Renata BALTRŪNAITĖ

Kauno Vytauto Didžiojo universitetas

METAFORISKA TERM

Bristen på logik i vardagsspråket jämnas ut genom användningen av metaforer. Logiskhet och metaforiskhet är två kompletterande aspekter av texten.

V. Nalimovas

Metaforen är ett av språkets mest effektiva uttrycksmedel, och därför har man intresserat sig för den sedan urminnes tider. Aristoteles skrev: ”Metafor är överföringen av ett ord som betecknar en sak till en annan sak; överföringen sker antingen från släkte till art, från art till släkte, från art till art eller genom analogi”¹. Dagens metaforforskning är inte bara en fortsättning på traditionen; intresset för metaforen omfattar allt fler områden: filosofi, logik, psykologi, litteraturvetenskap, bildkonstteori och olika grenar av lingvistiken. Under de senaste årtiondena har den huvudsakliga metaforforskningen flyttat från filologin (retorik, stilistik, litteraturteori), där den poetiska metaforens förtjänster undersöktes, till områden inriktade på studiet av tänkande, kunskap och perception. Metaforens utbredning inte bara i det konstnärliga språket utan även i vetenskapsspråket har riktat forskarnas uppmärksamhet mot dess tillämpningsvärde, inte enbart dess skönlitterära värde. Utan metaforer skulle lexikonet för ”osynliga världar” (människans inre liv) och abstrakta begrepp vara svårare att förstå. Studiet av metaforer bidrar till förståelsen av det material av vilket ordets betydelse formas. När man insåg metaforens påverkan på tänkandet drog man slutsatsen att metaforen inte bara formar bilden av ett objekt, utan också bestämmer sättet och stilen att tänka på det. J. Lakoff och M. Johnson intresserade sig särskilt mycket för detta perspektiv.

¹ Aristotelis. Poetika. V., 1959. P. 74.

36

Metaforen kan påverka vår uppfattning om världen och vårt beteende. Människor har varit benägna att uppfatta och beskriva världen metaforiskt sedan urminnes tider. Under medeltiden föreställde man sig universum som en sammanhängande entitet där allt hade ett visst syfte. Den första vetenskapliga modellen av universum under 1500- och 1600-talen var också metaforisk: universum började uppfattas inte längre som en organism utan som en mekanism (universum – en maskin, människan – en maskin). Många vetenskapliga teorier presenteras än i dag som en sorts metaforer. F. Saussure intresserade sig exempelvis för hur man kan förstå och behandla språket som ett objekt för vetenskaplig forskning. Som Ivić skriver använde han, för att tydligare och mer åskådligt visa sina idéer i frågan, ”en uppfinningsrik jämförelse med schackspelet”². Metaforiska jämförelser inom lingvistiken skapades av A. Schleicher (teorin om det genealogiska trädet), J. Schmidt (vågteorin) med flera. Enligt N. Arutjunova är upplevelsen av likhet en gemensam drivkraft bakom skapandet av metaforer i praktisk och vetenskaplig diskurs. I båda fallen är metaforen endast början på tänkandet. Jämförelsen är inget självändamål. Ljusets vågteori inom fysiken skapades inte för att jämföra ljus med en våg. När en idé väl har lagts fram för begrundan ”slocknar” metaforen ofta. Den är endast ett hjälpmedel för vetenskapligt sökande, inte ett resultat³.

Med metaforiska termer avses i denna artikel ord med överförd betydelse eller en av beståndsdelarna i en fast ordkombination, vilken har en sådan (överförd) betydelse att den betecknar ett specialiserat begrepp inom vetenskap, teknik, konst eller något annat område av samhällslivet. Metaforiska termer tillhör gruppen språkliga (lexikala, lexikaliserade, döda, nominativa med flera) metaforer. En språklig metafor etablerar sig i språket som en permanent metafor och förlorar ofta sin bildlighet och expressivitet. Inom vetenskapen fyller en sådan metafor det ursprungliga ordets funktion: det vetenskapliga objektet har inget annat namn. Därigenom skiljer sig metaforen inom vetenskapen från metaforen i poesin.

Metaforernas uppkomst i vetenskaplig stil, där bildlighet och uttrycksfullhet inte hör till de viktigaste allmänna kännetecknen för vetenskapsspråket

² Ivič M. Lingvistikos kryptys. V., 1973. P. 127.

