Artikeln presenterar Ordbok över folkstereotyper och symboler, utgiven i Lublin under redaktion av Jerzy Bartmiński och Stanisława Niebrzegowska-Bartmińska. Den definitionsmetod som antagits i ordboken är den kognitiva definition som utvecklats inom Lublins etnolingvistik och som möjliggör en subjektorienterad rekonstruktion av den världsbild som bevarats i folkspråket och folkkulturen. I artikelns första del presenterar författaren ordbokens viktigaste metodologiska antaganden, och i den andra visar hon hur de tillämpas i praktiken med hjälp av ett ännu opublicerat utkast till uppslagsordet kvickrot.
SAMMANFATTNING
Artikeln presenterar Dictionary of Folk Stereotypes and Symbols, som ges ut i Lublin under redaktion av Jerzy Bartmiński och Stanisława Niebrzegowska-Bartmińska. Den definitionsmetod som används i Dictionary är kognitiv definition, utvecklad inom den lublinska etnolingvistiken. Den möjliggör en subjektiv rekonstruktion av den världsbild som bevarats i folkligt språk och folklig kultur. I artikelns första del presenterar författaren Dictionarys viktigaste metodologiska antaganden, och i den andra visar hon hur de tillämpas i praktiken med utgångspunkt i den ännu opublicerade versionen av uppslagsordet elymus.
54
BENDRINĖ KALBA | 96
Page 2
Syftet med artikeln är att presentera den lublinska stereotypów i symboli ludowych (SSiSL 1996–2022), både i teori och praktik. Dess koncept utarbetades av Jerzy Bartmiński (1939–2022), som under många år vidareutvecklade det tillsammans med Stanisława Niebrzegowska-Bartmińska och en grupp medarbetare. Benämningen ”etnolingvistisk ordbok” i artikelns titel kommer från J. Bartmiński. Tillsammans med benämningen ”folklorets språkordbok” förekom den 1980 i redaktörernas förord till provhäftet Słownika ludowych stereotypów językowych (SLSJ 1980), som förebådade den första volymen av Słownika stereotypów i symboli ludowych, utgiven drygt ett decennium senare. Redan för över fyrtio år sedan, när etnolingvistiken just hade börjat utvecklas i Polen, hade J. Bartmiński alltså en vision om en ny typ av ordbok1, där den folkliga världsbilden skulle rekonstrueras:
Folklorets språkordbok ska vara en etnolingvistisk ordbok. Den ska presentera folklorets ordförråd (”muntlig kollektiv skapande verksamhet”) som en beståndsdel av en viss kultur, med tonvikt på semantiken snarare än språkformerna. <....> Vårt lexikons främsta syfte blir att analysera och beskriva språkliga stereotyper som bevarats i folkkulturen (Bartmiński 1980: 10–11).
Konceptet för provhäftet och de egentliga volymerna av Słownika har under årens lopp varit föremål för livlig vetenskaplig diskussion. Många recensioner och analytiska artiklar har publicerats i tryck, och de har utan tvekan haft betydande inflytande på Słownikas nuvarande utformning2. Det har också skrivits många examensarbeten och doktorsavhandlingar där metoden så att säga prövades och preliminära versioner av uppslagsord utarbetades. I dag, när det allt oftare talas om den lublinska etnolingvistiska skolan (jfr Zinken 2009, 2015), kan vi betrakta provhäftet till Słownika som dess ”programmanifest” och de egentliga volymerna av Słownika som en metodologisk grund för andra etnolingvistiska arbeten där den världsbild som bevarats i språket rekonstrueras. Det är värt att framhålla att de forskningsverktyg som utvecklats under arbetet med Słownikiem med framgång används inte bara i forskning om folkkul-
1 I sin recension av provhäftet skrev Andrzej Marii Lewicki att ”Słownik ludowych stereotypów językowych, redigerad av J. Bartmiński, är ett ytterst djärvt lexikografiskt experiment, till och med alltför djärvt med tanke på den aktuella nivån inom semantikforskningen” (Lewicki 1984: 587).
2 Więcej na temat Słownika, jego historii i recepcji zob.: Bartmiński 1988a, b, 1996; Bartmiński, Niebrzegowska-Bartmińska 2016; Niebrzegowska-Bartmińska 2009, 2010, 2013; Prorok 2022.
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
55
Page 3
tur, utan också i vidare bemärkelse – den nationella kulturen samt jämförande studier av olika nationers kulturer3. I den fortsatta delen av artikeln vill jag kort presentera Słownik och dess metodologiska antaganden och därefter visa hur dessa tillämpas med hjälp av den preliminära, ännu opublicerade versionen av uppslagsordet perz.
De viktigaste metodologiska postulaten lades fram av J. Bartmiński i förordet till Słownikas första volym, med titeln Kosmos (1996), och tillämpas än i dag av ordboksgruppen med endast smärre ändringar, vilket visar att de lösningar som föreslogs då fungerar. Słownikas syfte är oförändrat:
Słownik stereotypów i symboli ludowych är ett försök att rekonstruera den traditionella världs- och människosynen med etnolingvistikens och folkloristikens metoder. Denna bild, som bevarats i språket, folkloren och ritualerna, utgör nyckeln till förståelsen av kulturen, dess förhållningssätt till världen och dess särpräglade mentalitet (Bartmiński 1996: 9).
Słownik har en tematisk disposition och är planerad att omfatta sju volymer, vilket illustreras i fig. 1.
3 Za przykład może tu posłużyć Leksykon aksjologiczny Słowian i ich sąsiadów (2015–2019), wydawany w ramach międzynarodowego projektu (konwersatorium) badawczego EUROJOS – Językowo-kulturowy obraz świata Słowian i ich sąsiadów na tle porównawczym. Jego celem jest dokonywanie paralelnych analiz semantycznych istotnych pojęć aksjologicznych (konceptów) na materiale różnych języków słowiańskich i „sąsiadujących” z nimi innych języków europejskich.
