RITA MILIŪNAITĖ

Institutet för litauiska språket

DE VIKTIGASTE RÅDGIVANDE HANDBÖCKERNA I LITAUISKA

(GENRENS SÄRDRAG)

NYCKELORD: standardspråk, språknormering, språklig handbok, språk rekommendationer, normativ lingvistik.

SAMMANFATTNING

Den destandardisering av Europas standardspråk som intensifierats under det senaste decenniet har inte bara fått språkforskare att börja undersöka fenomenet, utan också gett anledning att se på standardspråkens egen historia och utveckling på nytt. Samtidigt har intresset också riktats mot standardiseringsprocessen och normernas kodifiering. Språkrekommendationer som ges till språkbrukarna har stor betydelse för standardspråkets utveckling. Praktiskt inriktade publikationer om språkbruk (vissa slags ordböcker) som systematiskt presenterar sådana rekommendationer kallas också språkliga handböcker. Artikeln undersöker genredragen hos de tre viktigaste handböckerna i litauiska – Kalbos patarėjo (1939), Kalbos praktikos patarimų (1976, 1985) och Kalbos patarimų (2002–2013) – så som de framträder i deras inledande delar. Studien bygger på liknande undersökningar av språkliga handböcker som genomförts utomlands.

INLEDNING

Två skäl har föranlett en närmare granskning av rådgivande handböcker i litauiska – publikationer med praktiska råd om användningen av standardspråket. För det första befinner sig Europas standardspråk under det senaste decenniet i en poststandardiseringsperiod (se vidare Ghyselen och

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 2

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

kt. 2016: 75–91; Miliūnaitė 2018: 78–88) ir dėl to išaugo kalbos tyrėjų susidomėjimas veiksniais, lemiančiais bendrinių kalbų ir jų normų funkcionavimą.

Språkforskare började intressera sig för den normerande¹ synen på språket och dess standardvarietet, en syn som under en tid hade trängts åt sidan och nedvärderats av den deskriptiva lingvistiken som förlegad (se vidare Beal 2018: 1–30). Även om preskriptivismen från andra hälften av 1900-talet särskilt i engelskspråkiga länder ställdes mot en akademisk syn på språket och betraktades som en sysselsättning endast för oseriösa språkamatörer², ställs det på senare tid allt oftare frågor om varför standardideologin och preskriptivismen, som ett av uttrycken för denna ideologi, alltid förblir livskraftiga i samhället bland språkbrukarna, medan den akademiska världen påstås ha fjärmat sig från dessa behov. En del av svaret är att preskription är oundviklig när ett standardspråk väl har normerats och kodifierats: människor använder normativa ordböcker och grammatiker och betraktar dem som normernas auktoriteter (se Milroy, Milroy 1999: 22).

Vid sidan av ordböcker och grammatiker som används för praktiska språkändamål nämns ofta också språkguider, vilka otvetydigt påverkar hur standardspråkets normer fungerar, utvecklas och sprids. I början av 2000-talet började det publiceras studier av engelskspråkiga språkguider, där

¹ Även om den preskriptiva synen på språket inom utländsk språkvetenskap ofta framställs som motsats till den deskriptiva synen, är den förstnämnda termen för snäv, eftersom den inte omfattar vissa aspekter som kännetecknar relativt unga standardspråk, där behovet av konsekvent normeringsarbete fortfarande kvarstår (se vidare Miliūnaitė 2018: 168–182). I artikeln används främst, särskilt när det gäller litauiska förhållanden, termerna normerande lingvistik, normerande publikation.

² Joan’a C. Beal, professor vid University of Sheffield i Storbritannien, påpekar att motsättningen mellan deskriptivism och preskriptivism i engelskspråkiga sammanhang skärptes under 1960-talet, då idéerna från den amerikanske lingvisten Noam Chomsky, skaparen av den generativa grammatiken, började spridas efter att verket Syntaktiska strukturer (Syntactic Structures) publicerats 1957. Enligt Chomsky är grammatiken medfödd hos varje människa, och därför skulle det vara absurt att föreskriva grammatikregler och undervisa i dem. Med detta som grund slutade engelskspråkiga skolor undervisa i grammatik och vände sig samtidigt bort från preskriptivismen. Efter tre decennier började dock högskolorna klaga på studenternas bristande skrivförmåga. Efter livliga diskussioner återinfördes därför grammatiken i skolorna för att råda bot på situationen, men på ett paradoxalt sätt: nu grundade den sig på en deskriptiv syn, hade helt övergett preskriptionen och tolererade icke-standardvarieteter (Beal 2018: 3–5). Vad som hände sedan och hur det utvecklade sig ligger utanför artikelns ramar.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 3

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Där undersöks deras form- och innehållsutveckling under flera århundraden – från de böcker av denna genre som började ges ut i Storbritannien och USA i slutet av 1700-talet till dagens bloggar (se Straaijer 2018: 11–29). Den stora mängden språk råd i diskussionsforum och sociala medier visar att standardideologin har funnit ny mark och etablerat sig på olika internetplattformar (Vriesendorp 2016: 18). År 2011 inleddes projektet Bridging the unbridgeable: linguists, prescriptivists and the general public vid Leidenuniversitetet i Nederländerna. Projektet fokuserade på tre grupper av aktörer med anknytning till preskriptivismen och deras relationer: språkspecialister, preskriptivister i egenskap av författare till språkguider samt språkbrukare (se vidare Miliūnaitė 2018: 277 och där angivna källor). Ett av projektets syften var också att undersöka vilken roll praktiskt inriktade språkpublikationer spelar när språkbruksproblem ska lösas (Straaijer 2015: 1–47). Projektresultaten har publicerats i olika antologier och i en omfattande monografi om språkguider som utkom på engelska under ett par århundraden och de språk råd som ges i dem (Describing prescriptivism. Usage guides and usage problems in British and American English, se Tieken-Boon van Ostade 2020)³.

En andra anledning till att undersöka litauiska språkguider och deras likheter och skillnader är att de viktigaste publikationerna inom denna genre – Kalbos patarėjas (1939), Kalbos praktikos patarimai (1976, 1985) och Kalbos patarimai (2002–2013) – har digitaliserats och förbereds för publicering av Litauiska språkets institut i systemet för digitala resurser på litauiska E. kalba. Både språkforskare och språkbrukare kommer att kunna söka språk råd enligt principen om en enda ingång eller filtrera fram önskade data utifrån olika kriterier och undersöka förändringar i kodifieringen. När data sammanställdes var det viktigt att undersöka språkguiderna struktur

³ Under den nämnda perioden gavs sammanlagt 345 engelskspråkiga språkguider ut, och 77 av dem har lagts in i en särskild databas och behandlas ingående i boken. I databasen beskrivs också strukturellt de 123 vanligaste och mest typiska problemen som tas upp i språkguiderna (från stavning och interpunktion till syntax) och som engelskspråkiga språkbrukare stöter på.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 4

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

samt innehållsmässiga särdrag, för att hitta en gemensam nämnare för presentationen av olika slags data.

Artikelns syfte är att undersöka och jämföra särdragen hos tre huvudsakliga rådgivande publikationer om litauiska, utgivna under olika perioder i Litauens politiska historia och standardspråkets utveckling: Kalbos patarėjo (1939), Kalbos praktikos patarimų (1976, 1985) och Kalbos patarimų (2002–2013), med utgångspunkt i deras inledande avsnitt. En aspekt av språkguiderna makrostruktur⁴ används således som en av flera möjliga jämförelseaxlar för dessa publikationer. Syftet är inte att ge en fullständig historik över hur språkguiderna har sammanställts, utan att betrakta språkguiderna som en genre. Ytterligare kontext från andra källor ges i den mån den saknas i språkguiderna inledningar för att skapa en tydligare helhetsbild.

Artikeln har följande syften: 1) att kortfattat beskriva sammanhanget för utgivningen av de undersökta språkguiderna; 2) att undersöka språkguiderna inledande avsnitt och urskilja de viktigaste innehållselementen; 3) att jämföra publikationernas karaktär utifrån de mål som sammanställarna ställde upp, de deklarerade principerna för dataurval med mera. Metoderna som används är analytiska, deskriptiva och komparativa.

I de undersökta språkguiderna inledande avsnitt ägnas utrymme också åt att beskriva de språkliga rekommendationer som ges i dem: deras struktur, systemet med olika bedömningsgrader, urvalet av rekommendationer, illustrativa exempel och så vidare. I denna artikel undersöks dock inte språkguiderna mikrostruktur⁵.

Undersökningen och artikelns slutsatser är viktiga i tre avseenden: 1) frågan om språkguider, som hittills har ägnats liten uppmärksamhet i Litauen, aktualiseras, eftersom intresset hittills främst har riktats mot deras sammanställning

⁴ Jfr: en ordboks makrostruktur – ”ordbokens övergripande uppbyggnad, ordningen mellan dess större delar och ordboksartiklar” (Jakaitienė 2005: 33).

