LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987)

GIEDRIUS SUBAČIUS

OM TILLKOMSTEN AV S. DAUKANTAS POLSKISK–LITAUISKA ORDBÖCKER

S. Daukantas lexikografiska verksamhet har studerats föga. En karakteristik av hans ordböcker och ordboksmaterial har presenterats av J. Kruopas.¹ Här ska ett försök göras att något mer ingående överblicka historien bakom S. Daukantas arbete med polskisk–litauiska ordböcker.

Efter att ha återvänt till Litauen 1850 och bosatt sig i Varniai hos M. Valančius tog S. Daukantas sällan till historikerns penna (sitt sista historiska verk, ”Berättelse om den litauiska nationens forntida gärningar”, hade han daterat 1850). Detta berodde framför allt på att han där inte längre hade tillgång till de historiska källor som han hade använt i Sankt Petersburg. Å andra sidan uppmuntrades S. Daukantas att överge historikerns arbete och ägna sig åt lexikografens av den litauiska miljön, där han mötte det litauiska kulturlivet på nära håll och såg dess problem. Under 1800-talet, i takt med att den litauiska intelligentian växte, blev bristen på olika litauiska ordböcker alltmer kännbar. Särskilt saknades en polskisk–litauisk ordbok. Polska var då kommunikationsspråk för Litauens intellektuella, och den enda dittills tryckta polskisk–litauiska ordboken var K. Sirvydas ”Dictionarium trium linguarum”, som senast hade getts ut först 1713. Den hade blivit en bibliografisk raritet och var svår att få tag på för praktiskt bruk. Allt detta uppmuntrade S. Daukantas att ta sig an en mycket aktuell uppgift vid den tiden – att skriva en polskisk–litauisk ordbok.

Redan i sin ungdom, under studierna i Vilnius, skrev S. Daukantas en polskisk–litauisk ordbok². Utifrån de årtal som präglats på papperet fastställde J. Kruopas att detta var ett av Daukantas tidigaste arbeten, färdigskrivet efter 1820. J. Kruopas säger att ”S. Daukantas, som troligen just hade inlett sin litterära verksamhet, kände av bristen på en polskisk–litauisk ordbok och beslutade själv att sammanställa en sådan”³.

Den lilla ordboken har bevarats endast till en tiondel eller en tolftedel. En undersökning visade att ordbokens polska register bygger på J. Litvinskis trespråkiga polsk–latin–franska ordbok (Słownik polsko–łacińsko–francuzki na zasadach słowników Knapskiego, Danneta i Troca ułożony i pomnożony przez X. Litwińskiego. – Warszawa, Wilno, 1815, t. 1–2.). Detta framgår tydligt av att de polska ordregistren sammanfaller, av gemensamma uppslagsformer, enskilda ordkombinationer eller till och med meningar, med mera.

¹ Kruopas J. S. Daukanto leksikografiniai darbai. – Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai, 1961, t. 4, p. 301–316.

² Ordboken saknar titel (förvaras i LKLI:s handskriftsarkiv, signum SD 13); vi kallar den den lilla för att skilja den från en annan, den stora polskisk–litauiska ordboken (den saknar också titel, signum SD 12), som Daukantas skrev först efter 1850 (se nedan).

³ Kruopas J. Min str., p. 302.

151

J. Litvinskis ordbok började tryckas i Vilnius och färdigställdes i Warszawa efter författarens död. S. Daukantas bodde då redan i Vilnius och kan ha känt till något om ordboken. Vi räknade ut att J. Litvinskis ordbok innehåller omkring 24 850 polska uppslagsord. Överlag är J. Litvinskis ordbok ganska enkel och innehåller föga grammatisk information. I ordboken förekommer ofta ordkombinationer, ibland till och med hela uttryck, som separata artiklar. Allt detta visar att J. Litvinskis ordbok utarbetades för undervisningsändamål. Detta nämns också av dess utgivare, Zawadzki och Wencki. I förordet skriver de att J. Litvinskis ”genom detta arbete har gjort en stor tjänst, särskilt åt skolungdomen”.

