LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGINĖ SANDARA IR JOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

ADVERBIALISERING AV GENITIV SINGULARIS OCH ADVERB MED FORMENTEN -(i)o, -(i)os, -ės I NUTIDA LITAUISKA

K. ULVYDAS

Om man bortser från prepositionskonstruktioner har vi i nutida litauiska förhållandevis få exempel på adverbialiserad genitiv singularis som bevarat en tydlig, otvetydig kasusändelse. Redan därav kan man dra slutsatsen att denna kasusform, åtminstone när den används utan prepositioner, inte uppvisar några tydligare tendenser till adverbialisering. Inte heller J. Endzelīns tar i vare sig sin ”Latviešu valodas gramatika” eller ”Baltu valodu skaņas un formas” upp något exempel från litauiskan på adverbialiserad genitiv med bevarad ändelse, när han behandlar kasusadverb. Endast K. Būga påpekar, i sin recension av A. Leskins ”Litauisches Lesebuch mit Grammatik und Wörterbuch” (Heidelberg, 1919): ”I adverbet namõn kan vi inte, tillsammans med Leskin, söka efter ackusativ, eftersom formen då skulle vara naman (<*naman+na). Namõn måste ha bildats ur genitiven namõ (: namó-pi). Ändelsen -n har fogats till efter mönster av laukàn. Formen namõn känner jag endast från skrifter; i levande språk har jag hört bara namõ och (i Marcinkonys) namópi.”¹

Adverb i genitiv singularis är särskilt fåtaliga (naturligtvis bortsett från prepositionskonstruktioner) i nutida litauiskt skriftspråk. Detta kan man däremot inte säga om språket i äldre skrifter, och i synnerhet inte om enskilda dialekter – det levande folkliga talspråket. I dialekterna används betydligt fler adverbialiserade genitivformer än nominativformer. Visserligen är det ibland oerhört svårt, rentav omöjligt, att avgöra om det rör sig om en direkt adverbialiserad genitiv eller en analogisk bildning, men i övrigt finns det adverb som bevarat genitiv singularis ändelse av olika slag: substantiviska, adjektiviska, räkneords- och till och med participiska; stammar på a, ia, o, io och till och med iu; enkla, prefixavledda, tvåstammiga och till och med sådana som bildats av hela ordkombinationer. Vanligast är adverben med stammar på a, ia, o och io. Stammen iu är mycket sällsynt. Andra nominala adverb med stammar av andra slag förekommer här praktiskt taget inte.

¹ K. Būga, Kalba ir senovė, I d., Kaunas, 1922, p. 160.

11

a-stam: greito ”snabbt” Lkm, Rš, OG 422 (Spring snabbt hem. Sv. Snabbt tar han till benen (springer snabbt). Ds, Sv), guolto sl. (Skriker högt. Sv. Jfr pol. gvaltu woltać ”ropa på hjälp”), jauno (om månen) ”när månen är ung” OG 419, krómo sl. ”på ryggen” (Jag bar honom också på ryggen. Sv), piėsto ”stegrande” (Hästen reser sig stegrande. Sv, Skp), plozo sl. ”utsträckt i hela sin längd” (Han ligger utsträckt på gräset. Kp. Han ligger raklång i leran. An. Jfr pol. płazem med samma betydelse), ryto ”på morgonen, på morgonen” OG 419 (På morgonen drev jag ut kittavas. Bien. På morgonen for jag till staden. Sv. Det var frost på morgonen. Bien. Han gick redan i går morse. Sv. Jag steg upp tidigt på morgonen. ib), ū́karo ”på kvällen” OG 419, Dglš (Kom till mig på kvällen. Bien. Jfr adverbiala uttryck: i morgon kväll Sv, sent på kvällen ib, tidigt på kvällen ib), zovado sl. ”i språng” Sv, išgryto² ”på morgonen” (Dröj inte, kom tidigt på morgonen. Alv. Han drev ut hästarna på fältet tidigt på morgonen. Lp), išilgo ”på längden” Sdk, išvientaro ”oavbrutet, ständigt” (Han springer oavbrutet som en galning. Arm. Han skäller ständigt. Asv), palengvėliūko ”långsamt, försiktigt” (Bara tyst, tyst, försiktigt: väck inte barnen. Sv), palengūko ”detsamma” ib, palengvo ”sakta, tyst” Sv, Ds, Kp (Säg det sakta till honom, så att de andra inte hör. Pnm. Jfr adverbet palengvo som används med samma betydelse i Vaižgantas skriftspråk.), patykiuko ”detsamma” Ds, patyko ”lugnt, tyst, långsamt” (Gå lugnt över spången. ib. Han talar lugnt. Sv), patyliūko ”detsamma” (Han gick tyst en stund och kom sedan fram. ib), aukštikaupo ”högre än höstacken” Gmž, dvysėdo ”sittande två på en häst” Skp, Slm (Rid inte två på samma häst. Kp), naktigūlto ”för att sova, övernatta” (Jag kom för att övernatta. Pl), nūsiariko ”med nosen mot marken, huvudstupa” (Vart rusar du huvudstupa – ska du ännu bryta nacken? Lkm), sausāgrūdo ”torrt” (Han åt torrt bröd och arbetade hela dagen. Vlk), trilapo ”halvt i trav, halvt i språng” (Vår bruning springer halvt i trav, halvt i språng. Ds).

ia-stam: kūlio ”med kullerbyttor” Slm (Vi välter kullerbytta från päronträdet. Kp. Skulle du inte vara rädd för att rulla kullerbytta nerför gravkullen? Ds), namelio ”hem, hem till det lilla huset” rš, namytužėlio ”detsamma” JD 724, namolėlio ”detsamma” Lnkv, namolio ”detsamma” Brž, namulio ”detsamma” Kp (När jag lastat moget korn kör jag hem torrt längs vägarna. Str), riščio ”i trav” Kp (ryščio ”detsamma” Sv: Han for iväg i trav. ib), šuolio ”i språng” (Jag kan redan rida i språng. Slm. Uppför backen i språng, nedför inte ett steg (när en trästicka brinner). Kp), žimblio ”så att det surrade” (Jag slungade iväg en sten så att den ven. Ds), žingsnio ”steg för steg” Ds, išlydžio ”utan avbrott, kontinuerligt, oavbrutet” (Arbeta utan avbrott. Prk. Flickan har sovit oavbrutet i åtta dagar nu. prš), palengvėlio ”sakta, gradvis” Pnm, Kp, Sv (Gå sakta, så kommer du fram till staden. Ds), palengvėliūko ”detsamma” Sv, pamažėlio ”detsamma” Ds (Drick sakta, lite i taget, glaset till botten. (dial.) Kls. Jorden torkar långsamt och värms småningom av solen. rš), patykėlio ”detsamma” (Vi kommer fram först så småningom, och då är det dag. Ds), patykio ”detsamma” ib, basamindžio ”utan strumpor eller fotlappar, med fötterna instuckna i skorna” (Sådan väta —

²Prepositionen iš skrivs vanligen separat även i adverbialiserade konstruktioner (jfr iš lėto, iš lengvo, iš aukšto osv.). Ibland smälter den dock så samman med en stelnad kasusform att det inte under några omständigheter skulle vara möjligt att skriva den separat.

12

inte ens staketet knarrar, medan du går barfota och övervuxen för att tröska. Arm), den tvåhjuliga ”tvåsitsaren” (Abu jojo dvieračio. rš), kiauliariščio ”grisens trav” Sv (Ot bėga arkliokas kiauliariščio. Užp. Tik jau kiauliariščio bėgdamas nepagaur arklio. Vžns), tapėdžio ”efter, i släptåg” (Tapėdžio tuoj paskui mane ir atsistojo. Upn), tolydžio ”genast; ofta, alltid, ständigt” Lp, Kps, VIkv, rš (Kai parvažiuodavo per vakacijas, tai tolydžio ateidavo pas mus. Gs. Jis sveikatos visai neturi — tolydžio serga ir serga. Brt. Eiti buvo sunku, kojos tolydžio klimpo į gilų, patižusį sniegą, permirkusiuose batuose klerksėjo vanduo. BltšR 70. Jfr topalýdžio ”detsamma” dz).

o-stammen: bėgtinõs ”springande, med språng” rš (Bėk bėgtinõs, kad tik būtų greičiau! Sl), duotinos ”givande, på ett givande sätt” (Duotinos įdavė, aš nevogiau. Trk), órãtos hybr. ”ropande, skrikande, hjälp!” Vrn, Smn, Žln, Alv, Dkš, Bd, Klvr, Sn, Mrk, Knv (Domarko namai degė — visi órãtos šaukė. Slnt. Kaip jam dantį traukė, jis órãtos rėkė. Lš. Jfr pol. ratować ”rädda”, ratunek ”hjälp”, ratunku! ”hjälp!”), pėstõs ”till fots” (Nuvėjo miestelin pėstõs. Pg), senýbos ”förr, i gamla tider” (Kai būdavo senybos (Kaip būdavo senais laikais). OG 419), skersõs ”tvärs” (Skersõs šniurą traukt. Ds), šautinõs ”skjutande, med skott” (Šautinõs nušãvo. KlvrŽ), šliurptinõs ”snörvlande (gråtande), med snörvlingar” Šts, visuotinos ”alla, gemensamt” J, intimpõs ”spänt, oavbrutet” (Padirbėk intimpõs visą dieną, tai pamatysi. Ds), išilgõs ”på längden” (Nugi žiūrau — guli išilgõs purvynan. Lp), ištisõs ”oavbrutet, utan uppehåll” LlkŽ, užuolankõs ”via en omväg, runtom” (Užbėk užuolankos ir pagausi. Paj), sausakimšõs ”proppfullt” (Prie jo žmonių sausakimšõs. Ds), tavienãtos (=tuovienatos?) ”ständigt” (Jis tavienãtos rūko ir rūko. Lnkv), tuõtampõs ”utan stopp, utan avbrott” (Kaip pradėjo varyti rugius per mašiną, tuõtampõs ir išvarė. Up), tuoitimpõs ”detsamma” Skrd, Šv (jfr tuo intimpõs DP 296), visaplatõs ”över hela bredden, oavbrutet” Ssk (Kad pradėjo visaplatõs bitýs lįsti, kad nieko nebegali padaryti. Grz. Pamatėm, kad namas jau visaplatõs bedegąs. Jis taško pinigus visaplatõs. Kair. Jei jis taip visados leis gyvuolius visaplatos, tai bematant viską numins. Lnkv. Užtat pamažu sužinoję žmonės mano darbus, visaplatõs ėmė peikti ir rodyti pirštais. LzP).

io-stammen: riščiõs ”trav” Ds (Tokiam šlapiam kely riščiõs nepavažiuosi. Ėr), nežiniõs ”ovisshet” Lkm, pamažėlõs ”detsamma” ib, dviračios ”med två sittande (på en häst)” (Tėvas su berniuku dviračios išjojo į ganyklą. Sdk), galvatrūkčiõs ”mycket snabbt, våldsamt” (Vaikas galvatrūkčiõs išlėkė. Vad. Atlekia galvatrūkčiõs. Ds), kūliavirsčiõs ”med kullerbyttor” (Kūliavirsčiõs nurūko (katinas) per laukus. Ut), tapradžiõs (=tuopradžios?) ”med denna början, ständigt” (Tapradžios neklauso, kad ir sakai. Grž. Jfr Pulkai vaisko traukia tuopradžios iš vienos vietos į kitą. TŽ VII 338), vienavaliõs ”utan uppehåll, utan avbrott” (Tai vaikelis — visą naktelę rėkė ir rėkė vienavaliõs. Smn. Ko čia šmaužioji (landai) vienavalios per duris? Kt).

Som exempel på iu-stammen kan anföras tolydžiaus ”genast” K I 449, II 166, 190, 317, ”tillsammans” ib I 551 (jfr även tuolýdžiaus ”genast” Sdr).

13

Slutligen bör här också nämnas ett och annat mycket individuellt bildat ord: greitosios ”snabbt, skyndsamt” (Greitosios susirinko. OG 423), greitūjos ”detsamma” (Ana tik greitūjos apsivilko. Rš), ištošančio (<iš to sančio) ”av det som finns, det man har” (Įpilk pieno ištošančio. Ktk. Jau kam, kam, o pavargėliui duok ištošančio. ib).

Den rot som bär huvudbetydelsen hos alla adverb som anges här är oftast substantivisk eller adjektivisk. Det innebär att genitiven singularis av substantiv och adjektiv har adverbialiserats och fortsätter att adverbialiseras mer än genitiven av andra ordklasser. Dessutom förekommer här verbala (rättare sagt participiella) adverb och bara ett och annat räkneordsadverb (išvientaro, jfr añtaras, där suffixet -tara- urskiljs, vilket också finns i orden kataras, paš taras).

Det måste dock sägas att inte bara genitiven av substantiv, adjektiv, räkneord eller particip kan adverbialiseras i litauiskan. Man kan också skönja vissa tendenser till adverbialisering hos genitiven singularis av pronomen. Dessa är visserligen mycket svaga i dagens språk, och de flesta pronomen uppvisar dem inte alls.

Av alla pronominala genitiver i singularis har endast genitiverna av pronomenen kas och tas, ką, to, genomgått en något tydligare adverbialisering i litauiskans historia. Av dessa kan vanligen endast den förstnämnda utvecklas till ett adverb även när den står ensam, dvs. utan prepositioner och andra ord. I de flesta fall bildar genitiverna av pronomenen kas och tas emellertid sammansatta adverb tillsammans med andra ord eller småord, särskilt med prepositionen dėl (dėl), som står före eller efter dessa genitiver, t.ex.: ką ”vad i all världen, varför, av vilken anledning” (Ko tu čia atėjai? Rš. Ko čia dabar puldinėji prieš vyrą! Šlv. Kō vakar neatėjai? Up. Kō tu toks nuliūdes? rš. Kō aš žaliuosiu, kō linksmas būsiu, žada mane kirsti. d.), kodėl ”varför, av vilken anledning” (Kodėl nelais tai žaliųjų rūtelijų? d. Jfr i äldre texter kodrin ”detsamma”), dėko (<dėlko) ”detsamma” End, dėlgiko ”varför då” 1700–1800-talen rš, dėlko ”varför” Rdm, Als, Jb, del-kō ”detsamma” Vrb, dėlko gi ”varför då” P, delkōgi ”detsamma” Rdm, kažin kō ”undrar varför” (Man kažin ko pusiau nujeme, gal jau reiks sirgt. Slm), mažko ”nästan” Pc, nieko ”ganska bra, rätt bra” (Jie nieko pragyvena. Jnšk), todėlei gi ”därför då” srš, todelios ”därför” Grž, antatō ”där, på den platsen” (Jis antatō stovė. Pn), benetō ”nästan, nära det” (Pasitaiko benetō kai kada ir susibarti. Nmn), dēlgito ”därför då” srš, dėligto ”detsamma” DP 286, dėlto ”därför” Kt, VnlP 16, Alv, Rm, Vvr, dėlto ”detsamma” Rdm, Ds, dēltogi ”därför då” BsP III 38, dēltōgi ”detsamma” Rdm. Här bör också nämnas att formen tiekōs (jfr tiekas, -a) sannolikt också bör betraktas som en fossiliserad genitiv (Tiekōs (tiek) jau nuvejau, tai reikia ir pas jį ažeit. Grv. Tiek tiekōs (tiek to), einu gult. Pg. Su tuo miegu tiek tiekōs! ib).

Som exemplen visar kan genitivfallet endast adverbialiseras när det fyller en adverbial funktion. En adverbial funktion är en nödvändig förutsättning för att genitiven av ett böjbart ord ska övergå till ett adverb. Bland alla exempel ovan finns flest sättsadverb. Det innebär att så snart genitivfallet i ett visst sammanhang börjar fungera som sättsadverbial, närmar det sig gradvis adverbet. Det intressanta är att denna morfologiska

14

Sättsadverb kännetecknas av en högre grad av adverbialisering än tids- eller rumsadverb.