⁵ Jfr: en ordboks mikrostruktur – ”ordboksartikelns uppbyggnad, den fastställda omfattningen och innehållet i var och en av dess beståndsdelar (lemma, datafält), de valda sätten att markera olika egenskaper, illustrationstyper och tilläggsinformation” (Jakaitienė 2005: 36). I språkguider motsvaras ordboksartikeln vanligtvis av en rekommendation om huruvida ett språkligt fenomen bör användas.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 5

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

språkhistorien och innehållet i språkrekommendationerna, men inte genredragen; 2) uppgifter om de viktigaste strukturella elementen i språkguidernas ges, vilket är viktigt när dagens språkrekommendationer uppdateras, så att kontinuiteten i den litauiska språkguidetraditionen bevaras och dagens språkbrukares nya behov blir synliga; 3) utan en mångsidig undersökning av de litauiska språkguidernas egenart skulle jämförande studier inte heller vara möjliga, och därmed inte heller ett deltagande i det internationella sammanhanget för sådana studier.

Det finns två möjliga tillvägagångssätt för det undersökta ämnet: ett kronologiskt (med de undersökta språkguidernas utgivningsordning som utgångspunkt) och ett strukturellt (med språkguidornas genredrag som utgångspunkt). I artikeln har det första tillvägagångssättet valts, vilket gör det möjligt att behålla en sammanhållen blick på själva språkguidorna. Av artikelns fyra delar ägnas den första åt att lyfta fram allmänna genredrag hos språkguiden, med hänsyn till sammanhanget av liknande utländska studier. I den andra, tredje och fjärde delen undersöks de inledande avsnitten i de studerade språkguidorna kronologiskt, och deras viktigaste strukturella element urskiljs. Slutsatserna sammanfattar de undersökta språkguidornas genredrag.

1. SPRÅKGUIDEN SOM GENRE INOM NORMATIV SPRÅKVETENSKAPLIG UTGIVNING

Språkguidor betraktas som publikationer av praktisk karaktär (av handboks- eller ordbokstyp), avsedda att ge råd om vilka språkliga uttrycksmedel människor som använder en språkvarietet av standardspråket bör välja, så att deras skrivna, översatta från ett annat språk eller redigerade text, eller deras talade standardspråk, följer normerna för denna språkvarietet och är lämpligt för mottagarna (jfr Straaijer 2018: 11). När språkguidor beskrivs försöker man framhäva hur denna genre skiljer sig från ordböcker, grammatikor och stilhandböcker när det gäller syfte, objekt, mottagare, struktur och andra genrekarakteristika (se Ebner 2016: 310–320).

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 6

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Både ordböcker och språkguidor har en likartad struktur – alfabetisk – men ordböcker är oftast beskrivande snarare än normativa (även om normativa ordböcker också ges ut i vissa länder, däribland Litauen), och därför strävar man i ordböcker efter att registrera och beskriva det faktiska språkbruket. Språkguidornas objekt är språkbruk som ger upphov till svårigheter, oklarheter och diskussioner, och mottagarkretsen är bred – språkbrukare som känner sig osäkra och personer med ett annat modersmål som lär sig språket. Sådana publikationer har en folkbildande och fostrande karaktär – de förklarar vad som (inte) bör användas. Ordböcker visar inte språkbruksproblem och undviker i regel normer som varierar eller vacklar, medan språkguidor förklarar vad som lämpar sig att använda i standardspråket och vad som inte gör det.

Skirtis tarp kalbos ir stiliaus vadovų nėra labai aiški (žr. Ebner 2016: 310–311), nes ir pati stiliaus samprata skiriasi. Vienur labiau pabrėžiamas stil ingumas kaip išpuoselėtos, vartojimo tikslą ir adresatą atitinkančios kalbos ypatybė, kitur – vienodumas kaip tam tikrų formaliųjų teksto organizavimo kriterijų atitikimas. Anglakalbiuose kalbos vadovuose, be įvairių lygmenų kalbos klaidų taisymų, taip pat patariama, kaip kalbą padaryti glaustesnę, tikslesnę ir logiškesnę, vengti nuvalkiotų žodžių ir pan. stiliaus ydų. Grynuosiuose stiliaus vadovuose, kuriuos dažnai naudoja uždaros vartotojų grupės (taigi siauresnis adresatų laukas, pavyzdžiui, stambiosios žiniasklaidos priemonės), daugiausia dėmesio skiriama teksto struktūrai, rišlumui, formatavimui, dažniau vartojamų santrumpų vienodumui ir pan. (plg. Europos Sąjungos institucijų vertimo į lietuvių kalbą vadovas. Liuksemburgas, 2014). Kalbos stil ingumui ugdyti skirti stiliaus vadovai dažniau yra skaitomi, o kalbos vadovai naudojami kaip žinynai ar enciklopedijos, t. y. nėra skirti ištisam skaitymui.

De tre rådgivande litauiska språkguidor som valts som undersökningsobjekt kan betraktas som grundläggande publikationer inom denna genre. De lyfts upp till nivån för centrala språkguidor genom sitt kollektiva arbetssätt, sin universella inriktning (eftersom de behandlar många allmänna språkbruksproblem) och sin grad av officiellt godkännande. De grundläggande språkguidorna lade grunden för att ge ut

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 7

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

många andra liknande publikationer, ofta med snävare omfattning eller riktade till mer avgränsade mottagargrupper, vilka återger de grundläggande rekommendationerna i de förstnämnda. De undersökta språkguidorna var resultatet av organiserat kollektivt normeringsarbete som byggde på diskussioner och överläggningar, och Kalbos patarimai granskades dessutom av den statliga språknämnden. Andra språkguidor och liknande rådgivande publikationer är i högre grad en enskild författares eller ett fåtal författares verk.

Eftersom artikelns omfång inte medger en mer ingående redogörelse för de litauiska språkguidornas utvecklingshistoria, och eftersom syftet inte heller är att bredare översiktligt behandla andra rådgivande publikationer på litauiska, nämns vid varje språkguiden som tas upp endast några få viktigare verk, vilka ger en allmän kontext för språkrekommendationerna och belyser betydelsen av de grundläggande språkguidorna.

2. SPRÅKRÅDGIVAREN

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, när perioden av snabb utveckling av det litauiska standardspråket inleddes, började också olika småskrifter för språkbruket ges ut. Bland dessa märks Jurgis Šlapelis ordbok Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis, utgiven i Tilžė 1907, Viktoras Kamantauskas Trumpas kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlis, utgiven i Kaunas 1928, och samma författares ordbok Kalbėkime lietuviškai, också utgiven i Kaunas 1933. Man kan säga att dessa småskrifter banade väg för en ny genre och dess första förekomst – Kalbos patarėjas (hädanefter KP), som återspeglar erfarenheten av ett kollektivt normeringsarbete.

KP (1939) buvo nemokamas tuo metu ėjusio bendrinės kalbos laikraščio Gimtoji kalba (1933–1941) priedas, Lietuvių kalbos draugijos leidinys, kurį, kaip rašoma viršelyje, paruošė L. Dambrauskas, redagavo A. Salys ir Pr. Skardžius. Jis apibendrino XX a.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 8

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

det litauiska standardspråkets normeringsarbete i början, vilket efter Jonas Jablonskis död 1930 fortsattes av den så kallade postjablonskianska generationen av lingvister (se Miliūnaitė 2000a: 24–35 för en utförligare behandling).

KP (1939) Pratarmė užima beveik keturis stalinio kalendoriaus dydžio puslapius (p. 5–8⁶) ir yra pasirašyta visų trijų ją rengusių autorių inicialais. Daug dalykų apibūdinta glaustu, nugludintu tekstu, tik, skirtingai nei vėlesniuose kalbos vadovuose, nepateikiama konkrečių kalbos rekomendacijų ar vertinamųjų kalbos reiškinių pavyzdžių. Toliau apžvelgiami pagrindiniai šio kalbos vadovo turinio elementai.

2.1. Bakgrunden till utgivningen. Förordet anger att läsarna av den standardspråkliga tidskriften Gimtoji kalba, som började ges ut 1933, hade utlovats en separat publikation med språkråd, och att löftet infriades. För övrigt motsvarar den upplaga på 12 000 exemplar som anges i själva publikationen ungefär upplagan för tidskriften Gimtoji kalba.

2.2. Publikationens syfte. Redaktörerna beskrev syftet så här: ”syftet är mycket begränsat – att kortfattat och så långt möjligt ge språkpraktiker sådant som hittills på skilda håll och på olika sätt skrivits av oss själva eller andra under de senaste åren <...> och som nu är svårare för den dagliga språkbrukaren att få tillgång till.” Målet var alltså att samla språkrekommendationer från hela tidskriften Gimtoji kalba och andra källor i en enda publikation och göra dem lättillgängliga för läsarna. Målet att samla och systematisera språkrekommendationer kommer också att förbli det centrala i senare grundläggande språkguidningar.

2.3. Publikationens funktion. Förordet framhåller att detta inte är en systematisk beskrivning av standardspråket, utan enbart hjälp för språkbrukare i frågor som vållar praktiska svårigheter: ”<...> genom att ställa en sådan Språkrådgivare till allmänhetens förfogande menar vi inte att den skulle kunna eller ens göra anspråk på att ersätta någon systematisk, heltäckande vägledning i standardspråket, <...>.”

