Jonas Jablonskis

Korrigeringar av religiöst ordförråd

AUŠRA RIMKUTĖ

Institutet för litauiska språket

Till 150-årsminnet av J. Jablonskis födelse

Den 30 december 2010 är det 150 år sedan Jonas Jablonskis (1860–1930), fadern till det moderna standardlitauiska språket, föddes. Språkforskaren kan också kallas den litauiska terminologins fader (Keinys 2000: 70). Han skapade, utvecklade och normerade inte bara standardspråket, utan bidrog också till att skapa och ordna terminologin inom många vetenskaps-, teknik- och andra områden, däribland religion. Denna artikel ger en översikt över språkforskarens synpunkter på vissa ord som användes i religiösa texter i början av 1900-talet.

J. Jablonskis efterlämnade verk är omfattande och mycket varierade. Det framgår av hans skrifter. Språkforskaren skrev mycket om olika aktuella frågor i samhällslivet. Han ägnade stor uppmärksamhet åt språk, litteratur, folkets hälsa, utbildning, pressfrihet, kultur, vetenskap och andra ämnen. Även om han inte skrev några särskilda arbeten om religiöst ordförråd (och inte heller om religiösa termer), ägnade han ändå språket i religiösa publikationer betydande uppmärksamhet. Detta framgår av språkforskarens artiklar om religion, religionsundervisning och språket i religiösa läroböcker i pressen i början av 1900-talet (Viltis, Santara, Nepriklausomoji Lietuva, Lietuva, Lietuvos Mokykla, Švietimo darbas med flera)¹: Religionsundervisning i folkskolorna (1909), Skolan, politiken och religionen (1917), Religionsundervisningens metodik (1920), Religionsundervisningens metodik (1921), samt recensioner av: D. Martynas Luthers Lilla katekesen² och D. Jonas Jokūbas Rambakas Predikan om frälsningsläran, kort sammanfattad i de första 24 frågorna och sedan utförligt utvecklad i 237 frågor (1917), Katekes för barn i den evangelisk-reformerta tron (1917), Läroböcker i religionskunskap (1917), Katolsk katekes (1919), Lär. Sim Tautvilas ”Liten religionslära, eller katekes. En gåva till folkskolan” (1921)

¹ Artiklarna och recensionerna publicerades i Jablonskis skrifter, band II och IV; utgivningsåren anges inom parentes.

² Kursiverat av J. Jablonskis.

Terminologija | 2010 | 17 9 3

m.fl. Förtjänar uppmärksamhet gör J. Jablonskis Svar till M. Jankaus ”Förklaring angående dr. Martynas Liuterios ”Lilla katekes””, publicerat 1917 i Santara. Språkforskaren skriver: ”jag vill att även läroböcker i den lutherska religionsläran ska skrivas på ett begripligt, möjligt och lärorikt sätt – så som läroböcker för allvarliga skolämnen för barn ges ut eller skrivs av alla kultiverade nationer” (Jablonskis II 1934: 92)³. Dessa ord visar tydligt att språkfrågor var mycket viktiga för J. Jablonskis och att han ville att samhället från tidig ålder skulle lära sig ett korrekt och vackert modersmål.

RELIGIÖSA SKRIFTERS SPRÅK I BÖRJAN AV 1900-TALET

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet användes många främmande ord i religiösa skrifter, så deras språk behövde nödvändigtvis ses över och förnyas. Man började tala om detta i pressen: Aušra (1883–1886), Varpas (1889–1906), Tėvynės sargas (1896–1904), Žinyčia (1900–1902), Vilniaus žinios (1904–1909) m.fl. Om religiös terminologi skrev Jonas Gerutis (Jonas Balvočius) tämligen utförligt i artikeln Fel i den kyrkliga terminologin, publicerad den 1 (14) juni 1905 i Vilniaus žinios (nr 134). Om vikten av att ordna terminologin inom detta område skrev samma år, i nummer 178 av Vilniaus žinios, i artikeln Vårt kyrkliga språk, även prästen Juozas Laukaitis, en av de viktigaste främjarna av det litauiska kyrkospråket i början av 1900-talet och normerarna av religiös terminologi: ”Under de senaste åren har en och annan präst försökt rensa det kyrkliga språket, men på grund av skillnader i terminologin uppstod missnöje både bland prästerskapet och bland folket”⁴ (Laukaitis 1905: 4).

