Vedinių pateikimas „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno“ pamatinių žodžių straipsniuose

Daiva Murmulaitytė

Go to original

Preparing document pages…

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLII (2000)

Daiva MURMULAITYTĖ

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

Redovisningen av avledningar i grundordens artiklar i ”Litauiska språkets nutida ordbok”

I inledningen till DLKŽ (s. VIII) sägs att vissa avledningar ”av utrymmesskäl placeras i samma artikel som regel tillsammans med grundordet”. På detta sätt redovisas verbabstrakter med suffixet -imas/-ymas, adjektivabstrakter med suffixen -umas och -ybė, beteckningar på personer som utför en handling med suffixen -tojas, -a, -ėjas, -a, -ikas, -ė, adverb med suffixen -(i)ai, -yn samt verb av interjektionsursprung med suffixet -telėti.

1. Statistiska uppgifter

1.1. Allmän översikt

När substantiv med de nämnda suffixen hämtas ur DLKŽ med hjälp av en dator framgår det att omkring 45% av alla substantiv i ordboken redovisas i grundordens artiklar¹. Merparten av dem utgörs av handlingsbeteckningar bildade med suffixet -imas/-ymas. Omkring 99% av dessa redovisas i artiklarna för grundverben; endast omkring 1% är uppslagsord i egna artiklar². Omkring 98% av egenskapsbeteckningarna med suffixet -umas och omkring 50% av avledningarna med suffixet -ybė saknar egna artiklar. I artiklarna för grundverben redovisas också de flesta beteckningarna på personer som utför en handling, bildade med suffixen -tojas, -a (omkring 98%), -ėjas, -a (omkring 92%) och -ikas, -ė (omkring 75%).

I ordbokens inledning anges också att ”ett sådant avlett substantiv, som dessutom har fått en ny, särskiljande betydelse, förs upp som ett eget uppslagsord” (s. VIII). I DLKŽ finns det färre sådana avledningar med de nämnda suffixen än icke-uppslagsförda verb- och adjektivabstrakter samt beteckningar på personer som utför en handling; jfr suffixen -umas och -tojas, -a – omkring 2%, -ėjas, -a – omkring 8%, och -ikas, -ė – omkring 25%.

¹ I enstaka fall är uppslagsordet och avledningen besläktade, men saknar direkt avledningssamband, till exempel priverstinai och priverstinumas. I andra fall redovisas flera avledningar med samma affix i en artikel, vilka skiljer sig morfologiskt. Exempelvis redovisas i artikeln för substantivet čiuožikas, -ė, ”skridskoåkare”, en zoologisk term utan motsvarande feminin form: čiuožikas, ”en insekt av familjen skräddare som hoppar på vattenytan (Gerris)”. Eller i artikeln för graužikas, -ė, ”någon som gnager, gnagare”, redovisas den pluraliska zoologiska termen graužikai, ”en ordning däggdjur med framtänder som växer kontinuerligt (Rodentia)”. ² Mer om detta, se Murmulaitytė 1995: 56; 1997: 124–125.

141

Undantag utgör endast benämningar på egenskaper med suffixet -ybė, av vilka ungefär hälften har tagits upp i separata artiklar. En jämförelse mellan uppgifterna om avledningar med detta affix och med suffixet -umas visar tydligt att avledningar med suffixet -ybė, som betecknar egenskaper, är mer konkreta, medan avledningar med suffixet -umas oftare betecknar rena abstrakta adjektiv. Man bör dock hålla i minnet att DLKŽ innehåller betydligt fler av de senare: i ordboken finns 338 avledningar med suffixet -ybė (4 av dem förekommer två gånger – i artiklarna för de motiverande adjektiven och separat), medan avledningarna med suffixet -umas är 1904; av dessa bygger 1888 på adjektiv och particip, och de övriga har bildats av substantiv, verb, pronomen, räkneord och adverb.

1.2. Avledningar försedda med användningsexempel

Cirka 4,7% av de avledda substantiv som tagits upp i artiklarna för motiverande ord förses med användningsexempel (om man bortser från de cirka 16,5 tusen handlingsbeteckningarna med suffixet -imas/-ymas, som nästan alla förekommer i artiklarna för motiverande verb, och av vilka endast cirka 3% i sådana fall illustreras, ökar andelen icke-uppslagsordförda avledningar med exempel avsevärt och uppgår till cirka 13%). 283 avledningar med suffixet -umas förses med användningsexempel; detta utgör omkring 15% av alla icke-uppslagsordförda avledningar med detta suffix (t.ex. aklumas: Färgblindhet (daltonism); dažnumas: Frekvensordbok (lingv.); elektrisk ledningsförmåga, värmeledningsförmåga, ljudledningsförmåga, ljusgenomsläpplighet. Lerans vattenpermeabilitet. ‖ bildl. Gatans framkomlighet; nuotakumas: De där åkrarna har ingen avrinning m.fl.). Statistiken för avledningar med andra affix ser i detta avseende ut så här: 19, eller cirka 11%, av de icke-uppslagsordförda avledningarna med suffixet -ybė förekommer med exempel (t.ex. neliečiamybė: territoriell okränkbarhet, liksom reikšmybė: nödvändighetsparticip (gram.) m.fl.); 48, eller cirka 8%, av de icke-uppslagsordförda avledningarna med suffixet -tojas, -a (t.ex. palaikytojas, -a: initiativets förespråkare och supporter); 32, eller cirka 14%, av de icke-uppslagsordförda avledningarna med suffixet -ėjas, -a (t.ex. užtarėjas, -a: Han är min försvarare och beskyddare); 6, eller cirka 5%, av de icke-uppslagsordförda avledningarna med suffixet -ikas, -ė (t.ex. degikas, -ė: Tegelbrännare).

1.3. Avledningar försedda med definitioner

Några icke-uppslagsordförda avledningar i DLKŽ är försedda med definitioner. Det gäller 7 avledningar med suffixet -umas, t.ex. induktyvumas fys., ”en elektrisk krets förmåga att skapa ett magnetiskt flöde”, kanceliariškumas ”formalisering av kontorsarbete och dess rutiner (ofta överdriven)”, 3 avledningar med suffixet -tojas, -a, t.ex. kalbėtojas, -a 1. ”en som talar, pratar”; 2. ”en som håller ett offentligt tal”, och 1 avledning med suffixet -ėjas, -a – padėjėjas, -a ”hjälpare”. De utgör en mycket liten andel av alla icke-uppslagsordförda avledningar – cirka 0,05%. Icke-uppslagsordförda avledningar med suffixet -imas/-ymas definieras inte i DLKŽ.

1.4. Avledningar försedda med fackområdesmarkeringar

Vissa avledningar med de affix som diskuteras har fackområdesmarkeringar i DLKŽ. Sammantaget är de mycket få – endast 0,4%, men statistiken skiljer sig avsevärt mellan avledningar med olika suffix i detta avseende. Exempelvis är endast 20 avledningar med suffixet -imas/-ymas (av över 16,5 tusen, eller 0,12%) facktermer, t.ex. atgimimas 2. hist. ”renässans”, įstatymas 2. jur. ”rättsnormer utfärdade av den högsta statsmakten

142

akt”. Däremot utgör termer bildade med suffixet -ikas, -ė hela 8,48% av alla avledningar med detta suffix (14 av 165 semem³, t.ex. ėjikas, -ė 2. sport. ”gångidrottare”, švilpikas 1. zool. ”ett ganska stort pälsbeklätt grävande gnagardjur (Marmota)” (man bör komma ihåg att avledningar med detta affix totalt sett är omkring 100 gånger färre än handlingsbeteckningar bildade av verb med suffixet -imas/-ymas). De statistiska uppgifterna för avledningar med andra suffix är följande: 6,73% av avledningarna med suffixet -ybė har fackområdesmarkeringar (26 av 408 semem), t.ex. aplinkybė 2. gram. ”sekundär satsdel som anger bl.a. handlingens plats och tid”; 3. jur. ”någon faktor som påverkar brottets art”, lygybė 4. mat. ”en relation som visar att dess led är lika”; 1,88% (5 av 266) av avledningarna med suffixet -ėjas, -a, t.ex. gynėjas, -a 3. sport. ”försvarsspelare”, pjovėjas zool. ”en skalbagge i familjen vivlar – en växtskadegörare (Otiorrhychus)”; 0,78% (15 av 1922) av avledningarna med suffixet -umas, t.ex. modalumas 1. lingv. ”talarens inställning till förhållandet mellan språkinnehåll och verklighet”, pilnapadiškumas med. ”defekt i fotsulorna”; 1 avledning med suffixet -tojas, -a (av 623, eller 0,16%) – liudytojas, -a 2. jur. ”en som avlägger vittnesmål i någon annans mål”.