⁶ Denna och de två andra språkguidningar som undersöks citeras nedan ur de angivna sidorna i Förorden och andra inledande avsnitt, om inget annat anges.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 9

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Nej, med denna publikation vill vi endast ge den allmänhet som intresserar sig för standardspråkliga frågor den allra nödvändigaste hjälpen <...>.” En sådan formulering av syftet är utmärkande för genren språkguidning och gör det möjligt att skilja den från beskrivande språkvetenskapliga verk.

2.4. Publikationens målgrupp. I Förordet nämns både allmänheten och enskilda språkbrukare, till exempel ”en bredare allmänhet”, ”allmänheten som intresserar sig för standardspråkliga frågor”, ”språkpraktiker”, ”den dagliga språkbrukaren” och ”den dagliga praktikern”. Språkguidningens praktiska funktion motsvaras alltså av en brett definierad målgrupp.

2.5. Publikationens ämne. KP (1939) innehåller uppgifter ”om de mest aktuella frågorna i standardspråket, främst inom ordförrådet”; de språkfenomen som värderas ”har huvudsakligen hämtats ur det hittillsvarande språkbruket”. Ämnet anges tydligt – det litauiska standardspråket och dess bruk – men själva standardspråket definieras inte särskilt i denna språkguidning.

2.6. Publikationens metodologiska grund. Redaktörerna för KP (1939) uppger att de grundar sig på två källor till standardspråkets normer: uppgifter från det levande språket och nya språkfakta som överensstämmer med det levande språkets tendenser. På så sätt förs Jonas Jablonskis tradition av normering av standardspråket vidare: ”i första hand har vi försökt grunda våra påståenden på helt säkra uppgifter från det levande språket eller på sådana nybildningar som lätt kan motiveras med exempel från själva det levande språket”. Samtidigt framgår det att redaktörerna, som betraktade standardspråket som ett föränderligt objekt, inte heller stängde ute nya framväxande brukstendenser: ”Men med hänsyn till dagens språkbruks krav var vi tvungna att formulera en del saker något annorlunda eller, när vi tills vidare inte fann någon helt tydlig lösning, endast ange en ny riktning som höll på att ta form i bruket av det ena eller andra ordet eller uttrycket.”

Även om beslut om organiseringen av arbetet med standardspråket publicerades redan 1936 i själva tidskriften Gimtoji kalba, där tidigare erfarenheter av normeringen av standardspråket sammanfattades, renodlades normeringskriterierna och publicerades emellertid först i november 1938

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 10

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

numeryje (žr. Miliūnaitė 1991: 17–21), tad greičiausiai Pratarmėje nebespėta jų bent glaustai paminėti.

2.7. Förhållandet till andra språkpublikationer.

KP (1939) rengėjai nurodo, kad ankstesnės, kaip jie vadina, brošiūrėlės – Viktoro Kamantausko Trumpas kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlis ir Kalbėkime lietuviškai, Rygiškių Jono Mūsų kalbos žodynėlio dalykai – „savo požiūriu bei aiškinimais yra didžiai trūktinos, o rašomosios kalbos žodynas Lituanistikos Instituto kalbos skyriaus tik dabar pradėtas ruošti“. Be to, minimasis žodynas esantis kitokios paskirties ir negalintis apimti tų dalykų, kurie pateikiami Kalbos patarėjuje: „čia pirmoje vietoje imami taisytinieji arba aiškintinieji, o ten, rašomajame žodyne, tegalės būti duodami tik vartotinieji dalykai, t. y. taisyklingieji mūsų gyvosios kalbos duomenys arba visai vykę naujadarai“. Taigi tie abu leidiniai „tiek savo pobūdžiu, tiek turiniu yra visai skirtingi ir todėl vienas kito negalės atstoti“. Tokiu būdu išryškinamas svarbiausias kalbos vadovo žanro požymis – jame pateikiami nenorminiai, taisytini kalbos reiškiniai arba įvairūs svyruojančių, nenusistovėjusių, kalbos vartotojams abejonių keliančių bendrinės kalbos normų atvejai.

2.8. Data samt principer för urval och presentation.

Redaktörerna samlade in sådant som hade diskuterats under sju år i Gimtoji kalba, kompletterade det med ”en hel del som de hade plockat upp på annat håll” och presenterade det ”i lexikografiskt bearbetad form”. KP (1939) kan alltså betraktas som en liten ordbok med språkliga rekommendationer. Men i fråga om typerna av språkfenomen skilde den sig avsevärt från sina föregångare, eftersom fokus inte bara låg på lexikala frågor, utan också på ”helt tydliga förekomster av språkfel i bruket och i ordförrådet”. De mest aktuella var naturligtvis främmande ord: ”vi tar med ganska många främmande ord som verkligen inte bör användas i vårt standardspråk och som kan ersättas med lämpliga inhemska ord ur det levande språket eller med nybildningar”⁷. Uppmärksamhet riktades också mot

⁷ Även om Förordet inte nämner det, innehåller den lilla ordboken också ett stort antal rekommendationer om grammatisk och ortografisk anpassning av lånord som betraktas som normerade.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 11

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

olämplig användning av ords betydelser: ”de specialiserade betydelser hos vissa ord som hittills inte har hållits isär preciseras striktare”. I takt med att standardspråket utvecklades behövde man också avgränsa ”en och annan olämplig användning”. Eftersom Gimtoji kalba publicerade många grammatiska rekommendationer, kom en del av dem också med i denna språkliga handbok – i Förordet nämns att ”mer frekventa olämpliga syntaktiska företeelser” hade tagits med. Intressant nog glömde man inte heller det talade standardspråket. Det uppges att man i KP (1939) tog med ”vissa ord som betonas helt felaktigt”, och i själva den lilla ordboken går det också att hitta några fall där uttalet korrigeras (mjukning av den icke-normerade konsonanten l, till exempel i orden Aldona, alfabetas, eller hårdgöring). Sett till språkfenomenens art motsvarar KP (1939) alltså också genren språklig handbok, eftersom språkbrukarna får hjälp genom att man försöker täcka ett så brett spektrum som möjligt av varierande språkfenomen.

3. RÅD OM SPRÅKBRUK

Enligt Aldonas Pupkis, redaktör för denna publikation, uppstod idén att ge ut Råd om språkbruk (nedan KPP) ur behovet av att systematisera och sammanfatta det som sedan 1967 hade skrivits i stor omfattning i pressen om praktiska språkfrågor, eftersom man under sovjettiden ”överallt upplevde en flod av ryska inslag, en stark påverkan på grammatiksystemet och kände att språket verkligen gick tillbaka” (se Musteikis 2016). Bland dessa många rekommendationer förekom också subjektiva inslag, så efter att ett omfattande register över rättelser hade sammanställts behövde man välja ut och bedöma ”vad som var allvarliga fel, vad som var mindre problem eller stilbrott” (Musteikis 2016).

Enligt redaktören för KPP var det under sovjettiden omöjligt att tillämpa några språkpolitiska åtgärder för att stoppa russifieringen. Därför försökte man påverka språkbruket åtminstone genom normerande praktisk verksamhet och folkbildning, något som fick starkt stöd i samhället: människor ville värja sig mot det tvångsmässiga inträngandet av det ryska språket och dess negativa påverkan och se sitt eget språk

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 12

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Švaresnę ir taisyklingesnę“ (Mustეikis 2016: plačiau apie KPP sumanymą ir rengimą žr. Pupkis 2016: 147–186). Ši veikla neapsiribojo tik kalbos taisymais ir XX a. 7–9 dešimtmečiais išaugo į ištisą kalbos sąjūdį; stengtasi nuolat skatinti kuriamąsias kalbos galias, plačiau naudotis lietuvių kalbos stilistikos teikiamomis raiškos priemonėmis (žr. Pupkis 2016). Todėl naujasis kalbos vadovas įsiliejo į bendrą pasipriešinimo rusų kalbos poveikiui judėjimą.

KPP, kaip ir KP (1939), buvo kolektyvinis darbas; autorių branduolį, taip pat redaktorių kolegiją⁸ sudarė daugiausia Vilniaus universiteto ir Lietuvių kalbos ir literatūros instituto kalbininkai. Šio kalbos vadovo⁹ buvo išleisti du leidimai – 1976 ir 1985 m. Spaudoje sulaukta entuziastingų atsiliepimų, o pirmojo leidimo tiražas – 25 tūkst. egzempliorių – buvęs išpirktas per kelias savaites, antrojo leidimo tiražas buvo jau 35 tūkstančiai (Mustეikis 2016).