56
BENDRINĖ KALBA | 96
Page 4
Den fastställda indelningen hänger i hög grad samman med uppslagsordens ökande semantiska komplexitet och ska visa folkets bild av världen och människan i skapelsens ”bibliska” ordning (det enda avsteget är att religionen placerats inte i början, utan mot slutet av serien). Viktigt är att Ordboken är intensiv (inte extensiv) till sin karaktär; därför finner vi i den endast utvalda, kulturellt betydelsefulla uppslagsord. Hittills har fyra häften av bandet Kosmos: Himlen, himlakroppar, eld, stenar (1996), Jorden, vatten, underjorden (1999), Meteorologi (2012) och Världen, ljus, metaller (2012), publicerats, liksom sju häften av bandet Växter: Spannmål (2017), Grönsaker, kryddor, industriväxter (2018), Blommor (2019), Örter (2019), Fruktträd och barrträd (2020), Lövträd (2021), Buskar och dvärgbuskar (2022). Det sista växthäftet, Växtbestånd, ogräs, svampar, förbereds för tryckning. År 2022 inleddes, tack vare ett anslag från det nationella programmet för humanioras utveckling, förberedelserna för bandet Djur, inom vilket fem häften planeras, med ämnesområdena husdjur, vilda djur, fiskar, groddjur och kräldjur, fåglar samt insekter.
Till skillnad från vanliga ordböcker har Ordboken inte verkliga föremål eller ord som beskrivningsenheter, utan ”mentala föremål”, ”semantiska korrelat som står mellan ord och föremål, eller annorlunda uttryckt – sociala föreställningar om föremål”. De kan nås både genom uppgifter i språket och texter och genom nedteckningar av trosföreställningar och beskrivningar av beteenden (Bartmiński 1996: 14). Detta angreppssätt gör att vi kan beteckna den lublinska ordboken som en etnolingvistisk ordbok, vilket J. Bartmiński skriver om:
Vår Ordboks etnolingvistiska karaktär består <...> framför allt i att språket betraktas i ett kulturellt sammanhang: följaktligen går man utöver rent språkliga data (lexik och semantik, som naturligtvis utgör grunden för Ordboken), beaktar språkbruket och tar fasta på socialt förankrade trosföreställningar och praktiker som bildar ett språknära (inte: språkligt externt) sammanhang för verbala yttranden. Till och med information om folkkonst (ornamentik, måleri) används, om än endast fragmentariskt. Kort sagt är det etnolingvistiskt hur det uppslagsord som beskrivs i vår Ordbok förstås (Bartmiński 1996: 11–12).
Analys av så mångskiftande data är möjlig tack vare den valda definitionsmetoden – den kognitiva definitionen, som tar avstamp i vardagligt tänkande om världen och strävar efter att lyfta fram alla positiva egenskaper
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
57
Page 5
definiowanego przedmiotu, które są relewantne kulturowo (Bartmiński 1988a: 2009). W definicji kognitywnej analiza znaczeń jest wieloaspektowa, co objawia się m.in. tym, że zdania definicyjne ułożone są w niej zwykle w specjalne kategorie semantyczne (fasety), czyli zespoły z jakiegoś punktu widzenia jednorodne (np. nazwa, pochodzenie, kompleksy i kolekcje, opozycje, wygląd, właściwości, zastosowania). Podział na fasety pozwala wniknąć w „strukturę poznawczą haseł” i odnaleźć powiązania między różnymi tekstami. Umożliwia także łatwiejsze operowanie materiałem, jego analizę i porównanie. Co warto podkreślić, rodzaj, kolejność i wypełnienie faset nie są narzucone z góry, ale powinny każdorazowo wydobywać na jaw wewnętrzną, ukrytą w analizowanym materiale charakterystykę przedmiotu. Przed mechanicznym wydzielaniem faset przestrzegają redaktorzy Słownika:
Vi vill med eftertryck betona <...> att varken definitionens parametrisering (indelningen i fasetter) eller deras innehållsliga fyllning genom införandet av stereotypa motiv (satser som innehåller omdömen om föremålet) mekaniskt får påtvingas utifrån, ur en utomstående observatörs perspektiv. I stället ska de varje gång synliggöra föremålets inre (immanenta) karakteristik, dold i det analyserade materialet, ur den undersökta kulturens bärares och deltagares perspektiv (Bartmiński, Niebrzegowska-Bartmińska 2013: 60).
Eftersom den kognitiva definitionen framför allt är kunskapsinriktad försöker den ta hänsyn till alla stabiliserade och kulturellt betydelsefulla egenskaper hos ett givet (typiskt) föremål och ”berätta” om det på ett så lättillgängligt sätt som möjligt4. Den får formen av en ”berättelse om föremålet” (Bartmiński 2014) och är vanligen mer utförlig än typiska lexikografiska definitioner.
Enligt grundprincipen består varje uppslagsartikel av två huvuddelar: en explanatorisk och en dokumenterande5, vilka binds samman med hänvisningar i form av nummer. Därigenom kan de karakteristika som tas upp i explanationen
4 I den kognitiva definitionen förespråkas ett avsteg från det vetenskapliga språket och användning av ett vardagligt språk (en vardaglig stil), som är ”enklast, mest konkret, närmast” och bevarar ”elementära strukturer för tänkande och varseblivning av världen, förbundna med människans elementära behov i elementära existentiella situationer” (Bartmiński 2001: 115–117).