Det bör noteras att endast termer som uttryckligen klassificeras som sådana i DLKŽ har räknats här. Vissa avledningar saknar sådana markeringar trots att de är termer inom vissa fackområden; exempelvis skulle avledningen vilkikas 1. ”traktor eller annan maskin som bogserar andra maskiner”; 2. ”fartyg som bogserar andra fartyg” kunna ha märkningen tech. (jfr stūmikas tech. ”fartyg som skjuter pråmar; motsats till vilkikas”), medan juridiska termerna gynėjas, -a 2. ”en som officiellt försvarar den tilltalade i rätten, en advokat”, teisėjas, -a 1. ”en tjänsteman som avgör mål i domstol”, och medicinska termer som nėštumas, sergamumas inte heller är markerade, m.fl.⁴.

Det är uppenbart att nästan alla markerade termer är uppslagsord i artiklarna. Ett och annat förekommer dock också i artiklarna för motiverande ord (vilket strider mot påståendena i den citerade inledningen till DLKŽ om att avledda substantiv med nya, särskiljande betydelser tas upp som separata uppslagsord), till exempel förekommer induktyvumas fys. i artikeln för adjektivet induktyvus, -i, išverstakumas med. i artikeln för substantivet išverstakis, -ė, och i artikeln för participet esamas, -a...

³ När det gäller termer används semem som statistisk enhet, det vill säga varje enskild avledd betydelse, eftersom samma polysema avledning i vissa fall är en term inom flera fackområden (t.ex. aprašymas 2. lit. ”verk där något beskrivs”; 3. jur. ”upprättande av en förteckning över egendom”, valentingumas 1. kemi. ”atomens egenskap att binda till sig en viss mängd andra atomer”; 2. lingv. ”en språkenhets förmåga att förena sig med andra, kombinerbarhet”) eller också har betydelser som inte har terminologiserats (t.ex. laitkinimas 1. hist. ”den äldsta epoken i mänsklighetens historia, då människor levde av insamling av föda, jakt och fiske”; 2. ”råhet i sederna, brist på kultur”).

⁴ För övrigt har det vid undersökningen av avledningar med suffixet -ybė noterats att de flesta benämningar på ord och uttryck som bildats med detta suffix av substantiv och betecknar språk- eller dialektfenomen inte är markerade som lingvistiska termer. Totalt finns det 21 sådana avledningar i ordboken; endast 5 av dem (baltarusýbė, barbarýbė 3, lenkýbė, sovietýbė och ukrainietýbė) har märkningen lingv., medan de övriga 16 (anglýbė, aukštaičiųbė, dzūkýbė, latvýbė, lietuvýbė 2, makaronýbė, prancūzýbė, rytietýbė, rusýbė, slavýbė, suvalkiečýbė, tarmýbė, vakarýbė, vokietýbė, žargonýbė och žemaičiųbė) saknar motsvarande märkning.

143

… artikeln – väsen fil., substantivartikeln pådrivare, -⟭ artikeln – pådrivare tekn. osv. Det är inte ovanligt att icke-uppslagsord, utöver sina vanliga betydelser, också kan ha terminologiska betydelser, men DLKŽ anger inte dessa (även om användningsexemplen ibland visar detta), t.ex. exponering: Fotografering med exponering; lönsamhet: Företagets lönsamhet; rättvisa: Territoriell, ämnesmässig rättvisa. Rättvisa i målet; okränkbarhet: Territoriell okränkbarhet osv. Sådana substantiv borde uppenbarligen presenteras i separata artiklar, där flera lexikala betydelser skulle särskiljas – en som sammanfaller med avledningsbetydelsen och andra som facktermer inom vissa områden.

2. Avledningarnas polysemi

Den datoriserade versionen av DLKŽ (härefter DLKŽ(k)) gör det möjligt att sortera ord efter hur många betydelser de har – en eller flera. På så sätt går det dock inte att fastställa det verkliga förhållandet mellan entydiga och polysema ord; den statistik som datorn ger är ganska ungefärlig, eftersom även icke-uppslagsordiska avledningar, som i artiklarna för grundorden vanligen redovisas utan definitioner, räknas som entydiga. Ur denna synvinkel verkar det, om man undersöker avledningar med suffixen -imas/-ymas, -umas, -ybė, -tojas, -a, -ėjas, -a, -ikas, -ė, som om omkring 99% av dem i DLKŽ är entydiga, medan ungefär 1% har 2–5 betydelser (om man bortser från avledningar med suffixet -imas/-ymas, av vilka endast 0,5% är polysema, skulle förhållandet mellan entydiga och polysema avledningar vara ungefär 97%: 3%). Omkring 70% av avledningarna (om avledningar med suffixet -imas/-ymas räknas bort – omkring 80%) har två betydelser, och omkring 20% har tre. Det finns bara ett substantiv med suffixet -imas som har fem betydelser: sprendimas⁵.

Det är uppenbart att denna statistik inte visar det verkliga förhållandet mellan entydiga och polysema avledningar i DLKŽ, eftersom de nämnda icke-uppslagsordiska avledningarna utgör den största delen av de undersökta substantiven; därför blir andelen entydiga avledningar i DLKŽ(k) kraftigt överdriven.

När en avledning tas upp i artikeln för ett polysemt grundord och saknar både definition och användningsexempel, är det naturligt att anta att även den är polysem, dvs. att den kan bygga på vilken som helst av grundordets betydelser och därmed ha lika många betydelser som själva grundordet. I vilket fall som helst skulle det röra sig om en transpositionell avledning, dvs. varje gång skulle avledningens lexikala betydelse sammanfalla med dess avledningsbetydelse (eftersom den varken definieras, förklaras eller illustreras går det inte att dra några slutsatser om andra, mer specialiserade betydelser hos avledningen). Exempelvis i verbartikeln

⁵ Med tanke på att DLKŽ undviker en alltför fin uppdelning av betydelser och att vissa typiska betydelser eller betydelsenyanser till och med slås samman till ett enda ställe (se Inledningens §25 1) och 2), s. XI), skulle substantivet vežimas delvis också kunna betraktas som femtydigt, om dess andra betydelse ”vanligen hästdragen vagn, hjul; den mängd som ryms i den” (dvs. benämningen på ett redskap och den överförda metonymiska betydelse som bildats på grundval av denna) uppfattades som två separata semem.

144

I artikeln för gręžti 1. ”göra ett hål genom att vrida något spetsigt (t.ex. en borr)”; 2. ”vrida ur vatten ur ett vått plagg”; 3. ”vrida, rikta” anges avledningar med suffixen -ėjas, -a, -ikas, -ė, -imas och -imasis; de kan uppenbarligen betraktas som tretydiga, dvs. var och en kan bygga på alla grundverbets betydelser. Eller så kan abstraktet minėjimas, som anges i artikeln för verbet minėti 1. ”säga ett namn, nämna namn i tal”; 2. ”bevara i minnet, inte glömma”; 3. ”hedra genom arrangemang eller på annat sätt (årsdag, jubileum)”, motiveras av alla tre betydelserna hos grundordet och kan därför också ha tre betydelser.

Om någon av grundordets betydelser har blivit en fackterm, borde även den avledning som motiveras av den betydelsen vanligen märkas ut på motsvarande sätt, men detta återspeglas i regel inte i ordboken. Exempelvis är avledningen minkštėjimas, som anges i artikeln för verbet minkštėti 1. ”bli mjuk, mjukare”; 2. bildl. ”bli vänligare”; 3. lingv. ”uttalas mjukt (om konsonanter)”, inte märkt med förkortningen lingv.; på samma sätt är substantivet linksniavimas, som anges i artikeln för verbet linksniuoti 1. gram. ”böja i kasus”; 2. bildl. ”ofta nämna i tal”, inte märkt med gram. För övrigt visar dessa exempel att en sådan redovisning av avledningar formellt inte heller visar att en avledning har en överförd betydelse; jämför också artikeln paslỹsti, ~sta, ~do 1. ”glida på en hal plats”: Koja ~do, ir nuvirtau. 2. bildl. ”förlora sin dygd”: ~dės jaunuolis. ~dimas.

