LIETUVIŲ KALBOS GRAMATINĖ SANDARA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

BLANDADE DIFtonger am, an, em, en OCH VOKALERNA ą, ę I K. ŠIRVYDAS SKRIFTER

K. MORKŪNAS

Den exakta födelseorten för K. Širvydas – en av de mest framstående företrädarna för den äldre litauiska skriftkulturen – är okänd. Den uppskattas främst utifrån dialektdrag, av vilka många förekommer i hans skrifter: en predikosamling i två delar (”Punktuose sakymų”) och den första ordboken över det litauiska språket (”Dictionarium trium linguarum”). Därför är det förståeligt hur viktigt det är att klarlägga varje dialektdrag i hans skrifter och i synnerhet lokalisera det (fastställa dess utbredning i dagens litauiska dialekter).

Språkforskare har länge noterat att många av de dialektdrag som finns i de båda nämnda 1600-talsmonumenten över det litauiska språket är typiska för de östra höglandsdialekterna. Dessutom visar de blandade diftongerna um, un, im, in och vokalerna u, i i stället för am, an, em, en och ą, ę att författaren till dessa monument kom från den del av de östra höglandsdialekterna där man talar den så kallade p u n t i n i n k a i-dialekten. Jfr ord och former i K. Širvydas skrifter: umžinas¹ SP I 78, SD² I 96, 192, III 477, krumta SP I 269, pakumpes SP I 108, sumtis SD I 190, III 102, 470; unglis SD I 189, III 468, dungus SP I 7, duntis SD I 183, 205, III 513, nemundagus SD I 96, III 204, kunkley ”kanklės” SP II 57, punčiu SP I 38, tūkius [=tunkus] SP II 5, zunduo SP I 72, 110, SD I 55, 90, busiunčios SP II 36, szaukiučio [=szaukiunčio] SP I 69, werkiunčias SP I 42; pimpe SD I 17; apdingimas SD I 110^(2×), byndras SP I 27, tyngwa SP I 51, nindre SP I 43, II 163; drusus SD I 20, 170, III 412, gružtas SP I 271, SD I 177, III 429, kusnis SP I 271, musto SP I 50, busius ”busiąs” SP I 75, darus ”darąs” SD I 97, III 21, 39, sing. ack. gatu SD I 22, 60, 93, III 48, sing. instr. kaktu SD I 18, kadu SP I 39; apigrįžiu SD I 213, kisd amas SP I 23, numiris SP I 10, pakietys SP I 53, suszaty SP I 330, sing. gen. manis SP I 9, sing. acc. meity SP I 58, su galiby SP I 15, kokiamy SP I 42, raszty³ SP I 13.

¹ I Širvydas skrifter har vissa grafem ändrats: i stället för ∫ skrivs s, i stället för β — sz, och i stället för flera grafem som betecknar konsonanten ž skrivs ett enda — ž.

² Illustrationsmaterialet har hämtats från K. P a l k a l k a s ”Register över litauiska ord i Konstantinas Širvydas ordbok ’Dictionarium trium linguarum’” (LTSR MA Institutet för litauiskt språk och litteratur, 1964, maskinskrift).

³ Om ändelsevokalen (-e, sällan -i) i plural inessiv i K. Širvydas skrifter, se ”Litauiska språkets morfologiska struktur och dess utveckling”, Vilnius, 1964, s. 145 ff.

139

Men både i ”Punktuose sakymų” och i ordboken kan man hitta ord och former med am, an, em, en; ą (a), ę (e). Dessa fall betraktas ofta inte som uttryck för K. Širvydas egen dialekt, utan som belägg från andra dialekter eller från det litterära språk som då höll på att ta form. Är denna syn riktig i alla fall? En annan fråga uppstår också: förekommer fall med de blandade diftongerna am, an, em, en och vokalerna ą, ę lika ofta i båda delarna av ”Punktay sakymų” och i samtliga utgåvor av ordboken? När arbetet med del II av ”Punktay sakymų” och med de tre ordboksutgåvor som utkom efter K. Širvydas död färdigställdes, medverkade nämligen även andra personer i större eller mindre utsträckning⁴. Ett mer exakt svar på dessa frågor kan ges genom statistik över samtliga fall där de nämnda diftongerna och vokalerna förekommer, samt genom att jämföra enskilda drag som kännetecknar K. Širvydas skrifter med motsvarande uppgifter från dagens östra höglandsdialekter⁵.

