IŠ LIETUVIŲ KALBOTYROS ISTORIJOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XX (1980)

J. KARACIEJUS

OM NÅGRA SOCIALA TERMER I K. ŠIRVYDAS SKRIFTER

Av alla böcker på litauiska som utkom på 1600-talet i Storfurstendömet Litauen utmärker sig K. Širvydas arbeten. För det första var hans ”Punktai sakymų” inte en översättning från ett annat språk utan originalpredikningar, som författaren själv översatte till polska. För det andra var K. Širvydas den förste i Litauen att sammanställa och ge ut ordboken ”Dictionarium trium linguarum”, där han angav litauiska motsvarigheter till polska och latinska ord, hämtade ur det levande folkspråket, skapade nybildningar eller förklarade polska och latinska ord med olika ordkombinationer.

Eftersom ”Punktai sakymų” är en bok med kyrkligt innehåll och kyrklig terminologi dominerar där, medan det inte finns många sociala termer (som inte är lånord), verkar ”Dictionarium linguarum” vara mer användbar ur denna synvinkel. Tyvärr kan man inte riktigt säga så, eftersom K. Širvydas ordbok inte är förklarande — för polska och latinska ord angav författaren endast litauiska ekvivalenter. Det är förståeligt att semantiken och användningen av litauiska ord från den perioden (och därmed även av sociala termer) därför inte framträder tillräckligt tydligt¹. Därför är det inte enkelt att tala om användningen av sociala termer i K. Širvydas (och inte bara K. Širvydas) skrifter, eftersom vi i dag inte exakt vet vad en viss social institution på den tiden kallades, eller ens om den hade ett litauiskt namn, eftersom olika dokument skrevs på andra språk. Således kan man i dag tala ganska aprioriskt om vissa sociala termer som förekommer i äldre skrifter. Detsamma kan sägas om användningen av sociala termer i K. Širvydas skrifter. Dessutom varierar användningen av sådana termer mycket i hans skrifter: vissa förekommer endast i ”Punktai sakymų”, andra endast i ordboken, eller också används samma sociala termer i en betydelse i ”Punktai sakymų” och i en annan i ordboken, och omvänt. Det finns mycket få sociala termer som används med samma betydelser både i ”Punktai sakymų” och i ordboken. Detta beror på att K. Širvydas skrev ”Punktai sakymų” på litauiska, medan han i ordboken valde litauiska motsvarigheter till de polska och latinska orden i N. Folkmars och G. Knapskis ordböcker, som han använde².

Här ska det inte talas om alla sociala termer som förekommer i K. Širvydas skrifter, utan bara om några få som används oftare och på ett mer varierat sätt i ”Punktai sakymų” och i ordboken, särskilt eftersom betydelsen av varje social term i K. Širvydas skrifter väcker ganska många frågor.

¹ Пакалка К. Первый литовский словарь. Автореферат канд. дис. В., 1964, с. 11—12.

² Pakalka K. Dėl K. Širvydo „Dictionarium trium linguarum“ lenkiškosios dalies šaltinio. — MA Darbai, 1960, t. 1(8), p. 229—233; Pakalka K. Iš K. Širvydo „Dictionarium trium linguarum“ žodyno istorijos. — LKK, 1960, t. 3, p. 280.

101

1. SLÄKTE

Termen giminė hör till de termer som används för att beteckna sociala grupper. Det finns inte särskilt många sådana termer i K. Širvydas skrifter. Detta kan förmodligen förklaras av att samma ord ganska ofta används med många olika betydelser i ”Punktai sakymų” och i ordboken, det vill säga att K. Širvydas använder ett enda namn där vi med dagens blick skulle vänta oss olika benämningar. Här kan den jämförelsevis korta skriftspråkstraditionen eller de dialekter som olika författare skrev på ha spelat in. Dessutom finner vi inte i K. Širvydas skrifter sådana gamla sociala termer som tauta, liaudis, som förekommer i M. Daukšas skrifter, vilka tillkom något tidigare. Varför det är så är svårt att säga, eftersom det finns skäl att tro att K. Širvydas kände till M. Daukšas skrifter³ (särskilt eftersom det vid den tiden utkom få litauiska böcker på det nuvarande Litauens territorium). Man kan förstås gissa att dessa ord var föga kända i de östaukštaitiska dialekterna och att K. Širvydas därför använde ord som var mer bekanta för östlitauerna i deras ställe: giminė ir žmonės. Jfr i 1713 års (femte) upplaga av ordboken⁴ pol. lud, lat. populus = lit. žmonės (s. 137). Men det kan också finnas en annan orsak som vi i dag inte känner till.

