DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Litauiska språkets institut

ORCID id: orcid.org/0000-0001-7781-7236

FORSKNINGSOMRÅDEN: geolingvistik, baltiska språks dialektologi, synkron och diakron dialektologi, morfonologi, litauiska språkets och språkvetenskapens historia.

DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2023.96.02

IDEOLOGISERINGENS UTTRYCK I LITAUISK SPRÅKVETENSKAP UNDER EFTERKRIGSTIDEN

NYCKELORD: litauisk språkvetenskap, lexikografi, dialektologi, språkhistoria, ideologisering, förenkling.

ANNOTATION

I denna artikel undersöks, med utgångspunkt i publikationer från den tidiga efterkrigstiden av de framstående språkvetarna vid Litauiska språkets institut Juozas Balčikonis, Jonas Kruopas och Kazys Ulvydas, de ideologiseringsmetoder som användes i den språkvetenskapliga litteraturen, och syftet är att klarlägga hur den litauiska språkvetenskapens innehåll formades under efterkrigstiden. Med hänsyn till språkvetenskapliga arbetens särdrag och struktur försöker man identifiera mångfalden i ideologiseringens uttryck.

ABSTRACT

Denna artikel syftar till att analysera de metoder för ideologisering som tillämpades i litauisk vetenskaplig litteratur under perioden efter andra världskriget. Med utgångspunkt i en serie publikationer av de framstående akademiska lingvisterna Juozas Balčikonis, Jonas Kruopas och Kazys Ulvydas undersöker studien hur den litauiska språkvetenskapen formades på 1950-talet, i syfte att identifiera mångfalden av ideologiseringens former såsom de återspeglas i efterkrigstidens språkvetenskapliga verksamheters karaktär och struktur.

INLEDNING

Under 1950-talets första hälft tog den tidiga efterkrigstiden slut, en period som präglades av repressioner mot Litauens befolkning och slutet på den väpnade motståndskampen. I Litauens vetenskapsakademis historia benämns åren 1945–1953 som en period då tillämpad forskning stärktes (Krikštopaitis 2013: 242). För litauistiken innebar detta

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

39

inte något sådant: i slutet av 1952 upphörde Litauiska språkets instituts självständighet vid LTSR:s vetenskapsakademi; institutet införlivades i sin dåvarande sammansättning med Institutet för litauisk litteratur och blev en gemensam institution – Institutet för litauiskt språk och litteratur, med Kostas Korsakas som direktör.

Hittills har man i diskussioner om efterkrigstidens litauistik främst intresserat sig för historien bakom utarbetandet av det stora Lietuvių kalbos žodyno och för den politiska och ideologiska kontexten kring språkforskaren Juozas Balčikonis vetenskapliga verksamhet – vilka mål och uppgifter den dåvarande makten ställde upp för honom i hans egenskap av chefsredaktör för den stora ordboken. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt systematiska aspekter som skulle visa hur efterkrigstidens litauistik från början av 1950-talet styrdes in i den sovjetiska ideologins fåra.

Syftet med denna artikel är att, med utgångspunkt i primärkällor, det vill säga artiklar skrivna av språkforskare under den tidiga efterkrigstiden, analysera utvalda språkvetenskapliga publikationer och på grundval av analysen utarbeta en algoritm lämpad för mer ingående studier av språkvetenskapliga arbeten från sovjettiden.

Därför har även följande delmål formulerats: 1) att med utgångspunkt i dåtidens publikationer undersöka de ideologiseringsmetoder som användes i språkvetenskaplig facklitteratur och hur de tog sig uttryck; 2) att ta reda på hur innehållet i den litauiska språkvetenskapen formades under efterkrigstiden; 3) att sammanfatta resultaten av denna undersökning.

De ideologiska ansatserna till ”förnyelse” framträder kanske tydligast vid en analys av arbeten av lingvister vid det omorganiserade Litauiska språkets institut. Oavsett ämnesområde – lexikografi, dialektologi eller det litauiska språkets historia – blottlägger de en tydlig men torftig bild av efterkrigstidens språkvetenskap. Det material som valts för analysen består således av artiklar av några av dåtidens mest framstående språkforskare – Kazys Ulvydas (1953), Jonas Kruopas (1953) och Juozas Balčikonis (1953) – publicerade i samma samlingsvolym (LKKK 1953)¹. I analysen används förkortningarna KU, JK respektive JB.

Denna publikation har valts som det första (eller ett av de första) hittills kända försöket att föra in den stalin(st)iska världsåskådningens frågor i den litauistiska språkvetenskapens diskurs². Trots att samlingsvolymen utkom det år Stalin dog förknippas den med Stalin inte bara genom sin titel – Lietuvių kalbos ir kultūros klausimai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoje. Enligt den mångårige

¹ Samlingsvolymen måste ha förberetts mycket omsorgsfullt och värderats mycket högt. Det framgår av namnen på samlingsvolymens huvudredaktör J[uozo] Žiugžda och redaktionskollegiets ledamöter – akademikerna J[uozo] Matulis, K[azimiero] Bielukas, Vl[ado] Lašas och Dz[ido] Budrys – samt den ansvarige sekreteraren i redaktionskollegiet, I[rmia] Zaksas (LKKK 1953: 2).