Ord och former i K. Širvydas skrifter med am, an, em, en kan först delas in i två grupper: 1) sådana där dessa diftonger förekommer konsekvent i båda delarna av ”Punktay sakymų” och i alla ordboksutgåvor, 2) sådana där am, an, em, en förekommer inkonsekvent, vanligen bara i någon av delarna av ”Punktay sakymų” och inte i alla ordboksutgåvor. Ord och former med konsekvent ą, ę förekommer inte.

1. Konsekvent förekommer am, an, em, en i ett fåtal fall.

a) Infinitiver och avledningar av de verb som i presens eller preteritum, eller i båda dessa tempus, får diftongerna em, en; det vill säga att den första leden ingår i en stavelse och den andra i nästa. Dessa em, en förekommer i följande ord och former i K. Širvydas skrifter: paremti SP II 98, paremt SP II 98, iremti SP I 343, II 65, pasiremti SP II 97^(2×), pasirėtu [=pasirėmtu] SP II 97, paremtas SD III 488, paremta SP II 98; iszsemti SP I 277, iszsemt SP I 209, SD III 494, Sembite SP I 214, sem tu SP I 209, ne yszsemtu SP I 209, ižsemtas SP II 212, neižsemtas SD I 97; aptemti SD III 523, sutems SP I 331; attremt SP I 158, ižtremt SP II 56, 61, atatremdawo SP II 58, ižtremtas SP II 56, ižtrėtas [=ižtremtas] SP II 69, isz t remtas SD III 496, ižtrėta [=ižtremta] SP II 138, pl. nom. ižtremti SP I 254; ižwems SP I 382; nugabent SP II 87, neižgabentu SD III 3; nopgierdentas ”inte kungjord” SD III 208; giwenti SP I 174, 244, giwent SP I 17, 44, 72—73, 353, II 27, 228, pagiwent SD III 323, pragiwėt [=pragiwent] SD III 359, giwendawo SP I 254, giwens SP I 244, 311^(2×), 360, giwensime SP II 241; giwentu SP I 154, 206, 207, II 241,

⁴ Jfr K. Pakalka, Om ordbokshistorien till K. Širvydas ”Dictionarium trium linguarum”, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, bd 3, Vilnius, 1960, s. 277 ff.; K. П а к а л к а, Первый литовский словарь, автореф. дисс., Вильнюс, 1964, s. 4 ff.

⁵ De viktigaste fallen där am, an, em, en och ą, ę förekommer i K. Širvydas skrifter har fastställts och en del ord och former med dessa diftonger och vokaler har registrerats av F. Specht. Se Sirwyds Punktay sakimu (Punkty kazań), Teil I: 1629, Teil II: 1644, litauisch und polnisch mit kurzer grammatischer Einleitung herausgegeben von Dr. Franz Specht, Göttingen, 1929, s. 14*—16*. I denna artikel har särskild uppmärksamhet ägnats åt de inkonsekvenser i K. Širvydas skrifter som kan förklaras av själva de östra höglandsdialekterna.

140

giwendamas SP I 137, 149, II 17, 47, 49, giwendama SP I 94, giwendami SP I 284, giwentoias SD I 103, III, 239, 271, giwėtojas [= giwentoias] SD III 115, giwentoio SD III 371, vns. in. giwentoiu SP I 152, II 72, giwendoiey SP I 125, II 100, 154, 241, SD III 60; pasenstu⁶ SD III 479.

Blandade diftonger em, en förekommer också i former av denna typ i den anonyma katekesen från 1605, som likaså skrevs på grundval av den östaukštaitiska dialekten: isztręmtiey AK 59; giwent AK 100, 101, Giwéndamas⁷ AK 30.

Det finns mycket få ord eller former av denna typ i K. Širvydas skrifter där em, en skulle motsvaras av im, in. Det rör sig om presensformerna sinstu (1 — korrekturfel, t i stället för t) SD III 422, sinstu SD V 352, timsta SD I 81, 83, III 36, 171, ażutímsta SD III 515; participformen sutímstunt SD III 171; avledningar av verbet lemti: netymtas SD I 27, 36, 39, 91, III 77, plural nominativ netymti SP I 125, netymtiby ”olycka” SP I 114.