De inledande delarna i de båda utgåvorna skiljer sig inte mycket åt och behandlas därför nedan tillsammans, med eventuella skillnader framhävda. Jämfört med KP (1939) är de inledande delarna i KPP betydligt längre och mer utförliga. KPP (1976) består av: Förord (s. 3–5), Rådens omfattning (s. 6–9), Rådens struktur (s. 10–13), Källor (s. 13–14). KPP (1985) består av: Förord (s. 3–5), Rådens innehåll (s. 6–9), Rådens struktur (s. 9–14), Källor (s. 14–15). I den andra utgåvan har alltså avsnittet Rådens omfattning bytt namn till Rådens innehåll, men i huvudsak behandlas samma frågor i båda; i den andra utgåvan anges dock dessutom vad som har ändrats jämfört med den första.

3.1. Motiv till utarbetandet. I förordet till KPP (1976) bedöms det offentliga språkbrukets rådande tillstånd kortfattat som ganska gott inom vissa områden, men samtidigt hävdas att ”det inte går att

⁸ Se artikelns källförteckning för hela gruppen som utarbetade KPP.

⁹ För övrigt var de första, preliminära titlarna på KPP Språkpraktisk handbok och Språkhandbok (Pupkis 2016: 148).

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 13

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

och vissa brister i skriftspråket och talspråket inte heller kan förbises”. Samtidigt framhålls behovet av en publikation med systematiserade språkrättelser.

KPP (1985) pirmosios kelios Pratarmės pastraipos kartojamos, toliau rašoma apie pirmojo leidimo patirtį: Patarimai „visuomenės buvo palankiai sutikti“, „tapo parankine redaktorių, žurnalistų, mokytojų ir kitų sričių specialistų knyga“, tiražas buvo išpirktas, tad kilęs reikalas parengti naują leidimą.

3.2. Publikationens syfte och uppgifter. Med en stil som är typisk för sovjetperioden (”att bekämpa de missförhållanden som fortfarande förekommer”) anges att KPP:s syfte är ”att fortsätta utveckla det litauiska skriftspråket och bekämpa de språkliga orenheter som fortfarande förekommer i talspråket och ibland även i skriftspråket”. Målet är att bidra till det litauiska språkets utveckling och att främja alla dess stilar och varieteter. Varför detta är viktigt motiveras med två sammanhängande argument. För det första framhålls språkets informationsfunktion; för det andra betraktas språket som ett kulturellt värde: ”Endast med ett logiskt, precist, klart och korrekt språk kan information förmedlas på ett lämpligt sätt och kulturutvecklingen främjas på ett tillbörligt sätt”, ”allt bättre tillgodose de ökade kulturella behoven i vårt samhälle”; ”ett fulländat språk är i sig självt ett kulturellt värde. Varje kultiverat samhälle förstår väl behovet av att vårda sitt skriftspråk och talspråk, dess informationseffektivitet och fulländning”.

KPP, plačiau nei KP (1939), nurodomi ir uždaviniai iškeltam tikslui pasiekti. Susidarius panašiai padėčiai, kaip ir pojablonskiniu bendrinės kalbos norminimo laikotarpiu, prieš išleidžiant KP (1939), pažymima būtinybė „sisteminti kalbos taisymus“, nes praktinių kalbos patarimų esą prisikaupę nemažai, bet jie išsklaidyti po įvairius leidinius ir ne visada pasiekia adresatą. Todėl vienas iš uždavinių – „surinkti į vieną vietą tas rekomendacijas, jas apibendrinti ir padėti įtvirtinti tuos kalbos reiškinius, kurių normiškumas kalbos mokslo jau yra aptartas ir nustatytas“. Be to, pažymima, kad „kartais vartotojui sunkoka atskirti stambias kalbos klaidas (ypač leksikos ir gramatikos) nuo

BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 14

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

små kontextuella stilistiska brister”. KPP:s redaktörer såg alltså tydligt behovet av att skilja mellan överträdelser av språknormerna och stilistiska brister.

KPP (1985) Pratarmėje pridėta, kad siekiama „diegti ir propaguoti aiškias kalbos normas“, papildyti Patarimus naujais taisymais, taip pat pakoreguoti kai kurias pirmojo leidimo rekomendacijas, nes „kiek pasikeitė ir pažiūra į vieną kitą pačių patarimų ir kitų norminamųjų darbų rekomendaciją“. Kartu pabrėžta, kad svarbiausias antrojo leidimo uždavinys buvo „palaikyti kalbos normų stabilumą ir norminamųjų rekomendacijų perimamumą“.

3.3. Publikationens funktion. KPP:s redaktörer var väl medvetna om de två viktigaste förutsättningarna för de standardspråkliga normernas genomslag och för språkets utveckling. För det första måste man utgå från beskrivningar av standardspråket och dess normsystem; för det andra krävs rättelser av normöverträdelser. I förordet står det att ”våra språkforskares grundläggande verk” bidrar till att utveckla den litauiska språkkulturen – den akademiska Litauiska grammatiken, Litauiska ordboken, Ordbok över modern litauiska, terminologiska och tvåspråkiga ordböcker med mera. För språkets vård ges dessutom publikationerna Vårt språk och Språkvård ut, språkspalter publiceras i tidningar och tidskrifter och Vilnius radio sänder korta språkbildande program. KPP hör till de språkbildande publikationerna inom språkvården, och dess funktion är således typisk för genren språkhandbok.

3.4. Publikationens målgrupp. KPP ”riktar sig i första hand till dem som i sitt arbete och liv möter bedömningar av olika språkfenomen, vars arbete har anknytning till skolan, skrivande och redigering av texter eller andra former av språkanvändning”. Publikationen riktar sig alltså till användare av standardspråket som ställs inför praktiska frågor. Detta är ett viktigt kännetecken för språkhandbokens genre.

3.5. Publikationens ämne. KPP ägnar störst uppmärksamhet åt det offentliga tal- och skriftspråket: språket i böcker och periodiska publikationer samt i radio och television. Själva standardspråket

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 15

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Språket som en självständig varietet urskiljs inte ens, eftersom allt offentligt enligt den tidens synsätt skulle uttryckas på standardspråket, medan andra språkvarieteter, däribland dialekterna, hamnade utanför det offentliga språkbruket.

3.6. Publikationens metodologiska grund. KPP (1976) Förordet betonar särskilt arbetets kollektiva karaktär: frågor kring den publikation som höll på att utarbetas diskuterades och debatterades. Principerna för arbetet behandlades vid seminarier och publicerades i tidskriften Mūsų kalba. Vid utformningen av språkrekommendationerna utgick man från språknormerande arbeten och strävade efter att minimera kodifikatoriska motsägelser.

Kaip matyti iš KPP (1985) Pratarmės, kolektyvinis darbo pobūdis bei atvirumas įvairioms nuomonėms buvo išlaikytas ir toliau: pažymėta, kad buvo dirbamas kalbos mokslo tiriamasis ir norminamasis darbas, o Patarimų leidimo kryptis apsvarstyta Respublikinės kalbos komisijos 1980 m. gruodžio 15 d. teoriniame seminare. Ši data rodo, kad, išleidus pirmąjį leidimą, darbas nesustojo, išlaikytas jo tęstinumas iki pat antrojo leidimo. Parengtas tekstas apsvarstytas bendruose autorių ir redaktorių posėdžiuose, taip pat stengtasi atsižvelgti ir į kitų kalbos specialistų bei KPP skaitytojų siūlymus ir pastabas.

I dåtidens språkvetenskapliga litteratur diskuterades normeringsprinciper och kriterier för standardspråket flitigt, men de nämns inte i vare sig den första eller den andra upplagan, trots att Aldonas Pupos bok Kalbos kultūros pagrindai hade utkommit 1980 och redogjorde för hela systemet av dessa principer och kriterier. Man kan anta att man, liksom i KP (1939), sannolikt ville undvika att belasta läsarna av språkhandböckerna med teoretiska resonemang.

3.7. Förhållandet till andra språkpublikationer. Förordet räknar upp vilka ”försök att systematisera språkrättelser” som hade gjorts fram till dess, men framhåller samtidigt att ”de inte har någon större inverkan på alla språkbrukare”:

1939 Kalbos patarėjas;

BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 16

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

1970 V. Nečiūnas Medikų kalbos klaidos;

1970 Trumpas dokumentų įforminimo ir rašybos žinynas (sammanställd av J. Žemaitis);

1972 Vytenis Grabauskas Trumpas kalbos vadovas (svarbesnių klaidų taisymai) för skolorna (red. A. Šoblinskas);

Språkrekommendationslistor avsedda för specialister inom olika områden.

Kanske nämnde redaktörerna inte allt, men av denna förteckning framgår att ingen större språkhandbok hade utkommit under de tre decennierna efter Kalbos patarėjas¹⁰, och behovet av att utarbeta KPP var således uppenbart. Redaktörerna för KPP (1976) uppgav själva i Förordet att det var ”det första mer omfattande sammanfattande arbetet av detta slag under sovjettiden”.

Som det sista kapitlet i KPP:s inledande del presenteras en litteraturförteckning (Šaltiniai), som även omfattar flera viktiga verk av auktoritativa författare – Juozas Balčikonis, Kazimieras Būga, Jonas Jablonskis och Juozas Pikčilingis. I den andra upplagan ändrades förteckningen endast obetydligt; fler artiklar om språkbruk i periodisk press (1945–1982) lades till, liksom Aldonas Pupos Kalbos kultūros pagrindai (1980) och två böcker av Jonas Šukys om användningen av kasus och prepositioner, utgivna 1976 och 1978.

