SILVIJA PAPAURĖLYTĖ-KLOVIENĖ

Institutet för det litauiska språket

ORCID id: orcid.org/0000-0003-2538-9502

Forskningsområden: etnolingvistik, kognitiv lingvistik, lingvistisk kulturologi, jämförande språkvetenskap.

DOI: doi.org/10.35321/all88-10

VÄN OCH FIENDE SOM REFERENSPUNKTER FÖR VÄRLDENS KATEGORISERING I DET LITAUISKA SPRÅKETS VÄRLDSBILD

Vän och fiende som referenspunkter för världskategorisering i det litauiska språkets världsbild

SAMMANFATTNING

I artikeln jämförs kategorierna vänskaplighet och fientlighet som är förbundna med det litauiska språkets världsbild. Genom en analys av adverben draugiškai och priešiškai i kombinationer med verb av varierande semantik eftersträvas att klarlägga vilka situationer som i det litauiska språkets världsbild förstås genom analogin med vänner och fiender. Fokus ligger på hur möjligheten att förmedla ett vänskapligt eller fientligt förhållande registreras i språkets världsbild, och genom vilka sinnen ett sådant förhållande uppfattas enligt den naiva psykologins logik. Artikelns påståenden bygger på en analys av exempel från Korpusen över det nutida litauiska språket, sammanställd vid Centrum för datorlingvistik vid Vytautas Magnus-universitetet i Kaunas. Studien ger inte bara information om innehållet i kategorierna vänskaplighet och fientlighet, utan kompletterar också den redan befintliga kunskapen om särdragen i uppfattningen av VÄN och FIENDE i det litauiska språkets världsbild.

NYCKELORD: vän, språkets världsbild, världskategorisering, koncept, naiv psykologi, fiende.

206

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

SAMMANFATTNING

Artikeln jämför kategorierna draugiškai (vänskapligt) och priešiškai (fientligt), vilka är förbundna med det litauiska språkets världsbild. Genom en analys av kombinationerna av adverben draugiškai och priešiškai samt verb med olika semantik är syftet att klarlägga vilka situationer som i det litauiska språkets världsbild förstås genom analogin med vänner och fiender. Fokus ligger på hur möjligheten att förmedla ett vänskapligt eller fientligt förhållande fångas i språkets världsbild och genom vilka sinnen ett sådant förhållande uppfattas utifrån den naiva psykologins logik. Artikelns påståenden bygger på en analys av exempel från Korpusen över det nutida litauiska språket, sammanställd vid Centrum för datorlingvistik vid Vytautas Magnus-universitetet i Kaunas. Studien ger inte bara information om innehållet i kategorierna vänskaplighet och fientlighet, utan kompletterar också den redan befintliga kunskapen om särdragen i uppfattningen av VÄN och FIENDE i det litauiska språkets världsbild.

NYCKELORD: koncept, fiende, vän, språkets världsbild, naiv psykologi, världskategorisering.

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Studierna av världskategorisering i det litauiska språkets världsbild har redan kommit långt. De intensifierades i början av 2000-talet, när många arbeten med anknytning till den kognitiva lingvistikens idéer publicerades; i dessa analyserades koncept förbundna med det litauiska språkets världsbild (Aleksaitė 2018; Bogdzevič 2020; Gaidienė, Liutkevičienė 2019; Rutkovska, Smetonienė, Smetona 2017; 2019; Smetonienė, Smetona, Rutkovska 2021), och särdrag i världsuppfattningen som kännetecknar två eller flera språks världsbilder jämfördes (Cibulskienė 2020; Jurgaitis 2015). Sådana studier är intressanta eftersom de gör det möjligt att beskriva särdragen hos den världsbild som är fixerad i språket; de blottlägger värdesystemet och de förmodade beteendemönstren hos den nation som talar språket.

Språket hjälper till att kategorisera verkligheten, det vill säga att förstå den bättre och skilja företeelser, ting och egenskaper från varandra. För att kategoriseringen ska bli ännu enklare används analogin med verklighetsfragment som är bättre kända och förstådda och som själva inte längre behöver någon ytterligare förklaring.

Syfte, uppgifter, metoder. Syftet med den studie som presenteras i denna artikel är att beskriva och jämföra med varandra en del av kategorierna vänskaplighet och fientlighet som är förbundna med det litauiska språkets världsbild – med andra ord att analysera vilket beteende, vilka tillstånd och egenskaper som i det litauiska språkets världsbild beskrivs som kännetecknande för en vän och en fiende, genom vilka sinnen ett vänskapligt och fientligt förhållande uppfattas enligt den naiva psykologins

Straipsniai / Articles

207

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

logik. För att uppnå syftet ställdes följande uppgifter:

1. Att analysera de situationer som beskrivs i exempel på användningen av adverben draugiškai och priešiškai, insamlade ur Korpusen över det nutida litauiska språket, och klassificera exemplen efter vilket sinne som enligt språkets världsbilds logik används för att uppfatta det förmedlade förhållandet.

2. Att jämföra vilka relationer, förbundna med handlingar och tillstånd, som beskrivs med adverben draugiškai och priešiškai och genom vilka sinnen de uppfattas.

Vid utarbetandet av artikeln användes en analys av kombinationer med orden draugiškai och priešiškai – mer än 1000 exempel samlades från Korpusen över det nutida litauiska språket: 829 exempel på ordet draugiškai och 360 på ordet priešiškai.

Med hänsyn till studiens syfte och det undersökta materialets beskaffenhet användes de beskrivande, tolkande, konceptuella analys- och jämförande metoderna.

Forskningsläget. Strävan att blottlägga hur uppfattningen av beteende som kännetecknar vänner och fiender används vid kategoriseringen av världen är en fortsättning på liknande studier. Det har redan beskrivits i vilken utsträckning analysen av kombinationer med alla former av ordet lietuviškas, -a avslöjar den nationella karaktärens särdrag (Papaurelytė-Klovienė 2009); typiska beteendekarakteristika för kvinnor, barn och män som fixerats i språket har jämförts (Papaurelytė-Klovienė 2008); och det har diskuterats vilka situationer orden dieviškai (Papaurelytė-Klovienė 2015) och velniškai (Papaurelytė-Klovienė 2015a) används för att beskriva.

Orden draugas och priešas har fått litauiska språkforskares uppmärksamhet.

Jonas Klimavičius behandlade användningen av orden draugas, draugiškas, draugingas och försökte besvara frågan om ordet draugingas är brukligt (Klimavičius 2008: 133–140).

Elena Akimova och Ina Boikienė utgick, när de skrev om problemen i forskningen om litauiskt manligt och kvinnligt språkligt medvetande, från exempel i ett associationsförsök där bland andra stimulit draugas användes (Akimova, Boikienė 2001).

I Viktorija Makarovas artikel presenteras resultaten av en jämförande analys av det litauiska kulturkonceptet FIENDE och det ryska kulturkonceptet ВРАГ. I analysen utgick författaren från 100 exempel ur den publicistiska diskursen. Språkforskaren försökte klarlägga vem som kallas fiende, vilka kännetecken som är typiska för fienden och vilka handlingar denne utför (Makarova 2014).