I dagens östaukštaitiska dialekter uttalas de nämnda em, en på olika sätt. Längs hela den västra utkanten av detta dialektområde, ungefär fram till linjen Saločiai—Pasvalys—Panevėžys—Ukmergė—Širvintos, har de bevarats oförändrade; här uttalas alltså: rēmti, rēndavo, rēms, rēnk, pārėmtas; sēmt, sēmsit, sēnkit, sēmdamas, pasēmtas; tēmt, tēmsta, tēms, gyvėnt, gyvėndavo, gyvėns, gyvėnk, gyvėntum (gyvėntum), gyvėndamas, gyvėntojas; sēnt, sēnsta, pasēns, pasēnk, sēndamas. Bland puntininkai talar invånarna i trakten kring Siesikai, Ukmergė, Pabaiskas, Gelvonai och Musninkai på detta sätt. I större delen av puntininkai-dialektområdet (liksom i hela området för den östliga dzūkiska dialekten) övergår de nämnda diftongerna em, en till im, in: sīmt, sīmsit (sīmsta), sīmkit, sīmdamas, pasīmtas; tīmt, tīmsta, tīms; gyvīnt, gyvīndavo, gyvīns, gyvīnk, gyvīntum, gyvīndamas, gyvīntojas (Karsakiškis, Vabalninkas, Salamiestis, Kamajai, Kuktiškės, Tauragnai); rīmt, rīmdavo, rīms, rīnk, pārīmtas. (Vabalninkas⁸).

De blandade diftongerna em, en i former av den beskrivna typen i ”Punktay sakymų” och ”Dictionarium trium linguarum” måste utan tvekan betraktas som ett kännetecken för dessa publikations författares modersmålsdialekt. Eftersom det i dessa publikationer också förekommer enstaka former med im, in (dock med in endast i senare upplagor av ordboken), bör K. Širvydas hemort alltså ha legat nära isoglossen där de nämnda em, en övergår i im, in. Geografiskt sett kan denna isogloss naturligtvis ha avvikit något från den som gällde under K. Širvydas livstid.

b) an förekommer i konjunktionen idant, som nästan inte används i dagens litauiska dialekter, men förekommer ganska många gånger i K. Širvydas ”Punktay sakymų” (I — 141, II — 92). Endast i del II av denna bok förekommer den nämnda konjunktionen två gånger med un: idūt [= idunt] 29, idunt 47. I ordboken har den an: idant III 1, 3, idāt [= idant] III 3. Något mindre vanlig i ”Punktay sakymų” är konjunktionen—

⁶ Till denna grupp hänför F. Špechtas också ben ”åtminstone” SP I 65, pen [i texten: pan] ”dvs.” SP II 186 (se nämnda verk, s. 15*).

⁷ Jfr även ben AK 87(₂×).

⁸ I andra östaukštaitiska dialekter används oftast verbet remti i stället för spirti ”sätta en stöttning”. På många håll har också verbet senti ersatts av den nyare avledningen senėti eller uttrycket eiti senyn.

141

tukas adant (I — 24, II — 72), där an överallt har övergått till un (adunt); an förekommer endast en gång (Adant II 29).