Genitiverna av pronomenen kas och tas har adverbialiserats främst med betydelsen orsak.

Genitivens relativt svaga tendens att adverbialiseras (när den används utan prepositioner) förklaras inte bara av dess starka objektbetydelse och dess ovilja att fungera som adverbial, utan också av att språket i högre grad tenderar att uttrycka adverbiella relationer med prepositionsfraser med genitiv. Prepositions- och genitivkonstruktioner är ovanligt utbredda.

Vissa genitiver som regelbundet används med en preposition i adverbiell betydelse stelnar och övergår, tillsammans med prepositionen, till adverb. Förstelningen och adverbialiseringen underlättas och påskyndas här också av den lexikala betydelsen hos prepositionskonstruktionens huvudled — själva genitiven: ord med en allmännare, abstraktare betydelse är vanligtvis mer benägna att adverbialiseras, eftersom deras innehåll redan i sig särskilt förknippas med sätts-, rums- eller tidsbetydelser. Snabbare adverbialiseras också sådana prepositionskonstruktioner som får en mer generaliserad, överförd betydelse som fraseologiska uttryck, även om betydelsen hos deras huvudord i sig, taget isolerat, är helt konkret.

Av alla konstruktioner av den här typen som har adverbialiserats eller åtminstone närmat sig adverb utmärker sig konstruktioner med prepositionen iš och genitiv. Det finns betydligt fler av dem än konstruktioner med andra prepositioner och genitiv. Låt oss därför först bekanta oss med dem.

Som huvudled i dessa konstruktioner förekommer a) a, ia, o, io, ė, i, u-stams- och konsonantstamsubstantiv, b) oftast substantiverade a, ia, o, io, ė-stamsadjektiv och pronominella adjektiv, c) enstaka räkneord, pronomen eller till och med particip.

a) Prepositionen iš och substantivets genitiv

a-stam: iš daikto ”tillsammans, från ett och samma håll” (Mes visi iš daikto valgome Yl), iš juoko ”på skämt” (Iš juoko, jau ir įsimylėjau. Ds), iš kaklo ”av alla krafter” Kp (O anas ginas iš kaklo. Ob), iš kalno Trgn, Rgv, GGuzKIt 455 (troligen en översättning från polska, jfr z góry) ”i förväg” (Iš kalno tau sakau. Ktk. Prižadėjo iš kalno sumokėti. Sdb. Jau pusę pinigų iš kalno paėmė. Dgl. Sumokėk iš kalno, tai tada gausi. Pl. Pinigus iš kalno sumokėjau. VnlP 303), iš karto ”på en gång, plötsligt” (Jei arklys iš karto gerai nepajėma, tai paskui sunku beprisivyt. Ds. Ben po dešimtį gabanų iš karto (žirnių) žardan paduoda. Sl. Čia iš karto pamačiau, kad buvau teisingai nujautęs. BltšR 43), ”i början” (Iš karto jis net nemokėjo paklausti brolio, nusakyti tiksliai, kas jam rūpi. GGuzKIT 784), iš laiko ”i förväg” (Iš laiko šluoturbių pasirūpinau. Krtn. Iš laiko pasidaryk, tai paskiau nereiks. Gž), ”före tiden, för tidigt” (Kas iš laiko džiaugias, tas pas-

15

kommer att gråta. Jnš), iš lauko ”utifrån, från fältsidan” (Iš lauko namas lentomis apmuštas. Llkž), iš matymo ”efter utseendet” (Aš jį iš matymo pažįstu. Alk), iš mažumo ”sedan barndomen” (Iš mažumo jis toks pablendęs (pabalęs) buvo. Jnšk), iš oro ”på ytan, till utseendet, från utsidan” (Iš oro nieko nematyti (ar neščia, ar ne). Rgv. Prie kitų durų iš oro vis dar ėjo ginčiai. VnIP 144), iš ryto ”på morgonen” Llkž, iš vakaro ”på kvällen” (Margis iš vakaro loja, o daugiau miega per naktį. Pc).

ia-stammen: iš arčio (:artis, arčio ”närhet” SD 15, Srv, Skr) ”på nära håll” (Iš arčio šauo kiškį, ir tai nevažavo. Prng), iš kelio ”ur vägen, till besvär” (Jis man iš kelio. Kdn. Pamislijęs, labai iš kelio, ir nebevažėjęs. Ds), iš prieko ”i förväg” (Iš prieko moka. Sv), iš rudenio ”på hösten” (Šalnos iš rudenio želmenis gadino. Jnšk), iš sykio ”på en gång” Sd, ”i början” (Reikėjo iš sykio taip sakyti. Llkž), iš tolio ”på avstånd, på långt håll” (Ar iš tolio tas svečias? Grž. Ugnį iš tolio matyti. OsG. Ir atvažiavo iš tolio bernelis. RD 119), iš nejūčio ”oväntat” (Užpuolė zuikelį iš nejūčio ir sudraskė. Užv), iš paskubio ”i hast, i all hast” (Iš paskubio apsiriko. ps.).

o-stammen: iš didumos ”ytligt, lite grann” (Visų obuolių nekrešim, tik iš didumos. Lš), iš galvos ”utantill” (Ar visa knyga reikia iš galvos mokėti? Ds. Jie tikt iš galvos šventus mokinosi mokslus. Dn), iš mažienos ”sedan barndomen” (iš mažienos kojos prijunkę prie rugienos. Pls. Iš mažienos jau jo tors žugimimas (prigimtis, būdas). Rod), iš tiesos ”sannerligen, i själva verket” R 155, K (Iš tiesos bylau jumus. BP I 15. Iš tiesos galėkėtės, DP 12. Iš tiesos numirė. DP 459), iš paskos (iš paskos Kp) ”efter, bakom, i följe” (Aš važiau pirmą, o jis iš paskos. Ll. Iš paskos sėrė. Grž. Ir motina iš paskos atėjo. Pc. Paveizėk, ben atvažiuoj kas iš paskos. Lkv. — Ar dar toli iki Sabalio lentpiūvės? — paklausė Mykolas žmogų, kuris susėlęs ir susikūprinęs stūmė iš paskos pabėgį prikrautas vežėčias ir vis nuoksėjo savo kuing. VnIP 94. — Tui, tui! Ulū-liū-liū! — suklego vaikai, puldami iš paskos ir stengdamiesi pralenkti viens kitą. BltšR 186. Tik nebūt nuošaly, tik iš paskos nepasilikt! GGuzKĮt 674), iš pažiūros ”till utseendet” (Iš pažiūros gražus arklys. Llkž).

io-stammen: iš apačios ”nedifrån, från marken” (Duok iš apačios, tai nereikia per pėdus lipt. Vad), ”från de arbetande massornas djup, från de breda massornas sida” (Vystyti savikritiką ir ypač kritiką iš apačios. tsp), iš po apačios ”nedifrån, från marken” (Dabar kuliam iš po apačios (pačias javų apačias). Jnšk), iš eilios ”i tur och ordning, successivt” rš, iš mažumenios ”sedan barndomen” TZ VII 321, iš nežinios ”av okunskap” XVI amž. rš, XIX amž. rš, iš pradžios ”i början, först; genast”; iš priešcios ”i förväg, framifrån” (Pirkia iš priešcios gražiai aptvarkyta. Knv), iš valios Vs, Mrs, Vj, Ds ”långsamt, sakta, varsamt” (Eik iš valios, kad nepailstum. Alk. Jis viską iš valios dirba. Lš. Akėdamas arklių nevuk smarkiai, tegul eina iš valios. Kps. Iš valios ark. Ūd. Per tiltą reikia važiuoti iš valios. Lp), ”av egen vilja” (Grįžčia, jau grįžčia atgal pas tėvelį, kurio iš valios apleidau namelį. (d.) Plv).

16

ė-stammen: iš atidės ”uppmärksamt” (Iš atidės pradėkit galvoti, ir matysit, kad taip yra. rš), iš mažatuvės ”sedan barndomen” Grž, iš maženėlės ”detsamma” J, iš mažentės ”detsamma” Ut, iš mažienėlės ”detsamma” (Iš mažienėlės jie taip vargiai užauginti. Brt), iš mažystės ”detsamma” Als, iš mažumėlės ”detsamma” (Iš mažumėlės be motinėlės papratūs vargti didį vargelį. (d.) Ds), iš mažumės ”detsamma” Šd, Slap, Srv, Kdn, Grž, Svn, Žž, Ktv, Mrs (Iš mažumės ji buvo gražesnė, dabar kažin ko suprastėjo. Slm), iš mažuntėlės ”detsamma” Prng, iš mažuntės ”detsamma” Vj, iš mažuonėnės ”detsamma” Ds, iš mažūomės Grž (iš mažùomės Ad) ”detsamma”, iš mažūminės ”detsamma” Dglš, iš mažuotės ”detsamma” (Jau jis iš mažuotės taip šneka (šveplas). Slk), iš pusės ”genom att dela frukterna lika” Kp (Viską dirbsime iš pusės. Kbr. Tada pelė su žvirbliu iš pusės kviečius sėjo. (ps.) rš. Kad bus pinigai iš pusės, tai pasakysiu, kur yra padėti. Ml), iš teisybės ”i sanning” (— Tai jau iš teisybės — nešneketum, Palionį, kad taip nušnekei! GGuzKlt 411), iš valės ”av egen vilja” Ž., iš nevalės ”mot sin vilja” ib.

į-stammen: iš akies ”på en höft, ungefärligt” (Iš akies šauna. Grž. Į koją pažiūrėjo ir iš akies pasiūvo kurpeles. Tvrč), iš arties (: artīs, -ies K) ”på nära håll, på kort avstånd”, iš ausies ”på gehör, utan noter” (Gieda iš ausies. Jb), iš dalies ”inte helt och hållet” (Tatai parodo iš dalies ir duotieji pavyzdžiai. Jb. Iš dalies teisybė, iš dalies ne. Grg. Jie iš dalies būrai, iš dalies žvejai. K II 226. Na, ir aš iš dalies, su rezervais, su jumis sutinku. VnlP 212. Dabar gi tą kančią iš dalies jis patyrė pats. ib 358), iš pat mažintės ”ända sedan barndomen” Slk, iš mažunties ”sedan barndomen” Lkm, Tvr, iš peties ”kraftfullt, ivrigt” (Rugius visi sustoję iš peties kerta. Grž. Cukrinių runkelių augintojai pasidarbo iš peties. tsp. Tad nors pašniobždom, bet liejo tulžį iš peties ir atkišę delną tikrino, ar ne į ker­džiaus pusę neša vėjas. BltšR 49), iš šalies ”från sidan, utifrån, från andra” (Juk girdam iš šalies, kad visi iš ano juokiasi. Slnt. Taip atrodo tik žiūrint iš šalies. VnlP 23), ”åt sidan, åt sidan” (Kliša karvė — iš šalies koją met. ž.), iš pašalies ”från sidan, utifrån, snett” (Iš pašalies šneka. Lp. Iš pašalies žiūrėti. Gs).

u-stammen: iš vidaus ”inuti, från insidan” (Dar klaikiau atrodė tie dideli pastatai iš vidaus. VnlP 6. Kai kvėpavo, regėjos, kad įkaitinta geležimi degina jam krūtinę iš vidaus. ib 393), iš viršaus ”utifrån, ovanifrån” (Dantis buvo kiauras iš viršaus. Llkž. Iš viršaus žemsiurbės nedidukės, lyg plunksnų dėžutės. rš), iš paskaus ”bakom, efter, i följe” (Vilkos iš paskaus kaip uodega. Žg).

Konsonantstam: iš mažens ”sedan tidig ålder” (Jau jis iš mažens buvo toks priešgina. Jrk. Toks jis ir iš mažens buvo. Jb. Iš mažens ji tokia perdrėžius. Jrb. Iš mažens jau man išrašė žaibai širdį skausmus. LGR I 137), iš mažumens ”detsamma” (Iš mažumens buvo lepinami. Lnkv).

Det är självklart att inte alla de givna konstruktionerna med prepositionen iš och substantiv i genitiv är adverbialiserade i samma grad. Graden av deras adverbialisering är särskilt svår att fastställa eftersom huvudledet — substantivet — i nästan alla dessa konstruktioner (utom möjligen just det

2. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida

17

bakifrån, från sidan, baklänges, av liten) används också alla övriga kasus, visserligen inte med samma intensitet. Dessutom är de flesta av dessa huvudled belastade med åtminstone en viss objektbetydelse, som är så typisk för genitiven och som just hindrar den från att adverbialiseras. Men den adverbiella funktionen och de tidigare nämnda särdragen i huvudledets lexikala betydelse, vars begreppsliga innehåll har en nära anknytning till de generaliserade betydelserna sätt, tid och rum, fördunklar genitivens objektbetydelse och driver den i detta fall, tillsammans med prepositionen, mot adverbkategorin. De vanligaste betydelserna hos adverben som uppkommit på detta sätt är tid, rum och sätt. Andra betydelser (t.ex. orsak och avsikt) förekommer nästan inte alls.

Analoga bildningar förekommer här också nästan inte alls. Följaktligen är de anförda exemplen alla direkt stelnade eller stelnande konstruktioner med prepositionen iš och substantiv i genitiv.

Om det vid sidan av det vanligaste adverbet iš mažėns (åtminstone enligt de uppgifter jag har) används mer än 20 varianter med samma rot och samma eller något annorlunda betydelse i språket, förklaras detta förhållande inte bara av dialektal splittring, utan ofta också av hänsyn till språkstil och rytm (jfr emotionellt språk, sångspråk och språk utan emotionell färgning).

b) Prepositionen iš och adjektiv i genitiv

a-stammen: iš ańksto ”i förväg, tidigare” Krtn, Dkš (Iš ańksto nieko nežinau. Ds. Aš tau pranešiu iš ańksto. Dkš. Būčiau iš ańksto žinojęs, kad būčiau buvęs laukiamas. Sd. Jis iš anksto sumokėjo už visą mėnesį. GGuzKlt 661. Skubėjo apsipirkti iš anksto. VnlP 142), iš aukšto ”högdraget, föraktfullt” (Buozė žiūria į valstietį iš aukšto. Jrb. Dėl ko iki šiol žiūrėjai ant mūsų triūso iš aukšto? Kd), ”i förväg, tidigare” Jb, Skr, iš arto ”på nära håll, alldeles härifrån” Š, Pl, iš dyko ”utan något att göra” Ds (Iš dyko vaikai nebėžino ko daryt. Slm), iš jauno ”sedan ungdomen” (Iš jauno to nedariau. Ldv), ne iš gero ”av nödtvång, när det verkligen behövs” (Ne iš gero tą dantį ištraukė. Pc. Žinoma, kad ne iš gero taip darė. Jb), iš lengvo (iš lengvo DP 254) ”lätt, varsamt” Er, Rgv, Sd, Lp, SD 272 (Iš lengvo ir nueisim, kol sutems. Šlap. Abidvi iš lengvo ir atneštė. Pl. Eik iš lengvo ir nepailsi. Kps. Jie dirba iš lengvo. Jb), iš lėno ”långsamt, småningom” Grž, Ps (Iš lėno pučiant, (švilpa) išduoda drūtą balsą. LT II 107), iš lėto ”detsamma” DZ (Jis šneka iš lėto. Jb. Pakilo nuo stalo iš lėto. rš. Iš lėto tarė žodį po žodžio. GGuzKlt 383. Jos iš lėto ėjo susiglaudusios. ib 161), iš lietuviško ”med nya ord, på icke-dialektalt språk” (Jis iš lietuviško kalba. Vb), iš mažo ”sedan barndomen” (Tingėjo mokytis iš mažo. Pc. Iš mažo buvau pasiligojęs. Ll. Ir vaikus... į karčiamą velka, kad ir juos tuojau iš mažo surbt pamokintų. Dn), iš pilno ”fullständigt, helt” (Atidubok, kas jam priklauso, iš tikro ir iš pilno. Gs), iš resvo ”långsamt” (Dirba ana sau iš resvo, neskubindama. Ktk), iš réto ”inte snabbt, inte ofta, långsamt, makligt, lätt” Mrk, Krtv, Skp, Slm (Mūs tėvas visada iš réto klega (kalba). Knv. Jis taip iš réto kalba, nesku-

