Kazimieras GAIVENIS

Små frågor om normering av teknisk terminologi

Vad betecknar ordet teknik?

Teknikens utveckling började med uppfinningen av båten, pilen och bågen. Detta var för ungefär 30 000 år sedan f.Kr. De senaste och mest imponerande tekniska framstegen bör däremot förmodligen förknippas med konstruktionen av rymdfarkoster, apparater och datorer. Det grekiska ordet techne, ur vilket vår nuvarande term technika har utvecklats, betydde under antiken både hantverk och konst. I dag betecknar ordet inte bara hela mängden arbetsredskap, utan har blivit så populärt och fått så obestämd betydelse att det till och med börjar användas felaktigt. Man kan till exempel tala om en violinists teknik, skridskoåkningsteknik, versifikationsteknik och så vidare. Däremot är vi inte vana vid att använda ordet technika om en enskild maskin eller mekanism (en traktor, motorcykel, köttkvarn och dylikt). Därför skulle vi inte uttrycka oss korrekt om vi sade tekniken kör, tekniken har gått sönder och så vidare.

Termen technika omfattar numera en stor mängd maskiner, mekanismer, anläggningar, utrustningar, apparater, anordningar och verktyg. Ett av teknikens viktigaste begrepp är förmodligen ”maskin”. En gång skrev Hamlet till Ofelia i ett brev: ”Thine evermore, most dear lady, whilst his machine is to him” (”För alltid din, min käraste, så länge min kropp lever”, ordagrant: ”... så länge min maskin är med mig”). Alltså hade ordet mašina redan på 1500–1600-talet inte bara en bokstavlig betydelse utan också avledda och bildliga betydelser, till exempel ”kropp”, ”svek” (jfr machinatorius ”bedragare”) och dylikt. Dessa senare betydelser undanträngde ändå inte ordets grundbetydelse. Den förblev knuten till teknik. Än i dag finns det kvar några märkliga betydelser av ordet. Engelsmännen kallar till exempel ett maskingevär med termen machine-gun, medan suvalkierna till och med kallar en spis för mašina. I vissa delar av östra Litauen har ordet mašina också använts om ett tåg. Vad våra förfäder kallade mašina framgår också av verbet mašinuoti. Det betyder inte bara att tröska säd med en maskin, utan också att separera mjölk med en separator, mala kött med en köttkvarn och så vidare. Även den fraseologiska termen

¹Булагов Р. История слов в истории общества. М., 1971. С. 82.

32

prāgaro mašina (en spränganordning med urverk eller liknande mekanism) betecknar fortfarande något inom teknikområdet. Definitionen av termen mašina (”en anordning för att omvandla energi, material och information”) hänger samman med begreppet ”mekanisk rörelse”; därför är en elektronisk räknemaskin, strikt sett, ingen riktig maskin. Maskiner delas vanligen in i arbetsmaskiner, energimaskiner och informationsmaskiner. I dag finns det för övrigt hundratals olika maskiner och småmaskiner. Deras litauiska benämningar bildas oftast på tre sätt: 1) genom att skapa sammansatta termer av typen ”substantiv + verb”, till exempel: stubbrytningsmaskin — kelmarovė, jordgrävmaskin — žemkasė, pålmaskin — poliakalė, nätstickningsmaskin — tinklam ezgė, skyttelslipningsmaskin — šeivatrynė; 2) genom att bilda avledningar med suffixen -tuvas eller -tuvė, till exempel: vaxningsmaskin — vaškuotuvas, flygmaskin — lėktuvas, kammaskin — šukuotuvė, spinnmaskin — verptuvas, kardningsmaskin — kedentuvė; och 3) genom att lexikalisera leden i sammansatta termer, till exempel: tröskmaskin — kuli amoji, symaskin — siuvamoji, läggningsmaskin — klojamoji och så vidare.

Termen mašina är nära besläktad med termen mechanizmas. Även den hänger samman med begreppet ”mekanisk rörelse”. Teknikspecialister är dock obenägna att likställa dessa begrepp. Vanligen anges två skillnader: 1) maskiner består inte bara av mekanismer, utan även av start- eller stoppanordningar, kontrollanordningar och andra anordningar, och 2) vissa tekniska maskiner saknar helt mekanismer. Både maskiner och mekanismer är också nära besläktade med begreppen ”apparat”, ”instrument”, ”anordning”, ”redskap” och dylikt. Alla dessa begrepp har ännu inte systematiserats eller standardiserats och saknar strikta definitioner. Det finns dock vissa tendenser i ordbildningen som man bör ta hänsyn till. Exempelvis betecknar avledningar med suffixet -tuvas oftare instrument än redskap, medan avledningar med suffixet -iklis förhåller sig tvärtom. Sammansatta termer med ett substantiviskt och ett verbalt led betecknar oftast instrument och maskiner (till exempel betonmaišė), medan termer med omvänd struktur (verbalt led följt av substantiviskt led) nästan alltid betecknar endast delar eller detaljer av maskiner eller apparater (till exempel siurbvamzdis).