KPP (1985) Pratarmėje atskirai pažymėta, kad į leidinį vengiama dėti tokius kalbos reiškinius, kurių taisymai prieštarautų kitiems norminamiesiems darbams, t. y. Lietuvių kalbos gramatikai ir tuometiniam antrajam Dabartinės lietuvių kalbos žodyno (1972) leidimui. Taigi KPP rengėjai turėjo platų tuometinių kalbotyros darbų kontekstą, ir matyti pastangos derinti skirtingas nuomones, kad bendrinės kalbos normų kodifikacija būtų kuo nuoseklesnė ir pagrįstesnė.

¹⁰ Av politiska skäl nämndes inte åtminstone några viktigare tillämpade verk som publicerats av litauiska emigranter i KPP:s inledande del. Ett exempel är Lietuvių kalbos vadovas, som gavs ut i Tyskland 1950 i en upplaga på 5 000 exemplar (sammanställd av Pranas Skardžius, Stasys Barzdūkas och Jonas Martynas Laurinaitis), samt Pranas Skardžius bok Lietuviški tarptautinių žodžių atitikmenys (Chicago, 1973). Vid den tiden kunde dessa verk inte ha något större inflytande på utvecklingen av normerna för standardspråket i Litauen, men senare var de kända och användes av språknormerarna.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 17

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

3.8. Data samt principer för urval och presentation. Liksom i KP (1939) förblev principen för presentationen av språkfenomen alfabetisk¹¹, och själva publikationen kallas i avsnittet Rådens omfattning en rättelseordbok. Omfånget av såväl lexikala som grammatiska fenomen blev bredare, och typerna av språkfenomen differentierades mer. Bland de lexikala fenomenen ”behandlas ord som av en eller annan anledning inte alls lämpar sig för standardspråket (jargongord, icke rekommenderade lånord, hybrider, icke rekommenderade översättningslån eller oacceptabla nybildningar, dialektala ord)”, liksom ”goda inhemska polysema ord, om en eller flera av deras betydelser (vanligen översatta) på ett eller annat sätt behöver rättas”. I KPP togs också betydligt fler grammatiska frågor med – ordbildning, morfologi och syntax: ”i rättelseordboken har icke rekommenderade ord, mindre goda eller åtminstone normmässigt vacklande ord, deras former, förbindelser, konstruktioner och affix ordnats efter alfabetet”.

Kitaip nei KP (1939), visai nedėta tarties bei kirčiavimo ir rašybos rekomendacijų: „nėra įtraukti rašybos ir skyrybos dalykai, neaptariami tarties ir kirčiavimo klausimai“; atskirta tikrinių žodžių dalis – dažnesnių norminių (kartais su normos variantais) Lietuvos vietovardžių sąrašas.

KPP:s redaktörer framhåller att de ”inte ens gör anspråk på att besvara a l l a frågor om språkbruk”; ”de har inte heller föresatt sig att fastställa normerna för alla varierande företeelser i språket, utan har strävat efter att behandla endast de mest aktuella språkfrågorna, som har en tradition av rättelser och användning och vars normer i dag inte väcker några större tvivel hos språkvetarna”. I likhet med KP (1939) betraktade de standardspråket som en ständigt föränderlig språkvarietet och insåg att normernas kristallisering är en process som sträcker sig över tid. De medgav därför att det vid den aktuella tidpunkten helt enkelt var omöjligt att tydligt bedöma normstatusen hos vissa framväxande språkfenomen: ”där det konkreta språkbruket ännu inte har stabiliserats eller helt enkelt inte har undersökts, nöjer man sig med att visa tendensen i språknormeringen samt med mindre strikta rekommendationer om språkfenomenens användning

¹¹ För övrigt skrevs även KPP:s text i alfabetisk ordning, eftersom författarna fördelade de enskilda bokstäverna mellan sig.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 18

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

rekomendacijomis“. KPP (1976) sudėta ir tokių taisymų, kurie, kaip pažymima skyriuje Patarimų apimtis, „nebeaktualūs išprusiam bendrinės kalbos vartotojui, tačiau gali praversti kalbos kultūros propagavimui visuomenėje“.

KPP (1985) Pratarmėje duomenų atrankai skirta daugiau dėmesio. Pabrėžta, kad Patarimai „nėra visų neaiškių kalbos praktikos dalykų žinynas“, todėl nesiekta duoti atsakymų dėl visų įvairiojančių reiškinių normos, o parodyta tai, dėl ko kalbos kultūros specialistams nekyla didesnių abejonių. KPP turinio pokyčių būta dvejopų. Pirma, atsisakyta kai kurių kalbos reiškinių iš pirmojo leidimo:

1) föråldrade barbarismer eller sådana ”som många tydligt uppfattar som främmande ord som inte bör användas och vet vad de kan ersättas med”;

2) tillfälliga, otypiska rättelser och exempel vars tillfälliga karaktär man blev övertygad om vid arbetet med den andra upplagan;

3) snävt använda facktermer och exempel på yrkesspråk;

4) språkfenomen som hör till stilistiken;

5) sådana rättelser ”vars motivering visade sig vara inte helt tillräcklig”.

För det andra togs nya språkfenomen med, vilka ”är väl teoretiskt underbyggda och inte offentligt motsagda av någon” och om vilka redaktionskollektivet var enigt.

Även om KPP:s redaktörer höll fast vid ståndpunkten att endast stilistiskt neutrala språkfenomen skulle bedömas i publikationen, kan man ändå dra slutsatsen av inledningen att kontakten med stilistiken inte kunde undvikas. För det första ”kan vissa ord eller syntaktiska konstruktioner som rättas i Råden användas med en särskild stilistisk funktion”, vilket innebär att någon stilistisk markering fogas till sådana fenomen. För det andra finns det också stilrekommendationer, som behövs när ett språkfenomen, trots att det kännetecknar en viss stil, ”aggressivt tränger sig in i andra stilar och stör deras system”. Dessa samband med stilistiken visar att KPP strävade efter att återge ett sådant skede i utvecklingen av standardspråkets normer då denna varietet redan hade mognat så långt att dess

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 19

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

normoms natūraliai būdinga stilistinė skaida, kurios dar nebuvo matyti KPP (1939). Tačiau šios sąsajos su stilistika nėra gausios ir jokiu būdu nebūtų galima teigti, kad KPP peržengia kalbos vadovo kaip žanro ribas ir iš dalies pereina į stiliaus vadovo žanrą.

4. SPRÅKRÅD

Efter utgivningen av Praktiska språkråd började det också komma ut mer begränsade och specialiserade språkrådgivande publikationer, som i huvudsak byggde på rekommendationerna i KPP¹² och i högre grad var anpassade till särskilda grupper av språkbrukare. Alla skulle inte kunna kallas typiska språkhandböcker, så nedan nämns bara några.

Ett av de mer omfattande verken är boken Praktisk användning av litauiska, sammanställd av Juozas Vaišnys och utgiven i Chicago 1985; huvuddelen utgörs av en ordbok över ord och uttryck som inte bör användas. I förordet anger författaren att han främst byggde på KPP (1939) och KPP (1976). Det är förståeligt att verket var avsett för emigranternas behov och inte kunde användas i Litauen vid den tiden.

I Litauen utkom 1991 Så här ska man inte tala, en publikation sammanställd av Danguolė Mikulėnienė och benämnd en ordbok över språkfel; för det administrativa språket sammanställde Pranas Kniūkšta Råd om kanslispråk (första upplagan 1993, sammanlagt fem bokutgåvor)¹³; Nijolė Linkevičienė och Laimutis Laužikas utgav Språkråd för journalister (1997); Jonas Šukys Språkråd för historielärare (1998); Genovaitė Irtmonienė och Jonas Šukys Språkråd för experter inom idrott och kroppskultur (2000); samt Lina Murinienės webbaserade …

¹² Nedan nämns endast några av de härledda publikationer som bäst motsvarar språkhandbokens genre och bygger på KPP, även om också andra viktiga normerande verk av Arnoldas Piročkinas, Aldona Paulauskienė, Danutė Tarvydaitė, Pranas Kniūkšta med flera har utkommit.

¹³ Den webbaserade versionen av denna publikation redigeras och uppdateras av Rasuolė Vladarskienė. Tillgänglig på internet http://kanceliariniaipatarimai.lki.lt.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 20

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Publikationen Aktuella frågor i det administrativa språket, sammanställd av Rasuolė Vladarskienė (2014)¹⁴, med flera.

Många språkrekommendationer publicerades i tidskrifterna Språkvård och Modersmålet, liksom i periodiska publikationer.