Detsamma gäller stilmarkeringarna vard., nedsätt., förakt. och dylikt, t.ex. baūbti, ~ia, ~ė 1. ”råma med grov röst”: Jautis ~ia. 2. nedsätt. ”sjunga, skrika med grov röst”. ~imas.

Ibland framgår avledningens polysemi indirekt av användningsexemplen. Exempelvis illustreras abstraktet pažangumas, som anges i artikeln för adjektivet pažangus, -i 1. ”som har kommit långt, mån om framsteg”: Pažangus žmogus, pažangus judėjimas, pažangi spauda; 2. ”duktig i skolan”: Pažangus mokinys, med två exempel – pažiūrų pažangumas och mokinių pažangumas, av vilka det framgår att avledningen bygger på två betydelser hos grundordet och alltså, liksom detta, har två betydelser. I DLKŽ är det dock endast en liten del av de icke-uppslagsordiska avledningarna som försetts med användningsexempel. Dessutom är avledningarnas polysemi inte formellt markerad, och betydelse 1, betydelse 2 osv. särskiljs inte (att flera användningsexempel anges visar inte i sig att ordet är polysemt – de kan illustrera en och samma betydelse). Datorn betraktar sådana ord som entydiga.

Å andra sidan kan en avledning inte alltid bygga på alla grundordets betydelser. Exempelvis har verbet laužti fem betydelser i DLKŽ: 1. intrans. motsv. lūžti 1; 2. ”krossa med linberedningsredskap”; 3. ”trycka, pressa”; 4. ”värka, göra ont”; 5. ”ändra riktning”. I slutet av artikeln anges agentbeteckningar med suffixen -ėjas, -a och -ikas, -ė samt abstraktsubstantivet, en avledning med suffixet -imas. Den senare kan uppenbarligen också bygga på alla grundverbets betydelser. Agentbeteckningar bildas däremot inte av betydelse 4 av laužti, ”värka, göra ont”: Menka sveikata – krūtinę skauda, nugarą laužia. Denna verbbetydelse skiljer sig från de andra syntaktiskt-

145

niu ir semantiniu valentingumu (Sližienė 1994: 377–388)⁶. LKŽ VII 196 laužikas, -ė turi tik dvi reikšmes: 1. „kas ką laužia, plėšia“: Tau gana girtuoklių, kasų laužikų iš.; 2. „linų mynėjas, laužėjas“, o pamatinio veiksmažodžio reikšmių nurodoma net 16 (LKŽ VII 201–202).

I artikeln för Dègti anges avledningen degikas, -ė, illustrerad med exemplet Plytų degikai (tegelbrännare), vilket alltså ger en viss hänvisning till den grundläggande verbbetydelsen 7, ”göra starkare, härda genom bränning”. Denna beteckning på en aktör kan också bygga på andra betydelser av degti, t.ex. 2. ”göra upp eld, tända”; 8. ”framställa genom bränning” (jfr LKŽ II 362 degikas, -ė 1. ”någon som härdar genom bränning”; 2. se p a d e g i k a s; 3. se d e g u č i u s 1). Men degti betyder också en spontan handling eller ett tillstånd, t.ex. 5. ”vissna, torka av solen”; 13. bildl. ”känna (skam, vrede osv.) starkt”. Dessa semem skiljer sig också från de tidigare uppräknade genom syntaktisk och semantisk valens; de kräver t.ex. inte ackusativobjekt osv. (Sližienė 1994: 172–173), och aktörsbeteckningar bildas inte från dem.

De anförda exemplen visar att ett avlett ord som inte står som uppslagsord inte alltid har lika många betydelser som sitt grundord. Detta beror på grundordets semantik och syntaktiska valens, liksom på själva avledningens ordbildningskategori (ordbildningsbetydelse) m.m. Exempelvis kan beteckningar för handlingar och egenskaper, dvs. verb- och adjektivabstrakt, uppenbarligen bygga på alla betydelser hos grundverben och grundadjektiven (åtminstone teoretiskt)⁷. Bildningen av aktörsbeteckningar är mer begränsad i detta avseende. Avledningar med suffixen -tojas, -a, -ėjas, -a, -ikas, -ė bildas vanligen av transitiva verb (LKG I 318, 320, 321; DLKG 105, 106), medan deras grundord också kan ha intransitiva betydelser. I sådana fall har avledningen färre betydelser än grundordet.

Ibland visar exemplen en betydelse hos avledningen som inte kan härledas ur de betydelser av grundordet som anges i DLKŽ. Detta beror på att Ordboken inte tar upp alla betydelser, utan bara de vanligare, eller på att definitionerna formuleras annorlunda. Verbet patarnáuti har exempelvis tre betydelser i DLKŽ: 1. ”hjälpa till med mindre hushållssysslor”; 2. ”tjänstgöra en kortare tid”; 3. ”stå på bakbenen”, men ingen av dem kan motivera betydelsen hos aktörsbeteckningen patarnáutojas, -a, som illustreras med exemplet viešbučio patarnáutoja. (hotellbiträde).

⁶ För övrigt kan detta i DLKŽ endast utläsas ur bruksexemplen, men alla betydelser illustreras inte i ordboken.

⁷ En annan fråga är om alla betydelser hos sådana abstrakt används tillräckligt ofta i standardspråket eller om de är kontextberoende. I det senare fallet är de knappast värda att ta upp i en ordbok över standardspråket. Exempelvis har ėjimas, bildat av eiti i betydelsen 20. ”visas”: Šiandien teatre eina „Skirgaila“. (I dag spelas ”Skirgaila” på teatern.) I LKŽ II 1109–1110 finns en separat artikel för ėjimas; de flesta betydelserna av detta substantiv anges där inte genom förklaringar eller beskrivningar, utan genom en direkt hänvisning till grundverbet och den betydelse som avledningen bygger på i det aktuella fallet. För övrigt förekommer detta presentationssätt också i DLKŽ, oftast i artiklar om adjektiv med suffixen -inis, -ė och -iškas, -a, t.ex.: alkūninis, -ė 1. → a l k ū n ė 1; 2. → a l k ū n ė 5, meškiškas, -a → m e š k a 1, 2, šautinis, -ė → š a u t a s (šauti 1), jämför också leidžiamas, -a → l e i s t i 1, baladótis 1. → b a l a d o t i 1.

146

I LKŽ XV 880 formuleras verbets första betydelse som ”utföra arbeten genom att tillgodose någons behov”. I båda ordböckerna illustreras verbets första betydelse med samma bruksexempel: patarnauja prie stalo, kuo galiu tamstai patarnauti? (serverar vid bordet, hur kan jag stå till tjänst?) m.fl.; det handlar alltså om samma handling, men den definieras på olika sätt. Formuleringen i LKŽ motiverar dock yrkesbeteckningen viešbučio patarnautojas (hotellbiträde) tydligare, eftersom den framhåller att aktören tillgodoser någons behov och inte bara hjälper till med vilka små hushållssysslor som helst.

Man kan alltså inte betrakta alla avledningar som inte står som uppslagsord som enbetydiga, och inte heller hävda att de har lika många betydelser som grundordet (särskilt som DLKŽ kanske inte tar upp alla grundordets betydelser). Av detta följer att man av en sådan presentation av avledningar – i grundordens artiklar, utan definitioner och oftast även utan bruksexempel – inte kan dra några slutsatser om antalet betydelser, den semantiska strukturen, den semantiska relationen till grundordet osv.

3. Definitioner av transpositionella avledningar

I grundordens artiklar anges vanligen de transpositionella avledningarna av de aktuella affixen, dvs. sådana vars lexikala betydelse och ordbildningsbetydelse sammanfaller. Som nämnts definieras de oftast inte på något sätt; exempel med definitioner förekommer mycket sällan. När en avledning tas upp i en separat artikel innehåller den, utöver särskilda lexikala betydelser (specialiserade, terminologiserade, konkretiserade osv.), ofta också den betydelse som sammanfaller med ordbildningsbetydelsen. Dessa lexikala betydelser presenteras på ganska varierande sätt i DLKŽ. Med utgångspunkt i de sätt att förklara ords betydelser som behandlas i Ordbokens inledning (s. XII–XIII) kan de nämnda avledningarna ungefär delas in i flera grupper med avseende på detta.