När vetenskapliga texter översätts till engelska och vice versa kan de engelska termerna machine, apparatus och technic samt technique ibland vilseleda en oerfaren översättare. Vi använder till exempel termen Rentgeno aparatas, medan engelsmännen säger roentgen machine (vid sidan av X-ray unit); vi har termen paleidimo įrenginys, medan engelsmännen säger launching machine; vi säger

3—880

33

teknikterminal, medan engelsmännen bara kan säga technics; på engelska betyder uttrycket the radiological technique ”radiologiska undersökningsmetoder”, inte ”radiologisk teknik”. Detsamma kan sägas om den tyska terminologin: vi använder termen mjölkningsapparat, medan den tyska överordnade termen är Maschine; våra stickare stickar med maskiner, medan tyskarna stickar med apparater (Apparat).

Mät nio gånger …

En av de större grupperna inom teknikterminologin utgörs av namn på måttenheter och mätverktyg. Mätverktygen skulle också kunna kallas med ett enda ord – mätare. De flesta universella tekniska mätverktyg har sammansatta namn, till exempel: ytterdiametermätare, innerdiametermätare, avståndsmätare, skjutmått, djupmått, vinkelmätare. Ibland varierar bara formen, till exempel skrivs vidmatis och vidumatis (tidigare användes även formen vidmastis), gylmatis och gilamatis och så vidare. De normerade formerna är de korta. Endast mätblocken saknar en särskild term. De tillverkas från 0,1 till 2000 mm. Måttintervallen är 0,001; 0,01; 0,1; 0,5; 1; 10; 25; 100 och 1000 mm. Av dem sätts satser samman med 7 till 116 stycken. De skulle kunna kallas med termen blockmått. Skjutmått – svarvarnas främsta mätverktyg – har en nonieskala, en hjälpskala som gör det möjligt att exakt beräkna delarna av huvudskalans skalstreck. Termen nonijus är eponymisk, det vill säga den har uppkommit från den latinska formen Nonius av efternamnet på den portugisiske uppfinnaren P. Nunjo. Av denna term bildas också adjektivet nonijinis (till exempel nonijinis djupmått). Mikrometriska innerdiametermätare är vanligen av två typer: käft- och axeltyp. Delarna i en axiell mikrometrisk innerdiametermätare är följande: huvud, mikrometerskruv, förlängare, trumma, skaft, mätspetsar och broms. I vissa litauiska tekniska böcker (till exempel A. Stasiūnos ”Tekintojo vadove” med flera) kallas denna lilla detalj felaktigt för stabdis. Den normerade termen för denna och liknande detaljer är stabdys. Man mäter också med ritsmått, vattenpass, kalibrar, mätmikroskop, sinuslinjaler, autokollimatorer, mikrometrar och andra instrument. Det lånade motsvarighetsordet reismusas till den litauiska termen brėžtuvas används inte längre i dagens terminologi. Dessutom har vissa sammansatta namn på mätinstrument ibland onödiga led, till exempel: mikrometer av MB-typ, som ställs på ett bord (=bänkmikrometer MB).

34

Vid användning av mätinstrument används också vissa andra ord inte helt korrekt. Till exempel är ordet avvikelse mer lämpligt i teknikterminologi än nuokrypa; ordet mått bör överallt ersättas med ordet dimensioner; ordet gradering betecknar en handling, medan det på mätinstrumentens skalor endast finns skalstreck och så vidare.

Det internationella enhetssystemet (SI) består av 7 grundenheter, nämligen: längd – meter, massa – kilogram, tid – sekund, elektrisk strömstyrka – ampere, temperatur – kelvin, substansmängd – mol och ljusstyrka – candela. Det finns många fler härledda enheter. Deras litauiska namn varierar något. De normeras strikt endast i ”Fizikos terminų žodynas” (V., 1979). Vissa språkvetare var emellertid missnöjda med att namnen på enheterna för linjär och vinkelhastighet i denna ordbok ligger alltför långt från det levande språket, till exempel: meter per sekund (inte meter per sekund) och radian per sekund (inte radian per sekund). Denna strängare normering skulle kunna rättas till. Men dativkonstruktionen lämpar sig väl för att namnge härledda enheter. Till exempel är det bättre att kalla enheten för mekanisk spänning inte newton dividerad med kvadratmeter, utan newton per kvadratmeter och så vidare. Dessutom bör alla eponymiska måttenheter skrivas med liten begynnelsebokstav, till exempel: newtonsekund, paskalsekund, gray per sekund; newton per kubikmeter med flera.

