This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
MOTIVATION OCH SEMANTIK HOS NUTIDA TOPONYMISKA OPPOSITIONER I VILNIUS LÄN: BEGREPPET OM OBJEKTETS POSITION I RUMMET
Motivation och semantik hos nutida toponymiska oppositioner i Vilnius län: föreställningen om objektets position i rummet
SAMMANFATTNING
Artikeln presenterar en både synkron och diakron analys av motivationen och semantiken hos nutida lexikala toponymiska oppositioner i Vilnius län, baserad på begreppet position i rummet, särskilt deras relation till andra objekt. Objektens relativa position i rummet kännetecknar praktiskt taget varje klass av toponymer: oikonymer, potamonymer, limnonymer osv. På lexikal nivå uttrycks objektens ”övre” eller ”nedre” position, i både fullständiga och ofullständiga lexikala toponymiska oppositioner, genom den antonymiska korrelationen mellan pronominella adjektiv på litauiska aukštãsis ’den höga; högre’ – žemãsis ’den låga; lägre’, enkla adjektiv på litauiska áukštas ’hög’ – žẽmas ’låg’, samt litauiska kalnìnis ’som hör till berget/kullen’ – klõninis ’som hör till dalen’.
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
ABSTRAKT
I artikeln presenteras en både synkron och diakron analys av motivationen och semantiken hos nutida toponymer i Vilnius län som bildar lexikala antonymiska oppositioner, baserad på de benämnda objektens läge i rummet, dvs. deras förhållande till andra objekt. Objektens relativa läge i rummet kännetecknar varje klass av ortnamn: oikonymer, potamonymer, limnonymer osv. På lexikal nivå uttrycks objektens relativa läge i både fullständiga och ofullständiga toponymiska oppositioner genom den antonymiska korrelationen mellan de pronominella adjektivformerna aukštasis – žemasis, de enkla adjektivformerna aukštas – žemas samt kalninis – kloninis.
Sedan toponymernas uppkomst har deras huvudsakliga naturliga funktion varit att ange en plats (adress), dvs. att ge information om själva objektet och dess förhållande till andra objekt. Därför har företrädare för många onomastiska skolor uppmärksammat den stora mängden toponymer som bygger på korrelationer, såsom övre – nedre, närmare – längre bort (nära – långt borta), gammal – ny, stor – liten, våt – torr osv., liksom en mängd ”färgade” eller ”svartvita” ortnamn i olika toponymiska klasser. Problemet med antonymi och opposition inom toponymiken har behandlats av många onomastiker (jfr Superanskaja 1970; Korepanova 1973; Kondrashina 1980; Štěpán 2009; Ahundova 2011; Tkachenko 2003, 2013, 2014; Hontsa 2014; Bukharova et al. 2016; Ilchenko, Isachuk 2016; Gataullin, Fatykhova 2018; Stachowski 2018), vilka hävdar att de antonymiska relationerna mellan ortnamn i olika klasser är typiska för de flesta territorier. I Litauen får dock toponymiska oppositioner fortfarande inte tillräcklig uppmärksamhet. De första försöken att undersöka problemet med opposition och antonymi inom regional toponymi gjordes av Pavel Skorupa (2019). Detta understryker relevansen hos den aktuella forskningen, eftersom motivations- och semantikstudier av litauisk regional toponymi, särskilt toponymiken i nutida Vilnius län, fortfarande är ofullständiga.
De ovan nämnda forskarna anser att sådana namngivningsmönster inte bara är av stor betydelse för benämningen av geografiska objekt, utan också spelar en nyckelroll i formandet av det nationella onomastikonet, eftersom sådana formella och semantiska sekvenser av toponymer bildas med hänsyn till både lingvistiska och extralingvistiska förhållanden i det undersökta området. Således,
Straipsniai / Articles
255
Page 3
PAVEL SKORUPA
kan analysen av strukturell-semantiska oppositioner inom toponymiken åtminstone i viss mån bidra till att identifiera och förklara många motiverande faktorer som lett till toponymers uppkomst samt bidra till att fastställa principerna för namngivning av toponymiska enheter i litauiska områden. Innan man fördjupar sig i den enorma variationen av enkla, avledda, sammansatta och kompositiva ortnamn i Vilnius län uppstår dock många logiska frågor, t.ex. Kan toponymer över huvud taget uttrycka antonymiska relationer? Vilka element i namnen på geografiska objekt skapar den motsatta semantiska betydelsen? Vilka kategorier bildar sådana toponymer? Vilka lingvistiska eller extralingvistiska faktorer avgjorde uppkomsten av sådana namn? osv.
Syftet för den aktuella forskningen är nutida toponymiska oppositioner i Vilnius län (både bosättningsnamn och namn på icke-bosättningar) baserade på uppfattningen om det benämnda objektets relativa läge i rummet.
Syftet med denna artikel är att undersöka motivationen och semantiken hos de beståndsdelar i toponymer som innehåller homonyma namnlexem och antonymiska differentieringsmarkörer.
Forskningsmaterial och källor. Det huvudsakliga forskningsmaterialet består av toponymiska oppositioner baserade på det benämnda objektets relativa läge i rummet, utvalda ur korpusen med 5126 nutida toponymer i Vilnius län1 som författaren samlade in under perioden 2018–2020. Undersökningen bygger på toponymer och faktiska data insamlade från olika moderna elektroniska, tryckta och handskrivna (arkiv-)källor (se Toponym Sources and References). Dessa material kompletterar varandra, bidrar till att härleda och underbygga välgrundade etymologiska versioner (inklusive toponymisk motivation) och utgör forskningens grund. Toponymerna undersöks både synkront och diakront.
1. TEORETISKT OCH METODOLOGISKT RAMVERK
1.1. Oppositionens begrepp inom toponymiken
Antonymiska relationer förekommer i så gott som varje klass av toponymer – oikonymer, hydronymer, mikrotoponymer (namn på raviner, flodslätter, åsar, trakter, uddar,
1 3900 namn på bosättningar (städer, köpingar, byar och järnvägsstationer med en bosättning), 718 sjönamn, 362 namn på floder och bäckar samt 146 dammnamn.
256
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 4
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
öar, etc.) – och uttrycks genom binära oppositioner², dvs. par av besläktade ortnamn som är motsatta i betydelse. Enligt Nataliya Podolskaja (1978: 40) är en binär opposition inom toponymiken oppositionen eller kontrasten mellan två besläktade objekt, vars åtskillnad uttrycks genom namn med samma baslexem och antonymiska särskiljande markörer (element). Som Vera Kondrashina (1980: 29) påpekar kan oppositionen ibland bildas av fler än två medlemmar, varav en eller flera kan sakna särskiljande markör, dvs. ha en oförändrad bas. Identifieringen av antonymer eller (binära) oppositioner inom toponymiken innebär således identifiering av de beroende användningarna av ortnamn som utgör det enklaste mikrosystemet (Tkachenko 2014: 68). Detta innebär att antonymiska ortnamn (toponymiska antonymer) vanligtvis undersöks i ett toponymiskt sammanhang och förklaras genom korrelationen mellan objekt som är begränsade både språkligt och geografiskt, dvs. rumsligt.
Oftast finns ortnamn som bildar en oppositionell (antonymisk) relation inom gränserna för ett visst territorium, dvs. i nära närhet till varandra. De återspeglar den relativa lokaliseringen av de objekt de betecknar och skapar därigenom ett visst (mikro)system (jfr Štĕpán 2009; Tkachenko 2003, 2013, 2014; Ilchenko, Isachuk 2016). Antonymiska par inom regional toponymi (hydronymi, oikonymi etc.) är därför rent kontextuella och begränsas av det hydronymiska, oikonymiska eller något annat (mikro)system som de bildar inom sin egen klass³: limnonym × lymnonym, potamonym × potamonym, oikonym × oikonym, oronym × oronym, drimonym × drimonym, etc.
Som det hävdas i den onomastiska litteraturen (Kondrashina 1980: 29–35; Štĕpán 2009: 915–919; Tkachenko 2003: 58–60; 2013: 399–404; 2014: 67–69; Ilchenko, Isachuk 2016: 100–101 och andra), skapas antonymiska relationer inom toponymiken både av sammansatta (komplexa) och kollokativa namn⁴,
² Begreppet binära oppositioner i språket föreslogs först inom Ferdinand de Saussures strukturalistiska teori. Inom denna ram är den binära oppositionen ett par besläktade termer eller begrepp som är motsatta i betydelse. Enligt de Saussure (1959: 53ff.) är (binär) opposition ett medel genom vilket språkliga enheter får värde eller betydelse, dvs. varje språklig enhet definieras i relation till en annan enhet. Detta är på intet sätt en motsägelsefull relation (dvs. en negationsrelation), utan snarare en strukturell, komplementär relation. Den språkliga enhetens betydelse är därför inte absolut, utan relativ (kontextuell), och kan härledas både ur enhetens syntagmatiska (kontextuella) och paradigmatiska (grupprelaterade) relationer.
³ Härefter kommer korrelationen mellan de onymer som bildar oppositionen att markeras med ”×”.