Delvis hänger även en annan artikel av samma forskare samman med beskrivningen av fiendebilden; där analyserade hon hur motsättningen mellan polskhet och litauiskhet framställs i litauiska medier. Enligt författaren pågår i Litauen ett informationskrig mot den polska nationella minoriteten, vars resultat är att ett samband mellan polskhet och negativa företeelser har skapats i allmänhetens medvetande, samt att polacker uppfattas

208

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

som fiender (Makarova 2013; om bilden av fientligt inställda polacker, se även Šeina 2018).

Det senaste arbetet som belyser särdragen i uppfattningen av draugo och priešo i det litauiska språkets världsbild är monografin av Loreta Vaičiulytė-Semenienė, Veslava Čižik-Prokaševa, Aurelija Gritėnienė, Danutė Liutkevičienė och Anželika Gaidienė, Lietuvio kaimynai: draugai ar priešai? Kalbinė vaizdinių analizė (2023).

I monografin sammanfattas att människor som kallas vänner kan förenas av sympati eller kroppslig intimitet. Det betonas att sådana relationstyper kan avlösa varandra: det är möjligt att vänskap ersätts av kroppslig kärlek; det kan också hända att man, när den kroppsliga kärleken har bleknat, åter blir eller förblir vänner – mycket goda bekanta (Vaičiulytė-Semenienė, Čižik-Prokaševa, Gritėnienė, Liutkevičienė, Gaidienė 2023: 125; se även Vaičiulytė-Semenienė 2020).

I samma monografi konstateras att fiendebilden, utifrån olika typer av texter skrivna på litauiska, kan vara mångskiftande. Så kallas en invaderande armé från ett annat land, ett fientligt inställt land eller dess folk, en fientligt inställd människa, ett abstrakt fenomen som orsakar skada eller ett konkret livlöst ting. Oftast benämns människor med motsatta övertygelser med detta ord. Slutsatsen dras att statusen som fiende och vän tenderar att förändras, det vill säga att en tidigare fiende kan bli vän och en vän fiende (Vaičiulytė-Semenienė, Čižik-Prokaševa, Gritėnienė, Liutkevičienė, Gaidienė 2023: 161–162; se även Gaidienė 2020).

Det förväntas att slutsatserna från den studie som presenteras i denna artikel ska komplettera det som redan är känt om uppfattningen av vänner och fiender i det litauiska språkets världsbild på grundval av språkligt material.

Teoretisk grund för studien. För att beskriva kategorierna draugiškumo och priešiškumo utgår man från ett synsätt på kategorins väsen som ligger nära den kognitiva lingvistiken; en kompromiss mellan strukturell och kognitiv språkvetenskap upprätthålls.

Kategorisering är direkt förbunden med världens konceptualisering: människan får information från omgivningen och måste uppfatta, bearbeta, ordna och bevara den så att informationen när som helst snabbt kan hittas och användas. På grundval av den information som tas emot och lagras bildas koncept i medvetandet.

I denna artikel anses ett koncept vara en enhet i tänkandet, information om ett ting eller en företeelse som finns i en människas, en grupp människors eller ett folks medvetande. Innehållet i ett koncept kan förmedlas på olika sätt – genom konstverk, musik, skådespeleri etc., men språket betraktas som det mest informativa sättet (om konceptet, se vidare Papaurelytė-Klovienė 2007: 15–20).

Det måste erkännas att inte heller innehållet i ett koncept som uttrycks med språkliga medel nödvändigtvis kommer att förstås helt likadant av alla språkbrukare. Det kan ändå förutsägas att gemensam förståelse vid uppfattningen av ordens betydelser kommer att vara större än

Straipsniai / Articles

209

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

till exempel när man försöker avgöra vilken information som förmedlas genom konstverkens former eller färger^¹

Kategorisering och konceptualisering förenas av en klassificerande karaktär, men deras syften och resultat skiljer sig åt. Resultatet av konceptualiseringen är minimala erfarenhetsenheter, koncept. Kategorisering sammanför liknande koncept till större klasser – kategorier.

Det måste nämnas att även om en beskrivning av en kategori ger information om det koncept som förenar den aktuella kategorins medlemmar, kan man ändå inte sätta likhetstecken mellan en beskrivning av ett fragment av världens kategorisering och en beskrivning av motsvarande koncept.

En viktig anledning till att inte likställa kategoribeskrivningen med konceptbeskrivningen är beskrivningens avgränsade fält. När kombinationer av orden draugiškai och priešiškai med verb används som undersökningsmaterial får man endast information om de handlingar och tillstånd som språkbrukarna tillskriver VÄNNEN och FIENDEN; andra, mer statiska egenskaper hos dem kan därför förbli obeskrivna.

Det finns naturligtvis inte heller anledning att helt skilja kategoribeskrivningen från konceptbeskrivningen; en del av den information som förknippas med kategorin och konceptet sammanfaller. När man därför strävar efter att beskriva särdragen i världens kategorisering och fokuserar på en viss referenspunkt får man också information om ett konkret koncept (eller konkreta koncept).

En beskrivning av världens kategorisering ger alltid information om särdragen i språkets världsbild. Eftersom fokus i den beskrivna studien ligger på kategorierna draugiškumo och priešiškumo, som är förbundna med människors relationer samt känslornas och emotionernas sfär, kan det preciseras att artikeln beskriver ett fragment av den naiva psykologi som kännetecknar det litauiska språkets världsbild. Med naiv psykologi avses en genom språkliga medel expliciterad uppfattning av de inre världens fenomen, deras kausala samband och uttrycksformer, sådan den är fixerad i språkets världsbild. Språkets världsbild är hela den bild av folkets livsstil, miljö, värdesystem, världsuppfattning och beteendemönster som återspeglas i språket, det vill säga den omfattar absolut allt – både det konkreta och det abstrakta. Den naiva psykologin har bevarat en uppfattning om den inre världens fenomen som var den enda uppfattningen tills den ersattes av empiriskt grundad kunskap om världen (om språkets världsbild, se vidare Papaurelytė-Klovienė 2007: 23–26). Termerna kalbos pasaulėvaizdžio logika och naiviosios psichologijos logika som nämns i artikeln står i samma helhets- och delrelation. När termen används

^¹ Det är inte ändamålsenligt att definiera ett koncept som absolut all information, eftersom konceptets omfattning förändras när erfarenheten förändras. Dessutom kan omfattningen av koncept som förbinds med olika människor och människogrupper skilja sig åt, jfr uppfattningen av frihet hos en deltagare i efterkrigstidens strider och hos en tonåring under 2020-talets tredje decennium.