I. Hänvisande sätt att förklara betydelser

1. När piltecknet (→) används:

a) anges endast det grundord som avledningen bygger på, t.ex.: teisingumas 1. → t e i - s i n g a s, kilnybė 1. → k i l n u s, mėgėjas, -a 1. → m ė g t i 1, ėjikas, -ė 1. → e i t i, rašytojas, -a 1. → r a š y t i. På detta sätt kan betydelsen hos avledningar med alla undersökta affix förklaras, med undantag för handlingssubstantiv med suffixet -imas/-ymas;

b) anges grundordet och avledningskategorin, t.ex.: atradimas 1. → a t r a s t i (handling), baisūmas 1. → b a i s u s (egenskap), patarėjas 1. → p a t a r t i (agent). Oftast presenteras handlingssubstantiv på detta sätt; det finns endast enstaka exempel på andra avledningskategorier.

Anmärkning. I inledningen till DLKŽ (§32, s. XIII), där fallen då piltecknet används räknas upp, nämns inte benämningar på egenskaper och agenter. Avledningar inom dessa avledningskategorier, vars betydelser återges på detta sätt, förekommer i själva verket sällan.

2. Förkortningen žr. (se) används för att hänvisa till en mer allmänt brukad avledningsvariant i standardspråket (DLKŽ:s inledning, §29), t.ex.: jaunýbė 2. žr. j a u n y s t ė, savūmas žr. s a v y b ė 1.

147

II. Definierande–förklarande sätt

1. I definitionen anges avledningens betydelse; formuleringen innehåller det grundord som avledningen bygger på, t.ex.: bėgikas, -ė 1. ”den som springer”, puolėjas, -a 1. ”den som anfaller”, žadėtojas, -a 1. ”den som lovar”, nešvarybė ”det som är smutsigt”. Detta är mest typiskt för agentbeteckningar.

2. Definitionen består av grundordet och namnet på avledningskategorin, t.ex.: išdykybė ”en egenskap hos någon som är busig”, neigiamybė ”en negativ egenskap”; jfr I. 1. b).

3. I definitionen används avledningssynonymer, avledningar med andra suffix och ändelser från samma grundord, t.ex.: išdykimas ”išdykybė”, aukštybė 1. ”aukštumas”, geradarybė ”geradarystė”, labdarybė ”labdara”, nežinomybė ”nežinojimas, nežinia”, tolybė ”tolumas, tolis”; jfr I. 2. Typiskt för egenskapsbeteckningar.

4. Definitionen ges med avledningar som har samma rot men bygger på andra grundord, t.ex.: dievybė 1. ”dieviškumas”, paslaptýbė ”palaptingumas”, savižudybė ”nusižudymas”. Typiskt för egenskapsbeteckningar.

Ordets betydelse kan också beskrivas genom att kombinera flera varianter av det definierande–förklarande sättet, t.ex.: atradėjas, -a ”den som upptäcker något, gör en upptäckt” (II. 1 och II. 3), galimybė ”det som är möjligt, möjlighet” (II. 1 och II. 3), vertybė ”värde, värdefullhet” (II. 3 och II. 4) osv.

Semantiken hos de undersökta avledningarna kan i DLKŽ förklaras även på andra sätt. Det har till exempel noterats att definitioner av egenskapsbeteckningar ofta innehåller abstrakta substantiv bildade av verben turėti och būti, till exempel suinteresuotumas ”att ha ett intresse”, neštumas ”att vara gravid, graviditetstillstånd”; jfr även de olika definitionerna av synonymiska avledningar – mažavertiškumas ”att ha lågt värde” och menkavertiškumas ”lågt värde” (LKŽ VIII 13 – ”lågt värde; mažavertiškumas”), pilnateisiškumas ”visateisiškumas” och visateisiškumas ”att ha alla rättigheter”.

I denna korta översikt var målet varken att registrera alla möjliga sätt att definiera betydelserna hos de undersökta avledningarna eller att ge exakta statistiska uppgifter. Det skulle vara svårt att säga något mer precist i frågan eller att söka efter regelbundenheter (till exempel att avledningar inom vissa avledningskategorier oftare förklaras på ett sätt och avledningar inom andra kategorier på ett annat), eftersom antalet avledningar i olika avledningskategorier skiljer sig mycket åt i DLKŽ (jfr omkring 16,5 tusen avledningar med suffixet -imas/-ymas, men endast 152 med suffixet -ikas, -ė); i vissa fall är generaliseringar svåra också på grund av brist på data. Det står ändå klart att det inte finns något enhetligt system för hur betydelserna hos transpositionsavledningar (uppslagsord) presenteras i ordboken, och att inget av de uppräknade sätten följs konsekvent. För att skapa ordning kunde man kanske överge metoderna I. 1. a) och II. 1. och endast använda I. 1. b). Man bör också undvika att definiera med ett enda ord, eftersom man när man går från ett ord till ett annat på detta sätt ibland läser flera artiklar och till sist återvänder till den artikel vars betydelse man ville ta reda på från början; ordboken innehåller alltså tautologi.

148

4. Specialiserade beteckningar för aktörer

Avledningar med suffixen -tojas, -a och -ėjas, -a betecknar personer både utifrån ett tillfälligt arbete, en handling som pågår en kort tid eller utförs endast en gång, och utifrån ett stadigvarande arbete, en verksamhet eller ett yrke (LKG I 317, 320). Avledningar med suffixet -ikas, -ė betecknar endast undantagsvis personer utifrån deras yrke (LKG I 320). DLKŽ innehåller omkring 100 mer kända och mer allmänt använda yrkesbeteckningar med dessa suffix – 40 med -tojas, -a, 36 med -ėjas, -a och 20 med -ikas, -ė. Detta utgör omkring 9,11% av alla avledningar av denna typ: avledningar med suffixet -tojas, -a utgör 6,42%, och avledningar med suffixen -ėjas, -a och -ikas, -ė utgör 13,53% respektive 12,12% av avledningarna⁸.

Yrkesbeteckningarna presenteras i DLKŽ på tre sätt:

1) i separata artiklar, det vill säga med definitioner och (oftast) bruksexempel – omkring 23%: cirka 15% av avledningarna med suffixet -tojas, -a (t.ex. gydytojas, -a ”specialist inom behandling”: Gydytojas apžiūrėjo ligonį. Kreiptis į gydytoją), omkring 28% av avledningarna med suffixet -ėjas, -a (t.ex. siuvėjas, -a ”specialist inom sömnad”: Baltinių siuvėja. Vyriškų drabužių siuvėjas. Mokytis siuvėjui), och omkring 30% av avledningarna med suffixet -ikas, -ė (t.ex. bėgikas, -ė 2. ”idrottare i löpgrenar”);

2) i artiklarna för grundverben (utan definitioner) – omkring 77%: cirka 85% av avledningarna med suffixet -tojas, -a, omkring 72% med -ėjas, -a och omkring 70% med -ikas, -ė:

a) med bruksexempel – omkring 32% av alla avledningar som inte står som uppslagsord: cirka 38% med suffixet -tojas, -a (t.ex. išjodinėtojas, -a: Žirgų išjodinėtojas), omkring 35% med -ėjas, -a (t.ex. rišėjas, -a: Knygų rišėjas (bokbindare)), och omkring 14% med -ikas, -ė (t.ex. kūrìkas, -ė: Krosnies kūrikas (eldare));

b) utan bruksexempel – omkring 68% av alla avledningar som inte står som uppslagsord: cirka 62% med suffixet -tojas, -a (t.ex. programuotojas, -a), omkring 65% med -ėjas, -a (t.ex. virėjas, -a), och omkring 86% med -ikas, -ė (t.ex. šerikas, -ė).

Dessa statistiska uppgifter visar att de flesta av de undersökta yrkesbeteckningarna saknar egna artiklar; de definieras, förklaras och illustreras vanligtvis inte. Sådana avledningar är emellertid nominativa: deras ordbildningsmässiga och lexikala betydelser sammanfaller inte, det vill säga de betecknar inte enbart aktören utifrån den handling han eller hon utför, utan anger dessutom att detta är personens stadigvarande sysselsättning. Exempelvis gynėjas, -a 1. ”den som försvarar”; 2. ”den som officiellt försvarar den åtalade i rätten, advokat”; 3. sport. ”försvarsspelare”. Endast i den första betydelsen är detta en transpositionsavledning, en ospecialiserad aktörsbeteckning (sådana förs vanligtvis helt enkelt in i artiklarna för grundverben). Betydelserna 2 och 3 har ytterligare semer och har blivit termer (även om betydelse 2 inte är märkt med den juridiska beteckningen), och därför presenteras detta substantiv med rätta i en separat artikel.