5 Större uppslagsord förses dessutom med: en ”innehållsförteckning” (med en lista över de fasetter som följer på varandra i explanationen och de textgenrer som ingår i dokumentationen); en ”kapsel” (en sammanfattning av uppslagsordet); en allmänkulturell inledning (som visar hur det aktuella uppslagsordet fungerar i andra kulturer); en bibliografi; och en lista med hänvisningar till andra ordboksartiklar som förekommer i uppslagsordet.
58 BENDRINĖ KALBA | 96
Page 6
I artikeln står ”bevis” i form av konkreta kontexter i dokumentationen bakom. I mindre uppslagsord förs dokumentationen oftast in i sin helhet i explikationen. I explikationen – som vanligen har en fasettstruktur – anges i form av definitionsmeningar ”stabiliserade karakteristika som uppslagsordets referent får i folktraditionen och som gör det möjligt att återskapa dess språklig-kulturella bild” (Bartmiński 1996: 13).
Dokumentationen består av citat (ibland referat eller redogörelser) som huvudsakligen hämtats från folkliga, formelartade texter såsom ordspråk, gåtor, besvärjelser, sånger, legender, sagor och sägner. Alla texter förses med så kallade källangivelser (förkortningar för de källor de härrör från) och ordnas i varianter, över vilka ”stereotypa motiv” byggs upp. Dessa motiv, återgivna som citat eller på forskarens metaspråk, är utformade så att de direkt kan ingå i explikationen som definitionsmeningar. Icke-formelartade texter, det vill säga uppteckningar av föreställningar och beskrivningar av folkliga praktiker (vardagliga, rituella, magiska och läkande), som benämns ”språknära data”, tas i regel inte med i dokumentationen utan förs direkt in i explikationen. Vad gäller den tidsmässiga räckvidden för Słownika beaktas både tryckt material från 1800-talet och tidigare och samtida fältuppteckningar som samlats in vid Jerzy Bartmińskis etnolingvistiska verkstad sedan 1960-talet (här finns kortregistret och boksamlingen för Słownika).
För att visa hur ett ordboksuppslagsord ser ut i praktiken presenterar jag nedan en provversion av uppslagsordet perz, som kommer att ingå i avsnittet Chwasty i den sista växtvolymen av Słownika, som förbereds för tryckning, med titeln Skupiska roślin, chwasty, grzyby. Uppslagsordet består endast av en explikationsdel, i vilken dokumentationsmaterialet förs in direkt. Denna uppbyggnad beror på att uppslagsordet är förhållandevis kort och på referentens särart – perz är en oönskad och bekämpad växt, men samtidigt ganska oansenlig till utseendet6 och förekommer därför sällan i folklorens formelartade texter. Rekonstruktionen av dess språklig-kulturella bild bygger främst på namn (synonyma och avledda från perzu) samt på vardagliga berättelser och etnografiska uppteckningar som dokumenterar äldre folkliga praktiker avsedda att få bort perz från odlingar eller – intressant nog – använda den som hungers-
6 I jämförelse exempelvis med tisteln, som också är en oönskad och bekämpad växt men mycket karakteristisk eftersom den sticks, förekommer den därför mycket ofta i folkliga sånger och sagor, där den symboliskt förknippas med smärta, lidande och djävulen.
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
59
Page 7
föda eller läkemedel. I denna situation behövs ingen separat dokumentation, och en legend eller några ordspråk där perz förekommer kan föras direkt in i dokumentationen.
PERZ
[NAMN]7 Perz – i dialekterna även: pyrzyk Pal Roś 91, perzówa, perej Pelc SGLub 5: 350–351, pyrej Pal Zer 101, pyrnik Pal Roś 91, pyrnica Kaś Podh 9: 386 – detta är ett allslaviskt namn, ursprungligen använt om en vetesort (Triticum), men senare överfört på perz (Elymus), när ett nytt ord bildades för vete (Wan Pol 148). Ända fram till 1600-talet ansågs perz endast vara en degenererad vetesort (Budz Słow 206). Enligt folketymologin är ordet perz förknippat med verbet za-perzyć8. Pyrz är så att när en människa blir envis, så blir visst det här ogräset också det; det är liksom så svårbemästrat, det sätter sig fast och de här rötterna går inte att dra upp Pelc Roś 1059.
Flera synonyma namn på perz är belagda: psia pyrzyca Pal Zer 102, psia pasza – hundar söker instinktivt upp perz och äter den gärna, eftersom den sägs hjälpa dem vid matsmältningsbesvär Wan Pol 108; korzenica MSGP 110 – eftersom perz to bardzo silnie sie ukorzeni i tak skuje te glebe Pelc SGLub 5: 223; drutowiec – bo tak uplącze zimie, że trudno jego wyrwać Pelc SGLub 5: 126; trawa ZWAK 1895: 72 – bo podobny je do trawy TN Chołowice 1998, jak kto nie wi, to może pomylić perz z trawą TN Puszno 1998; manna ogrodowa Pal Roś 91; osocz Sych SGKasz 3: 341; łęczebnik Sych SGKasz 2: 343; zgadiwåcz Sych SGKasz 6: 225; piątrownik, piątrowka; pachåčena; pażłač, pażåčena Sych SGKasz 4: 8, 46, 244.
[KATEGORISERINGAR] Perz betraktas allmänt som zielsko K 3 Kuj 83, ogräs: Det värsta ogräset är den där perzówa, för den har så starka rötter i jorden och när man drar upp den växer den genast upp igen Pelc SGLub 5: 351.