18

ndar. Jnšk. Iš rėto eina, valgo ib. Kam taip iš rėto dirbi? Ut. Mūsų dėdodas dar vaikšto, bet labai iš rėto. Šš. Pradėjo kalbėti Kauno atstovas, iš reto dėstydamas žodžius. G.GuzKIt 312), iš reto ”detsamma” S, iš seno ”sedan länge” (Jis jau iš seno čia gyvena. Btr. Šventarėčio dvaras iš seno bylinėjosi su valstiečiais dėl bendrų ganyklų — servitutų. VnlP 15. Ši klampi ir nejauki vieta žmonių buvo iš seno vengiama. GGuzKIt 87. Veislė ta pikta — iš seno Tik plėšimais ir gyvena. LGR II 58), iš tieso ”verkligen” R 354, iš tykeliuko ”långsamt, mycket tyst, småningom” (Iš tykeliūko eina. Ds), iš tykiuko ”detsamma” TDr IV 226, iš tyko, ”detsamma” Glv, Šd, Kps, Ds, Vj (Nepavargau, matai, ėjau iš tyko. Ktk. Iš tyko, iš tyko šnekėjo, ė paskui kad įsismagino. Šv. Tik ką žymu — iš tyko vanduo teka. Ds. Eisiu iš tyko, tai nepavargsiu. Lkm. Teip iš tyko upė bėga, kad, sakysi, stovi. Trgn. Tavo uošvis visuomet iš tyko važiuoja. Bgs. Iš tyko, ma sūneli! On), iš tikro ”verkligen, i själva verket” Krtn, Lkv, Šd (Ar iš tikro sakai? Ds. Pataisys keli iš tikro. Slnt), iš tylo ”tyst, stilla” Šd, iš tytólo (iš tytólo Nč) ”på avstånd” (Iš tytólo nesduoda nė kalbėt. Vlk. Vengias mane dar iš tytólo sustikt. Nč), iš tolimo ”detsamma” (Oi ir atjojo iš tolimo bernelis, pradėj viliótie iš tėvulio dukrelę. Lp), iš tólo ”på avstånd” Krtn, Ps, Ds, Lš, Dkš (Prietemoji žiburiai iš tólo matyti. Vrb. — Ar iš tólo? — Iš atolo, dobilo sūnus. Srv. Anas man giminė iš tólo. Švnč. Ar iš tólo kilimo tamstelė? Kv. Į kursus ir iš tólo yra privažiavusių. Jnšk), ”indirekt, försiktigt” (Iš tólo kalbu, lankes-mą darau. R 47. Kalbą jis pradeda iš tólo, girdi, atvykę žąselių derėti. Up. Kiti tai nebijodavo pasimokyti rašto pas Didžkų, o jau Stočkai, tai tik iš tólo vis, iš tólo... GGuzKIt 387. Pradėk iš tólo: pirma pasiskųsk savo senatve, negalavimu. VnlP 316), ”inte alls, på inga villkor” Alv (Jis iš tólo nenori kumelingos kumelės. Alv), ”mycket” (Jau jie iš tólo manęs bijo. Skr), nė (nei, anei) iš tólo ”inte alls, på inga villkor” (Neišvažiuosi nė iš tólo su tokiu vežimu. Šts. Rugių daga šimet nei iš tólo nebus tokia. prš. Ane’i iš tólo nieko nebus (nesutinku). Rs), iš ūmo ”plötsligt” (Jeigu iš ūmo griebtų katė ežiuką už snukio, tai gal paimtų. Pc. Kelkites visi iš ūmo. Str), iš netolo ”från inte långt bort” (— Ar iš tolo? — Iš netolo, čia pat už ežero. Lnk), iš palengvo ”långsamt, småningom” Ps, R, Ndž (Mes tekini bėgom, o jūs iš palengvo ejot. Skr. Teip ir susitarėm iš palengvo. Škn. Pagilinti armenį tegalima per kiek metų, iš palengvo, kad neišsiverstų molis. Kl. Sujudėjo iš palengvo Prie krantinės juodi laivai. VnclR 131), iš palėno ”detsamma” Grž, iš pamažo ”lite i taget” (Iš pamažo visų pirmu ėmėme kalbėti. rš), iš paniūro ”i skymundan” rš, iš patyko ”tyst” (Iš patyko prislinko. Gl. Eik iš patyko, kad jo nepribudintai. Lš. Jis labai iš patyko kalba. ib), iš patólo (iš patólo) ”på avstånd; indirekt, försiktigt; i bakhåll” (Žiūro taip iš patólo in mane. Lp. Tu stačiai neklausk, bet iš patólo — ir sužinos, kur jis gyvena. Dkš. Mane šunes užpuolė iš patólo. Klvr).

ia-stammen: iš didžio ”med stolthet, högdraget” Jrb. (Iš didžio žiūri į savo buvusius draugus. Šš. Jis visada iš didžio eina. Alk), ”ytligt, en smula” (Tik iš didžio kopūstų lapus aplaužk. Knv), iš lengvėlio ”lätt, långsamt” (Iš lengvėlio rašyk, kad nesuteptum.

2*

19

Slm. Vi hugger åt oss en liten bit. Sld), på nytt (iš naujo DP 161) ”igen, på nytt, upprepade gånger” (Om du gjorde om det på nytt, skulle det vara allra bäst. Trgn. Skulle det ändå kanske gå att ompröva det på nytt? VnlP 20), iš tykėlio ”mycket tyst, sakta” Grv, iš tykėlio ”detsamma” (Gå mycket tyst, så att barnet inte vaknar. Ds. Tyst, tyst, så att de inte hör. ib. Gå bara tyst, ingen tvingar dig. Skdt. Änkan gick sakta omkring och väckte barnen mycket tyst. LTR, Brš), iš tolėlio ”inte på något sätt, aldrig i livet” (Jag ville köpa det, men han säljer det absolut inte, och så var det med det. Vik), iš paskutinio ”av alla krafter, så mycket man förmår” (Han anstränger sig av alla krafter för att hjälpa honom. Skd).

o-stam: iš greitos ”snabbt, i hast” (Jag arbetade snabbt. Lkv), iš skersos ”på snedden” (Men den gamle raketmannen tittade på något vis på mig på snedden. LzP. Och Stasiukas Milašiukas kastade också en blick på mig från sidan, och det passar honom. ŽR I 33), iš tikros ”verkligen” (Gör som du vill vad mig beträffar, men tänk verkligen på ålderdomen. ŽR I 171), iš paskutinės ”av alla krafter, med yttersta ansträngning” (Jag ska arbeta av alla krafter, bara jag kommer ur skulderna. Gs. Hon försvarar sig av alla krafter. Jb).

io-stam: iš naujos ”på nytt” (Låt oss börja om. Skd), iš vakarykščios ”från gårdagen” (Kläderna är fortfarande blöta från igår. Pc), iš paskuojos ”efter, i släptåg” (Korpen grälar jämt och flaxar, efterbliven och sist i ledet. rš).

ė-stam: till höger, till vänster (sc sidan) (Jag sätter mig till höger och du till vänster. Jnšk), iš paskutinės Llkž (iš paskutinės) ”av alla krafter” (Han studerar så hårt han kan. Kair. Hela världen är i rörelse av alla krafter, medan ni stryker omkring på marknaderna. ŽR I 88).

Pronominala adjektiv: iš gyvosios ”på allvar, noggrant” (Hon letar inte på måfå, utan verkligen efter den skyldige. J), iš greitosios ”i hast, medan man skyndar” (I hast glömde jag också att stänga dörren. Slm. I hast glömde han också handskarna. Sdk. Jag sprang iväg i hast och glömde det. Lk), iš grynosios ”verkligen, sanningsenligt” (Han berättade allt sanningsenligt. Skr), iš retosios ”långsamt” (Den andre får ändå allt gjort, även när han arbetar långsamt. Trgn), iš smagiosios ”roligt och snabbt” (Han sprang iväg så snabbt och slog sig. Ds), iš ščirosios sl. ”av alla krafter” (Vi arbetar av alla krafter. Pg), iš pastarosios ”med yttersta ansträngning, av alla krafter, så mycket man förmår” rš., iš paskutiniošios ”detsamma” (Han arbetar av alla krafter. Lkv. Fadern plågar sig och sliter av alla krafter. Rs), iš paskutiniosios ”detsamma” (Han gör allt av alla krafter, bara för att behaga. Gs).

De anförda exemplen visar att konstruktioner med prepositionen iš och ett adjektiv i genitiv huvudsakligen adverbialiseras och används med betydelsen sättsadverbial. Bland dessa adverbialiserade konstruktioner har vi alltså främst sättsadverb, och betydligt färre rums- och tidsadverb. När konstruktionerna används med betydelser av andra slags adverbial är de inte benägna att adverbialiseras.

Det som kännetecknar adverben av denna typ är att deras adjektiviska led samtidigt i viss mån har substantiverats. Denna substantivering av de adjektiviska leden tycks äga rum parallellt med deras adverbialisering, som

20

visar sig vara livligare och överskuggar inte bara deras påbörjade substantivering, utan försvagar också själva adjektivbetydelsen. På så sätt adverbialiseras hela konstruktionen. Det bör sägas att adverbialiseringen av dessa konstruktioner ofta är starkare och tydligare än adverbialiseringen av konstruktioner med prepositionen iš och ett substantiv i genitiv.

c) Prepositionen iš och genitiv av räkneord, pronomen eller particip

Det finns mycket få adverbialiserade konstruktioner av denna sammansättningstyp. Som andra led förekommer här oftare endast genitivformerna av räkneorden vienas ”en”, pirmas ”första”, pronomenet visas, -a ”hela”, den reflexiva pronomenformen savęs ”sig själv” och emellanåt genitivformen av något substantiverat particip, till exempel: iš vieno ”tillsammans, gemensamt” (Tik reikia dirbti, visiems eiti iš vieno. Jb. Mes daug galėtume nuveikt iš vieno. Kd), ”oavbrutet, ständigt, utan uppehåll” (Patrankos iš vieno šveičia. Alv. Tenai jau iš vieno — ir gula ir kelia jis tenai. Jnšk. Iš vieno reikia ir reikia. Lš. Iš vieno tik kuliam ir kuliam. Lp. Iš vieno apsiniaukę — lis. Er), iš pirmo ”först, i början” NdŽ, iš viso ”allt som allt” (Nebesuskaitau, kiek čia tų vaikų iš viso. Vb. Kiek iš viso medžių nupiovė? Ds. Iš viso tik vos gals tvoros pasiliek[i]. Dn. Jis stebėjosi, kad ir iš viso nedaug prisirinko, ir salė buvo toli gražu nepilna. VnlP 145), ”helt och hållet” (Ar iš viso ataduodi? Trgn. Nesūlyk man, nenoriu: aš iš viso pomidorų nevalgau. Kps. Aš iš viso nežinau. Ds), ”i allmänhet” (Aš iš viso nelabai mokėjau pasakų. Dglš), iš visos ”för hela dagen” (Išginus bandą iš visos, praalkstas. Šts)³, iš savęs ”av sig själv, på egen hand” (Tai iš savęs auga. KB I 48. Iš savęs išmoko. Likž), iš neviltosios ”oväntat” (Kad ir parašau, tai ben kelintuose metuose, visai iš neviltosios. Bg), iš dėto ”alldeles här intill” (Gali girdėt kaip iš dėto. Prk).

Ibland faller ändelsen bort i vissa av de här nämnda konstruktionerna med prepositionen iš och genitiv, och därmed uppstår avkortade former, som uppvisar den högsta graden av adverbialitet av alla adverbialiserade konstruktioner med prepositionen iš och genitiv, eftersom inte bara själva kasusbetydelsen har bleknat här, utan även dess formella markör — ändelsen — har fallit bort. När ändelsen faller bort tenderar prepositionen iš oftast att smälta samman med huvudledet. Grafiskt markerar vi detta genom att skriva sådana avkortade adverb i ett ord, särskilt när huvudleden i avkortad form inte används i språket utan prepositioner⁴, till exempel: iškart< iš karto (Jis iškart tris antis nuėmė (nušovė). Lš), iššyk< iš šykio (Iššyk pataikė. Dkš), išvidur< iš vidurio (Buvo... padalytas ir išblaškytas išvidur (iš vidaus). brš), išpalengvėl< iš palengvėlio (Padės mums išpalengvėl išpirkti. rš), išpavirš< iš paviršiaus

³ Ibland smälter prepositionen iš helt samman med en annan preposition och ett huvudled med bevarad pronominell ändelse, jfr: neisišenėko ”inte lätt” (Regis, kas čia, o dėto geras grėblys neiššenėko padirbti. Trgn.)

⁴ Strängt taget har någon rigorös konsekvens i detta avseende inte uppnåtts i litauisk stavning.

21

”ytligt, dåligt” (Darbą išpavirš atliko. Llkž), išvien< iš vieno (Lietuvos darbininkai ėjo išvien su bolševikų partija. tsp. Jis išvien dirba ir dirba. Snt. Bruknės išvien raudonuoja. Skr).

Som redan nämnts adverbialiseras genitiv tillsammans med andra prepositioner mycket mer sällan.

ant: ant galo ”slutligen” Rgv, Sd (jfr den fraseologiska förbindelsen ant galo pagalės ”detsamma”: Ant galo pagalės jie pripažino, kad mano teisybė. Pc), ant būrio ”då och då” (Ant būrio man šilta pasidaro, ant būrio šalta. Šd), ant abejo[s] ”tvekande, med tvekan” (Dirbsiu ir tiek ant abejo[s]. Grž), ant nuomonės ”som du tycker, som du antar” (Eik ant nuomonės ir rasi. Erž), ant lygasties ”oavgjort” (Pasidalinom ant lygasties — nebus skriaudos nei vienam, nei kitam. Ktk), ant greito ”snabbt, i hast” (Padaryk ką ant greito užkąst. Vs), ant greitos ”detsamma” (Ant greitos gana guviai pasisuvau. J), ant roplos ”krypande” (Jonas ant roplos beveiziant smunka po lova. ŽR I 333), ant tuščios ”utan att ha ätit något” (Per kiaurą naktaitę ant tuščios. ib 265), ant greitosios ”snabbt, i hast” Lkm, Rgv (Kur čia ant greitosios tą vandenį išpilt? Pc), ant smagiosios ”mycket högljutt” (Kai suriks ant smagiosios, tai tik neparvirtau — taip persigandau. Ds), ant skardžiosios ”detsamma” (Nešūkauk ant skardžiosios — visi jau miega. Dbk), ant vieno ”utan hänsyn till något” rš. Jfr det avkortade adverbet antvien ”detsamma” (Tai drąsuolis — antvien eina. Gs. Kai įvyksta jis, tai jau antvien eina. Brt)⁵.

Det bör noteras att dessa nyss nämnda adverb inte används särskilt ofta i standardspråket. De används mer i folkligt talspråk. I vissa fall är det lätt att hitta motsvarigheter till litauiska adverb av denna typ i de slaviska språken (jfr ryska накорец|ant galo, на- тощак|ant tuščios, наскоро|ant greitos), och därför är det mycket möjligt att framväxten av vissa adverb av denna typ i litauiskan har påverkats av de slaviska språken.

bė: be galo ”ofattbart, oerhört, mycket” (Lietuvių tauta be galo dėkinga Komunistų partijai už naują, šviesų gyvenimą. tsp), be galo ir be krašto ”detsamma” (Ji žino, po širdim nauja gyvybė bręsta — Laininga ji be galo ir be krašto. TTSon 29), be galo, be krašto ”detsamma” (Be galo, be krašto daug turėtų susikrovę. Bien), be laiko ”för tidigt, innan rätt tid, i förväg” (Be laiko mirė, be laiko rugius suvežė. Jb. Be laiko strypinių neišlaidyk (iš anksto nesididžiuk). VP 9. Šiandien tai be laiko sutems. Pc), be reikalo ”utan anledning” (Be reikalo taip greitai ėmė pakuotis. VnIP 430. Gerai, kad jam neužminė be reikalo. Jnšk. Nebereikalo ši vieta vadinasi Perualka. rš. Men jfr också detta uttryck: Be reikalo mes nepardavėm tos karvės (det vill säga, vi borde ha sålt den kon) Grg), be stabo ”oavbrutet, utan uppehåll, oupphörligen” (Be stabo lyja. Rm), be pérstojo ”detsamma” Llkž, Ktk, be pérstolio ”detsamma” (Be pérstolio dirba. Grž), be pértrūkio ”detsamma” (Be pértrūkio lyja. Llkž). Jfr benedaugio ”nästan,

⁵ I de östlitauiska dialekterna används in i stället för standardspråkets preposition ant, och på andra håll an.