⁸ Dessa relativa uppgifter står kanske i viss motsättning till LKG:s påståenden – andelen yrkesbeteckningar med suffixet -ikas, -ė är större än andelen avledningar med suffixet -tojas, -a (jfr 12,12% och 6,42%). Man bör dock komma ihåg att det i DLKŽ finns nästan fyra gånger färre avledningar med suffixet -ikas, -ė än avledningar med suffixet -tojas, -a, vilka för övrigt nästan alla förs in utan definition i artiklarna för grundorden. Avledningar med suffixet -ikas, -ė har oftare mer specialiserade betydelser; omkring en fjärdedel av dem presenteras i separata artiklar.

149

I andra språks ordböcker tas också avledningar som blivit yrkesbeteckningar upp som uppslagsord (jfr LVV 7), medan mindre spridda, ”lättbildade”, det vill säga ospecialiserade avledningar av produktiva och regelbundna avledningstyper i allmänhet inte tas med (Ожегов 1988: 9–10).

Det är alltså uppenbart att en betydande del av avledningarna som anges i artiklarna för grundläggande verb också har mer specialiserade betydelser och är termer inom vissa områden (t.ex. dėstytojas, -a, gelbėtojas, -a, montuotojas, -a, programuotojas, -a, prižiūrėtojas, -a, vairuotojas, -a; drožėjas, -a, kepėjas, -a, kirpėjas, -a, pjovėjas, -a, šokėjas, -a, tiekėjas, -a, verpėjas, -a, vertėjas, -a, virėjas, -a; jojikas, -ė, krovikas, -ė, liejikas, -ė, nešikas, -ė, šėrikas, -ė och många andra), men detta återspeglas inte i DLKŽ. Att sådana avledningar används som yrkesbeteckningar framgår ibland av användningsexempel (t.ex. skutėjas, -a: Jis vertėsi skutėjo amatu, 2 braižytojas, -a: Jis dirba braižytoju) eller termmarkeringar (t.ex. kilnotojas, -a: Sunkumų kilnotojas (sport.)). I ett fall har en yrkesbeteckning som inte är uppslagsord till och med en definition – suvirintojas, -a ”arbetare eller specialist inom metallsvetsning”.

Ibland bildas yrkesbeteckningar (eller avledningar med andra mer specialiserade betydelser) för personer som ägnar sig åt likartad eller närbesläktad verksamhet med samma suffix, men tas upp på olika sätt i DLKŽ (se tabellen):

När yrkesbeteckningar står som uppslagsord i egna artiklar förses de med definitioner. Dessa utformas på olika sätt – i definitionerna används orden specialistas (se definitionerna av avledningarna audėjas, -a, gydytojas, -a, siuvėjas, -a), darbininkas (suvirintojas, -a), pareigūnas (tardytojas, -a, tarnautojas, -a, teisėjas, -a 1.), man säger att personen utövar verksamheten (skalbėjas, -a) och så vidare. Ibland motsvarar den första betydelsen av ett sådant ord i DLKŽ dess avledningsbetydelse; den anges också

150

på olika sätt, jfr: patarėjas, -a 1. → p a t a r t i (aktör), rašytojas, -a 1. → r a š y t i, puolėjas, -a 1. ”den som anfaller”⁹.

För vissa yrkesbeteckningar saknar DLKŽ termmarkeringar, t.ex. gynėjas, -a 2, tardytojas, -a, tarėjas, -a (sammansatt term Teismo tarėjas), teisėjas, -a saknar förkortningen teis.; den sjunde betydelsen av avledningen ėjikas, -ė är märkt sport., medan bėgikas, -ė 2, čiuožikas, -ė 2, plaukikas, -ė 2 saknar denna markering (för att inte tala om uppslagsorden som inte står som egna uppslagsord buriuotojas, -a, irkluotojas, -a, jojikas, -ė, metikas, -ė med flera); den andra betydelsen av avledningen pūtikas, -ė, ”den som spelar ett blåsinstrument”, saknar musikmarkeringen muz. och så vidare.

5. Termer

Olika inkonsekvenser i hur termer i DLKŽ återges har redan diskuterats och behandlats i skrift (Žilinskienė 1995; 1997, Gudavičius 1997 m.fl.). Denna gång var avsikten att uppmärksamma några frågor som ännu inte tagits upp och överväga hur sådana inkonsekvenser kan undvikas i en ny ordbok över litauiskt standardspråk.

Det bör genast påpekas att inte alla termer och terminologiserade betydelser i DLKŽ är markerade med motsvarande förkortningar. Detta gäller folkliga termer, avledningar bildade av termer och annan mer specialiserad vokabulär som används i vidare omfattning än ”renodlade” termer. I den datoriserade versionen av DLKŽ är dessa dessutom markerade med ”osynliga” markeringar (till skillnad från ”synliga”, som redan fanns i ordboken). De behövs för dataanalys; annars skulle datorn inte kunna ta fram alla termer inom ett visst område, till exempel skulle orden gydymas, kraujavimas, paralyžiavimas, įtraiška, liga, sloga och liknande inte hämtas tillsammans med andra medicinska termer, eftersom deras artiklar saknar förkortningen med.; i så fall skulle listan över medicinska termer vara ofullständig.

5.1. Denna gång undersöktes språkvetenskapliga termer. DLKŽ innehåller totalt 294 artiklar med förkortningarna lingv. eller gram. De kan markera hela uppslagsordet (entydigt eller flertydigt), en del av dess betydelser eller en ordförbindelse som innehåller uppslagsordet. I ytterligare 221 artiklar förekommer dessa markeringar ”osynligt”. Man kan alltså anta att endast omkring 57% av alla språkvetenskapliga termer och annan mer specialiserad vokabulär inom området i DLKŽ är markerade.

Dessa termer (sammanlagt 515¹⁰) jämfördes med dem som upptas i ”Kalbotyros terminų žodynas” (nedan KTŽ). Omkring 82% av de markerade termerna i DLKŽ återfanns även i KTŽ.

⁹ I artikeln pardavėjas, -a ”den som säljer”: Daržovių, ledų pardavėja borde den angivna definitionen formuleras mer exakt (jfr LKŽ IX 409 – ”den som säljer till köpare”); ändå kallas vanligen inte var och en som vid ett enstaka tillfälle bestämmer sig för att sälja något föremål som hen inte behöver för säljare, utan den som försörjer sig på detta.

¹⁰ I DLKŽ finns det ord med åtminstone en terminologiserad betydelse, eller ord som tillsammans med andra ord bildar sammansatta språkvetenskapliga termer. Med andra ord visar detta antal att ordboken innehåller 515 artiklar med språkvetenskapliga termer och annan mer specialiserad vokabulär inom området, markerad eller omarkerad med förkortningarna lingv. och gram. De fall där de nämnda markeringarna förekommer i illustrationer undersöktes inte denna gång och har inte räknats med i statistiken.

151

Av dem vars markeringar är ”osynliga” utgör de i KTŽ endast cirka 50%, och de med grammatisk markering endast cirka 40%. Man bör dock hålla i minnet att KTŽ långt ifrån tar upp alla termer, utan endast de viktigare och mer frekvent använda; exempelvis förklaras inte verb där, trots att asmenuoti, laipsniuoti, prieveiksmėti osv. otvivelaktigt är språkvetenskapliga termer. Inte heller finns benämningar på språkvetare inom olika vetenskaper eller vetenskapsgrenar (t.ex. baltistas, germanistas, dialektologas, etimologas, leksikologas, leksikografas, taip pat klasikas, sintaksininkas, žodynininkas ir pan.), trots att benämningar på själva vetenskaperna och grenarna tas upp (baltistika, germanistika, dialektologija, etimologija, leksikologija, leksikografija osv.).

