LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXIV (1994)

LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS IR JŲ TYRINĖJIMAI

Vita PRANSKŪNAITĖ

BENÄMNINGAR PÅ FÅR OCH LAMM I DIALEKTERNA

(Enligt uppgifter från A. Salys frågeformulär ”Apklausas 1”)

0. När Institutet för litauistik grundades i Litauen 1939 inleddes, bland annat, forskning i litauisk lingvistisk geografi. Fram till dess hade inga större och systematiskt bedrivna arbeten inom detta område utförts ¹. Professor K. Būga började visserligen förbereda utarbetandet av en litauisk språk atlas efter sin återkomst från Ryssland för att arbeta i Kaunas. För detta ändamål utarbetade och tryckte han tre frågeformulär, benämnda ”Frågeblad”. Det första ”Frågebladet”, avsett för fonetiska frågor, innehöll 106 frågor; det andra och tredje, avsedda för lexikon, omfattade över 180 frågor. Det andra frågeformuläret, avsett att fastställa ordens geografiska utbredning, var indelat i tematiska grupper: I. Byggnader, II. Träd och buskar, III. Grönsaker, IV. Husdjur, V. Fiskar, VI. Kräldjur, VII. Insekter, VIII. Väder, IX. Fåglar, X. Årstider, XI. Övrigt. K. Būgas tidiga död avbröt arbetet, och de utarbetade frågeformulären blev oanvända.

0.1. K. Būgas arbete fortsattes av hans elev Antanas Salys, som redan under studietiden hade uppmuntrats av sin lärare att ägna sig åt lexikologi och lexikografi. För att samla terminologiskt material utarbetade han ett nytt frågeformulär med 92 frågor, ”Apklausas 1 (för ordgeografi)”, indelat i tematiska grupper. Några av dessa – namn på växter och djur – återkommer från K. Būgas andra ”Frågeblad”. A. Salys grupperade materialet enligt följande teman: I. Husdjur, II. Fåglar, III. Kräldjur, IV. Groddjur, V. Fiskar, VI. Ryggradslösa djur, VII. Växter, VIII. Svampar. 25 frågor från K. Būgas andra ”Frågeblad” behölls. Till ”Apklausas 1” fogades ett separat blad, ”Förklaringar till dem som besvarar frågeformuläret”.

Jämfört med K. Būgas frågeformulär hade ”Apklausas 1” fördelen att möjliga svar – olika dialektala benämningar – angavs efter det motsvarande ordet i standardspråket. Inom parentes angavs dessutom motsvarigheterna på latin, tyska, ryska och polska.

0.2. När ”Apklausas 1” hade mångfaldigats påbörjades insamlingen av material omedelbart. Ett nätverk med omkring 400 orter upprättades för direkt insamling av dialektuppgifter. Material samlades in från 1941 till 1943. Omkring 150 000 svar inkom, men inte från hela det litauiska språkområdet och inte jämnt från alla delar ². Under de sista åren av andra världskriget avbröts insamlingen. Den återupptogs 1972 och fortsätter än i dag.

0.3. År 1951 utarbetades på nytt ”Insamling av material till Litauiska språk atlasen

¹ Lietuvių kalbos atlasas. T. 1. Leksika. V., 1977. P. 8—12.

² S a l y s A. Raštai. T. 3. Įvairūs straipsniai. Roma, 1985. P. 76; Lietuvių kalbos atlasas. T. 1. Leksika. P. 9—10.

93

”programos”³ har också några frågor ur ”Apklauso 1” lämnats kvar i lexikavsnittet. När den första volymen av denna atlas⁴ (lexikala kartor och kommentarer) förbereddes för tryck, hade de uppgifter som noterats enligt A. Salys ”Apklausą 1” ännu inte bearbetats på erforderligt sätt (registrerats i kortregister och klassificerats), och därför utnyttjades de i mycket liten utsträckning.

1. Den första frågan i ”Apklauso 1” krävde att man antecknade benämningarna på fåret — ett husdjur som hålls för ullens och köttets skull.