c) am, an, em, en i egennamn och appellativ av icke-litauiskt ursprung: lampa ”lampa” SD III 92, 148, lampas SP I 228, SD III 304, Lampas SP I 228 (₂×), lampomis SP I 227; Samsonas SP II 10, 256 (₂×); adamantu ”diamant” SP I 381; Alexandrios SP II 102; Andrieius SP II 104, Andrieiaus SP II 107, Andrieium SP II 107; Angelu SP I 32, Angelay SP II 1, Angelamus SP II 1; Anglia SP I 345, Anglios SD III 119; elefantas ”elefant” SD III 409, elefanto SP I 184; ewangelia SP I (₅₁×), II (₂₆×), Ewangelista SP I 126, 133, II 61, 73, Ewāgelista [=Ewangelista] SP II 234, Ewangelistas SP I 225; inflantay ”Livland” SD III 90, inflantčikas ”livländare” SD III 89, inflancikas SD IV 62; kanclieria SD I 51, kancelaria SD III 94, kanclierius SD I 51, III 95, gen. sg. kanclerious SD III 168, kanclerios SD IV 110, kancleriste SD III 95 (endast: padkunclerius SD III 308); Kastantinam ieste ”Konstantinopel” SD III 27; koriandras ”en sådan växt, koriander” SD III 121; mātelis [=mantelis] ”kappa” SD III 298, mantelu SD III 298; Niderlantay ”Nederländerna” SD III 200; paganku ”gen. sg. av pagone” SP I 232; pantaplia ”sko” SD I 119, pantaflos SD III 284, pantaflinikas SD III 284; adwentas SD III 1, Aduento SP I 1, 32, 69, 122; Amen SP II 224; diamentas SD I 20, diamento SD I 20; elefanto SD III 409 (₂×), 410; elementu SP I 62; fundamentas SD I 40, III 77, fundumentu SD I 40; instrumentas SD III 39, 109, 144, instrumentay SP I 29, instrumentu SP I 96 (₂×), instrumentus SP II 163, instrumentays SP I 337; kalendarius SD I 50, kalendorius SD III 92; Klemės [=Klemens] SP II 212; mentelelis ”liten kappa” SD III 298; momentu SP I 134; referendorius SD III 375; sakramentas SD III 15, 397, sakramento SD III 179, 371, SP I (₄₃×), II (₄₃×); talentas SP I 51, SD III 440, talentu SP I 51, talentus SP I 51, talentaus SP I 51; testamentas SD III 443, testamento SP I 74, 156, 197, 224, II 208, SD III 60, 123, 443, Testamēto [=Testamento] SP II 131, testāmēto [=testāmento] SD III 12, testamentu SP I 73, SD III 63, 99, 443, testamenti SP I 216 (₂×), Testamenti SP II 209, Testamenty SP II 23, Testamēti [=Testamenti] SP II 5, testamenty SD III 526, testamentadaris SD III 443.

I äldre lånord (slaviska ord) har diftongerna žemčiūgas och lenčiūgas (lenčiūgas) em, en övergått till im, in (eller un): žimčiugay SP I 354, žimčiugu SP I 29, 186, 189 (₂×), 354, žimčiugus SP I 85, 291, žimčiugays SP I 186, 366, žimčiugais SP I 217, žimčiugieli SP I 187; lynčiugu SP I 38, lynčiugus SP I 38, lynčiugays SP I 39, 127, linčiugays SP I 161, tynčiugays SP I 363, II 70, tunčiugays SP I 374, tynčiuguosna SP I 373. Ett undantag är här formen žemčiuguose SP II 179.

I stället för an har även slavismen attuncawoi un, SD III 254.

d) Diftonger av sekundärt ursprung am, an (som också förekommer i de nutida östaukštaitiska dialekterna), till exempel: dat. sg. kaltam SP I 10, kitam SP I 12, pačiam SP I 1; dat. pl. kiettuwaems SP I 105, tarnams SP I 214; pamažam ”så småningom” SP II 64; man SP I 112 (₂×), 120, 195, mān SP I 194, man SP II

142

53, 108; ack. sg. aran SP I 26, Ežeran SP II 42, kitan SP I 11, kunan SP I 88.

2. Inkonsekvent förekommer am, an, en oftare i enskilda ord eller former, medan ą, ę. är mycket sällsynta.

a) I stället för diftongerna an, en, där den andra leden är ett inskott i presensstammen, förekommer i K. Sirvydas skrifter vanligen un, in: apiunku ”jag vadar”, SD III 264; iszkuneku SD I 22, III 47; pripruntu SD I 87, 90, 151₍₂ₓ₎, 152, papruntu SD III 190, supruntingauys SP I 16; runda SP I 39, 208₍₂ₓ₎, 308, II 44, 73, 100, 106, 209, 210, SD I 90, rundasi SP I 12, 28, 81 m.fl.; susztumpu [<*sušlampu] SD I 83, szlumpu SD III 178₍₂ₓ₎; tumpa [<*tanpa] SP I 25, 89, 107, 108 m.fl., tumpi SP I 102, tumpu SD I 34, 174, III 20, 31 m.fl.; ginda SP I 95, II 7, gindaus SP I 80; tinka ”räcker till” SP I 322, netinka SD I 93, III 217, 398 m.fl. Det finns dock också några former av denna typ med diftongerna an, en: suprantus SD III 52 (jfr suprat ”eftersom han förstod” SD III 317, supratus SD IV 221), randasi SP I 128, iszrandu SD III 109; giendunčieys SP II 207, patenka SP II 178. Även formerna szalu SD I 216, suszalu SD I 77, perszalu SD IV 247 bör nämnas här; de förekommer vid sidan av de vanligare formerna: szutu SD I 77, 215, suszutu SD I 209, III 155, szuta SP II 63.