³ Арутюнова Н. Метафора и дискурс // Теория метафоры. Москва, 1990. С. 9.

37

språkliga särdrag kan motiveras av de funktionella stilarnas inbördes samband och påverkan i språket som system i allmänhet. Kärnan i detta objektiva fenomen är att den vetenskapliga stilen inte är ett slutet utan ett öppet system, som påverkas av andra stilar. Element som är mer typiska för andra kommunikationssfärer kan komma in i den vetenskapliga stilen⁴. En annan viktig orsak till att metaforiska termer uppstår i vetenskapsspråket är att minska minnesbelastningen och att språkets resurser är begränsade. I språksystemet är det inte ändamålsenligt att återge varje begrepp, vilka är oändligt många, med ett helt annat ord. Men vetenskapsspråket behöver ord – termer – med en enda fastställd betydelse. I takt med att vetenskapen utvidgas behövs allt fler nya termer; nya områden upptäcks och utforskas, och för att benämna deras objekt skapas nya ord eller tilldelas redan existerande ord nya betydelser. Metaforiska termer är motiverade ord. De benämner inte bara det som avses, utan anger också dess samband med ett annat eller andra ting, eller till och med de viktigaste kännetecknen hos det. Metaforens informationsvärde är alltså ytterligare en orsak till att den tolereras i vetenskapsspråket. Liksom i varje annan funktionell stil är metaforen i vetenskapsspråket inte ett självändamål eller en utsmyckning av texten; den förmedlar information och stimulerar effektivt tänkandet och läsarens fantasi. När en metaforisk term skapas väljer man de kännetecken som talaren anser vara viktigast och mest informationsbärande. Men när själva begreppet ger tillräckligt stort utrymme för val av benämningsmotiv får de väsentliga kännetecknen inte alltid företräde. Benämningen kan också avgöras av ganska tillfälliga associationer eller ordskaparens livliga fantasi, t.ex.: flygande tefat, stoets svans (ett folkligt namn på frontmoln, lånat från engelskan) (meteor.), Aristoteles lykta (zool.), björnbär (Trehoptera) (zool.) m.fl. Metaforen är möjlig i vetenskapsspråket tack vare sin förmåga att känslomässigt och logiskt förena två begrepp, vilket gör det möjligt att semantiskt överföra ett objekts benämning till ett annat objekt och ge den senare benämningen ett nytt innehåll.

⁴ Калмыкова Е. О динамике метафоры в научном стиле // Филологические науки. 1974. No 2. С. 124.

38

Motiven till att metaforiska termer uppstår i vetenskapsspråket gör det möjligt att urskilja flera funktioner hos dessa termer: den nominativa (objektet inom ett vetenskapsområde saknar en annan benämning), den kommunikativa (objektet benämns och information om det tillhandahålls), den distinktiva (särskilt vanlig i systematikens terminologi, där en art måste skiljas från en annan), den heuristiska (en jämförelse eller bild skapas medvetet utifrån ett känslomässigt intryck för att den idé som förs fram ska förstås bättre) samt funktionen att spara språkliga medel.

Nya språkliga konstruktioner som kommer in i vetenskapsspråket som överförda benämningsenheter får en egen, avgränsad karaktär, införlivas i den vanliga kontexten för kognitiv språklig verksamhet och anpassas gradvis. De förlorar sin tydliga metaforiska prägel och blir traditionella. Utifrån graden av anpassning kan man urskilja tre grupper av metaforiska termer:

1. Helt anpassade termer. Termer som kommit in i ett vetenskapsområde som begrepp i överförd betydelse kan införlivas så väl i hela systemet att deras metaforiska prägel ofta bleknar så mycket att man inte ens märker att ordet tidigare hade en helt annan, icke-terminologisk betydelse. Sådana metaforer har förlorat sin bildlighet och uppfattas endast som ett slags index, som beteckning för ett vetenskapligt begrepp. En av de mest avblekta metaforiska termerna är termen kraft. I allmänspråket uppfattas ordet som ”levande varelsers fysiska eller psykiska förmåga”. Ordet kraft har övertagits och terminologiserats av flera vetenskapsområden. Inom ekonomi – arbetskraft (energi för att framställa något); inom militärväsendet – levande styrka (soldater); inom teknik – hästkraft (numera ålderdomligt, enhet för maskineffekt); inom fysik – kraft (energi som orsak till en påverkan). Termen kraft är mycket vanlig inom fysiken, och olika termförbindelser bildas med detta ord, t.ex.: friktionskraft; gränskraft eller vilokraft; kärnkraft, kraftimpuls, kraftfält osv. Den stora mängden termförbindelser som bildats av termen tyder på att den är helt anpassad och att dess metaforiska prägel har bleknat; den har förlorat sin bildlighet och emotionalitet. Termen identifieras inte längre med ordets ursprungliga betydelse, utan uppfattas som en direkt benämning på fenomenet.