⁴ Inom litauisk toponomastik har studier av både sammansatta och kollokativa ortnamn genomförts i arbeten av Renata Endzelytė (2005), Nerija Bartkutė (2008), Dalia Kačinaitė (2008), Marija Razmukaitė (1998, 2002, 2003, 2009), Dalia Sviderskienė (2006, 2006a, 2007), Aleksandras Vanagas (1970) och andra. Huvudfokus i dessa studier ligger på avledningsmodeller för ortnamn i olika klasser, ur ortnamnsbildnings- och ursprungsperspektiv. Vissa
Straipsniai / Articles
257
Page 5
PAVEL SKORUPA
baseras på korrelationen mellan lexikala och/eller grammatiska särskiljande egenskaper eller särskiljande markörer⁵, vilka används som för- eller efterställda bestämningar för att skilja mellan två identiska namnlexem. I sammansatta ortnamn bildas den motsatta relationen när oppositionens gemensamma komponent (den identiska delen av namnen) modifieras med en självständig särskiljande markör, vanligtvis kvalificerande adjektiv för storlek, ålder, horisontell eller vertikal position i rummet, färg etc. med antonymiska relationer, såsom stor – liten (även storartad – liten), gammal – ny, övre – nedre (ibland – mellersta), längre bort – närmare, svart – vit, etc. I kollokativa ortnamn skapas den motsatta relationen av namn som delar ett gemensamt lexem och ett lexem (vanligtvis det första elementet i ett kollokativt namn), vars roll liknar en särskiljande markör som skapar en motsatt (antonymisk) relation mellan oppositionens medlemmar. Särskiljande markörer i både sammansatta och kollokativa ortnamn skapar enligt Pavel Štěpán (2009: 915–917) antonymiska semantiska relationer som faller inom kategorier baserade på begreppen utsträckning, position, ålder, ägare, färg etc. hos det betecknade objektet.
I de flesta fall motiveras oppositioner inom toponymiken av en mängd extralingvistiska faktorer, bestämda av samhällets behov i ett visst utvecklingsskede, nämligen att uttrycka nya namns relation till befintliga namn med hjälp av språkliga medel (Ilchenko, Isachuk 2016: 101). Dessutom återspeglar de olika områden av mänsklig verksamhet, inklusive, men inte begränsat till, territoriella och naturgeografiska drag i människans liv samt kognition (Ilchenko, Isachuk 2016; Gataullin, Fatykhova 2018). Därför kan man hävda att sådana konstruktioner i vidaste bemärkelse är resultatet av både en nations historiska och kulturella utveckling.
Yevgeniy Tkachenko (2014: 68) hävdar att inte alla onomastiker erkänner förekomsten av antonymer på egennamnsnivå, eftersom namn med etymologiskt antonymiska lexem bildar en enda onomastisk serie och den objektiva korrelationen mellan namnen är viktigare än deras begreppsliga aspekt, medan detta fenomen hos appellativa antonymer är strikt begreppsligt, eftersom korrelationen mellan appellativ endast återställs genom korrelationen mellan begrepp. Trots detta kan två distinkta kategorier av toponymiska antonymer resp. oppositioner, som strukturellt liknar appellativa antonymer,
aspekter av antonymi inom hydronymklassen observerades i Vanagas (1981a). Mångfalden av litauiska ortnamn med adjektivens pronominalformer Lith. áukštas, aukšta ‘hög’ behandlades i Razmukaitė (2003a).
⁵ Termerna ”särskiljande egenskap” och ”särskiljande markör” används som synonymer av de nämnda forskarna som studerar oppositioner inom toponymiken. För att hushålla med språket och undvika användningen av flera synonyma termer kommer vi därför härefter att använda termen ”särskiljande markör” (härefter DM).
258
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 6
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
påpekade, dvs. lexikala och grammatiska toponymiska antonymer. Lexikala toponymiska antonymer bildas av homogena namnlexem (rötter; hädanefter HNL) i både sammansatta och kompositnamn6. Grammatiska toponymiska antonymer bildas av HNL som är markerade med olika affix med motsatt betydelse.
Både lexikala och grammatiska toponymiska oppositioner kan, enligt sina typer, vara antingen fullständiga eller ofullständiga, vilket har påpekats i den onomastiska litteraturen (jfr Korepanova 1973: 31; Kondrashina 1980: 30–32; Tkachenko 2013: 400–404; 2014: 68–69; Ilchenko, Isachuk 2016: 100–102 och andra). Den fullständiga oppositionen innebär ett fullständigt antonymiskt uttryck hos de ingående delarna i alla namn som bildar oppositionen, dvs. identiska namnlexem markeras med ett visst DM (ett suffix, prefix eller annat kompositelement). Den ofullständiga oppositionen innebär ett ofullständigt antonymiskt uttryck hos de ingående delarna i ett av namnen i oppositionen, dvs. ett av namnen är omarkerat med ett DM (ett suffix, prefix, autonomt ord osv.).
1.2. Forskningsmetoder och begränsningar
Forskningsmetoder. Med hänvisning till teorierna inom kognitiv lingvistik och kognitiv onomastik samt traditionella onomastiska forskningsmodeller bygger den språkvetenskapliga forskningen och den semantiska klassificeringen av de motiverande begreppen i toponymiska oppositioner i Vilnius län på etymologiska, avledningsmässiga och semantiska analyser av både toponymers DM och HNL. Den etymologiska analysen bygger på arbeten av Kazimieras Būga (1958, 1959, 1961), Jonas Jurkštas (1985), Marija Razmukaitė (1998, 2002, 2003, 2009, etc.), Aleksandras Vanagas (1970, 1981, 1981a, 1996) och andra, samt på olika lexikografiska källor (litauiska, ryska, polska osv. ordböcker). Analysen av toponymiska oppositioners sammansättning bygger på den strukturellt-grammatiska klassificeringen av vattennamn som föreslagits av Vanagas (1970: 21–27). För att fastställa motivationen hos de utvalda toponymerna tillämpas den semantiska klassificeringen av hydronymer som föreslagits av Vanagas (1981b: 19–120). Båda Vanagas klassificeringar anses lätt kunna anpassas till studiet av olika toponymklasser (inte bara hydronymer).
6 Detta kan också iakttas i litauisk toponymi bland både sammansatta namn, jfr.: oikonymerna Senādvaris × Naujàdvaris, och kompositnamn, jfr.: limnonymerna Ílma Didžióji × Ílma Mažóji eller oikonymerna Seniẽji Miežionys × Naujíeji Miežionys, osv. I de sammansatta oikonymerna bildas det antonymiska förhållandet av lexemens (namnrötternas) semantik i förposition: lit. sėnas ‘gammal’ och naujas ‘ny’, medan antonymin i kompositnamn uttrycks av DM (autonoma ord) i för- eller efterposition i förhållande till de homogena namnlexemen.
Straipsniai / Articles
259
Page 7
PAVEL SKORUPA
Enligt de kända teorierna inom kognitiv onomastik (Coates 2006, 2012, 2015, 2016; Van Langend...
Utöver den språkvetenskapliga analysen beaktades, för att förstå betydelsen och motivationen hos DM i lexikala toponymiska oppositioner, extralingvistiska (geografiska, historiska, sociokulturella) data, särskilt det namngivna objektets relation till närliggande objekt (höjder, dalar, floder, bebyggelser osv.) och dess position i terrängen (inklusive positionen över havsnivån – MSL7).
Forskningsbegränsningar. Den aktuella forskningen är begränsad till analysen av 21 toponymer som bildar 10 toponymiska oppositioner (se bilagan), baserade på korrelationen mellan autonoma ord som toponymers DM och HNL, med beaktande av motivationen och semantiken hos toponymers ingående delar och med fokus på det namngivna objektets relativa ‘övre’ – ‘nedre’ position i rummet. Urvalet av sådana toponymiska oppositioner begränsades av avståndsfaktorn. Forskare som studerar oppositioner inom regional toponymi (jfr Korepanova, 1973; Štěpán, 2009; Ahundova, 2011; Tkachenko, 2003, 2013, 2014; Stachowski, 2018 och andra) konstaterar att toponymiska oppositioner, där korrelationen mellan de ytterligare kännetecknen är antingen semantiskt antonymisk eller inte, endast är möjliga i
7 MSL – meter över havsnivån. I den aktuella forskningen erhölls denna information med hjälp av verktyg för mätning av objekts höjd på GP:s och UETK:s webbplatser. Naturligtvis är det osannolikt att man vid namngivningstillfället kände till informationen om objektets höjd över havsnivån. Människor beaktade sannolikt helt enkelt objektets position i förhållande till andra närliggande objekt på den specifika platsen, med hänsyn till områdets relief.
260
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 8
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
ett visst (mikro)system, det vill säga inom ett visst territorium, eftersom sådana namn faktiskt korrelerar med varandra. Därför anser vi att ett avstånd på upp till 20 ± 5 km är det maximala avståndet för att två eller flera korrelerande toponymer ska betraktas som en opposition⁸. I denna undersökning mättes avståndet mellan objekten (oikonym, potamonym, limnonym osv.) med hjälp av avståndsmätningsverktygen (en rak linje) på GP:s och UETK:s webbplatser (se Toponymiska källor). Alla toponymer som bildar oppositioner ligger inom Vilnius läns gränser.
2. MOTIVATION OCH SEMANTIK HOS LEXIKALA TOPONYMISKA OPPOSITIONER
Det framgår av toponymiska studier att de differentierande adjektiv som anger toponymens ”övre” respektive ”nedre” position i rummet, särskilt inom oikonymi, vanligen anger antingen 1) det namngivna objektets position i förhållande till flodens lopp, med betydelsen antingen ”belägen i flodens nedre del”, det vill säga nedströms – nära flodmynningen, eller ”belägen i flodens övre del”, det vill säga uppströms – nära flodens källa, eller 2) objektets läge på kullen/berget eller vid foten av kullen/berget (jfr Kondrashina 1980, Tkachenko 2013, Ilchenko, Isachuk 2016).