210

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

Med kalbos pasaulėvaizdžio logika avses den världsbild och de samband mellan ting, företeelser och processer som är fixerade i språket, även om de strider mot den vetenskapliga världsbilden. Till exempel motsvarar uttrycket saulė leidžiasi inte verkligheten, men det används och förs vidare från generation till generation. Den naiva psykologins logik är de samband mellan det psykiska livets företeelser som är fixerade i språket. Till exempel illustreras den naiva psykologins logik av uttrycket rudeninė depresija.

UTTRYCK FÖR VÄNSKAPLIGA OCH FIENTLIGA FÖRHÅLLANDEN I DET LITAUISKA SPRÅKETS VÄRLDSBILD

I Lietuvių kalbos žodyne nämns ordet draugiškai i beskrivningen av två av adjektivet draugiškass fem betydelser: 1. kännetecknande för en vän, kamratlig: vänskapligt beteende, draugiškai adv.: Vanligtvis beter sig en vänskaplig människa också vänskapligt. 3. gemensam: [Skapelsen] är ett verk av den trepersonliga gudomens vänskap. draugiškai: Han väver vänskapligt (LKŽe).

Adverbet priešiškai anges i samma ordbok under adjektivet priešiškass första betydelse ”ovänlig, ogynnsam”: Deras relation är fientlig. priešiškai. Girnius tyckte att Gedutis såg ned på honom, fientligt, med dåligt dolt missnöje (LKŽe).

I den litauiska standardspråkets ordbok anges att adverbet draugiškai har två betydelser. Den första betydelsen är förbunden med adjektivet draugiškass första betydelse (”kännetecknande för vänner; syn. kamratlig”), den andra med det nämnda adjektivets tredje betydelse (”fredlig, grannskaplig”). Ordet priešiškas har tagits med i ordbokens manuskript; information om det samlas in (BLKŽe).

I antonymordboken anges de med de aktuella adverben avledningsmässigt förbundna adjektiven draugiškas ir priešiškas som antonymer (Ermanytė 2003: 90). Det innebär att draugiškai ir priešiškai också är antonymer och därför har både gemensamma och särskiljande semer.

Vid klassificeringen av de användningsexempel för adverben draugiškai ir priešiškai som samlats ur Korpusen över det nutida litauiska språket utgick man först från att sådana situationer, i generaliserad form, förenar två deltagare: den som strävar efter att överföra sitt förhållande (i artikeln kallad adressant) och den som informationen riktas till (adressaten). Eftersom situationen skulle förlora sin mening utan adressat klassificeras alla verb som används med adverben draugiškai ir priešiškai efter vilket av de fem sinnen som är typiska för människan – syn, hörsel, känsel, smak eller lukt – som gör att de handlingar eller tillstånd som benämns med verben och den information som erhålls genom dem uppfattas

Straipsniai / Articles

211

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

ur dem uppfattas (om sinnena, se vidare Myers 2000: 147–184).

_{Aprašant su kiekvienu iš jutimų siejamų draugiško arba priešiško santykio demonstravimo būdų visumą veiksmažodžiais}^² eftersträvas att systematisera – att så långt möjligt urskilja och behandla semantiska grupper^³.

1. Syn

Genom synen kan inte bara objekt som befinner sig alldeles nära utan också avlägsna objekt uppfattas. Studien visade att synen enligt det litauiska språkets världsbilds logik är det sinne som hjälper till att uppfatta uttryckssätten för vänskaplighet och fientlighet som förbinds med verb av mycket olika semantik.

Eftersom ansiktet vanligtvis syns bäst när människor kommunicerar, används ögonen och blicken för att uttrycka vänskaplighet och fientlighet, vilket materialet i det litauiska språkets världsbild visar. Sådana situationer beskrivs med verb ur den semantiska gruppen för seende. Dessa verb kan förstås på två sätt: dels som direkta benämningar på perception med ögonen, dels som resultat av centrifugala relationer; de används för att beskriva en situation där en inställning till det omtalade objektet eller en åsikt uttrycks. Gränsen mellan den första och den andra betydelsen är ibland mycket subtil; den beskrivna situationen kan förstås på två sätt, jfr: Man ser mycket vänskapligt på turisterna, ändå är de en inkomstkälla; Man skulle kunna se uppriktigt vänskapligt på staten. Det är rimligt att också hänföra exempel på aktualisering av centrifugala relationer hos verb ur den semantiska gruppen för seende till dem som uppfattas med blandade sinnen.

En del exempel beskriver situationen mycket tydligt, eftersom själva semantiken hos seendeverben implicerar en motsvarande värdering. Liksom är vanligt i språket är värderingen oftast negativ, och det motsvarande adverbet förstärker denna värdering ytterligare. I detta sammanhang används ordet priešiškai oftare; samma betydelse har också draugiškai som används med negation, jfr: […] De sneglar på oss inte särskilt vänskapligt; […] två flickor med lackerade hårknutar gick förbi och kastade en fientlig blick på mig; Järnvägsmannen stirrade fientligt.

I vissa fall motsäger verbets semantik delvis det närstående adverbet, varigenom en överraskningseffekt kan skapas, till exempel Han flinade helt vänskapligt.

² Vid urvalet av exempel för studien inriktade man sig inte på kvantitet och strävade inte efter att nämna absolut alla ord som bildar kombinationer med draugiškai och priešiškai – målet var endast att återspegla mångfalden hos dessa ord och deras samband med olika situationer i den icke-språkliga verkligheten.

³ För att undvika semantiska grupper med alltför stor eller alltför snäv omfattning strävar man inte efter att föra samman absolut alla verb som behandlas i semantiska grupper.

212

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

När ett verb som hör till den semantiska gruppen för seende i sig inte är förbundet med någon värdering (nužvelgti, pažvelgti, nežiūrėti, stebėti, sužiūrti, žiūrėti), konkretiseras dess betydelse just av adverbet, jfr: [...] vi ser vänskapligt på det som vi har vant oss vid; Tomas såg vänskapligt på mig med ett blått och ett brunt öga; [...] människor i Kaunas ser fientligt på cyklister; Han betraktade långsamt och fientligt de fåtaliga besökare som var utspridda i rummet; [...] jag såg hur personalen, som hade rusat samman, tittade fientligt på mig; De bedömde de händelser som de själva iakttog från sidan ganska fientligt.

Enligt det litauiska språkets världsbilds logik hör mimik och gester till de uttryckssätt för ett vänskapligt förhållande som uppfattas genom synen.

Ett av de allra vanligaste verb som används med adverbet draugiškai och visar förhållandet mellan adressanten och adressaten är att le. Leendet visar i sig självt antingen att situationens deltagare har ett vänskapligt förhållande eller att man eftersträvar ett sådant förhållande. Ett vänskapligt leende kan komplettera information som förmedlas genom tal, till exempel: – Det är inget. – sade han och log vänskapligt bakom glasögonen; Han talade enkelt, uppriktigt och vänskapligt leende; Jag försökte le vänskapligt och barnsligt.