² Ett år tidigare hade en publikation med liknande innehåll, utarbetad med utgångspunkt i en konferens i Joniškis, även fått stöd av det dåvarande Institutet för litauisk litteratur (KTLTL 1952).

40

BENDRINĖ KALBA | 96

I LTSR MA:s president Juozas Matulis publikation stödde man sig på Stalins ”geniala verk Om marxismen inom språkvetenskapen, Om några frågor inom språkvetenskapen och Svar till kamraterna, som blev ”den viktigaste händelsen i det sovjetiska vetenskapslivet” (Matulis 1953: 3).

Det bör framhållas att denna artikelsamling övergavs i kampen mot följderna av Stalinkulten: i institutets bibliografiska förteckningar från 1970-talet anges varken själva publikationen eller artiklarna som publicerades i den (LKLI 1973: 53–78; Seselskytė 1981: 73–91). K. Ulvydas artikel togs visserligen senare med i bibliografin över hans arbeten (Ulvydo 1995: 10). På grund av den starka ideologiseringen avstod man från att ta med Jono Kruopas publikation i Rinktinius raštus (Keinys m.fl. 1998: 9), medan Juozas Balčikonis artikel återtrycktes i kraftigt beskuret skick (Balčikonis 1982: 193–200).

Dessa källor illustrerar alltså på lämpligt sätt det valda objektet – uttrycken för ideologisering inom litauisk språkvetenskap under den tidiga efterkrigstidens sovjettid. Mångfalden av uttrycksformer för ideologisering försöker man identifiera med hänsyn till språkvetenskapliga källors särdrag och struktur.

1. SÄRDRAG I EFTERKRIGSTIDENS ARTIKLARS MAKROSTRUKTUR

Även om det hävdas att det inte finns någon enda modell som är gemensam för alla humanistiska artiklar, och att hela texten kan ”presenteras som ett sammanhängande argument”, urskiljer man i språkvetenskapliga artiklar skrivna på litauiska och publicerade 2007–2012 minst fem (eller till och med sex) delar av makrostrukturen – Inledning, Litteraturöversikt, Material och metoder, Resultat, Slutsatser (rubrikerna kan vara formulerade på olika sätt) och Tack som en del av den vetenskapliga artikeln (se Šinkūnienė 2014: 28–30 för en utförligare diskussion).

En sådan uppdelning av den vetenskapliga artikelns makrostruktur förefaller lämplig inte bara för nutida publikationer utan också för publikationer från den tidiga efterkrigstidens sovjettid, eftersom den gör det möjligt att mer exakt fastställa vilka delar av artikeln som påverkats mest av ideologiseringen och att blottlägga omfattningen av dess inverkan. I det aktuella fallet måste man dock själv fastställa gränserna för varje makrostrukturelement (se tabellen).

Det bör noteras att de källor som valts ut för analys skiljer sig åt i fråga om omfång (K. Ulvydas publikation är tre gånger längre än J. Balčikonis artikel, medan J. Kruopas är nästan fem gånger längre), men att de alla har bevarat en tämligen likartad makrostruktur (se tabellen).

Man kan alltså anta att artikelförfattarna strikt följde de allmänna kraven.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

41

TABELL. Källornas makrostruktur

Strukturella delar; källor (omfattning)

Inledning (annat / utan rubrik)

Litteraturöversikt (bakgrundsinformation / annat)

Material och metoder (annat / inte särskilt avgränsat)

Resultat (inte särskilt avgränsat / annat)

Slutsatser (annat / inte särskilt avgränsat)

Tack (som del av artikeln / annat)

Juozo Balčikonio str. (7,25 s.)

annat

bakgrundsinformation

inte särskilt avgränsat, saknas

inte särskilt avgränsat

annat

annat

Jono Kruopo str. (33 s.)

annorlunda

fonetiska kunskaper

inte särskilt, inte

annorlunda

annorlunda

finns inte

Kazio Ulvydo str. (24,5 p.)

annorlunda

annorlunda

inte särskilt, inte

annorlunda

annorlunda

inte särskilt

Anmärkning. För att jämföra efterkrigstidens och dagens publikationer har samma avsnittsrubriker och bedömningsformuleringar behållits i tabellen (se vidare Šinkūnienė 2014: 27–35).

Till exempel kännetecknas artiklarnas första och sista stycken av ett mycket starkt ideologiskt innehåll. I artiklarnas första (inledande) meningar presenteras Stalins verkens betydelse för läsarna, jfr:

Kamrat Stalins arbeten i språkvetenskapliga frågor är av stor betydelse för den sovjetiska språkvetenskapen. Dessa geniala arbeten av kamrat Stalin lade den teoretiska grunden för den marxistiska språkvetenskapen, öppnade en ny era inom denna vetenskapsgren och ställde uppgifter för sovjetiska forskare att vidareutveckla språkets problem. Även de litauiska lingvisterna i Sovjetlitauen fick vida perspektiv på att utveckla och höja den litauiska språkvetenskapen] JB 59.