I de nutida östaukštaitiska dialekterna har former av den nämnda typen med an och en olika utveckling: en (gėnda, prasmeńga) uttalas, tycks det, av alla östaukštaiter, medan an (supranta, raũnda) förekommer främst i den västra utkanten av dialektområdet. Bland puntininkai har detta an bevarats mest intakt i trakterna kring Siesikai, Ukmergė, Pabaiskas, Gelvonai och Musninkai. I nästan hela det återstående puntininkai-området uttalas suprũnta, ruũnda, men uttalet av motsvarande former av andra verb varierar även här; jfr šlùmpa (Karsakiškis, Kuktiškės, Tauragnai), ažũnka (Kamajai, Tauragnai) och šlãmpa (Vabalninkas, Salamiestis, Skapiškis⁹), užãńka¹⁰ (Karsakiškis, Vabalninkas, Salamiestis, Skapiškis).

När vi alltså lokaliserar K. Sirvydas födelseort utifrån uppgifter från dagens dialekter kan vi av alla ovanstående former endast med större säkerhet stödja oss på presensformerna av verben (su)prasti, rasti. Genom att jämföra dem med motsvarande former i ”Punktų sakymai” och ”Dictionarium trium linguarum” kan vi anta att författaren till dessa verk var född i utkanten av det område där man uttalar suprũnta, ruũnda.

b) I båda delarna av ”Punktų sakymai” och i ordboken förekommer en ganska ofta i ordet šventas och i alla andra avledningar av samma rot. Ord med diftongen en från den nämnda roten förekommer dock inte lika jämnt i K. Sirvydas skrifter alla: i vissa

⁹ Om Skapiškis säger man ibland också šlùmpa.

¹⁰ Denna variation kan ha uppstått genom påverkan från andra former: presensstammens u eller i kan ha ersatts av vokalerna a och e (eller också har a, e före inskottet n helt enkelt bevarats på vissa håll) efter mönster av former som šlapti, šlapo; gesti, gėdo. Det är också möjligt att inskottet n inte uppstod samtidigt i alla dialekter och i presensformerna av alla verb; jfr nusėnka (Karsakiškis, Vabalninkas, Kamajai), nusańka (Salamiestis, Skapiškis, Tauragnai) och nūsaka (Kuktiškės).

143

På vissa sidor förekommer de oftare, på andra mer sällan eller inte alls. Detta är särskilt tydligt i ”Punktų sakymų”¹¹.

Den nämnda roten en förekommer också flera gånger i ordboken (sżwentarius I 15, sżwentuiu I 78, sżwentay III 429), men mycket oftare — in (ssżwyntorius III 36, sżwyntas I 177, III 297, 333 m.fl.).

Det finns få former med roten ṡwes-; vokalen e förekommer endast i formen sżwesta SD I 39, medan alla övriga har i (paṡwisto SP I 147, paṡwistas SP I 156, sżwystu SP I 277, Sżwisk SP II 71, sżwystas SD III 483).

c) I del I av ”Punktų sakymų” finns nästan inga fler ord och former som inkonsekvent har am, an, em, en, ą, ę (från denna del återstår endast tanko 16 och Kadag 96 i stället för den vanligare formen kadung SP I 147, 287 m.fl.); de förekommer inte heller särskilt ofta i ordboken: amžiu III 422, kampas IV 215, samditiniai III 90, tamsokus III 360, dantu III 46, dantims III 104, kandziuotas III 178, tankas III 63, nekątringas [=nekantringas] I 24, nožusimerkienčiu III 242, pusantras I 152, ižengimas III 473, wogte ”vogtė” III 127, 455.