2. Delvis anpassade termer. Till denna grupp av metaforiska termer hör sådana som har etablerat sig i vetenskapsspråket,

39

de är accepterade och har använts inom ett visst vetenskapsområde under en tid, men deras metaforiska uttryck är ganska lätt att lägga märke till och har bevarat sin bildlighet och emotionalitet. Vissa termer (t.ex. mössa, krona, steg) får en känslomässig-expressiv konnotation genom terminologisering, medan andra (t.ex. Brittsommar, djävulsfåglar, häxkvast) inte förlorar den genom terminologisering, eftersom endast deras lexikala betydelse förändras och får terminologiska semer. Visserligen bleknar motiveringen hos termer som används länge gradvis, men ofta består deras metaforiska prägel.

3. Tillfälliga termer. Sådana termer är relativt sällsynta i vetenskapsspråket, eftersom kraven på vetenskaplig stil begränsar användningen av individuella, metaforiska termer. Inom språkvetenskapen finns kanske flest individuella metaforiska termer i amerikanska lingvisters arbeten, eftersom nya teorier ständigt skapas där. Dessa är ofta kortlivade och undanträngs snabbt av nya idéer, vilket gör att de metaforiska termerna behåller sin individualitet och särprägel.

Metaforiska termer utmärker sig genom sin särskilda betydelse i vetenskaplig text. Ett ord väljs inte godtyckligt som term, utan med utgångspunkt i en viss likhet mellan fenomen eller begrepp. Ofta räcker det med en yttre likhet för en sådan överföring av en term; det viktiga är alltså bara att en sak (egenskap, fenomen) på något sätt påminner om en annan sak (egenskap, fenomen). Ibland finns det dock också starkare samband mellan de ting som benämns. Därför kan metoderna för metaforisk betydelseöverföring i termer delas in i två grupper:

1. Överföring av termen utifrån en inre likhet, det vill säga utifrån funktion, verkningssätt, själva konstruktionen eller egenskaperna. Exempelvis fick en anordning som skulle färdas i omloppsbana runt jorden eller någon annan planet, med utgångspunkt i funktionsanalogin, namnet artificiell satellit, det vill säga något som följer med, en följeslagare. Till denna grupp hör också metaforiska termer som anger vissa egenskaper hos ett objekt. Exempelvis kallas ett träd vars ved utmärks av hög densitet (den sjunker i havsvatten) och styrka (en revolverkula studsar mot den) för järkebjörk (synonym till koreansk björk). Här anger termens element ”järn” egenskaper som

40

för björken närmare järnet⁵. Detta sätt att överföra termers betydelse är typiskt för terminologin inom tekniska områden, eftersom funktionsprincipen och funktionen är särskilt viktiga just där.

2. Överföring av termen på grundval av yttre likhet, dvs. analogi i fråga om form. När ordets betydelse överförs på detta sätt är ingående kunskap om företeelsen (egenskapen eller objektet) inte lika nödvändig som vid teknisk analogi. Här räcker det att något sekundärt, tillfälligt kännetecken hos en företeelse (egenskap eller objekt) sammanfaller med eller på något sätt liknar ett kännetecken hos en annan företeelse (egenskap eller objekt).

En av de vanligaste betydelseöverföringarna inom terminologin är den som rör människan eller hennes verksamhet. Sådana benämningar är särskilt vanliga i den zoologiska nomenklaturen. Exempel: islom (Gavia immer): dykare ”person som utför undervattensarbete”; fiskgjuse (Pandion haliaëtus): fiskare ”1. person som fiskar. 2. person som säljer fisk”; harvestmän (Phalangida, Opiliones): höslåtterman ”person som slår hö”, sångsvan (Cygnus olor): stum ”person som har förlorat talförmågan”; helig ibis (Threskiornius / aethiopicus): helig ”rättskaffens, ädel, vördnadsvärd” osv.