Giminė används i K. Širvydas ”Punktai sakymų” och ”Dictionarium trium linguarum” i betydelser som inte är typiska för dagens litauiska standardspråk. Kanske var det semantiska fältet för giminės vidare på K. Širvydas tid. Det är sant att det är mycket svårt att tala om det semantiska omfånget hos ett eller annat ord (i detta fall giminės) innan vi har en historisk ordbok över det litauiska språket. Därtill kommer att även den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”, med undantag för den åttonde betydelsen av giminės, ”generation”, där en sida i den femte upplagan av K. Širvydas ordbok anges, inte innehåller några andra exempel ur K. Širvydas skrifter för att illustrera ordets betydelser⁵.

I K. Širvydas ”Dictionarium trium linguarum” tycks en och samma litauiska motsvarighet, giminė, anges för olika polska och latinska ord, till exempel: pol. národ, lat. natio, gens (tis f.), genus (eris n.) = lit. giminė (SzDi 168); pol. pokolenie, lat. stirps (is f.), progenies (ei f.) = lit. giminė (SzDi 269); pol. plemię / naród, lat. semen, soboles, progenies, propago = lit. giminė, weysle (SzDi 253); pol. ród, lat. genus, notales, stirps, stemma = lit. giminė (SzDi 316). K. Širvydas använde alltså giminę mycket allmänt — varken i ”Punktai sakymų” eller, delvis, i ordboken ger han några andra förklarande ord tillsammans med det, sådana som vi ofta finner i M. Daukšas ”Postilė” och som skulle vara till stor hjälp för att avgöra vilken betydelse giminė används i ett enskilt fall, eftersom det inte alltid framgår tydligt av sammanhanget och den polska översättningen (här avses ”Punktai sakymų”). Därför kan man aprioriskt anta att K. Širvydas i det första fallet använde giminę i ordboken för att beteckna inte en grupp människor förenade genom blodsband, utan en etnisk grupp, det vill säga i betydelsen ”folk, nation” och kanske även ”allmoge” —

³ Pakalka K. Iš K. Širvydo „Dictionarium trium linguarum“ žodyno istorijos. — LKK, t. 3, p. 287.

⁴Här användes denna utgåva av K. Širvydas ”Dictionarium trium linguarum”. Härefter betecknas K. Širvydas ordbok med förkortningen SzDi, och ”Punktai sakymų” (här användes F. Špechts fototypiska utgåva från 1929) med SP.

⁵ Lietuvių kalbos žodynas. V., 1956, t. 3, p. 309–310.

102

me. I betydelsen ”folk, nation” tycks giminė användas i följande meningar i ”Punktai sakymų”⁶:

Jag ska samla alla folk i Jozaphats dal / och där döma dem. Jfr den polska översättningen: Jag ska samla / nästan alla folk till Jozaphats dal och där döma dig. SP I 4. Jesses rot, som står som ett tecken för människorna / till honom ska folken be. — Jesses rot / som står som ett tecken för människorna / till honom ska folken be. SP I 191. Det tredje språket / väckte många / och skingrade dem från folk till folk. — Det tredje språket / väckte många / och skingrade dem från folk till folk. SP II 76. …och hans namn ska förkunnas, liksom ånger och syndernas förlåtelse, bland alla folk. — …och att i hans namn skulle förkunnas ånger och syndernas förlåtelse bland alla folk. SP II 253.

I det andra fallet använde K. Širvydas giminę i ordboken sannolikt i betydelsen ”generation”⁷. Det är något svårare att tala om användningen av giminės i betydelsen ”generation” i ”Punktai sakymų”. Även om K. Širvydas i den polska predikotexten på vissa ställen, liksom i ordboken, översätter giminę med det polska ordet pokolenie, är det litauiska ordets betydelse inte tydlig utifrån kontexten, till exempel:

Ni ska sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. — Ni ska sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. SP I 5.