S. Daukantas skrev av många, men inte alla, ord ur J. Litvinskis ordbok. Det har beräknats att omkring 7,5% av J. Litvinskis ord saknas i den bevarade delen av texten⁴. Daukantas undvek att skriva av ordboksartiklar av tydligt pedagogisk karaktär. Han utelämnade till exempel fraser som upptagits som separata uppslagsord: Dat im się Bóg łasa dorwać; Daw­szy zaś brać, obiecawszy nie dać; Gromnyczy sey­mek; Za nic sobie ważę med flera. Ibland skrev han inte heller av former av samma ord som upptagits som separata artiklar, till exempel czotgający się (fastän czotgam się finns), częściami (fastän częścią finns). Vissa ord tycktes S. Daukantas uppenbarligen inte särskilt nödvändiga, och han utelämnade dem, till exempel: domek, domyczko (fastän han skrev av dom), domyślny (domyślnie finns), dopuszczenie (dopuszczam finns), fizyonomia (fizyonom finns), gębczaty (gębaty finns), gęstwa (gęstwina finns) och så vidare. Det finns ord vars utelämnande är svårt att förklara, till exempel głuchy, godzina, gotowy, trots att deras avledningar förekommer.

S. Daukantas nöjde sig inte med enbart J. Litvinskis ord. Bland orden under bokstaven D skrev han med små bokstäver in sådana som inte finns i J. Litvinskis ordbok (och ett under bokstaven G), till exempel: dalowid, danny, dawacz, decydować, dedukcya, deficit, delegat, delikatny, gołysz och så vidare (38 sammanlagt). Dessa tillägg är dock mycket obetydliga i jämförelse med den bevarade texten (2 244 artiklar finns kvar).

Daukantas skulle, liksom Litvinskis, förmodligen ha avsett sin lilla ordbok för studerande ungdom. Men ordboken skulle också ha varit användbar för en bildad person i allmänhet, som intresserade sig för eller studerade litauiska. Tyvärr blev arbetet inte helt färdigt (några polska ord saknar litauiska motsvarigheter). Man kan anta att andra angelägenheter kom att uppta S. Daukantas efter att han lämnat Litauen, och att han lade detta verk åt sidan.

Den andra, den stora polsk-litauiska ordboken, skrev Daukantas efter att ha återvänt från Petersburg och bosatt sig hos M. Valančius i Varniai. J. Šliūpas nämnde den 1883 i ”Aušra” och sade att Valančius ”lade bördan att skriva en polsk-samogitisk ordbok på Daukantas axlar”. Šliūpas säger också att ”Daukantas måste skriva av en polsk-fransk ordbok åt biskopen”⁵. Den senare anmärkningen förefaller ganska märklig (även med vetskapen om att Šliūpas partiskt bedömde meningsskiljaktigheterna mellan S. Daukantas och M. Valančius). Vad kunde ha fått S. Daukantas att skriva av en sådan ordbok? J. Šliūpas är uppenbarligen oprecis här. Det har gått att fastställa att S. Daukantas skrev av den polska delen av S. Ropelewskis polsk-franska ordbok till sin stora ordbok

⁴ Utifrån detta kan man beräkna att den lilla ordboken innehöll omkring 23 000 ord (J. Kruopas uppskattade antalet till 24 000).

⁵ Šliūpas J. Rinktiniai raštai. – V., 1977, p. 178.

152

registret (Słownik polsko—francuzki. — Berlin, 1843—1847, poszyt I—VIII, 3412 s.⁶). Det som J. Šliūpas betraktar som avskrivning av en polsk-fransk ordbok är alltså sannolikt inte något separat arbete, utan bara avskrivning av polska ord för samma ”polsk-samogitiska” ordbok.

Att S. Daukantas använde S. Ropelewskis verk framgår tydligt av hela den stora ordbokens struktur (särskilt den frekventa hänvisningen ob. = obacz ”se”), de nästan identiska illustrativa exemplen och de likadana uppslagsartiklarna med särskild placering (till exempel står artikeln w Lewo, na Lewo under bokstaven L, artikeln w Krotce — K under K; ibland står uppslagsordet i presens i stället för infinitiv, till exempel Kradnę ob. kraść, och många andra), samt de olika felen (till exempel har ordet Wytryskać placerats av S. Daukantas bland orden under bokstaven B – i stället för ordet Buchać skrev han ouppmärksamt av den närliggande synonymen; på samma sätt förekommer Pocieszyciel bland orden under bokstaven C i stället för Cieszyćciel). Inga polska ord som saknas i Ropelewskis ordbok har påträffats i S. Daukantas manuskript.