Översynen av språket i religiösa texter intensifierades särskilt i början av 1900-talet, i och med böneformernas reform. Även om äldre, konservativt sinnade präster upprördes över att man inkräktade på ord som de ansåg vara heliga, såsom dūšia, ani uolas, griekas, spaviednė, pakūta, mūka, och föreslog att ”dessa former, som använts i femhundra år, skulle lämnas orörda, eftersom våra egna, när man granskar dem noga, visar sig inte alls strida mot språkets anda och regler” (Jurgaitis 1907: 389), tillfredsställde kyrkans och de religiösa skrifternas språk ändå inte dåtidens intellektuella. Även språkforskaren J. Jablonskis inbjöds till det prästmöte om kyrkans terminologi som hölls i Punsk den 9 februari 1909. Samma år…

³ Det bör nämnas att den katolske J. Jablonskis intresserade sig inte bara för katolska utan också för protestantiska (lutherska och evangelisk-reformerta) publikationer – kanske för att hans hustru Konstancija Sketerytė-Jablonskienė var evangelisk-reformert (se mer i Eglė Lukėnaitė-Griciuvienės bok Konstancijos ir Jono Jablonskių šeima (Vilnius: Lietuvos nacionalinis muziejus, 2009)).

⁴ Citatens språk ändras inte.

94 A. Rimkutė | Jono Jablonskio religijos leksikos taisymai

Den sommaren deltog han tillsammans med Jurgis Šlapelis, Kazimieras Būga och Juozas Balčikonis i det språkforskarmöte i Sejny som Juozas Laukaitis hade sammankallat. Där redigerade en kommission bestående av språkforskare och präster (A. Dambrauskas-Jakštas, A. Petrulis och J. Laukaitis), även kallad bönekommissionen, bönernas språk slutgiltigt. Bönerna publicerades 1910 i tidskriften Vadovas. Zigmas Zinkevičius skriver att ”detta i själva verket var den första sammankomsten för litauiska språkforskare. Då ordnades språket i de viktigare bönerna, alltså även bönerna, och den nödvändigaste kyrkliga terminologin fastställdes. Bönerna kan man säga översattes på nytt till korrekt, ren och vacker litauiska” (Zinkevičius 2000: 179).

Den böneformereform som inleddes 1909 fortsatte senare – 1922 intensifierades den, skriver Zigmas Zinkevičius, ”det verkar som om främst tack vare prästerna Juozas Laukaitis och Aleksandras Dambrauskas-Adomas Jakštas, och kanske även andra, infördes många av de fraser i bönerna som språkforskarna hade föreslagit 1909 men som bönekommissionen hade ignorerat för att nå en kompromiss med det äldre prästerskapet. En del ändrades och förbättrades på nytt” (Zinkevičius 2000: 185).

Fall av korrigeringar i religionsordförrådet

Innan vi börjar tala om J. Jablonskis korrigeringar, anmärkningar och råd beträffande religiösa termer bör det sägas att språkforskaren inte insisterade på dem. Han ville att ”tidningar och skribenter, i den mån de instämmer i dessa iakttagelser och korrigeringar, också skulle använda dem framöver” (Jablonskis II 1934: 79).

Användning och korrigering av ord från främmande språk

J. Jablonskis bytte framför allt ut icke-litauiska ord (vanligen främmande ord) som användes i religiösa texter och som hade motsvarigheter i litauiskan. Till exempel ersatte han polonismen abrozas (pol. obrazek) med ordet paveikslas, och i stället för dūšios (pol. dusza) föreslog han sielą⁵. Fler korrigeringar har också noterats: griekas (vitry. грехъ, pol. grech) – nuodėmė⁶, kielikas (pol. kielich, ty. Kelch) – taurė, koronė (pol. karanie, ry. каранне) – bausmė, mislis (vitry. мысль, pol. myśl⁷) – mintis, nabašnikas (pol. nieboszczyk, vitry. небощык) – velionis, prietelius (vitry. прыяцель) – bičiulis, smertis (vitry. смерць) – mirtis, soodba (jfr ry. свадьба) – vestuvės, viera (ry. вера, pol. wiara) –

⁵ J. Jablonskis angav 1921 i Lietuvos mokykloje (nr 1, s. 36–41) att man måste välja vilket ord – sielą ar vėlę – som ska användas. Därför föreslog han att man i stället för frasen vėlės nemirtingumas skulle säga sielos nemirtingumas (Jablonskis IV 1935: 247–248).