Två år har gått sedan det geniala verket ”Marxismen och språkvetenskapens frågor” av J. V. Stalin publicerades. Detta verk av epokgörande betydelse fastställde principerna för den sovjetiska språkvetenskapens och andra vetenskapers utveckling, väckte kreativt tänkande och initiativ och inspirerade till verk värdiga den stora stalinistiska epoken.

Under Stalinförfattningens sol, i den stalinistiska språkvetenskapens ljus, skapades de gynnsammaste förutsättningarna och de vidaste perspektiven öppnade sig också för utforskningen och utvecklingen av det litauiska språket]JK 133.

Genom sitt verk ”Marxismen och språkvetenskapens frågor” lade kamrat Stalin en fast grund för den sovjetiska språkvetenskapen och drog upp en tydlig väg för den sovjetiska språkvetenskapens fortsatta utveckling

42

BENDRINĖ KALBA | 96

, klargjorde språkets väsen som samhällsfenomen, dess specifika särdrag, samhälleliga funktioner och struktur, dess samband med tänkandet, och blottlade språkets grundläggande utvecklingslagar och utvecklingsvägar. Av synnerligen stor betydelse för livets praktik och för alla vetenskaper, däribland språkvetenskapen, är att kamrat Stalin i sina arbeten om språkvetenskapens frågor vidareutvecklade en av den marxistiska dialektikens viktigaste lagar – lagen om övergången från en gammal kvalitet till en ny kvalitet KU 67.

Publikationernas avslutningar är också likartade ideologiskt och stilistiskt, jfr:

Med hjälp av de utmärkta förutsättningar som den sovjetiska makten har skapat och med stöd av kamrat Stalins geniala verk om språkvetenskapens frågor måste Tarybų Lietuvos språkforskare med fördubblad energi fortsätta arbetet med att utforska sitt modersmål och utveckla den sovjetiska språkvetenskapen, vars fasta grund lades av den store vetenskaplige giganten, kamrat Stalin JB 66.

Vårt litterära språk blir allt rikare och mer varierat. Det har blivit ett kraftfullt redskap för kamp och utveckling, som vi måste använda skickligt och effektivt i kampen för fred mot de nya krigsanstiftarna, de blodtörstiga amerikansk-engelska imperialisterna, och i kampen för kommunismens uppbyggande i vårt Stora fosterland JK 165.

Kamrat Stalins geniala arbeten om språkvetenskapens frågor har öppnat ett nytt blad i den sovjetiska språkvetenskapen, visat hur marxismen-leninismen bör tillämpas när språkfrågor avgörs och mobiliserar språkforskarna till stora insatser. Tarybų Lietuvos språkforskare kommer att ägna all sin kraft och kunskap åt att skapa sådana arbeten inom språkvetenskapen som det sovjetiska samhället behöver i sin storslagna marsch mot kommunismen KU 91.

Dessa avslutande stycken kan inte kallas slutsatser, men det är uppenbart att de, även om de inte direkt tycks ha samband med artiklarnas språkvetenskapliga innehåll, ändå fyller en viss sammanfattande funktion.

Analysen av makrostrukturen visar att publikationernas inledande delar kan ha haft fler sådana ”uniforma” gemensamma innehållsdrag. Förutom att lovorda Stalins verk nämner exempelvis J. Balčikonis (1953: 59) och K. Ulvydas (1953: 67) också kritiken av Marrs (Marros)³ arbeten. Sådana meningar, nästan unisona ur ideologisk synvinkel och obligatoriskt införda i inledningen (se exemplen ovan), var uppenbarligen endast ett formellt inslag, avsett att bekräfta författarnas lojalitet och hängivenhet till det sovjetiska systemet.

Detta framgår till exempel av den flerstegade uppbyggnaden av J. Kruopas publikationsinledning: författaren skiljer avsnitten åt med asterisker och presenterar flera inledande delar: den första – den obligatoriska om Stalin och hans verk (Kruopas 1953: 133), den andra –

³I artikeln återges de undersökta källornas stavning och interpunktion; den ursprungliga eller nuvarande formen anges inom parentes.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

43

apskritai apie literatūrinės kalbos sampratą (Kruopas 1953: 133–137), o trečiąją įžangą pradedama pasakoti jau lietuvių literatūrinės kalbos istorija (Kruopas 1953: 137).

Även om alla tre publikationerna är av historisk karaktär framgår det av dem att ingen skrev översikter över teoretisk, historisk (metodologisk) eller annan litteratur. Som bakgrundsinformation kan man betrakta de källor och/eller lingvisters namn som nämns i publikationerna. J. Balčikonis nämner till exempel Filipp Fortunatov och hans efterföljare – Šachmatov, Uljanov, Ščepkin, Porzežinskis, Užakovas, Potebnja, Baudouin de Courtenay – som de personer som gjort de största insatserna för litauistiken, och räknar även Būga och Jablonskis till dem (Balčikonis 1953: 60–65). J. Kruopas räknar upp en mängd namn och källor från olika perioder i det litauiska språkets historia: från Mažvydas, Bretkūnas, Daukša, Širvydas (Sirvydas) till J. Rėza och Donelaitis; från Daukantas, Nezabitauskis, Poška, Uvainis, Sutkevičius, Stanevyčia (Stanevičius), Tatarė, Akelaitis, Marcinskis och andra till Žemaitė, Biliūnas, Janonis, Venclova, Cvirka, Salomėja Nėris, J. Šimkus och Korsakas själv... (Kruopas 1953: 139–149). K. Ulvydas angav inga källor alls, med tanke på det undersökta objektets – det litauiska ordförrådets – bredd. I publikationerna nämns källorna utan bibliografiska hänvisningar, och forskarnas efternamn anges ofta utan förnamn (ibland till och med utan initialer framför efternamnet). I fotnoterna återfinns oftast citerade publikationer av ideologiskt innehåll av Stalin, Lenin, Gorkij med flera.