22

nära“ (Arti, benedaugio trys mylios. Rdm), be dienos ”mycket tidigt“ (Paskėlė be dienos. OG 434), be reikõs ”utan anledning“ (Be reikõs širdijatės (pykstatės). Bien), be atvangos ”oupphörligt, oavbrutet“ (Jis dirba be atvangos. Jb), be žinios ”mycket“ (Per kiek metų priviso tų kiaulių be žinios daug. D), be paliovos ”oupphörligt, oavbrutet“ (Dangus užgriozdintas storais debesimis, be paliovos varvinančiais ledinį lietų. BltšR 29), be pérstojos ”detsamma“ (Kada gi bus galas tam lietui — lyja ir lyja be pérstojos. Ktk. Čia pat plg. žemaičių ba parstojõs ”detsamma“ Lkv), be pérstogės ”detsamma“ (Lyja be perstogės. Llkž), be skaičiaus ”mycket“ (Be skaičiaus daug buvo žmonių. Rm), be skyriaus ”utan att skilja åt, utan att skilja“ BsP II 26, be vieno, be vienojo ”i ett sträck“ (Lapė išpiovė žąsičius be vieno. Grg. Igulė (igula) dajutusi mažą galę neprieteliaus te esant, užpuolusi be vienojo nukavo. D).

ik(i): ik valios ”tillräckligt, nog“ (Ir jam gana, ir tėvam ik valios. VnIP 31. Kartą taip ir rado Pranciškų negyvą, iki valios prisišutunusį pirtyje. CvR VI 31), iki valės ”detsamma“ (Sieno prisišienaujam iki valės. Rm).

lig(i): lig laiko ”tillfälligt, inte länge“ (Lig laiko tu čia taip dūksti. Ds. Lig laiko puodas vandenį neša. Vg), ligi nãgo ”i ett sträck“ (Sušlapau ligi nago. Llkž), ligi valios ”tillräckligt, nog“ (Ligi valios prisiklausė. rš. Dabar tai jau ligi valios prisipirkau duonos. Grž), lig senės ”tills ålderdomen“ (Nuog mažens mokinas ir mokinas lig senės. Pls), lig valės ”tillräckligt, nog“ StrR 105, ligi paskutinio ”i ett sträck“ rš.

nuo: nuo daikto ”i ett sträck; ständigt; i följd“ (Kaip tik žmogus nuo daikto bamba, niekas ano plepalo ir neklauso. Užv. Šią naktį nuo daikto tris sykius girdėjau perkūną trenkiant. Plt. Višta ded du dieni nuo daikto. Sts. Nuo daikto imk, neskyr(i)ok. Slnt. Malką imkite nuo daikto, nelipkit ant viršaus. Prk. Kask bulves nuo daikto, nebegiok! Sts. Eina ir eina žmonės nuo daikto. Vvr. Vieškelis apsodintas gluosniais nuo daikto. Jnšk. Ne nuo daikto turime dieną, ne nuo daikto teipogi ir naktį. brš), nuo tolo ”på avstånd“ (Nuo tolo rugiai balti. LnkV. Jau nuo tolo vaikas išbėgo pasitikt tėvo. Ds. Nuo tolo žiūri, kaip gardžiai valgo, ir seilės varvina. Grž), nuo tamsõs ”tidigt“ (Nuo tamsõs atsikėliau. Llkž), nuo vietos ”i ett sträck, i följd“ (Tris dienas nuo vietos švesdavo. Kdn), nuo mažumės ”sedan barndomen“ Plk, nuo jaunumės ”sedan unga år“ Bsg, nuo jaunumėlės ”detsamma“ Gs, nuo maženėlės (Nuo maženėlės be motinėlės. Alk. Dirbau nuo maženėlės, nuo jaunumėlės. Gs), nuo mažumės ”sedan tidig ålder“ Vs, Srv, Šlap, Alv, Ig, nuo mažiuomenės ”detsamma“ Ad, Švnč, nuo mažuomės ”detsamma“ Ps, nuo akies ”på ögonmått, ungefär“ Llkž, nuo mažuntės ”sedan tidig ålder“ Aln, nuo arto (: ar̃tas, -à) ”nära“ (Iš tolo ir nuo arto keliauja. brš), nuo réto ”sällan“ (Kalba labai nuo réto. Lg), nuo seno ”sedan länge“ rš, nuo mažo ”sedan barndomen“ (Mūsų vaikai nuo mažo prie darbo pripratę. Ll).

põ: po laiko ”för sent“ Llkž (Jau po laiko — iš numirusių nebeprikelsi. Plt. Po laiko grybai rauti, kad nebedygsta. Dr). Jfr nepoilgo Kt, nepoilgio rš, NdŽ ”snart, genast, inom kort“.

23

prie: prie daikto ”på samma plats, tillsammans“ (Siemet daržus turėsime prie daikto. Šlap. Dirbkim visi prie daikto, ir gana. Sk.). už: už šviesos ”medan det ännu är ljust, innan mörkret faller“ (Dar kur už šviesos metėm arę. Knv. Už šviesos iš medžio (iš miško) neparveši daržtes nei vieno pagalio. ib). Jfr neužilgo ”snart“ Dkš, Pc (Neužilgo atėjo ir žuvusiojo tėvai. VnlP 276).

Det är tydligt att även de här nämnda prepositions- och genitivkonstruktionerna inte har stelnat och adverbialiserats i samma grad och lika tydligt. Även den huvudsakliga orsaken till deras grammatikalisering och adverbialisering bör anses vara själva användningen som adverbial. Men i språket har vi många andra prepositions- och genitivkonstruktioner som i meningen fungerar som adverbial för plats, tid, sätt, orsak och annat (jfr ant stogo, iš nusiminimo, iš širdies, iš džiaugsmo, be triukšmo, iki nakties, iki pašario, nuo kalno, po valandos, prie vieškelio osv.), men de visar ingen tendens att stelna och adverbialiseras. Deras substantiviska led uppfattar vi som tydliga genitivformer, till vilka olika bestämningar kan fogas utan att ändra det grundläggande ledets lexikala betydelse, utan bara förstärka den ytterligare genom att betona själva den grammatiska kasusbetydelsen (jfr ant skardinio stogo, iš didelio nusiminimo, iš visos širdies osv.). Det innebär alltså att den adverbiella funktionen ensam inte omvandlar alla prepositionskonstruktioner till adverb. Som redan nämnts har den lexikala betydelsen hos konstruktionens huvudled stor betydelse för dess grammatikalisering och adverbialisering: större allmängiltighet, abstraktion eller ibland även metaforisk innebörd underlättar och påskyndar själva adverbialiseringsprocessen. Här bör man också lyfta fram hur intensivt prepositionskonstruktionen används, vilket också spelar roll i adverbialiseringsprocessen. De andra leden – genitivformerna – i vissa av de ovan angivna adverbialiserade eller adverbialiserande prepositionskonstruktionerna används mycket intensivt i språket. Ta adverben iš mažens, nuo mažens, iš mažuties, nuo mažuties och alla deras övriga varianter. Bland alla dessa former finns ett stort antal sådana adverb vars andra led i språket är känt enbart i en stelnad genitivform. I språket finns exempelvis inte längre formen *mažuo. Endast dess genitivform mažens har överlevt, inte ensam utan i uttrycket iš mažens. Även de andra leden i de många varianterna av detta adverb används i språket framför allt i genitivform (tillsammans med prepositionerna iš, nuo). Således orsakar och påskyndar den intensiva användningen av en prepositionskonstruktion dess grammatikalisering och därmed även dess adverbialisering. I konstruktionen som håller på att adverbialiseras sker en semantisk förändring; den lexicaliseras på ett särskilt sätt och får liksom betydelsen av ett enda ord. Därav blir det tydligt varför man i en helt adverbialiserad prepositionskonstruktion inte kan sätta in någon bestämning mellan prepositionen och genitiven utan att kränka eller förändra adverbets betydelse. När prepositionskonstruktionen ännu inte har adverbialiserats fullständigt är en bestämning ibland möjlig och används, men i begränsad omfattning. Man kan exempelvis säga, och säger: be jokio reikalo, be jokios reikės, be jokios perstogės, eller så skjuter man ibland in partikeln pat: nuo pat mažumėlės, nuo pat jaunumės, nuo pat mažumės. Men

24

Vi ser tydligt att användningen av attribut här redan är mycket begränsad. Detta visar att dessa konstruktioner håller på att stelna.

Eftersom processen där prepositionskonstruktioner (liksom kasusformer) stelnar och adverbialiseras pågår kontinuerligt och tar mycket lång tid i själva det levande talspråket, är det helt enkelt omöjligt för oss att fånga och tidsbestämma de ögonblick då ett visst kasus med en preposition specifikt adverbialiseras. Genom att studera dagens språk och det jämförelsevis inte särskilt gamla skriftspråk som har en tradition på några århundraden kan vi bara dra slutsatser utifrån konkreta språkfakta — utifrån själva resultaten av adverbialiseringen. Det är självklart att man, när man observerar och undersöker själva adverbialiseringsprocessen hos prepositionskonstruktioner (liksom hos alla konstruktioner med kasusformer), alltid stöter på övergångsfall, som ofta helt enkelt är omöjliga att skilja från fall av fullständig adverbialisering. Därför finns det utan tvivel också sådana övergångsfall bland de exempel som hittills har anförts här.

Att de nämnda prepositionskonstruktionerna har adverbialiserats, eller åtminstone håller på att adverbialiseras, bekräftas också av att ändelsen ibland faller bort från deras andra led utan att, som redan nämnts, adverbiets betydelse förändras; jfr. begàl<begàlo<be gãlo, berèik<bereikõs<be reikõs eller berèikal<bereikalo<be reikalo.

Naturligtvis skulle förekomsten av enbart kortformer bredvid de nämnda konstruktionerna ännu inte kunna visa att de är adverb, eftersom även vanliga, inte-adverbialiserade prepositions- och genitivfraser kan förlora en ändelse och genom detta bortfall helt enkelt övergå till ett adverb; jfr. nuopavãsar<nuo pavasario, nuotoláik<nuo to laiko, ik(i)tõlaik<ik(i)tõ laiko, ikšiõlaik< <ik šio laiko. Följaktligen uppkommer förkortade adverb av denna typ i litauiskan på två sätt: a) genom att ändelsen i huvudleden faller bort i prepositionskonstruktioner som redan har adverbialiserats eller håller på att adverbialiseras, och b) genom att huvudledens ändelse faller bort i prepositionskonstruktioner som dittills inte hade adverbialiserats (ibland till och med med ett attribut).

För att göra bilden av genitivens adverbialisering i dagens litauiska tydligare måste också nämnas att detta kasus mycket ofta ingår som led i adverbialiserade fraseologiska uttryck. Först bör sådana uttryck nämnas som består av ett substantiv i nominativ, en preposition och genitivformen av samma substantiv, exempelvis: dienà iš diẽnos ”varje dag, oavbrutet, fortlöpande” (Det sovjetiska folket gör dag för dag vår stat, fredens fästning, allt mäktigare. t. sp. Dag för dag blir vädret varmare. Ds), grūdas iš grūdo ”helt och hållet, alla korn” (Kålen gror korn för korn. Šts), kãrtas iš kãrto ”då och då” (Du gav honom mat då och då, och han vande sig vid det. Užv), rankà iš rañkos ”kontant, med omedelbar betalning” Gs, rýtas iš rýto ”varje morgon” Llkž, dienà nuo diẽnos ”varje dag” rš, gãlas nuo gãlo ”oavbrutet” (Jag läser tidningen från pärm till pärm. Šts. Fälten är gödslade överallt. Šts), kãrtas nuo kãrto ”då och då, ibland” (Den sjuke blev då och då förvirrad. VnlP 395), kója nuo kójos ”oupphörligt” (Advokaten... bleknar och rodnar, stampar på stället. ŽR II 248), laĩkas nuo laĩko ”med mellanrum” (Då och då ser de vänligt på varandra. BlnR 38), dienà po diẽnos ”varje dag”

25

ŽR II 119, kartas po karto ”då och då; i tur och ordning” tsp, ŽR II 184, rytas po ryto ”varje morgon; någon närliggande morgon” ŽR II 127, žingsnis po žingsnio ”småningom” CvR VIII 47, žodis po žodžio (Ord för ord, förebråelse efter förebråelse — godsägaren började hota. CvR VIII 190), diena už dienos ”snart” (Dag efter dag — och snart även arbetaren. Ds), koja už kojos ”långsamt, sakta” (Vi gick långsamt. ŽR II 410) och så vidare.

Alla sådana uttryck har stelnat och fått adverbial betydelse. Ibland har deras betydelse blivit så allmän att den är svår att formulera med andra ord. Men det är inte bara sådana fraseologiska uttryck som får adverbial betydelse och därigenom på sitt sätt adverbialiseras: det finns också andra, där den första leden är en preposition och därefter följer en genitiv med ett fullständigt eller förkortat attribut, exempelvis: be vieno galo ”utomordentligt” (Flickan är utomordentligt vacker. Grg), be maža ko (>bemažko) ”nästan, så gott som” (Nästan en hel hink full. Ds), iki amžių amžio ”för evigt” BP II 151, iki gyvos galvos ”hela livet” CvR VIII 207, iki gyvo kaulo ”mycket” (Det blev outhärdligt irriterande. VnlP 68), iš dyko buvimo ”av sysslolöshet, av att inte ha något att göra” (Han fick horn av sysslolöshet. Rdm), iš gerojo gero ”av sig självt” (Den här sjön uppstod av sig själv. LŠ), iš geros valios ”detsamma” (Av sig själv började handen värka. Pc. Han svänger av sig själv. Dkš), iš gražios valios ”detsamma” (Ögat började göra ont av sig självt. Al), nuo vieno daikto ”oavbrutet, ständigt” (Barnet har ständigt fått bölder. Plt. Det lilla barnet kräver ständigt mat. Mžk. Jfr: Så snart han väl hade börjat sy, sydde han också färdigt. Šauk), nuo paties kėlimo ”mycket, ytterst” (Den där modern är otroligt rask. LlKž), nuo vien žodžio ”med ett enda ord” (För att uttrycka det med ett enda ord. Šauk), prie gyvo kaklo ”inte för allt i världen” (Jag vill absolut inte ha soppa med vinäger. Dr). Jfr vidare predikativet i meningen Jau jis nuo pusantro velnio (ganska, starkt, rejält dålig). Skr.

Särskilt bör sådana adverbiala fraseologiska uttryck nämnas som innehåller genitivformer av pronomen tillsammans med adjektiv, adverb och funktionsord, exempelvis: viso gero ”sammanlagt” (Hur mycket pengar får du sammanlagt? LlKž), viso labo ”detsamma” (Vi är sammanlagt fem. ib), tiek to ”det gör inget, låt gå” DŽ, tiek to ”detsamma” Ds, tiekai to ”detsamma” ib (jfr tiekto-daug ”detsamma” Trgn), nė iš šio, nė iš to ”av sig självt, utan orsak, i onödan” rš, nei iš šio, nei iš to ”detsamma” Lkm, kaip niekur nieko ”som om ingenting hade hänt” VnlP 92 och så vidare.