Vid utarbetandet av en ordbok över standardspråket vore det idealiskt att ha alla terminologiska ordböcker (för de områden vars förkortningar används i DLKŽ) och kontrollera om de termer, terminologiserade ord betydelser och ordkombinationer som tagits in i DLKŽ har markerats på lämpligt sätt. Alla områdens terminologiska ordböcker har dock ännu inte skrivits. Å andra sidan kanske det inte är meningsfullt att i DLKŽ leta efter varje ord som finns i omfattande terminologiska ordböcker (t.ex. inom fysik, medicin och polyteknik), eller att kontrollera varje ord i exempelvis en textilterminologisk ordbok, om det i DLKŽ faktiskt bara finns tre termer från detta område (Žilinskienė 1997: 46). Det är uppenbart att detta inte går att göra systematiskt – åtminstone inte för närvarande, då det saknas både en datorbaserad termbank och tillräckligt många terminologiska ordböcker. Under tiden skulle man kanske kunna kontrollera åtminstone termerna i mindre ordböcker (t.ex. inom språkvetenskap och liknande). I framtiden skulle en sådan kontroll kanske delvis kunna överlåtas åt en dator med hjälp av en datorbaserad termbank, så att den sammanställde ett register över ord som förekommer både i DLKŽ och i en terminologisk ordbok för ett visst område. Ett sådant register skulle bidra till att ordna termerna i DLKŽ på lämpligt sätt, ta upp dem på lämpligt sätt i den nya standardspråksordboken och undvika olika inkonsekvenser.

Under tiden skulle man kunna använda de ovan nämnda ”osynliga” terminologiska markeringarna, som gör det möjligt att från DLKŽ ta fram även folkliga termer, ord bildade av termer, termer som annars saknar markering och liknande. Med en ordlista som består av termer och ord som inte är markerade på motsvarande sätt men ändå har specialiserade betydelser går det också att rätta till ett stort antal uppenbara inkonsekvenser i DLKŽ och göra vissa markeringar ”synliga”. I andra fall, om ett ord inte finns i den terminologiska ordboken för ett visst område men dess betydelse definitivt är terminologiserad (vilket framgår både av definitionen och av beläggen), kan det stå kvar med en ”osynlig” markering. Exempelvis skulle sådana ord kunna vara džūkuoti 1. ”tala på någon av dzūkernas dialekter”; 2. ”behålla drag av dzūkiska när man talar på ett annat sätt”, garsynas ”språkljudssystem”, priešdėletas, -a ”som har ett prefix”, išversti 7. ”återge en text eller ett språk på ett annat språk” (medan versti 11. betyder ”återge en text från ett språk på ett annat”, vertėjas, vertimas, och det senare avledda ordet tas tydligen även upp i KTŽ, bör förses med ”synliga” markeringar. I vilket fall som helst bör terminologer och specialister inom de berörda områdena ha sista ordet i denna fråga.

5.2. I en standardspråksordbok bör man avstå från föråldrade, obrukade eller sällan använda, mycket specifika termer (t.ex. garsamokslis lingv., föråld. ”fo-

152

netika”, kanske även kryptininkas gram. ”inre lokativ i rörelse”) och ordkombinationer med terminologiska betydelser (t.ex. nebūvelis, -ė artikelns subjektsnominativ nebūvelis). Dessa ord finns inte i KTŽ, och ordet kryptininkas finns inte heller i LKŽ.

5.3. I inledningen till DLKŽ, § 36 (s. XII), sägs det att ”sammansatta termer eller andra sammansatta benämningar vars betydelse inte alls eller endast delvis beror på betydelsen hos de led som de består av […] placeras efter alla ordets betydelser, bakom triangelsymbolen (△), och förklaras inom parentes”. Det vore naturligt att förvänta sig att denna ordning åtminstone följs strikt när det gäller sammansatta termer. Så är dock långt ifrån alltid fallet. I artikeln för ordet jungtis ”förbindelse, samband” anges exempelvis vissa ordkombinationer tillsammans med användningsexempel och med uppgift om användningsområden – kištukinė jungtis (tekn.), kremzlinė, raumeninė jungtis (anat.), anglies atomų jungtys (kem.). Ordgruppen sudurtinio tarinio jungtis däremot placeras bakom triangelsymbolen, markeras med förkortningen gram. och förklaras.

Med en viss utvikning från språkvetenskapliga termer kan man notera att de sammansatta termerna för militära grader jaunesnysis leitenantas och vyresnysis leitenantas återges på olika sätt. I båda fallen anges de tillsammans med andra, icke-terminologiserade, ordkombinationer och meningar. Jaunesnysis leitenantas tas upp i artikeln med det positiva adjektivet jaunas, -a som uppslagsord. Endast en betydelse anges: ”som inte har levt många år; yngre än andra, motsats s e n a s”. Det skulle alltså innebära att den militära graden på något sätt har med en persons ålder att göra. Den andra sammansatta militära termen tas upp i artikeln där uppslagsordet vyresnis, -ė är adjektivets komparativform och har två betydelser: 1. ”som har levt fler år”; 2. ”som står högre i grad eller befattning”. Ordgruppen vyresnysis leitenantas, som illustrerar den andra betydelsen, är dock inte markerad med förkortningen kar., till skillnad från jaunesnysis leitenantas.

I KTŽ (s. 124) finns två språkvetenskapliga termer med adjektivet minkštasis – minkštasis gomurys och minkštasis priebalsis. DLKŽ tar endast upp den senare av dem – som illustration till adjektivets åttonde betydelse minkštas, -a (terminologiserad och markerad med förkortningen lingv.). Definitionen av denna betydelse, ”uttalas framför främre vokaler”, visar att den inte heller skulle kunna illustreras med något annat exempel; definitionen gäller alltså hela ordgruppen och inte bara adjektivet. För övrigt står adjektivet i denna ordgrupp, som sig bör i termer, i den bestämda formen; med andra ord saknar adjektivet minkštas, -a i den åttonde betydelsen den obestämda formen och skiljer sig därmed från de övriga betydelserna.

Jfr också nosinis, -ė 2. lingv. ”uttalad genom näsan”: -iai priebalsiai (m, n); 3. lingv. ”som enligt traditionen skrivs med en hake nedtill”: -ės balsės (bokstäver med markering för ett numera försvunnet nasaldrag – ą, ę, į, ų). I det senare fallet kan man säga att nosinės balsės har två definitioner i DLKŽ; det sätt på vilket ordgruppen tas upp visar att den är en enkel illustration av en terminologiserad betydelse och inte en sammansatt term, eftersom den särskilda triangelsymbolen används för att markera de senare.

153

För konsekvensens skull skulle mjuk konsonant och de andra nämnda kombinationerna kunna anges i slutet av artikeln efter triangelsymbolen, liksom öppen vokal (lingv. ”uttalad med en obunden tunga, till exempel a”) i artikeln för adjektivet platùs, -i, sonoranter (lingv. l och r) i artikeln för adjektivet sklandùs, -i, eller den grammatiska termen obestämda pronomen (gram. ”pronomen som endast i allmänna drag anger ett föremål, ett antal eller en egenskap, t.ex.: vem som helst, någon, ett tiotal, något slags”), som ensam har en hel artikel som börjar med uppslagsordet obestämda.

I en ordbok över standardspråket bör således förkortningar som anger användningsområden för termer anges endast intill själva enkla termen, den terminologiserade betydelsemarkeringen eller den sammansatta termen, som alltid bör särskiljas från andra kombinationer med en triangelsymbol. Kanske bör man avstå från att ange användningsområden i illustrationerna.

5.4. Det har nämnts att avledningar med vissa suffix (-imas/-ymas, -umas, -tojas, -a, -ėjas, -a, -ikas, -ė m.fl.) oftast tas upp i artiklarna för grundorden utan definitioner och användningsexempel. Om en sådan avledning har blivit en term eller bildats utifrån en terminologiserad betydelse hos grundordet, bör den tas upp i en egen artikel, som förutom uppslagsordet också innehåller dess definition och användningsexempel. Om avledningen är transpositionell (dvs. dess lexikala betydelse har, jämfört med grundordets betydelse, inget semantiskt tillskott och sammanfaller med ordbildningsbetydelsen), bör grundordet anges med en exakt markering av den betydelse som motiverar avledningen. Således bör språkvetenskapliga termer som asmenavimas, būdvardėjimas, daiktavardėjimas, kaitýmas, kirčiavimas, laipsniavimas, prieveiksmėjimas, transkribavimas m.fl. tas upp i separata artiklar. I vissa fall bör flera betydelser av sådana termer särskiljas, till exempel bör man i fråga om ordet vertimas definiera själva handlingen och dess resultat.

Med hjälp av ett datorprogram för analys av DLKŽ och med de nämnda omständigheterna i åtanke skulle termer kunna presenteras betydligt mer konsekvent i en ordbok över standardspråket än vad som gjorts i DLKŽ.