Exemplen visar att det, för att uttrycka en vänskaplig inställning, är informativt att helt enkelt le och skapa en relation enbart genom mimik, till exempel: Hon log vänskapligt mot mig på avstånd; [...] hon sänkte inte blicken, såg på honom och log också uppriktigt och vänskapligt; Flickorna log vänskapligt mot mig och försökte pracka på mig sina album.

Andra verb som beskriver liknande mimik kan enligt språkets världsbilds logik också förbindas med uttryck för vänskaplighet, men i situationsbeskrivningen registreras då fler nyanser, till exempel: Till slut reagerade han vänskapligt genom att le snett; [...] efter att ha svalt det tillsammans med saliven tvingade jag mig att le vänskapligt och brett. I detta fall betonar verbet snarare inte det vänskapliga förhållandet utan en grimas som framkallats av spänning och uttrycker missnöje, irritation eller vrede. I det andra exemplet förstärks detta intryck ytterligare av verbet prisiversti. Det innebär att även ett förhållande som benämns med adverbet draugiškai kan ligga långt från det som prototypiskt uppfattas som kännetecknande för en vän.

Utöver leendet är blinkningar, nickningar eller att höja huvudet uttryck för ett vänskapligt förhållande (kilstelėti galvą, linktelėti, mirksėti, mirktelėti, mojuoti, mostelėti ranka), jfr: [...] hon höjde vänskapligt huvudet som hälsning; [...] han går genom staden med händerna bakom ryggen och nickar vänskapligt åt de församlade.

Handrörelser i rummet uppfattas genom synen: Levinas och Dieter vinkade vänskapligt på avstånd när jag försökte kalla på dem; Hermes vinkade vänskapligt åt honom och sträckte fram handen.

En del situationer där ett vänskapligt eller fientligt förhållande uttrycks och uppfattas genom synen är statiska och behöver inte vara strikt avgränsade i tid. Sådana situationer

Straipsniai / Articles

213

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

har vanligtvis inget tydligt resultat, utan både själva handlingen och den relation som uttrycks under den är viktiga. I beskrivningarna är både adressanten och adressaten tydliga, t.ex.: [...] avdelningen bör i sin tur välkomna auditoriet vänligt; [...] de tre män som Abraham vänligt tog emot och bjöd på mat under trädet; De tar emot mig mycket vänligt , medan de sköter sina hushållssysslor.

Samma situationer kan också beskrivas motsatt – vid mötandet, mottagandet och upptagandet uttrycks en fientlig inställning, till exempel: [...] några dömda tog emot läkarens ansökan fientligt och skällde ut den beslutsamma läkaren; [...] de västerländska koalitionerna, demokratiska i den mån det är möjligt, antogs fientligt; [...] på mottagningsavdelningen tog de emot oss fientligt.

En situation där någon tas emot eller välkomnas fientligt kan preciseras med andra beskrivningar som visar hur nära ordet fientligt ligger betydelsemässigt kärnan i den aktuella fientlighetskategorin, jfr.: [...] de togs emot kallt och fientligt; [...] invånarna tog emot företrädarna för västerländska medier särskilt fientligt; Portugiserna brukade ta emot nykomlingarna.

Verbet ta emot utmärker sig genom starka centrifugala relationer och kan därför också användas för att generellt beskriva en inställning, jfr.: [...] de beslut som lingvisterna fattar tas emot fientligt; Den värld vi kom till tog emot oss fientligt; Kritiken och publiken tog emot sådana förklaringar fientligt, sparade inte på förolämpningar och hån; [...] överenskommelsen i Polen a n t o g s kallt och till och med fientligt.

Verbet arbeta förknippas med en handling som åtminstone teoretiskt har ett möjligt resultat; adverbet vänligt kan i ett sådant sammanhang förstärkas med ordet tillsammans. Följaktligen kan man hävda att två möjliga betydelser av vänligt aktualiseras: ’på det sätt som vänner gör’, ’tillsammans, gemensamt’, t.ex.: [...] detta är ett sätt att umgås för att börja arbetsdagen och vänligt tillsammans arbeta; [...] sedan arbetade vi vänligt och lyckades övertyga Seimas.

Resultat som kan uppfattas med synen har matlagning, ätande och konsumtion av drycker. När verb som betecknar sådana situationer används med adverbet vänskapligt aktualiseras adverbets betydelse ’tillsammans, gemensamt’, jfr: [...] gå in i hans kajuta, prata en stund och vänskapligt tömma ett glas; [...] när missförståndet hade retts ut drack alla tre vänskapligt sig berusade; Raselė hittade potatis och de började vänskapligt laga lunch. I situationsbeskrivningar där uppmärksamheten inte riktas mot själva ätandet utan mot handlingens karaktär aktualiseras betydelsen ’på det sätt som vänner gör’ hos adverbet vänskapligt, t.ex.: Lunchen förlöpte ganska vänskapligt; Nanis lockade honom till sig på ett vänskapligt sätt genom att bjuda på kaffe eller en klunk gott vin.

Förmågan att agera vänskapligt och fientligt, och därmed att vara förbundet med ett vänskapligt eller fientligt förhållande, är enligt den världsbild som registrerats i litauiskan inte bara utmärkande för människor utan också för katter och hundar. Eftersom djur inte talar människans vanliga språk kan det förhållande de förmedlar vanligtvis uppfattas genom synen, jfr: Men när han såg hunden vifta vänskapligt på svansen [...];

214

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

Morkutis brukade ta emot alla mötte fientligt – han anpassade sig och sade^⁴; Katten slumrade vid elementet. Den höjde huvudet och betraktade mig fientligt granskade.

2. Hörsel

Hörseln ger mest information när talet inte bara hörs utan också förstås. När fokus främst ligger på uttrycket för ett emotionellt förhållande är talets tempo, klang och intonation samt helheten av dessa och andra faktorer viktiga; utifrån denna helhet dras slutsatser om det innehåll som förmedlas genom artikulerade och icke-artikulerade ljud.

Mest informativa är verben i de semantiska grupperna för tal.

Kombinationerna med både adverbet vänskapligt och adverbet fientligt är varierande. De flesta verben är inte förbundna vare sig med en positiv eller negativ värdering och kan därför användas med båda adverben.

En del verb betecknar direkt informationsöverföring utan några andra betydelsenyans(er) (svara, uttala, tala, kommentera, fråga, berätta, säga, låta, t a l a), jfr.: Han berättade lugnt och vänligt; [...] jag sade vänligt till honom sa; Han frågade vänligt frågade; [...] vänligt uttalade rösten i mitt huvud; [...] om lokalbefolkningen omtalas fientligt; [...] varför han talade så fientligt i telefon talade Reijus; [...] gynnsamt eller fientligt kommenteras; [...] allt detta eftersom det låter obegripligt eller till och med fientligt för honom. Alla verb kan ersätta varandra; situationens kärna uttrycks endast av adverbet.