I detta sammanhang, där det fanns rikligt med normerande information, började man drygt ett decennium efter utgivningen av KPP (1985) överväga en tredje utgåva (se Miliūnaitė 2000b: 180–189 för en utförligare behandling). Författarkollektivet förändrades avsevärt¹⁵, liksom arbetssättet. Man beslutade att inte längre skriva texten uppdelad efter enskilda bokstäver, utan i stället fördela arbetet efter språknivåer och typer av språkfenomen, så att publikationen skulle bli mer systematisk och sammanhängande.

Matant, kad po KPP (1985) leidimo periodinėje ir kalbinėje spaudoje vėl pradėjo kauptis paskiros kalbos rekomendacijos, Lietuvių kalbos institute sukurta skaitmeninė Kalbos rekomendacijų duomenų bazė, apimanti nemažą dalį kodifikacijos šaltinių, kurie pasirodė nuo to laiko, kai nustota rinkti duomenis antrajam KPP (1985) leidimui. Šie duomenys vėliau pateikti naujojo kalbos vadovo – Kalbos patarimų (KP (2002–2013)) autoriams. Be to, per 1997–2005 metus išleista 20 Kalbos patarimų informacinių biuletenių sąsiuvinių, kuriuose pateiktos svarbiausių kalbos praktikai skirtų periodinėje ir mokslinėje spaudoje skelbtų straipsnių santraukos ir rodyklės. Tai taip pat buvo pagalba tiek rengėjams, tiek kalbos vartotojams, laukiantiems naujo KPP leidimo.

Efter det förberedande arbetet planerades åtta provhäften och en separat Ordbok över ortnamn, avsedd som en betydligt utökad och uppdaterad motsvarighet till KPP:s ortnamnsförteckning¹⁶. Som det står i förordet till KP (2002–2013) Förord visade det sig under arbetets gång att ”när materialet utökades,”

¹⁴ Tillgänglig på internet: http://administracinek...

¹⁵ Se artikelns källförteckning för hela gruppen som utarbetade KPP.

¹⁶ Ordboken över ortnamn utarbetades, granskades av Statliga kommissionen för litauiska språket och gavs ut 2002 (Ordbok över ortnamn, utarbetad av: Aldonas Pupkis (redaktör och huvudredaktör), Marytė Razmukaitė (redaktör), Rita Miliūnaitė, Vilnius: Institutet för vetenskaps- och encyklopedipublicering) – samtidigt som den första häftet med grammatiska rekommendationer utkom. År 2007 digitaliserades ordboken vid Litauiska språkets institut och gjordes tillgänglig för allmänheten på adressen http://vietovardziai.lki.lt/. Detta vittnar om det intensiva arbetet vid den tiden inom gruppen Språkråd.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 21

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

skrivs om och revideras i sådan utsträckning att det i grund och botten blir en annan publikation, som mer eller mindre skiljer sig från de tidigare Kalbos praktikos patarimų både vad gäller omfattningen av de behandlade frågorna och hur de presenteras, och ibland även i bedömningen”.

Eftersom texten skulle behandlas av den statliga kommissionen för litauiska språket beslutade man att inte vänta tills alla författare hade skrivit sina delar, utan att ge ut en granskad liten bok i taget och senare, efter att ha fått läsarnas synpunkter, sammanställa allt till en enda publikation i alfabetisk ordning. Arbetet, som hade inletts smidigt och enligt plan, fortskred dock senare med långa avbrott.

År 2002 utkom den första lilla boken, Gramatinės formos ir jų vartosena, och 2003 tre små böcker om syntaxfrågor. År 2005 utkom den första upplagan av den lilla boken om lexikala lån (den andra 2013). När ledningen för språkkommissionen byttes ut 2002 upplöstes den tillfälliga underkommitté som hade behandlat Kalbos patarimus, och nya författare tog sig an det fortsatta arbetet; de tre återstående små böckerna vare sig färdigställdes eller gavs dock ut. Efter ytterligare ett byte av ledningen för språkkommissionen 2012 återtog verkets redaktör publikationen 2015 och började utarbeta de saknade delarna, medan författarkollektivet på grund av sin höga ålder inte längre fortsatte arbetet. Tillsammans med de två andra språkguidernas böcker började alla dittills utgivna små böcker i Kalbos patarimų digitaliseras 2018, och en gemensam databas över de språkrekommendationer som de innehåller skapades. Den integreras i det litauiska systemet för digitala språkresurser E. kalba (https://ekalba.lt).

KP (2002–2013) gramatikos knygelių įvadinių dalių Pratarmės (p. 4–6) skiriasi nežymiai, o tolesniuose jų skyriuose „Kalbos patarimų“ sandara, Linksnių vartojimas (Prielinksnių ir polinksnių vartojimas ir kt.), Straipsnių pobūdis ir sandara, Funkcinis apibūdinimas, Vertinimo laipsniai, Nuorodos į kitus straipsnius (p. 6–16) aprašomi kiekvienai knygelei būdingi duomenų atrankos, skirtumo nuo KPP (1985), rekomendacijų pateikimo, vertinimo ir kt. dalykai. Kadangi knygelės buvo tik bandomosios ir skirtos ne tiek visai

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 22

doi.org/10.35321/bkbalba.2020.93.10

För allmänheten såväl som för de specifika målgrupperna skrevs inga utförliga inledande delar, särskilt eftersom dessa målgrupper väl kände till den tidigare språkguiden.

4.1. Bakgrund till utarbetandet. KP (2002–2013) I förorden noteras, liksom i tidigare språkguiders förord, att det sedan utgåvan av KPP (1985) ”har samlats en hel del frågor att ta ställning till, och nya frågor som intresserar brukarna av standardspråket har uppkommit”. Den statliga kommissionen för litauiska språket godkände redan 1998 grunderna och principerna för utarbetandet av den tredje utgåvan av ”Kalbos praktikos patarimų” (se Gimtoji kalba, 1998, nr 12, s. 4–6). Med detta som utgångspunkt började arbetsgruppen för publikationen 1999 undersöka språkbruksdata, göra en mer precis och ändamålsenlig differentiering mellan språkbrukets varianter och se över bedömningen av språkliga företeelser, vid behov precisera gränserna mellan normer och fel, och därefter skriva texterna till de enskilda små böckerna.

4.2. Publikationens syfte och uppgifter. I förorden anges att syftet med KP (2002–2013) är ”att bedöma de språkliga företeelser som är relevanta för standardspråkets bruk, ange de huvudsakliga (vanligen neutrala) normerna för varierande varianter och skilja ut de företeelser som befinner sig i standardspråkets periferi eller utanför dess gränser”. Språkguidens uppgifter framgår så att säga av förordens beskrivning av vad som har gjorts: ”relevanta variationsfenomen i det nutida standardspråkets bruk presenteras kortfattat, förhållandet mellan språkliga företeelser och standardspråkets normer visas med olika grader av värdering, och tendenser i normativt språkbruk försöker blottläggas”.

De inledande delarna av KP (2002–2013) har en betydligt mer akademisk stil än KPP och riktar sig till en specifik läsargrupp, för vilken det inte behövs någon ingående förklaring av varför en sådan publikation behövs och vad den syftar till.

4.3. Publikationens karaktär. I traditionens anda från KPP betraktade utgivarna de nya KP (2002–2013) som en publikation om språkpraktik, och avlägsnade sig således inte från språkguidens genre. I avsnittet i de inledande delarna med rubriken ”Kalbos patarimųs” struktur motiveras det systematiska (och först därefter alfabetiska), snarare än i första hand alfabetiska, sättet att presentera språkliga företeelser. Där sägs att ”för språkpraktiken

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351–7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 23

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Det är praktiskt att ha inte bara en alfabetisk förteckning över alla språkliga företeelser som korrigeras och rekommenderas, sådan som ”Kalbos praktikos patarimai” var. En systematisk redovisning av de värderade språkfenomenen uppdelade på språkets olika nivåer gör det inte bara lättare att förstå innebörden av det som korrigeras och rekommenderas, utan hjälper också till att lättare komma ihåg själva rekommendationerna.”

4.4. Publikationens målgrupp. KP (2002–2013) I förordena nämns användare av standardspråket, och i publikationernas presentationer anges att detta är ”en samling råd för redaktörer, språkvårdare, lärare, studenter – för alla som bryr sig om språkvård”.

4.5. Publikationens objekt. KP (2002–2013) I förordena nämns ofta dagens användning av litauiska (där olika normativa och icke-normativa språkfenomen förekommer) och standardspråket litauiska, liksom dess olika funktionella stilar och delstilar. Det är intressant att beskrivningen av publikationens syfte och uppgifter visar på en målmedveten och uttrycklig strävan att avgränsa standardspråket från andra språkvarieteter och dess normer från icke-normativa språkfenomen. En sådan tendens deklarerades inte tydligt i tidigare språkguider.