I litauisk toponymi uttrycks objektens position i rummet oftast genom: 1) korrelationen mellan enkla adjektiv Lith. m s aukštas, f s aukšta ”hög” – m s žemas, f s žemà ”låg”; Lith. m pl kalniniai ”bergens/kullarnas” – klóniniai ”dalarnas”⁹; 2) korrelationen mellan pronominella adjektiv¹⁰ Lith. m s aukštàsis, f s aukštóji ”den höga; den högre” – žemàsis, žemóji ”den låga; den lägre”; Lith. m
⁸ Detta överensstämmer med Kamil Stachowskis (2018: 201) iakttagelse om det avstånd man regelbundet kan färdas, särskilt till fots, från en plats till en annan och tillbaka inom en dag.
⁹ De enkla adjektiven Lith. klõninis och kalnìnis är respektive avledda från nomenklaturtermerna Lith. klõnis / klõnis ”dal, sänka, lågland, ravin” och kálnas ”hög naturlig markhöjning; kulle, berg” (LKŽe).
¹⁰ I det moderna litauiska språket uttrycker pronominella adjektivformer kategorin bestämdhet och kan därför ibland betraktas som en motsvarighet till den engelska bestämda artikeln. Dessa adjektiv har många olika funktioner, varav en är att särskilja kända objekt med avseende på rumsliga, tidsliga, fysiska och andra egenskaper genom: a) jämförelse av en högre grad av den kända egenskapen, b) någon egenskap hos ett objekt som står i motsats till ett annat (vanligen, men inte alltid, när högst två objekt ställs mot varandra), och c) någon särpräglad, individuell egenskap som inte är inneboende hos andra objekt av samma slag. Samma funktioner hos de pronominella adjektiven används för att särskilja objekt inom klassen av egennamn (DLKG 174–177). Det bör noteras att det i nästan alla fall är möjligt att använda ett enkelt adjektiv för att bestämma objektet, men betydelsen blir då helt annorlunda.
Straipsniai / Articles
261
Page 9
PAVEL SKORUPA
pl aukštieji – žemieji, f pl aukštosios – žemosios. Sådana oppositioner är typiska för bergsområden som gränsar till lågland och förmedlar viss information om det givna områdets relief.
I de följande avsnitten presenteras toponymerna i alfabetisk ordning, med både lingvistiska och extralingvistiska data (toponymklass, lokalisering, historiska namnformer) som var tillgängliga vid skrivandet, följda av en analys (etymologi och motivation) och en diskussion av oppositionen. De analyserade toponymernas aktuella former kursiveras och accentueras där så är möjligt.
2.1. Bezdónystn × BezdōnysvAukštieji Bezdónysv
Bezdónys – Bezdōnys eld, V D; belägen 138 MSL, vid bergsfoten i dalen på Bezdoneflodens högra strand (en biflod till Neris), 6 km sydost om Nemenčinė; GSD1974 728 Bezdonystn, GI1905 58 Rus. ст.[анция] Безданы, д.[еревня] Безданы, REM1872 Rus. Безданы.
Bezdónys – Bezdōnys eld, V D; 137 MSL, vid bergsfoten i dalen på Bezdonės vänstra strand, 1 km från staden; GSD1974 728 Bezdonysv, GI1905 58 Rus. с.[еление] Безданы, им.[ение] Безданы, REM1872 Rus. Госп. [одский] д.[вор] Безданы.
Aukštieji Bezdónys – Bezdōnys eld, V D; 143 MSL, i kullarna i Rõkantiškės skog, 6 km öster om Bezdónys; GSD1974 728 Aukštieji Bezdonysv, GI1905 58 Rus. з.[астенок] Безданолтьсве, Безданольтьс, REM1872 Rus. з.[астенок] Безданайцы.
Oikonymen Bezdónys är en litauisk suff. -onys-avledning från vattendraget Bezdonė¹¹. Denna avledningsmodell för de ovan nämnda oikonymerna från hydronymen
¹¹ Potamonymen Bezdonė (LKIVK Bezdonė, Bezdanka; en biflod till Vilnia) är med största sannolikhet av slaviskt ursprung och kan vara besläktad med rus. бездонный, - ая ”bottenlös; (bildligt) ytterst djup (← rus. бездна)” (Slovar.cc, SRYAe), eller pol. bezdenny ”djup, bottenlös”, bezdeń ”virvel: en snabbt roterande vattenmassa i en flod som föremål kan dras ned i” (PSPR 34), bel. безадань, бяздонне ”avgrund, djup plats” (Skarnik.by). Enligt Jurkštas (1985: 19) är flodnamnet Bezdonė inte autentiskt. Forskaren anser att den autentiska formen av Bezdónys kan ha varit *Bedugniai, avledd från en liknande hydronym: i källan från 1516 skrivs potamonymen Besdenayta, Besdanayta, Besdonayta, vars suff. motsvarar litauiska –ait(i)e; namnet kan således ha varit *Bedugnaitė, avlett från hydronymen (antingen en sjö eller ett träsk) *Bedugnis, -ė och besläktat med litauiska bedugnė ”stort djup” (LKŽe) (jfr även LVŽ I 466). Enligt Vykintas Vaitkevičius kallades vattendraget tidigare Juodupis: ”z Bezdan – Jodupis, 1784 m., TVD 382” (Vaitkevičius 2012: 111). Vattendraget har sin början på de våta ängarna mellan skogarna Paskynai och Rõkantiškės, rinner ut i den sumpiga fiskdammen Bezdónys och genom skogarna Bezdónys, samtidigt som det bevarar den ursprungliga dalen, som är fylld av gyttja, diken, skräp, fallna träd och naturliga fördämningar. Huruvida den autentiska
262
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 10
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
är plausibel, eftersom det enligt Marija Razmukaitė (1998: 28) är möjligt att associera ett bebyggelsenamn med en hydronym när bebyggelsen ligger nära en flod eller sjö med detta namn. Alla oikonymer som presenteras i detta avsnitt, liksom de som inte längre existerar i dag (GI1905 58 д.[деревня] Безданейцы, з.[астенок] Безданцы, з. Безданцы, з. Безданы Новые, з. Безданы), motiverades av sitt läge i närheten av det nämnda vattendraget och uttrycker därför begreppet tillhörighet (lokalisering): Bezdó̄nys ← bebyggelsen vid eller ovanför Bezdonė. Enligt Jonas Jurkštas (1985: 19) är formen Bezdó̄nys inte autentisk och måste tidigare ha varit *Bedugniai, bildad från den likartade hydronymen (jfr LVŽ I 466). DM Aukštieji (← Lith. aukštieji ’övre’) i Aukštieji Bezdó̄nys¹² motiveras av byns läge i höjderna nära Bezdó̄nys och Bezdonė och kan därför betraktas som en metonymisk överföring av platsbegreppet: Aukštieji + Bezdó̄nys ← bebyggelsen i höjderna nära Bezdó̄nys/Bezdonė.
2.2. Jagelōnysᵥ × Klōniniai Jagelōnysᵥ
Jagelōnys – Kietāviškės eld, El D; vid sjön Švenčius, 135 MSL, i höjderna ovanför Spengłàdalen, 5 km sydväst om Kietāviškės; GSD1974 202 Kalniniai Jagelōnysᵥ, GI1905 339 Rus. з.[астенок] Ягеляны-Горные, REM1872 Rus. Ягеляны Гурные.
eller översatt är det möjligt att hävda att potamonymen snarare är metaforisk och att vattendraget kan ha associerats med och motiverats av begreppet avgrund: Lith. bedugnė, Rus. бездна, Pol. bezdeń, Bel. бездань, бяздонне → avgrund, stort djup → Bezdonė.
12 Som de historiska formerna visar är det nuvarande officiella namnet Aukštieji Bezdó̄nys relativt nytt (belagt sedan omkring mitten av 20ᵗʰ c.) och resultatet av att bebyggelsen bytt namn. Den äldsta formen REM1872 Rus. з.[астенок] Безданайцы var sannolikt en translitterering av Lith. *Bezdonaiciai (Lith. diminutivsuffixet suff. –aitis pluralisderivat (jfr DLKG 91)) som betecknade en mindre bebyggelse än Bezdó̄nys, från vars namn det bildats, sannolikt av människor som avskilde sig från huvudbebyggelsen (Bezdó̄nys). Diminutivformen motiverades också av bebyggelsetypen – Rus. застенок ’ett torp’ (Lith. vienšėdis (užusienis) ← Pol. zaścianek, Rus. застенок, fornkyrkl. застѣнокъ – en liten lantlig bebyggelse. På historiska kartor och i källor (se Toponym Sources) är det markerat som Pol. zaścianek, Rus. застенок. Det är anmärkningsvärt att Rus. застенок i Storfurstendömet Litauen, det polsk-litauiska samväldet (senare i vissa delar av Polen) och därefter i det ryska imperiet (← från Pol. ← sciana, Rus. стена ’en mur, barriär, gräns’ → Pol. zaścianek, Bel. засценак, Lith. užusienis) betecknade en liten lantlig bebyggelse som typiskt bestod av ett hushåll (gård, torp), beläget separat med ekonomibyggnader och tillhörande mark (jfr SSP2 243; LKŽe). Senare ändrades namnet Безданайцы och återspeglade sannolikt bebyggelsens mest framträdande kännetecken, dvs. dess läge i skogen GI1905 58 Rus. з. Безданольце, Безданолѣсь (Rus. лѣсъ: лес ’skog’).