Som ett slags undantag (ur artikelns makrostrukturella perspektiv – kanske till och med ett tack) kan man betrakta J. Balčikonis vördnadsbetygelse för Viktor Vinogradov och hela lingvistiska institutet vid Sovjetunionens vetenskapsakademi, jfr:

Efter publiceringen av kamrat Stalins geniala arbeten i språkvetenskapliga frågor kallades framstående sovjetiska ryska lingvister, med akademikern Vinogradov i spetsen, att leda språkvetenskapen. Sovjetunionens vetenskapsakademis lingvistiska institut grundades; det omfattar alla språkvetenskapens grenar, leder och samordnar språkvetenskapligt arbete, upprätthåller nära kontakter och samarbetar med språkvetenskapliga institutioner i alla republiker samt ger allsidig hjälp med att lösa språkvetenskapliga problem]B 65–66.

J. Kruopas (1953: 134–136) nämner också akademikern Vinogradovs namn tillsammans med Gorkijs och Lenins.

Det är förståeligt att publikationernas ideologiska uppdrag avgjorde inte bara valet av undersökningsmaterial, utan också den deskriptiva filologiska beskrivningsmetod som inte nämns någonstans i artiklarna.

44

BENDRINĖ KALBA | 96

2. ELEMENT I IDEOLOGISERINGENS UTTRYCK

Publikationernas grad av ideologisering kan bedömas inte bara utifrån makrostrukturella element, utan också utifrån ett specifikt sätt att uttrycka tankar, typiskt för efterkrigstidens sovjetiska epok. I alla artiklar från denna tid märks användningen av vissa pressklichéer, jfr:

– om Stalin: vetenskapens store ljus JB 66; mänsklighetens stora genier V. I. Lenin och J. V. Stalin <...> KU 74, kamrat Stalin bevisade med enastående tydlighet KU 68, kamrat Stalin gav ett oavbrutet bevis KU 68;

– om Stalins verk: kamrat Stalins geniala arbeten JB 59, 65; öppnade en ny era JB XX, J. V. Stalins geniala verk JK 133; kamrat Stalins geniala språkvetenskapliga arbeten JK 133; stalinismens ljus över språkvetenskapen KU 73; i ljuset av kamrat Stalins verk om språkvetenskapliga frågor KU 74; kamrat Stalins geniala arbeten KU 85, 91;

– om det ryska folket och dess människor: framstående sovjetiska ryska lingvister JB 65; det stora ryska folkets forskare JB 59;

– om det ryska språket: det ryska språkets progressiva inflytande JK 144; det stora ryska folkets språk JK 144; det ryska språkets progressiva roll KU 90;

– återspeglingar av den historiska klasskampen: kyrklig-feodal jargong JK 156; den feodala-kyrkliga jargongen förgiftade folkets medvetande JK 157; den reaktionära tsaristiska maktens åtgärder JB 64; [språket] som ett kampens och utvecklingens redskap, som ett mäktigt medel för kommunistisk fostran och kommunismens uppbyggnad i vårt land JK 137; [språket] blev ett mäktigt redskap för kamp och utveckling JK 165; kämpade mot den borgerliga purismen JK 143; kampen för freden mot anstiftarna till ett nytt krig <...>, kampen för kommunismens uppbyggnad JK 165;

– om det ”goda” som sovjetmakten erbjuder: omfattande hjälp och samarbete JB 65; de bästa förutsättningarna för broderligt samarbete mellan folken JB 65; all tänkbar hjälp JB 65; utmärkta förhållanden JB 66; en stadig grund JB 66; de mest gynnsamma förhållandena JK 133; de vidaste perspektiven JK 133; en blomstring för den litauiska nationalkulturen utan motstycke i historien fram till dess KU 71;

– om landet där man bor: vårt socialistiska fosterland JB 65; under Stalinkonstitutionens sol JK 133; vårt stora fosterland JK 165; i socialismens segrande land KU 70, 79, i vårt fosterland, där socialismen har förverkligats KU 75.

Således förverkligades ideologiseringen i språkvetenskapliga publikationer genom vissa språkliga klichéer – metonymier, metaforer med mera, jfr: den filologiska frontens medarbetare JK 133; [Stalins arbeten] mobiliserar lingvisterna

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

45

stora verk KU 91; Det litauiska litteraturspråket går mot ännu större framgångar JK 144 och så vidare (se även de citerade exemplen).