* * *

När vi nu övergår till att undersöka adverben med formanter -(i)o, -(i)os, -ės bör det påpekas att språket har många sådana stelnade former som vid första anblicken skulle kunna härledas från genitiv singular, eftersom deras ändelse sammanfaller med ändelsen i detta kasus. Men här får vi inte glömma att ett adverbs ”ändelse” inte är detsamma som ändelsen hos ett böjbart ord.

Så länge kasusformen inte har övergått till ett adverb anger ändelsen kasusets betydelse och ordets relation till andra ord i meningen. När en kasusform stelnar bleknar själva kasusbetydelsen och samtidigt kan

26

Det formella kasusmärket kan förändras – själva ändelsen. Som vi redan har sett faller den tidigare kasusändelsen ibland helt bort, utan att den nya adverbiella betydelse som de stelnade kasusformerna har fått påverkas det minsta. Tvärtom kan frånvaron av ändelse ibland rentav framträda som ett tecken på ordets adverbiella betydelse (jfr nuopavasar < från våren).

Dessutom kan ”ändelsen” i vissa fall (sannolikt genom analogisk påverkan), utan att adverbets betydelse förändras, dyka upp även där vi inte alls väntar oss den, t.ex.: vėlios (vėlios Dgls) ”igen” (Man vėlios galvą sopa. Rgv), dabarõs ”nu” (Dirbom, dirbom, dabarõs reikia ir pasil- sėti. Jnšk), tenãjos ”där” Rm, Lnk. Därför är det oftast mer exakt, när det gäller adverb, att tala inte om en ändelse i den mening vi använder termen för böjliga ordklasser, utan om ett formativ, eftersom de tidigare kasusändelserna i själva verket ofta har utvecklats till avledningsformativ för adverb, efter vilka nya adverb bildas.

Som de just anförda exemplen visar påverkar dessa formativer ofta till och med sådana ord som i dag inte har något gemensamt med nominalord. Därför vore det felaktigt att betrakta alla adverb med formantena -(i)o, -(i)os, -ės, vilka vid första anblicken lätt kan förbindas med genitivändelser i singular, som adverbialiserade genitivformer av nominalord, eftersom dessa formativer i många fall endast till det yttre sammanfaller med genitivändelser, medan de adverb som bär dem har utvecklats ur andra kasus.

Formativet — (i)o

darõ ”nu, för tillfället” (Darõ tai kas kita. Lp) dabartėlio ”nu” Ds, dykõ ”förgäves” (Dykõ niekas nieko neduoda. Lnkv), skersõ (i uttrycket skersõ išilgõ) ”på tvären och på längden” (Eik skersõ išilgõ — niekur geriau nerasi. Mlt), aplinkõ ”runt omkring” (Visi tik geria aplinkõ. Ml), apsukõ ”runt, omkring” (Rietimo galus apsukõ atsuka. Dgļs. Apsukõ siuva. Bien. Vis darbas eina ir eina apsukõ (här avslutar man och börjar åter med samma arbete). Tvr. Vis apsukõ ir apsukõ niūnia (talar i kringgående ordalag). Bien), apžargõ ”grenslande över hjulspåren” (Važiuok apžargõ su tokiu vežimu. Arm), atatuõ ”baklänges (endast om hästar)” (Arkliai tik atatuõ atatuõ. Tvr), atgalõ ”bakåt” (Ateitum atgalõ, bet takai užaugo. Bien. Stumk vežimą atgalõ. Krok. Amžiai kraunas, tolyn traukias, atgalõ negrįžta. BM I 451), intimpõ ”ansträngt” (Nebesveika tiek kelio bėgt intimpõ. Sdk), išilgõ ”på längden” (Išilgõ perkirto. Bien), pasupõ ”en efter en, i tur och ordning” (Pasupõ tris puodelius išgėrė. OG 422), pašyukštõ ”viskande, tyst” (Anas pasakė pašyukštõ, kad niekas negirdėtų. OG 422), paviršiõ ”ytligt, ytligt sett” (Paviršio pabadė (jei kas blogai nupiovė su dalge). OG 422. Tik paviršio darbą darė. Bien), perėjo ”rakt igenom” (Koją perėjo perdurė. Bien. Perėjo perljio. ib), dviračio ”gränsle” (Ant mažo arklio bais bloga dviračio jot. Ds).

Som exemplen visar är detta formativ oftast betonat i folkligt talspråk. Det kan ha uppkommit inte bara ur singularens genitivändelse

27

genitiv, utan även ur lokativ, liksom ur pluralens instrumentalisändelser. Folkligt talspråk uppvisar en stark tendens att förkorta pluralens instrumentalisändelser för alla feminina böjliga ord; i standardspråket brukar de lämnas fullständiga. Många dialekter har över huvud taget inte de fullständiga ändelserna -(i)omis, -ėmis, -imis. Vid förkortning faller det slutliga i bort, och oftast används för pluralens instrumentalis den duala instrumentalisformen, som inte alls har något -s i slutet. Det slutliga -m i den form som kommer från dualis kan inte längre falla bort hos böjliga ord. Förkortningsprocessen påverkar alltså inte längre det ljud m som står sist. Detta slutliga -m tillsammans med den föregående vokalen (om ändelsen är betonad, en cirkumflexbetonad vokal) blir kvar som formmarkör för ordet. I adverben, där kasusbetydelsen helt har bleknat, är ordslutet däremot inte lika stabilt; därför kan -m här sannolikt falla bort utan att adverbets betydelse förändras. Detta visas av följande adverbpar med identisk eller närliggande betydelse: dykõ||dykõm Vb, Srv, Lnkv, Ds, skersõ||skersõm Llḱž, apsukõ||apsukõm Grž, apžargõ||apžargõm ”på alla möjliga sätt” Kp, atatupõ||atatupõm, paviršiõ||paviršiõm Slap. Därtill kommer omständigheten att pluralens instrumentalis av alla kasus i litauiskan har gett upphov till och fortfarande ger upphov till flest adverb; dessa förekommer i synnerligen stort antal och är vitt spridda inte bara i folkligt talspråk utan även i standardspråket, särskilt i skönlitterärt språk. I dag kan adverb med ursprung i pluralens instrumentalis endast betraktas som en mycket utbredd adverbtyp, vars specifika formativer, utvecklade ur pluralens instrumentalisändelser, håller samman den till en stor grupp. Särskilt vanligt är här formativet -(i)om(is), vilket av de angivna skälen sannolikt också, åtminstone i vissa fall, kan ha utvecklats till formativet -(i)o.

Slutligen råder det inget tvivel om att detta formativ i många fall är en analogisk bildning: när ett visst antal adverb med detta formativ, härrörande från de nämnda kasusen, väl hade etablerat sig i språket, började man efter deras mönster bilda adverb av andra former, till och med av oböjliga ord (jfr darõ, dabartėlio). Exemplet med formativet -(i)o visar alltså tydligt hur varierande källorna kan vara till de adverb som bildas med ett och samma formativ.

Den morfologiska sammansättningen hos adverb med formativet -(i)o är mycket varierande. Detta beror på att deras ordbildning är individuell. Vid sidan av sådana bildningar som darõ, dabartėlio, vilka i dag inte längre kan knytas till några böjliga ord, utan endast till adverben dar ”nu” Kps, Vlk, Lp, Vrn, dãr ”detsamma” Arm, Krok, Onš, dabartėl ”detsamma” SD 43, KIG 135, Lnkv, dabartėlei ”detsamma” Užp, dabartėlės ”detsamma” Dkš, Pnd, Lel, Jb, dabartėli ”detsamma” KIG 135, N, dabartėlios ”detsamma” Brž, Grž, Ds, förekommer här även adverb som fortfarande lätt kan förbindas med adjektiv, både enkla och prefixavledda: dykõ (: dỹkas, -à), skersõ (: skẽrsas, -à), išilgõ (: išilgas, -à). Det förekommer också prefixavledda adverb med detta formativ, vid sidan av vilka det i dagens språk eller i äldre skrifter finns substantiv eller adjektiv med samma rot, t.ex.: apžargõ||apžargà ”överskridande av ett dike vid drivning av rep” Slv, apžarga ”överskridande av en båge när tyg kastas” Alk; aplinkõ||aplinkas, -a ”omkringliggande” K och aplinkà ”omgivning” SD 222, J, ”område omkring, mellanrum” Jb; apsukõ||apsukas, -à ”gjord runtom, hel, allomfattande” Š och apsuka ”axel,”

28

”snurra, led; (kropps)led, böjning” SD 202; atgalió||atgalias, -ią ”bakvänd, bakåt, baklänges” Prl, Trgn, Pg, Svn, Pc och atgaliai pluralis tantum ”små rester av spannmål, smulor” J, Grg, Prk, Klt, Šv, Vkš, Brs, Lž, Klp; ”förmågor, småsaker” D, atgalis ”rest; änden av en jordremsa” rš.

J. Otręmbskis påpekar att adverben med detta formant i Tverečiaus dialekt vanligen är prefigerade och bildas av nominala, adjektiviska och till och med verbala stammar och rötter⁶. Andra dialekter och källor visar emellertid en ännu större mångfald bland dessa adverb: det finns nämligen också sammansatta bildningar, till exempel sådana där den första leden är ett räkneord och den andra verbal (dviraičio).

Formanten -(i)os

I folkligt talspråk är denna formant betonad eller obetonad. Om den i vissa fall, med hänsyn till sitt ursprung, skulle kunna knytas till kasusändelser, är den i andra fall endast en adverbial formant som omfattar även modalord och partiklar.

Genitivkasuset har sannolikt bidragit till att vissa adverb med denna formant uppkommit. Hypotetiskt skulle man också kunna hävda att en del av adverben med denna formant har sitt ursprung i pluralis instrumental: förekomsten i språket av parallellerna aplinkòm||aplinkò, apžargòm||apžargò..., där de senare orden kan ha utvecklats ur de förra, kan ha underlättat uppkomsten av parallellerna apsukõms||apsukõs, atgalióms||atgaliós... Det går dock inte att betrakta alla adverb med denna formant som stelnade kasusformer, eftersom själva formanten, sedan den väl fått fäste i språket, sekundärt även kan ha fogats till förkortade former, till andra förkortade adverb och, som vi har sett, till och med till partiklar.

Nedan ges några exempel för att illustrera den morfologiska sammansättningen, betydelsen och syntaktiska användningen hos adverb med denna formant.

1. Ord med nominal rot utan prefix: ankstičkõs ”tidigt” (Jag steg upp tidigt och gick för att utfodra soldaterna. Grv), aplõs ”oordnat, huller om buller” (När den öppnar munnen blir allt kvar i oordning. Ds), artičkõs (använt prepositionellt) ”nära” (Vi var nära varandra. Grv), daugaliõs ”på många ställen” Mit II 235.

2. Prefigerade ord med nominal rot: aplinkõs (apliñkos) ”runt omkring” (Folk färdades runt omkring. Kš. Vi åker runt, om det inte går att ta den raka vägen. Grž), apsukõs ”i en cirkel” (Hästen äter inte, utan går bara runt och runt stolpen. Grž), atgaliós ”tillbaka” (Ta mig tillbaka. Bien), atskirõs ”separat” (De bor redan separat från sina föräldrar. Ds).

3. Bildningar med två stammar: akimirkõs ”genast, på ett ögonblick” (Så snart jag lade i det, kokade det på ett ögonblick. Klov).

⁶ J. Otrębski. Wschodniolitewskie narzecze twereckie, część I, Kraków, 1934, p. 422.

29

Hit hör också kiekdienos ”dagligen” (Platesnio mokslo kiekdienos laukit. Mž 12. Ansai valgė ir gėrė apstu kiekdienos. DP 270), om det redan i 1500-talets språk hade blivit helt adverbialiserat och verkligen smält samman till ett enda ord.

4. Formanten -(i)os förekommer också med så kallade anaipòs ”på det där sättet” (Ne šitaipòs daryk, bet anaipòs. Gs), čianàjos ”här, på denna plats, i den här saken” (Cianàjos žemė kaip aguona (gera). Jnsk), kitaipòs ”annorlunda” (Nuėjo kitaipòs (išėjo kitaip). Pls), niekadòs ”aldrig” DŽ (Niekados taip nedaryk. Jb), nuolatòs ”ofta, oavbrutet” DŽ, ”i tur och ordning, efter varandra” (Dirbk nuolatòs, ko čia šokuoji iš vienos vietos kiton. Ds), šitaipòs ”så här” (Šitaipòs neapausi vaiko — pasisodink ant kelių. Gs), vėliakos ”igen, på nytt” (Lijo lijo, o nareinant vėliakos sausa, gražu. Pc), visadòs ”hela tiden, alltid” (Visadòs vaikas geras. Grž).

Det är bara sådana adverb med denna formant som avviker något, såsom dabarčios ”nu” (Dabarčios aš jam parodysiu. Nmk), dabartėlės ”detsamma” (Ką dabartėlės dirbsi? Grž), vilka kan förbindas inte bara med dabar utan också med dabar-t-, jfr dabartis, -iės, dabartį ”nutid” DŽ.

5. Denna formant finns också hos sådana adverb där en tids- eller platsbetydelse sammanflätas med en modal demonstrativ betydelse, t.ex.: anaurėlės ”då, den gången” (Anaurėlės buvau užėjęs aplankyti, dabar nebebuvau. Grž), antenainòs ”just där borta” (Antenainos žvilgterk. Bien).

6. Slutligen går denna formant till och med utanför adverbets gränser och berör m o d a l a o r d o c h p a r t i k l a r, som står nära adverbkategorin: bėigos ”förresten, kanske, som synes, det är därför, med vad” (Bėigos, ir tu, Jonai, ten buvai. Lš), bùcegos dial. ”liksom, som om” (Jis bùcegos negirdi. Tvr), būdavos Ar (som parentetiskt ord, jfr būdavo med samma funktion), būteinos ”som om, liksom” (Praėjo pro šalį būteinos nematydamas. Dglš), àros ”eller, förresten” (Àros, ir tu ten buvai? Grž).

Formanten -ės

Med denna formant förekommer modal-demonstrativa partiklar som ännu inte helt frigjorts från adverb, liksom egentliga adverb: anasgatės ”en gång, minsann” (Anasgatės tu taip negerai padarei! Grg), ańsgatės ”detsamma” (Ańsgatės taip buvau padaręs, o dabar taip nepadariau. Grg), dabartėlės ”nu” (Kas čia dabartėlės man sakė, ir užmiršau. Dkš), dabartės ”detsamma” (Javus suvežėm, dabartės kulsim. Rm), dartėlės (dartėlės Rdm) ”detsamma” (Kur dartėlės eini? Vrn), dàrtės ”detsamma” (Dàrtės tai jau einam namo. Dg), čionàitės ”här, på denna plats, i den här saken” Brt, čionùitės ”detsamma” Vikv. Jfr vidare: paskuitės ”därefter, sedan” Gs, tenùitės (ten) ”där” Brt, Gs, tuojùitės ”genast” ib. osv.