Det förekommer visserligen nästan identiska meningar i ”Punktai sakymų”, där giminė på ett ställe översätts med det polska ordet pokolenie, på ett annat med naród. Till exempel:

Den vintern fanns där heliga apostlar och andra av judisk härkomst, de första kristna, som var mycket heliga… — Den vintern fanns där heliga apostlar och andra av judisk härkomst, de första kristna, som var mycket heliga… SP I 344. …dessa kristna av judisk härkomst, apostlarna och andra av deras blod, ska vara mycket heliga; deras rättfärdighet och helighet ska flöda fram som en flod. — Dessa kristna av judiskt folk, apostlarna och andra av deras blod, ska vara mycket heliga; deras rättfärdighet och helighet ska flöda fram som en översvämning. SP I 344.

I dessa meningar tycks giminė motsvara det tredje, redan citerade fallet i SzDi och användas i betydelsen ”ätt”, och ibland också ”stam”, ”folk” (jfr polska plemię / naród, latin semen, soboles, progenies, propago = litauiska giminė, wysle SzDi 253).

giminė används också i betydelsen ”ätt” i följande meningar:

Omnämnandet och uppräkningen av olika herrar och överordnade visar mycket stor ondska och skamlig utsvävning hos det judiska folket… — Omnämnandet och uppräkningen av olika herrar och överordnade visar mycket stor ondska och skamlig utsvävning hos det judiska folket… SP I 124. Hela människosläktet skulle ha gått under för evigt… — Hela människosläktet skulle ha gått under för evigt… SP I 231.

I det fjärde fallet används ród i SzDi sannolikt inte i en enda betydelse, utan i flera, för att förklara de polska och latinska orden genus, notales, stirps, stemma med giminė. Med tanke på att ród i äldre polska användes i betydelsen ”kön”;

⁶ Eftersom giminę översätts av K. Širvydas med flera polska ord, återges också de polska motsvarigheterna bredvid de litauiska meningarna där giminė används.

⁷ Litauiska språkets ordbok, band 3, s. 309.

103

”⁸ och betydelserna av de latinska orden kan man anta att giminė i detta fall återges med betydelserna ”ättlingar; generation, närstående”, och möjligen ibland även ”familj”. I ”Punktuose sakymų” finns en mening där giminė troligen används i betydelsen ”familj”, till exempel:

Teyp broliey Jozepho ne nori io ażu karaliu turet | iog iaunesnių ażu iuos ir ligus iiemus buwo giminey. – Tak Jozepha niechcieli bracia za krolamieć | że młodszym był y w vrodzeniu im rownym. SP I 75–76.

Dessutom används giminė i ”Punktuose sakymų” ofta tillsammans med förklarande ord som aukšta, didi i betydelsen ”härkomst, börd”. Till exempel:

…därför har de inte liten hänsyn | om de är av hög börd | om de är vackra | om de är rika | om de tillhör en gammal familj och kommer från ett ansenligt hus… SP I 75. Men hög börd | rikedom | kläder hjälper föga till god förvaltning… – Men hög börd, rikedom | kläder | tjänar föga till god styrelse…SP I 76. Det hände dock att de inte var av stora familjer | eller höga hus, utan enkla… — …de var inte av stora familjer | eller höga hus | utan enkla… SP I 298. Det är märkligt | varför människor, särskilt de av stor börd | och sittande på höga säten, inte älskar sanningen… – Är det något att förundras över | varför människor | särskilt | av hög börd | och sittande på höga stolar | inte älskar sanningen? SP II 137.

Sammanfattningsvis kan man till synes konstatera att K. Širvydas använde giminė i betydelserna ”folk, nation; generation; stam, släkte; närstående, ättlingar, familj?; härkomst”. När han översatte ”Punktus sakymų” till polska valde han dock, troligen med hänsyn till hur mångtydiga enskilda polska ord användes vid den tiden eller av stilistiska skäl, olika polska motsvarigheter för den ena eller andra betydelsen av giminės.

2. STAM

Förutom giminė finner vi i SzDi också orden gentis, gentystė, vilka, att döma av de polska och latinska orden i ordboken, användes inte bara i betydelsen giminės, giminystės, utan det första ordet tycks också ha använts i betydelsen genties, eftersom SzDi (s. 113) återger polska krewność / powinowáctwo z iedney krwie, lat. consanguinitas, med de litauiska orden gintiste, gintis, medan polska rodźina, lat. cognatorum multitudo (SzDi 316) – visserligen med hänvisningen V. powinowactwo (för det senare och latinska orden cognatio, necessitudo fraterna, etc.: propinquitas (SzDi 286) anges den litauiska motsvarigheten gimtiste = gentystę⁹) – förklaras med de litauiska orden gintis, gintiste. Det skulle alltså innebära att gentis, gentystė här inte används om en grupp människor som är direkt besläktade genom blodsband, utan snarare om en grupp närstående människor som förenas av sociala band.