Under den sena sovjettiden, då man redan levde under förhållanden av ”utvecklad socialism”, var dessa ganska primitiva inslag av ideologisering lätta att känna igen i vetenskapliga publikationer, och man började undvika dem. Även när några äldre arbeten från den tidiga efterkrigstiden erkändes som viktiga och fortfarande vetenskapligt värdefulla, drog man sig inte för att censurera, förkorta eller på annat sätt korrigera dem vid nytryck. Så gick det till exempel också med J. Balčikonis artikel, tryckt i denna samling, som under den sena sovjettiden togs med i Rinktinius raštus (se Balčikonis 1982: 193–200). På så sätt gjorde man visserligen inget avsteg från den litauiska vetenskapens sanning, men de objektiva förhållanden under den tidiga efterkrigstidens sovjettid under vilka litauistiken verkade kan sägas ha förskönats.

3. FÖRENKLING SOM FORM FÖR IDEOLOGISERINGENS UTTRYCK

Det talas ofta om varierande grad av ideologisering, särskilt med insikten att den kan komma till uttryck både i form och innehåll. Det är dock uppenbart att form och innehåll under den tidiga efterkrigstiden inte går att skilja åt – så mycket sovjetiskt uttryck fanns där.

Men det förekom också förvrängningar av det vetenskapliga innehållet, vilka ledde till en förenklad framställning av det språkliga fenomenet, eller simplifikation (om simplifikation, se Mikulėnienė 2022: 137–139).

För det första kommer simplifikationen av ideologiserat innehåll till uttryck genom förtigande – författarna valde detta för att offentliggöra inte hela sanningen, utan bara en del av den. I J. Kruopas publikation nämns till exempel inte Antanas Baranauskas och Kazimieras Jaunius yrken (JK 150), och A. Baranauskas arbetsplats anges felaktigt som Kauno seminarija (JK 150). Algirdas Sabaliauskas har också skrivit om förvrängningar av det lingvistiska innehållet i J. Kruopas publikationer (1998: 16).

Den lättast igenkännliga formen av simplifikation är ändå den som är knuten till olika marxist-leninistiska dogmer, tillämpade på det lingvistiska innehållet. Utöver den redan nämnda kritiken av Marros teori försökte man ideologisera innehållet med olika stalin(ist)iska idéer, till exempel genom att framställa språkets funktionssätt utifrån förhållandet mellan bas och överbyggnad, jfr:

N. J. Marr och några andra lingvister, som betraktade språket som en överbyggnad, ansåg att under den sovjetiska epoken, efter den storslagna sociala omvälvningen och i samband med framväxten av den sovjetiska kulturen, måste en grundläggande revolutionär omvälvning äga rum även i själva språket, eller genomföras där med artificiella medel.

46

BENDRINĖ KALBA | 96

Kamrat Stalin bevisade med enastående tydlighet att språket inte är en produkt av den ena eller andra basen, utan av samhällshistorien och hela förloppet av basernas historia genom århundradena; det har skapats inte genom någon enskild klass eller generation, utan genom hela samhällets, alla klassers och hundratals generationers ansträngningar. Därför är det meningslöst och felaktigt att sträva efter att den befintliga språkstrukturen, dess grammatiska uppbyggnad och dess grundläggande ordförråd ska förstöras och ersättas med nya efter varje omvälvning. Lika absurt är det att söka efter explosioner i språkets utveckling, sådana som förekommer i utvecklingen av samhällsföreteelser av bas- och överbyggnadskaraktär KU 68.

En tydlig bild av klasskampen och av Väst och Öst – som fiender och vänner – förvränger Litauens historia, jfr.:

Det ryska språkets etablering i vår skriftkultur förstås mot bakgrund av förhållandena vid den tiden, då det inom Storfurstendömet Litauen fanns områden bebodda av ryssar, vitryssar och ukrainare, där politiskt och kulturellt samarbete mellan folken kom till uttryck; då kristendomen från väst fördes till det litauiska folket med svärd och klinga, medan inflytandet från en högre kultur från öst tog sig uttryck i ett fritt samarbete; då litauernas och ryssarnas ansträngningar att krossa den gemensamma fienden – de tyska erövrarna – kom till uttryck i enighet; då det ryska språkets och den ryska kulturens inflytande gjorde sig starkt gällande vid storfurstens hov och bland adeln. Detta språk spelade en stor roll i Litauens politiska och kulturella liv JK 137–138.

Klasskampsteorin tillämpades också på dialektologin – man skilde inte bara mellan territoriella utan även mellan sociala dialekter och gav de senare genast en negativ prägel genom att direkt kalla dem kyrklig-feodal jargong (JK 156, 157). I allmänhet kunde den stalinistiska läran ha påverkat (och påverkade) det komplicerade ödet för den tidens litauiska dialektforskning och dialektforskare (Juozas Senkus och Juozas Aleksandravičius), jfr.:

I dag kan man säga att litauiskans dialekter inte längre existerar som självständiga språksystem, att de snabbt tillägnar sig det litterära språkets ordförråd och former och att deras gamla, obehövliga element endast är av betydelse för språkets historia <...>. Därför skulle varje försök att på konstgjord väg återupprätta och återuppliva dialekterna vara ett reaktionärt fenomen, som strider mot nationens och nationalspråkets utveckling JK 161.