Straipsniai / Articles
263
Page 11
PAVEL SKORUPA
Klōniniai Jagelōnys – Kietäviškės eld, E1 D; 121 MSL, vid foten av höjden i Spenglādalen, 0,6 km nordväst om Jagelōnys; GSD1974 202 Klonininiai Jagelōnysᵥ, GI1905 339 Rus. д.[еревня] Ягеляны–Дальние, REM1872 Rus. Ягеляны.
De homogena namnlexemen i pluralia tantum-form hos båda oikonymerna är sannolikt av antroponymiskt ursprung och bildade med det litauiska suffixet -onys från Lith. Jagela (→ Lith. Jōgelas (Jāgelas, Jagēlas), Jagelōnis) (jfr Zinkevičius 2008: 208, 347; PDB). Oikonymen kan således vara motiverad av possessivitetsbegreppet: (Klōniniai) Jagelōnys ← bebyggelsen som tillhörde eller grundades av Jagelōnis/Jagelōnys ← Lith. Jagela/Jagelōnys. Pluralböjningen -ys kan således syfta på familjemedlemmarna kollektivt. DM Klōniniai ← Lith. klōninis ’som hör till dalen’ ← Lith. klōnis ’en dal, sänka, lågland, ravin’ (LKŽe) i Klōniniai Jagelōnys motiveras av byns läge i dalen. Det obestämda DM i Jagelōnys kan ha förmedlat betydelsen att detta var huvudbebyggelsen.
2.3. Aukštieji Karklėnaiᵥ × Žemieji Karklėnaiᵥ
Aukštieji Karklėnai – Šatrininkai eld, V D; 163 MSL, i höjderna på Šeterninkų upėlis högra strand uppströms, cirka 0,8 km från den plats där vattendraget mynnar ut i Vilnia (Nėris biflod); GSD1974 737 Aukštieji Karklėnaiᵥ, GI1905 53 Rus. д.[деревня] Лознишки, REM1872 Rus. Гаравыя Лозники.
Žemieji Karklėnai – Šatrininkai eld, V D; 148 MSL, 0,7 km österut på den motsatta dalstranden nedströms Šeterninkų upėlis; GSD1974 737 Žemieji Karklėnaiᵥ, GI1905 53 Rus. з.[астенок] Лознишки, REM1872 Rus. Лозовня.
HNL Karklėnai i båda oikonymerna är den litauiska pluralia tantum-avledningen med suffixet -ėnai, som ofta används för att bilda oikonymer från appellativ och hydronymer (jfr Razmukaitė 1998: 12 ff., 27 ff.). Oikonymen har sannolikt samband med det fytonymiska lexemet Lith. kar̃klas ’träd eller buske av videsläktet (Salix cinerea, S. aurita, S. nigricans eller S. pantandra)’ (LKŽe) och motiverades av bebyggelsens läge på en plats bevuxen med träd eller buskar av de nämnda arterna; det kan således vara avlett från Lith. karklynė ’plats bevuxen med vide, videbuskar’ (LKŽe)¹³. Suffixet -ėnai (← -ėnas, -ė) är relativt frekvent och förmedlar betydelsen av ett appellativ för en boplats eller kan
¹³ Betydelsen av en sådan plats återspeglas också i de äldre, översatta (?) formerna av oikonymerna GI1905, REM1872 Rus. Лознишки, Лозники, Лозовня (← Rus. лозняк ’videbuske; snår av denna buske’ (SRY 291; SRYAe)), som alla har samband med Rus. лоз– (← лоза) ’benämning på olika typer av vide’ (SRY 291; SRYAe).
264
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 12
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
syftar på människor som bor på en sådan plats (jfr DLKG 140). Oikonymen kan vara en metonymisk överföring av platsbegreppet (nomenklaturterm) till bebyggelsenamnet: 1) Lith. karklynė + –ėnai → platsen som är bevuxen med pilträd och buskar → Karklėnai; eller en metaforisk överföring av begreppet som syftar på människor som bor på en sådan plats (ett slags öknamn) till oikonymen: karklynė + –ėnai → karklėnai (människor som bor i karklynė) → Karklėnai. DMs Aukštieji (← Lith. aukštieji ’övre’) och Žemieji (← Lith. žemieji ’nedre’) för båda oikonymerna motiveras inte endast av bebyggelsernas vertikala position i rummet, utan också av deras position i förhållande till flodens lopp.
Kalniniai Mijáugonys – Gilùčiai eld, E1 D; 92 MSL, i dalen nedströms Prakusa, inte långt från sjön Ilgis, 4 km nordväst om Elektrėnai; GSD1974 210 Kalniniai Mijaugonysᵥ, GI1905 324 Рус. д.[еревня] Милейганы–Горные, REM1872 Рус. Милейганы гурные. Klóniniai Mijáugonys – Kietàviškės eld, E1 D; 121 MSL, uppströms i Prakusa, 2 km nordost på höjden av Klóniniai Mijáugonys; GSD1974 202 Kloniniai Mijaugonysᵥ, GI1905 324 Рус. д.[еревня] Милейганы–Дольние, REM1872 Рус. Дальн.[ие] Милейганы.
De homonyma pluralia tantum-baslexemen i båda oikonymerna är sannolikt av antroponymiskt ursprung och har bildats med det litauiska suffixet –onys genom sammansmältning av två antroponymer, Lith. Migónis (som hänför sig till andliga egenskaper och härleddes från Lith. miẽgas (sömn) ’fysiologiskt vilotillstånd då många fysiologiska processer är försvagade och medvetandet inte påverkas helt eller delvis’ (LKŽe; jfr även Zinkevičius 2008: 584)), eller Lith. Mìgis, Migỹs (förmodligen från ett litauiskt smeknamn, härlett från och besläktat med Lith. mìgis, mìgius ’sömnig person’ (PDB)), och Lith. Jáuga (Jaugà), Jaugas (jfr Zinkevičius 2008: 310) → *Mijáugonis, *Mijáugas. Således kan oikonymerna vara motiverade av possessivitetsbegreppet: (Kalniniai, Klóniniai) Mijáugonys ← bebyggelsen som tillhör eller har grundats av *Mijáugonis/det kollektiva *Mijáugonys, *Mijáugas/det kollektiva *Mijáugai. Pluralböjningen –ys kan hänvisa till familjemedlemmarna kollektivt. Den historiska formen Rus. Милейганы kan knyta oikonymen till det äldre litauiska tvåstammiga antroponymet Milagáinis/Mìl-a-gainas (jfr Zinkevičius 2008: 88, 115, 221). Byarnas position i rummet (terrängen) motiverar och förklarar semantiken hos DMs (Klóniniai and Kalniniai)¹⁴.
¹⁴ Den respektive placeringen av bebyggelserna i bergen eller dalen återspeglas också i de historiska namnformerna genom DMs Rus. – Горные, гурные (← Rus. горный, Pol. górny ’belägen
Straipsniai / Articles
265
Page 13
PAVEL SKORUPA
2.5. Nevardas Aukštasₗ × Nevardas Žemasₗ
Nevardas Aukštas – Paberžė eld, V D; 164 MSL, på den naturliga höjden (platån), 10,5 km nordost om Paberžė; höga, torra stränder som huvudsakligen är täckta av träd och ängar; REM1872–.
Nevardas Žemas – Paberžė eld, V D; 157 MSL, i Vilkiškių-träsket, vid foten av kullen 0,08 km söder om Nevardas Aukštas; låga och sumpiga stränder; REM1872–.
Namnet Nevardas är en litauisk avledning med det negativa prefixet ne, sannolikt från basen vard-, som enligt Vanagas (1981: 362) måste relateras till hydronymerna med baserna verd och vird-. Vanagas (a.a.) anser att alla dessa utgör tre varianter av en etymologiskt gemensam rot – vard-, verd och vird-. Sådana hydronymer kan härledas från Lith. verdėnė, verdėnis ’en källa, ett källsprång’ (LKŽe), virduklis ’en källa, en virvel’ (LKŽe) ← Lith. virti (vėrda, vire) eller veřstis ’bubbla eller sprudla upp ur underjorden (om en källa)’ (LKŽe). Den språkligt-kognitiva motivationen hos namnen Nevardas Aukštas och Nevardas Žemas kan således tolkas som en metaforisk överföring av källbegreppet: Lith. ne + vardas (verdėnis, verduklis) → vattenförekomsten som inte är en källa → Nevardas (Aukštas och Žemas). Dessa är de enda hydronymerna i Vilnius län där DMs (Lith. aukštas ’hög’ – žemas ’låg’) anger deras faktiska vertikala position i rummet. Nevardas Aukštas ligger något högre i rummet.
Pamerkys och Aukštasis Pamerkys ligger 2 km från varandra och motiveras av sin belägenhet nära Merkỹs (en biflod till Němunas), vilket anges av det litauiska prefixet pa-. Därför förmedlar de homonyma lexemen Pamerkỹs betydelsen ’en bebyggelse nära Merkỹs’ som uttrycker den
i bergen; övre’ (SRYAe; PSPR 145)) och –Дольние (← Rus. дольный, Pol. dolny, Bel. дольны ’nedre’ (SRYAe; PSPR 95; Skarnik.by)).