Vid användning av internationella led för att bilda multiplar och submultiplar förekommer också olika terminologiska inkonsekvenser. Systemet med dessa prefix är följande: exa-(10¹⁸), peta-(10¹⁵), tera-(10¹²), giga-(10⁹), mega-(10⁶), kilo-(10³), hekto-(10²), deka-(10), deci-(10⁻¹), centi-(10⁻²), milli-(10⁻³), mikro-(10⁻⁶), nano-(10⁻⁹), piko-(10⁻¹²), femto-(10⁻¹⁵) och atto-(10⁻¹⁸). Samma internationella led används också i teknikterminologin för att bilda andra slags termer. Därför har dessa led två slags betydelser inom teknikterminologin: vanliga och specialiserade. De vanliga betydelserna är oftast inte exakt definierade. Exempelvis betyder ledet mikro- både ”mycket liten, småskalig, kort” (jämfört med andra föremål av samma slag), till exempel minibuss, mikrod del, mikrovågor, och ”som har samband med undersökning eller mätning av små storlekar, eller med användning av små energimängder”, till exempel mikromanipulator, mikromekanism med flera. Samma led mikro-, som används för att bilda SI-enheter, är strikt entydigt och definierat – 10⁻⁶. Följaktligen gäller att ett led med vanlig betydelse

35

mikro- har i terminologin ledet makro- som motsats (anton y m) (mikrofysik – makrofysik, mikrostruktur – makrostruktur), medan ledet makro- med specialiserad betydelse har ledet mega- som motsats (mikro- anger att enheten är en miljon gånger mindre än systemenheten, medan mega- anger att enheten är en miljon gånger större än systemenheten). Detta visar att det inom det tekniska vetenskapsspråket kan uppstå särskilda antonympar. ²

De internationella leden aero-, auto-, avia-, foto-, hydro-, makro-, pseudo-, termo- och de internationella prefixen anti-, hyper-, infra-, kontra-, super-, ultra- används inte självständigt i litauiskan. Nya termer bildas dock med dem på ett annat sätt än med litauiska prefix. När ord bildas med litauiska prefix ändras grundordets ändelse (ofta även genus), medan den inte ändras med internationella prefix, till exempel: ström -- antisrovis, men satellit -- antipalydovas (inte antipalydovis), lätt -- apylengvis, men superlätt. Därför är den numera populära sammansatta tekniska termen mikrovågsugn felaktig. Det är svårt att bilda adjektivet mikrobangis, -ė av ordet mikrobanga. Det är bättre att använda termen mikrovågsugn.

Vävstolar som inte väver

Det finns många olika slags verktygsmaskiner, men de populäraste är förmodligen tre grupper: svarvar, borrmaskiner och fräsmaskiner. Dessa grupper är långt ifrån enhetliga. Svarvar delas till exempel in i 10 typer: 0 – specialiserade automatsvarvar och halvautomatiska svarvar; 1 – enspindliga automatsvarvar och halvautomatiska svarvar; 2 – flerspindliga automatsvarvar och halvautomatiska svarvar; 3 – revolversvarvar; 4 – borr- och kapmaskiner; 5 – karusellsvarvar; 6 – svarv- och planhyvlar; 7 – flerstålssvarvar; 8 – svarvar för formdetaljer och 9 – olika slags svarvar (enligt prof. A. Stasiūnas).

Även fräsmaskiner delas in i 10 typer, nämligen: 0 – koniska, 1 – vertikala konsolfräsmaskiner, 2 – kontinuerliga fräsmaskiner, 3 –

² Gaivenis K. Technikos terminai su kai kuriais tarptautiniais dėmenimis// Mokslas ir technika. 1991. Nr. 7. P. 11.

