TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

Kazimieras GAIVENIS

TERMINIZACIJA IR DETERMINIZACIJA

Terminologisering är ords omvandling till termer, medan determininering är termers omvandling till vanliga ord. Dessa två processer skiljer sig framför allt åt genom att den första kan regleras, medan den andra är spontan och oreglerad. Terminologisering förändrar ofta ordens grammatiska och lexikala karaktär: termers kombinationsmöjligheter, vissa grammatiska egenskaper samt relationer av synonymi och antonymi förändras osv. Till exempel saknar allmänspråkets ord druska pluralform, medan dess vanligaste artbeteckningar är två: pašarinė ir valgomoji druska. Inom kemins terminologi betecknar däremot ordet druskos en klass av kemiska föreningar, det vill säga kristallina ämnen med jonstruktur. Inom kemin kan salter vara neutrala, sura, basiska, dubbelsalter osv. Det kan också finnas singulara arttermer med ordet druska, till exempel: Bertoleto druska, Glauberio druska, karčioji druska osv. Eller ännu ett exempel. Motsatsen till det vanliga ordet šiluma är ordet šaltis, medan termen šiluma saknar antonym, eftersom ordet šaltis är icke-terminologiserat inom fysikens terminologi. Inom fysikens terminologi finns över huvud taget inget begrepp om ”köld”.

S. Šalkauskis kallade terminologisering för ”precisering av ordet”. Han skrev: ”Ordet genomgår minst förändring när det förs in i den vetenskapliga terminologin och det då för detta ändamål endast återstår att exakt fastställa begreppets intension och extension, vilka ligger till grund för det. Denna terminologiska process kan kallas precisering, eller förtydligande, av människors ord. Den är alltid oundviklig när den vetenskapliga terminologin måste låna ord från det vanliga folkspråket, eftersom detta senare aldrig kännetecknas av den precision som vetenskapliga mål kan kräva. Bristen på precision hos ett ord visar i själva verket att begreppet som ligger till grund för det inte medvetet har fastställts med avseende på intension och extension. Om människor till exempel använder ordet ”gyvulys” (djur), så avslöjar de oftast inte räkne-

4

vilka kännetecken som utgör djurbegreppets innehåll och följaktligen vilka individer eller till och med arter som kan betecknas med detta ord. Det är sant att var och en som undersöker ordet ”djur” mer eller mindre tydligt inser att djurbegreppet på ett eller annat sätt innefattar kännetecknet liv, men en obildad människa kan däremot sällan fastställa vilka andra kännetecken djurbegreppet omfattar utöver livskännetecknet. Om vi inte alls erkänner sådana kännetecken måste vi tillämpa ordet ”djur” även på växter, eftersom växter i viss mening kännetecknas av liv, nämligen växtliv. Om vi tvärtom skriver in åtminstone ytterligare ett kännetecken vid sidan av livskännetecknet måste vi följaktligen begränsa betydelsen av ordet ”djur”, dvs. tillämpa det på en snävare mängd ting. Det visar sig att ett sådant kännetecken är förmågan att känna (sensibilitas), som gör att ordet ”djur” inte kan tillämpas på växter, eftersom det måste begränsas till området för kännande liv. På så sätt kommer vi fram till att ordet ”djur” endast kan tillämpas där liv och förmåga att känna sammanfaller”¹. Terminologisering handlar alltså i första hand om att precisera ett ords extension och intension.

Inom vissa vetenskapsområden är det mycket vanligt att skapa termer genom terminologisering, medan det inom andra är ovanligt. Inom exempelvis terminologin för botanik, zoologi, jordbruk, djurhållning, meteorologi och andra områden finns otaliga terminologiserade ord från allmänspråket och dialekterna, medan de är mycket få inom kemi, datavetenskap och astronomi.