266
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 14
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
begreppet tillhörighet (lokalisering): (Aukštąsis) Pamerkÿs ← pa- + Merkÿs ← bosättningen på eller intill Merkÿs ← Merkÿs. Det pronominella adjektivet lit. aukštasis i Aukštasis Pamerkÿs kan också ange bosättningens läge i förhållande till Pamerkÿs. Aukštāsis Pamerkÿs ligger uppströms från Pamerkÿs. Följaktligen kan korrelationen aukštāsis ‘hög’ – žemāsis ‘låg’ också syfta på båda bosättningarnas läge i förhållande till det vattendrag vars lopp de följer (uppströms och nedströms).
Aukštieji Rusŏkai – Avižieniai eld, V D; på 163 MSL, på Riešės högra strand uppströms (Neris biflod), 8 km från Avižieniai; GSD1974 725 Aukštieji Rusŏkaistead, GI1905 72 Rus. д.[еревня] Русаки Горные, REM1872 Rus. Гурне-русаки (163 MSL, på Riešės högra strand uppströms).
Žemieji Rusŏkai – Avižieniai eld, V D; 152 MSL, på Riešės vänstra strand nedströms, 2 km öster om Aukštieji Rusŏkai; GSD1974 726 Žemieji Rusŏkai, GI1905 72 Rus. д.[еревня] Русаки Дольные, REM1872 Rus. Дольна-русаки.
Namnlexemet Rusŏkai har ett oklart ursprung och är sannolikt relaterat till och avlett från antroponymen *Rusokas med stammen Rus-(Rusas, Rusakas etc.), som är ganska vanlig i efternamn i Vilniusregionen och angränsande områden, både i Litauen och i grannländerna (jfr Zinkevičius 2012: 165), men är troligen relaterat till och utgör en pl-böjningsform, ett lit. -ai-avlett ord från rus./bel. dial. (koll.) pycaк ‘en rysk man; en person med drag av det ryska folket, en god och enkel ryss.’ (Skarnik.by; Slovar.cc; SRYAe)15. Således kan oikonymerna vara en metonymisk överföring av efternamnet till oikonymen och motiveras av possessivitetsbegreppet: (Aukštieji / Žemieji) Rusokai ← bosättningen som tillhörde eller grundades av *Rusokas/the *Rusokai (← Rusakas/the Rusokai med vokalväxlingen a → o). Å andra sidan kan oikonymen Rusokai ha använts för att beteckna den bosättning där människor av ryskt ursprung bodde (från rus. pycaky ← pycaк). Oikonymen kan således vara en metaforisk överföring av begreppet som avser människorna som bodde i bosättningen (ett slags smeknamn) till oikonymen: Rus. pycaky → människor av ryskt ursprung/ryssar → (Aukštieji / Žemieji) Rusokai. De DMs Aukštieji (← lit. aukštieji ‘övre’) och Žemieji (← lit. žemieji ‘nedre’) i båda oikonymerna motiveras inte bara av bosättningarnas vertikala läge i rummet, utan också av deras läge i förhållande till Riešės lopp.
15 Denna etymologi är mycket sannolik med hänvisning till inskriften av de äldre formerna av bosättningsnamnen, där HNLs skrivs med gemener (rus. pycакu ← pycaк).
Straipsniai / Articles
267
Page 15
PAVEL SKORUPA
2.8. Aukštieji Semeniūkaiᵥ × Žemieji Semeniūkaiᵥ
Aukštieji Semeniūkai – Leṅtvaris eld, Trak D; 130 MSL i höjderna ovanför Vilsa- och Neṙisdalarna; GSD1974 648 Aukštieji Semeniūkaiᵥ, GI1905 341 Rus. д.[еревня] Семенюки-Горные, REM1872 Rus. Сойзе Мал.[ыые]. Žemieji Semeniūkai – Leṅtvaris eld, Trak D; 110 MSL, vid foten av kullen, på Neṙis vänstra strand, i Vilsaåns dal, 0,5 km från Aukštieji Semeniūkai; GSD1974 649 Žemieji Semeniūkaiᵥ, GI1905 341 Rus. д.[еревня] Семенюки-Дольние, REM1872 Rus. Сойзе Бол.[ьшие].
De homonyma pluralia tantum-baslexemen i båda oikonymerna är sannolikt av antroponymiskt ursprung, avledda med lit. suff. –iuk– från antingen lit. Sẽ-menas, Sẽ-me-nas, Semẽnis (jfr Zinkevičius 2008: 114, 132, 239), eller slav. Sem-en-iuk/Sem-en-iukas (jfr Zinkevičius 2012: 269), Semẽnas, Semė́nas, Semẽnas, Sẽmenis (← vitrys. Сямён: Симеон, rus. Семён: Симеон) (jfr PDB) ← heb. Simeon. Oikonymen kan således vara metonymisk och motiveras av possessivitetsbegreppet: (Aukštieji, Žemieji) Semeniūkai ← bosättningen som tillhörde eller grundades av Sẽ-menas, Sẽ-me-nas, Semẽnis, Sem-en-iuk/Sem-en-iukas. DMs i båda oikonymerna motiveras av bosättningarnas vertikala läge i rummet, det vill säga i höjderna och vid kullens fot.
Suirnai̇ är en oikonym som är relaterad till och avledd genom litauisk pluralböjning –ai från lit. svi̇rnas ‘skjul där spannmål hälls; större lada’ (LKŽe). Namnet motiveras således av uthusbyggnader och betecknar sannolikt den bosättning (i båda de här analyserade oikonymfallen) som utvecklats från platsen där de (större) ladorna var belägna. Att döma av historiska bosättningstyper kan detta ha varit lador som tillhörde godsägaren och därför utgjort det mest framträdande kännetecknet för den plats från vilken bosättningarna utvecklades. Oikonymen eller oikonymerna Suirnai̇ kan därför betraktas som en metaforisk överföring av platsbegreppet (lokalisering)
268
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 16
Motivation och semantik hos nutida toponymiska oppositioner i Vilnius län: begreppet objektets position i rummet nära ladan/ladorna in i oikonymen: svi̇r̃nas, –ai → platsen nära ladan/ladorna eller där ladan/ladorna finns/fanns → (Aukštėji̇ / Žemėji̇) Svirnaĩ. DMs hos båda oikonymerna motiveras inte endast av bosättningarnas vertikala position i rummet, utan också av deras position i förhållande till flodens lopp16.
2.10. Áukštosios Viẽsosᵥ × Žẽmosios Viẽsosᵥ
Áukštosios Viẽsos – Širvintos eld, Šr D; 111 MSL, på den vänstra stranden uppströms om Širvintà (Šventójis biflod) vid dess sammanflöde med Viesà, 6,5 km från Širvintos; GSD1974 587 Aukštosios Viesosᵥ, GI1905 78 Rus. д.[еревня] Въсы–Горные, REM1872 Rus. з.[астенок] Весы.
Žẽmosios Viẽsos – Širvintos eld, Šr D; 108 MSL, nedströms om Širvintà, i den högra strandens dalgång 0,8 km från Áukštosios Viẽsos; GSD1974 589 Žẽmosios Viesosᵥ, GI1905 78 Rus. з.[астенок] Въсы–Дольные, REM1872 Rus. з.[астенок] Новые Весы.
De homogena namnen Viẽsos på de två byarna har fått sina namn efter Viesà – vattendraget på vars stränder båda bosättningarna ligger, och är pl-böjningen, ett litauiskt -os-avledt namn från potamonymen17. Oikonymen kan därför betraktas som en metonymisk överföring av potamonymen (transonymisering) (platsbegreppet): Viẽsos ← Vies- + -os ← bosättningen vid/på Viesà. DMs Áukštosios och Žẽmosios i båda oikonymerna motiveras inte endast av bosättningarnas vertikala position i rummet, utan också av deras position i förhållande till flodens lopp.
16 Ganska intressant är förändringen av DMs från postposition till HNLs (REM1872 Rus. Свирны Верх.[ние], Свирны Нижние: Верхние och Нижние ← Rus. верхний ‘övre’, нижний ‘nedre’) till preposition i båda oikonymerna (Aukštieji Suirnai, Žemieji Suirnai). Orsakerna till en sådan förändring är dock inte klara.
17 Potamonymen Viesà har dunkelt ursprung. Dess källa ligger i närheten av de sumpiga stränderna vid sjön Viesỹs. Det är dock numera oklart om det är sjön eller vattendraget som har motiverat det andras namn. Vanagas (1981: 378) för dessa två hydronymer till lit. viẽsulas ‘stark virvelvind’ (LKŽe), vilket påstås vara avlett från IE *u̯ei̯- ‘böja, vrida’, och hänför dem till hydronymer av fysiografisk betydelse (Vanagas 1981a: 63). Detta kan delvis vara riktigt med tanke på den slingrande flodfåran, särskilt från mitten och fram till den punkt där den mynnar ut i Širvintà, eller med tanke på den slingrande strandlinjen i träsken runt sjön Viesỹs. Båda hydronymerna kan således vara metaforiska till sin natur och överföringar av begreppet virvlar, böjar och krökningar: den slingrande flodbädden respektive den slingrande strandlinjen: 1) viẽsulas → en slingrande flodbädd → Viesà, 2) viẽsulas → en slingrande strandlinje → Viesỹs.