Eller, i samband med ateismens propaganda, betonas ständigt kyrkans negativa inflytande, jfr.:

De mest framstående fornminnena från den äldre skriftkulturen spelade, trots sitt reaktionära innehåll och syfte, en viss positiv roll i den litauiska skriftspråkets formande och utveckling JK 140.

De härskande samhällsskikten lockades av de polska herrarnas privilegier, herrskapsmanér och språk, och de avsvor sig sitt eget språk och assimilerades, blev helt främmande och fientliga mot den litauiska kulturen och sitt lands intressen. De ville hålla det litauiska folket fjättrat

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

47

med livegenskapens bojor och i religiösa vidskepelser, i materiellt och andligt slaveri, så att de kunde få så stor nytta som möjligt av fogdar som lydde och hängivet underkastade sig ”Guds vilja” ĮK 140.

Det måste ändå medges att språkvetenskapens olika ämnesområden inte påverkades i samma utsträckning: först och främst borde återspeglingar av det sovjetiska livet ha förekommit (och förekom) i lexikografernas arbeten. K. Ulvydas (1953: 79) jämförde språket i de första litauiska skriftminnesmärkena med det samtida språket och pekade ut de viktigaste företeelserna i ordförrådets förändring (det vill säga att sådant som blivit föråldrat och gammalt försvann; gamla språkelement fick nya användningar och nya ord uppstod i språket). Det är det sistnämnda som språkvetaren koncentrerar sin uppmärksamhet på: enligt K. Ulvydas har även ord som använts sedan tidigare (såsom partija, komunizmas, klasė, giminė, gentis, tautybė, nacija, demokratija, liaudis, socializmas med flera) fyllts med ett nytt innehåll (i dag skulle vi säga ideologiskt). Man mötte till exempel försök att förenkla själva ordets betydelse genom att ge det ett politiskt innehåll, jfr:

<...> ordet leidykla (förlag) hade bildats mycket väl och var känt redan tidigare, men det kom in i det aktiva ordförrådet och fick ett konkret innehåll först under sovjettiden, när spekulanterna avlägsnades från bokutgivningen och Litauiska SSR:s statliga förlag grundades i stället för de tidigare privata, affärsdrivande bokförlagsbolagen KU 71.

Här bör också en särskild undergrupp av nya ord nämnas – speckursas, specfondas, partorgas, komjaunimas, agitpunktas med flera – som började ta form i den litauiska kommunistiska pressen redan före 1940 (Ulvydas 1953: 83). Det är därför förståeligt att lexikograferna kritiserades upprepade gånger, och i synnerhet att författarna till den stora litauiska ordboken, med J. Balčikonis i spetsen, inte ägnade den nya vokabulären den uppmärksamhet som krävdes, jfr:

<...> vid utgivningen av den stora litauiska ordboken upprätthölls inte principen för urval av ordförråd och fraseologi, och de ord som togs med karakteriserades inte tillräckligt vetenskapligt. Det ordförråd och den fraseologi som hade samlats in under tidigare år representerades alltför omfattande, medan det nya representerades alltför sparsamt. Ibland överskuggades till och med den del av ordförrådet som visade en tendens att bestå, vinna spridning och ge upphov till nya avledningar av sådant ordförråd som okunniga präster med våld hade försökt tränga in i det litauiska skriftspråket från sin feodalkyrkliga jargong, men som hade förkastats under det litterära språkets utveckling KU 73–74.

Litauisk terminologi skulle också styras i samma ideologiserande riktning, jfr:

Ryska språket är i detta avseende en källa, varifrån de nyaste vetenskapliga termerna sprids och strålar ut inte bara till alla Sovjetunionens broderfolks språk utan också till världens språk KU 90.

48

BENDRINĖ KALBA | 96

Redan citaten visar alltså tydligt att det vore svårt att tala om de forskningsresultat som publikationerna från 1953 presenterade. Om hela publikationens innehåll underställs ideologin, blir också resultatet naturligtvis detsamma.

SLUTSATSER

1. Innehållet i de språkvetenskapliga artiklar som publicerades under efterkrigstiden hade och har inte ett enhetligt vetenskapligt och/eller historiskt värde. Det kan skilja sig åt genom en större eller mindre grad av ideologisering och därmed också genom publikationens komposition.

2. Ideologiskt obligatoriska språkliga klichéer kunde användas i hela publikationstexten eller endast i de inledande och avslutande delarna. I det första fallet ideologiseras hela det vetenskapliga innehållet; i det andra kan artikeln, även om den är ideologiskt ”inramad”, behålla sitt vetenskapliga värde.

3. Den genomförda analysen visar att ideologiseringen av publikationer från den tiden kan kännas igen på vissa element som var typiska för dåtidens språkvetenskap: metodologiska utgångspunkter, uttryckta genom artikelns angivna syfte och uppgifter; valet av ett ”korrekt” objekt, undersökningsmaterial och forskningsmetod; den vetenskapliga apparaten, det vill säga hänsynen till den litteratur som anges och citeras; artikelns struktur – klichéer i artikelns inledning och avslutning; samt det vetenskapliga innehållets kopplingar till dåtidens ideologi.