⁸ Reczek S. Podręczny słownik dawney polszczyzny. Wrocław—Warszawa—Kraków, 1968, p. 428–429.

⁹ Lietuvių kalbos žodynas. t. 3, p. 315.

104

3. FAMILJEN

Det bör genast sägas att K. Širvydas använde detta ord mindre mångtydigt än släkt, även om inte heller dess betydelser i ”Punktai sakymų” alltid är tydliga. Både i predikningarna och i ordboken översätter K. Širvydas visserligen šeimyną med ett och samma polska ord, czeladź (jfr pol. czeladź, lat. familia, famuntium = och lit. sieimina SzDi 35). I äldre polska användes czeladź emellertid oftast i betydelserna ród, pokolenie, rodzina, familia¹⁰. Därför finner vi i ”Punktai sakymų” meningar där det inte är helt klart i vilken betydelse šeimyna används. Exempel:

När de genom sitt onda beteende, sitt skamliga uppförande och andra onda handlingar förleder barn, kvinnor, tjänare och familjemedlemmar, eller leder dem till det onda. SP I 253. När Herren ledsagar söner, tjänare och familjemedlemmar, förmanar han dem inte, han förbjuder dem inte det onda. SP I 254.

Det verkar som om K. Širvydas i båda meningarna använder šeimyną varken i en generaliserande betydelse eller i betydelsen ”alla personer i hushållet (både familjemedlemmar och utomstående)”¹¹, utan i en ännu vidare betydelse. Kanske inbegriper K. Širvydas i begreppet šeimynos alla närstående och släktingar, eller andra personer som på ett eller annat sätt är knutna till šeimyna.

I ”Punktai sakymų” används šeimyna relativt ofta i betydelsen ”alla personer i hushållet (både familjemedlemmar och utomstående)”, det vill säga familjemedlemmar, tjänstefolk och daglönare, exempelvis:

Priliginta ira karaliste dangaus žmoguy szeyminos wieszpati, kuris iszėjo taba vnksti sumditu darbiniku winičion sawo. SP I 317. Teyp Juobas S. sawo šieyminay perleydzawo bilinet su sawim. SP II 134.

Som vi vet används sedan gammalt i de östlitauiska dialekterna samt delvis i de angränsande dialekterna och de sydlitauiska dialekterna familj också i betydelsen ”familj”. Därför finns det förmodligen ingen anledning att tvivla på att den östlitauiske K. Širvydas också använde familj i betydelsen ”familj”. Jfr:

Jr iau butu teyp parważiawis | kad ne gera butu sze ymina ii užutüreius… SP II 181.

Det kan också tilläggas att K. Širvydas i ”Punktai sakymų” då och då använde lånordet familija i betydelsen ”familj” och samtidigt gav den litauiska förklaringen namai, jfr:

Ažulaykimas gimines ir familias aba namu. – På polska översätter han: Przyczyna| zachowanie rodziny y famili ey abo domu. SP I 231.

Detta bruk av ordena i det citerade exemplet verkar stilistiskt motiverat, eftersom K. Širvydas i förordet skrivet på polska (”Przedmowa do czytelnika”) anger att han riktar predikningarna inte bara till ”enkla” utan också till ”lärda” åhörare (och läsare). Förmodligen använde K. Širvydas också lånord när han trodde att åhörarna (och läsarna) kanske inte skulle förstå ett litauiskt ord, även om han i allmänhet undvek främmande ord i sina skrifter.

4. UNDERSÅTE

En stor social grupp i varje klassamhälle utgörs av människor ur de lägre stånden – undersåtar. Enligt historikerna användes två ord för att beteckna undersåtar i litauiska skrifter från 1500-talet: det litauiska veldamas och ett ord som troligen lånats från pols-

¹⁰ Rec zek S. Min. veik., p. 53.

¹¹ Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. V., 1972, p. 807.