Den ovanliga mångfalden i bildningen av litauiska adverb och deras rikedom på formanter framgår redan av att det ofta vid sidan av dessa formanter

30

I språket finns det rikligt med adverb som har samma stam och samma eller mycket närliggande betydelse som andra adverbiella former, både fullständiga (ofta med andra suffix och andra stammar) och reducerade, till exempel: ankstič-kės ”tidigt”, ankstainais ”mycket tidigt” Šv, ankštainiais ”detsamma” Als, Pln, Gršl, Brs, J, ankstáinintais ”detsamma” Šv, ankštéinai ”detsamma”, Kv, ankstéinais ”detsamma” Pgr, Kv, Vvr, Užv, J, Tl, ankstéinyčiais ”detsamma” Up, ankstėinais ”detsamma” Vdk, ankstérnais ”detsamma” Grg, Vvr, anksti ”inte sent” DŽ, ankstỳbai ”detsamma” KlyD 113, ankstýbókai ”ganska tidigt” Ktk, Gs, ankstičkai (ankstičkai Žt) ”tidigt, mycket tidigt” Asv, Arm, ankstičkutėlėliai ”detsamma” Rod, ankstiė ”inte sent” Als, Sim, Mž 510, D, ankstienais ”mycket tidigt” J, Šv, ankstyvai ”inte sent” Lnkv, Smn, ankstýūkai ”ganska tidigt” Er, ankstókai (ankstokái K, Ds) ”detsamma” Alk, Kp, ankstuckutėlėliai ”mycket tidigt” Svn, ankstūčiai ”detsamma” Rš, ankstutėlti ”detsamma” BŽ 479; omkringõ ”runtomkring”, aplinkõs ”detsamma” Kš, Ds, aplink̃ ”detsamma” RŽ, aplinkai ”detsamma” SD 98, P, aplinkiniai ”runtomkring, i hela trakten” Jnšk, aplinkiniais ”detsamma” J, aplinkiniu ”detsamma” Jb, Ž, aplinkój ”omkring” Pls, aplinkóm Kp, Jnšk (aplinkóm Dglš, Prng) ”detsamma”, aplinkomis ”detsamma” SD 201, aplinkų ”detsamma” J, aplinkui ”detsamma” DŽ, aplinkun ”detsamma” N, aplinkuo ž. (= aplinkui); atgalió ”i motsatt riktning, bakåt”, atgaliós ”detsamma”, atgál K, DŽ, Pn, Rm, Kp, Jž, Lp, Pc (atgal DŽ) ”detsamma”, atgali ”detsamma” Mrn, atgaliai ”detsamma” Gr, SP II 70, D, Arm, ”baklänges” VoL 205, atgalíau ”bakåt” J, D, atgalíausia ”detsamma” Lz, atgalioms ”detsamma” d., atgalión ”detsamma” Aru 17, Nč, atgaliona ”detsamma” KlyD 264, atgaliónai ”detsamma” J, atgalióp ”detsamma” rš; čionájos ”här, på den här platsen, i den här saken” J, čionáitės ”detsamma”, čionuitės ”detsamma”, čioñ Gs (čioñ K) ”detsamma”, čiondi Pc, Gs (čionai K, čionai Š, čionai Rž) ”detsamma”, čionáis VD 358 (čionais Ds) ”detsamma”, čionajū ”detsamma” Lp, čiontais ”detsamma” Klp, čionui ”detsamma” Gs, čionuis ”detsamma” Šil, jämför även čianaikos ”detsamma” Grv, čianáitės ”detsamma” Rdm, čianájos ”detsamma” Er, Jnšk, čiais ”detsamma” Pun, čianai Er, Pn, Jnšk, Kp (čianai Kp) ”detsamma”, čianáis ”detsamma” Er, čianajà ”detsamma” Mrc, čianájonais ”detsamma” Jnšk, čianajū ”detsamma” Lp, čianájuos ”detsamma” Tvr, čianájus ”detsamma” Lzd, čianui ”detsamma” Rdm, čianújaka ”detsamma” Rod; darõ ”nu, vid denna tid, för närvarande”, dabartėlio ”detsamma”, dabarčios ”detsamma”, dabarõs ”detsamma”, dabartėlios ”detsamma”, dabartėlės ”detsamma”, dabartės ”detsamma”, dabartėlės ”detsamma”, dartės ”detsamma”, dabà ”detsamma” Pg, Rm, BM 239, dabar̃ ”detsamma” DŽ, dabarai ”detsamma” Srv, dabarčiu ”detsamma” Mit III 458, dabarčiui ”detsamma” Nz, D, V, Š, dabarčiuo ž. ”detsamma”, dabarčiuos ”detsamma” Zr, dabarškčiai ”detsamma” brš, *dabarnai ”detsamma” N, dabarštel ”detsamma” Jnš, K, dabartėl Lnkv, Grž, dabartėlei ”detsamma” Užp, dabartėlenai ”detsamma” Ds, dabartėli ”detsamma” KlG 135, dabartinau ”detsamma” BsP II 181, dar Kps, Dsm, Vlk, Lp, Vrn (dár Arm, Krok, Onš) ”detsamma”, dartėliais ”detsamma” Rdm; kitadõs ”en gång i tiden, en annan gång”, kitadà ”detsamma” DŽ, niekadõs ”aldrig”, niekadà ”detsamma” DŽ, niekad ”detsamma” ib, nuolatõs ”hela tiden, oavbrutet”, nuolatai ”detsamma” DŽ, nuólat ”detsamma” ib, vėliós ”igen, på nytt”, vėliakos ”detsamma”, vėlei (vėlai) ”detsamma” K, vėliais ”detsamma” K, vėl ”detsamma” DŽ, vė ”detsamma” Šlap, visadõs ”hela tiden, alltid”, visadà ”detsamma” K, visadai ”detsamma” ib, visad ”detsamma” DŽ.

31

Dessa exempel visar att adverb med formanter -(

finns där ungefär ett trettiotal (räknade var för sig) ord čia ir dabar varianter med olika accentplacering och accentkontur, med olika suffix och formanter, om alla dessa varianter endast upprepar betydelserna čia ir dabar?

Denna ovanliga formrikedom är utan tvivel en kvarleva från gångna epoker, uppkommen under förhållanden av språklig differentiering och med rötter som sträcker sig ner i enskilda dialekters djup.

På samma sätt kan man bara betrakta förekomsten, vid sidan av anksti, ankstučiai, ankstutėliai, av sådana adverb som ankstiškos, ankstainais, ankstainintais, ankstėinai, anksteiniais, ankstėinyčiais, ankstėlniais, ankštėrnais, ankštienais, ankštickutėliai, ankštuckutėliai med flera, vilka bara upprepar varandras betydelse (med endast olika former och suffix). Denna skillnad i former och suffix har också sitt ursprung i dialekterna.

Användningen i skönlitterära verk av sådana former som är kända endast i enskilda dialekter är berättigad bara när den är stilistiskt motiverad.

Som redan nämnts är det i mångfalden av adverb med samma stam och deras formanter lätt att urskilja en gemenspråklig grund — de mest allmänt kända och använda adverben och deras mest karakteristiska formanter. Av de nästan trettio adverbiella bildningarna av stammen ankst-, som förekommer i olika dialekter, utmärker sig till exempel anksti, som är mest spritt, känt och använt både i folkligt talspråk och i litteraturspråket. De adverb som uppkommit genom lokala tendenser i ordbildningen i olika dialekter, såsom aplinko, aplinkos, aplinkėm, aplinkėj, aplinkun med flera, är inte heller något annat än dialektala parallellformer. Av alla former med samma stam och betydelse är det endast aplinkui och aplink som är mest spridda över hela det litauiska språkområdet.

På samma sätt framträder också sådana former som en del av det gemenspråkliga ordförrådet bland de många parallellformerna: atgāl, čia, dabar, vėl med flera.

Det bör påpekas att inte heller adverb av samma stam som uttrycker helt identiska omständigheter nödvändigtvis förekommer i endast en form i gemenspråket: ofta möter vi allmänt spridda parallellformer, och ibland är det lätt, ibland rentav omöjligt att säga vilken av dessa parallellformer som bör betraktas som den primära i fråga om bruk. Här följer några exempel på sådana paralleller: aplinkui och aplink, apsukui och apsukai, čia, čion och čionai, kitadā och kitados, niekadā, niekados och niekad, nuolātos, nuolatai och nuōlat, visadā, visados och visad och så vidare.

Förekomsten av parallellformer av detta slag strider inte alls mot litteraturspråkets norm; de är tvärtom nödvändiga här. Om sådana former har bevarats i gemenspråket, är deras användning motiverad. Och i själva verket tillför de språket en viss variation och melodisk färgrikedom, något som poeter särskilt ofta utnyttjar. Sådana parallellformer är utan tvekan en tillgång för gemenspråket.

Av formanter -(i)o, -(i)os, -ės utgör i de fall där de inte tydligt uppfattas som härrörande från genitivändelser, där de har utvecklats ur andra kasusändelser eller där de är resultat av analogi, i gemenspråket i vilken

3. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida

33

Vanligare är endast -os. Men även denna formant förekommer här hos sådana adverb som i dag inte längre kan förbindas med substantiv, de så kallade ålderdomliga och pronominella. I alla andra fall förekommer dessa formanter i enskilda dialekter, där de, jämfört med andra formanter, inte heller utmärks av någon större mängd eller utbredning. Även i dialekterna trängs de undan av formanter -(i)ai, -(i)ui, och i synnerhet av tidigare kasusändelser för instrumentalis och andra.

Samma tendenser (fast ännu starkare) visar sig också i litteraturspråket. Här märks först och främst en tydlig skillnad mellan språket i skönlitterära verk, å ena sidan, och i vetenskaplig och publicistisk litteratur samt i periodika och det litterära talspråket, å andra sidan.

Först måste det sägas att ett omfattande urval har gjorts inom användningen av dessa adverb i litteraturspråket: endast ett jämförelsevis begränsat antal adverb har formanter -(i)o, -(i)os, -ės. Av alla dessa formanter förekommer -(i)os oftare i litteraturspråket, medan -(i)o och -ės förekommer betydligt mer sällan, endast i enstaka fall.

Med formanten -(i)os används vanligen endast sådana adverb som niekados (Tėvo savo Raulas suvisai nepažinojo ir niekados nematė. BlnR 3), visados (Ir pantūdo jį, kad griežėjas visados pasiliktų Kistyno tarpukalnėj ir kad visados, kiekvieną naktį, tiktai jai vienai griežtų ir kad niekados jo griežiant nebeklausytų nė vienas žmogus. VnlU 13), kitados (Taip, kitados čia tikros pilies būta. SimnA 7), nuolatos (Nuolatos atsirasdavo vis naujų trūkumų ir loputinių vietų. MPutA II 7), atgalios (— O mes — atgalios! Per upelį, — šauniai atsiliepė Džiūras ir, lyg skirdamas delnais vandenį prieš save, parodė plaukimo judesį. GGuzBr I 314).

I mycket sällsynta fall används adverb med denna formant, såsom taipos (Kaip pavasario saulė giliausieji sniegų Nuo mūs dirvų nuvaro, taipos išmėginti kovose raudonieji Tarybų pulkai Greit atgal piktą priešą varys mūs laukais. LGR 279), vėliakos (Vėliakos grapas jai (Agastelei) duvi, o tijūnas tris rykštes. CvR III 11), kanakadós ’en gång, förr i tiden’ TPrg I 2, 198, šitaipos (Tai šitaipos apgauti šnipą reikia! MntvR 210).

Formanten -(i)o ligger betydligt efter formanten -(i)os både vad gäller antalet enskilda lexem och i synnerhet hur ofta de används. Med formanten -(i)o används endast ett fåtal adverb, däribland atgalio, taipo och några ytterligare. Exempel:

Går hemåt. I Adutiškis tillbaka. GGuzB I 270. Och om det är så, är det alltså nödvändigt att också bekanta sig med de dåliga sidorna av föreningslivet. BlnR 265.

Hit hör också kaipo, som endast används som jämförelsepartikel. I det moderna litteraturspråket håller emellertid även denna partikel nästan helt på att falla ur bruk och ge plats åt ordet kaip, medan adverbet taipo i dag behåller formanten -o endast när det används med partikeln -gi (taipogi ’också’).

Av de nämnda adverben med formanten -(i)o är några (t.ex. kaipo och särskilt taipo) föråldrade. Petras utnyttjade på ett utmärkt sätt det ålderdomliga i ordet taipo.

34

Cvirka låter en tiggare som läser evangeliet yttra ett stycke på slang i sin roman ”Frank Kruk”: ”...se på fikonträdet och alla träden, när de redan knoppas, vet ni att sommaren är nära; på samma sätt också ni, när ni ser detta ske... CvR VII 207.”

Med formanten -ės förekommer i skönlitterära verk sådana adverb som dabartėlės, dartės ”nu”, kadai kãdės ”när”, paskuitės, tuojauïtės. Exempel:

Och Besąsparis, efter att ha släppt ut en ny rökring ur munnen, sade åter:— Den där såret kommer dig väl till pass nu. GGuzBr I 167. Så, en kort stund, blickade jag mot honom, då kom vårt gamla fosterland mig i håg, hedrat en gång av honom, nu — i min sång. LGR 268. Natten faller; det blir någon gång, men här måste man skynda. ŽR I 195. Sedan satte han den på axlarna och gick långsamt mot kyrkan. Dörren öppnades, och genast steg en präst, stor som en tjur, ut. MntyR 234. MntyR 224.

I de två sistnämnda adverben (paskuitės, tuojauïtės) kan ”stammarna” paskuit-, tuojaut- urskiljas; -t- har sannolikt uppkommit genom analogi med sådana ord som dart-ės, dabar-t-ės. Sammantaget är ändelsen -tės i orden paskuitės, tuojauïtės inget annat än en viss förlängning som uppkommit genom analogi och som förekommer oftare i adverb, där själva ordslutet spelar en annan roll än de böjda ordens ändelser. Detta bekräftas redan av det faktum att såväl förändringar och bortfall i själva ordslutet och före suffixet som ordets förlängning med olika formanter eller helt oetymologiska element oftast inte alls är förbundna med någon förändring av adverbets betydelse, eller ibland bara med obetydliga nyanser av emotionell karaktär.

På så sätt ser vi att användningen av dessa adverb i skönlitterära verk är mycket begränsad jämfört med mångfalden av adverb med de här behandlade formanten, vilken kan konstateras i dialekterna. De kommer utan tvivel in i litteraturspråket från dialekterna och förekommer endast i en särskilt avgränsad språkform (oftast hos de handlande personerna).

Om vi ser till den vetenskapliga och publicistiska litteraturens språk, liksom till det talade litteraturspråket, finner vi nästan inga adverb med dessa formanter, med undantag för något enstaka, särskilt pronominellt eller ålderdomligt, såsom kitadõs||kitadà; niekadõs||niekadà, niẽkad; visadõs||visadà, visad; nuolatõs||nuõlat; taipogi||taip pat med flera.

Dessa fakta visar att den nuvarande litterära formen av det litauiska nationalspråket, som har uppstått på grundval av de sydvästaukštaitiska dialekterna och därmed med sina rötter når ner i djupet av folkets levande talspråk, i sin fortsatta utveckling och berikning långt ifrån tar allt från andra dialekters ordförråd, utan inte heller allt från sin omedelbara källa, de sydvästaukštaitiska dialekterna. De många parallella adverbformer som ännu i våra dagar finns i olika dialekter införlivas inte alla i litteraturspråket: endast de väljs ut som är bäst kända av hela den litauisktalande befolkningen, som är mest allmänna och därmed mest uttrycksfulla.

3*

35

Detta urval har pågått ända sedan det litauiska litteraturspråkets begynnelse — sedan de första skrifterna framträdde. Än mer: urvalet i språkets lexikon mellan å ena sidan det som är gemensamt för hela nationen, som tenderar att spridas mest och vinna fotfäste, som är mest uttrycksfullt, mest begripligt för alla och enklast, och å andra sidan det som inte slår rot och är känt endast i en snäv krets, har naturligt pågått under alla språkets utvecklingsepoker. En sådan urvalsprocess pågår ännu i våra dagar. Till följd av litteraturspråkets inflytande pågår dialekternas utjämning i snabbare takt i våra dagar än någonsin tidigare. Dialekterna, som är underställda ett enhetligt nationalspråk, kommer med tiden att helt försvinna. I det enhetliga nationalspråket kommer endast det att finnas kvar som kan berika det; allt annat kommer att förlora sin betydelse och försvinna.

Av de många adverbformanterna och enskilda adverben med dialektalt ursprung kan således endast de införlivas i litteraturspråket och slå rot där som berikar det och gör det smidigare och mer uttrycksfullt. Även skönlitteraturens språk, vars funktioner ibland utvidgas kraftigt och som i skildringen av livets olika sidor inte skyr vare sig dialektismer, arkaismer, professionalismer eller olika neologismer, hämtar vid behov från dialekterna endast det som bäst kan tjäna författarens avsikt när en viss litterär bild tecknas eller en idé uttrycks, och som läsaren lättast kan förstå och ta till sig.