Inom andra vetenskapsområden undviker man i allmänhet termer som bildats efter benämningar på yrken, för att undvika förväxling mellan den som utför handlingen, vars benämning skulle ha en direkt betydelse, och benämningen på objektet. Ibland förekommer dock även här liknande termer, exempelvis den tidigare nämnda fysiktermen satellit.

Överföringen kan också grundas på en enskild del av ett objekt (en människa, ett djur eller en växt) som till det yttre liknar ett annat objekt som helhet. Exempel: bevingade ord (lingv.), stormens öga (meteor.), svans (meteor.), tunga (meteor.), kropp (fys.), axel (fys.), hår (fys.), stam (lingv.), rot (lingv.), tagg (meteor.), krans (fys.), kula (fys.) osv. Inom terminologin kan objektet också benämnas som ett djur eller en växt, exempelvis: kräfta (snöflingans form), flyghundar (Pteropoidei), trollsländor (Odonata), maskväxel, snurra, trollslända m.fl.

⁵ Лотте Д. Основы построения научно-технической терминологии. Москва, 1961. С. 44.

41

En del metaforiska termer består av benämningar hämtade från vardagslivet: klädesplagg, lyxföremål, arbetsredskap, arkitektoniska element, begrepp med anknytning till mat osv. Exempel: rustning, ärm, mössa, krona, kanon, städ, kors, flygande tefat, skorpa, korn, boll, härd, ljus, trumma, stämband, transparensfönster osv. Även abstrakta ord från allmänspråket förs över till terminologin: ögonblicksverb, jonosfärisk storm, elektronlavin m.m.

En intressant grupp metaforiska termer utgörs av benämningar på litterära och mytologiska gestalter, exempelvis: atlas anat. ”den första halskotan hos kräldjur, fåglar och däggdjur”, chimärer system. ”en underklass broskfiskar”, maneter zool. ”ensamma, klock- eller paraplyformade, frisimmande marina nässeldjur”, sirener system. ”en av de högre däggdjursordningarna” osv.

R. Kocourek anger följande möjliga fall av metaforisk betydelseöverföring:

a) från konkret till konkret: från livlöst till livlöst, från livlöst till levande, från levande till livlöst; från levande till levande (från djur till människa, från djur till djur osv.);

b) från konkret till abstrakt;

c) från abstrakt till abstrakt⁶.

Metaforiska termer kan förklaras genom metaforernas motivation, som i vissa fall ersätter en särskild termdefinition och därigenom försvagar eller nästan upphäver skillnaderna mellan den bokstavliga och den definitionsmässiga betydelsen. Oftare förklarar sådana metaforer emellertid hur termerna har bildats, men avgör inte deras betydelse. De anger i regel en etymologisk förklaring, men avslöjar inte nödvändigtvis något om det benämnda fenomenets väsen. Betydelsen hos en metaforisk term kan ligga mycket långt från ordets ursprungliga betydelse.

På grund av lagen om semantisk kongruens förekommer det i språket fall där en metaforisk term kräver en språklig omgivning som hör samman med betydelseöverföringen. Enligt vår mening sker detta allra oftast när,

⁶ K o c o u r e k R. The status of English Metaphorical Terms // Applications and implications of current LSP research. Volume II. University of Bergen, 1994. P. 527.

42

när ett sådant termobjekt inte bara benämns, utan också karakteriseras och dess viktigaste egenskaper anges. Inom fysiken finner vi till exempel följande fall av metaforiska termers användning: ... kraften förflyttar kroppen (IFŽ:8); ... virvelströmmar (IFŽ:79); ... en ström flyter (IFŽ:105); den magnetiska kraften är svag (IFŽ:105); atomerna binds samman och bildar mikrovortices (IFŽ:7) och så vidare.

Två ord är semantiskt förenliga och bildar en korrekt och meningsfull fras om deras betydelser har gemensamma eller åtminstone likartade semantiska drag⁷. Betydelsen hos verbet stumti förklaras så här: ”att använda kraft i syfte att sätta i rörelse, föra bort eller driva på” (DŽ₃:740). Substantivet jėga har följande förklaring: ”energi som orsak till påverkan” (DŽ₃:267). I frasen jėga (pa)stumia står alltså den metaforiska termen jėga i semantisk relation till verbet pastumia som aktör och den handling som denne utför. Således kan även en metaforisk term bevara den semantiska samstämmighet som bestäms av verkliga förhållanden.