7 Fasetternas namn anges inom hakparenteser (i Słowniku ersätts de av motsvarande ikoniska tecken).
8 Ordet zaperzyć ’bli arg, vredgas’ har inget etymologiskt samband med ordet perz ’ogräs’, utan förknippas med perzyna ’det som brinner eller har förstörts i en brand, brandruin’ och det äldre perz ’glödande kol, het aska, glöd, brandplats, brandruin’, perzyć się ’börja brinna’, därifrån ’skryta, bli arg’, jfr fornslav. *pyriti się ’brinna’, från indoeur. *pūr- ’eld’ Bor SE 421, 729.
9 Kursiv används för namn och för citat som hämtats direkt från folkloristiska texter eller vardagliga dialektberättelser.
60
BENDRINĖ KALBA | 96
Page 8
Förr kallades även andra växter som var besvärliga inom jordbruket för kvickrot, bland annat tistel (Bor SE 421), jfr ogräs ‘ogräs’ Śmiel Opol 110, ondska ‘ogräs, kvickrot’ MAAE 1912: 167.
[KOMPLEX OCH KOLLEKTIONER]
Kvickrot förknippas med:
(a) med andra oönskade ”objekt”: enligt ordspråket Vad tjuven är i kammaren, vargen i ladugården eller svinet i skadan, det är kvickroten i trädgården (NKPP 2: 843;
(b) med potatis, där den växer rikligt: i ordspråket Där det finns kvickrot, finns också potatis (NKPP 2: 843), jfr den vardagliga berättelsen: Kvickroten var också så besvärlig; när den växer bland potatisen finns den fortfarande kvar där Pelc SGLub 5: 351;
(c) med lärkan, som bygger bo i kvickroten, därav ordspråket: På den helige Kazimierz dag kommer lärkan ut ur kvickroten Rog Wag 298.
[UTSEENDE OCH EGENSKAPER]
Kvickrot är ett ogräs med gräsliknande blad; ovan jord växer bara stjälkar Pelc SGLub 5: 351. Dess mest karakteristiska del är rötterna/jordstammarna: kvickroten har mycket starka rötter Mich Dem 41, det finns många sådana rötter där, de är långa och sträcker sig, vita TN Chołowice 1985. Kvickrotens blommor har formen av släta, tunna småax, och bladen är ganska vassa, man kan skära sig på dem, vilket enligt legenden var orsaken till att kvickroten saknar läkande verkan: Jungfru Maria, som gick först över världen och samlade alla örter och talade om för var och en vad den skulle vara bra för. När hon hittade kvickroten ville hon bryta av den. Men kvickroten är så vass att Jungfru Maria skar sig alldeles på händerna på den. Och så tog hon den inte. Därför är kvickrot inte någon ört och hjälper inte mot något Jak Zwycz 110.
[LOKALISERING]
Kvickrot finns överallt, man sår och odlar samma sak Pelc SGLub 5: 351. Den trivs i god, bördig jord, vilket bevaras i ordspråket: Där kvickrot finns, där frodas bonden NKPP 2: 843. Den växer särskilt rikligt på åkrar, på försummade åkrar (Górn Malb 2: 17); därav de många avledningarna: pyrzowina ’försummat fält där kvickrot växer’ Dob Niem 47, perzowisko ’område bevuxet med kvickrot’ PWSP 28: 200, perzasty, perzowaty ’fullt av kvickrot, rikligt bevuxet med kvickrot’ Karl SJP 4: 121 (Pole perzyste, pérz rośnie i perzyste Rog Wag 298), zapyrzony ’övervuxet, igenvuxet med kvickrot’ Kaś SGO 2: 688, perzyć się ’bli igenvuxen av ogräs, ha rikligt med kvickrot’ Karl SGP 4: 76, zapyrzić ’låta kvickrot växa igen’, zapyrzić sie ’växa igen med kvickrot’ Kaś Podh 12: 314, oszocować ’växa igen med kvickrot’ (Zemia nieuprawionå wnet så zaoszocéje) Sych SGKasz 3: 341.
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
61
Page 9
[SÄTT ATT BLI AV MED KVICKROT] Kvickrot försöker man för det mesta utrota, för om den tar över åkern vill säden sedan inte växa. Det är dock ett ogräs som är svårt att utrota på grund av sina långa utlöpare i jorden Pelc SGLub 5: 351, jfr ordspråket: Förgäves gläds man åt trösklogen, förgäves åt förrådet, när rågen skjuter upp med kvickrot i vida svall NKPP 2: 843.
Förr blev man av med kvickrot på åkern genom att plöja den så djupt som möjligt, eftersom ju djupare bonden plöjer, desto mer kvickrot dras upp till ytan TN Chołowice 1985. Kvickrot från den plöjda åkern avlägsnades med hjälp av en särskild hake (Święt Nadr 9), harv (Kutrz Kurp 2: 87) eller kultivator: Där det fanns kvickrot fick man kultivera längs med åkern och efter en tid tvärs över, så att all kvickroten ovanpå torkade ut Rog Wag 298, jfr perzyna ’kvickrotens rötter och stjälkar som plöjts upp och harvats fram ur åkern och lämnats vid vägkanten’ Karl SGP 4: 76. Man trodde att bovete som såddes på våren förbättrar jorden, dvs. bränner bort kvickroten (ZWAK 1890: 149).
Kvickrot som redan växte bland grödorna rensades för hand, ofta med hjälp av en hacka (TN Chołowice 1985). Man rekommenderade att plocka upp kvickrotsklumparna ordentligt Kąś SGO 1: 444 och bränna dem. Det var ett mödosamt arbete som krävde regelbundna, till och med dagliga upprepningar: På morgonen till höet, när daggen torkat till hirsåkern, och på kvällen till kvickroten (NKPP 3: 22), och ofta helt förgäves, eftersom Ju mer du rensar, desto mer breder kvickroten ut sig NKPP 2: 843, jfr uttrycket: żebes szed osocz szczepiac ’ge dig av, håll dig undan’ Sych SGKasz 3: 341.
