pbr, Pšš, Srv, Ši, Tršk. Mer sällsynta varianter förekommer också: Katrytė – Marytė || Guds lilla flicka Kngš, Lnč, Pg; Katriušytė – Mariušytė (||Guds lilla flicka) Vb; Katriūtė – Mariūtė (t. katriūta – mariūta) || Guds lilla flicka Nrn; Mariušiūtė – Katriušiūtė Vb; Marytė – Karusytė Vb; Marusytė – Karusytė (|| Guds lilla flicka) Pc; Marusia – Petrusia (|| Guds lilla flicka) Pg; Maruška – Petruška⁴⁹ Slvk, || Guds lilla flicka Psd, Jkt; Petruška – Maruška (|| Guds lilla flicka) Kngš.

Som exemplen visar består en av komponenterna i de nominala fraseologismer som uppkommit av rim- och rytmskäl relativt ofta av ett enordigt namn på nyckelpigan som används i dialekten i fråga, medan den andra sannolikt har tillfogats på grund av en folklig sed⁵⁰.

I de litauiska dialekterna finns också olika andra fraseologismer för nyckelpigan, med ganska begränsad användning, t.ex.: Sankt Petri lilla skalbagge Svb; Sankt Petri lilla skalbagge Aks, Jdr, Šv, Tv, Tvsk; Sankt Petrus Brn, Klt, Ml, Tvr, Varn, Vsn; samt varianter av detta, t.ex.: Sankt Petrelis Krkl, Pšt, Ptk; Sankt Petrukas Kv, Vn. Från enstaka orter har också noterats exempelvis: Guds lilla skalbagge Vndk; den flygande vägglusen Skd; lilla Barborėlė Vndk.

De terminologiska fraseologismer som används för att benämna något slags djur som är känt i hela Litauen kännetecknas dock inte alltid av lika stor variation som de undersökta namnen på nyckelpigan. Till exempel är synonymiken för namnen på vadarfågeln — åskpiparen⁵¹ (Capella gallinago) mycket begränsad, och de terminologiska fraseologismerna är också få. Av dessa är de morfologiska varianterna åskpiparen — åskget, åskkilling och liknande, som används i större utsträckning, troligen bildade på grundval av en association, utifrån det intryck som rösten ger, då den påminner om ett lamm som bräker.

Åskpiparens och dess morfologiska varianters utbredningsområde omfattar större delen av det litauiska språkområdet. Endast dess östra och sydöstra utkanter avviker, där enordiga namn används mer frekvent. Den ungefärliga östra och södra gränsen för användningen av denna nominala fraseologism går vid ungefär Obeliai, Dusetos, Utena, Ignalina, Dubingiai, Musninkai, Kaišiadorys, Prienai, Alytus, Simnas och Veisiejai⁵². Inom åskpiparens område används ibland även enordiga namn parallellt med denna nominala fraseologism: bock, bocke, bockkilling (t.ex.: Brž, Grl, Jnšk, Mrk, Ps, Smn, Vlk). Samogiterna med dūnininkai-dialekt använder mellan Varniai, Kelmė, Tauragė och Vainutas åskpiparen jämsides med den enordiga sammansättningen åskbock (t.ex.: Drb, Grd, Klm, Lkv, Pašl, Skdv, Strg, Šll, Šlpg, Tn, Varn, Vdk, Vn, Žv).

⁴⁹ Jfr: (maruška — petruška ”med prickiga täckvingar, medan Guds lilla flicka är en liten klart röd skalbagge som inte kan flyga”).

⁵⁰ Exempelvis brukade herdepojkar, när de vaktade hjorden och hade tråkigt, lägga en liten skalbagge i handflatan och säga: ”Boruškėlė — poruškėlė, flyg upp till himlen, fråga Gud om det redan är middag eller inte Šk; Petriuk — broliuk, om det blir regn, flyg; om det inte blir regn, flyg inte! Ds. Maryte — katryte, visa sanningen: om det regnar, sitt kvar, men om det är klart väder, flyg iväg! Jnšk. Marška — pomparška, när det blir varmt släpper jag dig fri; när det blir kallt hänger jag dig Pls.”

Det kan också tilläggas att en liknande sed fortfarande finns i Bulgarien, men där tror man att nyckelpigan, när den flyger från en flickas handflata, visar vägen till platsen där hennes fästman befinner sig (jfr Калинке — малинке, покажи ми пътя (М. А. Леонидова, min. verk, s. 111).

⁵¹ Den attributiva komponenten åska kan möjligen förbindas med namnet på en gud inom den gamla tron; därför kan användningen av nominala fraseologismer som bildats med denna komponent ha anor långt tillbaka i tiden.

⁵² Utanför den angivna östra och södra gränsen för perkūno oželio och dess varianter förekommer även denna terminologiska fraseologism, men där är enordsbeteckningar vanligare: lånordet bekosas eller, mer sällan, meketys, tekutis och deras varianter.