4.6. Publikationens metodologiska grund. Även om det inte nämndes i de inledande delarna av KP (2002–2013), var den teoretiska grund som KP byggde på utan tvekan dokumentet Lietuvių bendrinės kalbos tvarkybos principai, kodifikacijos kriterijai ir jų taikymas (Principai 1997), som godkändes 1997 av den statliga kommissionen för litauiska språket, samt de tidigare nämnda grunderna och principerna för utarbetandet av den tredje upplagan av ”Kalbos praktikos patarimai”, där principerna om funktionell (samhällelig) ändamålsenlighet, systematik och renhet samt normförändring genom varianter nämns. I förordena anges endast en av de viktigaste utgångspunkterna: ”Man strävar efter att följa principen om normernas stabilitet och att förändra dem inte språngvis, utan genom att gradvis skärpa eller mildra själva bedömningen.” Det bör också noteras att ett mer konsekvent och tydligare definierat system för graderad bedömning av språkfenomen har utvecklats med utgångspunkt i teorin om standardspråksnormen; detta behandlas i ett särskilt kapitel i Förordena.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 24

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

4.7. Förhållandet till andra språkpublikationer och normkällor. De grundläggande källorna till standardspråksnormerna förblev i stort sett desamma: akademiska publikationer – ordböcker och grammatiker – och nämndes därför inte i de inledande delarna. En avgörande skillnad jämfört med tidigare språkguider framträdde dock: när digitaliseringen av olika språkliga resurser och skapandet av databaser väl hade inletts behövdes inte längre papperskartotek över språkliga korrigeringar. Författarna hade nytta inte bara av den tidigare nämnda databasen med språkrekommendationer, utan också av datorbanken för språkkonsultationer vid Litauiska språkets institut och konsultationsdatabasen vid den statliga kommissionen för litauiska språket (som senare blev Konsultationsbanken), vilka nämns i förordet till KP:s lexikon över lånord (2005) Förordet. För övrigt fördes senare alla rekommendationer i de tryckta KP (2002–2013) över till denna Konsultationsbank¹⁷.

4.8. Data samt principer för urval och presentation. Urvalet och innehållet i materialet skiljer sig i grunden inte särskilt mycket från tidigare språkguider, eftersom man strävade efter att bevara traditionen med korrigeringar och endast komplettera språkrekommendationerna med nya fenomen vars användningstendenser redan hade blivit tydliga och vars bedömning författarna var mer eller mindre överens om. De största förändringarna skedde när språkguideformen omarbetades. Den systematiska presentationen av språkrekommendationerna gjorde det möjligt att koppla de allmänna grammatiska artiklarna till konkreta lexikaliserade fall, som i tidigare språkguider hade spritts alfabetiskt genom hela publikationen. Dessutom hade man redan då insett att KP förr eller senare skulle behöva få formen av en digital databas, och därför formaliserades själva språkrekommendationerna i betydande grad; deras struktur beskrevs utförligt i kapitlet ”Artiklarnas karaktär och uppbyggnad” i de inledande delarna.

¹⁷De digitala källornas möjligheter (obegränsat utrymme, snabb redigering vid behov, smidig sökning och liknande) möjliggjorde en gradvis övergång från tryckta handböcker med språkrekommendationer till ett digitalt rekommendationsformat. Konsultationsbanken kan dock inte ersätta en sammanhållen publikation som utarbetas systematiskt, och därför har man inte övergett Kalbos patarimų som språkguidegenre; den kommer bara också att finnas tillgänglig på nätet.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 25

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Kadangi kol kas liko neišleistos trys planuotos KP (2002–2013) knygelės, skirtos žodžių sandaros ir žodžių reikšmių bei kitiems įvairuojantiems leksikos reiškiniams, šis leidinys dar negavo išbaigto pavidalo. Tačiau ir paskelbti tekstai leidžia priskirti jį kalbos vadovo žanrui, nors įvadinės dalys gana glaustos ir neatskleidžia visų šio leidinio ypatybių.

Tjugo år efter att utgivningen av häftena Kalbos patarimų inleddes hade användarna av standardspråket litauiska förändrats avsevärt: demokratiseringsprocesser, ett mer liberalt samhällsliv och internetiseringen förändrar såväl språkliga attityder som formerna för informationsförmedling. Under poststandardiseringsperioden blir motivationen bakom språkrekommendationerna och tydliga argument för bedömningen av språkfenomen allt viktigare. Med detta i åtanke har de första stegen redan tagits: de viktigaste språkguiderna på litauiska har digitaliserats och kommer att göras tillgängliga för allmänheten i en form som visar utvecklingen av kodifieringen av standardspråksnormerna under de senaste åtta decennierna.

SLUTSATSER

1. Till sina genre särdrag motsvarar tre grundläggande publikationer inom litauisk normativ lingvistik – Kalbos patarėjas (1939), Kalbos praktikos patarimai (1976, 1985) och Kalbos patarimai (2002–2013) – kännetecknen hos språkhandböcker som har funnits i Europa i flera århundraden och utgör det viktigaste samlade arvet av rekommendationer för bruket av standardlitauiska. Deras tillkomst och karaktär formades både av de standardiseringsuppgifter som uppstod i olika skeden av standardspråkets utveckling och av skilda politiska omständigheter och föränderliga samhällsbehov. De inledande avsnitt om språkhandböcker som behandlas i artikeln återspeglar endast en del av sammanhanget kring deras utarbetande, men ger upplysningar om såväl genrens särdrag och utveckling som förändringar i standardspråkets

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 26

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

normer, utvecklingen av funktionella stilar, den funktionella differentieringen av språkliga uttrycksmedel och utvecklingen av det teoretiska normerings tänkandet.

2. Vid utarbetandet av litauiska språkhandböcker behandlades följande huvudfrågor (de avspeglas i varierande grad även i publikationernas inledande avsnitt):

2.1. att fastställa publikationens mål, syfte och uppgifter;

2.2. att välja publikationens målgrupp;

2.3. att fastställa publikationens objekt (vilken språkvarietet och vilka funktionella stilar den ska inriktas på, och vilka språkliga företeelser inom olika användningsområden som ska bedömas);

2.4. att fastställa eller välja teoretiska grunder för normeringen av språkliga företeelser (principer och kriterier);

2.5. att fastställa förhållandet till andra språkpublikationer;

2.6. att fastställa principer för urval och presentation av material.

3. KP (1939) publicerades när standardspråket litauiska just hade börjat befästa sin ställning i offentligt tal och skrift. Då behövde man inte bara fortsätta den kodifiering av dess normer som Jono Jablonskio påbörjat och sammanställa erfarenheterna från Gimtosios kalbos-tidskriften och andra språkrekommendationer från denna tid, utan även stabilisera ett varierande språkbruk. KP (1939) kan betraktas som det första arbetet inom språkhandböckernas genre som utarbetades professionellt av en grupp språkexperter, och dess inledning – Pratarmėje – innehåller kortfattat alla de viktigaste strukturella elementen som kännetecknar sådana publikationer.

4. KPP (1976) och i synnerhet KPP (1985) innebar ett stort kvantitativt och kvalitativt språng i kodifieringen av standardspråkets litauiska normer. Inledningarna till båda utgåvorna är mycket utförliga och informativa. De visar att standardspråket på 1970-talet, trots stark påverkan från ryskan, redan hade blivit en helt självständig språkvarietet och att dess funktionella stilar utvecklades snabbt. Därför är det förståeligt att KPP:s mål var vidare än KP:s (1939): uppmärksamhet riktades också mot standardlitauiskans stilistiska behov inom olika områden.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 27

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Under sovjettiden, när det inte gick att tala om språkpolitik, lades hela den betydelsemässiga tyngden i det språkutvecklande arbetet på ordet kultūra. Redaktörerna för KPP betraktade språket som ett kulturellt värde och betonade den korrekta och stilfulla språkets roll i fostrandet av ett kultiverat samhälle. Den fostrande och folkbildande prägeln är ett utmärkande drag hos språkguides.

Ett av de viktigaste kännetecknen för denna språkguide är kontinuiteten i arbetet, som upprätthölls med den föregående språkguiderna som förebild, samt enhetligheten, vilken senare gick förlorad när redaktörsgruppen miste sitt institutionella stöd.

5. KP (2002–2013) skilde sig avsevärt från de tidigare språkguides. På grund av publikationens karaktär (provhäften) förblev många av de frågor som beskrivits i de tidigare språkguiderna inledande avsnitt dokumenterade utanför publikationen – i dokument från Statliga kommissionen för det litauiska språket och i vetenskapliga arbeten:

5.1. När den digitala eran inleddes blev det mer komplicerat för dem som samlade in data att samla in och systematisera dem, eftersom de samtidigt också behövde skapa databaser, men det blev betydligt enklare för dem som använde dessa data;

5.2. Under provhäfternas period blev målgruppen snävare, eftersom man förväntade sig att, efter att ha tagit emot synpunkter och förslag från särskilda målgrupper, förbättra publikationen och därefter vända sig till hela samhället;

5.3. Själva publikationen skrevs mer systematiskt och planmässigt, med fokus inte på enskilda språkfenomen ordnade alfabetiskt, utan på olika nivåer och de undersystem av varierande språkfenomen som kännetecknar dem;

5.4. Språkrekommendationerna blev mer formaliserade, med målet att bevara alla deras strukturella delar, motivera bedömningarna och tillämpa ett mer enhetligt system av bedömningsgrader.