[PRAKTISKA ANVÄNDNINGAR] Även om kvickrot var mycket ovälkommen på åkrarna skyddade den ofta människor från svält, särskilt under vårknipan. Dess långa rötter tvättades, torkades, skars till hackelse och maldes; det erhållna mjölet blandades exempelvis med rågmjöl, man gjorde surdeg av det och bakade sedan bröd (Kul Wiel 2: 415–416). Att bröd kunde bakas av enbart kvickrot framgår av en folklig berättelse: Han plockade upp den, sköljde den, torkade den och skar den till hackelse, sedan lade han den under stenen och malde den på handkvarnen. Den som var frisk och hade en frisk mage klarade sig, men annars dog man. För när det är svält kommer också farsoten Hajd Nie 236. Sådant kvickrotsbröd var beskt TN Chołowice 1985, torrt och smakade ”som trä” Burch Za 46. Ibland tillsatte man malda torkade frukter, och till och med kastanjer som stötts i en mortel och malts på handkvarnen (Kuk Kasz 158), jfr pachana ’bröd av lind- eller kvickrotsmjöl, bakat under vårknipan av de fattiga på landsbygden’ Wiet SPog 117. Mjöl av kvickrotsrhizomer tillsattes också i soppor och gröt (Łucz Dzik 101).
Kvickrot utgjorde och utgör fortfarande föda för husdjur, särskilt kor: Av kvickrot kan man göra hö åt djuren och det kan de äta TN Puszno
62 BENDRINĖ KALBA | 96
Page 10
1998, det är en bra växt, den där kvickroten, för korna äter hö [av den] så glupskt som om det vore något alldeles särskilt TN Chołowice 1998. Kvickrot används också som foder åt grisar, jfr gårdsrådet: På den helige Kaźmirz dag (4 III), driv ut grisarna till kvickroten NKPP 2: 50.
Kvickrot fungerade förr som ”isolering”. Exempelvis täcktes taknocken – kal enicę – med kvickrot Święt Nadr 35, vilket skulle skydda mot att regn och snö trängde in ZWAK 1890: 9. För att hindra kylan från att komma in i stugan isolerade man den utifrån med kvickrot: kvickrot lades upp till taket bakom störar som slagits fast intill väggen Cisz Sławk 17, jfr zágata ’väggfoder mot frost och vind av störar och ris, fodrat med mossa, kvickrot eller ljung’ Lud 1908: 126.
Knippen av halm eller kvickrot användes för att diska kärl (grytor) och skura golv Kul Wiel 2: 385, 389.
[MEDICINSKA ANVÄNDNINGAR] Även om kvickrot enligt den ovan återgivna legenden om Jungfru Maria inte hjälper mot någonting finns uppteckningar om att den använts som läkemedel, bland annat vid sjukdomar i urinvägarna: Kvickrot är återigen mycket bra för att rena njurarna Pelc SGLub 5: 351. ”Mot urinstämma” drack man ett avkok av rabarberrot, blad från björnbär [= mjölon], en ochårdsbär samt majkvickrot Wisła 1894: 355. Man trodde också att den som lider av blåsan blir frisk, om han äter en knöl [= potatis], genom vilken kvickrot vuxit Sych SGKasz 4: 49.
Avkok, infusioner eller dekokter av kvickrot dracks vid feber (Wit Baj 271), hosta (Łęga Świec 138), astma (Udz Biec 371), lungsot (Wisła 1901: 617), tuberkulos (Pal Zer 102), ”blodhosta” (Wisła 1894: 141), gulsot (Łęga Malb 136) och mer allmänt vid ”inre svagheter” (Lud 1896: 160). Dessutom sades kvickrot hjälpa mot mag- och leversmärtor (Wisła 1894: 141); dess rhizomer användes vid behandling av diabetes, hemorrojder och dålig ämnesomsättning (Bań Zioł 88).
[SYMBOLIK] För bonden är kvickrot det värsta ogräset Pelc SGLub 5: 351, eftersom det kväver grödorna och är mycket svårt att rensa bort; därför förknippas det symboliskt med besvärlighet och onyttighet.
SLUTSATSER
Den folkliga bilden av kvickrot som rekonstrueras här är relativt fattig på symboliskt innehåll; nyttokarakteristiker dominerar, vilket – som jag nämnde ovan – beror på det definierade föremålets särart. Ordboksartiklar som bygger på dokumentationsmate-
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
63
Page 11
rial som innehåller olika folkloristiska texter, vilka på ett åskådligt sätt befäster folkliga symboler och stereotyper, framstår som avgjort ”mer attraktiva”. I Słowniku handlar det emellertid inte om attraktionskraft, utan om att så fullständigt som möjligt visa hur landsbygdens invånare uppfattade (och uppfattar) den verklighet som omgav dem, ur deras perspektiv. Om denna verklighet innebar en kamp mot en växt som förstörde grödorna men samtidigt tjänade som nödproviant eller läkemedel, bör definitionen återspegla detta. Förhållandet mellan språkliga, textuella och ”språknära” uppgifter varierar mellan de olika artiklarna, vilket de hittills utgivna banden av Słownika har visat. Alla typer av uppgifter är dock ”etnolingvistiskt relevanta” (Niebrzegowska-Bartmińska 2017) och kompletterar utan undantag varandra, vilket gör det möjligt att rekonstruera den folkliga föreställningsvärlden.
KÄLLOR
Bań Zioł – Ziołolecznictwo ludowe, Cz. Bańkowski, E. Kuźniewski, Warszawa–Wrocław: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1980.
Bor SE – Słownik etymologiczny języka polskiego, W. Boryś, Kraków: Wydawnictwo Literackie, 2005.
