OM RYSKA SVORDOMAR I EN LÄROBOK I LETTISKA

I den lettiska pressen (Latvijas avīze, nr 29 (3955), 2010 01 29, www.la.lv) publicerades en artikel av Artis Drēziņš om ryska svordomar i en skolbok i lettiska – Krievu lamuvārdi latviešu valodas mācību grāmatā. Kanske är den intressant och till och med nyttig också för litauiska språkvetare och allmänheten, och kan uppmuntra till diskussion och till att dela tankar om aktuella frågor kring offentligt språkbruk.

Författaren skriver att den första delen av en lärobok i lettiska för gymnasieskolor, skriven av Iluta Dalbina och Inese Lāčauniece och utgiven av förlaget ”RaKa”, blev veckans mest omtalade lärobok. Boken blev inte alls populär i skolorna, utan bland journalister – först uppmärksammades den av tv-kanalen TV5, därefter av internetportaler och ryska tidningar. Vad är så speciellt med den här boken? På sidan 87 är de grövsta ryska svordomarna tryckta. Författarna använde sig av språkvetaren Inta Urbanovičas föredrag ”Lågstilistiskt ordförråd på internet”, som hölls vid konferensen ”Modersmålet i det offentliga rummet”. Eleverna ombeds läsa ett utdrag ur språkvetarens text och diskutera det i klassen.

Läroboken förklarar vulgarismer, talspråkliga ord och barbarismer och bedömer också deras användning kritiskt. Citat: ”På internet är vulgarismer från andra språk vanliga; de fungerar som uttrycksfulla ord: bl*_n, bl*_g, pi***ts, h**_ną, po**_i och så vidare.” (Tidningens redaktion tillägger att orden i boken är utskrivna i sin helhet, utan de asterisker som brukar användas i sådana fall. För övrigt är artikeln illustrerad med en sida ur den aktuella läroboken, där de nämnda svordomarna framträder i all sin ”glans”, som om man betraktade dem genom ett förstoringsglas.)

Vidare skriver A. Drēziņš: ”Det som passade våra föräldrar passar inte längre oss”: Författarna använde detta citat av Oscar Wilde som motto för kapitlet ”Talar vi lettiska?”. Jag vänder mig till en av författarna, för vilken det tydligen inte längre duger det språk som våra fäder och mödrar talade... Läraren Iluta Dalbinia vid Pļavnieki-gymnasiet i Riga uppmanar mig i vårt samtal att läsa

348

KALBOS KULTŪRA | 82

inte bara den enda sidan, sidan 87, utan hela boken eller åtminstone kapitlet, så att jag förstår varför de grova orden nämns, i stället för att rycka dem ur sitt sammanhang och skapa uppståndelse: ”Boken har sin egen metodik; varje kapitel inleds med att ett problem lyfts fram, som vi sedan undersöker, och eleverna uppmanas att tänka tillsammans och analysera språket. Man måste förstå att vi talar med elever i årskurs 10, inte med små barn. Vi ber dem inte skriva de här orden på tavlan eller lära sig dem utantill. Tvärtom vill vi hejda användningen av sådana ord och vill att eleverna ska uttrycka en negativ uppfattning om dem. Tror ni att det är lätt att undervisa om förhållningssätt till språk? Dessutom finns det på internet olika undervisningsmaterial där obscena ord nämns. Får inte lärare använda sådant material heller?”

SKOLOR FÅR ANVÄNDA VAD SOM HELST

Kristina Ilgaža, PR-specialist vid Statens centrum för utbildningsinnehåll, förklarar att vem som helst får ge ut läroböcker och att det inte finns någon lag som föreskriver vilka böcker eller andra resurser lärare ska använda under sina lektioner. Det viktigaste är att eleverna tillägnar sig de kunskaper i den omfattning som anges i utbildningsstandarden. En annan sak är att lärare i praktiken försöker använda böcker som ackrediterats av Centrum för utbildningsinnehåll, eftersom de kan få statligt bidrag för att köpa in dem. K. Ilgaža påpekar en intressant detalj: på bokens titelsida, där det vanligtvis står att boken är ackrediterad, står det att den har utarbetats enligt (A. Drēziņš kursivering. – D. M.) den allmänna standarden för gymnasieämnet ”Lettiska”. En sådan formulering kan vilseleda bokköpare som inte läser noggrant. Den nya standarden infördes nyligen, och förlaget ”RaKa” är det första som gett ut en sådan bok.

Företrädare för Centrum för utbildningsinnehåll, som är kritiska till att ryska svordomar tagits med i en lärobok i lettiska, betonar dock att vulgarismer bör förklaras på andra sätt. Nyhetsbyrån LETA citerar också K. Ilgažas uppgift att centret inte har rätt att förbjuda användningen av en sådan bok under lektionerna, eftersom det inte är en censurmyndighet.

Chefredaktören för förlaget ”RaKa”, Vilnis Purēns, säger att läroboken ännu ska ackrediteras. Hittills har bara den första upplagan kommit ut, och det är en prövoperiod för boken. V. Purēns ville inte säga hur många exemplar som hittills tryckts och sålts, men bekräftade att lärare har boken

Apie rusiškus keiksmažodžius latvių kalbos vadovėlyje

349

använder. Nu återstår det bara att vänta på reaktionerna. Om ungefär ett år ska boken förbättras och ges ut på nytt; det är möjligt att de ryska svordomarna då också tas bort, om de väcker stort missnöje. Men kommer de att användas mindre för det? frågar V. Purēns. Han tycker att uppståndelsen kring dessa ord är konstgjord: ”Den skapades av ryska journalister, som inte kunde tala med mig på det statliga språket, lettiska. I kommentarerna om den här boken läste jag fler grova svordomar än i själva boken... Jag håller med bokens författare om att vi ofta inte tänker på vad vi säger, och det är dåligt. Den här boken är avsedd för ungdomar i mogen ålder; man visar dem: så här talar man, och det är inte bra.”

SÄG HELLRE ”GRIS”!

Kommentar av Anita Vanaga, ordförande för föreningen för lärare i lettiska språket och litteraturen och lärare i lettiska vid Agenskalns statliga gymnasium: ”Ryska svordomar är välkända och finns i slangordböcker, men det här är en särskild publikation och den enda där de kan förekomma utskrivna i sin helhet och förklaras. Professionella språkvetare beskriver tabuord och grova svordomar, men nämner dem inte. Bokens författare leker med ungdomarnas känslor, men det kan få motsatt effekt: orden används ju, eftersom de står i en bok... Jag ser inte heller någon pedagogisk eller fostrande effekt i användningen av dessa ord.”

Kommentar av Valentina Skujinija (Valentīna Skujina), ledande forskare vid Institutet för lettiska språket: ”Som äldre språkvetare (I. Dalbiniai och I. Lačauniece är 40 år) kan jag inte acceptera att skräp sprids genom språket – på scenen, på skärmen och i böcker. Efter andra världskriget spreds de ryska tresatsiga svordomarna i Lettland av deklasserade element. När dessa ord nämns i en bok blir kampen mot deras användning bara deklarativ; ännu fler kommer att börja använda dem. Ryska svordomar borde över huvud taget inte användas eller nämnas – vi har ju våra egna svordomar, till exempel ”gris”!”

DAIVA MURMULAITYTĖ

Institutet för litauiska språket

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

350

KALBOS KULTŪRA | 82