ÄNNU OM kubelo
I artikeln ”Om några lånord i litauiskan” lade S. Karaliūnas fram en ny etymologi för det litauiska ordet kūbilas och uttryckte tvivel om äktheten hos dess variant kūbelas, som upptecknats i Laukuva. Fakta visar att detta tvivel är obefogat.
Det har sedan länge varit känt att vissa žemaitiska dialekter vid sidan av suffixet -ilas i enskilda ord också har suffixet -elas. När P. Skardžius behandlar suffixet -elas anger han, bland andra dialektexempel, från žemaitiskan ordet krėtelas ”såll som används för att skaka”2. I Litauiska språkets ordbok finner vi: erželas II1 835, II2 1151 (från S. Daukantas skrifter), krėtelas VI 522 (från Šilalė, Tirkšliai och S. Daukantas skrifter). V. Grinaveckis har belagt följande ord med suffixet -elas från žemaitiskan: brėzgėls ~ brizgelas, ėržėls ~ eržėlas, sprāgėls ~ sprāgelas3 och därutöver även krėtelas, Siāutelai (en by i Šilalė-distriktet).4
Materialet i den litauiska språkatalasen5 visar att formen sprāgelas används ganska vitt i žemaitiskan (Būdv iečiai, Eigirdžiai, Gargždai, Kerviai, Kuršėnai (byn Rekčiai), Leckavą, Mickiškė, Padvarėliai, Pajūris, Pėžaičiai, Pievenai, Pikeliai, Plikiai, Priekulė, Ramūčiai, Rietavas, Skabučiai, Šiauduva, Šilalė, Švėkšna, Tirkšliai, Tryškiai, Vainutas). Ibland används båda formerna parallellt — sprāgilas och sprāgelas (Eidžiotai, Kaunatava, Puokė, Šlapgirė, Židikai).
Författarna till denna korta artikel har antecknat följande ord med suffixet -elas: diobels (Užventis), ėržėls, krētē·ls (Pāvandėnė, Viekšniai), diobā·ls ~ dėbelas, ėržėls, krātā·ls ~ krėt elas (Švėkšna).
I vissa dialekter där det finns inhemska ord med suffixet -elas har även lånorden āsilas, kātilas, kūbilas6 anpassats till dessa; de uttalas: ēsēls ~ ėselas, kūbelas7, ē·sē·ls (Pāvandėnė), kā·tē·ls, kōbē·ls (Pāvandėnė, Viekšniai), kōbē·ls (Vainutas), kūbels (Kuršėnai, byn Rekčiai), kā·tā·ls8 ~ kātelas, kōbā·ls ~ kūbelas (Švėkšna). Även S. Daukantas skriver kūbilą med e: ”...tillverkade hjul, vagnar, ragės, szliedės eller szlajės, kubelus och andra kärl...”9 ”De delade jämnt upp bohaget i hemmet mellan sig, nämligen: kubelus, tunnor, werpeles...”10
Allt detta visar att kūbelas (med e) inte är någon tillfällighet. Detta bekräftas av formerna kā·tā·ls, kōbā·ls från Švėkšna, där a i detta fall endast kan ha uppkommit ur e, och särskilt av formen kūbelus (genitiv plural)11, som upptecknats i Plaškiai.
B. Vanagienė, V. Vitkauskas
1 Se Iš lietuvių leksikologijos ir leksikografijos (Lietuvių kalbotyros klausimai, 12), Vilnius, 1970, s. 181—183. Artikelns författare skriver: ”Från Laukuva är en variant av ordet kūbelas känd, LKŽ VI 748 (om e här inte betecknar ett i-ljud, uttalat brett i žemaitiskan).”
2 P. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius, 1941, p. 175.
3 Vl. Grinaveckis, Šiaurės vakarų dūnininkų tarmių fonetinės ypatybės ir jų raida. — Vilniaus Valstybinio pedagoginio instituto Mokslo darbai, 11, Vilnius, 1960, s. 44.
4 V. Grinaveckis, Šalteniai, o ne Šaltiniai. — Kalbos kultūra, 16, Vilnius, 1969, s. 62.
5 Hänvisning görs till den handskrivna karta som utarbetats för Litauiska språkets atlas.
6 Även om S. Karaliūnas föreslagna etymologi för detta ord är mycket intressant, är det ändå svårt att överge den traditionella kopplingen till det slaviska kъblъ (som kommit från germanskan) (se E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, Göttingen, 1962, s. 304.)
7 Se V. Grinaveckis, ovan nämnda artiklar.
8 Av ett liknande uttal kan måhända katalas ha uppkommit (från A. Juškas ordbok), LKŽ, 5, s. 404.
9 Budą Senowęs-Lētuwių Kalnienų ir Žamajtių iszraszę Pagal Senowęs Rasztų Jokub's Laukys, Petropilie, 1845, p. 21.
10 Där, s. 71.
11 Lietuvių kalbos tarmės (Chrestomatija), Vilnius, 1970, p. 170.
222