Den tidens press bedömde S. Ropelewskis ordbok positivt. ”Przegląd Poznański” skrev att den var ”ojämförligt bättre än alla våra ordböcker som utkommit hittills och jämförbar med utländska böcker av detta slag”⁷. Ordbokens värde framgår indirekt också av dess popularitet – fram till slutet av 1800-talet hade sannolikt sju originalutgåvor och två plagierade utgåvor publicerats.

S. Ropelewskis ordbok är ganska vetenskaplig, även om den är ”sammanställd i hast”⁸. Varje ord karakteriseras grammatiskt, ofta anges flera former, många ord illustreras med ett, flera eller ibland tiotals exempel, och stilistiska hänvisningar ges. S. Daukantas utnyttjade i liten utsträckning allt detta vetenskapliga innehåll. Orden i hans ordbok saknar i allmänhet grammatiska karakteristiker (även om enstaka ord ibland får sådana, till exempel: Dłużen, żnia; I, conj. ir, bej; Ją, acc. sing. fem. je; Ks obie, contract. ku sobie; Kwita, indecl.). S. Daukantas ordbok har en mycket enklare struktur. De polska och litauiska orden skiljs inte ut på något särskilt sätt. Ett eller flera polska ord skrivs ut, följda av ett eller flera litauiska efter ett kommatecken. Därför är det ibland svårt att avgöra utifrån formen om ett ord är litauiskt eller polskt (till exempel kan ordboksartiklar som Apteka, Aptieka; Nagietek, ob. nogietek, nagatka; Piramida, pyramidą, ob. ostrosłup och liknande tolkas tvetydigt).

Av de 120 förkortningarna i Ropelewskis ordbok använder S. Daukantas systematiskt bara en: ob. Den är mycket vanlig och förekommer flera gånger på nästan varje sida. S. Daukantas skapar inga nya förkortningar, men användningen av ob. är ibland inkonsekvent (till exempel hänvisar hänvisningar före amalia, gredzidło, niedożierca till orden emalia, grązel, niedozor, men dessa finns inte i ordboken – de utelämnades vid avskrivningen av det polska registret). Det är naturligtvis bara en förbiseelse som skulle ha rättats till när ordboken förbereddes för tryckning.

Av de många illustrativa exemplen i Ropelewskis ordbok valde S. Daukantas ut bara ett eller annat. I de tredje och andra banden är exemplen mycket sällsynta; möjligen finns det något fler bara i den för-

⁶ Autorius (Stanisław Ropelewski) žinomas tik iš veikalo: Estreicher K. Bibliografia polska XIX stólecia. — Kraków, 1878, t. 4, s. 88.

⁷ Przegląd Poznański. — 1848, t. 6, s. 230.

⁸ Där, s. 230.

153

I bokstaven. D finns flest exempel i ordboksartiklarna — 135 (i 124 ordboksartiklar). D har sammanlagt 2286 ord, så endast 5,4% har illustrativa exempel.

När S. Daukantas ger illustrativa exempel lämnar han dem i regel oförändrade och förkortar bara något enstaka. Av S. Ropelevskis exempel Być posądzo- nym, podejrzanym o dezm; Doniosłem mu przez kogoś z jego przyjaciół o tem co się stało; Doczekał się pociechy z dzieci gjorde S. Daukantas Być posądzonym o deizm; Doniosłem mu przez kogoż; Doczekał dzieci.. I mycket sällsynta fall bearbetar S. Daukantas exemplen något, till exempel gör han av Zdecydowany jestem wszystkiego się chwy- cić och Decydować o wszystkiem ett enda exempel — zdecydowałem się na wszystko.. Ibland ger han också egna, mycket enkla illustrationer, till exempel: Dycht i jest; dziedziniec przed stajniami.