Straipsniai / Articles
269
Page 17
PAVEL SKORUPA
***
Den fullständiga antonymiska korrelationen av DMs, antingen i pre- eller postposition till HNLs, observeras i 7 fall (1 limnonym- och 6 oikonymoppositioner). Den ofullständiga korrelationen av DMs i preposition till de modifierade HNLs observeras i 3 oppositioner inom klassen oikonymer. De analyserade oppositionerna, baserade på korrelationen mellan enkla och pronominella adjektiv och deras former lit. áukštas, -à (aukštàsis, aukštíeji, aukštósios) ‘hög’ (‘övre’) – žẽmas, -à (žemàsis, žemíeji, žẽmosios) ‘låg’ (‘nedre’) och lit. kalnìnis (kalnìniai) ‘bergens/kullarnas’ – lit. klõninis (klõniniai) ‘dalens’ utgör endast en liten del – 10 fall (bildade av 21 toponymer), dvs. 0,251% av de 251 oppositioner som för närvarande fungerar inom Vilnius läns gränser.
Både den lingvistiska och den extralingvistiska analysen av DMs har visat att valet av både pronominella och enkla attributiva adjektiv i nomineringsprocessen grundades på det namngivna objektets relativa position (antingen horisontell eller vertikal) i rummet (terrängen):
1) Korrelationen mellan lit. áukštas ‘hög’ – žẽmas ‘låg’ grundas på objektets horisontella position i rummet (i förhållande till den närliggande floden): Aukštíeji Karklėnaiv × Žemíeji Karklėnaiv, Pamerkỹsv × Aukštàsis Pamerkỹsv, Aukštíeji Rùšokaistead × Žemíeji Rùšokaistead, Aukštósios Viẽšosv × Žẽmosios Viẽšosv, Aukštíeji Svirnaĩstead × Žemíeji Svirnaĩstead;
2) Korrelationen mellan lit. áukštas ‘hög’ – žẽmas ‘låg’ grundas på objektets vertikala position i rummet (på kullen/berget i motsats till det andra objektets position vid kullens/bergets fot): Aukštíeji Bezdõnysv × Bezdõnysv × Bezdõnystн, Nẽvardas ÁukštasL × Nẽvardas ŽẽmasL, Aukštíeji Semeníūkaiv × Žemíeji Semeníūkaiv;
3) Korrelationen mellan lit. kalnìnis ‘bergens/kullarnas’ – klõninis ‘dalens’ grundas på objektets vertikala position i rummet (på kullarna i motsats till det andra objektets position i dalen vid den närliggande floden): Jagėlõnysv × Klõniniai Jagėlõnysv, Kalnìniai Mijáugonysv × Klõniniai Mijáugonysv.
Med beaktande av ovanstående kan man dra slutsatsen att korrelationen mellan enkla och pronominella adjektiv i Vilnius läns toponymi är tämligen tydlig, eftersom dessa DMs bär följande semantiska innehåll: 1) lit. áukštas, -à (aukštàsis, aukštíeji, aukštósios) – ‘belägen på kullen/berget’ (vertikal övre position), lit. žẽmas, -à (žemàsis, žemíeji, žẽmosios) – ‘belägen vid kullens/bergets fot’ (vertikal lägre position); 2) lit. áukštas, -à (aukštàsis, aukštíeji, aukštósios) – ‘belägen i flodens övre del (uppströms)’ (horisontell position uppåt/bakåt), lit. žẽmas, -à (žemàsis, žemíeji, žẽmosios) – ‘belägen i flodens nedre del (nedströms)’ (horisontell position nedåt); 3) lit. kalnìnis (kalnìniai) – ‘belägen
270
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 18
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
på kullen/berget’ (vertikal övre position), lit. klōninis (klōniniai) – ’belägen i dalen’ (vertikal nedre position).
Analysen av HNL har visat att dessa kan delas in i två kategorier, baserat på variationen av motiverande begrepp: 1) namnlexem med klar motivation och semantik: a) motiverade av toponymen (begreppet plats/lokalisering) – Bezdōnysₜₙ, Bezdōnysᵥ, Aukštieji Bezdōnysᵥ, Pamerkÿsᵥ, Aukštasis Pamerkÿsᵥ, Aukštosios Viēsosᵥ, Žemosios Viēsosᵥ; b) motiverade av antroponym (begreppet ägande, tillhörighet) – Jagėlōnysᵥ, Klōniniai Jagėlōnysᵥ, Kalniniai Miјаūgonysᵥ, Klōniniai Miјаūgonysᵥ, Aukštieji Semeniūkaiᵥ, Žemieji Semeniūkaiᵥ; c) motiverade av appellativ – (begreppet källa/uppspring) Nẽvardas Áukštasₗ, Nẽvardas Žẽmasₗ, (begreppet plats) Aukštieji Suirnaiₛₜₑₐd, Žemieji Suirnaiₛₜₑₐd; 2) namnlexem med oklar motivation och semantik: a) motiverade av appellativ eller smeknamn (begreppet plats eller människor) – Aukštieji Karklėnaiᵥ, Žemieji Karklėnaiᵥ; b) motiverade av antroponym (begreppet ägande eller människor) – Aukštieji Rusōkaiₛₜₑₐd, Žemieji Rusōkaiₛₜₑₐd.
3. SLUTSATSER
1. Oppositioner baserade på korrelationen mellan enkla adjektiv och pronominaladjektiv samt deras former lit. áukštas, –à (aukštàsis, aukštieji, aukštosios) ’hög’ (’övre’) – žẽmas, –à (žemàsis, žemieji, žemosios) ’låg’ (’nedre’) och lit. kalninis (kalniniai) ’som hör till kullarna’ – lit. klōninis (klōniniai) ’som hör till dalen’ utgör endast en liten del – 10 fall (bildade av 21 toponymer), dvs. 0,251% av de 251 oppositioner som för närvarande fungerar inom Vilnius läns gränser. Alla de utvalda toponymiska oppositionerna förekommer inom 0,08 till 6 km från varandra.
2. Den fullständiga antonymiska korrelationen hos DM, antingen i för- eller efterställning till HNL, observeras i 7 fall (1 limnonym- och 6 oikonymoppositioner, bildade av 2 respektive 12 namn). Den ofullständiga korrelationen hos DM i förställning till de modifierade HNL observeras i 3 oppositioner ur oikonymklassen, bildade av 7 namn.
3. För att förstå DM:s semantik analyserades både lingvistiska och extralingvistiska data. Analysen av DM (enkla adjektiv och pronominaladjektiv samt deras former) har visat att valet av DM i nomineringsprocessen bestämdes av det benämnda objektets relativa position (antingen horisontell eller vertikal) i rummet (terrängen). Motivationen hos DM är tämligen klar och de bär följande semantiska innehåll: 1) lit. áukštas, –à (aukštàsis, aukštieji, aukštosios) – ’belägen på kullen/berget’ (vertikal
Page 19
PAVEL SKORUPA
övre position), lit. žemas, -à (žemàsis, žemíeji, žemõsios) – ’belägen vid foten av kullen/berget’ (vertikal nedre position); 2) lit. áukštas, -à (aukštàsis, aukštíeji, aukštõsios) – ’belägen i flodens övre del (uppströms)’ (horisontell position uppåt/bakåt), lit. žemas, -à (žemàsis, žemíeji, žemõsios) – ’belägen i flodens nedre del (nedströms)’ (horisontell position nedåt); 3) lit. kalnìnis (kalnìnìai) – ’belägen på kullen/berget’ (vertikal övre position), lit. klõnìnis (klõnìnìai) – ’belägen i dalen’ (vertikal nedre position).
4. Analysen av HNL har visat att dessa kan delas in i två kategorier, baserat på variationen av motiverande begrepp: 1) namnlexem med klar motivation och semantik: a) motiverade av toponymen (begreppet plats/lokalisering) – 7 homonyma oikonymiska lexem; b) motiverade av antroponym (begreppet ägande, tillhörighet) – 6 homonyma oikonymiska lexem; c) motiverade av appellativ – (begreppet källa/uppspring) 2 homonyma limnonymiska lexem, (begreppet plats) 2 oikonymiska lexem; 2) namnlexem med oklar motivation och semantik: a) motiverade av appellativ eller smeknamn (begreppet plats eller människor) – 2 homonyma oikonymiska lexem; b) motiverade av antroponym (begreppet ägande eller människor) – 2 homonyma oikonymiska lexem.
FÖRKORTNINGAR
Bel. – belarusiska; cf. – jämför; coll. – vardaglig; D – distrikt; DM – differentierande markör; dial. – dialektal; El – Elektrėnai; eld – äldsteskap; et al. – och andra; f – femininum; Heb. – hebreiska; HNL – homogent namnlexem; InE. – indoeuropeiska; km – kilometer; ʟ – sjö; lit. – litauiska; m – maskulinum; MSL – meter över havet; Pol. – polska; pl – plural; Rus. – ryska; s – singular; stead – gård/boställe; Ščn – Šalčininkai; Šr – Širvintos; tn – tätort; Trak – Trakai; trib. – biflod; Ūkm – Ukmergė; V – Vilnius; v – by.