Därför är det inte förvånande att skönlitterära författare av de närmare trettio morfologiska varianterna av ordet dabar, som främst är kända i dialekterna och endast delvis i äldre skrifter, använder knappt mer än någon enstaka variant, vilka också är mer spridda i dialekterna och i någon mån förknippade (om än obetydligt) med känslomässiga betydelsenyanser. Alla de övriga varianterna, även om de vittnar om ett ovanligt brett spektrum av ordbildningsmöjligheter i språket, skulle inte berika skönlitteraturens språk utan tvärtom överbelasta det med parallella former som inte tillför något nytt och strida mot litteraturspråkets norm.

De morfologiska normerna för adverb i litauiskt litteraturspråk, som har vuxit fram under flera århundraden, är i dag oftast så fasta att varje skrivande människa lätt känner när de överträds. Denna normkänsla avgör oftast valet av den ena eller andra adverbformanten, av det ena eller andra enskilda adverbet bland de många parallellformer som fortfarande finns i folkets talspråk.

Om vi sammanfattar allt som sagts vid undersökningen av genitivens adverbbildning till adverb med formanter -(i)o, -(i)os, -ės, kommer vi fram till följande slutsatser:

1. Även om det i dagens litauiska finns betydligt fler fall där genitiv i singular har adverbialiserats eller håller på att adverbialiseras än motsvarande fall av nominativ, är genitiv i singular ändå ett av de kasus som inte uppvisar någon stark tendens till adverbialisering. Genitivens i singular relativt svaga tendens till adverbialisering förklaras inte bara av dess starka objektiva betydelse och dess obenägenhet att fungera som adverbial, utan också av att omst-

36

För att uttrycka förhållanden som anger omständigheter används prepositions- och genitivkonstruktioner mer allmänt i språket.

2. Det viktigaste och nödvändigaste villkoret för att genitiv singular, liksom andra kasus, ska adverbialiseras är en adverbiell funktion. Detta kasus adverbialiseras oftare endast när det fungerar som ett sättsadverbial. Detta framgår redan av själva resultaten av adverbialiseringen: genitivbaserade sättsadverb är fler i språket än tids- eller platsadverb; dessutom utmärker sig sättsadverben av denna typ från de övriga genom en högre grad av adverbialitet.

3. Genitivbaserade adverb förekommer betydligt oftare i dialekterna än i standardspråket. De är något talrikare bland substantiviska och adjektiviska adverb. Andra ordklasser deltar i mycket liten utsträckning i bildandet av dessa adverb. I litauiskans historia har till exempel endast kõ, tõ adverbialiserats av alla pronomen i genitiv (det senare endast i de fall då det används med prepositionen dėl eller andra småord som har smält samman med själva genitiven till ett ord). Av stammarna är (i)a och (i)o vanligare; övriga stammar är mycket sällsynta eller förekommer inte alls.

4. Analytiska genitivbaserade adverb, det vill säga sådana som bildats ur prepositions- och genitivkonstruktioner, är mycket mer produktiva än syntetiska (enkla, prefixbildade, tvåstammiga och sammansatta) genitivbaserade adverb. Dessa konstruktioner består av en preposition (iš, ant, be, ik(i), lig(i), nuo, po, prie, už) och en genitivform. Att prepositionskonstruktioner stelnar och adverbialiseras beror inte bara på att de används intensivt som adverbial, utan också på den lexikala betydelsen hos deras huvudled — genitiven: prepositionskonstruktioner som används adverbiellt och vars huvudled har en mer allmän eller abstrakt betydelse, eller som får en överförd, idiomatisk betydelse, adverbialiseras snabbare. En prepositions- och genitivkonstruktion som används intensivt med adverbiell betydelse förändras semantiskt: den lexicaliseras och får i adverbialiseringsprocessen liksom betydelsen av ett enda ord. Så länge en sådan konstruktion ännu inte har adverbialiserats helt är det möjligt att använda ett attribut till dess huvudled (genitivformen).

5. Bland alla konstruktioner av den aktuella typen som har adverbialiserats eller håller på att adverbialiseras utmärker sig prepositionen iš tillsammans med genitiv genom sin stora mängd. Dessa konstruktioner har oftast tids-, plats-/rums- eller sättsbetydelse. Betydelser av mål och orsak förekommer inte här. Huvudleden i de adverb som har bildats på detta sätt utgörs oftast av genitivformer av substantiv och substantiverade (enkla och pronominala) adjektiv. Substantiveringen av de adjektiviska leden i dessa konstruktioner sker sannolikt parallellt med deras adverbialisering. Det är intressant att konstruktioner med ett adjektiviskt led uppvisar tydligare adverbialitet än konstruktioner med ett substantiviskt led.

6. Vissa prepositions- och genitivkonstruktioner med iš utmärker sig bland de övriga genom att ha många varianter med samma rot och samma eller närliggande betydelse (till exempel används i dialekterna mer än 20 varianter vid sidan av adverbet iš mažėñs). Detta förhållande förklaras inte bara av den dialektala splittringen, utan ofta också av hänsyn till språkstil och rytm.

37

7. Förutom fullständigt adverbialiserade prepositionskonstruktioner används även sådana där huvudleden har fallit bort. Adverbialiseringen av de senare har nått längst, eftersom inte bara kasusbetydelsen hos huvudleden har bleknat här, utan även dess formella markör — ändelsen — har fallit bort. När ändelsen faller bort smälter prepositionen vanligen samman med huvudleden till ett ord. Det bör påpekas att när huvudledens ändelse faller bort förvandlas även en tidigare icke-adverbiell konstruktion omedelbart till ett adverb (jfr nuopavāsar< ’från våren’, <nuotolaik ’från den tiden’ osv.).

8. Adverb med formanten -(i)o, -(i)os, -ės måste skiljas från genitivbaserade adverb. Dessa formanter kan ha uppkommit inte bara ur ändelser i genitiv singular, utan också ur ändelser i andra kasus (lokativ singular och instrumental plural), och i många fall är de sannolikt resultat av analogi. Om vissa adverb med dessa formanter lätt kan knytas till substantiv, adjektiv och andra böjliga ord, kan andra inte längre knytas till någon böjlig ordklass (jfr: darō ’nu’, anaurėlės ’då, den gången’).

9. Vid sidan av adverb med formanten -(i)o, -(i)os, -ės används i dialekterna många adverb av annan bildning med samma rot och samma eller mycket närliggande betydelse. Denna mångfald av adverb med samma rot visar hur flexibel och rik ordbildningen i denna ordklass är. När varianter av adverb med samma rot endast upprepar varandra bör man i bruket föredra de mest spridda formerna, både i talspråk och i skriftspråk.

10. Bruket av adverb med formanten -(i)o, -(i)os, -ės skiljer sig mellan standardspråket och folkets talspråk: i standardspråket är dessa adverb betydligt färre; dessutom finns det där mycket få varianter med samma rot.

FÖRKORTNINGAR

Al — Alytūs

Alk — Alksnėnai, Vilkaviškis distrikt

Als — Alsėdžiai, Plungė distrikt

Alv — Álovė, Daugai distrikt

An — Anykščiai.

Ar — Ariògala.

Arm — Armoniškės (Vitryska SSR).

Aru — Litauiska dialekttexter från Vilnaområdet. Med grammatiska anmärkningar av P. Arumaa. Dorpat, 1930. (Siffrorna anger sidor.)

Asv — Asavà (Vitryska SSR).

Bd — Būdvietis, Lazdijai distrikt

Bg — Kazimieras Būga (1879—1924), hans skrifter och lappar från okända källor.

Bien — Bieniūnai, Dūkštai distrikt

BlnR — J. Biliūnas, Raštai, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1947. (Skaičiai rodo puslapius.)

38

BlṫsR — J. Bal tušis, Rinktinė, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1952. (Skaičiai rodo puslapius.)

BM — Litauiska dialekter, insamlade av A. Baranowski. Band I: Texter ur Webers efterlämnade papper, utgivna av Dr. Franz Specht... Leipzig, 1920. (Siffrorna anger sidor.)

BP — Postilla, det vill säga en kort och enkel utläggning av evangelierna... Genom Jana Bretkuna... Karaliaucz̄ue... 1591, del I och II. (Siffrorna anger delar och sidor.)

Brs — Barstyčiai, Sedas kommun.

brš — ett ord eller en mening ur mindre kända kyrkliga skrifter.

Brš — Birštonas, Prienais kommun.

Brt — Bartininkai, Vilkaviškis kommun.

Brž — Biržai.

Bsg — Baisógala, Šeduva kommun.

BsP — Olika litauiska sagor. Insamlade av Dr. J. Basanavičius. Chicago, 1903—1905. I, II, III och IV. (Siffrorna anger delar och sidor.)

Btr — Butrimonys, Eišiškės kommun.

BŽ — J. Baronas, Rysk-litauisk ordbok. Andra, nyreviderade och accentuerade upplagan, Kaunas, 1932. (Siffrorna anger sidor.)

CvR — Petras Cvirka, Skrifter, band I—XI, Statliga förlaget för skönlitteratur, 1949—1953. (Siffrorna anger band och sidor.)

d. — ett ord eller en mening ur en sång.

D — Simanas Daukantas (1793—1864), ett ord eller en mening ur språket i hans skrifter. D följt av en siffra — Dajnes Žiamajtių... Petropilie 1846 (Siffran anger sångens nummer.)

Dbk — Debeikiai, Anykščiai kommun.

Dg — Daugai.

Dgl — Daugailiai, Utena distrikt.

Dglš — Daugėliškis, Ignalina distrikt.

Dkš — Daukšiai, Simnas distrikt.

Dn — Kristijonas Donelaitis (1714—1780), ett ord eller en mening ur hans skriftspråk.

DP — Daukšos Postilė. Fotografuotinis leidimas, Kaunas, 1926. (Skaičiai rodo puslapius.)

Dr — Darbėnai, Kretinga distrikt.

Ds — Dusetos.

Dsm — Dusmenys, Daugai distrikt.

DvD — Dainos, Jurgio Dovydaičio surinktos... Kaunas, 1931. (Skaičiai rodo puslapius.)

dz. — dzūkiska (dialekten).

DŽ — Ordbok över det nutida litauiska språket, Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, Vilnius, 1954.

End — Endriejavas, Rietavas distrikt.

Ėr — Eiškai, Ramygala distrikt.

Erž — Eržvilkas, Skaudvilė distrikt.

Gl — Gelgaudiškis, Sakiai distrikt.

Glv — Gelvonai, Širvintos distrikt.

Gmž — Silvestras Gimžauskas (1841—1897), ett ord eller en mening ur hans skriftspråk eller handskrifter.

Gr — Gaurė, Tauragė distrikt.

Grg — Gargždai, Klaipėdadistriktet.

Gršl — Grūšlaukis, Salantųdistriktet.

Grv — Gervėčiai (Vitryska SSR).

Grz — Gruzdžiai, Šiauliaidistriktet.

Grž — Grūžiai, Joniškėlis distrikt.

Gs — Geistarai (Didvyžiai), Vilkaviškisdistriktet.

39

GGuzBr — A. Gudaitis-Guzevičius, Broliai, böckerna I—III, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1948—1953. (Siffrorna anger böcker och sidor.)

GGuzKlt — A. Gudaitis-Guzevičius, Kalvio Ignoto teisybė, böckerna I—II, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1948—1949. (Siffrorna anger böcker och sidor. Med samma beteckning, men med endast sidhänvisning, anges också den andra upplagan av detta verk, utgiven av samma förlag 1952.)

hibr. — hybrid

I — Laurynas Ivinskis (1811—1881), ett ord eller en mening ur hans skrifters språk.

Ig — Igliáuka, Kapsukasdistriktet.

Yl — Ylakiai, Sedasdistriktet.

J — Литовскій словарь А. Юшкевича съ толкованіемъ словъ на русскомъ и польскомъ языкахъ. Томъ 1—1897, II — 1904, III — 1922. Петроградъ. (A — kukštūties. Med samma beteckning anges även ord från den opublicerade delen av ordboken.)

Jb — Jonas Jablonskis (1860—1930), hans skrifter och lösa blad där källan är okänd.

JD — Lietuviškos dainos užrašytos par Antaną Juškevičę. 3 tomai. Kazanius, 1880, 1881, 1882. (Siffrorna anger sångens nummer.)

Jnš — Joniškis.

Jnšk — Joniškėlis.

Jrb — Jūrbarkas.

Jrk — Litauische Märchen und Erzählungen... von C. Jurkschat... Tilsit, 1898. (Skaičiai rodo puslapius; kiti jo raštai žymimi tuo pačiu ženklu, tik nenurodant puslapiai.)

Jž — Jūžintai, Dusetų r.

K — Littauisch-deutsches Wörterbuch von Friedrich Kurschat, Halle a. S., 1883. (Žymimas tik K). Deutsch-littauisches Wörterbuch von Friderich Kurschat. 2 Teile. Haalle a. S., 1870—1874: I, II. (Skaičiai rodo dalis ir puslapius.)

KB — Bidrag till kunskapen om det litauiska språket, av Friederich Kurschat... Första häftet. Tysk-litauisk prepositionsfraseologi. Königsberg, 1843. — Andra häftet. Ljud- och tonlära i det litauiska språket. Königsberg, 1849. (Siffrorna anger häften och sidor.)

Kbr — Kybārtai.

Kdn — Kėdainiai.

Kl — Kuliai, Plungės r.

KlG — Grammatica Litvanica... primum in lucem edita à M. Daniele Klein Pastore Tils. Litv... Anno... 1653. (Skaičiai rodo puslapius.)

Klov — Klovainai, Pakruojo r.

Klp — Klaipėda.

Kls — Kalesninkai, Eišiškių r.

Klt — Kaltanėnai, Švenčionėlių r.

KlvD — Prūsijos Lietuvių dainos. Surinko... Vilus Kalvaitis. Tilžėje 1905. (Skaičiai rodo puslapius.)

Klvr — Kalvarija.

Klvrž — Žemaičių Kalvarija, Sedos r.

Knv — Kaniava, Varėnos r.

Kp — Kūpiškis.

Kps — Kapsukas (tidigare Marijampolė).

Krok — Krókialaukis, Simno kommun.

Krtn — Kretinga.

Krtv — Kūr­tuvėnai, Šiauliais distrikt.

Kš — Kaišiadorys.

40

Kt — Keturvalakiai, Vilkaviškis distrikt.

Ktk — Kuktiškės, Utena distrikt.

Ktv — Kietaviškės, Vievis distrikt.

Ie. — polska (språket).

Lel — Leliūnai, Utena distrikt.

Lg — Lygumai, Pakruojis distrikt.

LGR — Liudas Gira, Rinktinė, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1951. (Skaičiai rodo puslapius. Tuo pačiu ženklu su tomo ir puslapio nuoroda žymimi ir Liudo Giros Raštai, I, II t., išleisti tos pačios dykla, 1952. (Skaičiai rodo puslapius.)

Lkm — Linkmenys, Švenčionėliai distrikt.

Lkv — Laukuva, Rietavas distrikt.

Ll — Lioliai, Kelmė distrikt.

Likž — manuskript till Ordbok över det nutida litauiska språket, utarbetad av Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid LTSR:s vetenskapsakademi och utgiven 1954 av Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur.

Lnkv — Linkuva.

Lp — Leipalingis, Veisiejų distrikt.

Lš — Liškiava, Veisiejų distrikt.

LT — Det litauiska folket. Litauiska vetenskapssällskapets skrifter, bd I—V, Vilnius, 1907—1936. (Siffrorna anger band och sidor.)

LTR — Det litauiska folkminnesarkivet (Litauiska språk- och litteraturinstitutets handskrivna folkminnessamlingar).

Lz — Laz(d)ūnai (Vitryska SSR).

Lzd — Lazdijai.

LzP — Lazdynų Pelėda, ett ord eller en mening ur hennes skrifter.

Lž — Laižuva, Mažeikių distrikt.