S. Daukantas överförde inte alla de polska ord som S. Ropelevskis anförde till sin ordbok. Han tog inte med vissa ortnamn, till exempel: Genewa, Genua, Moldawia, Kaffa ”en by på Taurien”, Kair (även om han tog med Afryka, Chwalenskie morze, Dania, Francya, Galilea, Galicya, Niemen, Paryż). Han utelämnade också många personnamn (till exempel: Adam, Daszko, Elżusia, Jagiello, Julian, Kaifasz, Kain med flera; även om han skrev av Judasz, Jumona, Neptun, Paweł, Pitagor med flera), vissa benämningar inom biologisk systematik (till exempel: agaryk ”svamp, en svamp med poröst kött”, albatros, alka ”pingvin”, dra ”en sådan långstjärtad papegoja”, dafnia, kablion ”torsk”, kaczyniec ”kabbeleka” med flera). S. Daukantas tog inte heller med vissa internationella ord (till exempel: alkohol, analyzować, archeologia, arytemetyka, automat, elektrometr, ewakuacya, kadr med flera). Han utelämnade vissa yrkesbeteckningar i femininum, till exempel: aspirantka, autorka, kadzicielka, kalkulatorka, trots att han tog med motsvarande beteckningar i maskulinum.

I S. Ropelevskis ordbok presenteras många avledningar som separata ordboksartiklar. S. Daukantas utelämnade en del av dem (ibland även ord som inte var avledningar) — tydligen sådana som han ansåg mindre nödvändiga. Exempelvis tog han med atom, elipsa, kącermistrz, kacerny, kajdany, men utelämnade atomiczny, eliptycznie, eliptyczny, eliptyczność, kacerstwo, kacerz, kacerować, kajdanki och så vidare.

S. Daukantas utökade inte det polska ordregistret med ord från något annat håll. Men hans ordboksartiklar är inte alla helt likadana som S. Ropelevskis. S. Daukantas lyfte nämligen ibland ut som en egen artikel ett ord som hos S. Ropelevskis stod tillsammans med ett närbesläktat ord. S. Ropelevskis förde till exempel upp orden danny och datliwy i en och samma artikel, medan S. Daukantas lyfte ut datliwy som ett eget uppslagsord. S. Daukantas skilde också ut orden abrewidcya och abrewidator, expens och expensować, kalamajka och kalamajkowy med flera. Sådana självständiga omarbetningar av S. Daukantas är dock mycket få.

En ungefärlig beräkning visar att S. Ropelevskis ordbok innehåller omkring 65 000 polska uppslagsord⁹. J. Kruopas har räknat fram omfattningen av de polska orden i S. Daukantas ordbok till 56 567 ord¹⁰. Därför kan man hävda att när S. Daukantas skrev av

⁹ Denna siffra har beräknats utifrån det genomsnittliga antalet ord per sida, fastställt genom att räkna orden på ungefär en tredjedel av sidorna från olika delar av ordboken.

¹⁰ Kruopas J. Min. str., p. 305.

154

Denne utelämnade omkring 8,5 tusen, eller 13%, av orden i S. Ropelevskis ordbok. En jämförelse av olika ställen i ordböckerna visar att utelämningarna varierade. Till en början skrev han av färre ord (t.ex. saknas 46,7% under bokstaven A, B — 24,1%), medan han senare valde mindre noggrant (t.ex. saknas 16,8% under bokstaven C, D — 13,8%, F — 16,5%, G — 8,1%, H — 14,3%, I,J — 11%, N — 4,7%, O — 3,9%, Z,Ž,Ž — 8,2%). Man kan anta att S. Daukantas med tiden blev orolig för att ha begränsat sin ordbok alltför mycket och började utelämna allt färre ord. Ett annat tydligt mönster är att det polska registret är betydligt fullständigare för de bokstäver där få litauiska motsvarigheter har lämnats kvar (N, O m.fl.). En annan tendens är att minska antalet internationella ord, särskilt under de bokstäver där de är många (A, F, H).