1.1. Av de insamlade svaren framgår att den gamla indoeuropeiska benämningen avis är den mest utbredda i de litauiska dialekterna. Den används i den västra delen av det litauiska språkområdet (se fig. 1). På enstaka platser har formen med e-stam avė noterats. I de östra litauiska dialekterna har avį nästan helt trängts undan av den diminutiva avledningen med suffixet -ėlė — avėlė, som ursprungligen kan ha haft enbart diminutiv eller affektiv betydelse, vilken med tiden bleknade och närmade sig betydelsen hos det nedärvda avies⁵.

Numera används båda benämningarna synonymt. Den ungefärliga gränsen mellan benämningarna avies och avėlės går genom Joniškis–Radviliškis–Kėdainiai–Kaunas–Prienai. I stora delar av området där Avėlės förekommer säger man också avis. Benämningen avį används alltså i hela det litauiska språkområdet, men i den östra delen som en variant av avėlės.

Förutom huvudbenämningarna avis och avėlė finns det många andra avledningar av roten av- med diminutiv eller affektiv betydelse: avytė, avutė, avikė, aviūtė, aviolė, aviakė. P. Skardžius nämner också avledningen avyka med suffixet -ylė, som numera sällan förekommer i litauiskan, samt avuika, en avledning med suffixet -uika som använts i östra Litauen⁶. Uppgiftsinsamlarna noterade ännu Avyką i Zietela år 1977.

1.2. Benämningar på fåret med andra rötter är sällsynta och används främst i södra Litauen som varianter av avies.

Äldre uppgifter visar att benämningar på detta husdjur som bildats av lockrop för får tidigare var ganska vanliga⁷. Det rör sig om benämningarna med roten bur- burė, būria och deras diminutiva varianter: būrela (būrelė?), burūtė, burikė, burūlkė, buruītė, som förekommer i nästan hela det litauiska språkområdet.

Benämningar med roten kuc-, av samma ursprung (från lockrop), kūcė, kucytė, kuciltė, var utbredda i Dzūkija. Enligt uppgifter från de senaste åren håller dessa benämningar på att försvinna och ge plats åt standardspråkets ord avis: burūikė och burūitė har noterats endast i Kybartai, medan kucūikė noterats i Balbieriškis. Även benämningen bōrė (dem. borėlė), som användes i norra Samogitien 1942–1943, har trängts undan ur bruk. Även andra mindre vanliga benämningar på fåret försvinner: bāse, bazėlė, binė, būlė, cēbė, skūidė.

3 Program för insamling av material till den litauiska språk Atlasen. V., 1951; 2:a uppl. — V., 1956.

4 Litauiska språk Atlasen. Vol. 1. Lexikon.

5 Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba. V., 1943. P. 177.

6 Där. S. 131; 160.

7 Om benämningar på får som bildats av lockrop, se Откупщиков Ю.В. Балтийские и славянские названия овцы и барана // Переферийные lietuvių kalbos tarmės. Lietuvių kalbotyros klausimai. T. 30. V., 1993. S. 63—68; se även Sabaliauskas A. Baltų kalbų naminių gyvulių pavadinimai (jų kilmė ir santykis su atitinkamais slavų kalbų pavadinimais) // Baltų ir slavų kalbų ryšiai. Lietuvių kalbotyros klausimai. T. 10. V., 1968. S. 112—122.

94

Fig. 1. Benämningar på tackan.

2.0. Den andra frågan i ”Apklauso 1” ägnades åt benämningar på fårungar som är utbredda i dialekterna. A. Šalys angav tretton dialektala benämningar och deras varianter.

Svaren visar att omkring trettio benämningar på fårungar och deras varianter används i de litauiska dialekterna.

2.1. Den äldsta formen anses vara gėras, ur vilken de fonetiska varianterna ėras, gėras, vėras⁸ senare uppkom.

De mest utbredda är de suffixavledda formerna av ėras och geras: ėriukas/ėri̇ukas; gėriukas/gėrūkas (se fig. 2).