Till denna grupp hör ord som betecknar handlingar som inte förknippas med någon värdering, men på detta sätt beskrivs endast kommunikation som bygger på en vänskaplig relation mellan människor (beskriva, klargöra, förklara, råda, samtala, prata, småprata, kvittra, tala med varandra, småprata), jfr.: Hon förklarade, att sådana matserveringar finns i USA; [...] medan de drack kaffe och vänligt småpratade; Jag råder dig, jag rådde dig vänligt rådde; [...] prästen brukade ofta gå in på apoteket för att vänligt samtala; [...] vänligt med honom pratade. I exemplen är den beskrivna språkliga verksamheten fortlöpande och fyller ofta en fatisk funktion; dessutom utesluts helt möjligheten att adressaten och adressanten i en sådan situation kan vilja varandra illa.

En grupp ord som hör samman med konkreta situationer inom språklig etikett – hälsning, avsked^⁵, begäran, tack, komplimang – kan urskiljas (ta farväl, tacka, vända sig till, berömma, be, hälsa, hälsa på), t.ex.:

^⁴ I detta fall kan uttrycket för förhållandet också uppfattas genom blandade sinnen.

^⁵ Naturligtvis hänförs en del verb, exempelvis sveikintis, labintis, endast villkorligt till den grupp som uppfattas genom hörselsinnet, eftersom man kan hälsa på många olika sätt – inte bara med ord. Det kan ändå hävdas att hälsningen prototypiskt har en ljudligt uttryckt form, varför dess uppfattande kan förknippas med hörseln, t.ex.: – Hej, – hälsade jag vänligt och satte mig på sängkanten; – Hej, Rachmiel, – hälsade farbror Šmulė vänligt på honom.

Straipsniai / Articles

215

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

Vi hälsar varmt och vänskapligt; Efter att vänskapligt ha hälsat skrev han: Hela tackade vänskapligt; – Mycket vackert, – berömde jag vänskapligt berömde.

I språkbilden tillskrivs hundar och kalkoner möjligheten att uttrycka sitt förhållande till omgivningen genom ljud (i någon mån att tala). Ord som betecknar de ljud dessa djur frambringar har inga negativa semer, och ordet vänskapligt bekräftar en positiv värdering av situationen, t.ex.: [...] jakthunden sträckte fram tassen mot oss och skällde, medan den hälsade vänskapligt; [...] den vaktas av en vänskapligt skällande hund; [...] på gården upphör gamle Rudis vänskapliga kraxande; Kalkonerna, liksom inga andra tamfåglar, hälsar er varje morgon vänskapligt bubblande, men jfr: Vid kojan brast den inte helt vänskapligt inställde valpen Jacky ut i gråt.

Verb som är förbundna med språkliga etikettssituationer bildar kombinationer endast med ordet vänskapligt, eftersom kommunikation inte kan utvecklas vid motsatt förhållande; sannolikt inleds den inte ens.

3. Beröring

I den litauiska språkbilden har, utifrån de exempel som samlats in för undersökningen, uppfattningen registrerats att subjektet i vissa fall måste röra vid adressaten eller åtminstone försöka göra det för att uttrycka sitt förhållande till denne, med andra ord uttrycka information genom gester^⁶. Gester, som det hävdas i Gesternas ordbok, antingen åtföljer kommunikationen genom tal eller ersätter den, men i alla fall är gester förbundna med det tillstånd som uttrycks med ord (Dmitrieva 2003: 4–5).

Verb som betecknar avsändarens sådana handlingar kan villkorligt kallas den semantiska gruppen för fysisk kontakt.

I situationer där adressaten antingen berörs eller där avsändaren vill göra det figurerar axlar och händer (omfamna, krama, sträcka fram handflatan, sträcka fram högerhanden, hålla handen utsträckt, trycka en hand, lägga intill, trycka på underarmen, hålla mot bröstet), t.ex.: Gubben sträcker vänskapligt fram sin vita handflata till mig; [...] spöket ville vänskapligt trycka handen; De båda ungdomarna tryckte uppriktigt och vänskapligt varandras händer.

Olika och skilda verb betecknar kortvarig fysisk kontakt, direkt beröring som inte orsakar smärta (knacka lätt med knytnäven, hålla i axeln, klappa lätt, stryka över axeln, klappa på ryggen, slå lätt, knacka, stöta till, snudda, lägga handen på axeln, klappa), jfr: [...] vänskapligt knackade jag honom på axlarna, eftersom vi satt bredvid varandra; Alvydas klappar vänskapligt Laurynas på låret; Vänskapligt och milt klappade jag honom på armen; [...] stryker honom över huvudet eller vänskapligt knackar; [...] smickrad rodnade hon och ville vänskapligt röra vid mig

^⁶ Även om gester först och främst ses, dvs. uppfattas genom synen, är uppfattningen av det förhållande som förmedlas genom gester i de behandlade kontexterna ändå främst förknippad med beröring.

216

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

klappa. Med sådana verb betecknas en jämlik kommunikation mellan adressaten och avsändaren, där den korta beröringen gör situationen ännu enklare. I Gesternas ordbok anges att detta uttrycker den tillgivenhet som också förenar vänner (Dmitrieva 2003: 177–182).

Att omfamna och lägga händerna på axlarna förknippas mer med beskyddande omsorg; därför beskriver verb eller ordkombinationer som betecknar en sådan handling tillsammans med adverbet vänskapligt en situation där ojämlika personer kommunicerar. Den starkare lägger vanligtvis händerna på den svagare, den äldre på den yngre. Det vänskapliga förhållande som uttrycks på detta sätt skiljer sig från det som beskrivs med de lexikala enheter som betecknar kortvarig fysisk kontakt och tenderar att vara längre, t.ex.: [...] hon sitter i mitt knä och jag omfamnar henne vänskapligt; Neużsuko omfamnade honom nästan vänskapligt över axlarna, som han brukade.

Adverbet fientligt bildar inte kombinationer med ord som betecknar handlingar av denna typ, eftersom det fientliga förhållandet självt är orienterat mot konfrontation, avståndstagande, avvisande, minimal kontakt eller frånvaro av kontakt.

4. Lukt

Även om människor kan uppfatta verkligheten genom lukt är detta sinne, enligt språkbildens logik, ändå inte så utvecklat att det hjälper till att uttrycka ett vänskapligt eller fientligt förhållande. Inga exempel påträffades där människans förmåga att uppfatta förhållandets kärna genom lukt beskrevs.

5. Blandade sinnesintryck

En del exempel beskriver situationer som inte kan tolkas entydigt: av beskrivningen framgår att det handlar om det förhållande som avsändaren uttrycker gentemot adressaten, men det är svårt eller helt omöjligt att säga genom vilka konkreta sinnesintryck det, enligt naivpsykologins logik, borde uppfattas. Det kan antas att det i sådana fall uppfattas komplext – genom flera sinnen samtidigt eller genom en tydligt odifferentierad helhet av dem.