36

längsfräsning med en bädd, 4 – kopierings- och gravyrmaskiner, 5 – vertikala fräsmaskiner utan konsol, 6 – längsfräsning med två bäddar, 7 – konsolfräsmaskiner med brett användningsområde, 8 – horisontella konsolfräsmaskiner och 9 – olika slags fräsmaskiner (enligt prof. L. Kumpikas). Dessutom har alla verktygsmaskiner även numeriska och alfabetiska beteckningar som anger deras ytterligare egenskaper. För att benämna undergrupper av verktygsmaskiner bör de sammansatta termerna universalines, horizontalines och vertikalines frezavimo stakles inte användas. I stället bör termerna universaliosios, horizontaliosios och vertikaliosios frezavimo staklės användas. Eftersom nybildningen suklys (i stället för låneordet špindelis) inom teknisk terminologi redan håller på att etableras, bör inte heller termerna vienašpindelinės (=vienasuklės) och daugiašpindelinės (=daugiasuklės) staklės användas. Den klassificerande termen padidinto tikslumo staklės (=didesnio tikslumo staklės) bör inte användas. Barkningsmaskiner skulle hellre kunna kallas žieviulupėmis staklėmis, och bekonsolines šlifavimo stakles -- bekonsolėmis šlifavimo staklėmis.

Prof. A. Novodvorskis, som väl kände till kraven på ordning inom teknisk terminologi, föreslog i sin bok “Metalų technologija” (V., 1954) en nybildning för svarvar: tekintuvės (s. 270). Tyvärr slog den inte igenom. I dag är en sådan korrigering inte aktuell. Inom teknisk terminologi finns hundratals viktigare frågor som behöver preciseras. Vi ska ta upp några mer typiska exempel.

Fram till nu har vi påverkats alltför starkt av främmande termers form. Inom verktygsmaskinsterminologin hade vi till exempel termen kreipiančioji. Vi insåg att den var en alltför tydlig kalkering av det ryska aktiva participet och ersatte den med en liknande term, kreipiamoji. Ändringen kunde ha varit mer beslutsam: till detta hade till exempel ordet kreiplė passat utmärkt. Eller ett annat exempel. Under en tid använde vi germanismen noizilberis för att benämna en kopparlegering med zink och nickel. Senare ersattes den med den litauiska kalkeringen naujasi dabris. Varför behövdes en kalkering här? För att benämna en legering med vacker silverfärg hade den litauiska prefixbildningen sidabrainis passat bättre.

Inom teknisk terminologi bör alla tillgängliga metoder för att precisera termer användas. För att beräkna rotationshastigheten används till exempel följande formel: v - ntk, där n uppges vara skruvens varvtal per minut. Här vore uttrycket skruvens rotationer per minut mer exakt, eftersom vårt språk gör det möjligt att uttrycka detta mer precist.

För att ersätta lånord från andra språk kan man också leta efter mindre vanliga litauiska ord. Termen gitarą används sannolikt inom teknisk terminologi

37

är en rusism, eftersom kugghjulsväxlar med utbytbara kugghjul på engelska kallas change-gear train, medan svarvstolarnas kallas swing bracket. Vi tror att det litauiska dialektordet kėmuras skulle kunna ersätta lånordet gitara. Det främmande fackordet pičas (formen pitčas har också förekommit) bör bedömas annorlunda. I prof. A. Novodvorskis ”Engelsk-litauisk polyteknisk ordbok” (V., 1958) anges minst åtta litauiska motsvarigheter till den engelska termen pitch: 1) kåda, tjära, terpentin; 2) terpentin; 3) falla, kasta; 4) stigning (för en gänga); 5) centrumlinje; 6) lutning; 7) takfot; 8) träets kärna. Ur lexikografisk synvinkel är en sådan återgivning inte helt korrekt, eftersom två homonymer blandas ihop under ett och samma ord: pitch ”kåda” (jfr latin pix, picis) och det engelska ordet pitch, som har ett annat ursprung. Men frågan kan uppstå: är anglicismen pičas över huvud taget nödvändig i vår tekniska terminologi, eller räcker ordet žingsnis (stigning)? Eftersom mätning i tum numera kan sägas vara föråldrad, är också termen pičas ett ord på utdöende. Därför behöver man inte längre leta efter en litauisk ersättning för det.

En annan sak är termen špyžius (eller den ganska vanliga varianten špizius). Många teknikspecialister vill fortfarande inte avstå från detta slaviska lånord. Det bör ersättas med termen ketus. Varken prof. K. Būga eller våra övriga etymologer har kunnat fastställa varifrån ordet kommer (dess enda möjliga släkting vore ordet ketai, ”den förmultnade barken på en knotig björk”), men det är ändå lämpligt i den tekniska terminologin. Förresten bör ketų, som används för att tillverka gjutgods, inte kallas liejimini, utan liejiniu ketumi.