⁶ Nuodėmė – ett ord som användes i M. Daukšas skrifter.

⁷ Även följande verb bör korrigeras: mislyti (vitry. мыслить, pol. myśleć) – svarstyti, venčia votis (pol. wieńcować, vitry. віншаваць) – tuoktis, jungtis, samt adjektivet svietiškas (jfr pol. świecki) – pasaulietiškas.

Terminologija | 2010 | 17

95

tikėjimas⁸, zakonas (pol. zakon, ry. зокон) – įstatymas⁹ och så vidare. Som korrigeringarna visar ersattes främmande ord med litauiska ord som användes i skrifter från 1500- och 1600-talen eller i dialekter.

J. Jablonskis undvek inte att använda icke-litauiska ord, särskilt när de var vitt spridda i språket eller var internationella ord. Arnoldas Piročkinas skrev också om detta i Jono Jablonskio kalbos taisymuose: ”Om ett främmande ord var mycket spritt och hade fått fäste inom olika områden, brukade han inte korrigera det” (Piročkinas 1986: 10). Därför korrigerade J. Jablonskis inte sådana gamla lånord som kunigas, bažnyčia¹⁰ och så vidare. Intressant nog korrigerade han inte heller det gamla lånordet grabas, som lånats från de slaviska språken (vitry. гроб, pol. grób); i dag används i stället karstas, som också är ett lånord (jfr vitry. копма). Han korrigerade det sannolikt inte eftersom grabas i betydelsen ”plats för att begrava en död person, grav” redan användes i Martynas Mažvydas skrifter.

J. Jablonskis åsikt om ord från främmande språk illustreras väl av korrigeringen av ordet pastorius¹¹. I artikeln Rašomosios kalbos dalykai, publicerad 1912 i Viltis, skrev språkforskaren, som hade lagt märke till att ordet börjat spridas i bruket: ”Varken de preussiska litauerna (lutheranerna) eller våra evangelisk-reformerta (kalvinisterna) kallar sina präster ’pastorer’; alla kallar sina själasörjare präster. Så kallar också de litauiska katolikerna, deras protestantiska grannar, sina andliga ledare. <...>. Jag kan inte för mitt liv förstå varför vissa av våra tidningar nu börjar kalla de litauiska lutheranernas och kalvinisternas präster för ’pastorer’” (Jablonskis 1959: 105). I dag används ordet pastorius om en protestantisk evangelisk präst.

Problem med ordbildning

Om J. Jablonskis inte kunde hitta en lämplig motsvarighet eller ersättning i det litauiska språket (även i dialekterna eller äldre skrifter), bildade han själv en med stöd av det litauiska språkets lagar. Därför använder vi i dag, i stället för de gamla slaviska namnen på veckodagarna, som var vanliga i den tidens religiösa skrifter, de namn han skapade med tydlig ordbildning: måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. På samma sätt uppstod teismas, teisti i stället för sūdas (vitryska суд), sūdyti (vitryska судзіць).

⁸ Ordet tikėti finner vi i M. Mažvydas skrifter.

⁹ I vilka artiklar dessa rättelser gjordes anges inte. Det går att spåra dem i Jablonskis Raštų ”Förteckning över Jablonskis rättelser av språkfel” (Jablonskis V 1936: 259–280) och i det alfabetiska registret över rättelser av språkfrågor i band II av Jablonskis samlade skrifter (Jablonskis 1959: 533–553).

¹⁰ Vietoj bažnyčios J. Jablonskis yra siūlęs vartoti maldykla, šventovė (Piročkinas 1970: 7).

¹¹ Jfr tyska Pastor, <latinets pastor – herde och vallare, vidare polska pastor och ryska пастор.

96 A. Rimkutė | Jono Jablonskio religijos leksikos taisymai

I språkvetarens artiklar finns många rättelser av olämpligt bildade ord. Först bör nämnas ordet ypata, vanligt i religiösa skrifter från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, vars användning J. Jablonskis uttalade sig om. I artikeln Šių dienų rašomosios kalbos reikalai, publicerad 1914 i Viltyje (nr 86 (1034)), föreslog språkvetaren, i syfte att lyfta fram ”språkfel och uppmana tidningsmännen, <...> så att sådana slags fel inte längre förekommer i våra tidningar”¹², att žmogus, asmuo skulle användas i stället för ypatos (Jablonskis 1959: 153).