Budz Słow – Słowiańskie słownictwo dotyczące przyrody żywej, W. Budziszewska, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1965.
Burch Za – Za ostatnim przystankiem, P. Burchard, Warszawa: Czytelnik, 1985.
Cisz Sławk – Lud okolic Sławkowa w powiecie olkuskim, S. Ciszewski, Kraków: Drukarnia Uniwersytetu Jagiellońskiego, 1887.
Dob Niem – Dialekterna i Niemodlin-distriktet, del 2: Morfologi, dialekttexter, W. Dobrzyński, Wrocław, 1967.
Górn Malb – Dialekt malborski, t. 2, z. 1–2, H. Górnowicz, Gdańsk: Gdańskie Towarzystwo Naukowe, 1973–1974.
Hajd Nie – Nie wszystko bajka. Polskie ludowe podania historyczne, urval, inledning och kommentarer J. Hajduk-Nijakowska, Warszawa: Ludowa Spółdzielnia Wydawnicza, 1983.
Jak Zwycz – Gronis karta. Seder och föreställningar hos befolkningen i trakten kring Żywiec 9–10, S. Jakubiec, 1980, 104–120.
K 3 Kuj – Dzieła wszystkie 3: Kujawy, O. Kolberg, Warszawa: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1962.
Karł SGP – Słownik gwar polskich, J. Karłowicz, t. 1–6, Kraków: Akademia Umiejętności, 1900–1911.
Karł SJP – Słownik języka polskiego, J. Karłowicz, A. Kryński, W. Niedźwiedzki, t. 1–8, Warszawa: Państwowy Instytut Wydawniczy, 1952–1953.
64
BENDRINĖ KALBA | 96
Page 12
Kaś Podh – Illustrerad lexikon över Podhales dialekt och kultur, J. Kaś, bd 1–3, 2015–2016, Bukowina Tatrzańska–Nowy Sącz: Bukowińskie Centrum Kultury ”Dom Ludowy”; bd 4, Kraków: Wydawnictwo Astraia, 2017; bd 5–12, Nowy Sącz: Małopolskie Centrum Kultury ”Sokół”, 2017–2019.
Kuk Kasz – Kukier Ryszard, Bytowska kasjubiska befolkning. En etnografisk monografisk skiss, Gdynia: Wydawnictwo Morskie, 1968.
Kul Wiel – Wielkopolens folkkultur, bd 1–3, red. Józef Burszta, Poznań: Wydawnictwo Poznańskie, 1960–1967.
Kutrz Kurp – Kurpie – den gröna urskogen, bd 1–3, red. A. Kutrzeba-Pojnarowa, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1962–1965.
Las Lub – Änglar och djävlar. Det förtrollade Lublinområdet, projektkoordinator M. Krzykała, redaktionsgrupp K. Gajowiak, M. Krzykała, P. Lasota, Lublin: Wydawnictwo Ośrodka ”Brama Grodzka – Teatr NN”, 2012.
Lud – Lud. Polska etnologiska föreningens organ, 1895–.
Łęga Świec – Łęga Władysław, Trakten kring Świecie. Etnografiskt material, Gdańsk: Gdańskie Towarzystwo Naukowe, 1960.
Łucz Dzik – Łuczaj Łukasz, Vilda ätliga växter som använts i Polen från mitten av 1800-talet till nutid. – Polsk etnobiologi 1, 2011, 57–125.
MAAE – Antropologiska, arkeologiska och etnografiska material utgivna på initiativ av Antropologiska kommissionen vid Akademien för lärdom i Kraków 1–14, 1896–1919.
Mich Dem – Michalec Anna, Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława, Hur bonden lånade pengar av djävulen. Polsk folktro om demoner i muntliga berättelser, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 2019.
MSGP – Liten ordbok över polska dialekter, redigerad av Jadwiga Wronicz, sammanställd av gruppen: R. Kucharzyk, A. Niezabitowska, J. Reichan, M. Tokarz, W. Wójcicka, J. Wronicz, Kraków: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, Wydawnictwo PAN, 2010.
NKPP – Ny bok med polska ordspråk och ordspråksuttryck, utarbetad med S. Adalbergs verk som grund av en redaktion under ledning av J. Krzyżanowski, bd 1–4, Warszawa: Państwowy Instytut Wydawniczy, 1969–1978.
Pal Roś – Paluch Adam 1988: Świat roślin w tradycyjnych praktykach leczniczych wsi polskiej, Wrocław: Wydawnictwo Uniwersytetu Wrocławskiego.
Pal Zer – Paluch Adam 1989: Zerwij ziele z dziewięciu miedz…, Wrocław: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze.
KATARZYNA PROKOP. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
65
Page 13
Pelc Roś – Pelcowa Halina 2001: Nazwy roślin w świadomości językowej ludności wiejskiej. – Język a kultura 16, 99–116.
Pelc SGLub – Pelcowa Halina 2012–2023: Słownik gwar Lubelszczyzny, t. 1–12, Lublin: Wydawnictwo UMCS.
PWSP – Praktisk ordbok över nutida polska, red. H. Zgółkowa, bd 1–50, Poznań: Wydawnictwo Kurpisz, 1994–2005.
Rog Wag – Rogowska-Cybulska Ewa, Dialektal föreställning om växter i ljuset av deras namns nominerande aktivitet (med utgångspunkt i dialekten i byn Wagi i Łomżadistriktet), Gdańsk: Gdańsks universitetsförlag, 2005.
Sych SGKasz – Sychta Bernard, Ordbok över kasjubiska dialekter mot bakgrund av folkkulturen, bd 1–7, Wrocław: Ossoliński-nationalinstitutet. Polska vetenskapsakademins förlag, 1967–1976.