När nya tekniska termer bildas måste man alltid ta hänsyn inte bara till ordbildningsreglerna utan också till tendenserna. Till exempel finns det i vävstolar, spinnmaskiner och andra maskiner en viss detalj som kallas siūlvedžiu. Vilken nominativform bör den ha: siūlvedis ar siūlvedys? Vi har ju inte bara orden skylmušys, garvežys, bet ir ketvežis, laikrodis. Tendensen är följande: människor benämns med sammansatta ord som slutar på -ys, medan maskiner, apparater och olika anordningar benämns med ord som slutar på -is. Alltså vore det mer systematiskt att använda inte bara termen siūlvedis, utan också siūlgaudis, siūlkreipis.

Metaforer där ingen väntar sig dem

En del kanske tycker att metaforer hör hemma bara i skönlitteraturen och att deras effekt i det tekniska vetenskapsspråket är som ett pistolskott under en konsert. Tyvärr vore en sådan uppfattning felaktig. Metaforer finns överallt. Det var inte bara den forntida världsbilden under medeltiden som var metaforisk, utan också den vetenskapliga världsbilden på 1500- och 1600-talen (universum är en maskin, människan är

38

en maskin)³ och till och med under 1700- och 1800-talen (J. Schmidts vågteori, A. Schleichers teori om språkens genealogiska träd med mera). Med den avlidne prof. J. Pikčilingis ord är en metafor ett språng från en idévärld till en annan. Metaforer uppstår i vetenskapsspråket oftast när man använder ett intraterminologiskt sätt att skapa termer, det vill säga när specialister inom ett område lånar termer från specialister inom ett annat område. Terminologin innehåller alltså främst benämnande (nominativa) metaforer. Men det förekommer också en del predikativa metaforer. Deras natur är alltid dubbel: den består av det som jämförs (temat) och det som det jämförs med (remat).

Många metaforer i det tekniska vetenskapsspråket är internationella översättningslån. Till exempel kallas den cylindriska delen av ett bildrör eller elektronrör, där elektronkanonen smälts in, inte bara kakleliu på litauiska, utan även dess engelska namn är neck, dess tyska Kolbenhals och dess franska col du tube. Ett annat exempel: vi vet inte vilket språk den ingenjör talade som hade livlig fantasi och kallade avståndet mellan två intilliggande gängors toppar eller bottnar för en term motsvarande vårt ord žingsnis (steg). Men numera har inte bara gängor, skruvar och kuggar steg, utan också snäckor (inte de som gräver i jorden, utan skruvar med trapetsformad eller liknande gänga). Så i det tekniska vetenskapsspråket kan en metafor stöta ihop med en annan.

Tekniska metaforer har sin egen logik. De bygger oftast på likheter i utseende eller form, läge och funktion mellan tema och rema. Men långt ifrån alla är berättigade. Ovarsamt bruk av predikativa metaforer skapar ofta stilistiska klichéer, medan benämnande metaforer ökar antalet översättningslån; då balanserar man vare sig man vill eller inte alldeles vid gränsen för vad som är korrekt terminologi. Därför undviker man ofta med goda skäl alltför bildrika termer i den tekniska terminologin. Till exempel användes förr (för 20–30 år sedan) termen mirties taškas (jfr engelska dead center, tyska Totpunkt, franska point mort, ryska мертвая точка), men i mekanikens terminologi har den nu ersatts av termen rimties taškas. I prof. A. Novodvorskis ”Tekniska ordbok” (1949) kallades masugnen fortfarande med den sammansatta termen krosnis aukštuolė. Den termen är nu bortglömd.

³ Никитина С. Семантический анализ языка науки. М., 1987. С. 37

39

Det råder dock fortfarande oenighet om vad man bör kalla laddningsöppningen i smältugnen – ficka eller något annat. I ”Rysk–litauisk teknisk ordbok” är den litauiska motsvarigheten till den ryska termen рудный карман malmbunker. Glasindustrins specialister har också använt termen smältugnsstrupe. Litauiska ordböcker anger inte denna betydelse av ordet ”ficka”; tydligen betraktar de den som helt främmande för litauiskan. Denna metafor bör inte släppas in i den tekniska terminologin, även om vissa specialister på eget bevåg fortsätter att pracka på den.⁴

För att undvika alltför målande termer, men utan att lyckas undvika dem, sätter tekniska specialister ofta terminologiska metaforer inom citationstecken i texten och försöker därigenom visa att de inte är egentliga termer. Det bör man inte göra, särskilt som vi inte heller sätter fraser inom citationstecken.

* * *

Vi gratulerar den hängivne odlaren av litauisk terminologi, Kazimieras Gaivenis, som har nått den mogna åldern av sextio år. Må han leva länge!

* * *

⁴ Så uppstod den till exempel i den femspråkiga ordlistan ”Termer inom bildrörstillverkning”, utgiven av Vilnius universitet och Panevėžysfabriken ”Ekranas” (V., 1990).

40