Texten under de flesta bokstäverna har skrivits på liknande sätt: S. Ropelevskis polska register skrevs av, och litauiska motsvarigheter lades omedelbart till för en del av orden. Men texterna under bokstäverna N, O, S, T och U skrevs på ett annat sätt. För en del av O och S samt genomgående för T och U finns endast det polska registret (med mycket få litauiska motsvarigheter). För att påskynda arbetet hade S. Daukantas här sannolikt beslutat att lägga till de litauiska motsvarigheterna senare, när det polska registret redan var sammanställt (men han lade bara till dem för orden under bokstaven N). Det bör noteras att när Daukantas enbart skrev av detta register avstod han från de illustrativa exemplen – han lämnade helt enkelt ingen plats för dem.

S. Daukantas redigerade sin ordbok i liten utsträckning. I den första och tredje volymen finns endast vid enstaka polska ord en senare tillagd litauisk motsvarighet – detta gör det möjligt att identifiera bläckfärgen. Endast den andra volymen redigerades mer ingående, närmare bestämt materialet under bokstaven N i denna volym. Här framgår tydligt att många litauiska ord har lagts till senare, med ett annat bläck. Men S. Daukantas lade inte bara till ord: under redigeringen jämförde han också texten med S. Ropelevskis ordbok (detta framgår av de lösa blad med 12 respektive 14 ordboksartiklar som fogats in vid s. 88 och 99 i den andra volymen: om S. Daukantas inte hade jämfört texterna skulle han inte ha kunnat upptäcka att han vid båda tillfällena hade utelämnat en kolumn i S. Ropelevskis ordbok). Författaren hade alltså påbörjat redigeringen av ordboken, men slutförde den inte.

S. Daukantas skrev ordboken på stora pappersark i formatet 35,5 × 21,6 cm. Han sidnumrerade inte, utan numrerade med blyerts endast läggena (vol. I och II – 31 lägg vardera, vol. III – 36). Läggena består oftast av 6 dubbelark, ibland sammanfogade till 2 häften om 3 dubbelark vardera, och ibland till ett enda häfte.

Det finns flera omständigheter som talar för att S. Daukantas också skrev ordboken i sådana redan hoplagda lägg. För det första tyder de onumrerade bladen på det. För det andra visar bläckfläckarna i den andra volymen detsamma. I början av lägg 4, vid texten under bokstaven N, spillde bläck ut för S. Daukantas. Den överbläckade ordboksartikeln Nazdjurtz, ryta meta och det faktum att den skrevs om bredvid med samma bläck som de övriga redigerade orden visar att olyckan inträffade när manuskriptet redigerades. Inte bara lägg 4, utan även andra lägg (5, 6, 7, 8, 10) blev nedsmutsade. Bläcket hamnade dock endast på läggens första och sista sidor och nådde inte de inre bladen. Manuskriptet hade alltså redan lagts i häften när texten redigerades, men ännu inte bundits in som böcker (det senare påståendet stöds av vissa ord i det redigerade manuskriptet som skulle ha varit svåra att skriva in i en inbunden bok). Dessutom visar även vattenmärkena i ordbokens papper att papperet måste ha legat (eller varit ihopsytt) i lägg under en längre tid innan det bands in som böcker. Pappersbrukets märke är nämligen präglat i papperet,

155

det vill säga upphöjt, och på de första bladen i varje lägg är det mycket tydligare än på de följande.

Allt detta visar tydligt att S. Daukantas inte skrev ordboken på lösa blad eller på rent papper som redan bundits in till en bok, utan i lägg sammansatta av 12 blad. Denna omständighet kan också hjälpa oss att precisera dateringen av S. Daukantas stora ordbok. I ett brev till M. Valančius daterat 1856. X.15/27 nämner M. Akelaitis redan S. Daukantas ordbok: ”Så lycklig jag vore om dessa folioband av den polsk-samogitiska ordboken som S. Daukantas sammanställt (folijaty... do słownika polsko–żmudskiego) kom i mina händer!”¹¹ Att M. Akelaitis redan skriver om separata folioband av ordboken innebär att S. Daukantas då (i slutet av 1856) redan hade låtit binda in den. Och eftersom ordboken, som vi har sett, hade skrivits och redigerats innan den syddes samman i tre volymer, måste den alltså ha varit färdig senast i slutet av 1856 (det är förstås möjligt att S. Daukantas senare lade till eller rättade ett eller annat ord). Detta datum sammanfaller också med förändringar i S. Daukantas biografi – år 1855 lämnar han Varniai, lämnar M. Valančius och får husrum i Svirlaukas (Lettland) hos läkaren Petras Smuglevičius. Därefter börjar en kringflackande period i S. Daukantas liv, och under de återstående åtta sista åren av sitt liv återvänder han inte till ordboken. En avgörande faktor kan ha varit att han blev osams med M. Valančius och sannolikt förlorade hoppet om att någonsin få ordboken tryckt. Man kan alltså anta att S. Daukantas skrev sin stora polsk-litauiska ordbok mellan 1850 och slutet av 1856 (det är känt att ordbokens papper tillverkades under 1850-talets första hälft¹²).