J. Jablonskis ersatte polskanismen ambona (polska ambona), som kommer från grekiskan (gr. ambōn ”upphöjning”), med ordet sakykla. Intressant nog fick hans föreslagna ord pamokslinė (i stället för den illa bildade hybriden pamokslinyčia med det icke-litauiska suffixet –inyčia)¹³ inget genomslag. I stället för den nämnda hybriden började man använda ordet sakykla (Jablonskis 1959: 62).

Språkvetaren rättade också substantiviska abstrakt med suffixet –ybė, särskilt sådana som bildats av substantiv: bedievybę till bedievystę (bedieviškumą), girtuoklybę till gir̃tybę. När han i artikeln Literatūros dalyko kalba från 1926 föreslog att ordet būtybė skulle användas i stället för det ovanligt bildade substantivet esybė (jfr latin essentia) (Jablonskis 1959: 340–341), möttes förslaget av motstånd. I Švietimo darbe försvarade språkvetaren Pranas Skardžius 1927 användningen av ordet och publicerade artikeln Esybė ir būtybė (Skardžius III 1998: 60–61).

J. Jablonskis ersatte ordet tikyba (och formen tikybe) med ordet tikėjimas (Jablonskis I 1933: 56), men vi använder fortfarande ordet tikyba synonymt med orden tikėjimas, religija.

I stället för dvasiškis föreslog J. Jablonskis orden dvasininkas, kunigas. Detta förslag diskuterades tämligen ingående i Viltyje 1914 (Jablonskis 1959: 155–178)¹⁴. Det bör nämnas att språkvetaren bytte ut inte bara ordet dvasiškis, utan även dvasionis (=dvasininkas). Han skrev om detta 1926 i Švietimo darbe, då han behandlade språket i litterära ämnen (Jablonskis 1959: 359). J. Jablonskis förslag att använda ordet religininkas väckte stor debatt i pressen. 1914 skrev språkvetaren i Viltyje att ordet var känt för honom ”från folkets språk” (Jablonskis 1959: 159).

Språkvetaren föreslog att man skulle undvika vissa avledningar med suffixet –ija, som betecknar kollektiva grupper, till exempel dvasiškija (=dvasininkai), kunigija (=kunigai) med flera. I artikeln Kalbos dalykai, publicerad i bilagan till Vilties 1914 i fyra delar, skrev han: ”Litauerna skulle, om de ’inte missförstått’ bruket, mig veterligen aldrig säga så här: ’De andra gick, bara manskapet, bara prästerskapet, bara barnaskaran blev kvar,”},{

¹² Jablonskis 1959: 149.

¹³ Se vidare Jablonskis IV 1935: 55.

¹⁴ Se även Skardžius II 1997: 553, Klimavičius 2006: 3–4.

Terminologija | 2010 | 17 97

själva kvinnan; <...>.” Såvitt jag kan förstå, <...> skulle mina landsmän, om de ”missförstod”, bara säga så här: ”De andra gick ut, kvar blev enbart män, enbart präster, enbart barn, en enda kvinna; <...>” (Jablonskis 1959: 166).

I en artikel publicerad 1914 i Viltyje, Dagens skriftspråks angelägenheter]. Jablonskis rättade ordet giedorius på grund av det slaviska suffixet –orius. I stället föreslog han att man skulle använda giedotojas, giesmininkas (Jablonskis 1959: 153–154).

Språkvetaren rättade också illa bildade sammansatta ord som användes i dåtidens press och religiösa texter; till exempel används fortfarande hans föreslagna ord pamaldos i stället för dievmelystės. Det fanns även andra förslag – 1914 skrev J. Jablonskis i Viltyje (nr 154) att man på vissa håll i Panevėžys län kallade ”gudsdyrkan” för ”šventimu” (Jablonskis 1959: 152). Ordet šventimas slog dock inte igenom.

Rättelser av kalkeringar och ords betydelser

Av J. Jablonskis korta artiklar i språkfrågor, recensioner och olika rättelser framgår att han undvek att översätta termer blint. Han rättade blinda kalkeringar. I en recension från 1921 av Religionsundervisningens metodik skrev han: ”Man ska inte översätta allt ordagrant och utan eftertanke och till varje pris skapa nya ord – nödvändigtvis på samma sätt som andra, människor av andra folk, har skapat dem för sina egna behov: vid översättning måste man först och främst sträva efter att tydligt uttrycka en viss tanke, inte jaga vind och slå in textens ord på alla möjliga sätt – inte så som människorna själva formar dem för sitt folks språk” (Jablonskis IV 1935: 247).