4. I efterkrigstidens språkvetenskapliga artiklar finns många exempel på förenkling av ideologiserat innehåll, uttryckt genom förtigande och/eller förvrängning av det lingvistiska innehållet. För nutida läsare är den form av förenkling lättast att känna igen som har samband med olika marxist-leninistiska dogmer, anpassade till innehållet i språkvetenskapliga artiklar.

5. Medel för att uttrycka vetenskapliga tankar – ideologiserade och/eller förenklade stilistiska figurer – utjämnar artikelns författares särpräglade stil. Därför bör man, när man bedömer språkvetenskapliga arbeten från 1950-talet, inte skynda sig att utplåna de autentiska klichéer som var obligatoriska vid den tiden ur de berömda språkforskarnas verk och liv.

I strävan att uttrycka sann respekt för våra lärare, som uthärdade det tidiga sovjetiska tidevarvets mimikry, bör man inte undanröja det kontextuella historiska skikt som kan vara helt främmande för nutida läsare.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

49

ŠALTINIAI

JB – Balčikonis Juozas. Rusų mokslininkų įnašas į lietuvių kalbos mokslą. – Lietuvių kalbos ir kultūros klausimai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoje: straipsnių rinkinys, vyr. red. J. Žiugžda, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1953, 59–66.

JK – Kruopas Jonas. Lietuvių literatūrinė kalba ir dialektai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoje. – Lietuvių kalbos ir kultūros klausimai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoj: straipsnių rinkinys, vyr. red. J. Žiugžda, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1953, 133–165.

KU – Ulvydas Kazys. Lietuvių literatūrinės kalbos vystymasis tarybinės santvarkos metais. – Lietuvių kalbos ir kultūros klausimai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoje: straipsnių rinkinys, vyr. red. J. Žiugžda, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1953, 67–91.

LITERATŪRA

Balčikonis Juozas 1982: Rusų mokslininkų įnašas į lietuvių kalbos mokslą. – J. Balčikonis. Rinktiniai raštai 2, sud. A. Pupkis, Vilnius: Mokslas, 193–200.

Keinys Stasys, Morkūnas Kazys, Sabaliauskas Algirdas 1998: Jono Kruopo „Rinktiniai raštai“. – J. Kruopas. Rinktiniai raštai, sud. S. Keinys, K. Morkūnas, A. Sabaliauskas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų institutas, 9–10.

Krikštopaitis Juozas A. 2013: Išmintis, atsiverianti pažinimo kelyje, Vilnius: Mintis.

KTLTL 1952: Kolūkinė tematika lietuvių tarybinėje literatūroje: konferencijos medžiaga, Lietuvos TSR mokslų akademija, Lietuvių literatūros institutas (atspaudas iš „Pergalės“ 1952 m. Nr. 1), Vilnius.

LKKK 1953: Lietuvių kalbos ir kultūros klausimai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoje: straipsnių rinkinys, vyr. red. J. Žiugžda, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

LKLI 1973: Lietuvių kalbos ir literatūros institutas. Lietuvos TSR mokslų akademija, Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, par. A. Seselskytė, red. A. Jonynas, Vilnius: Mintis.

Matulis Juozas 1953: Draugo Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais reikšmė tarybinio mokslo vystymesi. – Lietuvių kalbos ir kultūros klausimai J. V. Stalino veikalų kalbos mokslo klausimais šviesoje: straipsnių rinkinys, vyr. red. J. Žiugžda, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 3–25.

50

BENDRINĖ KALBA | 96

Mikulėnienė Danguolė 2022: Lietuvių kalbos instituto istorija 2: kalbotyros aneksija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Sabaliauskas Algirdas 1998: Kalbininkas Jonas Kruopas. – J. Kruopas. Rinktiniai raštai, sud. S. Keinys, K. Morkūnas, A. Sabaliauskas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų institutas, 11–23.

Seselskytė Angelė 1981: Lietuvių kalbos ir literatūros institutas. Lietuvos TSR mokslų akademija, Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, red. kolegija: K. Doveika, A. Jonynas (red.), K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas.

Šinkūnienė Jolanta 2014: Lietuviškojo humanitarinių ir socialinių mokslų diskurso ypatybės: mokslo studija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistika.lt/object/LT-LDB-0001:B.03~2014~1477229314358/B.03~2014~1477229314358.pdf (žiūrėta 2023 02 12).

Ulvydas Kazys 1995: Kazys Ulvydas. Bibliografija, sud. I. Andriukaitienė, red. K. Morkūnas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Gauta 2023 07 27

Priimta 2023 08 18

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

EXPRESSION OF IDEOLOGIZATION IN POST-WAR LITHUANIAN LINGUISTICS

Summary

This article aims to analyse the methods of ideologization applied in Lithuanian linguistic academic literature during the post-World War II period. Based on a series of publications by the prominent academic linguists Juozas Balčikonis, Jonas Kruopas and Kazys Ulvydas, the study investigates the shaping of Lithuanian linguistics in the 1950s with a view of identifying the diversity of forms of ideologization reflected in the nature and structure of post-war linguistic activities.

The aim of this article is to analyse, with referring to primary sources (articles written during the early post-war period by linguists Juozas Balčikonis, Jonas Kruopas and Kazys Ulvydas), a selection of linguistic publications in order to develop an algorithm for conducting more in-depth studies of the soviet-period linguistic activities.