Något fler sådana ord och former finns i del II av ”Punktų sakymų”: amžinu 36, amžiney 168, amžino 178, amžinos 180, 181, 188, amžinoy 189, amžiu 204; singular dativ iamp 132 (jfr iumpi SP I 30, 62, iump SP I 172 m.fl.); apitamsėmis 142, patamsoy 142, tamsibessa 243; tampidamies 179; brangiu 176, 207, brangibes 213; dāgaus [=dangaus] 178; kantribes 169; attankisiu 179(₂×), attankitume 182, attankit 183; prabangiey 75, prabangi 175, prabangiu 176; plural genitive randu 141, rando 168; ranku 183; surantitu 219, surantitas 220; Wando 189(₃×), wandeni 188, 189, wandeniu 189, wādenio [=wandenio] 190; žandu 74; ižžandasi 141; su ia 143; nessag [<nesang] 248; ne bėdrautumite [=ne bendrautumite] 168; užudenktu 18, apsidentumite 175, apdenktumime 182, apdengiete 182, apdengieme 182; niopkenčia 142; från nendres 99, niendri 166, niandri 166, 199; prirenhamia 172; nutrekimu [=nutrenkimu] 34; nužengėči [=nužengianči] ”nužengianči” 70, užženге 243; ne prytankt 171, pasitankie 183; stankṡti 179; singular inessiv (?) draugie 31, 60, 64 (kan vara singular lokativ draugė < draugėje¹²).

¹¹ Nästan fram till mitten av del I av denna bok (till s. 174) har ord och former med den roten, närmare 90 till antalet, endast in (švint-), medan de från s. 174 har både in (40) och en (76). Former med in och en förekommer fördelade på följande sidor (siffran i normal stil anger sidan med en form med švint-, och siffran i fetstil sidan med en form med švent-): 174, 175, 177(₄×), 178, 178(₂×), 179, 179, 180(₂×), 181(₂×), 183, 189(₃×), 190, 192, 194, 195, 198(₂×), 199, 200, 203, 203, 205(₃×), 208, 210, 212, 213, 221, 222, 226, 227, 231, 232(₄×), 233, 239, 242, 251, 251(₂×), 252, 256, 268, 275, 278, 280(₃×), 284(₂×), 287, 288, 289, 290(₂×), 292, 299(₂×), 300, 301, 301, 302(₂×), 305(₂×), 307(₂×), 309, 313, 314(₂×), 315, 320, 323, 326, 329, 331, 333, 336, 337, 337(₂×), 341, 342, 344(₄×), 344, 346, 347(₂×), 352, 354, 354, 364(₂×), 365, 367(₂×), 368, 369(₂×), 374, 376, i del II av ”Punktų sakymų” (med in — 108, med en — 73): 1, 5, 6, 8, 9, 10, 11(₂×), 13, 14, 15, 17(₂×), 18, 19, 19, 20, 24(₂×), 25, 28(₃×), 29, 30, 32, 33, 34, 34, 35, 36, 38, 39, 40, 42, 47, 53(₃×), 55(₂×), 58, 71, 72, 73, 74, 75, 77(₂×), 78, 81, 81, 83, 84, 84, 85, 87, 89 90, 91, 92, 93(₆×), 98, 102, 111(₃×), 112(₃×), 113, 114(₂×), 115(₅×), 116, 117(₃×), 119, 121, 128, 129, 131(₃×), 132, 134(₂×), 136, 141, 142, 148(₂×), 149(₂×), 151(₃×), 155, 156, 157, 160, 161, 162(₃×), 164, 167, 170(₂×), 172(₂×), 176(₃×), 177(₂×), 178, 179, 181(₂×), 183, 189(₃×), 190(₄×), 191(₂×), 197(₂×), 198(₂×), 199, 200, 201, 202(₂×), 207, 208, 209(₂×), 211, 212(₂×), 213(₂×), 214(₂×), 215, 216, 219, 220, 223, 228, 229, 229, 231, 239(₃×), 241(₂×), 243, 245, 251(₂×), 252, 253, 254, 255, 258.

¹² Jfr Širvyds Punktay sakimu (Punktų kazan), s. 16*.

144

Intressant nog förekommer de nämnda formerna, liksom former med en i roten švent-, inte lika ofta i hela boken. I ordningsföljd förekommer de på följande sidor i del II av ”Punktų sakymų”: 18, 34, 36, 70(2×), 74, 75, 99, 132, 141(2×), 142(3×), 143, 166(2×), 168(3×), 169, 171, 172, 175(2×), 176(2×), 178(2×), 179(4×), 180, 181, 182(4×), 183(3×), 188(2×), 189(6×), 190, 199, 204, 207, 213, 219, 220, 243(2×), 248. Som synes finns de flesta sådana formerna på s. 166–190 (på 25 sidor finns 3/5 av alla former av detta slag i del II av ”Punktų sakymų”).