Ordet bete sig kan beskriva absolut vilken situation som helst, men behöver en precisering – det är omöjligt att helt enkelt *bete sig. Båda de aktuella adverben bildar kombinationer med detta ord. Det betyder alltså att den beskrivna situationens karaktär i detta fall uppfattas utifrån redan förvärvad erfarenhet: när man säger beter sig vänskapligt, beter sig fientligt menar man helt enkelt att det subjekt som beskrivs i situationen beter sig som en vän eller en fiende. Adressaten måste förstå vad en vän och vad en fiende är, jfr: Om du betedde dig fientligt mot din mor [...]; Klienten hoppades att han betedde sig tämligen vänskapligt; En sådan som man måste behandla särskilt vänskapligt; Ett ögonblick trodde jag redan att personen betedde sig vänskapligt, eftersom han brydde sig.

Straipsniai / Articles

217

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

Vänskapligt och fientligt kan som antonymer användas för att precisera dessa ords betydelser: Katten betedde sig fientligt och ovänligt mot honom i ytterligare några dagar. Den antonymiska relationen mellan orden gör det möjligt att använda roten vän med negation för att uttrycka den motsatta betydelsen: Du beter dig inte särskilt vänskapligt, Rolis. Det är inte brukligt att beskriva situationen med ordet fientligt med negation, t.ex. *betedde sig vänskapligt och icke-fientligt.

Mer konkreta är de situationer där det, vid sidan av former av verbet bete sig och kombinationer med orden vänskapligt och fientligt, dessutom finns andra ord med mer bestämd betydelse, som utmärks av en tydligt uttryckt värdering. Ord som tillsammans bildar en dubbel, trippel eller flerfaldig beskrivning påverkar varandra: vänskapligt och fientligt preciseras i betydelsen, medan värderingen som förmedlas av andra adverb tillsammans med dem förstärks ytterligare, jfr: Doyle betedde sig förolämpande och fientligt; [...] han betedde sig ledigt, enkelt, vänskapligt, som med kattungar; Man kan bete sig taktfullt och vänskapligt.

Ordet vänskapligt är i detta avseende rikare – det finns gott om exempel där det preciseras med ett eller annat ord som uttrycker en positiv värdering, t.ex.: [...] de kan bete sig vänskapligt och artigt; de vill att man behandlar dem vänskapligt och respektfullt; [...] genom att bete sig vackert, omtänksamt och vänskapligt.

Beskrivningens innehåll preciseras också genom en mer detaljerad framställning. Detta är särskilt utmärkande för ordet fientligt: [...] barnet kan ignorera föräldrarnas åsikt och bete sig fientligt (ropa medan det kräver något); han, genom att bete sig fientligt och förakta eleverna. Det kan antas att beskrivningens utförlighet beror på strävan att detaljera betydelsenyansen och mer exakt beskriva den negativt värderade situationen.

Nära verbet bete sig i betydelseomfång står verbet ställa sig – att på grund av sin egen inställning eller påverkan från en annan person eller omständigheter ha en motsvarande förhandsinställning till en annan människa, process, företeelse etc.

När en person reflekterar över sin inställning stödjer han eller hon sig inte själv på syn, hörsel eller beröring, men uppfattar ändå förändringar i sitt emotionella förhållande och benämner dem: [...] sade jag att hon var fientligt inställd; Vi blev på förhand fientligt inställda; [...] jag är fientligt inställd till henne. På samma sätt uppfattar den person som handlar i situationen sin förmåga att påverka adressaten: [...] så att jag skulle påverka honom inte fientligt utan milt.

När andra människors förhållanden bedöms utifrån dras slutsatserna komplext; det är omöjligt att urskilja ett samband med konkreta sinnesintryck, t.ex.: [...] försöker hjälpa, därför borde patienten vara vänskapligt inställd; [...] en mycket trevlig och kultiverad man, vänskapligt inställd; Jašin beslöt att de inte var särskilt vänskapligt inställda. Möjligen gör information från flera sinnen det möjligt att dra slutsatsen vilket förhållande som förenar deltagarna i situationen.

När det inte handlar om kommunikation mellan två människor eller en liten grupp utan om ett mer globalt tema är det ännu mer sannolikt att en vänskaplig inställning beskrivs genom en mindre klart avgränsad mångfald av sinnesintryck: [...] det var nödvändigt att utnyttja tillfället medan Rysslands

218

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

vid makten finns en vänskapligt inställd president gentemot Tyskland; [...] de allierade är gentemot Litauen inställda ganska vänskapligt.

Det bör nämnas att inga exempel påträffades där möjligheten att utifrån vänskapligt påverka en person gentemot en annan person nämndes. Enligt naivpsykologins logik uppstår ett sådant förhållande av sig självt, eller så finns det inte alls.

Annorlunda förhåller det sig med ordet fientligt – här uppträder i situationen mellan adressaten och adressanten ännu en tredje deltagare, som i viss mening kan ställa dem mot varandra. Det kan vara en person, en kraft etc. Det är naturligt att en person medvetet påverkar någon i en viss riktning och inser konsekvenserna; han eller hon kan använda olika verktyg och metoder, jfr.: [...] men det programmet påverkade mig fientligt; Natan påverkades tydligt av mina ord fientligt; [...] många medborgare påverkas fientligt av NATO och EU; Är det värt att påverka dem fientligt ända till livets slut?

En motsvarande inställning innebär inte att man i alla fall kommer att handla. Verbet reagera är förbundet med möjliga handlingar – inte bara att uttrycka ett förhållande utan också att ledsaga det med en handling. I situationer som beskrivs med adverbet fientligt är sådana handlingar destruktiva, jfr: [...] de händelser som vi oftast reagerar fientligt på; [...] jag försöker bryta mot rättsnormerna, och de reagerar fientligt genom att hindra min handling, om det ännu finns tid. En situation som i mindre grad är förknippad med handling beskrivs med verbet förhålla sig: [...] kuršiai förhöll sig fientligt gentemot främlingarna.

Till gruppen verb för intellektuell verksamhet räknas i denna artikel de verb som betecknar handlingar utförda med hjälp av förnuftet, människans kognitiva förmågor och erfarenhet (tänka, lösa, reflektera, skämta kvickt, undersöka, behandla, värdera). Sådana handlingar har inget tydligt resultat och är inte klart avgränsade tidsmässigt; de kan vara kontinuerliga, eftersom man till exempel kan återkomma till reflektioner många gånger och på olika sätt – ny erfarenhet gör det möjligt att dra andra slutsatser.

Benämningar på intellektuell verksamhet är särskilda genom att de betecknar en handling som vanligtvis inte kan uppfattas direkt utifrån.

När sådana handlingar dessutom beskrivs med adverben vänskapligt, fientligt kan man anta att det förmodade förhållandet och dess följder uppfattas av sinnesorganen; därför kan man också konstatera realiteten hos handlingar som vanligtvis inte är synliga utifrån.

Mångfalden av verb som bildar kombinationer med orden vänskapligt och fientligt är likartad.