Święt Nadr – Świętek Jan, Folket kring Nadrabska (från Gdów till Bochnia). En etnografisk skildring, Kraków: Akademia Umiejętności, 1893.
TN – Inspelningsarkiv för dialekttexter vid Jerzy Bartmiński-etnolingvistiska verkstad vid UMCS (efter TN anges ort och inspelningsdatum).
Udz Biec – Udziela Seweryn, Biecka land. Det polska folket i distrikten Gorlice och Grybów, Nowy Sącz: Sądecka Oficyna Wydawnicza, 1994.
Wan Pol – Waniakowa Jadwiga. Polska dialektala namn på vilt växande gröna växter mot slavisk bakgrund. Allmänna frågor, Kraków: Jagiellonska universitetsförlaget, 2012.
Wiet SPog – Wietrzyk Aleksander, Ordbok över Pogórzan-dialekten (från trakten kring Gorlice), under vetenskaplig redaktion av Barbara Grabka och Renata Kucharczyk, Gorlice: Museet ”Dwory Karwacjanów i Gładyszów” i Gorlice, 2011.
Wit Baj – Witkoś Stanisław, Bajdy och Moderówka, Poznań: Statliga jordbruks- och skogsbruksförlaget, 1977.
ZWAK – Samling meddelanden för nationell antropologi, utgiven på initiativ av Antropologiska kommissionen vid Akademia Umiejętności 1–18, 1877–1895.
L I T T E R A T U R
B a r t m i ń s k i J e r z y 1980: Założenia teoretyczne słownika. – Słownik ludowych stereotypów językowych. Zeszyt próbny, red. J. Bartmiński, Wrocław: Wydawnictwa Uniwersytetu Wrocławskiego, 7–36.
B a r t m i ń s k i J e r z y 1988a: Definicja kognitywna jako narzędzie opisu konotacji. – Konotacja, red. J. Bartmiński, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 169–183.
66
BENDRINĖ KALBA | 96
Page 14
Bartmiński Jerzy 1988b: Słownik ludowych stereotypów językowych. Założenia ogólne. – Etnolingwistyka 1, 11–34.
Bartmiński Jerzy 1996: O „Słowniku stereotypów i symboli ludowych”. – Słownik stereotypów i symboli ludowych 1: Kosmos, z. 1: Niebo, światła niebieskie, ogień, kamienie, red. J. Bartmiński, zastępca red. S. Niebrzegowska, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 9–34.
Bartmiński Jerzy 2001: Styl potoczny. – Współczesny język polski, red. J. Bartmiński, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 115–134.
Bartmiński Jerzy 2009: The ‘Cognitive Definition’ in the Description of Stereotypes. – Aspects of Cognitive Ethnolinguistics, J. Bartmiński, London: Equinox, 67–75.
Bartmiński Jerzy 2014: Narracyjny aspekt definicji kognitywnej. – Narracyjność języka i kultury, red. D. Filar, D. Piekarczyk, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 99–115.
Bartmiński Jerzy 2016: Visatos kalbinis paveikslas lenkų liaudies kultūroje. – Liaudies kultūra 5, 56–59.
Bartmiński Jerzy, Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława 2013: Czy grzyb jest rośliną, czyli co znajdzie się w polu Rośliny w II tomie „Słownika stereotypów i symboli ludowych”. – Sapientia Ars Vivendi. Księga Jubileuszowa ofiarowana Profesor Annie Dąbrowskiej, red. A. Burzyńska-Kamieniecka, A. Libura, Wrocław: Oficyna Wydawnicza Atut – Wrocławskie Wydawnictwo Oświatowe, 41–64.
Bartmiński Jerzy, Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława 2016: O lubelskim „Słowniku stereotypów i symboli ludowych”. – Leksikologija i leksikografija u svetlu savremenih pristupa: zbornik naučnih radova, ured. S. Ristić, I. Lazić-Konjik, N. Ivanović, Beograd: Čugorja štampa, Institut za srpski jezik SANU, 355–376.
Lewicki Andrzej M. 1984: Zeszyt próbny „Słownika ludowych stereotypów językowych”. – Poradnik Językowy 9–10, 587–592.
Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława 2010: Dwa słowniki etnolingwistyczne – moskiewski i lubelski. – Etnolingwistyka a leksykografia. Tom poświęcony Profesorowi Jerzemu Bartmińskiemu, red. W. Chlebda, Opole: Wydawnictwo Uniwersytetu Opolskiego, 21–32.
Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława 2013: Slovar’ narodnych stereotypov i simvolov – proekt i realizacija. – Putevi i dometi dijalekatske
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych
jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz)
67
Page 15
leksikografije. Zbornik radova sa istoimenog međunarodnog naučnog skupa, red. J. Marković, Niš: Universitetet i Niš, Filosofiska fakulteten, 247–257.
Nieb rzegowska-Bartmińska Stanisława 2017: Jakie dane są rele-wantne etnolingwistycznie? – Etnolingwistyka 29, 11–29 [English version: What data are relevant to ethnolinguistic analyses? – Ethnolinguistic 29, 11–29].
Prorok Katarzyna 2022: Dictionary of Folk Stereotypes and Symbols: Its History and Present Day. – I Międzynarodowy Kongres Etnolingwistyczny 2: Obraz świata i człowieka w kulturze ludowej i narodowej, red. E. Białek, S. Nieb-rzegowska-Bartmińska, J. Szadura, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 129–158.
SLSJ 1980: Słownik ludowych stereotypów językowych. Zeszyt próbny, red. J. Bart-miński, Wrocław: Wydawnictwa Uniwersytetu Wrocławskiego.