TOPONYMKÄLLOR
GI1905 – Goshkevich Iosif I. 1905: Гошкевич Iосиф I. Виленская губерния. Полный список населенных мѣсть со статистическими данными о каждомъ поселеніи, Вильна: Губернская Типографія. Tillgänglig på: https://rusneb.ru/catalog/000199_000009_003727513/.
GK – Gamtos katalogas. Lietuvos vandens telkiniai. Tillgänglig på: http://ezerai.vilnius21.lt/.
272
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 20
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
GP – Geoportal.lt – Litauens portal för geospatial information. Tillgänglig på: https://www.geoportal.lt/geoportal/.
GSD1974 – Centrala statistikförvaltningen under ministerrådet för Litauiska SSR 1974: Landsbygdsbebyggelser i Litauiska SSR 1959 och 1970 (uppgifter från den allunionella folkräkningen), Vilnius. Tillgänglig på: https://knyga.lietuvai.lt/w/images/7/79/Lietuvos_gyventojų_surašymas_1959_ir_1970.pdf.
IVDB – Litauiska språkets instituts informationssystem för litauiska språkresurser: Databasen över historiska ortnamn (The Institute of the Lithuanian Language Informational System of the Lithuanian Language Resources: The Historical Place Names Database). Tillgänglig på: https://ekalba.lt/istoriniu-vietovardziu-duomenu-baze.
KA1861 – Korevo Anton K. 1861: Корево Антон К. Материалы для географии и статистики России, собранные офицерами генерального штаба. Виленская губернія, Санктпетербургъ: типографія Иосафата Оргизко. Tillgänglig på: https://www.prlib.ru/item/426806.
LKIVA – Litauiska språkets instituts onomastikavdelnings arkiv över förkrigstida formulär för marknamn i Vilniusregionen (Arkivet över marknamnsformulär från Vilniusregionen vid Forskningscentret för baltiska språk och onomastik vid Litauiska språkets institut).
LKIVK – Litauiska språkets instituts onomastikavdelnings kortregister över ortnamn insamlade ur det levande språket (Katalogen över litauiska ortnamn nedtecknade ur det levande språket vid Forskningscentret för baltiska språk och onomastik vid Litauiska språkets institut).
REM1872 – Karta över det ryska imperiet från 1872. MAPIRE – Historiska kartor online. Tillgänglig på: https://mapire.eu/en/map/russia-1872/.
UETK – Litauiska republikens register över floder, sjöar och dammar (The Rivers, Lakes and Ponds Cadaster of the Republic of Lithuania). Tillgänglig på: https://uetk.am.lt.
Kartor över Vilnius län – Karta över Litauiska republiken. Tillgänglig på: https://www.geoportal.lt.
Vilnius stads kommuns webbplats på: https://vilnius.lt/lt/
Vilnius distriktskommuns webbplats på: https://www.vrsa.lt/
REFERENCES
Ahundova Gjulshen 2011: Ахундова Гюльшен. Психолингвистические основы функционирования тюркской топонимии (на материале географических названий Азербайджана, Дагестана и других сопредельных регионов). – Türkologiya 3, 45–51.
Bartkutė Nerija 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimija: daryba ir raidos polinkiai: daktaro disertacija, Šiauliai: Vytauto Didžiojo universitetas, Šiaulių universitetas.
Brendler Silvio (ed.) 2016: Cognitive Onomastics. A Reader, Hamburg: Baar.
Bukharova Gulnur Kh., Samitova Luiza Kh., Tagirova Salima A., Davletkulova Akhmet Kh., Davletbajeva Raisa G., Usmanova Minsilu G. 2016: Color Symbolism in the Bashkir Toponymy. – International Journal of Environmental and Science Education 11(18), 12281–12288.
Būga Kazimieras 1958: Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
Būga Kazimieras 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
Coates Richard 2006: Properhood. – Language 82(2), 356–382. Available at: http://sro.sussex.ac.uk/196/.
Coates Richard 2012: Eight Issues in the Pragmatic Theory of Properhood. – Acta Linguistica Lithuanica 66, 119–140.
Coates Richard 2015: A concise theory of meaningfulness in literary naming within the framework of The Pragmatic Theory of Properhood. – Journal of Literary Onomastics 4(1), 31–34. Available at: http://digitalcommons.brockport.edu/jlo/vol4/iss1/3.
274
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 22
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
Coates Richard 2016: On the theoretical possibility of proper verbs. – Linguistics 54(2), 411–431. Available at: http://eprints.uwe.ac.uk/27187.
DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mintis, 1994.
Dobrić Nikola 2010: Theory of Names and Cognitive Linguistics – the Case of the Metaphor. – Filozofija i društvo 21, 135–147.
Endzelytė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai: daktaro disertacija, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas.
Gataullin Ravil G., Fatykhova Lija A. 2018: Гатауллин Равиль Г., Фатыхова Лия А. „Цветные“ топонимы и их особенности. – Вестник Башкирского университета 23(1), 211–219.
Hontsa Irina S. 2014: Гонца Ирина С. Структурно-граматичні особливості двочленних ойконімів Черкащини. – Вісник Черкаського університету: Філологічні науки 7, 86–90. Available at: https://dspace.udpu.edu.ua/xmlui/handle/6789/3361?show=full.
Ilchenko Irina I., Isachuk Nastasiya V. 2016: Ільченко Ірина І., Ісачук Настасія В. Бінарні опозиції в топонімії Надвеликолужжя. – Перспективи розвитку філологічних наук (м. Київ, 13–14 травня 2016 р.), Херсон: Видавничий дім „Гельветика“, 99–102. Available at: http://visnyk-filologia.mddu.in.ua/publ/2019/ilchenko_irina_ivanivna_isachuk_nastasija_viktorivna/1-1-0-23.
Jurkštas Jonas 1985: Vilniaus vietovardžiai, Vilnius: Mokslas.
Kačinaitė Dalia 2008: Lietuvių sudurtinių oronimų darybos bruožai. – Baltistica 2, 275–288.
Kondrashina Vera V. 1980: Кондрашина Вера В. Соотносительный ряд «верхний» – «нижний» в русской топонимии. – Вопросы ономастики 14, 29–35.
Kohеranova Anna P. 1973: Корепанова Анна П. Противоставлення як засіб утворення слов’янських ойконімів. – Мовознавство 4, 30–33.
Kövecses Zoltan 2002: Metaphor: a practical introduction, New York: Oxford University Press.
Lakoff George, Johnson Mark 2003: Metaphors we live by, Chicago: The University of Chicago Press.
LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas I–XX (1941–2002), e. variantas, red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (atnaujinta versija, 2008 ir 2018). Available at: http://www.lkz.lt/.
Straipsniai / Articles
275
Page 23
PAVEL SKORUPA
LVŽ I – Lietuvos vietovardžių žodynas I (A–B), red. kolegija L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008.
PDB – Lietuvių kalbos instituto lietuvių kalbos išteklių informacinė sistema: Pavardžių duomenų bazė (The Institute of the Lithuanian Language Informational System of the Lithuanian Language Resources: The Surnames Database). Available at: https://ekalba.lt/pavardziu-duomenu-baze.
Podolskaja Nataliya V. 1978: Подольская Наталия В. Словарь русской ономастической терминологии, Москва: Наука.
Razmukaitė Marija 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas.
Razmukaitė Marija 2002: Lietuvos sudėtinių oikonimų darybos bruožai. – Acta Linguistica Lituanica 46, 123–130.
Razmukaitė Marija 2003: Sudėtiniai Lietuvos oikonimai. – Baltu Filoloģija XII (2), 63–80.
Razmukaitė Marija 2003a: Būdvardžio aukštas, aukšta įvardžiuotines formos vietovardžiuose. – Kalbos kultūra 76, 63–66.
Razmukaitė Marija 2009: Apie kai kuriuos Vakarų Lietuvos priesaginius oikonimus. – Kalbos kultūra 82, 34–40.
Saussure Ferdinand de 1959: Course in General Linguistics, Ch. Bally, A. Sechehaye (eds.), W. Baskin (trans.), New York: The Philosophical Society.
Sjöblom Paula 2011: A Cognitive Approach to the Semantics of Proper Names. – Onoma: Journal of the International Council of Onomastic Sciences 41, 63–82.
Skarnik.by – Мазок Алер, Літ Серж (comp.) 2015: Белорусско-русский словарь (на основе академического словаря под редакцией Я. Коласа, К. Крапивы и П. Глебки 1953: Русско-белорусский Слоўнік, I–III, Мінск: Інстытут Мовазнаўства АН БССР), e-version. Available at: https://www.skarnik.by/.
Skorupa Pavel 2019: Semantic oppositions in Vilnius county toponyms. – Acta Linguistica Lituanica 81, 139–159.
Slíz Mariann 2017: Personal Names in Medieval Hungary, Hamburg: Baar.
Slovar.cc – Большой современный толковый словарь русского языка, e-version, 2010–2020. Available at: https://slovar.cc/rus/tolk.html.
276
Acta Linguistica Lituanica LXXXIV
Page 24
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
SSP2 – Krasiński Adam S. 1885: Słownik synonimów polskich 2, Kraków: Wyd. Akademii Umiejętności; w druk. “Czasu” F. Kluczyckiego.
SRY – Ožegov Sergej I. 1984: Ожегов Сергей И. Словарь русского языка, Москва: „Русский Язык“.
SRYAe – Yevgenyeva Anastasiiya (ed.) 1999: Евгенъева Анастасия П. Словарь русского языка: В 4-х т., Москва: Полиграфресурсы. Available at: http://feb-web.ru/feb/mas/mas-abc/default.asp.