När det konstateras att subjektet tänker eller funderar vänskapligt eller fientligt kan man anta att det i detta fall inte begränsar sig till en process som äger rum här och nu, utan att även strategier för framtida beteende skapas, t.ex.: Därför, med fientliga tankar gentemot det kommande livet; Men det finns ganska många fientligt tänkande, sådana som gnisslar tänder mot Honom; Vänskapligt, välvilligt och allvarligt tänkande om judarna.

Straipsniai / Articles

219

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

En mer passiv fientlig intellektuell verksamhet är värdering och tolkning. Då sammanfattas en åsikt som inte nödvändigtvis övergår i handling – det kan helt enkelt vara ett konstaterande utan vidare följder, t.ex.: Han värderade partierna tydligt fientligt; [...] ibland också de som öppet fientligt värderade P. Cvirkas och hans kamraters aktivism; [...] lär att värdera sina egna och andras handlingar vänskapligt; [...] lagböckerna behandlar kvinnan så fientligt. I denna kontext implicerar orden vänskapligt och fientligt en positiv respektive negativ värdering.

Intellektuell verksamhet som beskrivs som försiggående vänskapligt kan vara förknippad med ett konkret resultat, till exempel en önskan att nå en överenskommelse, jfr: Kazimieras Trumpikas löser den saken vänskapligt; Han försöker lösa dessa problem vänskapligt. Det bör uppmärksammas att sådana verb också bildar kombinationer med fientligt, även om ett fientligt förhållande inte förutsätter någon framtidsutsikt – i så fall är handlingens resultat helt enkelt inte orienterat mot båda parters nytta: [...] han vill stå över andra, han löser problemen fientligt.

I språkbilden tillskrivs även djur intellektuell verksamhet som uttrycker ett förhållande, t.ex.: [...] en hund som vänskapligt och förmodligen redan vant undersökte de nya besökarna. I detta fall förutsätts inget nödvändigt resultat.

Till verben för intellektuell verksamhet kan hänföras verben skämta, kvickna till, eftersom dessa processer också är möjliga med hjälp av intellektet. Genom att skämta uttrycks ett vänskapligt förhållande, som uppfattas med hjälp av andra sinnen: Är du mållös eller? – skämtade Jankus vänskapligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att ett genom blandade sinnesintryck uppfattat vänskapligt eller fientligt förhållande oftare uttrycks genom situationer förbundna med handlingar eller tillstånd som saknar ett konkret resultat.

SAMMANFATTNING

Analysen av kombinationer av orden vänskapligt och fientligt med verb och de slutsatser som hör samman med den kompletterade innehållet i kategorierna vänskap och fiendskap som förknippas med den litauiska språkbilden, gav information om den världsuppfattning som registrerats i naivpsykologin och kompletterade innehållet i begreppen VÄN och FIENDE.

Gemensamt för båda adverben är att de förbinds med verb som förutsätter ett utträde ur den sfär där det handlande eller upplevande subjektet befinner sig. Detta är logiskt med tanke på adverbens semantik – både vännen och fienden är vanligtvis en adressat gentemot vilken avsändaren uttrycker ett förhållande av det ena eller andra slaget

220

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

förhållande^⁷. Den absoluta majoriteten av exemplen beskriver situationer där både adressater och avsändare för uttryck för vänskap och fiendskap är människor. Ändå är det utmärkande för den litauiska språkbilden att även de djur som står människan närmast tillskrivs förmågan att uttrycka ett emotionellt förhållande – det finns exempel där hunden, kalkonen och katten beskrivs som kapabla att uttrycka vänskap.

Slutsatsen är att en betydligt större mångfald av handlingar förknippas med ordet vänskapligt. Avsändaren förmedlar oftast ett sådant förhållande på sätt som kan uppfattas genom syn och hörsel; vänskap uttrycks också genom gester orienterade mot kontakt, vars uppfattning är möjlig med hjälp av ytterligare ett sinne – beröringen. Situationer där parterna förenas av vänskapliga relationer kan vara av olika slag: det handlar inte bara om att skapa och upprätthålla kontakt, utan också om produktiva handlingar med ett påtagligt resultat. De verb som förbinds med ordet vänskapligt är mer varierande på grund av själva förhållandets karaktär, eftersom det förutsätter en framtida möjlighet till samarbete.

I de behandlade kontexterna kan två huvudsakliga användningsbetydelser hos ordet vänskapligt urskiljas: vänskapligt ’på det sätt som vänner gör’ och vänskapligt ’gemensamt, tillsammans’. Den första betydelsen bör betraktas som den huvudsakliga och viktigare; den motiverar den andra, eftersom handling tillsammans är möjlig när det finns gemensamma intressen och vänskapliga relationer. När adverbet vänskapligt används med verb som betecknar en handling orienterad mot ett resultat aktualiseras betydelsen ’gemensamt, tillsammans’. Vänskapligt, använt i kombinationer med verb vars betecknade handlingar saknar ett konkret resultat eller åtminstone en orientering mot ett sådant, kan anses ligga närmare kategorins vänskapscentrum, om det jämförs med den nämnda betydelsen ’gemensamt, tillsammans’.

Ordet vänskapligt kan preciseras med ett eller flera ord; dess beskrivningar är alltså utförliga och lämnar större frihet för tolkning, och även själva ordets betydelse är bredare.

Adverbet priešiškai är betydligt mer begränsat. I språkets världsbild finns en föreställning registrerad om att kommunikation i en sådan relation är svår, och gemensam verksamhet skulle i ännu mindre grad vara möjlig – fienden vill en illa, därför är det omöjligt att handla tillsammans; man handlar snarare mot varandra, destruktivt, eller har i bästa fall inga gemensamma angelägenheter alls. I analogi med kategorin draugiškumo kan man, när man betraktar kategorin priešiškumo, säga att den senare är snävare och har färre betydelsenyans­er.

Verb som bildar kombinationer med ordet fientligt beskriver mindre varierande situationer. Vanligtvis begränsar man sig till den inledande kontakten. Enligt naivpsykologins logik uppfattas fientligt förhållande oftare genom synen, ibland genom hörseln eller blandade sinnesintryck, men inga exempel påträffades där uttryck genom beröring nämndes – fientlighet korrelerar med konfrontation och avståndstagande.

^⁷ Naturligtvis kan människan vara fientlig mot sig själv, men det finns inget behov av att uttrycka detta.

Straipsniai / Articles

221

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

När kategorierna vänskaplighet och fientlighet bedöms som en helhet kan man dra slutsatsen att en analys av kombinationer av orden vänligt och fientligt med adverb eller (och) verb med mer specifik betydelse, som benämner handlingar och tillstånd som uppfattas genom olika sinnen, avslöjar nyanserna i det vänskapliga och fientliga förhållandet.