SSiSL 1996–2022: Słownik stereotypów i symboli ludowych. 1: Kosmos, z. 1–4, t. 2: Rośliny, z. 1–7, red. J. Bartmiński, zastępca red. S. Nieb rzegowska-Bartmińska, Lublin: Wydawnictwo UMCS.
Zinken Jörg 2009: The Ethnolinguistic School of Lublin and Anglo-American Cognitive Linguistics. – Aspects of Cognitive Ethnolinguistics, J. Bartmiński, London: Equinox, 1–5.
Zinken Jörg 2015: Lubelska szkoła etnolingwistyczna a anglo-amerykańskie językoznawstwo kognitywne. – Etnolingwistyka. Problemy Języka i Kultury 27, 273–277.
Mottagen 2023 09 17 Godkänd 2023 10 04
KATARZYNA PROROK
ORDBOK ÖVER FOLKLIGA STEREOTYPER OCH SYMBOLER SOM ETNOLINGVISTISK ORDBOK (MED UTGÅNGSPUNKT I UPPLEMMAT ELYMUS)
S a m m a n f a t t n i n g
I artikeln presenterar författaren Ordbok över folkliga stereotyper och symboler, vars koncept skapades och utvecklades under många år i Lublin av Jerzy Bartmiński tillsammans med Stanisława Niebrzegowska-Bartmińska och en grupp medforskare. Syftet med Ordboken är att rekonstruera den traditionella bilden av världen och människan med hjälp av forskningsverktyg utvecklade inom etnolingvistik och folkloristik. Artikelns första del presenterar Ordbokens viktigaste metodologiska antaganden. Till skillnad från typiska språkordböcker är beskrivningens enheter inte verkliga föremål eller ord, utan ”mentala objekt”, ”sociala bilder av
68
BENDRINĖ KALBA | 96
Page 16
objekt”. Rekonstruktionen av dessa bilder är möjlig tack vare den valda definitionsmetoden – den kognitiva definitionen. Den tar sin utgångspunkt i det gemensamma tänkandet om världen och strävar efter att lyfta fram alla kulturellt relevanta positiva egenskaper hos ett objekt. Dessa egenskaper urskiljs genom att analysera såväl språkliga och textuella data som så kallade ”utomspråkliga” data, det vill säga dokumenterade föreställningar och beskrivningar av folkliga sedvänjor. Ett exempel på den rika användningen av ”utomspråkliga” data finns i artikelns andra del, där en arbetsversion av uppslagsordet elymus, som ännu inte har publicerats, presenteras. Där får vi veta att elymus i polsk folkkultur å ena sidan betraktades som ett mycket besvärligt ogräs eftersom det var svårt att utrota, men å andra sidan hade vissa praktiska användningsområden – det var föda i svältider (rötterna användes för att framställa mjöl som man bakade bröd av), en sorts ”isolering” (det användes för att täcka husväggar som skydd mot frost och vind) eller ett läkemedel (det användes bland annat vid andningsbesvär). Den föreslagna definitionen visar att den etnolingvistiska analys som genomförs i Ordboken möjliggör en mångsidig betraktelse av de definierade objekten och därmed en så fullständig bild som möjligt av hur invånarna i den polska landsbygden uppfattade den omgivande verkligheten.
K A T A R Z Y N A P R O R O K Uniwersytet Marii Curie-Skłodowskiej w Lublinie Pl. M. Curie-Skłodowskiej 4a/205 20-031 Lublin [email protected]
KATARZYNA PROROK
FOLKLIGA STEREOTYPERS OCH SYMBOLERS ORDBOK
ETT ETNOLINGVISTISKT LEXIKON (MED UTGÅNGSPUNKT I BEGREPPET KVICKROT)
S a m m a n f a t t n i n g
I artikeln presenterar författaren Folkstereotypernas och symbolernas ordbok, vars koncept under många år utarbetades i Lublin av Jerzy Bartmiński tillsammans med Stanisława Niebrzegowska–Bartmińska och en grupp andra forskare. Ordbokens syfte är att rekonstruera den traditionella bilden av världen och människan med hjälp av etnolingvistiska metoder och folkloreforskning. I artikelns första del presenteras de viktigaste metodologiska förutsättningarna för ordboken. Till skillnad från i vanliga språkordböcker är de enheter som beskrivs här inte
KATARZYNA PROROK. Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz) 69
Page 17
Det rör sig inte om verkliga objekt eller ord, utan om ”föreställda objekt”, ”sociala föreställningar om objekt”. Dessa föreställningar återskapas med hjälp av den valda metoden med kognitiva definitioner. Den visar en gemensam världsuppfattning och syftar till att framhäva alla objektets egenskaper som är relevanta ur kulturell synvinkel. Egenskaperna fastställs genom analys av såväl språk- och textdata som så kallade extralingvistiska data, det vill säga beskrivningar av folkliga föreställningar och seder. Ett exempel på omfattande användning av extralingvistiska data finns i artikelns andra del, där en arbetsversion av uppslagsordet kvickrot presenteras; den har inte publicerats någon annanstans. Av den framgår att kvickrot å ena sidan i den polska folkkulturen betraktades som ett mycket utbrett ogräs, eftersom det var svårt att utrota, men å andra sidan också kunde användas i hushållet – dess rötter maldes till mjöl för brödbakning, och det användes för att täcka och täta husväggar som skydd mot kyla och vind. Dessutom användes kvickrot som medicinalväxt för att behandla sjukdomar i luftvägarna. Den kognitiva definitionen visar att den etnolingvistiska analysen i Ordboken möjliggör en mångsidig betraktelse av de definierade objekten och därigenom en så fullständig belysning som möjligt av hur invånarna på den polska landsbygden uppfattade verkligheten omkring sig.