I vetenskapliga texter förekommer fall där ett helt system skapas på grundval av betydelseöverföring. Till exempel bidrog A. Schleicher’s idé om språket som en levande organism till bildandet av termer som kalbų šeima, mirusioji (negyva) kalba. På grundval av teorin om det genealogiska trädet uppstod inom språkvetenskapen termer som: šaknis, vienašaknis žodis, kamienas, lizdas, lizdinis būdas, sinchroninis pjūvis och så vidare. På så sätt bildas ett helt system som bygger på en grundläggande metafor. Termerna i sådana metaforiska system ingår också i andra semantiska relationer mellan ord, där deras metaforiska karaktär bleknar: idén består, men bildligheten försvinner. De flesta metaforiska termer bildar inte sådana systematiska grupper utan är enstaka fall av betydelseöverföring, till exempel: kapiliaras ”ett smalt rör i en termometer” (det finns inga apparater som vena, arterija, gysla eller liknande); balso stygos (i fonetiken beskrivs talorganen inte som musikinstrument eller delar av sådana: tungan kallas inte tangenter, näshålan trumma och lungorna bälgar) och så vidare. Vanligen kräver sådana metaforiska termer inte den miljö där vanliga ord användes före terminologiseringen.

⁷ Jakaitienė E. Leksinė semantika. V., 1988. P. 70.

43

Undersökningar av terminologiska system inom olika språk och ämnesområden visar att metaforisk termbildning används i relativt stor omfattning. Ju färre internationella termer ett terminologiskt område lånar in, desto fler termer bildas där genom betydelseöverföring⁸. Ändå anser man ofta att man bör avstå från att skapa ett stort antal metaforiska termer, eftersom sådana termer inte ger den vetenskapliga stilen dess typiska allvar och formalitet. Denna inställning är delvis riktig. Terminologiskt sett är det också viktigt att en avledning eller ett lånord inte är löjeväckande, vulgärt eller vilseledande genom sina associationer. I vetenskapsspråkets och terminologins historia finns många exempel på nybildningar som inte slog igenom, huvudsakligen därför att de hade en tydlig emotionell-expressiv konnotation⁹.

Inom terminologin bör metaforisk termbildning användas endast när:

1) begrepp som hör till olika funktionella stilar eller olika terminologiska system inte sammanfaller, det vill säga när ett ord inte används med båda betydelserna i samma vetenskapliga text;

2) en term eller ett element i den, som metaforiskt överförs från ett terminologiskt system till ett annat, inte används med en annan betydelse i det mottagande systemet;

3) termens struktur (konstruktion) inte avviker alltför mycket från de övriga termerna för klassifikation inom systemet.

Den berömde ryske terminologen D. Lotė föreslår att man följer dessa kriterier när nya ord eller ordkombinationer som metaforiskt överförts till vetenskapens och teknikens terminologi bedöms och bildas:

1) termerna ska beskriva begreppet tillräckligt exakt och inte väcka oönskade associationer;

2) metaforiska termer eller delar av dem får i kontexten tillsammans med andra termer inte bilda osmakliga och misslyckade kombinationer, till exempel, järn-

⁸ Лотте Д. Основы построения научно-технической терминологии. Москва, 1961. С. 50.

⁹ Gaivenis K. Lietuvių terminų vaizdingumo klausimu // Lietuvių kalbotyros klausimai: Lietuvių leksikos ir terminologijos problemos. V., 1991. T. 29. P. 28.

44

Inom järnvägsterminologin kallas kalnelio galva (голова горки) ”den del av en rangeringsvall från krönet till rangeringsområdet vid dess fot”. Den övre delen av detta ”huvud” är betydligt högre och kallas på ryska горб горки (ordagrant ”vallens puckel”) och till och med ослиный горб („asilo kupra“) (jfr fr. bosse des dane; ty. Eselrücken, Bückal; eng. cat’s back); på litauiska rekommenderas benämningen kalnelio ketera.