Det kan konstateras att vissa verb som används tillsammans med adverben vänligt och fientligt kännetecknas av en tendens till centrifugala relationer, det vill säga att satsens innehåll kan uppfattas både direkt och med överföringen av benämningen till beskrivningen av innehållet i en annan semantisk grupp i åtanke. Aktualiseringen av centrifugala relationer är en förutsättning för behovet av att uttrycka den mest allmänna bedömningen (bra kontra dåligt). Kategoriseringen av världen med DRAUGAS och PRIEŠAS som referenspunkter, det vill säga kategorierna vänskaplighet och fientlighet, är en kategorisering av världen baserad på bedömningen och det är bra kontra och det är dåligt.

LITERATŪRA

Aleksaitė Agnė 2018: Meilės konceptas ir jo sinonimai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje. – Bendrinė kalba 91. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/80.

Akimova Elena, Boikienė Ina 2001: Lietuvių vyriškosios ir moteriškosios kalbinės sąmonės tyrinėjimo problemos. – Filologija 4(17), 121–129.

BLKŽė – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. D. Liutkevičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013–2022. Prieiga internete: https://ekalba.lt/bendrinės-lietuvių-kalbos-zodynas/.

Bogdzevič Monika 2020: PYKČIO, BAIMĖS ir GĖDOS jausmai lietuvių kalboje iš kognityvinės ir kultūrinės perspektyvos: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Cibulskienė Jurga 2020: Cross-linguistic metaphorical representation of the #MeToo movement: communicating attitudes. – Respectus Philologicus 38(43), 54–66.

Dmitrieva Ljubov’ I. 2003: Дмитриева, Любовь И. Словарь языка жестов [Slovar’ jazyka žestov], Москва: Издательство АСТ [Moskva: Izdatel’stvo AST].

Gaidienė Anželika, Liutkevičienė Danutė 2019: Žodžių krūmas, pusk rūmis, krūm ošnis, krūmelis samprata (remiantis studentų apklausa). – Bendrinė kalba 92. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/391/469. DOI: 10.35321/bkalba.2019.92.12.

222

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

Gaidienė Anželika 2020: Priešas „Lietuvių kalbos žodyne“. – Bendrinė kalba 93. Prieiga internete: http://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/2064. DOI: 10.35321/bkalba.2020.93.12.

Jurgaitis Nedas 2015: Krizės konceptas lietuvių ir vokiečių kalbose: daktaro disertacija, Šiauliai: Šiaulių universitetas.

Klimavičius Jonas 2008: Draugiškas, draugingas, draugus. – Kalbos kultūra 81, 133–140.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas/.

Makarova Viktorija 2013: Priešo įvaizdžio formavimas Lietuvos žiniasklaidos priemonėse: lenkų klausimas. – Respectus philologicus 24(29), 213–221.

Makarova Viktorija 2014: Литовское слово PRIEŠAS и русское слово ВРАГ [Litovskoe slovo PRIEŠAS i russkoe slovo VRAG]. – Res humanitariae 16, 182–191.

Myers David G. 2000: Psichologija, Kaunas: Poligrafija ir informatika.

Papaurel ytė–Klovienė Silvija 2007: Lingvistinės kultūrologijos bruožai, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Papaurel ytė–Klovienė Silvija 2008: Vaikų, moterų ir vyrų elgesys kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškas (remiantis lietuvių kalbos pasaulėvaizdžio medžiaga). – Filologija 13, 106–119.

Papaurel ytė–Klovienė Silvija 2009: Lietuvių nacionalinis charakteris lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje: ar galime vadintis darbščia isiais pavyd uoliais? – Acta humanitarica universitatis Saulensis 8: Vardas kultūroje, 244–252.

Papaurel ytė–Klovienė Silvija 2015: Dieviškumo kategorija lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje. – Valoda dažādu kultūru kontekstā 25: zinātnisko rakstu krājums, Daugavpils: Daugavpils Universitātes akadēmiskais apgāds „Saule“, 231–237.

Papaurel ytė–Klovienė Silvija 2015a: Velnias kaip pasaulio kategorizacijos taškas. – Acta humanitarica universitatis Saulensis 22: Šventieji ir nelabieji kultūroje, 193–206.

Rutkovska Kristina, Smetonienė Irena, Smetona Marius 2017: Vertybės lietuvio pasaulėvaizdyje, Vilnius: Akademinė leidykla.

Rutkovska Kristina, Smetonienė Irena, Smetona Marius 2019: Kalba. Tauta. Valstybė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Straipsniai / Articles

223

SILVIJA PAPAURELYTĖ-KLOVIENĖ

Smetonienė Irena, Smetona Marius, Rutkovska Kristina 2021: Žemė. Duona. Motina, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Šeina Viktorija 2018: Priešas, svetimkūnis, kenkėjas: lenko vaizdinys tarpukario lietuvių literatūroje. – Naujasis Židinys-Aidai 7, 25–30.

Vaičiulytė-Semėnienė Loreta 2020: DRAUGO konceptas publicistikoje. – Vertybės lenkų ir lietuvių kalbų pasaulėvaizdyje. D. 1. Teorinės prielaidos ir interpretacijos, sud. K. Rutkovska, S. Nebrziegowska-Bartminska, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 337–365.

Vaičiulytė-Semėnienė Loreta, Čižik-Prokaševa Veslava, Gritėnienė Aure­lija, Liutkevičienė Danutė, Gaidienė Anželika 2023: Lietuvio kaimynai: draugai ar priešai? Kalbinė vaizdinių analizė: kolektyvinė monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Friend and Enemy as Reference Points for World Categorization in the Worldview of the Lithuanian Language

SUMMARY

The research aims to describe and compare some of the categories of friendliness and hostility, i.e. to analyse what actions and states are described as typical of friend and enemy in the worldview of the Lithuanian language.

The research was based on the analysis of the combinations of the adverbs draugiškai (friendly) and priešiškai (hostile). Over 1,000 examples were drawn from the Corpus of Contemporary Lithuanian Language: 829 words draugiškai and 360 words priešiškai.

Considering the purpose of the research and the nature of the research material, descriptive, interpretive, conceptual analysis and comparative methods were employed.

The classification of the examples of adverbs draugiškai and priešiškai was based on the fact that such situations generally connect two sides: the one who seeks to send his/her relationship and the one to whom the said message is sent. Since the situation without the addressee would lose its meaning, all verbs used with the adverbs draugiškai and priešiškai are classified taking into account through which of the five human senses, namely sight, hearing, touch, taste or smell, the information is perceived.

224

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Draugas ir priešas kaip pasaulio kategorizacijos atskaitos taškai lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje

It was concluded that a much wider range of actions is associated with the word draugiškai. The addressee usually sends such a relationship perceived by sight and hearing; friendliness is also expressed by gestures aimed at the pursuit of contact, the perception of which is possible with the help of another sense, i.e. touch. The nature of a situation where both sides are on friendly terms can be diverse: it is not only the establishment and maintenance of contact, but also productive actions with a tangible result.

Verbs used with the word priešiškai describe less diverse situations. It is usually limited to initial contact, as communication and cooperation are not possible in such a relationship.

Įteikta 2023 m. balandžio 18 d.

SILVIJA PAPAURĖLYTĖ-KLOVIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

225