V. Merkys bedömde i sin biografi över Daukantas hans lexikografiska verksamhet något inexakt. Biografen återger ett brev från S. Daukantas till Narbut 1842, där S. Daukantas säger sig ha börjat undersöka själva språket. V. Merkys nämner den polsk-litauiska ordbok (den lilla) som S. Daukantas skrev i sin ungdom och drar slutsatsen: ”Det förefaller som om S. Daukantas återupptog det fortsatta arbetet med den sistnämnda ordboken när han skrev de ovan nämnda breven till Narbut. Tre väldiga folioband av denna ordbok förvaras i manuskriptsamlingen vid Litauiska språk- och litteraturinstitutets bibliotek”¹³. Det verkar som om V. Merkys här betraktar S. Daukantas två ordböcker som ett och samma arbete (den andra som en fortsättning på den första). Han skriver att ”Daukantas, som började sammanställa denna ordbok redan vid Vilnius universitet, kompletterade och rättade den ända till sin död”¹⁴. Denna slutsats kan man inte instämma i. De två polsk-litauiska ordboksmanuskripten av S. Daukantas är helt skilda arbeten. Den första skrev han i sin ungdom, som student och bosatt i Vilnius; den andra när han redan var omkring 60 år, i Varniai. Den första skrevs med hjälp av en enklare ordbok, mer avsedd för undervisningsändamål, medan den andra byggde på en gedigen utgåva från sin tid, som höll internationell standard. Man har inte iakttagit att S. Daukantas, när han skrev sin stora ordbok, skulle ha hämtat material från ungdomsarbetet. Och när han sade ”nedan-

¹¹ Janulaitis A. M. Akelaičio laiškai. – Tauta ir žodis, 1925, kn. 3, p. 296.

¹² Клепиков С. А. Филиграни и штемпели на бумаге русского и иностранного производства XVII—XX вв. – М., 1959, с. 100. Detsamma hävdas i ett brev från avdelningen för manuskript och sällsynta tryck vid Sovjetunionens vetenskapsakademis bibliotek, som nu förvaras tillsammans med ordboksmanuskriptet. J. Kruopas påstående (Kruopas J. Min. str., p. 305) att detta papper tillverkades just 1850 är inte grundat.

¹³ Merkys V. Simonas Daukantas. – V., 1972, p. 203.

¹⁴ Ibid., p. 204.

156

att undersöka språket” hade S. Daukantas knappast för avsikt att skriva en ordbok – sannolikt var han då intresserad av att jämföra språk eller etymologisera ord. (Jfr också slutsatsen som J. Kruopas drog efter att ha gått igenom S. Daukantas ordboksmaterial: ”Det förefaller som om S. Daukantas vid den tiden [efter 1845] intresserade sig för släktskapet mellan ord i det litauiska språket och ord i de antika språken”¹⁵.)

TILLKOMSTEN AV S. DAUKANTAS POLSK-LITAUISKA ORDBÖCKER

Sammanfattning

Artikeln ger en kort historisk översikt över S. Daukantas två polsk-litauiska ordböcker. Han var en framträdande gestalt inom den litauiska kulturen under första hälften och mitten av 1800-talet. De polska uppslagsorden i båda ordböckerna har identifierats, vilket bidrog till att precisera förhållandet mellan dem. Det har visats att den andra polsk-litauiska ordboken (1850–slutet av 1856) inte är en fortsättning på den första (omkring 1820), utan utgör ett självständigt lexikografiskt arbete. Dessutom klarläggs den metod som ordböckerna sammanställdes enligt.

¹⁵ Kruopas J. Anf. arb., s. 312.