The tasks of the study were to (1) analyse the methods of ideologization and their expression in Lithuanian linguistic academic literature based on the publications on the time; (2) identify the ways in which the content of Lithuanian linguistics was being shaped during the post-war period; (3) summarise the results of the study.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje

51

The analysis conducted shows that the publications of the early post-war period are all characterised by a near-identical macrostructure. Ideologically mandatory linguistic cliches were used either throughout the entire text or just in the foreword and conclusion of the article. In the first case, the entire academic content was ideologized, while in the second example, publications – although ideologically “framed” – could still retain their academic value.

The analysis shows that early post-war ideologization displayed certain characteristic elements used in linguistic publications: methodological provisions expressed through the aim of the article and the tasks set; the “correct” choice of object, material and method of research; the academic apparatus, i.e. referencing the literature listed and quoted; the structure of the article – the cliches in beginning and the ending; the correlation between the academic content and the ideology of the time.

Post-war linguistic articles display frequent simplification of ideologized content which is often expressed through ellipsis or distortion of linguistic content. The most recognisable form of simplification is related to various Marxist-Leninist dogmas adapted to linguistic content.

The unique style of the author is often steamrolled through the use of specific (and simplified) figures of speech as a means of expressing academic thought. This is why, when assessing the linguistic work conducted by prominent Lithuanian academics in the 1950s, it is helpful not to discard the authentic cliches appearing in their works and biographies.

KEYWORDS: Lithuanian linguistics, lexicography, dialectology, language history, ideologization, simplification.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

IDEOLOGIZACIJOS RAIŠKA POKARIO LIETUVIŲ KALBOTYROJE

Santrauka

Šiame straipsnyje, remiantis ankstyvojo pokario publikacijomis, kurių autoriai – žymūs Lietuvių kalbos instituto mokslininkai kalbininkai Juozas Balčikonis, Jonas Kruopas ir Kazys Ulvydas, – siekiama išnagrinėti kalbinėje mokslinėje literatūro

52

BENDRINĖ KALBA | 96

je taikytus ideologizacijos būdus ir išsiaiškinti, kaip pokariu buvo formuojamas lietuvių kalbotyros turinys. Atsižvelgiant į kalbotyros darbų specifiką ir struktūrą, bandoma identifikuoti ideologizacijos raiškos įvairovę.

Šio straipsnio tikslas – remiantis pirminiais šaltiniais – ankstyvuoju pokariu kalbininkų Juozo Balčikonio, Jono Kruopo, Kazio Ulvydo parašytais straipsniais, – atlikti pasirinktų kalbinių publikacijų analizę ir jos pagrindu sudaryti algoritmą tinkamą išsamesnėms sovietinio laikotarpio kalbotyros darbų studijoms.

Todėl išsikelti ir atitinkami uždaviniai: 1) remiantis to meto publikacijomis, išnagrinėti kalbinėje mokslinėje literatūroje taikytus ideologizacijos būdus ir jų raišką; 2) išsiaiškinti, kaip pokariu buvo formuojamas lietuvių kalbotyros turinys; 3) apibendrinti šio tyrimo rezultatus.

Atlikta analizė parodė, kad ankstyvojo pokario publikacijoms būdinga beveik vienoda makrostruktūra. Ideologiškai privalomos kalbinės klišės galėjo būti vartojamos visame publikacijos tekste arba tik įvadinėje ir baigiamojoje dalyse. Pirmuoju atveju ideologizuojamas visas mokslinis turinys, antruoju – nors ir ideologiškai „įrėmintas“, straipsnis gali išlikti nepraradęs savosios mokslinės vertės.

Iš atliktos analizės matyti, kad to meto publikacijų ideologizacija gali būti atpažįstama iš tam tikrų to meto kalbotyrai būdingų elementų: metodologinių nuostatų, išreikštų nusakytu straipsnio tikslu ir uždaviniais; „teisingo“ objekto, tiriamosios medžiagos bei tyrimo metodo pasirinkimo; mokslinio aparato, t. y. atsižvelgiant į nurodytą ir cituojamą literatūrą; straipsnio struktūros – straipsnio pradžios ir pabaigos klišių; mokslinio turinio sąsajų su to meto ideologija.

Pokario kalbotyros straipsniuose gausu ideologizuoto turinio simplifikacijos, išreikštos nutylėjimu ar lingvistinio turinio iškraipymu, atvejų. Lengviausiai atpažįstama simplifikacijos forma yra susijusi su įvairiomis marksizmo-leninizmo dogmomis, pritaikytomis kalbotyriniam turiniui.

Mokslinės minties raiškos priemonėmis – specifinėmis (ir simplifikuotomis) stilistinėmis figūromis – dažnai suniveliuojamas paties autoriaus stilistikos savitumas. Todėl, vertinant kalbotyrinius šeštojo dešimtmečio darbus, iš garsiųjų kalbininkų kūrybos ir gyvenimo nereikėtų skubėti trinti autentiškų to laikotarpio klišių.

ESMINIAI ŽODŽIAI: lietuvių kalbotyra, leksikografija, dialektologija, kalbos istorija, ideologizacija, simplifikacija.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ. Ideologizacijos raiška pokario lietuvių kalbotyroje 53