6. Undersökningen av de tre grundläggande litauiska språkguiderna genremässiga kännetecken visade att de i huvudsak förändrades föga över tid, även om omständigheterna, arbetssättet och innehållet i själva publikationernas framställning förändrades och omfånget utvidgades. Språkguidernas syfte, mål, målgrupper, objekt, förhållande till

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 28

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Tillsammans med beskrivande språkvetenskapliga arbeten gör detta det möjligt att betrakta genren som etablerad och förankrad i den normerande litauiska språkvetenskapen. Jämförande mikrostrukturella undersökningar av grundläggande litauiska språkguiders utformning bör också visa hur själva språk rekommendationernas form och innehåll har förändrats. Med utgångspunkt i dessa undersökningar och vid en uppdatering av Kalbos patarimus väntar en översyn av principerna och kriterierna för normeringen av det standardspråkliga litauiska, en uppdatering av språk rekommendationernas innehåll, en granskning av kodifieringen och en bedömning av nya företeelser. Erfarenheterna av att utarbeta språkguides, förmedlade i dessa publikationers inledande delar, utgör en god grund för att fortsätta arbetet.

ŠALTINIAI

KP (1939) – Kalbos patarėjas, paruošė L. Dambrauskas, redagavo A. Salys ir P. Skardžius, Kaunas, 1939.

KP (2002) – Kalbos patarimai 1: Gramatinės formos ir jų vartojimas, sud. R. Miliūnaitė, teksto aut. R. Miliūnaitė, A. Paulauskienė, vyr. red. A. Pupkis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2002; 2-as leid.: 2003; 3-ias leid.: 2004.

KP (2003) – Kalbos patarimai 2: Sintaksė: linksnių vartojimas (S1), sud. R. Miliūnaitė, teksto aut. V. Labutis, A. Pupkis, J. Šukys, vyr. red. A. Pupkis. – Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003; 2-as leid.: 2005.

KP (2003) – Kalbos patarimai 2: Sintaksė: prielinksnių ir polinksnių vartojimas (S2), sud. R. Miliūnaitė, teksto aut. A. Pupkis, J. Šukys, vyr. red. A. Pupkis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003.

KP (2005) – Kalbos patarimai 2: Sintaksė: įvairūs dalykai (S2), sud. R. Miliūnaitė, teksto aut. V. Labutis, A. Pupkis, vyr. red. A. Pupkis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003; 2-as leid.: 2005.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 29

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

KP (2005) – Kalbos patarimai. Kn. 4: Leksika: 1. Skolinių vartojimas (L1), aut. ir sud. D. Mikulėnienė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2005.

KP (2013) – Kalbos patarimai 4: Leksika: skolinių vartojimas (Leksikos skolinių sąrašas ir Senųjų svetimybių sąrašas) (L2), sud. D. Mikulėnienė, A, Dvylýtė, 2-as patais. ir papild. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2005.

KPP (1976) – Kalbos praktikos patarimai, sud. Aldonas Pupkis, aut. A. Paulauskienė, V. Labutis, A. Pupkis, J. Šukys, A. Vanagas, J. Žemaitis, Vilnius: Mokslas.

KPP (1985) – Kalbos praktikos patarimai, sud. A. Pupkis, vyr. red. Z. Zinkevičius, aut. A. Paulauskienė, V. Labutis, A. Pupkis, J. Šukys, A. Vanagas, J. Žemaitis. Vilnius: Mokslas.

LITERATŪRA

Ebner Carmen 2016: Language Guardian BBC? Investigating the BBC’s Language Advice in its 2003 News Styleguide. – Journal of Multilingual & Multicultural Development 37(3), 308–320. DOI: https://doi.org/10.1080/01434632.2015.1068789.

Beal Joan C. 2018: ‘Back to the Future’: The ‘New Prescriptivism’ in Twenty-first-century Britain. – E–rea 15 (2). Prieiga internete: https://journals.openedition.org/erea/6090 [žiūrėta 2020 11 12]. DOI: https://doi.org/10.4000/erea.6112.

Ghyselen Anne-Sophie, Delarue Steven, Lybaert Chloé 2016: Studying Standard Language Dynamics in Europe. – Taal en Tongval 68(2), 75–91.

Jakaitienė Evalda 2005: Leksikografija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 30

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Miliūnaitė Rita 1991: Kalbos norminimo teorija „Gimtojoje kalboje“ (1933–1941 m.). – Kalbos kultūra 61, 7–21.

Miliūnaitė Rita 2000a: Kalbos reiškinių vertinimo laipsniai „Kalbos patarėjuje“. – Kalbos kultūra 73, 24–35.

Miliūnaitė Rita 2000b: Nuo senojo prie naujojo „Kalbos praktikos patarimų“ leidimo. – Lietuvių kalbotyros klausimai 42, 180–189.

Miliūnaitė Rita 2018: Kalbos normos ir jų savireguliacija interneto bendruomenėje, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Milroy John, Milroy Lesley 1999: Authority in Language: Investigating Standard English, 3rd ed. (1st ed., 1985, 4th ed. 2012), New York: Routledge.

Mustეikis Audrius 2016: Kaip stabdytas lietuvių kalbos nuopuolis. Interviu su Aldonu Pupkiu. – Lietuvos žinios, 2016 10 05.

Principai 1997: Lietuvių bendrinės kalbos tvarkybos principai, kodifikacijos kriterijai ir jų taikymas. – Gimtoji kalba 4, 1–3.

Pupkis Aldonas 2016: Lietuvių kalbos sąjūdis 1968–1988 m., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Straaijer Robin 2015: The Hyper Usage Guide of English Database User Manual, Leiden. Prieiga internete: https://bridgingtheunbridgeable.files.wordpress.com/2015/02/huge-manual-2015.pdf [žiūrėta 2020 11 10].

Straaijer Robin 2018: The Usage Guide: Evolution of a Genre. – English Usage Guides: History, Advice, Attitudes, ed. Ingrid Tieken-Boon van Ostade, Oxford: Oxford University Press, 11–29.

Tieken-Boon van Ostade Ingrid 2020: Describing Prescriptivism. Usage Guides and Usage Problems in British and American English, London and New York: Routledge.

BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 31

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

Vriesendorp Hielke 2016: The Internet’s (New) Usage Problems. – English Today 32(3), Cambridge University Press, 18–19.

DOI: https://doi.org/10.1017/S0266078416000365.

Gauta 2020 12 11

Priimta 2020 12 30

BASIC LITHUANIAN LANGUAGE GUIDES

(GENRE CHARACTERISTICS)

Summary

The functioning of standard language norms is affected to a significant degree by various advice to language users. The language practice publications that feature such advice on a systematic basis fall within the genre of language guides. In Lithuania, the first language guide appeared in early 20th century. The three most prominent guides were published in different periods of political life and standard language development in Lithuania: Kalbos Pata­rėjas was issued in 1939, Kalbos Praktikos Patarimai, in 1976 and in 1985, and Kalbos Patarimai, in 2002–2013.

The article addresses the genre characteristics of these language guides that are described in their introductory parts. Reliance is made on comparable studies of language guides conducted abroad (cf. Straaijer 2015; Ebner 2016; Straaijer 2018; Tieken–Boon van Ostade 2020).

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 32

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

The importance of the study and the conclusions made in the article is three-fold: (1) they give relevance to the issues covered by language guides, a subject that has not been scrutinised in any kind of detail in Lithuania yet, because research has so far been focusing on the history of their preparation and the content of language advice rather than the characteristics of the genre; (2) they offer data on the structural elements of language guides, which is important in the light of updating modern-day language advice; (3) an in-depth scrutiny of Lithuanian language guides would open up possibilities for conducting further comparable studies within the international context of this kind of research.

The genre characteristics of the three Lithuanian language guides in question mirror the genre characteristics of European language guides that have been in existence for centuries; furthermore, they constitute the most significant structured legacy of advice on the usage of the standard Lithuanian language. Their origins and nature were the product of the different standardisation goals that emerged during different phases of standard language development, the different political circumstances, and the shifting needs of the public. The introductory parts of the Lithuanian language guides in question describe, to a greater or lesser extent, the following elements of contents: (1) the goal, purpose, and objectives of the publication, (2) the audience; (3) the object (the language varieties, its domains of usage and functional styles), (4) theoretical principles of standardisation of language phenomena; (6) the principles of data selection and presentation.

The introductory parts of the language guides covered in the article only cast a light on a small segment of the entire context of their preparation, yet they offer some insights into the characteristics and development of the genre per se, as well as into the shift in the norms of the standard language, the development of its functional styles, the functional

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204

RITA MILIŪNAITĖ. Pagrindiniai patariamieji lietuvių kalbos vadovai (žanro ypatybės) | 33

doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.10

differentiation of means of linguistic expression, and the evolution of the theory of standardisation of the standard language.

KEYWORDS: standard language, standardization, usage guide, language advice, prescriptive linguistics.

RITA MILIŪNAITĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

BENDRINĖ KALBA 93 (2020)

http://journals.lki.lt/bendrinekalba

ISSN 2351-7204