185

Den morfologiska varianten perkūno ožys (hybridformen perūno ožys Prvn, Sug) har inget sammanhängande utbredningsområde. Den har belagts på olika orter, oftast vid sidan av huvudvarianten perkūno oželis (t.ex.: Adm, And, Dkn, Gml, Iš, Jc, Jknn, Jnšk, Jrgn, Krč, Kzk, Ljn, Lkš, Lpr, Lzd, Mrs, Mžč, Nj, Pd, Pj, Pkr, Prv, RdN, Rgv, Rk, Paśl, Pkl, Pn, Pp, Sug, KetS, Skrd, Ssk, Strg, Svn, Šauk, Šln, Tršk, Vdln, Žg, Žml). Detsamma gäller varianten perkūno ožiukas, men det bör tilläggas att den nästan helt saknas i den nordvästra delen av den donininkiska dialekten av žemaitiska (jfr: Auk, Alvt, AžB, Až, Brd, Brt, Čk, Ds, Erž, Gml, Grd, Jdp, Kb, Kč, Kkl, Klm, Kpr, Kps, Kri, KzR, Lbn, Ldv, Ldvn, Mln, Mnšk, Mrč, Mrg, Mšk, Mtl, Mzr, Nj, Nmk, Nrn, Nv, Ob, Onš, Pbr, Pbs, Pd, Pg, Pjv, Pkp, Pkrž, Plm, Pp, Prn, Prvj, Slm, Smn, Srj, Stpr, Škns, Ši, Šln, Šmn, Tn, Tr, Trš, Užš, Užv, Varn, Vb, Vg, Vn, Vrk, Vs, Zp, Žl, Žml, Žv). I de södra litauiska dialekterna förekommer varianten perkūno ožiukas (t.ex.: Dg, Glč, Gnn, Mrs, Smn, Srj).

Relativt sällan förekommer vid sidan av perkūno oželio (ibland även vid sidan av dess varianter) belagda varianter med en förändrad eller helt annorlunda första komponent, t.ex. perkūnijos ožys (Šlpg, Varn); perkūnijos ožiukas (Strg); dangaus oželis (Brč, Klv); deguto oželis (Trs); dievo ožys⁵³ (Kdn, Ml), dievo oželis (Ant, Dgl, Dkšt, Ilgn, Antr, Kd, Šlpg, Št); dievo ožiukas (Ds, Ig, Klvr, Kps, Mlt, Mnkn, Prvn); velnio ožys (jfr: Velinio ožiai kai ožiukai šauk gerklę paleidę: rodos ka tę avių pilna to [je] pelkė[je] Jrb), velnio oželis (Alz, JnšM), velnio ožiukas Aln.

Dessutom har man från enstaka orter även belagt andra ovanliga terminologiska fraseologismer med samma betydelse, t.ex.: dievo avinėlis (Prv, Sug); perkūno baronas (Kpč).

Efter att ha granskat några drag i fraseologismernas geografiska utbredning kan man konstatera att följande faktorer påverkar fraseologismernas utbredningsområden:

a) geografisk utbredning för de enskilda ord som ingår i fraseologismen;

b) den geografiska utbredningen för enskilda betydelser hos ett ord som ingår i fraseologismen;

c) den geografiska utbredningen för morfologiska element i de ord som ingår i fraseologismen;

d) ett personnamn som förekommer i lokalt begränsade fraseologismer;

e) i vissa fall naturförhållanden som påverkar särdragen i levnadssättet hos invånarna i någon del av Litauen eller skillnader i flora och fauna;

f) etnografiska särdrag i olika områden av Litauiska SSR, vilka bestämmer utbredningen för fraseologismer med anknytning till vardagsliv, olika traditioner, seder och trosföreställningar;

g) påverkan från andra språk.

Й. ЛИПСКЕНЕ

DE MEST KARAKTERISTISKA DRAGEN I FRASEOLOGISKA UTTRYCKS GEOGRAFI

Sammanfattning

I artikeln undersöks orsakerna till den geografiska utbredningen av fraseologiska uttryck. I detta syfte analyseras i detalj utbredningen av ett visst antal fraseologiska uttryck som hör till olika typer. Till den första typen hör uttryck-

53 Dievo ožys / oželis / ožiukas, liksom även benämningarna på nyckelpigan — dievo k arvy tė / karvelė / karvikė / karvutė har sannolikt bildats senare än perkūno ožys / oželis / ožiukas, eftersom den första beståndsdelen i singularform, dievas, som ingår i deras uppbyggnad och fungerar som en generaliserad benämning på många gudomligheter, troligen är en skapelse från senare tider.

186

ningar vars samtliga komponenter bildar ord som används i nästan hela det område där litauiska talas, t.ex. ožius bielyti (piauti, lupti, drėksti, plėšti) ”slita”; till den andra typen hör uttryck där en komponent bildar ett ord som används endast i en större eller mindre del av det litauiska språkområdet, t.ex. kiški pagauti, zuikį pagauti (sugauti) ”falla”; till den tredje typen hör uttryck där en komponent bildar ett ord som inte används i någon litauisk dialekt utanför just detta fraseologiska uttryck, t.ex. pairabiais (palpabiais) eiti ”vara lat, förfalla”. Dessa huvudtyper delas i sin tur in i mindre strukturella och semantiska grupper. På grundval av den genomförda analysen fastställs att fraseologiska uttrycks geografiska utbredning beror inte bara på språkliga utan också på utomspråkliga faktorer: 1) den geografiska utbredningen av enskilda ord som ingår i det fraseologiska uttrycket; 2) den geografiska utbredningen av enskilda betydelser hos ord som ingår i det fraseologiska uttrycket; 3) den geografiska utbredningen av morfologiska element i ord som ingår i det fraseologiska uttrycket; 4) nomina propria som utgör en komponent i uttryck av lokal härkomst; 5) påverkan från andra språk; 6) i vissa fall naturförhållanden som formar människors särpräglade levnadssätt samt skillnader i flora och fauna; 7) särarten hos Litauens olika etnografiska regioner, vilka bestämmer utbredningsområdena för fraseologiska uttryck knutna till folkets levnadssätt, tro, seder och bruk.