En översikt över de blandade diftongerna am, an, em, en och vokalerna ą(a), ę(e) som förekommer i K. Širvydas skrifter, och i synnerhet vissa statistiska uppgifter, gör det möjligt att dra följande slutsatser:

1. Förutom diftongerna am, an av sekundärt ursprung (t.ex. singular dativ kitam, singular illativ kitan), vilka också förekommer i andra östaukštaitiska dialekter, bör även em, en i verbformer av typen semti, gyventi betraktas som belägg för K. Širvydas modersmål. En jämförelse mellan de sistnämnda formerna, liksom formerna runda, suprunta, och motsvarande former hos nutida östaukštaitiska puntininkai ger vissa upplysningar för en fortsatt utredning och precisering av platsen för K. Širvydas härkomst.

2. De am, an, em, en; ą(a), ę(e) som förekommer i andra fall visar i viss utsträckning vilket inflytande det framväxande litauiska litteraturspråket, andra dialekter och andra faktorer hade på K. Širvydas. Intressant nog har i del I av ”Punktų sakymų” och även i ordbokens första upplaga endast egennamn och appellativ från andra språk dessa diftonger genomgående; detsamma gäller konjunktionen an idant samt ganska ofta avledningar av roten en švent-. I senare upplagor av ordboken, utgivna efter K. Širvydas död, och i synnerhet i del II av ”Punktų sakymų”, förekommer fler ord och former som inkonsekvent har de nämnda diftongerna och vokalerna. Detta tyder på att de senare utgivarna och redaktörerna, som kom från andra delar av Litauen, främst bidrog till att dessa diftonger och vokaler kom in här.

DIFTONGISKA FÖRBINDELSER am, an, em, en OCH VOKALERNA ą, ę I K. ŠIRVYDAS SKRIFTER

К. МОРКУНАС

Sammanfattning

En viktig dialektal egenskap hos två skriftliga minnesmärken på litauiska från 1600-talet — „Punktay sakimu“ och „Dictionarium trium linguarum“ — är diftongförbindelserna um, un, im, in och vokalerna u, i, som används i stället för am, an, em, en; ą, ę. Denna egenskap visar att författaren till de nämnda minnesmärkena, K. Širvydas, var företrädare för den så kallade punktininkdialekten (mer exakta uppgifter om K. Širvydas födelseort saknas ännu).

I vissa fall förekommer emellertid diftongförbindelserna am, an, em, en och vokalerna ą(a), ę(e) även hos K. Širvydas. Särskilt uppmärksammade bör em, en i former av verb av typen semti ’ösa’, gyventi ’leva’, vilka företrädare för den

10. Lietuvių kalbos gramatinė sandara

145

moderna punktininkdialekten uttalar på två olika sätt: sėmt, gyvėnt (i trakten kring Šešikai, Ukmergė, Pabaiskas, Galvonai och Musninkai) och simt, gyvint (i hela det övriga området där punktininkdialekten talas). Eftersom K. Širvydas också känner till formen timsta (<temsta) ’det skymmer’, kan man anta att hans hemspråk geografiskt gränsade till en dialekt där em, en i dessa verbformer uttalades im, in i stället.

Intressant nog bevaras diftongförbindelserna em, en i former av denna typ även i en anonym katekes från 1605, som också skrevs på den östaūksjtaitiska dialekten.

Dessutom förekommer diftongförbindelserna am, an, em, en hos K. Širvydas regelbundet även i andra fall, nämligen: a) an i konjunktionen idant; b) am, an, em, en i ord av främmande ursprung, t.ex. lampa, talertas; c) sekundära (av sekundärt ursprung) am, an, t.ex. kitam ’till en annan’, singularis illativ kitan.

Diftongförbindelsen en förekommer mycket ofta i ordet šventas och andra ord med samma rot (i första delen av „Punktay sakimu“ har cirka 130 former in och 76 en; i del II: 108 in och 73 en). Andra enskilda ord och former med am, an, em, en och ą(a), ę(e) förekommer dock något oftare endast i den andra delen av „Punktay sakimu“ och i den tredje till femte upplagan av „Dictionarium trium linguarum“. Detta förklaras av att även andra personer, företrädare för andra dialekter, deltog i förberedelserna inför tryckningen av de nämnda utgåvorna efter K. Širvydas död.