6. Brister med metoden att ta upp ord utan egna uppslagsord

6.1. När en del av de avledda orden i DLKŽ tas upp i artiklarna för andra ord (oftast grundord), framträder inte deras semantik – antalet och hierarkin av betydelser, de semantiska relationerna till grundorden och så vidare – eftersom nästan alla (cirka 99%) sådana avledningar tas upp utan definitioner. Här bör det erinras om att så många som cirka 45% av substantiven i DLKŽ saknar egna uppslagsord.

6.1.1. I DLKŽ återspeglas inte avledningarnas polysemi. Därför går det inte heller att fastställa det verkliga förhållandet mellan entydiga och polysema ord i ordboken.

6.1.2. DLKŽ innehåller fler termer än vad som markeras, och det går inte att veta exakt vilken andel av ordbokens ordförråd de utgör.

6.1.3. Det går inte att fastställa hur många avledningarna (och över huvud taget orden i DLKŽ) som används i överförda betydelser.

154

6.1.4. Ordboken visar inte hela den stilistiska variationen hos avledningar och över huvud taget hos de ord som tas upp i den.

6.1.5. Även i de sällsynta fall då icke-uppslagsordsmässiga avledningar illustreras kan ordbokens användare uppfatta deras polysemi först efter att ha studerat hela artikeln om grundordet ingående, eftersom detta inte visas formellt.

6.2. Sådana avledningars syntaktiska relationer visas inte, eftersom de oftast inte illustreras – DLKŽ saknar användningsexempel för omkring 95% av substantiven som inte är uppslagsord.

6.3. Det kan ibland vara besvärligt för användaren, särskilt för den som behärskar litauiska sämre, att hitta det önskade ordet, eftersom inte alla ord i DLKŽ är ordnade alfabetiskt. Ordboksartiklarna är ordnade på detta sätt, men i dem kan flera ord stå med fet stil – uppslagsordet och en eller flera av dess avledningar. Dessutom anges oftast endast slutleden för avledningar som inte är uppslagsord; ett sådant ord visas alltså inte i sin helhet, utan uppdelat, och uppdelningen följer inte alltid morfemgränserna (även om det vore önskvärt när artikeln tar upp ord med samma rot), till exempel: drau-dimas, kei-tikas, kei-timas, kei-timasis, pabr-igzimas, paskl-idimas, paskl-aidymas, pliur-škimas med flera.

6.4. I ordboken förekommer vissa avledningar två gånger – i artiklarna om grundorden och i separata artiklar (när de har fått mer specialiserade betydelser). Det finns 35 sådana avledningar med suffixet -imas/-ymas (till exempel: akėjimas, apsiauvimas, maišymas, pasimãtymas med flera; för fler exempel, se Murmulaitytė 1997: 123, 125, 126), 1 med suffixet -umas (teisingumas), 4 med suffixet -ybė (bendrybė, gardybė, tolygybė, vertybė), och 2 adverb med suffixet -ai (apskritai, riestai). Denna dubblering är svår att upptäcka på grund av den nämnda uppdelningen av avledningarna och att vissa av dem inte presenteras i alfabetisk ordning.

6.5. Av de nämnda skälen hamnar vissa likadant stavade ord i DLKŽ långt ifrån varandra, och först när man läser datorgenererade ordlistor, där alla ord anges i sin helhet och i alfabetisk ordning, märker man att ordboken innehåller omarkerade homonymer och homografer. Det finns omkring 40 par av sådana avledningar med suffixet -imas/-ymas, till exempel saldimas (: saldūs, -i) och saldimas (: salsti), uogavimas (: uogauti) och uogavimas (: uoguoti) med flera (för fler exempel och en mer detaljerad klassificering, se Murmulaitytė 1997: 126–130); avledningar med suffixet -umas utgör 4 par: trūkumas (: trūkti) och trūkumas (: trūkis, -i), dvišakumas (1. ”stället där två grenar växer samman”; 2. ”grenen”) och dvišakumas (abstrakt substantiv bildat av adjektivet dvišakas, -a), liksom glūdimas och glūdimas, mažumas och mažumas; för adverb med suffixet -iai finns 1 par: stačiai (: status, -i) och stačiai (: stačias, -ia).

När man granskar beteckningarna för personer som bildats med suffixet -ikas, -ė ser man att vissa av dem har blivit zoologiska eller botaniska termer och saknar motsvarigheter i femininum, till exempel 1 plaukikas zool. ”en vattenfågel mindre än en duva, med lång, tunn näbb (Phalaropus lobatus)”, čiuožikas zool. ”en insekt i skinnbaggeordningen som hoppar på vattenytan (Gerris)”, kirpikas zool. ”en mörkbrun skalbagge i barkborrfamiljen – en skadeinsekt på tallar (Blastophagus)”, liksom bėgikas, kopikas, 1 plėšikas, sėjikas, švilpikas, verpikas, graužikai, 1 plėšikai, sėjikai, verpikai, lipikas

155

bot. ”en klibbig skogs- och fältväxt i måreväxtfamiljen, ett ogräs i trädgårdar (Galium)”, smaugikas bot. ”en vild och prydnadsväxt som klättrar och slingrar sig runt träd så att de torkar ut (Celastrus)”. Dessa termer behandlas på olika sätt. I DLKŽ finns 13 par avledningar med det nämnda suffixet; i varje par har den ena medlemmen också en feminin motsvarighet, medan den andra endast förekommer i maskulinum. I två fall är sådana par märkta som homonymer och homografer; 11 par är inte märkta på motsvarande sätt. I allmänhet kan man här urskilja så många som fyra olika sätt att presentera dem:

6.5.1. Termen betraktas som en homograf till den icke-specialiserade beteckningen för en person; orden presenteras i separata artiklar, till exempel 1 plaukikas zool. och 2 plaukikas, -ė, liksom 1 plėšikas zool. och 2 plėšikas, -ė.

6.5.2. Beteckningen för en person och en icke-uppslagsordsmässig zoologisk term presenteras i samma artikel, till exempel čiuožikas, -ė och čiuožikas zool.¹¹, liksom bėgikas, -ė och bėgikas zool.

6.5.3. Termen presenteras i en separat artikel (lipikas bot.), medan beteckningen för en person tas upp i artikeln om grundverbet (1 lipti, -a, -o – lipikas, -ė); jämför även sėjikas, -ė och sėjikas zool.¹², liksom kandikas, -ė och kandikas, kaupikas, -ė och kaupikas, skriejikas, -ė och skriejikas tech., smaugikas, -ė och smaugikas bot., švilpikas, -ė och švilpikas 1. zool., 2. (kul.?), vilkikas, -ė och vilkikas (tech.?);

6.5.4. I DLKŽ finns en separat artikel för termen, medan ordboken inte alls tar upp beteckningen för en person, till exempel kirpikas zool.

I en ordbok över det allmänna språket borde sådana ord presenteras enhetligt, kanske genom att välja det första alternativet. Annars uppstår omarkerade homografer i ordboken, vilka är särskilt svåra att upptäcka när de förs in i artiklarna om grundorden, eftersom man i sådana fall vanligen anger inte hela avledningen utan endast dess slutled.

Alla zoologiska termer i plural som bildats med suffixet -ikas och betecknar familjer eller ordningar är icke-uppslagsord. 1 plėšikai, sėjikai ir verpikai tas upp i artiklarna för namnen på motsvarande fåglar och fjärilar, medan graužikai tas upp i artikeln för beteckningen för en person graužikas, -ė (eftersom namnet på denna däggdjursordning ju har bildats av en beteckning för en person, inte av namnet på något bestämt djur). Det verkar dock inte finnas någon fast ordning heller när det gäller pluraltermer; jämför avledningar med ett annat suffix – pluraltermen buriuotojai zool. ”en familj av stora, praktfulla fjärilar som svävar med sällan flaxande vingar (Papilionidae)” presenteras i en separat artikel, medan beteckningen för en person buriuotojas, -a tas upp i artikeln om grundverbet.

6.6. När flera ord med samma rot presenteras i en och samma artikel verkar det vid första anblicken ge en viss möjlighet att undersöka DLKŽ:s lexikon och

¹¹ I LKŽ II 162 presenteras dessa ord enligt det första alternativet: 1 čiuožikas subst. zool. ”en vattenlöpare (Hydrometra)” och 2 čiuožikas, -ė subst. för person, zool. ”någon som åker skridskor, glider”.