Gėriukas används i norra och östra Litauen. En jämförelse mellan uppgifterna i ”Apklauso 1” och kartan i ”Lietuvių kalbos atlasas” ⁹, som gäller benämningar på lamm, visar att gėriukas under två decennier helt har trängts undan från sitt utbredningsområde av ėriukas, och att isoglossen för gėriukas har förskjutits något västerut. I dag skulle den kunna dras något väster om Šiauliai och Radviliškis, sydväst om Kėdainiai-Jonava-Kaišiadorys. Vid sidan av den dominerande benämningen gėriukas kan man inom samma område också finna både grundformen — gėras — och suffixavledningen med -ėlis, gėrėlis.

Ėriukas är utbrett i västra och södra Litauen, där även andra varianter används: erėlis, eraitis, ėras.

En separat liten enklav utgörs av det västliga hörnet av Žemaitija, där vėraitis dominerar. Andra varianter är mycket sällsynta här.

2.2. I den sydöstra delen av området används, under slaviska språks inflytande, olika varianter med stammen baron-: baroniukas, baronėlis, baronaitis. En tendens till att de tränger in i gėriukas-området kan urskiljas.

2.3. Vid sidan av de dominerande varianterna av ėriukas har man i nästan hela dialektområdet, med undantag för västra Žemaitija och trakten kring Biržai, Pasvalys och Panevėžys, också noterat olika diminutiva benämningar med stammen av(in)-: aviukas, aviniukas, avėlė, avāilė, avylukas, avyčiukas, avytėlė, avytė. Ibland används avytė och aviukas för att skilja mellan könen, men oftast används den ena benämningen generellt om ungar av båda könen.

2.4. Efter burė och kūcė — benämningar på tackan som härletts ur lockrop för får — har också benämningar på ungarna bildats: burčiukas, burčiukė, burūlis, burisiukas, kūčiukas, kūčiukė, kūčiutė, kūcėlė.

Tidigare var de uppenbarligen vanligare; under de senaste åren har de noterats endast sällan. Även andra diminutiva benämningar som håller på att försvinna förekommer sällan: bariukas, bartūkas, baziūkas, baziniukas, čibiukas, garbiniukas.

3. Södra Litauen uppvisar den största mångfalden av benämningar på lamm, liksom av varianter: här flätas benämningar och varianter som används i de västra och östra delarna av det litauiska språkområdet samman med sådana av icke-litauiskt ursprung.

De insamlade uppgifterna visar att standardspråket utjämnar dialekterna. Vanligen trängs en dialektvariant undan ur bruk och ett standardspråksord vinner insteg. Benämningar på tackor eller lamm som är typiska för ett större område och saknar varianter står sig bättre.

⁸ S a b a l i a u s k a s A. Ten pat. P. 112–122.

⁹ Jfr Lietuvių kalbos atlasas. T. 1. Karta nr 74, s. 148— 149.

95

FÅRETS OCH LAMMETS BENÄMNINGAR I DIALEKTERNA

(enligt uppgifterna i A. Salys frågeformulär ”Apklausas 1”)

Sammanfattning

Artikeln ger en översikt över bruket av benämningarna på får och lamm samt deras utbredning i de litauiska dialekterna.

Den vanligaste benämningen är avis ”får” (i den västra delen av det litauiska språkområdet), medan avledningen med suffixet -elė, avėlė, används i den östra delen. Även ord med andra rötter används för att benämna får; de härstammar oftast från fårens läten.

Benämningen eriukas används om lamm i den västra delen av Litauen och geriukas i de norra och östra delarna. I dialekterna används också andra avledningar från roten av(in)-.

Slutsatsen dras att de dialektala benämningarna trängs undan ur bruk och att de karakteristiska benämningarna avis och geriukas vinner terräng i ett större område.

96

Fig. 2. Benämningar på lamm.