3) undvika upprepade metaforer;

4) man bör inte överdriva användningen av metaforisk betydelseöverföring från djurvärlden, och det är knappast lämpligt att använda en sådan överföring särskilt brett;

5) ”antropomorfa” termer bör bedömas särskilt omsorgsfullt, eftersom de ibland övertas helt i onödan¹⁰.

Inom meteorologin antogs inte termen adata ”formen på en snökristall”, eftersom den yttre likheten var otillräcklig. Termen ersattes senare med en annan, mer exakt term, spyglys. Det metaforiska sättet att bilda termer förkastades alltså inte i sig; man avstod endast från det basord som gav upphov till en missvisande association och valde ett ord som mer exakt betecknade objektets väsen. På motsvarande sätt utvärderades och ombildades den tekniska termen gaisrinė rankovė (=gaisrinė žarna).

Inom litauisk terminologi har man avstått från att överföra benämningar på nära släktskapsrelationer (mor, far, dotter osv.) till vetenskapliga områden, eftersom dessa är kalkeringar som inte uppfyller normkraven för litauiskt standardspråk. Av denna anledning korrigeras följande: dukterinis (=antrinis) atomas (fiz.); motininė (=pirminė) medžiaga (fiz.); motininė (=kilminė) uoliena (geol.).

På grund av alltför stor betydelseförskjutning, emotionell-expressiv valör och alltför svag associativ koppling har vissa metaforiska termer övergetts inom terminologin, till exempel: aklas (=neakytas) sūris (livsmedelsind.), kraujo indai (=kraujagyslės) (anat.), silkių karalius (=juostažuvė) (Regalecus glesne) (zool.), gatvės kišenė (=įgatvis) (vägbyggn.), padas (=vagos dugnas) (jordbr.), piemuo (=elektrinis aptvaras) (jordbr.), šakutė (=kištukas) (tekn.) osv.

¹⁰ Лотте Д. Основы построения научно-технической терминологии. Москва, 1961. С. 51.

45

Resultaten av undersökningen av metaforiska termer medger följande slutsatser:

1. Metaforiska termer uppstår i vetenskapsspråket till följd av de funktionella stilarnas inbördes samband inom ett sammanhängande språksystem, språklig ekonomi, användarvänlighet och metaforens informationsvärde.

2. Metaforiska termer fyller nominativa, kommunikativa, distinktiva och heuristiska funktioner samt en funktion som främjar språklig ekonomi.

3. Efter graden av bildlighet skiljer man mellan helt etablerade (bleknade), delvis etablerade (bleknande) och okazionala (individuella) metaforiska termer.

4. Betydelseöverföring kan ske genom teknisk analogi (med avseende på funktionsprincip, funktion eller konstruktion) eller formanalogi.

5. Metaforiska termer kan dra in ord med vissa gemensamma semantiska drag i vetenskapsspråket, men används oftare tillsammans med icke-metaforiska fackord inom det aktuella vetenskapsområdet, utan hänsyn till deras överförda betydelse.

6. Metaforiska termer är godtagbara endast när de beskriver begreppet exakt, inte ger upphov till oönskade associationer, inte bildar olämpliga kombinationer med andra termer i kontexten, inte avviker alltför mycket till sin struktur från andra termer i samma system och när termen eller dess beståndsdel inte används i båda betydelserna i samma vetenskapliga text.

Mottagen 1998-07-03

Literatūra

1. Aristotelis. Poetika. V., 1959.

2. Gaivenis K. Lietuvių terminų vaizdingumo klausimu // Lietuvių kalbotyros klausimai: Lietuvių leksikos ir terminologijos problemos. V., 1991. T. 29.

3. Ivič M. Lingvistikos kryptys. V., 1973.

4. Jakaitienė E. Leksinė semantika. V., 1988.

5. Kocourek R. The status of English Metaphorical Terms // Applications and implications of current LSP research. Volume II. University of Bergen, 1994.

6. Арутюнова Н. Метафора и дискурс // Теория метафоры. Москва, 1990.

7. Калмыкова Е. О динамике метафоры в научном стиле // Филологические науки. 1974. No 2.

Лотте Д. Основы построения научно-технической терминологии. Москва, 1961.

46

Sutrumpinimai

DŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. III leid. / Vyr. red. St. Keinys. V., 1993.

IFŽ – Oxlade Ch., Stockley C., Wertheim J. Iliustruotas fizikos žodynas. K., 1997.

47