I artikeln Om Gamtos pradžiamokslio utgivning (Språkfrågor), publicerad av J. Jablonskis 1920 i Švietimo darbe (nr 4), nämner han verbet tverti när han diskuterar språkfelen i läroboken. Språkvetaren tvivlade inte på att tverti inte kunde användas i betydelsen ”skapa”, och menade att denna betydelse hade uppstått under inflytande från polskan – från betydelsen hos det polska ordet tworzyć (Jablonskis IV 1935: 223, 1959: 230). Han föreslog att man i stället skulle använda orden kurti, daryti och liknande. Därför rättade J. Jablonskis substantiven sutvėrėjas¹⁵ (pol. stworzyciel), tvarinys (pol. stworzenie), tvėryba (pol. twórczość), och ersatte dem med orden kūrėjas och kūrinys (Jablonskis 1959: 247), kūryba (Jablonskis 1959: 504).

Det bör nämnas att J. Jablonskis skilde mellan betydelserna hos orden dausa och dausos. Dausa betyder ”paradis”, medan dausos betyder ”varma trakter” (Jablonskis 1935 IV: 326). Han skilde också mellan betydelserna hos orden gerybė och gerumas (se vidare Jablonskis V 1936: 50).

¹⁵Enligt K. Būga är ”vårt tverti ’tworzyć, schaffen’ ett ord av inhemskt ursprung. <...> när tverti används i det polska ordet ’tworzyćs’ betydelse, används då inte sutvertojas utan sutvėrėjas” (Būga II 1959: 132). Enligt Z. Zinkevičius var sutvertójas ”inte en nybildning av Mažvydas. Tydligen var det ett ord som litauerna haft sedan gammalt” (Zinkevičius 2000: 76, 123), men LKŽE bekräftar inte detta – det tar inte upp vare sig sutvertojo eller sutvėrėjo från levande språkbruk (dialekterna).

98 A. Rimkutė | Jono Jablonskio religijos leksikos taisymai

Övriga korrigeringar

I en artikel som publicerades 1925 i Švietimo darbe, Kalba ir literatūra, föreslog J. Jablonskis att man skulle korrigera de onödiga ord som användes i V. Krėvės Skirgailoje, däribland termen för begravningstjänsten pakasynos. I stället rekommenderade han orden laidotuvės, pakastuvės (Jablonskis IV 1935: 327; 1959: 305). I en artikel som publicerades i Lietuvoje 1926, Literatūros dalyko kalba, föreslog språkvetaren att man i stället för dialektordet apveizda skulle säga apvaizda (Jablonskis 1959: 344).

Särskilt bör nämnas de verb som ofta förekom i dåtidens religiösa skrifter, atnašauti, ganytojauti, vilka J. Jablonskis betraktade som ”lexikaliska och delvis etymologiska fel” (Jablonskis 1959: 357) och föreslog att man i stället skulle använda aukoti, piemena uti, ganytojo darbą dirbti, būti ganytoju (Jablonskis V 1936: 42). Han korrigerade också verben aukauti, atgailoti till aukoti, atgailauti (Jablonskis 1959: 153, 359)¹⁶ med flera.

En kort översikt över J. Jablonskis korrigeringar, som var mycket betydelsefulla för det religiösa språket i början av 1900-talet, visar tydligt den grundläggande principen bakom korrigeringarna – renhet – och den litauiserande inriktningen: man sökte litauiska motsvarigheter till främmande ord och rekommenderade nybildningar. Språkvetarens religiösa termer har fått ett tydligt öde – nästan alla används än i dag.

SLUTSATSER

1. Jono Jablonskis bidrag till språket i religiösa skrifter i början av 1900-talet är av mycket stor betydelse. Han deltog i Poteriai-kommissionens arbete (1909) och redigerade tillsammans med språkvetarna J. Šlapelis, K. Būga och J. Balčikonis samt prästerna A. Dambrauskas-Jakštas, A. Petrulis och J. Laukaitis de viktigaste bönerna.