Mit — Mitteilungen der litauischen litterarischen Gesellschaft. Bd. I—V. Heidelberg, 1880—1911. (Siffrorna anger band och sidor.)

Ml — Mielagėnai, Ignalinos distrikt.

Mlt — Molėtai.

MntvR — Vytautas Montvila, Rinktinė, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1950. (Skaičiai rodo puslapius.)

Mrc — Marcinkonys, Varėnos distrikt.

Mrk — Merkinė, Varėnos distrikt.

Mrn — J. Mačiulis-Maironis (1862—1932), ett ord eller en mening ur hans skriftspråk.

Mrs — Miroslavas, Alytaus distrikt.

Mž — Mažvydas, De äldsta monumenten över det litauiska språket fram till år 1570... Kaunas, 1922. (Siffrorna anger sidor.)

Mžk — Mažeikiai.

N — Wörterbuch der littauischen Sprache von G.H.F. Nesselmann. Königsberg. 1851. N su dainos numeriu — Litauische Volkslieder gesammelt, kritisch bearbeitet und metrisch übersetzt von G.H.F. Nesselmann, Berlin, 1853.

Nč — Nočia (Vitryska SSR).

Ndž — Ordbok över det litauiska skriftspråket. Litauisk-tysk del. Sammanställd av M. Niedermann’as... Heidelberg, 1932.

Nmk — Nemaikščiai, Skaudvilės distrikt.

Nmn — Nemunaitis, Alytaus distrikt.

NžR — okänt manuskript.

Ob — Obėliai.

OG — Jan Otrebski, Wschodniolitewskie narzecze twereckie. Część I, Gramatyka, Kraków, 1934. (Skaičiai rodo puslapius.)

On — Onuškis, Rokiškio distrikt.

Onš — Onušiškės (Onuškis), Daugų distrikt.

41

OsG — Ny litauisk grammatik framställd av Gottfried Ostermeyer... Königsberg, 1791.

P — Ett ord eller en mening ur Ambroziejus Pabrėžas (1771—1849) skrifters språk.

Paj — Pajūstrys, Panevėžys distrikt.

Pc — Pociūnėliai, Šeduva distrikt.

Pg — Pagiriai, Ramygala distrikt.

Pgr — Pagramantis, Tauragė distrikt.

Pl — Palėvenė, Kupiškis distrikt.

Plk — Plokščiai, Šakiai distrikt.

Pln — Plungė.

Pls — Pelėsą (Vitryska SSR).

Plt — Plateliai, Salantai distrikt.

Plv — Pilviškiai, Vilkaviškis distrikt.

Pn — Panevėžys.

Pnd — Pandėlys.

Pnm — Panemunėlis, Rokiškis distrikt.

Prk — Priekulė.

Prl — Perloja, Varėna distrikt.

Prng — Paringys, Ignalina distrikt.

prš — ord och meningar ur mindre kända skrifter på preussisk-litauiska (från regionerna kring Tilsit och Klaipėda), där källan inte anges, eller ur tidningar.

Ps — saga.

Ps — Psaltaren (i Bibeln).

Pun — Punia, Jieznas distrikt.

R — Littauische-Deutsches und Deutsch-Littauisches Lexicon... von Philipp Ruhig... Königsberg... 1747. R-Littauisch-Deutsches Lexicon. R su puslapio nurodymu — Deutsches-Littauisches Lexicon.

RD — Liudas Rėzas sånger. Den första litauiska sångsamlingens tredje upplaga, del I och II... Kaunas, 1935. (Siffrorna anger sångernas nummer.)

Rdm — Rudamina, Lazdijai distrikt.

Rgv — Raguva, Troškūnai distrikt.

Rm — Ramygala.

Rod — Ródunė (Vitryska SSR).

Rs — Raseiniai.

rš — ord eller meningar ur språkbruket i nyare skrifter, tidningar eller tidskrifter, där källan inte anges närmare.

Rš — Rimšė, Dūkštas distrikt.

Rž — Litauisk rättskrivningsordbok, Statliga förlaget för encyklopedier, ordböcker och vetenskaplig litteratur, Kaunas, 1948. (Sidnummer anges endast när citatet inte hämtats från ordbokens alfabetiska del.)

sc — scilicet, betyder.

SD — Dictionarium trium linguarum... Avctore... Constantino Szyrwid... Quinta editio... Vilnae MDCCXIII. (Siffrorna anger sidor.)

Sdb — Sidabravas, distriktet Seduva.

Sdk — Sudeikiai, distriktet Utena.

Sdr — Sudárgas, distriktet Šakiai.

Sim — Simučios samling av ordspråk (från olika håll). Han sägs själv härstamma från Kartena. (P. Sragys källa.)

SimnA — Ieva Simonait y tė, Aukštujų Simonų likimas, Statliga förlaget för skönlitteratur, 1948. (Siffrorna anger sidor.)

Skd — Skuodas.

Skdt — Skudutiškis, distriktet Molėtai.

Skp — Skapiškis, distriktet Pandėlys.

Skr — Skirsnemunė, distriktet Jurbarkas.

Skrd — Skriaudžiai, distriktet Kazlų Rūda.

42

sl. — slaviska (språk).

Sl — Salos, Rokiskis distrikt.

Sld — Saldutiškis, Švenčionėliai distrikt.

Slk — Salakas, Dūkštas distrikt.

Slm — Salāmiestis, Vabalninkas distrikt.

Slnt — Salantai.

Smn — Simnas.

Sn — Seinai (i Polen).

Snt — Sintautai, Kudirkos Naumiestis distrikt.

srš — gamla skrifter (ord hämtade ur gamla skrifter där källan inte anges).

Srv — Surviliškis, Dotnuva distrikt.

Ssk — Siesikai, Ukmergė distrikt.

Str — A. Strazdas (1763—1833), ett ord eller en mening ur hans skriftspråk.

StrR — Antanas Strazdas, Raštai, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1952. (Skaičiai rodo puslapius.)

Sv — Svėdasai, Anykščiai distrikt.

Svn — Suvainiškis, Pandėlys distrikt.

Š — Lietuvių ir rusų kalbų žodynas. Sudarė D-ras J. Šlapelis. Vilnius, 1921. (Tuo pačiu ženklu žymimi žodžiai, paimti iš kitų J. Šlapelio žodynų ar iš jo lapelių, kur nenurodytas šaltinis.)

Šauk — Šaukėnai, Užventis distrikt.

Šd — Šeduva.

Šil — Šilavótas, Prienai distrikt.

Škn — Šakýna, Žagarė distrikt.

Šl — Šiauliai.

Šlap — Šlapabėržė, Dotnuva distrikt.

Šlv — Šiluva, Tytuvėnai distrikt.

Šš — Šašuoliai (Šešuoliai), Ukmergė distrikt.

Šts — Šatės, Skuodas distrikt.

Šv — Švėkšna, Priekulė distrikt.

TDr — Tautosakos Darbai, bd. I—VI, utgåva av det litauiska folklorearkivet. 1935—1939. (Siffrorna anger band och sidor.)

Tl — Telšiai.

t. p. — samma, samma betydelse.

TPrg — J. Tumas-Vaižgantas, Pragiedruliai.

Trgn — Taurāgnai, Utena distrikt.

Trk — Tirkšliai, Mažeikiai distrikt.

tsp — sovjetisk press, där ingen källa anges.

TTSon — Teofilis Tilvytis, Sonetter om lycka, Statliga förlaget för skönlitteratur, 1951. (Siffrorna anger sidor.)

Tvr — Tverečius, Ignalinas distrikt.

TŽ — Folk och ord. Humanistiska fakultetens publikation, bok I—VII. (Siffrorna anger böcker och sidor.)

Up — Upyna, Skaudvilės distrikt.

Upn — Upninkai, Jonavos distrikt.

Ut — Utenà

Užp — Užpaliai, Dusetų distrikt.

Užv — Užventis.

V — M. Valančius (1801—1875), ett ord eller en mening ur hans skriftspråk.

Vad — Vadōkliai, Ramygalos distrikt.

Vb — Vabalninkas.

VD — A. Vireliūnas, Kupiškėnų dainos (se Tauta ir žodis, bok III och IV. Siffrorna anger sångernas nummer.)

Vdk — Vidūklė, Raseinių distrikt.

Vj — Vajašiškis, Zarasų distrikt.

Vķš — Viekšniai, Akmenės distrikt.

43

Vlk — Valkininkai, Eišiškių distrikt.

VnclR — A. Venclova, Rinktinė, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1950. (Skaičiai rodo puslapius.)

VnlP — A. Vienuolis, Puodžiūnkiemis, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1952. (Skaičiai rodo puslapius.)

VnlU — A. Vienuolis, Užžėlusiu taku, Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1946. (Skaičiai rodo puslapius.)

VoL — E. Volteris, Lietuviška chrestomatija, St. Peterburgas, 1904. (Skaičiai rodo puslapius.)

VP — M. Valančius, Patarles Žemaičių, Tilžėje 1867. (Skaičiai rodo puslapius.)

Vrb — Virbalis, Kybartų distrikt.

Vrn — Varėna.

Vs — Veisiejai.

Vvr — Veiviržėnai, Priekulės distrikt.

Vžns — Vyžuonos, Utenos distrikt.

Zt — Zietela (Vitryska SSR).

ž. — samogitiska (dialekt).

Ž — ordet eller meningen ur Žemaitė–J. Žymantienės (1845—1921) skrifter.

Žg — Žagarė.

Žln — Žilinai, Daugų distrikt.

Žr — Zarėnai, Telšių distrikt.

ŽR — Žemaitė, Raštai, I—IV t., Valstybinė grožinės literatūros leidykla, 1948. (Skaičiai rodo tomus ir puslapius.)

Žž — Žiežmariai, Kaišiadorių distrikt.

ADVERBIALISERING AV GENITIV SINGULARIS OCH ADVERB MED FORMENTEN -(i)o, -(i)os, -ės I MODERN LITAUISKA

К. УЛЬВИДАС

Sammanfattning

1. Även om fall av adverbialiserad eller adverbialiserande genitiv singularis är betydligt vanligare i modern litauiska än fall av adverbialiserad eller adverbialiserande nominativ singularis, hör genitiv singularis ändå till de kasus som inte uppvisar någon större benägenhet till adverbialisering. Genitiv singularis relativt begränsade benägenhet till adverbialisering förklaras av dess tydligt uttryckta objektbetydelse och av att den inte är typisk för adverbiell funktion. För att uttrycka adverbiella relationer används i modern litauiska oftare konstruktioner med genitiv singularis och preposition.

2. Det viktigaste och mest nödvändiga villkoret för adverbialisering av genitiv singularis, liksom av andra kasus, är adverbiell funktion. Genitiv singularis adverbialiseras oftare i adverbiell funktion som uttrycker sätt eller handlingens modus, vilket också bekräftas av själva resultaten av adverbialiseringen: bland adverben som motsvarar genitiv singularis förekommer betydelsen sätt eller modus oftare än tids- eller rumsbetydelse. Dessutom utmärker sig adverb av denna typ med betydelsen sätt eller modus genom en högre grad av adverbialitet än andra.

3. Adverb som härstammar från genitiv singularis används oftare i dialekter än i litteraturspråket. I de flesta fall motsvarar de substantiv och adjektiv. Övriga ordklasser deltar i mycket liten utsträckning

44

i bildandet av dessa adverb. Exempelvis var det i litauiskans historia endast formerna kŏ ”vad”, tŏ ”det” bland alla pronomenformer i genitiv singularis som adverbialiserades (den senare endast i de fall då den användes med prepositionen dėl ”för” eller andra ord som smält samman med genitiv singularisformen till ett enda ord. Bildningar med stammar på (i)a- och (i)o- är vanligast; andra stammar är mycket sällsynta eller förekommer inte alls.

4. Syntetiska adverb (enkla, prefixbildade, sammansatta av två rötter eller stammar samt bildade av fasta ordkombinationer) som motsvarar genitiv singularis är mindre produktiva än analytiska adverb som härstammar från instrumentalis singularis med prepositionerna iš ”ur”, ant ”på”, bè ”utan”, ik(i) ”fram till”, lig(i) ”fram till”, nuo ”från”, pō ”efter”, prie ”vid”, už ”bakom”. Adverbialisering av prepositionskonstruktioner orsakas inte bara av att de används intensivt i adverbiell funktion, utan också av den lexikala betydelsen hos deras huvudled, genitiv singularis: prepositionskonstruktioner som används adverbiellt adverbialiseras lättare när huvudleden har en mer allmän, abstrakt betydelse eller när de får en överförd betydelse i en fast fras. En genitivkonstruktion med preposition som används intensivt i adverbiell funktion förändras semantiskt: den lexicaliseras och får i adverbialiseringsprocessen betydelsen av ett enda ord. Innan en sådan konstruktion har adverbialiserats kan dess huvudled (genitiv singularis) ha ett bestämmande attribut.

5. Bland alla adverbialiserade eller adverbialiserande konstruktioner med genitiv singularis och preposition utmärker sig konstruktioner med prepositionen iš ”ur” genom sin mångfald; de uttrycker oftast tid, plats och rum samt sätt eller modus. Betydelserna mål och orsak förekommer inte här. Som huvudled i adverb som har uppstått ur konstruktioner med genitiv singularis och preposition förekommer oftast substantiv och substantiverade adjektiv (både enkla och pronominella); substantiveringen av adjektiviska led sker sannolikt samtidigt med deras adverbialisering. Det är intressant att notera att adverb där huvudleden är ett adjektiv snarare än ett substantiv uppvisar tydligare adverbialitet.

6. Vissa adverb som har uppstått ur konstruktioner med genitiv singularis och prepositionen iš ”ur” har ett stort antal varianter med samma rot och samma eller närliggande betydelse (exempelvis används i dialekterna, vid sidan av adverbet iš mažens ”sedan barnsben”, över 20 varianter). Detta förklaras inte bara av dialektal splittring, utan ofta även av stilistiska eller rimmelodiska hänsyn.

7. Förutom fullständiga adverbialiserade prepositionskonstruktioner används även sådana där huvudleden har förkortats. Dessa konstruktioner utmärks just av den tydligaste adverbialiteten, eftersom inte bara kasusbetydelsen hos huvudleden har ”bleknat”, utan även dess formella markör – ändelsen – har fallit bort. Samtidigt som ändelsen faller bort smälter prepositionen vanligen samman med huvudleden till ett enda ord. Det bör påpekas att bortfallet av huvudledens ändelse omedelbart också omvandlar en tidigare icke-adverbialiserad konstruktion med genitiv singularis och preposition till ett adverb (jfr. pavąsarį < nuo pavasario ”sedan våren”, nuotolaik < nuo to laiko ”sedan dess” osv.).

8. Adverb med formanten -(i)o, -(i)os, -ės bör skiljas från adverb som motsvarar genitiv. Dessa formanter kan härstamma inte bara från ändelser i genitiv singularis, utan även från ändelser i andra kasus i singularis och pluralis (inessiv singularis, instrumentalis pluralis). Dessutom bör adverb med dessa formanter i många fall sannolikt betraktas som resultat av ordbildning efter analogi med redan befintliga språkexempel. Medan vissa adverb med dessa formanter motsvarar substantiv, adjektiv och andra böjliga ord, gör andra det

45

över huvud taget redan svåra att hänföra till någon böjlig ordklass (jfr: darō ”nu”, anaurēlios ”då, den gången”).

9. Vid sidan av adverb med formanter -(i)o, -(i)os, -ēs används i dialekterna många varianter med samma rötter, vilka till betydelsen är identiska med eller nära besläktade med de förstnämnda. Mångfalden av adverb med samma rötter vittnar om deras ordbildningssystems flexibilitet och rikedom. I de fall då dessa varianter till betydelsen helt sammanfaller har de varianter som är mest utbredda och kända i det allmänna språket företräde i litterärt bruk.

10. Bruket av adverb med formanter -(i)o, -(i)os, -ēs skiljer sig mellan det litterära språket och det folkliga talspråket: i det litterära språket förekommer dessa adverb sällan; dessutom är varianter med samma rötter fåtaliga där.