Terminologisering är en tvådelad process: i det ena fallet terminologiseras ord från allmänspråket och dialekterna, och i det andra termer från närliggande områden. Det senare fenomenet kallas transterminologisering. Tyvärr är det ofta svårt att säga om en viss term har tranterminologiserats i vårt språk. De flesta sådana termer är internationella översättningslån. Exempelvis har datatermen kreipinys, vars engelska motsvarigheter är call(ing), call-in och fetch(ing), sannolikt översatts från den ryska termen обращение, eftersom de engelska motsvarigheterna till det grammatiska tilltalet är allocution och address. Den matematiska termen papildinys (skillnaden mellan en mängd och dess delmängd) har troligen uppstått utan påverkan från grammatiktermen papildinys, utan översatts från motsvarande termer i andra språk (jfr engelska complement, ryska дополнение etc.)

¹ Šalkauskis S. Raštai. V., 1991. T. 2. P. 24–25.

5

I dialekterna, och ibland även i standardspråket, betecknas ofta helt olika saker med samma ord. Till exempel har ordet gurgždis i Litauen använts om åtminstone flera växter: skogskvanne (Angelica silvestris), läkekvanne (Archangelica officinalis), libbsticka (Levisticum officinale), kirskål (Aegopodium podagraria), sprängört (Cicuta virosa), odört (Conium maculatum) med flera. Inom botaniken har man, efter att ha terminologiserat detta ord i växtsystematikens terminologi, använt det endast om en enda växt – Chaerophyllum. Den tillhör familjen flockblommiga växter (Umbelliferae).

Synonymer med identisk extension kan i terminologin förvandlas till hyponymer och hyperonymer. Till exempel betecknade ordet šikšnys i våra dialekter och i standardspråket vilken fladdermus som helst, men i den zoologiska systematikens terminologi används ordet endast för att beteckna vissa arter, såsom vėlyvasis šikšnys (Eptesicus serotinus), jfr engelska Serotine bat, ryska поздний кожан², šiaurinis šikšnys (Epitesicus nilssoni), jfr engelska Northern bat, ryska северный кожан³. Detsamma har hänt med ordet plikšnys. I J. Baronas ordbok betecknar detta ord fladdermöss i allmänhet, medan man i den zoologiska systematikens terminologi endast finner arttermen dvispalvis plikšnys (Vespertilio murinus), jfr engelska Particolored bat, ryska двухцветный кожан⁴. I detta fall har ordet šikšnosparnis terminologiserats endast som beteckning för en ordning.

I arbetet med terminologisk reglering förekommer också ganska ofta mindre lyckade fall av terminologisering av ord. Till exempel har man i hydroteknisk terminologi försökt terminologisera ordet branduolys (čiurkšlės branduolys) för att beteckna strålens inre del. Här skulle ordet šerdis (čiurkšlės šerdis) passa mycket bättre. Inom djuranatomins terminologi är ordet veidas (karvės veidas) olämpligt. Inom jordbruksterminologin är det knappast rimligt att tala om kukurūzų šiaudus, dobilų šieną⁵ och så vidare.

Determinisation – när termer blir vanliga ord – kännetecknas av-

² Lietuvos fauna. Žinduoliai. V., 1988. T. 1. P. 84.

³ Ten pat. P. 87

⁴ Ten pat. P. 89.

⁵ A n s k a i t i s V., K i l a s M. Rusų-lietuvių kalbų žemės ūkio terminų žodynas. V., 1971. P. 259, 275.

6

Det skiljer sig därigenom att den determinerade termen inte försvinner, utan bara skjuter ut en ny gren (ett vanligt ord) inom ett annat användningsområde. Exempelvis betecknar termen epicentras inom fysik och geologi projektionen på jordytan av centrum för ett fenomen som äger rum ovanför eller under jordytan, medan det determinologiserade ordet epicentras betecknar virveln kring vilka sociala händelser som helst (t.ex. oroligheternas epicentrum). I talspråket används särskilt ofta determinerade termer från fysik och teknik, t.ex.: kaliber, spektrum, apparat, block, impuls, mekanism, friktion osv. För att determinisering ska äga rum krävs dock vissa villkor, nämligen: 1) termen måste vara allmänt spridd och känd inte bara bland specialister; 2) vissa semer i termen och det determinerade ordet måste sammanfalla.

7