Stachowski Kamil 2018: O opozycjach kolorystycznych w ojkonimii Polski. – Acta onomastica LIX, 197–214.
Superanskaja Aleksandra V. 1970: Суперанская Александра В. Терминологичные цветовые названия рек? – Местные географические термины, 120–127, Москва: Мысль.
Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities sudurtiniai oronimai. – Lituanistica 4(68), 47–59.
Sviderskienė Dalia 2006a: Marijampolės apskrities drimonimų darybos ir kilmės polinkiai. – Acta Linguistica Lithuanica / Lietuvių kalbotyros klausimai 54, 49–62.
Sviderskienė Dalia 2007: Marijampolės apskrities gyvenamųjų vietų vardai. – Acta Linguistica Lithuanica / Lietuvių kalbotyros klausimai 57, 99–122.
Tkachenko Yevgeniy N. 2003: Ткаченко, Евгений Н. Взаимодействие гидронимов и ойконимов (в бассейне реки Казенный Торец). – Филологічні студії, 58–62.
Tkachenko Yevgeniy N. 2013: Ткаченко, Євген М. Бурлук – Бурлучок: формально незмінні та граматично переоформлені імена (у басейні річки Великий Бурлук). – Філологічні студії. Науковий вісник Криворізького державного педагогічного університету 9, 399–406. Available at: http://nbuv.gov.ua/UJRN/PhSt_2013_9_59.
Tkachenko Yevgeniy N. 2014: Ткаченко, Евгений Н. Явление бинарной оппозиции в региональной топонимии (на примере географических названий Слобожанщины). – Вестник Воронежского государственного университета 3, 67–70.
Štěpán Pavel 2009: Oppositions in Toponymy. – Names in Multi-Lingual, Multi-Cultural and Multi-Ethnic Contact, Proceedings of the 23rd International Congress of Onomastic Sciences. August 17–22, 2008, York University, Toronto, Canada, 915–920. Available at: https://workspace.library.yorku.ca/xmlui/handle/10315/4034.
Vaitkevičius Vykintas 2012: Neris. 2007 metų ekspedicija, antra knyga, Vilnius: Mintis.
Straipsniai / Articles
277
Page 25
PAVEL SKORUPA
Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis.
Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mintis.
Vanagas Aleksandras 1981a: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153.
Vanagas Aleksandras 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Van Langendonck Willy 2007: Theory and Typology of Proper Names, Berlin: de Gruyter.
Van Langendonck Willy 2013: A Semantic-Pragmatic Theory of Proper Names. – Acta Linguistica Lithuanica 69, 99–129.
Van Langendonck Willy, Van de Velde Mark 2016: Names and grammar. – The Oxford Handbook of Names and Naming, C. Hough (ed.), Oxford: Oxford University Press. DOI 10.1093/oxfordhb/9780199656431.013.21.
Van Langendonck Willy 2017: A Dichotomy in the Diachronic Structure of Family Names. – Proceedings of iconn 4, O. Felecan (ed.), Cluj-Napoca: Editura Mega, Editura Argonaut, 45–50. DOI 10.30816/ICONN4/2017.
Zinkevičius Zigmas 2008: Lietuvių asmenvardžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Zinkevičius Zigmas 2012: Vilnijos lenkakalbių pavardės. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.
278
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 26
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
APPENDIX. Analyzed Oppositions. Presented in the Order of Corresponding Sections in the Paper. Source: UETK, GP web sites.
Motivation and semantics of the present-day Vilnius county toponym oppositions: the concept of the object’s position in space
Dabartinės Vilniaus apskrities toponimų opozicijų motyvacija ir semantika: objekto padėties erdvėje samprata
S A N T R A U K A
Remiantis kognityvinės lingvistikos ir kognityvinės onomastikos teorijomis, straipsnyje tradiciniais onomastikos tyrimų modeliais analizuojami dabartinėje Vilniaus apskrityje funkcionuojantys toponimai (21 vnt.), sudarantys 10 opozicijų (t. y. 0,251% iš visų 251 kitų nustatytų opozicijų), motyvuotų įvardijamo objekto santykine padėtimi erdvėje, išreiškiama paprastu ir įvardžiuotiniu būdvardžių formomis: aukštas – žemas ir kalninis – klōninis. Analizė apima tiek toponimus diferencijuojančių žymiklių (DŽ), tiek homogeninių toponimų leksemų (HTL) kilmę, motyvaciją ir semantiką. Toponimai analizuojami pagal jų kilmę motyvuojančias sąvokas, remiantis konceptualiu metaforos modeliu, t. y. ryškiausių ypatybių (sąvokų) perkėlimu iš vienos srities į kitą (iš apeliatyvų / į onimų (toponimų) sritį): šaltinis (apeliatyvas / vardas) → konceptuali struktūra (ypatybė) → tikslas (toponimas) (žr. Kövecses 2002; Lakoff, Johnson 2003; Dobrić 2010). Manoma, kad toks semantinių ir konceptualių struktūrų perkėlimas iš vienos konceptualios srities į kitą yra labai svarbus kuriant oniminius prototipus (dar žr. Dobrić 2010: 139–141). Pažymėtina, kad onimų analizė pagal konceptualiąją metaforą yra ne etimologinė analizė, bet bandymas nustatyti, kaip žodžių konceptuali struktūra motyvavo ir vis dar motyvuoja jų kūrimą.
Antoniminiai santykiai toponimijoje egzistuoja kiekvienoje toponimų klasėje (oikonimuose, hidronimuose, mikrotoponimuose ir kt.) ir yra išreiškiami binarinėmis opozicijomis (Podolskaja 1978: 40). Opozicija toponimijoje – dviejų susijusių objektų priešprieša, siekiant juos atskirti vardais, turinčiais homogenines leksemas ir antoniminius žymiklius. Tokie antoniminiai toponimų santykiai kontekstiniai ir yra įmanomi tik hidroniminėje, oikoniminėje ir kitose (mikro)sistemose, kuriose jie radosi ir neįmanomi už tokios sistemos ribų (žr. Kondrashina 1980; Štěpán 2009; Tkachenko 2003, 2013, 2014; Ilchenko, Isachuk 2016). Todėl toponimai šiam tyrimui buvo atrenkami remiantis šiais principais: 1) jų DŽ turi išreikšti antoniminį santykį aukštas – žemas ir kalninis – klōninis; 2) atstumas tarp antoniminiais santykiais susijusių vietovardžių neturi būti didesnis nei 20 ± 5 km (toks atstumas pasirinktas neatsitiktinai – tiek žmogus gali pėsčiomis nukeliauti iš vienos vietos į kitą per vieną dieną). Atstumui tarp atrinktų vietovardžių matuoti buvo naudojami GP ir UETK tinklapių įrankiai. Siekiant suprasti leksinių toponimų opozicijų semantiką ir motyvaciją, be kalbinės analizės, buvo analizuojami ir ekstralingvistiniai duomenys.
Pilna antoniminė koreliacija tarp DŽ pastebėta 7 atvejais (1 limnonimų ir 6 oikonimų opozicijose). Nepilna antoniminė DŽ koreliacija pastebėta 3 opozicijose oikonimų klasėje. Kalbinė ir ekstralingvistinė analizė parodė, kad DŽ pasirinkimą nominacijos procese lėmė įvardijamo objekto santykinė (horizontali arba vertikali) padėtis erdvėje. DŽ motyvacija
Straipsniai / Articles
281
Page 29
PAVEL SKORUPA
yra gana aiški ir perteikia tokią jų semantinę apkrovą: 1) aukštas, –ą (aukštasis / aukštieji / aukštosios) – „įsikūręs ant kalno“ (vertikali padėtis į viršų), žemas, –ą (žemasis, žemieji, žemosios) – „esantis kalvos / kalno papėdėje“ (vertikali padėtis į apačią); 2) aukštas, –ą (aukštasis / aukštieji / aukštosios) – „esantis viršutinėje upės dalyje (prieš srovę)“ (horizontali padėtis kylanti aukštyn / atgal), žemas, –ą (žemasis, žemieji, žemosios) – „esantis žemutinėje upės dalyje (pasroviui)“ (horizontali padėtis besileidžianti žemyn); 3) kalninis (kalniniai) – „įsikūręs ant kalno“ (vertikali padėtis viršuje (vertikali padėtis, viršus), klõninis (klõniniai) – „įsikūręs slėnyje“ (vertikali padėtis apačioje) (vertikali padėtis, apačia).
HTL analizė parodė, kad, remiantis motyvuojančių sąvokų įvairove, jos gali būti suskirstytos į dvi kategorijas: 1) aiškios motyvacijos ir semantikos HTL: a) motyvuotos vietovardžių (vietos samprata) – 7 oikonimų leksemos; b) motyvuotos antroponimų (posesyvumo sąvoka) – 6 oikonimų leksemos; c) motyvuotos apeliatyvais – (šaltinio samprata) 2 limnonimų leksemos, (vietos samprata) 2 oikonimų leksemos; 2) neaiškios motyvacijos ir semantikos HTL: a) motyvuotos apelatyvu ar pravardiniu asmenvardžiu (vietos ar žmonių samprata) – 2 oikonimų leksemos; b) motyvuotos antroponimu (posesyvumo ar žmonių samprata) – 2 oikonimų leksemos.