105

kan, paduonis¹². Visserligen är i äldre skrifter paduonis mindre vanligt än padonas, padonasis och andra former av detta lånord¹³. K. Širvydas använde också då och då de nämnda formerna av lånordet (dvs. padonas, padonasis) i betydelsen ”undersåte”, till exempel:

Ty ingen kung tar något från sina undersåtar. SP I 243. Till sist kan han också plåga och pina sin kropp med sina undersåtars laster… SP II 154. Ty Kristi rike gör sina undersåtar fria från synd och från djävulens träldom. SP II 155.

Men padonas, padonasis förekommer endast i ”Punktai sakymų”. Vi finner inte detta lånord i K. Širvydas ordbok. Där återger han pol. poddany, lot. subiectus, subditus mancipatus adiciu med det litauiska ordet waldonas (se SzDi 260), som till sin bildning skiljer sig från det veldamo som M. Daukša använde:

Sådana som de styrande är, sådana är också deras undersåtar, eller de som de styr, och de råder över dem. SP I 124. Undersåtarna ska lyda dem, visa dem ära och fullgöra allt som åligger dem. SP I 135. Ofta klagar man i Jeroboamos berättelse över att han, fastän han var kung, förde sina undersåtar till svår synd, det vill säga till hedendom. SP I 295. Kung Ahasveros ville hålla fest för sina undersåtar, särskilt de förnämsta bland dem… SP II 94. Läran uppmanar här de mäktiga i världen att fråga sina undersåtar om de är skyldiga till något mot dem. SP II 134.

Dessutom återger K. Širvydas på samma sida i ordboken även pol. poddánstwo, lat. subiectio med det litauiska ordet waldonibe. Varken waldonas eller waldonybė tycks vara nybildningar av K. Širvydas, eftersom waldoną användes av S. Vaišnoras (”Margarita Theologi-ca”, 1600), J. Telega (”Kniga Nobaznistes Krikščioniszkos…”, 1653) och andra författare. Sannolikt användes waldonas vid denna tid som synonym till veldamo.

K. Širvydas ordbok och predikningar, liksom alla äldre skriftliga monument, är en värdefull källa för att lära känna historien om litauiska sociala termer. I dem kan man indirekt finna beteckningar för dåtidens sociala relationer och sociala grupper.

Ю. КАРАЦЕЮС

OM NÅGRA SOCIALA TERMER I K. ŠIRVYDAS SKRIFTER

Sammanfattning

K. Širvydas skrifter intar en särställning bland de skriftliga minnesmärkena från 1600-talet på litauiska. Sina predikningar („Punktai sakymų“) översatte han inte från ett annat språk, utan skrev dem själv på dåtidens litauiska och översatte dem sedan till polska. Som bekant sammanställde och publicerade han först av alla den trespråkiga ordboken „Dictionarium trium linguarum“, där han gav polska och latinska ord litauiska motsvarigheter. Trots K. Širvydas verks originalitet är användningen av orden och deras betydelsenyanser (i detta fall sociala termer) ändå inte alltid tydliga. Detta beror förmodligen på flera orsaker, och det är nu nästan omöjligt att fastställa vilka.

¹² Jurginis J. Baudžiavos įsigalėjimas Lietuvoje. V., 1962, p. 204.

¹³Litauiska språkets ordbok. V., 1973, bd 9, s. 51, 60–61.

106

I artikeln behandlas, med hänvisningar till K. Širvydas ordbok och predikningar, sådana sociala termer i det litauiska språket som giminė, gentis, šeimyna, valdonas. Av alla dessa termer använde K. Širvydas oftast ordet giminė i olika betydelser. Att döma av de polska och latinska orden i ordboken och av sammanhanget i „Punktai sakymų“ använde K. Širvydas ordet giminė i betydelserna ”nation, folk; generation; stam; släkt; ättlingar, närstående, släktingar; familj (?); härkomst”, och ordet gentis (gentystė) i betydelserna ”släkt; stam”.

Ordet šeimyna använde K. Širvydas huvudsakligen i betydelserna ”tjänstefolk; familj”.

För att beteckna begreppet ”undersåte” anges i K. Širvydas ordbok endast det litauiska ordet valdonas, medan vi i „Punktai sakymų“ vid sidan av valdonas även finner ett lån av slaviskt ursprung — padonas, padonasis.