¹²I den här ordboksartikeln finns också den pluraliska icke-uppslagsformen, en zoologisk term sėjikai ”en familj i ordningen vadarfåglar, till vilken tofsvipan, ljungpiparen m.fl. hör (Charadriidae)”.

156

på ett ändamålsenligt sätt. Möjligheten är emellertid mycket liten, eftersom en sådan presentation långt ifrån visar alla ordbildningsrelationer:

a) även om ordboksartiklarna i DLKŽ:s inledning, där metoden för hur ord presenteras förklaras, kallas ordfamiljer, innehåller de inte alla besläktade ord med samma rot som hör till en egentlig ordbildningsfamilj;

b) alla icke-uppslagsformade avledningar anges inte i artiklarna för sina basord, till exempel står egenskapsbeteckningarna primityvumas ir priverstinumas i artiklarna för adverben primitytinai ir priverstinai, baigiamybė, baigiamumas samt sprogstamumas i artiklar vars uppslagsord är substantiverade pronominella particip i adjektivisk form baigiamasis, -oji samt sprogstamasis, -oji;

c) i artiklarna för basord anges oftast avledningar av regelbundna, produktiva ordbildningstyper, till exempel verbala abstrakta substantiv med suffixet -imas/-ymas och adjektiviska abstrakta substantiv med suffixet -umas. I DLKŽ framträder emellertid inte dessa typers egentliga regelbundenhet och produktivitet; statistiska uppgifter skulle inte bli exakta, eftersom ordboken inte innehåller alla möjliga avledningar av dessa typer. Exempelvis kan handlingsbeteckningar med suffixet -imas/-ymas i praktiken bildas av varje verb, men ordboken har cirka 16,5 tusen sådana, medan antalet infinitiver är cirka 19,2 tusen.

Å andra sidan bör självklart endast de mest frekvent använda orden tas med i en ordbok över standardspråket, så man bör inte förvänta sig att i varje verbartikel hitta dess abstrakta substantiv med det nämnda suffixet. DLKŽ innehåller ändå bepročiavimas, garsiavimasis, pragudrėjimas, vadinėjimas m.fl., liksom egenskapsbeteckningarna prisiskaityliškumas, kraštutiniškumas (skulle inte det mer frekvent använda kraštutinumas? räcka?), pašaipingumas samt aktörsbeteckningarna išvykautojas, pašarautojas m.fl. Det är knappast troligt att dessa tämligen ovanliga avledningar skulle ha höga frekvenstal i en frekvensordbok eller en korpus.

Slutsatser

I en ordbok över standardspråket bör de substantiv som bildats med de nämnda suffixen presenteras enligt vissa principer.

1. Kanske bör man helt avstå från avledningar utan mer specialiserade betydelser som anges i artiklarna för grundverben.

2. Substantiv med mer specialiserade betydelser bör presenteras i separata artiklar.

3. När en avledning har mer specialiserade betydelser och får en egen ordboksartikel bör även en separat semem anges för de transpositionella, ospecialiserade avledningarna, det vill säga sådana där den lexikala betydelsen och ordbildningsbetydelsen sammanfaller (i DLKŽ anges de oftast utan definitioner och bruksexempel i artiklarna för basorden). Sådana semem kan presenteras på samma sätt till formen – genom att ange basordet och ordbildningskategorin. Om substantiv kan bygga på endast vissa betydelser hos basverben eller basadjektiven bör även detta anges – genom att markera de betydelser hos basorden som motiverar avledningen.

157

4. Som separata artiklar skulle även avledningar kunna presenteras som har fått särskilda betydelser men inte bildar tydligare semantiska grupper (såsom benämningar på personer efter yrke eller liknande) – krikštytojas, išganytojas; baudėjas, rėmėjas, -a, steigėjas, -a, stebėtojas, -a, vartotojas, -a; smogikas osv.

5. Kanske borde även mer utbredda, icke rekommenderade betydelser av vissa avledningar anges, t.ex. bālìntojas ”blekmedel”, išjungėjas ”strömbrytare”, pakrovėjas ”lastare” och liknande. I lettiskan är sådana substantiv, som används för att beteckna både en människa och en apparat eller maskin, normala, och därför anges de i LVV i samma artikel som separata betydelser hos en polysem avledning (kulējs, skaitītājs). I en ordbok över litauiskt standardspråk skulle man kunna ange dem på samma sätt, men betydelsen ’redskap för en handling’ borde förses med markeringen ntk.

6. Alla termer inom särskilda områden bör märkas med motsvarande förkortningar.

7. Om de motiverande betydelserna hos ett grundord är bildliga eller har stilistiska markeringar såsom talspr., nedsätt. eller liknande, måste även motsvarande betydelser hos avledningarna markeras.

En ordboksartikel för ett avlett substantiv som, bland andra betydelser, exempelvis kan beteckna en person efter yrke skulle då kunna se ut ungefär så här: vertėjas, -a subst. (1) 1. lingv. ”någon som översätter en text”; 2. → v e r s t i 1 (agent); 3. → v e r s t i 7 (agent); 4. → v e r s t i 8 (agent); 5. → v e r s t i 15 (agent); varje betydelse bör naturligtvis illustreras med bruksexempel, som kan förklara avledningen utan att läsaren behöver bläddra i ordboken och leta upp motsvarande betydelse hos grundordet. I detta fall anges alla betydelser som återfinns i LKŽ XVIII 877. Huruvida de alla behövs i en ordbok över standardspråket bör fortfarande diskuteras. Det är dock uppenbart att vertėjas, -a har betydligt färre betydelser än sitt grundverb versti, och detta kan man inte få veta ur DLKŽ, eftersom det avledda substantivet i denna ordbok varken definieras eller illustreras, utan bara har förts in i artikeln för grundverbet, som har flera betydelser (17).

Mottaget 1999 02 03

LITTERATUR OCH KÄLLOR

DLKG – Grammatik för det nutida litauiska språket, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.

DLKŽ – Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993.

DLKŽ(k) – en datorversion av DLKŽ.

Gudavičius A. 1997: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas leksikos sistemiškumo požiūriu. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 33–39.

KTŽ – Gaivenis K., Keinys S. Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa, 1990.

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis, 1965.

LKŽ I–XIX – Litauisk ordbok 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956–1962; 7–9, Vilnius: Mintis, 1966–1973; 10–15, Vilnius: Mokslas, 1976–1991; 16–17, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1996; 18–19, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997–1999.

158

LVV – Latviešu valodas vārdnīca, Riga: Avots, 1987.

Murmulaitytė D. 1995: Priesagos -imas vedinių pateikimas „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“. – Lituanistica 2 (22), 55–67.

Murmulaitytė D. 1997: „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno veiksmažodinių daiktavardžių semantinė ir statistinė analizė (priesagos -imas/-ymas ir galūnės -a vediniai)“. Hum. mokslų daktaro laipsnio dis., Vilnius.

Sližienė N. 1994: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Žilinskienė V. 1995: „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno“ III leidimo terminai. – Leksikografijos problemos: semantika, etimologija, tarminių faktų pateikimas, žodynų sudarymo principai. Konferencijos pranešimų tezės. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 37–39.

Žilinskienė V. 1997: Terminų pateikimas „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno“ III leidime. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 46–52.

Ожегов С. И. 1988: Словарь русского языка, Москва: Русский язык.

**PRESENTATION AV AVLEDNINGAR I ARTIKLARNA FÖR DERAS BASORD I DEN MODERNA LITAUISKA ORDBOKEN (DABARTINĖS LIETUVIŲ KALBOS ŽODYNAS)**

Sammanfattning

Artikeln fokuserar på avledningar med suffixen -imas/-ymas, -umas, -ybė, -tojas, -a, -ėjas, -a, -ikas, -ė, vilka presenteras i artiklarna för sina basord. I de flesta fall saknar de både definitioner och illustrationer, så användaren kan inte få tillräcklig information om deras semantik och användning. Dessutom framstår de i Ordboken som omarkerade homografer och homonymer på grund av det valda presentationssättet.

I den nya Ordboken över standardlitauiska (Bendrinės lietuvių kalbos žodynas) är det därför rimligare att ta med endast en del av dessa avledningar. Endast de avledningar som har specialiserade betydelser eller är facktermer skulle presenteras i separata artiklar. De övriga behöver inte tas med i denna ordbok, eftersom de är regelbundet bildade och ligger nära sina grundord i lexikal och avledningsmässig betydelse.

159