2. Av J. Jablonskis korrigeringar av religiös vokabulär, publicerade i pressen i början av 1900-talet, framgår att språkvetaren ersatte främmande ord med litauiska ord som användes av äldre skriftförfattare (nuodėmė, tikėjimas med flera) eller i dialekterna (bičiulis med flera), och vid behov själv skapade litauiska termer (teismas, pirmadienis, antradienis med flera). Han ägnade stor uppmärksamhet åt ord med felaktig avledning: dievmeldystę ersatte han med pamal domis; pamokslinyčia med sakyklą; dvasionį, dvasiškį – dvasininku med flera. Språkvetaren undvek inte heller icke-litauiska ord – äldre lånord (bažnyčia, kunigas med flera) och internationella ord. J. Jablonskis korrigerade översättningslån: sutvėrėjas – kūrėjas, tvarinys – kūrinys med flera, och föreslog att vissa ords betydelser skulle hållas isär (dausa ’paradis’ och dausos ’varma länder’ med flera).

¹⁶ Naturligtvis korrigerade språkvetaren också substantiv som bildats av dessa verb. – Författarens anmärkning.

Terminologija | 2010 | 17

99

LITERATŪRA

Būga K. I–II 1958–1959: Rinktiniai raštai I–II. Red. V. Mažiulis, Vilnius.

Jablonskis J. I–II 1933–1934: Jablonskio raštai I–II. Red. J. Balčikonis, Kaunas.

Jablonskis J. IV–V 1935–1936: Jablonskio raštai IV–V: Kalbos dalykai. Red. J. Balčikonis, Kaunas.

Jablonskis J. 1959: Rinktiniai raštai II. Sud. J. Palionis, Vilnius.

Jurgaitis M. 1907: Apie kalbos gryninimą ir poterių reformą. – Draugija 8, 386–389.

Keinys S. 2000: Pr. Skardžiaus terminologijos srities veikla ir jos reikšmė. – Terminologija 6, Vilnius, 69–77.

Klimavičius J. 2006: Kodėl dvasiškis taisomas, o kariškis – ne? – Gimtoji kalba 10, 3–4.

Laukaitis J. 1905: Mūsų bažnytinė kalba. – Vilniaus žinios 178, 4.

LKŽe I–XX 2005: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. – www.lkz.lt.

Piročkinas A. 1970: Jono Jablonskio leksiniai taisymai: apybraiža, Kaunas.

Piročkinas A. 1986: Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas.

Skardžius P. II–III 1997–1998: Rinktiniai raštai II–III, Vilnius.

Zinkevičius Z. 2000: Lietuvių poteriai: kalbos mokslo studija, Vilnius.

JONAS JABLONSKIS’ CORRECTIONS OF RELIGIOUS VOCABULARY. ON THE OCCASION OF 150 YEARS OF JABLONSKIS’ BIRTH

30 December 2010 was the 150^th anniversary of the birth of the father of standard Lithuanian Jonas Jablonskis (1860–1930). The article overviews his opinion about some words used in religious writings at the beginning of 20^th century. The material for this article was collected from articles about religion, religious education and language of religion textbooks and reviews published in the press of this period (Viltis, Santara, Nepriklausomoji Lietuva, Lietuva, Lietuvos Mokykla, Švietimo darbas, etc.).

At the beginning of the 20^th century the need to regularise and renew the language of Lithuanian religious writings arose. There were various amendments of religious vocabulary suggested by Jablonskis. He corrected loan-words (abrazas (Pol. obrazek) – paveikslas (image), dūšia (Pol. dusza) – siela (soul), griekas (Belor. грехъ, Pol. grech) – nuodėmė (sin), nabašninkas (Pol. nieboszczyk, Belor. небощук) – velionis (deceased), viera (Rus. вера, Pol. wiara) – tikėjimas (faith)), borrowings of meaning (sutvėrėjas (Pol. stworzyciel) – kūrėjas (creator), tvarinys (Pol. stworzenie) – kūrinys (creation)), badly formed words (he suggested pamal dos instead of dievm eldystė, saky kla instead of pamokslinyčia, dvasininkas instead of dv asionis or dvasiškis), dialectisms (pakasynos – laidotuvės, pakastuvės) and other. Jablonskis did not try to avoid using non-Lithuanian words, especially if they were commonly used (old borrowings bažnyčia (church), kunigas (priest), etc.) or international words. Jablonskis suggested differentiating the meanings of some words (dausa ‘rojus’ (heaven) and dausos ‘šil tieji kraštai’ (warm countries)).

Gauta 2010-12-13

Aušra Rimkutė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas: [email protected]

100 A. Rimkutė | Jono Jablonskio religijos leksikos taisymai